Jytte Guteland

Fru ålderspresident! Jag tackar statsrådet för denna redogörelse för principerna bakom regeringens klimatpolitik. Vi har i liknande debatter fått höra ungefär denna argumentation från statsrådet om den politik som regeringen avser att föra. Det är svårare att följa vad som faktiskt händer i praktiken. Vi ser att utsläppen har ökat med den nuvarande regeringen. Det har blivit dyrare att köpa elbil och dyrare att åka kollektivt. Målen till 2030 ser heller inte ut att kunna uppnås med nuvarande politik.

Det är just därför det är viktigt att få svar på vad regeringen ska göra för att allt detta inte bara ska vara vackra ord utan också praktisk handling. Hur ska regeringen få fart på det egna klimatarbetet?

Vi kan notera att regeringen har slopat flera av de förslag som vi har haft. Flera myndigheter påpekar att 2030-målen inte ser ut att uppnås. Regeringen och ministern tar upp i sin argumentation att detta inte är viktigt; det är bara viktigt att nå klimatneutralitet till 2045. Detta står i strid med vad forskarna säger, nämligen att det är jätteviktigt att nå utsläppsminskningarna tidigare. Det är viktigt inte bara för klimatet utan också för svenska folket. Det blir dyrare för svenska folket att skjuta upp notan. Det är bättre att ligga i fas och vara pådrivande i klimatarbetet.

Diskussionen om effektivt klimatarbete, som har blivit en slogan som klimatministern gärna vill gömma sig bakom, är bara ord. Vad var inte effektivt med att leda nyindustrialiseringen? Det förstår inte vi socialdemokrater. Vi såg till att Sverige kunde hämta hem stora vinster på att vara bäst i världen på den nya tekniken. Ligger man i bakvattnet och visar upp en valhänt klimatpolitik finns det ju ingen anledning för företag att ligga i framkant. Detta kommer att innebära att Sverige förlorar jobb.

Min fråga till klimatministern är: Vad kan vi förvänta oss att se i klimathandlingsplanen för att alla dessa ord ska kunna trattas ned till någonting som liknar handling? Det är ändå en klimathandlingsplan som debatteras här i dag.

Fru ålderspresident! Jag tackar statsrådet, som har kommit till kammaren för att delta i denna viktiga debatt om klimathandlingsplanen.

Först och främst: Den globala upphettningen sker här och nu. Vi ser dess konsekvenser inte bara på andra håll i världen utan också i Sverige. Många är de kommuner som just nu kämpar med att hantera risken för översvämningar och säkra medborgarna från de extremväder som nu ökar även i Europa och Sverige.

Vi vet också att svenska folket förväntar sig en stark, aktiv och ambitiös klimatpolitik från den svenska regeringen. Sveriges regering har historiskt sett tagit ett ledande ansvar och faktiskt varit den regering som kommit längst när det har handlat om konkret klimatpolitik. Det läge vi har nu är att vi med spänning väntar på vad den nuvarande regeringen ska göra för att förändra klimatpolitiken från att vara mindre ambitiös än tidigare - tvärtemot den politik som tidigare svenska regeringar har bedrivit ökar den utsläppen - till att förhoppningsvis nå målen till 2030.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är därför jag har frågat vad klimatministern avser att göra för att klimathandlingsplanen ska motverka att Sveriges klimatutsläpp ökar. Det är historiskt att det nu ser ut på detta sätt i Sverige. Kommer klimatmålen till 2030 att ligga fast, eller har regeringen för avsikt att överge klimatambitionerna till 2030?

Fru talman! Min fråga vänder sig till näringsministern.

PFAS är ämnen som är långlivade och cancerframkallande och som vi numera återfinner på allt fler platser, både i naturen och i oss människor.

Aftonbladet har uppmärksammat att dessa ämnen finns hos bland annat kosmetikaföretag som L'Oréal och att vi därmed sminkar oss med dessa cancerframkallande ämnen. När konfrontation med L'Oréal sker i form av frågor svarar det multinationella företaget, vars produkter är väldigt spridda ute i samhället, att de har för avsikt att fasa ut dessa ämnen från sina produkter. Men när man tittar närmare ser man att det inte sker någon utfasning, utan produkter med dessa ämnen säljs fortfarande i webbshopen, så att svenska kvinnor använder det när de sminkar sina ansikten. Det är alltså cancerframkallande och fertilitetsstörande.

Jag undrar vad näringsministern gör för att kalla till sig detta företag och ställa det mot väggen?

Herr talman! Tack ännu en gång, utbildningsministern, för att vi fick till stånd den här debatten! Jag tror att den är viktig för att upplysa om det läge som fortsatt gäller för landets folkhögskolor.

Vi är många som har vänner eller anhöriga som deltar i folkhögskolornas verksamhet och som vet vilken enorm glädje det är att kunna vända det som kanske inte var lyckat i den tidigare skolgången till framgång i folkhögskolan. Vi har många berättelser om detta.

Själv hade jag en väldigt stark upplevelse vid mitt senaste möte på en folkhögskola, närmare bestämt Ågesta folkhögskola, vilket jag också nyss redogjorde för. Flera deltagare kunde berätta om hur tidigare skolmisslyckanden hade vänts till framgång och framtidstro. Det var unga tjejer och killar men också något äldre som tidigare hade tappat tilltron såväl till den egna förmågan som till framtiden och samhällets intresse av deras egen möjlighet att delta. Folkhögskolan hade genom sin speciella pedagogik och tilltron till att man måste jobba med helheten lyckats vända självkänslan hos så många personer. Det handlade inte bara om någon enstaka, utan nästan varenda person där kunde berätta om detta.

I den tid som vi lever i, med lågkonjunktur och det tuffa läge som många ungdomar befinner sig i inför framtiden, är folkhögskolan en möjlighet. Det är sorgligt att se att regeringen inte gör mer för att ändra på den ekonomiska situation som folkhögskolorna står inför. Det handlar trots allt om en trippelstöt just nu, som jag har redogjort för i denna debatt.

Vi uppmanar regeringen att göra mer.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar än en gång utbildningsministern för svaret.

Också vi socialdemokrater gläder oss åt att det finns en förståelse för att folkhögskolorna gör ett viktigt arbete. Med det sagt menar vi att regeringen saknar insikt om att folkhögskolorna står inför en väldigt svår situation.

Som min kollega sa upplever man faktiskt en trippelstöt. Man har det förändrade kostnadsläget, som innebär att många folkhögskolor får höjda kostnader överallt just nu. Det var också en stor neddragning i direktstödet under innevarande år, vilket blev en väldig börda för många folkhögskolor i landet att försöka hantera. Till detta kommer alltså minskade anslag till kommuner och regioner, vilket vi är helt övertygade om också kommer att landa hos folkhögskolorna framöver.

Vi vill ju höra vad utbildningsministern har för plan här. Vi kan prata om utsträckta händer, men det viktiga är att regeringen tar på sig ett ledarskap. Det förväntas nämligen av den.

I det läge vi har, med ungdomar som saknar framtidstro och många gånger känner att den ordinarie skolgången inte fungerar, finns folkhögskolan där som en möjlighet. Där samhället har misslyckats tidigare finns folkhögskolan - och den lyckas många gånger. Statistiken talar sitt tydliga språk: Vi ser att en stor andel av dem som går på folkhögskola lyckas få jobb, och en väldigt stor andel går vidare till högre utbildning efter folkhögskolan.

Man lyckas alltså med det uppdrag som skolan inte har lyckats med tidigare, och därför bör denna utbildningsform vara extra viktig i en tid då Sverige har utmaningar på utbildningsområdet. Sverige har också utmaningar med att ungdomar inte känner framtidstro, och det finns utmaningar med kriminalitet. Där tror jag att folkhögskolorna är en möjlighet för Sverige och inte något att spara ned på.

Därför vill jag återigen fråga utbildningsministern hur han vill se till att motverka den trippelstöt som folkhögskolorna just nu upplever och ge lite framtidstro till alla de rektorer som nu kämpar med sina budgetar. Dessa rektorer vill göra allt i sin makt för att deltagarna i verksamheten inte ska drabbas - det är verkligen det som är visionen - men de kan inte trolla med siffrorna eller gå på knäna. Just nu hyr man ut lokaler, man har sommarkollo och man drar ned på extraresurser. Man ser till att ordinarie lärare får jobba på sommarveckor med kolloverksamhet, till exempel. Allt detta gör man för att undvika att deltagarna drabbas.

Jag vill se samma passion från utbildningsministern som jag ser hos rektorerna ute på folkhögskolorna i Sverige. Vad är planen?

Herr talman! Jag tackar utbildningsministern för svaret på frågan om den tuffa situation som folkhögskolorna står inför i vårt land.

Vi socialdemokrater uppfattar att läget för landets folkhögskolor är svårt just nu. Det är mycket som har hänt som leder till att det är en ekonomiskt pressad situation för landets folkhögskolor. Det handlar om det som utbildningsministern själv tar upp, nämligen pandemianslaget, som var tillfälligt, men det handlar också om stigande elpriser och ett allmänt högt kostnadsläge. Till detta kommer sviktande resurser från regeringen till kommuner och regioner, vilket innebär att folkhögskolorna, i det läge som kommuner och regioner står inför, kan hamna i kläm.

Det handlar också om att regeringen för innevarande år satsade mindre på folkhögskolorna än vad vi från oppositionen gjorde. Detta blev kännbart i det redan pressade ekonomiska läge som folkhögskolorna har.

Vi är flera socialdemokrater som har varit ute på folkhögskolor i hela vårt avlånga land. Själv besökte jag nyligen Ågesta folkhögskola och träffade deltagare i de olika viktiga utbildningar som den genomför och står för. Det var en stark upplevelse att prata med deltagarna om hur viktig folkhögskolan som utbildningsform är och vilken enorm förändring i livet som folkhögskolan och deltagandet i folkhögskoleverksamheten har inneburit för många av deltagarna.

Där fanns killen som berättade för mig att han hade tappat all tro på framtida utbildningsmöjligheter och som hade slutat drömma om att klara av skolgången men som på Ågesta folkhögskola hittade tillbaka till självförtroendet och också glädjen i att lära sig mer och att gå i en utbildningsform och därmed börja drömma om framtiden igen.

Där fanns flickan som berättade om tider av missbruksproblematik och en känsla av utanförskap i skolan och med svårigheter hemma. Hon hade absolut inte drömt om att klara av en färdig skolgång, men på Ågesta folkhögskola kunde hon känna framtidstro igen och få möjlighet att ta del av kunskap och känna glädje inför framtiden.

Där fanns en yngre kvinna från Ukraina som berättade att det hade gått bra med studierna i Sverige men att hon saknade de viktiga kunskaper i matematik som behövdes för att hon skulle kunna bli klar och arbeta i sjukvården som sjuksköterska, vilket var hennes stora dröm i livet.

Alla dessa deltagare på Ågesta folkhögskola kände så här: I folkhögskolan stärks jag och mina kunskaper, och det som utbildningssystemet utanför inte klarade av att hjälpa mig med har jag nu fått hjälp med och stöd för genom folkhögskolan.

Samtidigt berättade samma folkhögskola för mig att det hårda kostnadsläget och de bristande satsningarna från regeringens sida innebär att det är svårt att inför framtiden stå upp för de deltagarplatser som man i dag har. Jag har också hört kollegor i riksdagen vittna om att det är samma sak på andra folkhögskolor.

Man ser ganska mörkt på framtiden, och flera folkhögskolor i landet har börjat lägga ned utbildningsplatser. I första hand väljer man extraresurserna och använder kanske de möjligheter man har på folkhögskolan, men framöver kommer deltagarplatser att försvinna. Jag undrar vad regeringen gör åt detta?

Fru talman! Min fråga vänder sig till klimatminister Pourmokhtari.

Vi befinner oss i en tid när nya rekord i fråga om värme både i luften och till havs, och även i antalet larmrapporter, duggar tätt.

Vi ser också hur kritiken över bristande klimataktion, inte minst från den svenska regeringens sida, är vanligt förekommande från myndigheter och i medierna. Ofta svarar klimatministern att hon kommer att sköta detta lugnt på egen hand, att det finns en plan, att det inte finns någon anledning till oro, att det finns en effektiv klimatpolitik. Självförtroendet är gott. Men svaren på hur detta ska gå till är få.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

I höst planeras en klimathandlingsplan, som sig bör, men frågan är vad den ska innehålla. Är det där vi kommer att få svar på det som regeringen måste leverera, nämligen en riktig klimatpolitik?

Fru talman! Jag tackar landsbygdsministern för svaren i denna viktiga fråga.

Jag är övertygad om att ingen politiker vill se PFAS i vare sig våra vatten eller våra kroppar. Det som kan skilja sig är med vilken beslutsamhet man vill ta sig an frågan och hur tydlig och viktig frågan är på dagordningen. Jag hoppas att landsbygdsministern känner pressen, förstår att detta är allvarligt och liksom jag har noterat de nyheter som har kommit den senaste tiden om att detta fortfarande är ett stort problem och att vi har höga gränsvärden. Det är viktigt att Sverige agerar och skyddar medborgarna mot dessa allvarliga ämnen.

I dag utsätts alla för en kemikaliecocktail av hormonstörande ämnen, vilket medför risker. En del av dessa ämnen är extra farliga, och PFAS tillhör dem. Därför måste arbetet utvecklas för att skydda svenska folket. Det handlar inte om att beskriva vem som är ansvarig för vad eller hur myndigheterna ska arbeta. Nu handlar det om att konstatera att något gått snett eftersom vi fortfarande inte lyckas i arbetet och faktiskt ligger sämre till än andra EU-länder och därför måste växla upp och se till att skydda svenska folket mot PFAS.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.

Jag vill börja med att säga att jag tror att vi alla kan vara överens om att svenska folket ska kunna avnjuta sina kräftor i lugn och ro och inte behöva fundera över huruvida man har gift på tallriken. Det ska vara en härlig kräftmiddag för svenska folket.

I dagsläget kan man faktiskt inte säga att det är så. Både i år och tidigare har den här typen av skaldjursundersökningar visat att vi har för höga gränsvärden i Sverige. Då duger det faktiskt inte att regeringen hänvisar till någon förvaltningsordning eller pratar om vilka myndigheter som är ansvariga, utan då gäller det att agera och se vad det är som brister.

Det handlar inte om att ifrågasätta vem som i slutändan ska ta ansvar för de prover som görs eller vem som ska ta ansvar för det som sätts ut i livsmedelsbutikerna. Jag förstår att landsbygdsministern inte personligen kan sitta och jobba med detta. Däremot måste det politiskt finnas en vilja att se varför det inte fungerar i dag. Det är uppenbart så att det finns alltför giftig mat ute i butikerna och att svenska folket blir lidande av det. Detta har pågått under ett antal år. Regeringen har under hela detta år haft chansen att veta om det här och har sett denna undersökning komma igen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När vi nu ser att kemikalierna glider emellan de beslutande borden och hamnar ute i vattnet eller på våra tallrikar i form av mat, vad vill då ministern göra för att ta tag i detta? Jag fick en försiktig antydan om att man kanske ska prata med ansvariga om vad det är som saknas, men det är en väldigt liten antydan. Är det inte dags att tydligt säga att ministern vill samla de berörda aktörerna och se hur man kan se till att få giftfri mat på tallrikarna för svenska folket? Ett sådant tydligt agerande vore på sin plats när vi vet att det finns giftig mat ute i våra butiker.

En annan sak som jag noterade i statsrådets svar gällde de små kommunerna. Jag fick höra att det är kommunerna och deras bolag som är ansvariga för detta och att man borde ta ut högre avgifter om man har problem med att investera i vattenrening. Jag måste säga att detta är väldigt Marie Antoinette-aktigt i förhållande till små kommuner - jag tror att landsbygdsministern känner till detta - som kan ha svårigheter eftersom de inte har så många medborgare som kan bidra i samband med avgiftshöjningar. Då blir avgifterna väldigt höga för de medborgare som bor i de små kommunerna.

Det är förmodligen så att det behövs någon typ av omfördelning eller något slags stöd för att hjälpa de mindre kommunerna. Exakt hur detta ska se ut behöver vi inte föregripa här, men jag vill ändå höra att landsbygdsministern ser denna problematik för de små aktörerna. Det är inte lätt att klara av ökade krav, men samtidigt måste också dessa mindre kommuner klara av att skydda sina medborgare.

I detta anförande instämde Joakim Järrebring (S).

Fru talman! Jag tackar landsbygdsministern för svaret på min interpellation om de långlivade ämnena.

Vi är samlade här i dag för att diskutera just farliga kemikalier. Vi har en osynlig fiende, men ändå en farlig sådan, i form av långlivade ämnen - särskilt PFAS. Vi vet att det här är skadligt för folkhälsan och att man med dessa ämnen i kroppen riskerar sjukdomar. För befolkningen som helhet finns det en risk för farliga folksjukdomar och vissa typer av tumörer som kan vara farliga. Det kan också handla om diabetes och fertilitetsstörningar, alltså svårigheter att få barn i framtiden.

Detta är alltså inte bara en fråga om kräftor, utan det handlar om vår hälsa. Den är i fara när det gäller vissa livsmedel i dag.

Nu har analysföretaget Eurofins, på uppdrag av Naturskyddsföreningen, funnit att svenska kräftor ligger över EU:s gränsvärden när det gäller PFAS. Detta är inte någonting som har uppdagats nu, utan det uppdagades redan förra året. Detta är en följetong, och det borde vara välkänt för både regeringen och berörda myndigheter att läget är så här.

Detta är en allvarlig upptäckt, för det visar att PFAS finns utspritt i vår natur och att vi får det i oss via våra livsmedel. Det finns risk för att befolkningen får i sig detta både genom maten och genom dricksvattnet. Det finns redan exempel på allvarliga fall när det gäller PFAS, och det prövas nu även rättsligt. Det har funnits i dricksvattnet, och man kan se att risken att drabbas av exempelvis cancer är förhöjd. Det finns alltså ett rättsfall på detta område även i Sverige.

Jag tycker att det är märkligt att ministern - och regeringen - verkar vara ganska tillbakalutad när det gäller mina frågor. Jag ställde tydliga frågor om vad ministern och regeringen vill göra för att skydda befolkningen och hur man ska underlätta för de mindre kommunerna att hantera detta. Det är självklart väldigt dyrt för mindre kommuner att höja avgifter, vilket ministern hänvisade till här i debatten.

Jag fick till svar att Livsmedelsverket har valt att sätta ett så strängt gränsvärde som möjligt. Jag fick också till svar att det är livsmedelsproducenterna som är ansvariga för att se till att de livsmedel de släpper ut på marknaden uppfyller lagstiftningens krav. Jag menar att detta inte duger. Problemet här är att kemikalierna glider emellan myndigheternas ansvar och livsmedelsproducenternas ansvar. Det är uppenbart att kemikalierna finns i dessa livsmedel trots att ansvarsfördelningen ser ut som den gör. Detta är nu en politisk fråga. Vad behöver vi göra för att skydda folkhälsan?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag ställer frågan igen: Ska ministern vänta på utredningar, eller är det dags att agera, samla aktörerna och tala om hur vi skyddar folkhälsan från dessa farliga kemikalier?

I detta anförande instämde Joakim Järrebring (S).

Herr talman! Tack för redogörelsen från ledamoten Kinnunen! Den som lever får se. Jag tror att det blir mest obehagligt för Sverigedemokraterna att uppleva vad som kommer att hända med prisbilden.

Framför allt kommer det att bli obehagligt för svenska folket att se att regeringsunderlaget inte medger att regeringen kan ha en ambitiös klimatpolitik. Men för de allra flesta i svenska folket tror jag inte att det kommer som en överraskning att detta är den hållning som Sverigedemokraterna har i klimatpolitiken.

Däremot tror jag att det har funnits en förväntan på att det ska vara en politik som driver på för social rättvisa, för det är den bild som Sverigedemokraterna vill ge av sig själva. Likaväl som regeringen sitter i knät på Sverigedemokraterna när det gäller ambitioner i klimatpolitiken verkar det som att Sverigedemokraterna sitter i knät på regeringen när det handlar om social rättvisa.

Vi socialdemokrater ser kopplingen mellan klimatpolitiken och en stark fördelningspolitik med satsningar i en tid som är tuff för hushållen. Så kan man se till att de tar sig igenom det här och kan fortsätta med sina aktiveter för barnen och se till att det är möjligt att leva det liv man förtjänar i det här landet. Vi för fram satsningar som höjda barnbidrag. Över huvud taget är hela vår inriktning just nu att hjälpa barnfamiljer och andra i vårt avlånga land att klara av krisen.

Det är en förutsättning för en bra klimatpolitik att vi också har en socialt rättvis politik. Men här har Sverigedemokraterna fullständigt abdikerat till förmån för den borgerliga regeringen med statsministern i spetsen. Jag skulle vilja säga att det snarare är Sverigedemokraterna som sitter i knät på Moderaterna när det gäller detta.

Jag skulle vilja höra hur ledamoten Kinnunen ser på det här bekymret. Hur ska man kunna se väljarna i ögonen när man så tydligt har abdikerat när det gäller social rättvisa?

Herr talman! Tack till Martin Kinnunen för inlägget i debatten! I debatten slås jag av - och jag tror att de flesta slås av det - att Sverigedemokraterna har något slags känsla relaterad till biodrivmedel. Huruvida den känslan är varm eller kall återstår för svenska folket att bedöma, men jag tror att många av oss känner att den inte är så enormt varm. En stor del av inlägget handlade just om biodrivmedel och då ofta med en problemformulering före eller efter.

Det är svårt att förstå hur det kommer sig att man vevar från regeringsunderlaget på det här sättet när det gäller just reduktionsplikten. Det är svårt att förstå mot bakgrund av vad branschen själv säger är orsakerna till höga drivmedelspriser, då det ofta relateras till en svag krona, till geografi och till kyla och inte alls till reduktionsplikten. Det är också svårt att förstå när man tittar på dieselpriserna, som ju har fluktuerat mellan 28 och 21 kronor och inte alls har reagerat på reduktionsplikten.

Man kan dessutom titta på vårt grannland Finland, som har gjort den resa som Sverigedemokraterna vill göra. Där har den inte alls inneburit den prisförändring som Sverigedemokraterna ville ge sken av skulle inträffa.

Man undrar därför om Sverigedemokraterna vill föra de svenska hushållen bakom ljuset och vilseleda ekonomiskt utsatta grupper. Eller vad är det annars som motiverar denna fajt mot reduktionsplikten?

Fru talman! Jag påminner mig en debatt där Kjell-Arne Ottosson bjöd in mig till sitt parti. Jag vill returnera bollen och bjuder gärna in Ottosson till vårt parti, för väldigt mycket av det här inlägget kändes absolut som om det skulle kunna höra hemma i det synsätt som vi har som parti. Det handlar om att föra en modern politik för grön omställning, ta ledartröjan i EU och globalt och visa på hemmaplan vart vi ska i Sverige, så att näringslivet får tydliga spelregler. Betonandet av vikten av den sociala omställningen syntes också verkligen genomsyra Ottossons framträdande.

Detta är dock inte riktigt den hållning som den svenska regeringen har på området, vilket måhända är ett problem. Den svenska regeringen signalerar tvärtom otydlighet mot omvärlden, mot näringslivet och mot industrin när det gäller klimatpolitiken.

Fördelningspolitiken verkar dessutom vara ett minne blott i Sverige, detta i en tid när hushållen pressas hårdare än på mycket länge av vargavinter, energipriser av historiska mått och höga matpriser. Det är tuffa tider och ett läge som de svenska hushållen verkligen lider under. Men i den regering som Ottosson understöder med sitt mandat i riksdagen saknas fördelningsprofil.

Därför vill jag bjuda in ledamoten Ottosson till Socialdemokraterna. I annat fall tycker jag att det behöver vara lite tuffare tag från honom mot den egna regeringen.

Fru talman! Jag tackar Kjell-Arne Ottosson för hans tal och introduktionen till diskussionen och debatten.

Ledamoten tog upp flera saker i sitt inledningsanförande som vi socialdemokrater definitivt kan skriva under på, till exempel den positiva hållningen till den nya tekniken, bio-CCS, som är en viktig metod för att ta hand om de utsläpp som man inte kan fånga på annat sätt, och skogspolitiken. Vi skulle kunna samarbeta om flera delar av den. Där har Sverige en unik möjlighet.

När det gäller industrins omvandling liksom näringslivet i Sverige i stort har vi i dag ett väldigt modernt förhållningssätt. Många gånger är det företagsvärlden och svenskt näringsliv i alla dess delar men också industrin som driver på utvecklingen och som verkligen vill se att Sverige tar ledartröjan.

Det har under de senaste månaderna funnits kritik mot den sittande regeringen. Ledamoten Ottossons egen partiledare är ju vice statsminister och ansvarig för näringspolitiken. Kritiken har varit att det saknas tydlighet om vart Sverige är på väg och huruvida ökade ambitioner och satsningar i klimatanda är den svenska hållningen.

Jag efterfrågar därför ett svar från ledamoten Ottosson om vilken syn han har på dessa frågor. Ska Sverige ta ledartröjan och höja ambitionerna för klimatpolitiken och leda Europa och därmed också det svenska näringslivet i en sådan riktning?

Fru talman! Tack, Elin Söderberg, för denna viktiga fråga!

I mitt parti kommer arbetet att fortlöpa. Det kommer att presenteras ett svar om nivåer. Men för oss är det viktigt att vi får en verktygslåda där alla delarna ingår och som innebär att vi kan nå upp till både EU:s klimatmål och Sveriges egen ambitiösa klimatlag.

Det är viktigt för oss att vi tillåter oss att se vilken mix som är bäst och att vi inte avhänder oss viktiga verktyg på det sätt som vi tycker att regeringen har gjort i frågan om reduktionsplikten, eftersom vi inte förstår hur man annars kan ställa om den etablerade bilflottan. Reduktionsplikten behövs ju för att hantera det, precis som ledamoten Söderberg tog upp.

Reduktionsplikten är bara ett flaggskepp för regeringen för att visa att man har hört frågan om kostnadsökningar vid pumpen. Det kommer inte att bli några enorma skillnader med regeringens politik på området. Det kommer att vara en besvikelse för svenska hushåll att regeringen och Sverigedemokraterna sviker ännu fler löften från valrörelsen om att räta upp prisbilden för vanliga medborgare i det här landet.

Vi socialdemokrater kommer alltså att återkomma om nivåerna, men för oss är det viktiga att det blir en bra, ambitiös helhet och att vi inte avhänder oss viktiga klimatverktyg. De måste finnas med i vår gemensamma pott av klimatverktyg.

Fru talman! Jag vill tacka för frågan och för den viktiga inställningen att vi i oppositionen kan samarbeta om en ambitiös klimatpolitik och driva på i rätt riktning.

Hos Socialdemokraterna finns en vilja att använda de verktyg som innebär att vi lever upp till de ambitiösa klimatåtaganden som Sverige ska ha både i dag och i framtiden. För oss är det viktigt med en politik där vi har alla verktyg i verktygslådan som behövs för att klara såväl Sveriges klimatlag som EU:s klimatlag.

I det arbetet fyller reduktionsplikten en viktig roll. Det står vi för. Vi argumenterar för det och tar debatterna i de frågorna varje dag. Att däremot få tid för att diskutera helheten tycker jag känns rimligt när vi nu står inför att vi ska utforma vår politik och helhet. Då beskriver vi inte exakt nivå utan vill analysera var den kommer att hamna allra bäst.

Det är dock helt rätt - det är vi överens om - att reduktionsplikten fyller en viktig roll när det gäller att minska utsläppen i den etablerade bilflottan. Vi behöver jobba med såväl elektrifiering som med att minska utsläppen från bilar på våra vägar och med att öka de kollektiva resorna. Det är en mix av åtgärder som behövs i transportsektorn.

Fru talman! Är det inte lite av en kommunikativ strategi från Sverigedemokraterna att alltid vara den som säger: Den som sa det var det? Det är ofta ni som är mest kritiska mot alla andra, Martin Kinnunen. Och i det här fallet är det ni som styr.

Ledamoten Kinnunen ifrågasätter om oppositionen har svaren för klimatpolitiken när den egna regeringen, som man utgör underlag för i riksdagen, inte klarar av att presentera en klimathandlingsplan. Man klarar inte ens att beskriva om det ska vara i form av en proposition eller en skrivelse, vad den ska innehålla eller hur Sverige avser att leva upp till klimatmålen. Det blir onekligen lite grann att kasta sten i glashus.

Även när det gäller diskussionen om reduktionsplikten vevas det friskt från Sverigedemokraterna om vilka enorma prissänkningar det kommer att innebära vid pump. Det finns väl inte en enda myndighet som ger något stöd för den hållningen. Det handlar mest om att veva med någon flagga för att ge svar på den oro som hushållen känner över sina kostnadsökningar.

Det vore mycket mer renhårigt och snällt mot svenska hushåll om Sverigedemokraterna ägnade tiden åt att försöka utarbeta en politik som håller för vanligt folk, så att de kan få stöd för att klara ekonomin i en tid som är så tuff som nu.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar för frågan från ledamoten Kinnunen.

Socialdemokraterna har drivit på, framför allt under den tid då vi hade en socialdemokratiskt ledd regering, för klimatpolitiken inom många områden i budgeten och sett till att den varit integrerad inom de olika utgiftsområdena. Just genom en sådan integrerad hållning där man vill jaga utsläpp brett och använda budgeten för detta tror vi att man gör störst skillnad. Vi är också otroligt stolta över satsningarna på Industriklivet och Klimatklivet, som var en extremt bra motor för den nyindustrialisering vi ser i Sverige i dag.

Ledamoten Kinnunen är mycket medveten om att när en ny regering tillträder och ritar om kartan handlar det också om att förhålla sig till en helhet.

Det är faktiskt Kinnunens regeringssamarbete som nu innehar regeringsmakten. Och det är i mångt och mycket Kinnunen som ritar kartan för Sveriges framtid och håller ministrarna i knät. Då kan det såklart vara utmanande för en opposition att driva helt andra budgetposter under den första tiden, eftersom ni snickrar om kartan.

Med vår politik vill vi ha en reduktionsplikt som ser till att Sverige kan leva upp till och klara de klimatpolitiska målen i Sverige och bidra med vår del för att EU:s mål ska nås. Vi måste utreda hur det ska se ut och få lite tid på oss att göra det. Det är som sagt ni som styr och leder Sverige just nu. Vi måste få tid att utveckla vår politik på området med den nya spelplan som ni har tagit över.

Fru talman! Sverige är ett modernt land som inte ska följa klimatopinionen som ett segt ankare utan driva den. Vi ska vara ledande genom nyindustrialisering och höga ambitioner. Vi ska ta ansvar för våra historiskt höga utsläpp som industrination och våra nuvarande utsläpp, och vi ska visa världen att vi gör allt vi kan för att driva på utvecklingen av den nya, gröna tekniken. Vi ska säkra klimatfinansiering, och vi ska snabba på utsläppsminskningarna i såväl Sverige som EU och världen.

Fru talman! Jag står givetvis bakom alla våra reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall enbart till reservation 35.

Ibland beskrivs den globala upphettningen som något som kommer att hända i framtiden. Men den drabbar oss nu. Klimatkrisen innebär att världen upplever fler naturkatastrofer nu än tidigare. Den ger svåra stormar, torka, översvämningar och hetta, och den driver på artdöden, skakar om jordbruket, skapar konflikter om knappa resurser och driver människor på flykt.

Jag tror att många med fasa minns de bränder som drabbat Sverige under senare år. Sverige och Europa drabbas allt oftare av extremväder. Fjolårets sommar var den varmaste som någonsin uppmätts på den europeiska kontinenten.

Vi minns hur översvämningar drabbade Pakistan på ett fruktansvärt sätt då en tredjedel av landet hamnade under vattenmassorna.

Forskare varnar nu för att Europa är på väg mot ännu en stekhet sommar, och runt om i EU och vårt avlånga land Sverige pågår förberedelser för att hantera den stundande sommaren. Forskare har också slagit fast att Europa i dag löper tio gånger större risk än andra världsdelar att drabbas av extrema värmeböljor på grund av den globala upphettningen. Hettan dödar redan flest.

Enligt Frankrikes president Emmanuel Macron kommer Frankrikes vattentillgång att minska med upp till 40 procent till 2050. I Spanien oroar sig bönder för att det inte kommer att bli något vatten alls den här sommaren heller. I Sverige har brandsäsongen startat med bränder i flera skogar runt om i vårt land. Kommuner förbereder sig för att hantera också motsatsen, översvämningar. Älvar drabbas. Nu senast Torne älv, där översvämningarna är de värsta på 50 år.

Siffror från Europeiska miljöbyrån och Eurostat visar att EU har förlorat 145 miljarder euro till följd av klimatrelaterat extremväder mellan 2010 och 2020. Samtidigt varnar också försäkringsbranschen för att det kommer att bli allt svårare att försäkra svenska hus runt om i vårt land eftersom extremvädret innebär så stora risker. Det är Sverige i dag.

Svenska folket är med och ser det som händer. Det finns stöd för en aktivare klimatpolitik. Klimatet är ett av de områden om väcker störst engagemang i Föreningssverige. Också näringslivet driver på och vill se en ökad, aktivare och mer ambitiös klimatpolitik. I Sverige är klimatfrågan en av de viktigaste frågorna i de senaste opinionsundersökningarna.

Samtidigt är regeringens politik på området begränsad, otydlig och i vissa fall rent kontraproduktivt bakåtsträvande. Det duger inte att politiken lämnar walkover i vårt tids viktigaste fråga. Det är ett svek, inte bara mot Sverige utan mot hela världen.

Vi har under den nuvarande regeringens tid vid makten många gånger förvånats över hur klimatpolitiken har reducerats och nedmonterats. Klimatministern säger en sak; Sverigedemokraterna, som är en del av regeringsunderlaget, säger en annan. I höstas, under det tjeckiska ordförandeskapet, skyndades förhandlingarna om det viktiga klimatpaketet Fit for 55 på eftersom man ville undvika det svenska ordförandeskapet. Här hemma monterades reduktionsplikten ned, och många viktiga budgetanslag till klimatarbete försvann i budgeten. Det har varit rent bedrövligt att följa klimatarbetet från den här regeringen och inte minst den stackars klimatministern, som verkar sitta i knät på Sverigedemokraterna.

Alla väntar vi nu på det som är klimatministerns stora svar varje gång vi ställer frågor i riksdagen: Vi ska tydligen få en klimathandlingsplan - någon gång; när vet ingen.

Den senaste klimathandlingsplanen beslutades 2019. Den var ambitiös. Den innehöll bland annat beskrivningar av vilka åtgärder den dåvarande regeringen avsåg att vidta på tvärsektoriell nivå och för olika utsläppssektorer, med särskilt fokus på transportsektorn som är mycket viktig. Det handlade om att vi skulle konkretisera, samordna och förnya Sverige.

Nu vet den nuvarande klimatministern inte alls hur det ska gå till. Vi får inga besked. Ska det vara en skrivelse? Ska det vara en proposition? Vilka ska delta i arbetet? Det blir bara mer och mer förvirrande ju fler gånger vi ställer frågor här i kammaren om detta.

Fru talman! Vi har sedan Rysslands folkrättsvidriga invasion av Ukraina fått en ny, brutal insikt om hur det är att sitta fossilberoende i en diktators eller en auktoritär regims knä. Det vill vi inte hamna i igen. Den fossila importen från Ryssland hjälpte Putin att bygga sin krigsmaskin. Det ryska kriget mot Ukraina måste också långsiktigt motivera oss att komma bort från det fossila beroendet av omvärlden.

Den gröna omställningen innebär ett ypperligt tillfälle att ställa om och skruva åt de auktoritära kranarna och pengamaskinen för Putin. EU har gjort mycket och Sverige har gjort mycket, men arbetet måste gå vidare.

Moderaterna vill gärna prata om energipolitiken - det såg vi nyss i kammaren - som att det skulle ha varit åtta förlorade år med den socialdemokratiska regeringen. Faktum är att när vi tog över regeringsmakten var Sverige importberoende på energisidan, men efter åtta år med oss vid makten var det tvärtom. De allra flesta dagarna under ett år var det Sverige som exporterade energi till vår omvärld, dessutom grön sådan. Vi är stolta över det, och vi hoppas att ni inte ska rasera det från den moderatledda regeringen ännu en gång.

Energy Council säger i sin rapport för 2022 att Sverige har det mest robusta energisystemet i världen. Det var det vi lämnade till er. Så skaka inte om det med den nya regeringen! Se i stället till att utveckla politiken på de områden där det behövs!

Fru talman! Den globala upphettningen är ett hot, men klimatpolitiken är en möjlighet. Den aktiva politik som Sverige förde hemma med sin regering och den ambitiösa hållning som EU har haft på området har drivit på mot en ny industrialisering som vi kan vara mycket stolta över i Sverige.

Vi socialdemokrater vill se kraftfulla och ambitiösa klimatåtgärder för att leva upp till Parisavtalet. Vi vill se en rättvis klimatomställning för vanligt folk, så att man kan känna delaktighet och tro på framtiden. Vi vill ta ansvar också utanför Sveriges gränser. Vi vill att Sverige ska vara en förebild i sitt klimatarbete, såväl inom EU som i FN. Vi vill satsa på och utveckla såväl Klimatklivet som Industriklivet. Vi ser bio-CCS som viktigt, inte minst för att hantera de utsläpp som vi inte kommer att kunna lösa på annat sätt. Vi är stolta över arbetet med EU:s klimatlag och klimatpaketet Fit for 55. Men vi kommer att fortsätta att driva på i EU:s utsläppshandel, som vi ser som en av de viktigaste klimatlagstiftningarna i världen. Vi vill att man ska fortsätta minska utsläppsrätterna och se till att detta verktyg verkligen driver på för en nyindustrialisering i hela EU.

Det här ger fler jobb, inte färre. Det här är en möjlighet, inte ett hot.

Sverige vinner på en offensiv klimatpolitik och en hållbar samhällsutveckling. Vi är ett modernt land som alltid förstått vikten av att se utan nostalgi på gamla jobb och med tillförsikt på de nya. Men vi vet också i Sverige att för att människor ska bli modiga måste de ha trygghet, välfärd och en bra utbildning på vägen. Vi vet att välfärd och trygghet skapar medborgare som vågar satsa på det nya, kanske till och med ta på sig ledartröjan för det där nya företaget.

Sverige ska inte följa klimatopinionen som ett segt ankare. Vi ska driva den!

(Applåder)

I detta anförande instämde Joakim Järrebring, Sofia Skönnbrink och Anna-Caren Sätherberg (alla S).

Fru talman! Man talar ibland om att anfall är bästa försvar, och kanske får vi förstå det som att det handlar om att riksdagsledamoten Storckenfeldt känner sig trängd i ett hörn.

Vi för en diskussion här om klimatpolitiken, men riksdagsledamoten vill föra in debatten på energifrågorna. Det är ett område där vi känner oss trygga med vår politik. Vi vill gärna se en bred och trygg energimix och har stått för det också historiskt. Vi är väl medvetna om att nuvarande regering gärna vill föra skendebatter genom att säga: "Titta en fågel!"

Det finns ingen oro här. Däremot finns det en oro över den klimatpolitik som regeringen för när det gäller såväl nedskärningarna i budgeten som den mycket förvirrande situationen när det gäller reduktionsplikten och vad den ska innebära. Man lovar sänkta priser, men det kommer att handla om ett slag mot klimatet. Det är också ett bristande intresse för att föra en aktiv klimatpolitik som helhet. Vi har myndigheter som oroar sig för vart Sverige är på väg. Också EU tittar på Sverige och undrar vad det är som händer. Vi var tidigare det ledande landet som i mångt och mycket drev fram Fit for 55 men också klimatlagen. Man oroar sig nu för vad Sverige kommer att ta för roll. Då är det viktigt att de som står för regeringsmakten svarar på frågorna. Hur kommer vi att se klimathandlingsplanen levererad? Blir det en proposition eller blir det en skrivelse?

(Applåder)