Jytte Guteland

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack till finansministern för svaren men framför allt tack till Linus Sköld för de viktiga interpellationerna i denna ekonomiskt svåra tid för svenska folket!

Precis som interpellanten har pekat på har vi i Sverige rekord när det gäller tuffa saker - skuldsanering, vräkningar och behövande vid hjälporganisationernas matstationer. Jag hörde nyligen på radion om detta. Nya grupper behöver nu hjälp i form av en extra matkasse för att klara av att försörja sig själva och sina familjer.

Samtidigt urholkas värdet i trygghetsförsäkringarna. Det kan gälla en ung nybliven mamma som ser sin grundnivå i föräldrapenningen urholkas. Interpellanten pekade i sin interpellation på att RUT har gjort uträkningar på detta och visat att det reella värdet blir 13 procent mindre.

Barnen ska inte betala för den kris vi genomgår. Det var också vårt fokus under förra året när vi socialdemokrater lade fram vår vårbudget. Det var en budget som satte barnen i främsta rummet, för det är faktiskt barn som drabbas värst i dessa tider. De drabbas genom att föräldrarna inte har råd att sätta mat på bordet. Vi ser i dag att en av tio svenska föräldrar säger att man är oroad över att barnen inte blir mätta under hela uppväxten.

Vi vet också att de priser som är höga i matbutikerna just nu är de på frukt och grönt. Det betyder att det är väldigt många föräldrar som tvekar att köpa just frukt och grönt till sina barn. Det kommer att få konsekvenser också för hälsan, för folkhälsan, när unga inte vänjer sig vid att äta frukt och grönt under uppväxten. Där kommer vi att få folkhälsoeffekter långt in i framtiden.

För att trygga barnfamiljernas situation borde finansministern göra allt just nu och inför den kommande vårbudgeten. Det borde handla om hur vi stärker de mest utsatta barnfamiljerna så att de får de bästa möjligheterna att ta sig igenom denna ekonomiskt tuffa tid.

Jag tycker att interpellanten också i sitt inlägg tydligt visade på hur allvarligt det är att det prisläge som varit har urholkat ekonomin hos många familjer runt om i Sverige och att detta inte är något som repareras när priserna nu står mer still. De står inte heller helt still, utan i undersökningar som görs ser vi att matpriserna har ökat också 2024.

Även om priserna hade stått helt still är det ju så att motståndskraften hos svenska folket är mycket svagare just nu. Alla besparingar är uppätna för många. Släktingarna har man frågat. Man har tagit till knepen som gör att man kan ta sig igenom en eller två månader till. Men vad ska svenska folket göra när regeringen inte är beredd att göra sitt yttersta för att hjälpa framför allt barn och ungdomar att ta sig framåt under ekonomiskt svåra tider?

(Applåder)

Herr talman! Det är kris i svensk klimatpolitik, och krisen startade med den här regeringen. Från att ha haft en politik som var världsledande i klimatomställning fick vi en regering som i stället för första gången bröt trenden och började öka utsläppen i stället för att minska desamma.

Samtidigt har vi en klimatminister som är retoriskt skicklig, som talar om en effektiv klimatpolitik och som jättegärna vill ge sig in i debatter. Ibland kan det vara så i politiken att om man tycker att det är kul med debatterna och pratet blir man kanske för bra för sitt eget bästa.

Just nu är det väldigt uppenbart för svenska folket, journalister och politiker i den här kammaren att klimatministern står framför ett tomt skyltfönster. Det saknas styrmedel för klimatpolitiken.

Samtidigt längtar svenska folket efter en aktiv politik som tar oss framåt och ser till att vi klarar omställningen på ett bra och rättvist sätt.

Samtidigt säger svenskt näringsliv att de vill ha en tydlighet i klimatpolitiken. De vill se ett ledarskap så att de vet hur de ska satsa framåt för att säkra jobben och den gröna tekniken i omställningen.

Samtidigt säger EU-kommissionen och det klimatråd som finns på EUnivå att alla EU:s medlemsländer måste öka takten. Klimatministern vill gärna lägga den ledande delen i oppositionens knä och tala om vad Socialdemokraterna gör eller inte gör.

Vi tittar på helheten för politiken och arbetar med vår politikutveckling. Vi har väldigt tydligt angett att vi vill se en bättre fördelningspolitik i vår verktygslåda. Vi vill inte ha en politik som ökar utsläppen för transporterna. Vi vill ha en ledande elektrifiering och också se till att ha en bättre reduktionsplikt.

Det är att vilseleda när man talar om var oppositionen befinner sig.

Herr talman! Tidigt förra året frågade vi här i kammaren klimatministern hur hon skulle samla en majoritet i riksdagen för att förankra en politik som ska minska utsläppen. Klimatministern sa då att vi skulle få en bred förankring i riksdagen och att hon gärna skulle vända sig till fler partier än stödpartiet Sverigedemokraterna. Det stämde inte.

Under våren 2023 frågade vi socialdemokrater åter vad regeringen skulle göra för att minska utsläppen, då de med den antagna budgeten för första gången började öka. Vi fick då veta att vi skulle få svaren i klimathandlingsplanen på vad regeringen skulle tillämpa för styrmedel för att klara att sänka utsläppen och leva upp till målen. Det stämde inte.

När klimathandlingsplanen äntligen presenterades skulle den leda hela vägen till nettonoll, fick vi höra. Det var tydligen en effektiv klimatpolitik i den nya klimathandlingsplanen till skillnad från den gamla. Inte heller detta stämde. Tvärtom var det i en granskning av DN tydligt att den gamla klimatpolitiken var mer effektiv för att komma närmare målen till 2030.

Nu frågar vi socialdemokrater klimatministern: Hur ska den här regeringen klara av att leva upp till målen för 2030 och det egna transportmålet? Hur ska vi få en politik som lever upp till redan beslutade mål? Vilka styrmedel är det som klimatministern avser när hon talar om styrmedel? Hur ska dessa förankras? Vad är planen? När ska dessa presenteras?

Track record för den här klimatministern är just nu verkligen på nettonoll. Vårt förtroende för att orden leder till handling är absolut väldigt litet. När vi får besked om att det ska presenteras styrmedel vill vi höra vad planen är för att den här regeringen ska stå upp för detta. Risken är annars att det här är ännu ett trix, ännu en manöver för att svenska folket ska tro att regeringen är handlingskraftig och att det finns en effektivitet. Det kanske är så att svenska folket i stället ska förvänta sig att nästa regering tar tag i dessa styrmedel. Vi förstår faktiskt inte.

Det är väldigt tydligt att det stödparti som regeringen vilar sig mot, eller snarare sitter i knät på, inte har för avsikt att hjälpa till i de här förhandlingarna. När vi ställer frågor och försöker få reda på vad Sverigedemokraterna vill se för transportsektorns del är alla svar sådant som leder till mer utsläpp och inte mindre. Det verktyg som regeringens egen utredare visade upp, nämligen ett ETS för bilar och transporter, har avslagits av Sverigedemokraterna, så det är ingenting man kan peka på.

Då kvarstår ett riktigt stort problem för den här regeringen. Jag skulle vilja kalla det för kris i klimatpolitiken. Om det fortsätter på det här sättet kommer vi enligt uträkningarna att behöva minska utsläppen 2025 med 7-8 procent för att nå målen, sedan 2026 med 11 procent och sedan 2027 med nära 18 procent. Vem ska betala vid pumpen då? Är det 40 kronor vid pump som svenska folket ska stå för, eller är det miljardböter som vi ska stå inför när Sverige inte lever upp till EU:s miljö- och klimatmål?

Herr talman! Den heter Regeringens klimathandlingsplan - hela vägen till nettonoll. Men det finns ingenting som tyder på att klimathandlingsplanen leder till nettonoll. Ändå har klimatministern vid upprepade tillfällen använt just denna slogan för att på något sätt marknadsföra ett tomt skyltfönster. Kanske handlar det snarare om klimathandlingsplanen hela vägen till nettonoll för Liberalerna.

Klimatkrisen innebär att vi just nu upplever fler naturkatastrofer med svåra stormar, torka, översvämningar och hetta än tidigare. Extremvädret ökar. Från att ha drabbat EU och Europa ungefär en gång vart hundrade år sker det nu löpande. Forskarna pratar om att vi förmodligen kommer att behöva vänja oss vid att detta kommer årligen.

Svenskarna har lidit många förluster på grund av extremväder. Vårt land har de senaste åren drabbats av inte minst upprepade bränder och översvämningar. Bönder och lantbrukare i vårt land och i hela EU drabbas mycket hårt av detta redan nu då försörjningen blir avskuren på grund av torka och svårigheter att odla det man brukat odla.

Sverige har historiskt fört en aktiv klimatpolitik, både för att bromsa detta och för att stoppa den globala upphettningen och för att se till att utveckla teknik som kan hjälpa till och leda till möjligheter för jobb och så framöver. Men i år meddelade EU:s klimatråd att inget av EU:s medlemsländer ser ut att nå målen till 2030. Även Sverige får kritik.

När vi tittar på den svenska klimathandlingsplanen ser vi som sagt att utsläppen ökar i stället för att minska. Till det ska läggas att den svenska budgeten var en stor besvikelse i det avseendet. Vi kan definitivt konstatera att klimatverktygen har monterats ned.

När klimatministern får frågan vad man ska göra med detta säger ministern att det ska vara möjligt att köpa utsläppsrätter från andra länder. Men frågorna blir då: Hur skulle Sverige ha möjlighet att göra det? Vilka andra länder är det som kommer att vilja sälja dessa utsläppsrätter, och till vilket pris? Hur dyrt ska det stå svenska folket framöver?

Jag vill i likhet med övriga interpellanter peka på den utsläppskurva som finns i klimathandlingsplanen, som verkar djupt vilseledande och som DN uppmärksammade oss alla på för en tid sedan. DN skrev att när de tittade närmare på denna graf visade det sig att bakom den fallande utsläppskurvan ligger en kalkyl där reduktionsplikten höjs under perioden 2027-2030 till en nivå som sedan ligger kvar till 2045.

Frågan som jag i likhet med övriga interpellanter ställer är hur det kommer sig att denna utsläppskurva fanns med i klimathandlingsplanen. Vad var syftet med att ha den där? Var det att svenska folket skulle tro att klimathandlingsplanen leder till nettonoll? Avsåg klimatministern och regeringen att vilseleda svenska folket genom att behålla den här grafen?

Fru talman! Jag tackar än en gång ministern för flera klargöranden.

Jag vill börja med att säga att jag är glad över att vi har denna debatt i kammaren i dag. Jag tycker att Sofia Skönnbrink har tagit upp en väldigt viktig fråga. Vi behöver fler debatter om djurskyddet i hela EU, liksom om hur det ser ut med lagstiftning och även kontroll och efterlevnad i medlemsländerna. Dessa frågor är nämligen väldigt stora.

De är stora därför att det handlar om miljoner individer - kännande varelser - som lider när skyddet brister, och vi har under de senaste åren sett många exempel på det. I flera reportage och på nyheterna, också från Sverige, har vi sett hur det ser ut när det går snett. Det ser inte bra ut. Det är ett oerhört lidande. Vi kan exempelvis se brutala metoder på vissa slakterier och transporter som blir alldeles för långa, där djur blir utmattade och kanske dör som följd av det. Vi kan också se hur djur trängs på industrigolv och behandlas som varor snarare än kännande varelser.

Detta har vi alltså sett väldigt mycket av de senaste åren. Kanske är det i en tid av prispress också så att de som är mest utsatta också är de som blir mest lidande - de som inte kan hävda sin rätt enligt lagstiftning. Men det som är glädjande är att djuren har många förespråkare. Det är väldigt många européer som driver på i frågan. Framför allt svenskar är engagerade, skulle jag säga, men det är även många i andra länder som driver på för medborgarinitiativ. De flesta medborgarinitiativen har faktiskt varit kopplade till olika frågor om djurvälfärd eller miljö, och det är väldigt roligt att det ser ut på det sättet.

Detta förpliktar dock till att se till att dessa frågor hamnar i de politiska finrummen, att de debatteras och att man får fram ny lagstiftning. Därför tar jag i denna debatt fasta på att landsbygdsministern tydligt säger

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

att man vill ta ytterligare initiativ för att driva på

att det krävs en bredare översyn och

att detta inte är oförenligt med förbättrade regelverk och minskat krångel.

Fru talman! Jag tackar landsbygdsministern ännu en gång för tydligheten när det gäller avsikten att driva på för att det ska ske en fullständig översyn av lagstiftningen på EU-nivå, så att vi får fram förslag inom alla områden som behöver reformeras. Reformering är nödvändig; därom är vi också överens.

Den nuvarande situationen är inte hållbar. Djuren har många gånger blivit lidande under tider av prispress men också sedan längre tid tillbaka i det system som finns inom EU, där det helt uppenbart finns luckor i lagstiftningen och svårigheter att se över de regler som ändå gäller liksom att följa upp och också införa sanktioner när man bryter mot djurskyddslagstiftning.

Undersökningar visar också att medlemsländerna inte alltid gör det som de ska. Tidigare undersökningar av EU-lagstiftning har också gjort gällande att det inom just detta område är extra många överträdelser från medlemsländerna. Det är allvarligt i sig.

Om man ska prata om vad det verkligen handlar om är det djur som transporteras under väldigt lång tid. Trots att det i lagstiftningen talas om åtta timmar blir det i praktiken många gånger mycket längre.

Det är också svårt för lantbrukare att veta hur långt deras djur transporteras efter att de har skickats för slakt. Ibland kan det handla om att lantbrukare tror att slakten sker nästgårds men att den i själva verket ska ske i ett land väldigt långt bort. De har en bristande kontroll över detta, och djuren får lida av det.

Vi har under senare år i medierna sett väldigt många djurskandaler i flera länder, inte minst vid slakterier där djuren har farit illa. Det är inte bara i Sverige utan i flera av EU:s medlemsländer som man har fått se det i nyheterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Dessutom vet vi att en industriell stordrift inom vissa områden har inneburit att djuren behandlas som varor och inte som kännande varelser. Vi har alla tagit del av reportage där kycklingar trängs och ben bryts och förfasats över det. Det gäller att detta får ett stopp.

Vi vet också att det fortfarande finns länder där suggor fixeras. Vi vet att det finns många länder där man har djurhållning i bur som är förfärlig. Vi borde komma till rätta med det. Vi har kommit väldigt långt i Sverige, men vi behöver verkligen se till att vi kommer mycket längre på EU-nivå.

Därför är det bra med en samsyn. Men det är också viktigt att man orkar lyfta fram frågorna i tider då mycket annat också händer och ser att det finns synergieffekter och att en hållbar framtid för djuren också är hållbar för lantbruket inom EU.

Det är faktiskt så att för att få jämna spelregler och få en konkurrenssituation inom EU som är bra också för svenska bönder behöver vi se till att förbättra djurstandarden och exempelvis få bort mycket av den slentrianmässiga antibiotikabehandlingen. Genom jämnare spelregler inom jordbruket i hela EU kommer också prisbilden att förbättras. Djurrättsfrågorna hänger alltså ihop med hållbarhet också ekonomiskt.

Det är viktigt med patos, men det är också viktigt att man orkar ta upp dessa frågor när det är väldigt många andra frågor som dominerar dagordningen. Därför vill jag fråga landsbygdsministern vad som är nästa steg för regeringen här.

Fru talman! Jag tackar landsbygdsministern för att han är här och svarar på de viktiga frågor om djurskyddslagstiftningen som min kollega Sofia Skönnbrink har ställt i sin interpellation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som sagt står det nu klart att den planerade översynen av EU:s djurskyddslagstiftning inte kommer att bli klar eller genomföras i sin helhet under denna mandatperiod. Detta är mycket tråkigt, för att inte säga skamligt, eftersom vi vet att det finns brister för djuren i många delar inom unionen.

Dessutom hade EU-kommissionen ambitionen att göra en mer heltäckande översyn och presentera nya förslag. Det handlade såväl om hållandet av djur som om djurtransporter och även djurvälfärdsmärkning. Det som har presenterats hittills är dock en ganska liten del av detta. Det handlar om ett förslag om djurtransporter. Det handlar också om en förordning om hundar och katters välfärd i kommersiell verksamhet och spårbarheten på den inre marknaden. Man måste säga att det blev lite av en tummetott när vi hade förväntat oss hela vantar.

Detta är också tråkigt med tanke på att det här är frågor som engagerar européer, inte bara svenskar, även om svenskarnas engagemang för djurvälfärd är stort. Vi ser ett starkt engagemang i många EU-länder, och när det handlar om medborgarinitiativ har faktiskt många av de största tagits med anledning av djurvälfärd.

Dessutom är det katastrofalt med tanke på hur djur många gånger har det inom EU. Det handlar om djur som transporteras under veckor, med bristande kontroller av hur lagstiftningen efterlevs, med brist på vatten och foder, många gånger under långa perioder längs vägarna. Man hamnar i köer.

Vi har också fått besked om att man inte följer lagstiftningen. Djur transporteras i flera länder. De hamnar i Spanien och förs sedan ut på Medelhavet. Många av dessa djur blir väldigt svaga och omtöcknade på slutet och dör helt enkelt.

Detta är fruktansvärt. Därför skulle EU verkligen behöva ta sig samman här och förbättra lagstiftningen.

Jag vill, precis som min kollega Sofia Skönnbrink som ansvarar för dessa frågor hos oss, fråga vad landsbygdsministern avser att göra nu för att få fart på frågorna igen. Vi befinner oss i en EU-valrörelse, men vi har en sittande svensk regering som kommande år kan driva på den nya kommissionen och se till att dessa frågor återigen väcks till liv så att de inte hamnar i glappet mellan denna mandatperiod och nästa. Då kan detta hamna i långbänk hur länge som helst.

Vad avser landsbygdsministern att göra för att lyfta upp frågorna nu? Vi hörde i svaret att landsbygdsministern har skickat ett brev till berörda kommissionärer. Ministern har också lyft fram detta på ett ministermöte. Det är bra, men det behövs mer. Vad avser regeringen att göra fortsättningsvis?

Fru talman! Jag tackar ännu en gång klimatministern för redogörelsen.

Min avsikt är inte alls att reta upp klimatministern. Jag vill självklart helst att vi ska ha ett bra samarbete, och jag tror att detta skulle vara möjligt om Liberalerna lämnade regeringen och det strypgrepp som det samarbetsparti som finns här i riksdagen håller om den där effektiva klimatpolitiken. Detta hade varit det allra bästa.

Med det sagt har jag här fått rejäla angrepp från klimatministern gällande vår syn på reduktionsplikten. Där har vi reformerat vår politik med vårt Sverigebränsle, som utgör en både socialt och klimatmässigt hållbar byggsten i vår klimatpolitik. Det blir därför obegripligt att regeringen kritiserar Socialdemokraterna för att inte ha fört en effektiv klimatpolitik.

Sverige låg faktiskt främst i världen avseende klimatpolitiken när den socialdemokratiska regeringen lämnade över makten. Inget land nådde målen i Parisavtalet fullt ut, men enligt alla rankningar var Sverige det land som gjorde mest. På den tiden skedde det också en stor nyindustrialisering i Sverige tack vare den ambitiösa klimatpolitiken. Detta var ju effektivt för jobb, för tillväxt och för industrins möjlighet att komma på den nya gröna tekniken. Det vore ytterst välkommet om den regering Sverige har nu kunde förvalta och utveckla detta arv, men det är tyvärr inte det vi ser i dag.

Fru talman! Jag tackar ännu en gång statsrådet.

Aldrig någonsin skulle jag eller mitt parti ifrågasätta klimatministerns egen önskan om att läget för Sverige skulle vara bättre. Jag är helt övertygad om att det är anledningen till att man är politiskt aktiv. Jag kan också se att klimatministern är ivrig i sin retorik och vilja att beskriva verkligheten. Viljeinriktningen verkar tydlig.

Med detta sagt är det svårt att tro på orden när vi vet att statsrådet tidigare sagt att vi ska komma till en viss plats om vi bara tålmodigt väntar tills vi får se klimathandlingsplanen, budgeten eller förhandlingarna i riksdagen. Varje gång kommer vi till en punkt efter dessa datum då besvikelsen blir desto större eftersom de visar sig vara tomma ord. Det finns inte politik bakom all vilja av retorik. Det är tvärtom. Med den här regeringen har utsläppen ökat, och det är ett trendbrott. Med den här regeringen har man presenterat en klimatplan som är en tomhylsa. Med den här regeringen får vi för första gången höra kritik om att Sverige inte lever upp till klimatmålen till 2030.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det handlar inte alls om min bristande kunskap om hur landet ligger på EU-nivå, utan jag är mycket stolt över vad vi gjorde på EU-nivå när det gäller klimatpaketet och EU:s klimatlag. Min oro gäller just att medlemsländerna inte gör tillräckligt, och det skär i hjärtat att se att Sverige går i den riktningen.

Sedan har vi det konstanta argumentet att det inte är viktigt med 2030. Det är tvärtemot vad forskarna säger. Vi kan inte vänta till årtiondet därefter, utan vi riskerar att överskrida planetära gränser. Om vi gör det rullar det på som sjutton, och då blir det varmare och varmare även med en aktiv politik.

Vi kan redan i dag se krisen i världen, och den är jag övertygad om att klimatministern också ser.

Jag går vidare till frågan. Vad ska vi göra? Det var det jag menade med fikonspråk om att vi skulle fördärva utsläppsutrymme. Säg i stället att vi ska köpa utsläppsrätter - det är ju det som ministern hänvisar till.

Att köpa utsläppsrätter riskerar att bli fruktansvärt dyrt för svenska folket. Det finns inga ordentliga beräkningar, men man pratar om 15-37 miljarder svenska kronor. Är det skattemedel? Är det vårdkrisen? Vem ska betala detta? Är det inte bättre att investera mindre men mer effektiva klimatpengar tidigt?

Ministern vet ju att effektiv klimatpolitik är att investera tidigt, så att problemen inte ackumuleras längre fram. Det är därför vi socialdemokrater står för en effektiv klimatpolitik.

Fru talman! Jag tackar klimatministern för svaret och för dialogen här i dag.

Det går fort nu. Isar smälter i Alperna. Det fick vi höra om i dag på nyheterna. Översvämningarna avlöser varandra också i vårt avlånga land. Förra året var det varmaste som uppmätts i modern tid.

Nyligen meddelade EU:s klimatråd att inget medlemsland gör tillräckligt för att vi ska nå 2030-målen, och Sverige är inget undantag. Sverige är tvärtom ett av de länder som kommer med nya klimatmisslyckanden till EU. Med regeringens budget ökar nu för första gången utsläppen. För tiden 2024-2030 ser vi en ökning av koldioxidutsläppen från drygt 6 till nära 10 miljoner ton koldioxidekvivalenter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här är allvarligt, ett trendbrott, och det är något som hindrar oss från att nå upp till både de viktiga 2030-målen och vårt eget transportmål. EU:s klimatråd uppmanar nu medlemsländerna att verkligen höja takten. Den svenska regeringen har fått mycket kritik för att man inte gör just detta.

Hur kommer det sig att vi inte i klimathandlingsplanen fick svaren om hur man ska lyckas med 2030-målen? Jag noterar i det skriftliga svaret och i det muntliga svaret att statsrådet hänvisar till att man kan köpa utsläppsrätter från andra länder. Det sägs på lite fikonspråk, men det är vad det handlar om. Här har beräkningar gjorts som visar att det kostar 15-37 miljarder svenska kronor. Vem är det som ska betala detta? Är det svenska folket som ska betala detta med skattehöjningar, är det välfärden, är det sjukvårdskrisen eller är det skolkrisen? Vem ska punga ut med pengarna för att vi inte väljer att investera i en effektiv klimatpolitik?

Jag undrar varför vi inte fick svaren när det gäller 2030. Vad är klimatkrisplanen för Sverige när klimathandlingsplanen inte lyckas nå målet?

Jag ställde också frågan om 2040-målet. Det gjorde jag därför att regeringen, i synnerhet klimatministern, ofta vill hänvisa till att vi ska arbeta bortom 2030. Det viktiga arbetet är att nå snabbare fram.

Nu fanns chansen att träda fram tidigt i en valrörelse till Europaparlamentet, framför allt i debatten mellan medlemsländerna om 2040-målet. Den chansen har många medlemsländer tagit. Regeringar har varit tydliga med vilken ambition de vill se. EU-kommissionen har sagt att man vill öka takten, och man pratar om 90 procents reduktion till 2040. EU:s klimatråd går också fram med nya och skärpta mål till detta år.

Varför har den svenska regeringen inte redovisat vilken ambition man vill ha till 2040 eftersom klimatministern säger att det bortom 2030 inte finns några problem?

Herr talman! Tack, EU-ministern, för svaret! Nu var ju klimatrådets slutsats att ramverket och klimatpaketet Fit for 55 och även EU:s klimatlag riskerar att misslyckas om EU-länderna inte ökar takten.

Regeringen som kollektiv säger ofta att vi ska klara av detta, men bortom 2030. Då har jag en fråga. Nu förs en debatt på EU-nivå om 2040-målen i stället. Då kunde man tänka sig att den svenska regeringen skulle vara pigg i denna debatt, som vårt grannland Danmark och till och med Bulgarien har varit. Hur är det med den svenska regeringen när det gäller 2040-målet? Vad ska vi göra?

Herr talman! Min fråga gäller EU och klimat, och jag ställer den till EU-ministern.

Klimatkrisen innebär som bekant att vi upplever fler extremväder, naturkatastrofer med svåra stormar, bränder och översvämningar. Extremvädret ökar just nu, och svenskarna lider hårt under många av de översvämningar som landet upplever i detta nu.

Sverige har historiskt fört en aktiv politik i EU när det gäller klimatet, men nu säger EU:s klimatråd att medlemsländerna gör för lite för att leva upp till 2030-målet. Detta är mycket allvarligt, inte minst i det läge vi befinner oss i. Min fråga till EU-ministern är därför: Vad är den svenska regeringens plan för att EU som helhet ska klara av 2030-målen, och vad är Sveriges roll i detta?

Idén att köpa utsläppsrätter verkar mycket svår, inte minst eftersom förhandlingarna om detta inte har kommit igång på EU-nivå. Vad är egentligen regeringens plan?

Fru talman! Jag tackar än en gång statsrådet för denna debatt och redogörelsen för att dessa frågor är viktiga för klimat- och miljöministern samt för att det finns ett aktivt arbete på gång. Jag är också glad över detta med statsrådets blodprov. Jag tror att det kan väcka uppmärksamhet i EU-kretsen. Det är en rad politiker som har gjort sådana blodprov, och det är ganska häpnadsväckande vad man får fram. Statsrådet får försöka att inte bli alltför rädd i det läget utan inse att det tyvärr är på det sättet. Men det är en viktig politisk signal om att vi måste minska detta i samhället.

När det gäller de politiska frågor som finns på regeringens bord framöver vill jag avslutningsvis göra åtminstone tre medskick. Det första är att snabba på det politiska arbetet på EU-nivån. Vi fick flera besked från statsrådet om vad som händer. Men sanningen är att sådana frågor kan ta väldigt lång tid. Och även om myndigheterna som sagt är på hugget kommer det också att finnas en lobbyism som är enorm från företag som inte vill se denna utveckling och som inte själva ser sin del i det lapptäcke av kemikalier som läggs över befolkningarna utan bara ser sin lilla del. Det är jätteviktigt att snabba på processen.

Det andra medskicket gäller branschsamtal, att man ser till att prata med företag också i Sverige så att man skambelägger dem som inte fasar ut detta snabbt.

Det tredje medskicket gäller de egna myndigheterna, som nog kämpar inom sina områden. Det behövs en strategi på hemmaplan både för sanering och för att ge stöd om hur man kan sköta sin del i att skydda svenska folket från dessa gifter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar statsrådet för redogörelsen och engagemanget för frågorna. Detta är stora frågor, och det är viktigt att det finns en politisk vilja brett i Sveriges riksdag men också över landsgränser så att vi tillsammans kan arbeta för att identifiera vad som kan göras. Jag delar statsrådets bild att mycket ligger på olika aktörers bord och att ett samarbete behöver komma till.

Jag instämmer också i att mycket händer och att det finns en vilja. Särskilt Kemikalieinspektionen har tagit ledarskapet i frågan på EU-nivå tillsammans med flera myndigheter för att utforma ett förslag som skulle kunna ligga till grund för ett regelverk där man täpper till hålen och gör det möjligt att få stopp på den tillförsel av PFAS som vi ser i många produkter och som riskerar att förgifta inte bara miljö och djurliv utan också oss människor ännu mer framöver.

Med allt detta sagt vill jag uppmuntra statsrådet att ta ledarskapet ännu tydligare och också, tillsammans med landsbygdsministern men också kollegor på EU-nivå, starta viktiga samtal så att det, när det är läge för kommissionen att lägga fram förslag, finns ett starkt samförstånd om att man behöver agera snabbt.

Sådana här frågor riskerar att ta ganska lång tid. Samtidigt upplever vi hur PFAS, nästan som från en öppen kran, forsar ut i samhället och i naturen. Precis som statsrådet nämnde är de här för att stanna. Det finns ingen möjlighet att vrida tillbaka den forsande kranen, utan de kemikalier som har hamnat ute i naturen kommer att vara långlivade och också farliga för oss.

Jag tycker att min medinterpellant beskrev väldigt väl vilka sjukdomar som människor drabbas av i dag och också riskerar att drabbas av framöver. Jag vill uppmuntra statsrådet att driva frågan genom att få med sig sina kollegor, alltså miljöministrarna, i EU-länderna med lite oväntade grepp. Vi är flera som har låtit blodtesta oss och visat upp resultaten av det. Det är sådana viktiga insikter som kan behövas politiskt - att det inte bara handlar om enskilda förgiftade vatten utan också om att vi har ett stort och massivt kemikaliesamhälle med tusentals kemikalier i vår vardag. Det gäller alla oss som lever i den moderna tiden.

Motståndet för någon som sedan dricker ett vatten som innehåller höga halter av PFAS blir väldigt lågt om man också är lite småförgiftad av allting man äter eller använder på sin kropp. Därför är det viktigt att uppmärksamma detta tillsammans med kollegorna, ligga steget före och inte avvakta långa utredningar utan lägga fram förslag som kan förbjuda dessa kemikalier snabbt.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret och den muntliga redogörelsen för situationen när det gäller PFAS.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En osynlig fiende, men en verklig fara - det handlar om farliga kemikalier, i synnerhet PFAS. När vi sminkar oss, använder deodorant, bakar, äter kräftor eller dricker vanligt dricksvatten från kranen där hemma vill vi vara säkra på att vi inte får i oss kemikalier som kan vara giftiga för oss eller som leder till farliga sjukdomar längre fram.

Detta är inte något slags science fiction-film eller något som rör sig långt bort från vårt avlånga land, utan det handlar om att det i dag finns kemikalier som är farliga för oss, och de finns i alla de produkter jag nämnde. Det handlar om smink, deodorant, bakplåtspapper, kräftor och dricksvatten. Jag tänker på Kallinge, som har varit väldigt uppmärksammat, där medborgarna fått rätt i domstol till skadestånd för att de har blivit förgiftade av vattnet.

Vi har på senare tid hört väldigt många rapporter om hur allvarligt läget är. Analysföretaget Eurofins tog på uppdrag av Naturskyddsföreningen reda på hur det ser ut med gränsvärdena i svenska kräftor. Det såg sämre ut än i exempelvis länder som Turkiet, Spanien och Egypten. Aftonbladet har haft en längre artikelserie som har handlat om bland annat sminkprodukter, deodorant och bakplåtspapper - väldigt mycket av det som vi har i vår vardag. Aftonbladet tar också upp det faktum att det är en skillnad mot i Danmark - Naturskyddsföreningen ligger bakom också detta och har tittat på det - där man har andra gränsvärden när det gäller dricksvattnet. Detta är alltså något man kan göra något åt även inom EU.

Ministern hänvisar i sitt svar till att Kemikalieinspektionen gör ett bra arbete med detta. Jag delar den åsikten. Jag tycker att KemI har tagit tag i detta och verkligen försöker få fram något som skulle kunna skydda människor.

Men ministern vet mycket väl att det kommer att bli utmaningar på den politiska nivån. Det kommer säkert att vara väldigt svårt att få till en lagstiftning som skärper gränsvärden och som är heltäckande, framför allt. Det kommer ju hela tiden nya produkter med olika typer av kemiska sammansättningar, så vi kommer att drabbas av PFAS igen och igen i olika former. Då handlar det om att få till ett politiskt regelverk som skyddar mot detta och inte har hål där kemikalierna kan slinka igenom.

Vi socialdemokrater vill veta hur regeringen arbetar för att växla upp det politiska arbetet. Har man strategier för detta? Jag vill gärna höra statsrådet utveckla det.

Statsrådet tar också upp livsmedelsproducenterna och vilket ansvar de har. Det är absolut sant att livsmedelsproducenterna har ett ansvar, men uppenbarligen fungerar det inte, och inte heller kontrollerna. Om det vore på det sättet skulle vi ju till exempel klara våra svenska kräftor.

Detta är ett standardsvar som jag har fått från flera ministrar - landsbygdsministern och nu också miljöministern. Jag skulle vilja att passionen för frågan var större än att man skickar mig standardsvar.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Pourmokhtari.

I dag meddelade EU:s klimatråd att medlemsländerna gör för lite för att man ska nå de överenskomna klimatmålen. Sverige har historiskt fört en aktiv klimatpolitik, både i Sverige, i EU och globalt. Under vår tid vid regeringsmakten hände väldigt mycket. Vi fick en klimatlag på plats i EU och lade grunderna för hela klimatpaketet, och den svenska regeringen drev på för nyindustrialiseringen.

Det behövs en rättvis klimatomställning för att vanligt folk ska känna trygghet. Den här regeringen, baksätesstyrd av SD, har brutit denna trend och i stället startat med ökade utsläpp.

Jag och vi socialdemokrater har många gånger frågat klimatministern vad hon avser att göra för att förändra detta och fått höra att svaret kommer i klimathandlingsplanen. Den presenterades strax före jul, och det visade sig vara tomma tunnor - och de skramlar ju mest, som bekant. Det var utredningar hit och dit, och klimatambitionen drogs i långbänk.

Jag vill därför fråga: Vad avser statsrådet att göra för att klara målen till 2030?

Herr talman! Tack till statsrådet för denna redogörelse! Det är uppmuntrande att höra att statsrådet vill se att klimatfrågan återkommande ligger på agendan och att den får den stora plats i denna församling som den borde ha.

Man kan tycka att det är viktigt att den svenska rösten är stark i sammanhangen. Att ligga på och hålla i frågor handlar också om vad den svenska regeringen gör och hur mycket man ser till att frågan behåller sin plats på agendan.

Jag är övertygad om att svenska folket ser med förvåning på att detta inte får en större roll efter klimattoppmötet, att Europeiska rådet inte sammanfattar och för vidare slutsatserna från klimattoppmötet på ett övergripande och engagerat sätt. Jag är övertygad om att svenska folket hade förväntat sig det. Vi får hoppas att regeringen ser till att göra det på nästa europeiska råd och att statsministern gör sitt jobb där.

Herr talman! Tack till statsrådet för återrapporteringen! Vi socialdemokrater har flera gånger i EU-nämnden påpekat att klimatet ser ut att lämna agendan på EU-nivån alltför ofta nu för tiden, så även vid detta möte i Europeiska rådet. Man kan tycka att det är märkligt med tanke på att mötet skedde alldeles efter det att COP-förhandlingarna hade avslutats. Det vore naturligt att analysera hur EU nu ska ta vidare de slutsatser som kommer från det senaste klimattoppmötet.

Inför klimattoppmötet, alltså i oktober, efterlyste ledarna i Europeiska rådet ökade ambitioner globalt för att växthusgaserna ska nå sin topp när det gäller utsläpp senast 2025. Då är det naturligt att vi undrar hur ledarna nu kommer fram till vad som har hänt under klimattoppmötet så att man lever upp till detta väldigt ambitiösa upprop från EU.

Jag och Socialdemokraterna vill gärna höra hur regeringen analyserar detta och hur statsrådet bedömer att detta möte i Europeiska rådet sammanfattade klimattoppmötet.

Fru talman, riksdagsledamöter, svenska folket! Vi upplever en klimatkris just nu, med fler naturkatastrofer som följd. Vi ser stormar, torka och överhettning men också extremväder, som leder till att människor drabbas mycket hårt. Sommaren 2023 såg vi rekordvarma temperaturer. I EU upplevde Spanien och Portugal brännande hetta. Även Norden upplevde omfattande extremväder detta år, framför allt stormen Hans som svepte igenom sydöstra Sverige i augusti, översvämningar på flera håll i landet och skred som har påmint oss om de extremväder och klimatförändringar som drabbar världen just nu.

Årets klimattoppmöte, som min gruppledare Anna-Caren Sätherberg förtjänstfullt beskrev utfallet från, blev ännu en gång en vittnesskildring över de mest utsatta länderna i världen. Det är länder som riskerar att gå under som en följd av den globala upphettningen.

Klimatet är därför med rätta ett av de politiska områden som väcker störst engagemang i Sverige, inte minst i Föreningssverige, och som oroar många i svenska folket. För vanligt folk är det frågor som handlar om hur vardagen sätts ur spel som oroar. Det handlar om översvämningar - vad som händer med min källare eller lägenhet om huset drabbas. Det handlar om turbulenta priser för fossil energi. Det handlar om hetta, skred, klimatoro och kostnadskris.

Samtidigt finns en stor omställningsvilja hos svenska folket. 86 procent är beredda att själva ställa om sin livsstil, visar en opinionsundersökning som TV4 har beställt. Det är bra, men det är också en uppmaning till politiken att hjälpa till och göra omställningen rättvis.

Tvärtemot vad som skulle behövas är regeringens politik på området bedrövande begränsad, otydlig och bakåtsträvande. Klimatverktyg som reduktionsplikten försämras. Stöd till klimatanpassning minskas. Klimatmål till 2030 ifrågasätts. Samtidigt pekar forskarna på att de kommande åren fram till 2030 är de viktigaste om vi vill klara Parisavtalet.

Men regeringen är just nu mest intresserad av att minska ambitionen. Man vill också skrävla om hur effektiv man är. Att hitta klatschiga sloganer verkar viktigare än att få jobbet gjort. Det handlar om effektiv klimatpolitik, får vi ständigt höra av klimatministern. Men det är svårt att förstå vad som är effektivt med att skjuta upp arbetet. Det blir tvärtom mycket ineffektivt. Det är också ett stort svek när politiken lämnar walkover i vår tids stora omställning.

Klimathandlingsplanen är ett viktigt redskap för att konkretisera, samordna och förtydliga hur Sverige ska lyckas med sina klimatpolitiska mål. Den senaste klimathandlingsplanen som den socialdemokratiskt ledda regeringen beslutade om 2019 innehöll beskrivningar av åtgärder som den dåvarande regeringen ansåg nödvändiga för att lyckas. Det handlade om tvärsektoriell nivå och om olika utsläppssektorer med särskilt fokus på transportsektorn. Men nu hör vi ingenting. Vad ska klimathandlingsplanen egentligen innehålla, och när ska den presenteras? Blir det på julafton? Då får vi hoppas att det blir goda julklappar i klimathandlingsplanen eftersom de kommer att behövas.

God jul!

(Applåder)

Klimat, miljö och natur

I detta anförande instämde Joakim Järrebring och Anna-Caren Sätherberg (båda S).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)

Fru ålderspresident! Jag tackar klimatministern än en gång för svaret.

Det är intressant att lyssna till talet om energipolitiken, för i kammaren i förra veckan tonade näringsministern ned skillnaden mellan mitt parti och hennes och sa att hon inte alls såg den polemik som klimatministern nu målar upp. Jag tror att ni kan behöva diskutera med varandra på departementet vilken er strategi visavi oss ska vara. Från näringsministerns sida verkar det ju finnas en vilja att snarare sträcka ut en hand i dessa frågor, men här lät det väldigt polemiskt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För oss ligger inte polemiken där utan i vad som görs innan 2030. Här upplever vi att det är brist på handlingskraft. Vi ser att det har blivit dyrare att köpa elbil och att åka kollektivt och att många instanser tvivlar på att Sverige kan nå målen till 2030, och vi är rädda att det kommer att synas i plånboken hos svenska folket om man inte når klimatmålen till 2030. Det är alltså inte bara en klimatfråga men kanske främst en klimatfråga. Forskarna är ju tydliga med att det är viktigt att få ned utsläppskurvan tidigare och inte senare. Men det är också en plånboksfråga för svenska folket. Det är mycket troligt att det kommer som en dålig julklapp till svenska folket i framtiden om man inte nu ställer om alla branscher i den takt som behövs.

Det är oerhört viktigt att minska utsläppen från transportsektorn. Vad gör klimatministern åt de 4,1 miljoner fossildrivna bilarna med förbränningsmotor ute på våra gator? Sådant vill vi ha klimatministerns svar på.