Karin Rågsjö

Fru talman! Det var intressant – hoppas att någon från regionerna lyssnar på den skopa ovett som ledamoten ger regionerna. Det var lite intressant.

Om man leder ett land, som ni gör nu, Thomas Ragnarsson, tycker jag ändå att man måste ta ansvar för det som händer. Jag kan inte se att ni tar det ansvaret, utan ansvaret bollas hela tiden över till just regionerna. Det sägs att de är taffliga, att de har för mycket personal och att de producerar för lite. Det låter som att det är tvålfabriker vi pratar om.

Ärligt talat: Om man tittar på vad som har hänt genom åren ser man någonting annat som också har hänt, nämligen att vi har en helt annan demografi, betydligt dyrare läkemedel och så vidare. Jag tror att ledamoten kommer att bli jättesur när jag säger det här och kanske tro att det är fabricerade siffror, men SKR har räknat ut att de generella statsbidragen hade varit 27 miljarder högre om vi hade följt kostnadsutvecklingen genom en indexering av statsbidragen. Kostnadsutvecklingen har nämligen varit så fruktansvärt hård när det gäller exempelvis läkemedel, att många fler äldre behöver vårdens resurser och så vidare.

Jag tror att det är väldigt farligt att säga att det i dag vimlar av personal som såsar runt. Det låter nämligen så på ledamoten. Är det så att ledamoten menar att det går runt en massa löshästar, så att säga, som jobbar med kommunikation eller whatever? Riktigt så är det inte, vad jag vet.

Jag är ganska orolig för vad som skulle hända om Sverige råkade ut för en pandemi i morgon. Då har vi nämligen sämre förutsättningar än när den förra pandemin kom till Sverige 2020. Jag ser inte att regeringspartierna, och inte heller SD, tar ansvar för att bygga upp det här på ett rimligt sätt. Det oroar mig oerhört.

Fru talman! Det diskuteras mycket vad som kommer att hända vid en eventuell kris eller vid ett krig. Det finns saker som får mig att fundera, och jag hoppas att ledamoten har väldigt skarpa svar på det.

Det handlar exempelvis om en sjukvård som är lite i kris. Jag menar att vår sjukvård delvis är det, i och med de enorma besparingar som gjordes i regionerna 2023 och 2024. Även i år skärs det ned, till exempel i Skåne. Där sitter ju ni vid makten. I år har man skurit ned med 1 miljard, och 1 000 personer ska sägas upp. Och intensivvårdsplatserna i Sverige har fortsatt att minska fem år efter pandemin. Socialstyrelsen vill ju att intensivvårdsplatserna ska bli 10–20 procent fler för att vi ska klara av det som eventuellt kan hända – eller snarare det som händer.

Jag undrar hur ni har tänkt om det. Är det regionernas ansvar, när de nu har fått ett sådant extremt bantningsförslag? De har helt enkelt haft det lite svårt. Jag tycker att regeringen och Sverigedemokraterna ofta bollar över ansvaret på regionerna utan att se sitt eget ansvar. Det är den ena frågan.

Det här med AI är ju väldigt intressant; det håller jag med om. Det kan underlätta väldigt mycket. Det är också så att det ser väldigt olika ut – i vissa regioner har man dragit igång en AI-process när det gäller mammografi och andra saker, men det har inte gjorts i hela landet. Det blir en extrem ojämlikhet. Jag undrar vilka förslag Moderaterna och regeringen har för att underlätta så att det blir jämlikt i Sverige när det gäller AI.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Herr talman! Min fråga går till minister Busch.

Det är hårda ekonomiska tider nu i Sverige för väldigt många, med rusande matpriser. Den falukorv ministern höll i under valrörelsen skulle i dag kosta 30 procent mer. Hyrorna höjs, räntan hålls uppe och elräkningarna gräver djupa hål i hushållsbudgeten. På det har vi en arbetslöshet på 10 procent.

Regeringen och Sverigedemokraterna vill nu också höja egenavgiften i högkostnadsskyddet för läkemedel, trots att många redan i dag tvingas välja bort medicin av ekonomiska skäl. Vad vill ministern säga till den hårt arbetande ensamstående mamma som inte kommer att ha råd att köpa bra mat – det visar olika undersökningar – till vare sig sig själv eller sina barn eller att betala barnens medicin?

Fru talman! En del debattörer talar om det här som en stor frihetsreform. Det kommer att handla mer om fabriksförsäljning av alkohol än om gårdsförsäljning, tror jag. Det är inte vinfälten i Skåne vi kommer att se, utan det är cementerade golv där man tillverkar öl.

Frihet för mig är rätten till vård efter behov, starkt jämställdhetsarbete och att exempelvis kunna bidra till att påverka Sveriges utveckling på olika sätt. Många vill ju tillåta gårdsförsäljning om det går att kombinera med ett bevarat systembolag. Det framgår av olika undersökningar. Det är som tur är väldigt få som inte tycker att Systembolaget är viktigt att värna.

Men som jag har tidigare sagt är det inte vi som äger frågan och avgör vad som kommer att hända, utan det är EU som ska bedöma om vi nu luckrar upp förutsättningarna för att ha kvar monopolet. Vi vet också att effekterna blir väldigt stora om försäljningsmonopolet avskaffas. Jag tror att det skulle bli väldigt svårt att dra tillbaka en sådan här reform efter sex år.

Den så kallade gårdsförsäljningen har marknadsförts genom att utmålas just som småskalig tillverkning på pittoreska gårdar. Det har varit väldigt mycket tal om sådant och om hur det ska rädda landsbygden. Jag har väldigt svårt att se det. Merparten är bryggerier i städer och tätorter. Förslaget innehåller inget som särskilt stärker alkoholtillverkare på landsbygden, måste jag säga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har valt en modell i Sverige, med alkoholmonopolet och Systembolaget, som har skyddat väldigt många på olika sätt. Priset kommer att bli väldigt högt, tror jag, om det här inte fungerar. Det är ett vågspel, och jag anser fortfarande att ni dealar med monopolet, Jakob Forssmed. Jag vill inte stå här och säga ”Vad var det vi sa?”, och det kommer jag kanske inte att göra. Jag vill verkligen att det här ska gå bra, men jag ser de stora, stora problemen.

Fru talman! Men finns det horder av lantbrukare och bryggerier som har krävt detta? Det kan man fundera på. Har det varit stora demonstrationer för detta? Nej. Eller finns det andra hugade spekulanter i frågan, exempelvis alkoholindustrin?

Det finns ju i dag goda möjligheter att sälja produkter från vingårdar och bryggerier på Systembolaget utan att riskera monopolet. Den absolut största delen av de bolag som kommer att få bedriva gårdsförsäljning är bryggerier. Bryggerierna ligger ju inte på mysiga små ställen, utan de kan ligga i fabrikslokaler eller lager och så vidare.

Så här säger ministern i det svar jag har fått: ”Fokuset vid gårdsförsäljning är den hantverksmässiga dryckesproduktionen och besöksupplevelsen, som ska ha ett kunskapshöjande inslag. Genom att ställa krav som innebär att gårdsförsäljning tydligt knyts till besöksnäring och lokal produktion säkerställs att försäljningen kommer att bedrivas på ett sådant sätt och vara av sådan begränsad omfattning att den inte utgör ett alternativ till den detaljhandel som Systembolaget bedriver.”

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det låter ju lite gosigt ändå, men det kommer alltså att vara fler ölbryggerier än vingårdar som har gårdsförsäljning, och de kommer att ligga i storstäderna. Kommer barnfamiljer då glida att runt med barnen på bryggerierna? Jag har väldigt svårt att ta till mig det hela. En mjuk väg framåt kommer att bli att monopolet minskar utbudet med hänvisning till att öl ju kan köpas vid den så kallade gårdsförsäljningen. Det går inte att utesluta att Systembolaget helt tar bort exempelvis mikrobryggeriernas öl. Detta är lite speciellt – det kanske inte är på topp.

Systembolaget, fru talman, har en unikt stark ställning bland svenska folket. Enligt den nationella SOM-undersökningen 2022 har Systembolaget ett växande förtroende hos svenska folket. En klar majoritet står bakom bolagets försäljningsmonopol.

Det starka förtroendet för Systembolaget hänger ihop med att de negativa konsekvenserna av alkoholbruk är mindre i ett samhälle där försäljningen inte kan ske när som helst, var som helst och till vem som helst. Systembolaget har dessutom varit en garant för en enorm kvalitet. Det går att få tag på allt, men försäljningen sker utan vinstintressen och utan den aggressiva marknadsföring som man kan se i andra länder. I uppdraget ingår också att ta ansvar för barn och anhöriga till personer med alkoholproblem.

Den uppförsbacke som motståndare till Systembolagets försäljningsmonopol har att besegra är hopplös. Detta har sannolikt också gjort att den enda vägen är att inte ta fram ett skarpt förslag om att avskaffa monopolet utan att gå smygvägen genom gårdsförsäljning. Gårdsförsäljning ses hos många, även partier och andra, som ett steg mot att till slut knuffa omkull monopolet. Detta är väldigt tydligt när man läser artiklar och när man spanar på vem som umgås med vem och varför i olika kotterier.

Sverige har ett undantag från EU:s konkurrensregler som gör det möjligt för oss att behålla Systembolaget. Det vilar på grunden att Systembolaget har ensamrätt till försäljning av alkohol. Luckras detta upp faller kriterierna för undantaget. Då riskerar vi att Systembolaget dras med.

Jag anser att ni som regering och du som ansvarigt statsråd, Jakob Forssmed, har gjort en deal med marknaden och att ni på det här sättet spelar med folkhälsan, med Systembolaget och därmed också med familjer som har problem med beroende liksom med deras barn. Jag är alltså väldigt skeptisk till gårdsförsäljning, men det framgår väl.

Fru talman och statsrådet! Först vill jag, en passant, säga att vaccin verkligen räddade liv, med tanke på den föregående debatten.

Det såg jag inte komma – att KD skulle vara det parti som sjösatte gårdsförsäljning. Uppenbart har KD hamnat i lite dåligt sällskap, ni som alltid tidigare har haft en rimlig syn på alkohol som just en folkhälsofråga, Jakob Forssmed.

Gårdsförsäljning har förvandlats till en fråga om marknad. Det handlar om näringsfrågor i stället för att vara en folkhälsofråga. Det är nog ingen som kommer att dricka sig full på en gårdsvisning, och det är inte detta det handlar om. Det här handlar om monopolet och Systembolaget och därmed om folkhälsa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringens förslag om att införa gårdsförsäljning i Sverige hotar enligt väldigt många det svenska detaljhandelsmonopolet och därmed folkhälsan. En utgångspunkt för förslaget om gårdsförsäljning är att Systembolagets monopol inte hotas, enligt SD och regeringen. Det är dock uppenbart att det fortfarande råder stor osäkerhet om hur regeringens förslag skulle påverka Systembolagets monopol. Detta har även poängterats i ett flertal remissvar. Exempelvis Lagrådet har varit inne på detta – jag återkommer till det – liksom Cancerfonden och Barnombudsmannen. Vidare har det även framkommit att det i Socialdepartementets egen juridiska analys av förslaget bekräftas att det hotar monopolet.

I början av februari släppte WHO Europa en ny rapport som poängterar både monopolets vikt för Sveriges folkhälsa och att avsteg från monopolet i form av gårdsförsäljning underminerar monopolets rättsliga ställning.

Lagrådet har uttalat sig om regeringens lagrådsremiss angående gårdsförsäljning av alkohol. I uttalandet konstateras att det fortfarande är osäkert om gårdsförsäljning är förenligt med EU-rätten. Om Sverige tillåter gårdsförsäljning kommer svenska alkoholproducenter att få en ny försäljningskanal som tillverkare i andra länder inte kan utnyttja, och det skulle enligt Lagrådet kunna vara ett förbjudet handelshinder.

Marknaden och ett antal partier vill ha mer. De vill se en box billigt rödvin på Coop eller Ica. Remissinstanserna, exempelvis Svenskt Näringsliv, avstyrker den tidsbegränsning som anges för tillståndet. Visita anser att reglerna om gårdsförsäljning inte bör vara tidsbegränsade utan bör gälla tills vidare. De vill gå all in.

Portugal har valt att sätta ned foten genom att avge ett så kallat detaljerat yttrande. I yttrandet framgår det att Portugal anser att det svenska lagförslaget strider mot det befintliga svenska monopolet för försäljning av alkoholdrycker och att det skapar hinder för den fria rörligheten för varor på EU:s inre marknad samt att det utgör en diskriminerande och oproportionerlig åtgärd i handeln mellan medlemsstater.

En annan fråga smyger sig också in, nämligen den om en prövotid på sex år. För mig är detta helt ofattbart – hur ska det gå till? Låt oss säga att det när man har dragit igång allt detta visar sig att det inte fungerar. Hur ska man kunna dra tillbaka det? Det är jag också intresserad av att veta.

Jag tycker inte att jag har fått tillräckligt med svar för att kunna luta mig tillbaka och vänta på första rundan på gården, om man säger så.

Fru talman! Detta är verkligen lång dags färd mot natt, tänker jag när jag tittar ut över mina trötta vänner här i salen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänstens arbete

Om några veckor kommer vi att få debattera förslaget till ny socialtjänstlag. Det är en lag som vi alla har väntat på i många år. Jag kommer inte att gå in på socialtjänstlagen och hur den ser ut eller inte, utan jag väntar med det till den debatten.

Jag är själv utbildad socionom. Mitt första arbete var som fältassistent i Huvudsta, i Solna. Det var under en glänsande period då förebyggande arbete var självklart i kommuner på olika sätt. Jag tror att vi var 16 fältassistenter i Solna. Vi var alla utbildade socionomer. Vi samarbetade med socialtjänsten och satt i deras arbetslokaler - ja, vi var ju socionomer. Vi jobbade med fritidsgårdar, polisen och skolan. Vi hade väldigt många aktiviteter med de utsatta barnen. Vi gjorde skillnad; det kan man se.

Sedan kom den stora 90-talskrisen, och detta försvann. I dag vet jag inte hur många fältassistenter som finns kvar i Solna, men det är i alla fall inte jättemånga.

Socialpolitik rör väldigt mycket. Det kan röra hemlöshet. Det är alltid så - detta är adresserat till Kristdemokraterna, som lyfte just hemlösheten, en fråga som jag har jobbat mycket med som politiker i Stockholm - att det också behövs lägenheter. Det räcker inte med sociala projekt.

I dag kanske vi ska fundera på vilka som har försörjningsstöd. Den siffran har sjunkit enormt. Det kan vara bra att veta detta när man pratar om personer som har just försörjningsstöd.

Vi kan konstatera att den stora förändringen med den nya lagen är att man ska fokusera på förebyggande arbete. Det är jättebra att socialtjänsten kan släppa skrivbordet, där de har suttit. Det tycker vi är jättebra. Då måste de också ges förutsättningen för det, det vill säga ekonomiska förutsättningar under lång tid. Detta är nämligen på ett sätt en kulturrevolution. Det handlar om att arbeta på ett lite annat sätt än man har gjort tidigare.

Men i ett system när det gäller socialt arbete finns det ofta personer som hamnar i skymundan. Det kan exempelvis vara personer som lever i beroende på olika sätt. Vi har jobbat väldigt mycket med den frågan inom vänstern, och vi har lyft den frågan på olika sätt.

När det gäller den nya socialtjänstlagens ambition om förebyggande arbete ser vi att man också måste fokusera på beroende, så att man inte tappar den delen.

Varje förälders mardröm är att barn ska hamna snett och bli just beroende. Om den mardrömmen besannas är det en situation som inte bara påverkar hela familjen utan också allt det familjen gör - hela livet. Det handlar om att ständigt leva i oro och att inte veta från en dag till en annan vad som händer. Det är därför helt avgörande att den som är anhörig ges möjlighet att involveras i vård och insatser i mycket högre utsträckning än i dag, så länge det inte sker på bekostnad av den missbrukandes hela integritet.

Det är mycket sorgligt att vi i dag, 2025, fortfarande har ett väldigt bestraffande beteende mot dem som är beroende.

Föräldrarnas stöd är mycket viktigt när en ung person med beroende vårdas. Det är lika viktigt att föräldrarna i sin tur får den hjälp och det stöd de behöver för att kunna finnas till hands. Vi vill därför att regeringen ska komma med förslag på lagstiftning om att anhörigas rätt till information, stöd och hjälp ska säkerställas, så att det inte blir en slump.

Fru talman! Det sociala arvet spelar en stor roll för barn till föräldrar med beroendeproblem. Vuxna barn till missbrukare löper fyra till sju gånger större risk för eget missbruk senare i livet än övriga i befolkningen. För tidig död är två till tre gånger vanligare bland vuxna barn till missbrukare. Vart fjärde barn som växer upp i familjer med beroendeproblematik går ut skolan utan gymnasiebehörighet. Det är dubbelt så många jämfört med andra familjer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänstens arbete

Det här är en ganska stor grupp. Det är en viktig grupp. Med tanke på att det är så många barn som någon gång under sin uppväxt har levt med en förälder med beroendeproblem är det viktigt att samhället snabbt ger insatser för barnet självt, att barnet får hjälp i tid. Så är det inte nu. Detta är frivilligt, så att säga. Alla har inte Ersta Vändpunkten, exempelvis. Man kanske inte har någonting, och man lämnar då barnet helt åt sitt öde.

Problemen som kan uppkomma är ofta komplicerade och kan kräva många insatser. Eftersom det är barnets förälder som är sjuk kan det vara extra svårt för barnet att få hjälp. Den ansvariga, som annars skulle finnas till hands, finns ju inte där.

Vi anser att det måste ske något mycket snabbare när det gäller rätt till eget stöd. Vi har nu en fantastisk möjlighet, med den kommande socialtjänstlagen, att få ett paradigmskifte. Det ger oss nya möjligheter: att gå från att agera när skadan redan är skedd till att med omsorg agera i tid för just de här barnen. Vi får inte missa de anhöriga och barnen och dem som står dem nära. Därför yrkar jag bifall till reservation nummer 8.

Fru talman! Detta betänkande handlar om en mängd saker, men jag börjar med att tala om tandvård.

Vi har haft kris i tandvården länge. Vi anser att det behövs en nationell styrning av tandläkarutbildningen. Det gäller hur många som behöver utbildas, olika regionala satsningar och så vidare.

Vi anser också att privata tandläkare borde ha samma villkor som regionerna, det vill säga att behandla barn och unga. Annars får den regionala tandvården nästan endast ha barn och unga som patienter. Det blir undanträngningseffekter, och tandläkare får ingen möjlighet till kompetensutveckling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läkemedel och tandvård

Vi går också vidare med vårt förslag om högkostnadsskydd i tandvården precis som i den vanliga sjukvården. Under de senaste decennierna har välfärden steg för steg urholkats. Neddragningar, passivitet och naiv tro på marknaden har fått styra. Den utvecklingen vill Vänsterpartiet vända. Nu är det dags att bygga ut välfärden och ta ett steg framåt. Behovet av en jämlik tandhälsa är stort.

Höga kostnader för undersökning och behandling gör att de som tjänar minst besöker tandläkare mer sällan. Det kan man se i väldigt många undersökningar. De med väldigt låga inkomster har ingen nytta av dagens högkostnadsskydd eftersom det bara gäller kostnader över 3 000 kronor, och det är endast halva kostnaden som ersätts. Bra tänder är därmed en klassfråga.

Många unga vuxna slutar att besöka tandvården i förebyggande syfte när de inte längre har tillgång till avgiftsfri tandvård. Alla unga har inte en perfekt ekonomi, exempelvis studenter eller de som har en lön som inte täcker det nödvändigaste.

Tack vare Vänsterpartiet höjdes åldersgränsen för fri tandvård till 23 år från 2019. Nu har den reformen tagits bort. Det är kanske inte så förvånande. Vi har Tidöpartierna som styr som kanske inte alltid kör med jämlika reformer.

Vi har i varje fall tagit fram ett högkostnadsskydd som är helt finansierat. Nu kommer ni kanske att ramla baklänges och säga att Vänsterpartiet inte har någon koll på pengar. Vi har räknat på detta. Den beräknade kostnaden för reformen utifrån 2023 års prisnivå är 6,5 miljarder kronor för att sätta det i sjön.

För att möjliggöra för tandvården att ställa om och genomföra satsningen i praktiken ska det införas stegvis och vara fullt utbyggd under nästa mandatperiod. Tandhälsa skulle genom denna reform bli en del av den universella svenska välfärden. Vi tar också sikte på att få bort den klassmässiga skillnaden i tandvård.

Det ska bli intressant att följa hela det tandvårdspaket som Tidöpartierna har fått rull på. Det sägs nu att det ska omfatta hela befolkningen. Det ska vi följa, så att det inte blir så att tandvård för den ensamstående fattiga mamman blir någonting väldigt exklusivt.

Fru talman! Jag går nu över till att prata om läkemedel. I dag saknas fungerande kostnadsmodeller för dyra och specialdesignade läkemedel och långvariga behandlingar riktade mot små patientgrupper. Människor med svåra och allvarliga sjukdomar riskerar att bli utan behandling då den inte anses vara tillräckligt kostnadseffektiv. Vi har en nationell ojämlikhet och även en regional ojämlikhet när det gäller läkemedel.

Den grundläggande principen är att vården ska ges utifrån människors behov, inte utifrån om man till exempel har en privat försäkring eller egna medel som möjliggör privata lösningar och utlandsresor.

Anders W Jonsson från Centerpartiet har förtjänstfullt lyft frågan om särläkemedel, någonting som vi har pratat om länge i många grupperingar. Jag kan bara säga att man borde befria särläkemedlen för de patientgrupper detta handlar om. Vänsterpartiet har också budgeterat pengar för denna typ av läkemedel; det är ganska viktigt att ha det med sig. Vi vill även att regeringen ska utreda förutsättningarna för att staten ska ge ett särskilt stöd till regionerna för de behandlingsmetoder och mediciner som är extra kostsamma, så att det blir jämlikt över Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läkemedel och tandvård

I dag krävs det att en farmaceut är närvarande på ett apotek för att det ska kunna hålla öppet. Men det är ett fåtal arbetsmoment som kräver att farmaceuten är på samma plats som läkemedlen. Det råder brist på farmaceuter, som vi vet, och vissa apotek kan behöva stänga trots att de behövs och trots att de bär sig ekonomiskt och har tillräckligt med kundunderlag.

En modell som skulle kunna användas för att möta detta problem kallas farmaceut på distans. Det innebär att en farmaceut möter kunden digitalt och erbjuder samma service som vid ett fysiskt möte. De arbetsuppgifter som innebär kontroller av läkemedel kan antingen delegeras eller genomföras när en farmaceut kan vara på plats. Det här behöver man utreda.

Att tro att marknadskrafterna ska ta ansvar för att landsbygd och glesbygd ska ha tillgång till medicin är att blunda för verkligheten och undfly sitt politiska ansvar. Vänsterpartiet vill att regeringen snabbt tar fram förslag för att garantera hela landets befolkning tillgång till läkemedel.

Vi menar också att ytterligare privatiseringar på apoteksmarknaden är fel väg att gå. Apoteket AB ska i stället fortsätta att ha ansvaret för en god läkemedelsförsörjning i hela landet, inklusive glesbygden. Vi vill se ett lagförslag på hur apoteksombudsverksamheten ska regleras med intentionen att verksamheten även fortsatt ska ske i Apoteket AB:s regi.

Fru talman! Nu går jag över till ett helt annat ämne. Det handlar om psykofarmaka.

Det är väldigt bra att vi i dag har så otroligt potenta läkemedel för psykisk ohälsa. Det betyder så mycket för så många, som i och med det kan ha ett normalt liv där de kan jobba, gå i skolan och så vidare. Men Socialstyrelsens statistik från 2023 visar att 1,2 miljoner patienter hämtade ut antidepressiva läkemedel under 2023. Det är alltså 11 procent av befolkningen. Det kan inte bara vara ett problem som handlar om ensamhet, utan det här är någonting annat.

Den största ökningen under de senaste fem åren finns bland barn och unga. Andelen flickor i åldrarna 10-14 år som fått ett antidepressivt läkemedel förskrivet ökade från 1,2 procent 2019 till 2,0 procent 2023, medan andelen pojkar i samma åldrar ökade från 1,0 procent 2019 till 1,4 procent 2023. Det kan låta lite, men sammanlagt blir det här väldigt höga siffror som också är ständigt ökande.

Man kan fråga sig om de här behandlingarna används i stället för andra behandlingsterapier. Är det resursbrist eller kompetensbrist som gör att människor i stället får dessa medel? Och följer läkarna upp det här? Det är också viktigt. Läkarna bör fråga: Hur fungerar det här för dig? Vad händer? Ska vi börja trappa ned?

Alla dessa frågor är inte utredda. Vi i Vänsterpartiet vill att regeringen utreder hur medicinering vid depression har utvecklats under en tioårsperiod och om medicineringen har bidragit till bättre psykisk hälsa bland befolkningen. Vi vill också att man utreder hur uppföljningen av medicinering inom psykiatrin kan förbättras och öka patientsäkerheten.

Förskrivningen av psykofarmaka, i synnerhet ångestdämpande och antidepressiva medel, till barn och unga har ökat markant i Sverige. Detta är bekymmersamt eftersom evidensen är skakig när det handlar om vad det här innebär. Vänsterpartiet anser att regeringen omedelbart behöver göra en översyn av förskrivningen till barn och unga samt säkerställa att de farmakologiska behandlingarna inte sker på grund av exempelvis resursbrist inom bup eller andra överväganden. Vi vill att regeringen tillsätter en instans för en nationell utvärdering av hur medicinering av barn och unga med psykiska diagnoser har utvecklats över tid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läkemedel och tandvård

Jag yrkar bifall till reservation 9.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läkemedel och tandvård

Fru talman! Partierna som ni samverkar med i Tidögänget har också tittat på vad man ska göra åt hela situationen för tandläkare. Om inte något görs finns risk för en extrem tandläkarbrist i både regionerna och på det privata området. Det här drabbar specifikt den regionala tandvården, som har en stor del av ansvaret för barn och unga. Även om ni tar bort den reform som vi genomförde har den regionala tandvården ändå ansvar för barn och unga från 0 till 19 års ålder. De tandläkare som jobbar där gillar säkert barn, men de är översköljda av just barn. De vuxna går till privata tandläkare. Tandläkarna i den regionala tandvården får ingen kompetens eller vana vid olika typer av tandproblem, och det är därför ganska urgent att lösa frågan.

Låt mig snabbt hinna med frågan om psykofarmaka. Det är bra att det finns potenta läkemedel, psykofarmaka, för olika typer av tillstånd. Men om 1,2 miljoner patienter - 11 procent av befolkningen - hämtar ut antidepressiva läkemedel måste vi börja fundera över vad detta handlar om. Sker det någon uppföljning? Eller fungerar psykiatrin så dåligt att patienterna i stället får läkemedel? Säger jag lite ansvarslöst från mitt håll.

Här finns problem. Även förskrivningen till barn och unga har ökat. Vad ska vi göra åt det? Eller ska vi bara passivt titta på?

Fru talman! Nu har ledamoten Anders W Jonsson förtjänstfullt tagit upp detta med särläkemedel. Vi är många i den här salen och i socialutskottet som i åratal har träffat de människor som berörs. Det kommer att uppstå en otrolig svekdebatt, tror jag, om man inte lyfter detta och åtgärdar det ganska raskt. Man har faktiskt lovat att detta ska fixas. Gör man inte det tror jag att det blir minst sagt besvärligt för de människor som sitter hemma med sina barn och inte får tillgång till läkemedel.

Jag går över till högkostnadsskyddet, som ni vill höja. Ni har lagt ut förslaget på remiss, så att säga. Eftersom ledamoten sitter i det parti som är sjukvårdsansvarigt undrar jag om ni har ägnat er åt något konsekvenstänk. Många av dem som inte tar ut sina mediciner gör så av ekonomiska skäl, och nu kommer deras situation att förvärras. Då kanske man i stället ska titta på överförskrivningen av läkemedel. Jag tänker på nätläkare, reklam i tunnelbanan för diverse läkemedel och så vidare. Är det så vi ska ha det? Marknaden kan regleras på olika sätt, och det här är kanske ett sätt.

En annan fråga gäller den stora tandvårdsreformen. Om jag inte är helt ute och cyklar ska reformen rulla vidare till ytterligare grupper. Ni börjar med 65-plussare - eller var det 67-plussare? - och sedan ska reformen rulla ut i hela Sverige. Det låter som Vänsterns dröm. Kommer det att bli så?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läkemedel och tandvård

Fru talman! Angående tandhälsan tror jag att man måste börja titta på att staten tar över stora delar av utbildningen, för det behövs. Och detta med att regionens tandläkare får färre barn och unga som patienter stämmer inte riktigt. De har ju hela skolan, hela det perspektivet. I vissa regioner är det svårt att få en tandläkartid i dag om man är 48 år och har dålig tandhälsa. Detta måste man göra något åt för framtiden.

När det gäller högkostnadsskyddet för medicin hoppas jag att man ser över förutsättningarna. Annars kommer det att bli vansinnigt tufft för dem som redan har det tufft ekonomiskt i samhället.

Läkemedel är en jättefråga. Börjar man fördjupa sig i den blir man alltid förundrad och behöver borra ännu djupare. Med tanke på det som vi nu ser med handelskrig och så vidare måste vi kanske ha ett helt annat förhållningssätt när det gäller läkemedel och kanske producera mer i Sverige och Europa. Men det är en annan debatt. Det är klart att det skakar betänkligt.

När det gäller läkemedel till små patientgrupper är det väldigt ojämlikt. Det handlar ju helt om vilken region man befinner sig i. Jag skulle önska att det fanns en rejäl nationell pott för regioner. Annars blir det ojämlikt, helt enkelt. Jag tror att detta skulle vara väldigt bra. Vi har själva lagt in det i vår budget, för vi tycker att det är det bästa.

Sedan har jag en sista fråga, innan replikskiftet är slut: Ert förslag för 67-plussarnas tandvårdsförsäkring, blir det verkligen mer jämlikt?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läkemedel och tandvård

Fru talman! Det här betänkandet behandlar vansinnigt många olika frågor, så jag har delat upp detta för att det ska bli någorlunda begripligt.

Jag börjar med tandhälsa. Det råder en levande kris, kan man säga, vilket framgår när man träffar och pratar med regionala och privata tandläkare. Vi kan också se att tandläkarna inom den regionala tandvården mest får jobba med barn och unga; det blir utträngningseffekter. De får liksom ingen utväxling och får inte lära sig speciellt mycket. Kompetensutvecklingen för tandläkarna inom den regionala sektorn har minskat. Har ni tittat på detta? Man kanske kan tycka att även privata tandläkare skulle ta ansvar för barn och unga så att man fick en mer jämlik hållning.

Jag går vidare till läkemedel. Högkostnadsskyddet ska höjas, inte sant? Det kanske vi ska ha en specifik debatt om. Detta kommer att slå väldigt hårt - kanske inte, fru talman, mot sådana som ledamoten och jag själv utan mot personer som exempelvis är arbetslösa eller fattiga och har barn som har astma och så vidare. Det kan bli ganska svårt. Jag undrar om ledamoten känner till om det har gjorts någon som helst konsekvensanalys av detta. Redan i dag är det många som inte hämtar ut sina läkemedel för att de inte har råd. Riskerar inte detta att förvärra situationen för människor som är rejält fattiga?

Detta med läkemedel är svårt - införande och så vidare. Vi har allihop tittat på detta och skakat bekymrat på huvudet. Det gäller exempelvis fungerande kostnadsmodeller för specialdesignade läkemedel och hur man kan förbättra dem. Jag ser fortfarande inte, fru talman, om detta blir bättre, utan det känns lite rörigt. Finns det svar på det?

Fru talman! Statens institutionsstyrelse får ta hand om det som samhället har misslyckats med. I dag har vi fått höra att 95 procent av de barn och unga som finns på Statens institutionsstyrelse har bristfällig skolgång, jämfört med 5 procent av den övriga befolkningen. Vi vet hur mycket skolan betyder. Förmodligen har det varit så här väldigt länge, och man kan fundera på varför det har hänt så lite.

Samhället väntar alltför länge med att fånga upp de här barnen. De kan inte bara dyka upp som 15-åringar, utan de har funnits i förskolan, skolan och barnpsykiatrin. Föräldrarna hade behövt stöd, och så vidare. Vi kan alla konstatera att samhället har väntat för länge och väntar för länge. Om man rustar ned välfärden ser man till slut inte barnen. Det förebyggande arbetet får sättas åt sidan i en välfärd som blir mer anorektisk.

Riksrevisionens övergripande slutsats är att Sis inte når målen med verksamheten på de särskilda ungdomshemmen och att barn och unga som placeras på de särskilda ungdomshemmen inte får en effektiv vård och behandling. Det är väldigt illa, när man dessutom tänker på att de här barnen kostar. Nu låter jag som värsta högerspöket, men det kostar ganska mycket att ha barn och unga placerade på Sis-hem. Därför kan man förvänta sig att de också ska få någonting.

Men det är inte bara Statens institutionsstyrelse som ska lastas, utan vi ska också lasta de kommuner som - ursäkta det slafsiga uttrycket - dumpar barn och sedan inte har någon plan för vad som ska göras därefter. Detta är fullständigt förödande, och det har pågått ganska länge. Jag har sett det på nära håll.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om Sis särskilda ungdomshem

Riksrevisionen anser att Sis uppdrag är otydligt formulerat såväl i instruktion som i lagstiftning. Mycket är på gång nu, och det är jättebra. Det handlar också om vilka målgrupper Sis ska ta emot. När vi i dag lyssnade på generaldirektören för Sis fick vi höra om flickor som psykiskt mår väldigt dåligt. Det är uppenbart att dessa flickor, som har ett extremt självskadebeteende, borde vara närmare psykiatrin och inte hamna på Statens institutionsstyrelse.

Riksrevisionen har i sin granskning noterat att det inte finns några riktlinjer eller motsvarande där det tydligt framgår när ett barn eller en ungdom ska vårdas på ett särskilt ungdomshem, få psykiatrisk tvångsvård och så vidare.

Vi anser att regeringen bör se över frågan om kompetenslyft. Vi tycker precis som Miljöpartiet att det är viktigt. Mycket görs, men mer måste göras. Riksrevisionen föreslår att Sis ska säkerställa att personalen får rätt kompetens för att bedriva vård och behandling på ett effektivt sätt utifrån barnens och ungdomarnas behov. Det här kommer förstås också att kosta budgetmässigt.

Vi anser dock att regeringen bör ta ytterligare initiativ för ett rejält kompetenslyft på området. En kompetenshöjning är helt nödvändig oavsett hur verksamheten kommer att se ut i framtiden och hur vi kommer att organisera Statens institutionsstyrelse och boende för den här typen av barn.

Jag yrkar därför bifall till reservation 4.

Fru talman! Det märks att det är valrörelse snart, säger jag lite cyniskt.

Vi har en arbetslöshet på 10 procent. Vilka föräldrar kommer inte att drabbas av den? Vi har en skola som verkligen inte fungerar och inte heller kommer att fungera under den här mandatperioden. Det krävs helt andra resurser.

Det är så mycket som inte fungerar. Det finns också en barnfattigdom, och antalet vräkningar av barn ökar alarmerande. De ökar enormt. Det är också frågor som man måste ta tag i.

Det är jättebra att vi får en ny socialtjänstlag. Det tycker väl alla i den här salen. Men sedan gäller det också att fylla den på riktigt så att det blir ett förebyggande arbete och att det blir metodiskt.

Förebyggande arbete kan vara vad som helst. Det kan vara att du och jag har föredrag i skolan. Sedan kallar vi det för förebyggande arbete i vår förening eller vårt bolag som vi har bildat.

Det finns evidens på förebyggande arbete. Jag vill se att det blir förebyggande arbete på riktigt. Det ska finnas människor ute i närsamhället, som exempelvis fältassistenter och så vidare som det fanns för väldigt länge sedan. Det låter som att det var i urtiden. Det krävs resurser för det.

Det kanske är så att man får ge mer resurser till välfärden än till skattesänkningar, vad vet jag, för att minska antalet barn på Sis. Det gäller att se till att barn i Sverige får det som barn i Sverige behöver för att exempelvis kunna gå ut skolan med betyg. Det är något som är absolut basic för att inte hamna snett.

Det här kommer vi att tala mer om. Men när det gäller Sis och de barn som är där hoppas jag att de kan få en bättre vardag och att den vård de får där blir på riktigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om Sis särskilda ungdomshem

Fru talman! Jag kan hålla med om mycket som ledamoten Johan Hultberg sa. Men det finns saker och ting där jag känner att jag absolut inte riktigt är med på banan.

Saken är den att tillströmningen av barn och unga fortfarande ökar när det gäller rekrytering. Då kan man kanske fundera på andra åtgärder än Sis.

Det behövs en skola och en förskola som håller ihop. Det behövs barn- och ungdomspsykiatri som är fungerande. Det är den inte nu. Det behövs så mycket annat som vi i dag inte kan ge de familjerna på grund av resursbrist. Om man skulle börja väldigt tidigt skulle inte tillströmningen till Sis vara så stor som den har varit.

Psykiatrin är en fråga som verkligen är under isen. Det har den i och för sig varit länge och inte bara nu. Där behövs det helt andra muskler för att rycka upp den.

Likadant är det med skolan. Det behövs otroliga insatser. Det förstod vi i dag efter den dragning vi fick av Statens institutionsstyrelse. Det visar sig att 95 procent av de barn som är inskrivna på Sis inte har en nivå som är okej. I vanliga fall är det 5 procent. Det är en vansinnig skillnad.

Då undrar man: Behövs det inte väldigt förstärkta resurser i skolan på ett helt annat sätt för att tidigt upptäcka de barn som far väldigt illa?

Precis som ledamoten sa behövs det också en annan typ av utbildad personal med ordentlig utbildning, ordentlig metodutbildning och så vidare. Så ser det inte ut i dag.

Ser ledamoten att det kommer att lösas under de närmaste tio åren?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Acko Ankarberg Johansson.

En god och nära vård känns väldigt långt borta. De knappa resurserna innebär en ansträngd arbetsmiljö för dem som arbetar i primärvården. Utan personal som har bra arbetsvillkor och god arbetsmiljö kommer det inte att vara möjligt att förverkliga satsningens intentioner.

Reformen om god och nära vård riskerar att bli ett luftslott, precis som mycket annat i regeringens politik. I Vård- och omsorgsanalys analysplan står det tydligt att det saknas förutsättningar för förflyttningen mot en utbyggd primärvård. Ett exempel som lyfts är resurser.

Kan det vara så att regeringen, och därmed också KD, är på väg att köra i helt fel riktning och säkert som vanligt också lägga ansvaret på regionerna?

Hur ser sjukvårdsministern på förutsättningarna att primärvården genom större nationella initiativ ska lyfta långsiktiga satsningar?

Fru talman! Det här är en intressant kväll, måste jag säga. Det kommer olika vågor av frågor från oanade håll. Det känns lite spännande.

I övrigt kan jag tycka att det är väldigt mycket "Ropen skalla - mer alkohol åt alla!". Så lyder ropen delvis från höger men framför allt från Centerpartiet. Det såg jag kanske inte komma, att ni i Centerpartiet skulle vara riddaren av mer alkohol till alla. Jag är lite förundrad, men det kanske vi inte ska gräva i här.

Vi ska inte diskutera gårdsförsäljning nu - den debatten kommer vi att ha framöver. Men när folkhälsominister Forssmed tvingades släppa igenom gårdsförsäljningen - det är så jag ser på det - gick oppositionsborgarrådet Christofer Fjellner i Stockholm omedelbart ut och föreslog söndagsöppet på Systembolaget för att föräldrar skulle kunna fixa sitt livspussel. Jag tyckte att det var ett lätt snedsteg. Det var lite aningslöst, och det var noll koll. Alkohol är en väldigt farlig vara. Det är ingen vanlig vara, utan det är faktiskt en drog. 10 procent - 215 000 - av alla barn i Sverige skulle drabbas oerhört om Systembolaget försvann, om monopolet rubbades och om vi skulle ha söndagsöppet på Systemet. Det måste jag säga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel

Fru talman! Vi vill se en lagändring om främjandeförbud när det gäller distanshandel av alkohol. De senaste åren har det dykt upp nya typer av försäljningsverksamheter lite runt om i Sverige. Det måste vi titta på.

Marknaden är alltid ute efter att sälja. Som politiker måste vi vara vaksamma på det. Vi anser att det inte bör vara tillåtet att använda tillsatser av smakämnen som gör tobaksfritt snus attraktivt för barn och unga. Det är det nu; det kan vi se. Vi vill att myndigheterna ska titta på detta och eventuellt komma med ett förbud. Det är viktigt, för i dag kan vi se en enorm ökning av antalet barn och unga som använder snus.

Fru talman! Åren 1986-1987 jobbade jag med hivinfekterade som var beroende på LVM-hemmet Serafen. Då hade nämligen hiv kommit till Sverige. Personerna på det behandlingshemmet, som låg mitt emot Stadshuset, visste att de skulle dö. Hiv var på den tiden en dödlig sjukdom, infektion. Men det var något som gjorde skillnad för dessa kvinnor och män. De hade alla egna lägenheter. Alla hade kontakter med beroendeenheter, socialtjänsten och psykiatrin. Man lade ned väldigt mycket resurser på beroende på den tiden.

Det var inte som nu, när många är helt under isen och glömda. Det var före 90-talskrisen och de enorma nedskärningarna i offentlig sektor, före kriminaliseringen av eget bruk och före utförsäljningen av allmännyttan. Och det var innan misär blev legio för så många. Detta har politiker blundat för i decennier. Jag tycker att vi, samtliga partier, borde skämmas för det. Såg ni Uppdrag granskning för en vecka sedan? Ni kan se det på SVT Play. Man visade tydligt vad detta har lett till. Det är alltså en fruktansvärd misär här utanför.

Under åren 1993-2022 har antalet anmälda narkotikabrott gått från drygt 40 000 till drygt 100 000 per år. I dag utgörs över 90 procent av de anmälda narkotikabrotten av innehav för eget bruk. Det finns inga data som tyder på att kriminaliseringen av eget bruk, som infördes 1988, följts av minskat utbud av narkotika, högre priser, färre öppna drogscener, minskat bruk i befolkningen, färre människor med problematiskt narkotikabruk, minskat vårdbehov eller någonting annat. Utvecklingen har gått åt precis motsatt håll, och det tycker jag att vi ska titta på. Jag tycker att det vi ska titta på är forskning och evidens, inte hemmagjorda små idéer vi har om saker och ting. Detta är otroligt viktigt.

Vi har fortfarande en enorm narkotikadödlighet. År 2022 var det 519 narkotikarelaterade dödsfall, och det var återigen en uppgång.

Det är kanske dags för oss att lämna den straffande och ineffektiva narkotikapolitik som vi har och i stället bygga detta på vård, prevention och skademinimering. Några har nämnt det här. De polisiära resurserna ska ju inte fokusera på den enskilda brukaren utan på helt andra personer uppe i hierarkin, så att säga. Det handlar om droghandel, smuggling och så vidare - det som finansierar gängkriminaliteten.

ESO-rapporten Bruk och Straff, som kom 2023, visar att dagens beroendepolitik inte motsvarar kunskapsutvecklingen som skett på området eller samhällets behov. Allt fler far illa - det finns statistik på det. Och de metoder som används inom socialtjänst och beroendevård är inte adekvata.

Det är positivt att se att det i Sverige inte är lika socialt accepterat att bruka narkotika som det är i många andra länder. Men kriminaliseringen av eget bruk har medfört en väldigt repressiv syn på personer i beroende, vilket har många negativa konsekvenser. Det har jag redan nämnt. Vi riskerar helt enkelt att polisen fokuserar fel. En bestraffande narkotikapolitik minskar varken införseln eller tillgången.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel

Det är många som vill utreda detta. Det är inte bara Vänsterpartiet, utan det är också Sveriges Kommuner och Regioner, Folkhälsomyndigheten, väldigt många forskare och så vidare som vill se om det finns skäl att göra något för att underlätta för personer med missbruk och beroende att söka hjälp. Vi anser att regeringen bör utreda hur lagen om kriminalisering av eget bruk har inverkat på antalet missbrukare och brukare och deras livskvalitet, hälsa och drogfrihet.

Vi anser också - det tog vi upp på vår kongress i maj förra året - att målet för den svenska narkotikapolitiken bör ändras från ett samhälle fritt från narkotika till ett samhälle med minskade skador av narkotika utifrån en restriktiv syn på narkotika.

Jag vill yrka bifall till reservation nummer 10.

I mars 2022 tillsatte den dåvarande regeringen utredningen om en svensk narkotikapolitik anpassad till nutidens och framtidens utmaningar, kallad Narkotikautredningen. Den har presenterat sina synpunkter. Bland annat rekommenderades regeringen att anta ett program för att minska dödsfall till följd av narkotika- och läkemedelsförgiftningar. Det borde vara väldigt användbart i dessa tider. Betänkandet innehåller även flera förslag om hur narkotikaanvändningen kan minska bland unga och hur vi kan bygga upp vård för detta.

Nu får man gå ut med något slags allmän efterlysning av den här utredningen. Den är ju inte här, utan den är där. Den borde vara klar för att komma tillbaka, så att man kan titta på detta. Vi har välkomnat hela betänkandet, och nu väntar vi på att det ska bli action runt det.

Fru talman! Nu ser vi äntligen att regeringen har rört sig några snigelsteg framåt när det gäller frågan om samsjuklighet. Vi anser att det behövs en öppen beroendevård med en tydlig ansats att gripa in tidigt, innan det skadliga bruket har accelererat och skapat problem med bostad, försörjning med mera.

Forskningsresultat visar att nio av tio personer med missbruk eller beroende helst vill söka hjälp inom hälso- och sjukvården. Endast 5 procent vill ha hjälp av socialtjänsten. I de flesta jämförbara länder organiseras vården annorlunda än i Sverige. Vi är inte världsbäst. Ibland är det bra att titta sig runt omkring. Dessa länder har också mycket, mycket lägre dödstal.

Den här problematiken adresseras i Samsjuklighetsutredningen. Nu väntar vi på att det ska hända något mer utifrån den delegation man har valt att tillsätta, för i Sverige går det väldigt långsamt när det gäller narkotikapolitik, måste jag säga.

Herr talman! Utan jämlikhet blir folkhälsa lätt bara ett ord. Arbetet för att bryta de skillnader i hälsa och livslängd som klasstillhörighet resulterar i är grunden för att nå dit. Likaså är arbetet för att eliminera skillnaderna i hälsa mellan män och kvinnor en väldigt viktig grundpelare för oss.

I dag drabbas människor med låg socioekonomisk position i större utsträckning av ohälsa. De uppger ofta att de har ohälsosamma levnadsvanor och sämre förutsättningar för hälsa. För kvinnor i den gruppen har medellivslängden till och med sjunkit mellan åren 2006 och 2021. Det är allvarligt.

Samtidigt har den ekonomiska standarden sjunkit, vilket också kan påverka hälsan. Det är nära sju års skillnad i förväntad medellivslängd mellan personer med förgymnasial och personer med eftergymnasial utbildning. Det är något att fundera på.

Bland barn till personer med förgymnasial utbildning lever mer än ett av fem i en ekonomisk situation där inkomsterna under flera år inte har räckt till det nödvändigaste. Mer än 60 procent i gruppen klarar inte gymnasieexamen, och det, herr talman, blir ett folkhälsoproblem. Det påverkar framtida möjligheter till god hälsa. Man ärver inte bara miljarder, utan man ärver också sitt utanförskap som inte handlar om etnicitet utan om klass.

Den SD-beroende regeringen har tyvärr gjort att det har blivit svårare. Det innebär att det kommer att bli försämrad folkhälsa. Vi har en extremt hög arbetslöshet just nu, och det oroar mig oerhört. Det är väldigt långa köer för barn att få reell hjälp med psykisk ohälsa. Det finns alldeles för få ingångar, och det finns alldeles för lite personal. Bostadsmarknaden har man under de här åren lyckats göra ännu sämre än vad den var. Det här förbättrar inte folkhälsan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Folkhälsa

Tack vare framsteg i forskningen inom psykiatrin vet vi i dag att tidiga stödåtgärder och psykosociala åtgärder kan förbättra den psykiska hälsan för unga även senare i livet. Ungdomsmottagningar är viktiga aktörer för att tidigt upptäcka missbruk, beroende och psykisk ohälsa. Ungdomsmottagningarna har hög trovärdighet hos unga personer, men de behöver uppgraderas. De är alldeles för olika och har olika status beroende på var i landet man bor. Därför vill vi att regeringen initierar en översyn av ungdomsmottagningarnas uppdrag i syfte att förtydliga det och inkludera beroende och psykisk ohälsa i uppdraget. Jag lyfter reservation 16, herr talman.

Det nationella vaccinationsregistret, NVR, är ett hälsodataregister som Folkhälsomyndigheten ansvarar för. Rapportering till registret är obligatorisk. Enligt lagen måste vårdgivare rapportera alla vaccinationer som ges inom det nationella vaccinationsprogrammet, exempelvis covid-19-vaccin, vaccin mot pneumokocker för riskgrupper och annat som är obligatoriskt.

Vi anser att även andra typer av vaccinationer bör ingå i detta register. Det kan handla om vaccinationer man tar inför resor och vaccinationer mot sjukdomar som inte omfattas av det nationella vaccinationsprogrammet. Det finns en mängd aktörer i dag, ni vet, och ibland kan det vara svårt att hålla reda på när man senast fick TBE-vaccin, exempelvis, eller hur det står till när det gäller mässlingen. Det skulle underlätta om även dessa vaccinationer kom in i systemet - för individen men även för samhället, för att ge ökad kunskap om efterfrågan på olika vaccinationer. Därför vill vi att regeringen snabbutreder hur samtliga typer av vaccinationer - även vaccinationer inför resor och påfyllnadsvaccinationer - skulle kunna registreras i det nationella vaccinationsregistret, oavsett utförare.

Det största folkhälsoproblemet, inte bara i Sverige utan i hela västvärlden, är övervikt och fetma. Förutom reella hälsorisker, som cancer, typ 2-diabetes och hjärt-kärlsjukdomar, är fetma och övervikt också associerat med social stigmatisering, vilket kan leda till psykisk ohälsa. För barn och ungdomar med övervikt och fetma är risken väldigt stor att problemen följer med in i vuxen ålder.

I Sverige lider cirka 16 procent av befolkningen av fetma och drygt 50 procent av antingen övervikt eller fetma. Det är ganska maffiga siffror. Statistik visar att gruppen med eftergymnasial utbildning är mer fysiskt aktiv jämfört med dem som har gymnasial eller bara förgymnasial utbildning. Man behöver inte vara Nobelpristagare för att förstå vad detta handlar om.

Barns och ungas möjlighet att delta aktivt i föreningslivet begränsas i många fall av föräldrarnas möjlighet att betala för utrustning och terminsavgifter. När det gäller fritidskortet, som nu delas ut, är det jättebra att man, som en tidigare talare har sagt, kan knyta det till exempelvis åkkort, om man skulle behöva det; de flesta kanske inte har råd med bil.

Vi vill se en utredning för att ta fram förslag på insatser som krävs för att motverka ohälsosam övervikt och hjälpa dem som lider av det. Det behöver göras mycket mer.

TBE är en väldigt otäck sjukdom, som man kan skydda sig mot. Jag anser att regeringen bör utreda förutsättningarna för att införa vaccin mot TBE som en del av det allmänna vaccinationsprogrammet. Barn och vuxna som befinner sig i specifika områden som är särskilt drabbade av TBE behöver ha tillgång till vaccin till en lägre kostnad än i dag. Folkhälsomyndigheten utreder frågan om TBE-vaccination, och min förhoppning är att detta arbete skyndas på för att öka vaccinationsgraden mot TBE. I väntan på att ett särskilt vaccinationsprogram kommer på plats anser jag att ett högkostnadsskydd bör införas så att vuxna betalar högst 200 kronor per dos. För barn bör vaccinationen vara helt kostnadsfri. TBE-vaccin är i dag en klassfråga, och det går att göra något åt det.

Herr talman! Det är inte så att trebarnsmamman som bor någonstans med hög hyra och snart blir arbetslös har råd att köpa junk food. Här handlar det om att prioritera: Ska vi gå och simma eller ska vi äta i morgon? Så rått ser det faktiskt ut.

Jag håller fullständigt med ledamoten om att det är otroligt viktigt att barn rör på sig och att vi får igång rörelsen. Vi är för fritidskortet, men vi ser också orosmoln när det gäller detta. Det här handlar om de barn som behöver mest push och hjälp, och det räcker tyvärr inte med ett fritidskort. Det är inte alla föreningar som finns exempelvis i Farsta eller Skarpnäck. Föreningarna är tyvärr fortfarande väldigt innerstadsfixerade. Ska du exempelvis gå på friidrott i Hammarby fordrar det att du har en förälder som kan ställa upp och ta dig dit, som har tid och helst bil. Det tar väldigt lång tid att ta sig dit annars; jag är väldigt initierad när det gäller just detta.

Hur ska vi få igång det här? Det handlar väldigt mycket om klass och om att personer som lider exempelvis av fetma ofta fastnar i en olycklig cirkel. Därför fordras det stora insatser. Jag skulle önska att Folkhälsomyndigheten också arbetade med kampanjer för att dra igång det, vilket man inte får göra inom staten i dag. Det behövs liksom lite action för att få igång människor, så det skulle jag vilja se.

Herr talman! Jag anser att ni gör det här till en väldigt stor individfråga. Det kan man undra över, för om man ser klassmässigt på det är det specifikt barn och även vuxna från arbetarklassen som drabbas av väldigt dålig hälsa på olika sätt. Är det strukturellt, eller beror det på att de äter fel mat och inte går till gymmet? Det är klart att man undrar lite.

För kvinnor i arbetarklassen har medellivslängden sjunkit mellan åren 2006 och 2021, så det är något som alla regeringar bär ansvar för. Det är allvarligt.

När det gäller barn till personer med förgymnasial utbildning lever ett av fem i en ekonomisk situation där inkomsterna under flera år inte har räckt till de nödvändigaste utgifterna. 60 procent av dessa klarar inte gymnasieexamen, vilket förstås påverkar folkhälsan.

Regeringen och SD förhåller sig till folkhälsofrågorna ur ett individperspektiv. Vi bär alla ansvar för hur vi äter och så vidare, och när man tittar på folkhälsan hos medelklassen och deras barn ser man att väldigt många tränar, äter rätt och gör rätt saker, eftersom de har förutsättningarna.

Vad ska vi då göra med den här gruppen som drabbas av er politik? Jag tänker till exempel på den extrema arbetslösheten som drabbar familjer hårt. Vad ska vi säga till de familjerna, Thomas Ragnarsson? Vad ska vi göra strukturellt, inte på individnivå, för att folkhälsan ska bli bättre?