Malin Larsson

Fru talman! Jag måste avslutningsvis kommentera ledamoten Staffan Eklöfs inlägg i debatten. Jag är dock inte förvånad att en ledamot från SD står här i dag och hyllar regeringen för ministerrådsmötet som resulterade i kraftigt ökade fiskekvoter.

Som enda svenskt parti valde Sverigedemokraterna att inte delta i EU:s fiskeriutskott den 23 september då man röstade om den så kallade femprocentsregeln. Det är en nödbroms som är till för att skydda beståndet så att inte fisken dör ut. När det verkliga tillfället fanns att stå upp för strömmingen och Östersjön valde Sverigedemokraterna att utebli.

Vi har sett ett märkligt agerande från statsrådets sida. Ena stunden hävdas det att man värnar det småskaliga kustfisket. I nästa stund röstar man ja i ministerrådet till fortsatt stora fiskekvoter som möjliggör ett fortsatt storskaligt industrifiske.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Dagen för rådets beslut blev en mardrömsdag för hela Östersjön och det småskaliga kustfisket. Konsekvenserna kommer att drabba ekosystemet, våra kustfiskare, fritidsfisket och våra kustsamhällen.

Vi socialdemokrater har, som har nämnts, krävt en återhämtningspaus för det storskaliga industrifisket. Det är det som har de stora fiskekvoterna. Det är det som tar upp 95 procent av all fisk. Det är där vi har problemet. Det är ett problem som måste lösas nu.

Fru talman! Jag kan konstatera att det är många av våra frågor som statsrådet inte svarar på. Men jag vill komma tillbaka till surströmmingen - syrad strömming som alltid har funnits där människor och strömming har funnits tillsammans. Men Ulvö gamla salteri vid Höga kusten var först med att konsumentförpacka strömming i plåtburk. Det skedde på 1890-talet, och då kunde den här delikatessen börja levereras till hela Sverige, och surströmmingsindustrin påbörjade sin utveckling - en surströmmingsindustri som uppskattas av många och har starka traditioner. Grunden i produktionen är våra kustfiskare som levererar strömming till producenterna.

Tillsammans omsätter yrkesfisket och strömmingsproducenterna 100 miljoner och sysselsätter många personer utefter kusten. Dessa företag bidrar till en hållbar livsmedelsproduktion med lokala arbetstillfällen och ett levande kulturarv. Medan den fisk som de storskaliga trålarna tar upp mals ned till fiskmjöl och blir till foder ger det småskaliga kustfisket oss surströmming men också inlagd sill, rökt böckling och färsk och förädlad fisk i lokala butiker och restauranger.

Jag har besökt flera av våra kustfiskare hemma i Västernorrland. Tillsammans med producentorganisationen Kustfiskarna Bottenhavet och flera av våra övriga svenska fiskeorganisationer har de presenterat en rad viktiga och konkreta åtgärder som den svenska regeringen kan vidta för att vända utvecklingen för strömmingen. Och det är detta vi nu måste lyssna till för att kunna förändra.

Det finns förslag på bordet. Det handlar om fredade områden, om att utveckla och förändra Ices instruktioner, om sundare förvaltning av säl och skarv, om att åtgärda bristerna i inrapportering av fångster, om tidsbestämda stängningar och mycket mer.

Ett konkret förslag som också statsrådets departement och Havs- och vattenmyndigheten har tagit del av är att inrätta ett fredningsområde i Jungfruhalet, som är ett tråldrag utanför Söderhamn. Här befinner sig strömmingen under vintern och växer till sig innan den till våren simmar in mot vår Norrlandskust. Ett fredningsområde på detta relativt lilla område skulle enligt Kustfiskarna göra stor skillnad. Här fiskar inte de finska båtarna, vilket gör att Finland borde gå med på förslaget. Statsrådet nämnde själv tidigare i dag vid ett möte att han har god kontakt med sin finske kollega. Ett tips är alltså att kasta ut frågan till andra sidan Bottenhavet, för det blir kanske napp.

Det finns alltså en rad bra förslag. Om traditionerna ska kunna fortsätta och vi ska kunna få äta vår efterlängtade surströmming krävs det att vi vänder utvecklingen och ser till att vi har ett långsiktigt hållbart fiske. Det är ju det vi vill.

Men vad är statsrådets konkreta plan framöver för att rädda strömmingen? Vilka av de åtgärder som Sverige styr över tänker statsrådet prioritera, och hur tänker statsrådet agera gentemot Finland, EU och övriga länder runt Östersjön för att få gehör för de förslag som faktiskt redan finns på bordet?

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Som västernorrlänning skryter man ofta om vår stolta mattradition surströmmingen. I dag har vi några få kustfiskare kvar efter vår kust som fiskar för tillverkning av denna delikatess, bland annat Hans i Bondhamn och Manjola och Stefan i Köpmanholmen. De känner stor oro för framtiden.

Krisen för sillen och strömmingen fortsätter i hela Östersjön, Bottenhavet och Bottenviken. Varningssignalerna från våra kustfiskare har varit tydliga, och forskning finns som bekräftar dem. Men trots den akuta situationen för sill och strömming i Östersjön och trots alla varningar från våra kustfiskare, som kanske känner våra hav allra bäst, har EU:s ministerråd nu beslutat om kraftigt ökade fiskekvoter för 2025. Efter förhandlingarna i ministerrådet höjs kvoterna för det storskaliga industrifisket i egentliga Östersjön med 108 procent. Statsrådet Kullgren lyckades inte få med sig övriga länder på någon förändring alls.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kvoten som nu är satt är en fördubbling av fisket i centrala Östersjön, trots att Sverige hade som mål att driva på för en sänkning. I Bottenhavet och Bottenviken höjs kvoterna med 21 procent, detta trots att de senaste årens kvoter i Bottenhavet och Bottenviken inte ens har fiskats upp - eftersom det inte finns någon strömming att fiska upp. Detta i sig är ett mycket starkt tecken på att bestånden håller på att kollapsa.

Vi socialdemokrater har krävt en återhämtningspaus för det storskaliga fisket. Vi vet att det tar upp 95 procent av all fisk. Men det ville inte SD-regeringen driva och ta med i den svenska ståndpunkten. Vi krävde också i utskottet att ministern skulle ta med Bottenhavet och Bottenviken i ståndpunkten eftersom man från början bara hade med centrala Östersjön. Återigen kunde vi se hur regeringen struntar i våra norra delar av landet.

Strömmingen i Östersjön utgör födobas i ekosystemet. Försvinner den kan vi stå inför en av de största miljökatastroferna i Östersjöns historia.

Ministerrådets beslut om fiskekvoter för 2025 innebär att mer än 95 procent av allt sill- och strömmingsfiske i fortsättningen kommer att bedrivas av det storskaliga industrifisket, ett fiske där fångsten blir till fiskmjöl till laxodlingar, minkfarmer, kycklingproduktion och så vidare. De största fartygen blir också allt större och effektivare. Totalt fångar de 20 största fartygen 95 procent av fisken i Östersjön.

Eftersom många lyfter det storskaliga industrifisket som ett stort problem skulle jag vilja att ministern utvecklade sin syn på detta.

Herr talman! Tack, ledamoten, för svaret! Genom utredningen kan vi också förstå att den SD-ledda regeringen enbart föreslår ett ökat djurskydd på EU-nivå. Det känns som att man skjuter ifrån sig det nationella ansvaret och att man använder detta lite grann som en täckmantel för att ta bort beteskravet.

Vi ser i stället detta som en självklar del av det svenska djurskyddet. Som jag nämnde tidigare visar också forskningen att djuren mår bra av det här. Dessutom är det ett naturligt beteende för våra kor.

I en undersökning som presenterades den 6 juli 2022 tyckte hela 63 procent av de tillfrågade sverigedemokratiska riksdagsledamöterna att beteskravet skulle finnas kvar. Nu, i replikskiftet, berättade ledamoten Eklöf lite stolt att det var SD som fick igenom detta. Jag undrar då: Har Sverigedemokraterna helt bytt fot när det gäller beteskravet och den självklara delen av vårt svenska djurskydd?

(Applåder)

Herr talman! Vi är mitt i en underbar tid på året. Våren har gått över i försommar. Solen skiner, och gräset växer. Vi nås av inbjudningar till betessläpp runt om i hela landet. Våra fina kossor ska skutta ut på grönbete, och många är det som vill vara med och uppleva det.

Men med landsbygdsminister Peter Kullgren i spetsen har den SD-ledda regeringen tillsatt en utredning i syfte att undersöka om beteskravet ska tas bort. Vi har varit inne på beteskravet i debatten här i kväll. Sverige är det enda land i EU där mjölkkor har lagstadgad rätt att få beta utomhus under sommaren. Forskningen har dessutom visat att kor mår bra av att beta utomhus. Den biologiska mångfalden mår också bra av de betande mularna.

Min fundering är vad ledamoten Eklöf och Sverigedemokraterna, som är det största partiet i regeringsunderlaget, tycker om beteskravet och den utredning som är tillsatt.

Herr talman! Återigen tack, ledamoten, för frågorna! Det vi socialdemokrater framför allt har drivit på för är att Sverige som land ska bli en stor producent av biodrivmedel och bioenergi. Det är här framtiden finns - inte i ett fortsatt beroende av olja och diesel från skurkstater som Ryssland. Det är inte framtiden.

Våra bönder vill ställa om, och vi ska stötta dem genom forskning, innovation och nya lösningar. Här vill vi socialdemokrater sitta i förarsätet och köra tåget medan ledamoten Staffan Eklöfs parti står kvar på perrongen.

(Applåder)

Herr talman! Tack, ledamoten Eklöf, för frågan! Jag tycker att jag lyfte ganska många delar i mitt anförande. Att stärka lönsamheten är jätteviktigt. Jag lyfte exempelvis livsmedelsstrategin och den gemensamma jordbrukspolitiken.

Nu är det ju Staffan Eklöfs parti som är det största i regeringsunderlaget, och jag tror att även de behöver jobba med förslagen för att gynna våra bönder och stärka lönsamheten. Det är de som sitter på makten och har möjlighet, men vi har inte fått en enda proposition från regeringen till vårt utskott - ingenting. Så vad är det egentligen som händer?

Jag lyfte i ett tidigare replikskifte hur man förändrar Klimatklivet och lyfter över det till andra åtgärder, som inte fungerar för våra bönder. De kan inte ställa om. De får inte det stöd de är berättigade till, om medel finns. Hur ska de våga ställa om och investera då?

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Socialdemokraternas reservation nummer 5.

Vi socialdemokrater vill se en jordbrukspolitik för fler gröna jobb, ökad livsmedelsproduktion och höjda ambitioner inom miljö- och klimatområdet.

Våra lantbrukare är ju själva hjärtat som ser till att landet pulserar, att vi får mat på våra bord, men de bidrar också till jobb i hela Sverige och håller svenska ängar och betesmarker levande.

Dessutom finns våra lantbrukare på landsbygden och ställer alltid upp när de behövs. De ställer alltid upp för att lära våra barn om den mat vi äter, var den kommer ifrån och också om hur vi tar hand om våra djur här i Sverige.

Våra bönder ställer alltid upp när skogen brinner. De kommer snabbt på plats med sina traktorer och spridare för att bekämpa skogsbränder, nu senast förra veckan efter järnvägen hemma i västra Medelpad.

Herr talman! Vi måste arbeta långsiktigt för att stärka lönsamheten och konkurrenskraften inom svenskt jordbruk i linje med den svenska livsmedelsstrategin och genom den gemensamma jordbrukspolitiken.

Det svenska jordbrukets betydelse har blivit än tydligare mot bakgrund av de gröna näringarnas roll i klimatomställningen och Sveriges behov av att säkra livsmedelsförsörjningen.

Med det allvarliga säkerhetspolitiska läge vi nu befinner oss i och med Rysslands invasion av Ukraina som en väckarklocka är det klart att vi måste ha kapaciteten att säkra en robust försörjningsförmåga, särskilt i kris- och krigstider.

Att ställa om jordbruket till ett fossilfritt system är högsta prioritet. Det svenska jordbruket har potential att inte bara minska beroendet av fossila insatsvaror, utan även att bli en stor producent av biodrivmedel och bioenergi. Under Socialdemokraternas ledning har stöd till biogasproduktion, klimatbonusar för jordbrukets maskiner och en utredning om en bioekonomistrategi introducerats.

För att verkligen se en hållbar omställning inom jordbruket behöver branschen rätt förutsättningar. Utmaningar med generationsskiften och en nödvändighet av ökad lönsamhet för att locka unga lantbrukare står fortfarande framför oss. Samarbete, investeringar och engagemang är nyckelord för att göra detta skifte.

Herr talman! En otroligt glädjande nyhet för vår försörjningsförmåga och jordbrukets gröna omställning kom hemifrån Västernorrland nu i början av maj. Företaget Cinis Fertilizer, som jag tidigare besökt, har nu startat produktionen av mineralgödslet kaliumsulfat vid sin första produktionsanläggning i Örnsköldsvik.

Med en fossilfri produktionsmetod blir de först ut i världen med att producera ett miljövänligt kaliumsulfat med lågt koldioxidavtryck genom att på ett innovativt sätt återvinna restprodukter från massaindustrin och elbilsbatteriindustrin. Med denna produktion kommer de bidra till att minska jordbrukets koldioxidavtryck redan i år. Det gör mig som västernorrlänning lite extra stolt.

Under denna vår besökte jag också Erik på Skaraslätten, som i sitt familjeföretag sysselsätter sig inom näringarna växtodling, häst och matfågel. Jag fick ta del av hur de arbetar och vilka rutiner de har för att föda upp sina kycklingar genom en god djuromsorg. De är också viktiga för att säkerställa en svensk livsmedelsförsörjning vid kris och krig.

Vi pratade också om hur den svenska kycklingbranschen de senaste åren har gjort en kraftig omställning för att minska sin klimatpåverkan för att skapa en hållbar och klimateffektiv matfågelproduktion.

Det som också var roligt med besöket var att ta del av Eriks kunskap och intresse för att utveckla och ställa om sin verksamhet. Utöver djurvälfärd pratade vi om både energilösningar, arbetsmiljö och jordförbättring.

Bland annat väckte han min nyfikenhet för biokol, som han hade ett eget försök med. Det var först iblandat i ströet till kycklingarna, för att sedan kunna användas som jordförbättring.

Framställning och användning av biokol är ett sätt att skapa negativa utsläpp. Men det handlar även om minskad användning av fossila bränslen och att få bättre skördar.

Forskning och innovation är mycket viktigt för att utveckla jordbrukssektorns produktion av nya hållbara och hälsosamma livsmedel, djurfoder, energiråvaror, gödning och material. Jag vill också lyfta fram att det kanske viktigaste här är att forskningen finns nära gårdsnivån och att den där också kan omsättas i lösningar.

Växtförädling och modern växtbioteknik kommer att vara en viktig pusselbit i EU:s och Sveriges jordbruk framöver. Nya tekniker som exempelvis CRISPR-Cas9 möjliggör framtagande av grödor för en hållbar livsmedelsproduktion och främjar utvecklingen av ett hållbart jordbruk. Men tyvärr har förslaget gällande nya genomiska tekniker kört fast på EU-nivå, och det är nu tyst från vår regering i frågan.

Som socialdemokrater ser vi även stora möjligheter i användningen av biogas i vårt jordbruk. Det handlar inte bara om att producera förnybar energi utan även om att säkerställa ett mer hållbart jordbruk och minska beroendet av fossila bränslen.

För oss är det självklart att jordbrukssektorn ska ges de rätta verktygen och resurserna för att ta till vara dessa möjligheter. Biogasproduktion kan bidra till att stärka vår landsbygd, skapa nya arbetstillfällen och samtidigt värna klimatet. Därför ser vi det som vår uppgift att stödja denna omställning.

Herr talman! Jag vill också passa på att lyfta fram en liten men unik del i den högkvalitativa svenska livsmedelsproduktionen, nämligen rennäringen. Sametinget har hållit sitt plenum i riksdagshuset denna vecka, och vi i utskottet fick möjlighet att träffa sametingets rennäringsnämnd för en intressant dialog om rovdjur och renskötseln. En livskraftig rennäring och andra samiska näringar är också en grundförutsättning för en levande samisk kultur.

Slutligen vill jag också lyfta jordbrukets betydelse för den biologiska mångfalden. Säkerställandet av biologisk mångfald i Sverige är nära kopplat till upprätthållandet av ett aktivt, levande jordbruk i hela landet. De betande mularna, tillsammans med ett livskraftigt och miljömässigt hållbart jordbruk, är avgörande för att bevara det öppna landskapet och gynna den biologiska mångfalden och naturmiljöerna. När jordbruket upphör tenderar dessa öppna landskap att växa igen, vilket hotar den biologiska mångfalden. Vikten av ett svenskt beteskrav kan inte nog understrykas eftersom betande djur spelar en avgörande roll för att behålla dessa landskap och därmed stödja den biologiska mångfalden.

Vi socialdemokrater vill se mer svenskt i tanken, mer svensk mat på tallriken, en ökad hållbar livsmedelsproduktion och därmed en bättre beredskap.

Herr talman! Jag lyssnade väldigt noga igen, och jag kan konstatera att ledamoten talar om att ministern kommer att bjuda in samtliga partier för att "berätta". Att berätta om någonting är absolut inte samma sak som att samverka. Men det kanske är enklast att samverka med sig själv. Kanske får man de bästa svaren då.

Jag återkommer till den fråga som ledamoten Oscarsson inte hann svara på: Hur har regeringspartierna tänkt utifrån att också jordbruket ska ingå? Vad har ni gjort för konsekvensanalys? Hur kommer det att drabba eller påverka våra svenska jordbrukare?

Herr talman! Tack för anförandet, Magnus Oscarsson!

Jag lyssnade noga och hörde att ledamoten inledde med att lyfta att det är bra när politiken är överens. I en annan mening berättade han om Kullgrens stormöte. Jag kan då påminna ledamoten om att politiken inte var inbjuden, i alla fall inte vi från oppositionspartierna. Jag håller dock med om att det är bra när vi är överens, framför allt i det långsiktiga perspektivet.

Jag ska återkomma till varför jag begärde replik. Vi har nyligen tagit emot regeringens proposition om EU:s nya utsläppshandelssystem för fossila bränslen. Regeringen har i propositionen även lyft in jord- och skogsbruket, sektorer som inte obligatoriskt ingår. Därför vill jag fråga ledamoten Oscarsson hur ni i regeringspartierna har tänkt utifrån att jordbruket också ska ingå och vad ni har gjort för konsekvensanalys. Hur kommer det att påverka våra svenska jordbrukare?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för svaret.

Klimatklivet har varit framgångsrikt, och det har underlättat för våra bönder att snabba på omställningen. De har kunnat göra de stora investeringar som det många gånger handlar om, just för att få lönsamhet i lantbruket.

I Klimatklivet kunde bonden få stödet utbetalt och sedan köpa sin arbetsmaskin, men klimatpremien ges efter köp. Det kan låta bra, men det förutsätter att medel finns.

Så här står det på Energimyndighetens hemsida gällande klimatpremien för miljöarbetsmaskiner - jag kollade precis innan jag gick hit till debatten: "Just nu är det långa handläggningstider. När ansökan har inkommit till oss kan du gå vidare och beställa ditt fordon. Ansökningarna hanteras löpande. Bidrag ges efter köp, om medel finns."

Bonden jag haft kontakt med väljer nu att behålla maskinerna som går på diesel i stället för att investera i eldrivna inomgårdsmaskiner.

Hur ska våra bönder våga göra dessa investeringar för att ställa om när de inte ens vet om de kommer att få bidrag för sitt köp?

Fru talman! Jag tackar ledamoten Widegren för anförandet.

Jag instämmer verkligen i hur det är att vara lantbrukare, att se till att det kommer mat på våra bord, att landskapet hålls öppet och att många arter kan fortleva.

Men vårt jordbruk är också en stor utsläppare. Därför är det viktigt att våra lantbrukare kan ställa om. De lantbrukare jag träffar värnar verkligen om vår miljö, och de vill ställa om. Men flera av dem drabbades i samband med en förordningsändring och de skulle söka medel från klimatpremien i stället för Klimatklivet. Det gäller exempelvis när de söker medel för att byta ut en arbetsmaskin. De lade ned mycket dyrbar tid på sina ansökningar till Klimatklivet i höstas, och sedan fick de avslag.

I mars blev jag kontaktad av en av de drabbade bönderna. Tre dagar efter ändringen fick de avslag, och det gick inte att överklaga. Bönderna hamnade helt enkelt i kläm. Varför fanns det inga övergångsregler? Hur anser ledamoten att vi ska stötta våra bönder i omställningen?

Herr talman! Jag tackar statsrådet för en viktig interpellationsdebatt. Jag tycker dock att det är lite tråkigt att statsrådet helst inte vill ta ansvar utan skyller på dem som styrde 2018. Det viktiga nu är att den ansvariga regeringen, där statsrådet ingår, tar sitt ansvar och gör det man kan och att politiken snarast tar ett övergripande ansvar för hela frågan. Alla har ju redan väntat alldeles för länge. Helheten måste ses över så att alla frågetecken rätas ut och så att inget lämnas utan hantering och riskerar att ställa till det för skogsägare även fortsättningsvis. Jag tänker bland annat på fågeldirektivet, där man kan skydda fåglars livsmiljöer med områdesskydd i stället för artskyddsförbud. Kommer det att ingå i regeringens utredning?

För tre månader sedan sa man att frågan brådskade och därför ingick den inte i regeringens skogsutredning. För en månad sedan sa statsrådet på frågestunden att mer information kommer att presenteras inom kort. Statsrådet Kullgren sa på frågestunden den 16 maj att regeringen inte har satt ned foten än när det gäller exakt vilken form det blir, att arbetet med att ta fram direktiv pågår och att det kommer att komma en utredning som hanterar dessa frågor. I dagens interpellationssvar säger statsrådet att regeringen avser att låta utreda dessa frågor inom Regeringskansliet. Men var kan vi ta del av direktiven Kullgren nämnde, och kommer regeringen att remittera de förslag man kommer fram till?

Herr talman! Jag tackar återigen statsrådet för svaren. Utifrån tidigare utlovad hantering och snabbhet hade jag dock både hoppats och trott att vi inte skulle behöva fortsätta att debattera artskyddet och att statsrådet skulle ha presenterat någonting till i dag. Då hade jag kanske dragit tillbaka den här interpellationen.

Men så blev det tyvärr inte. Våra skogsägare fortsätter att leva i ovisshet, och oron fortsätter att gnaga. Vad ska hända med min skog? Kommer jag att få ta del av dess värde? Kommer vi att ha råd att göra generationsskifte av gården? Det är sådana frågor många skogsägare grubblar över. I dag väntar Sveriges 300 000 skogsägare otåligt på att regeringens utlovade utredning om artskyddsförordningen och ersättningen till skogsägare ska komma igång.

Jag kommer själv från Västernorrland, där skogsnäringen alltid har varit - och fortfarande är - särskilt betydelsefull. Exemplen på drabbade skogsägare har varit många, och fler blir de i väntan på att regeringen ska agera.

Ett exempel hemifrån Västernorrland som P4 Västernorrland tidigare berättat om är bröderna i Resele som fått avslag på sin avverkningsanmälan eftersom det finns spår av den rödlistade tretåiga hackspetten.

En annan nyligen drabbad är en mjölkbonde utanför Sundsvall. Han bedriver mjölkproduktion och är skogsägare. Skogsbruket är en viktig del för företagets helhet. En planerad avverkning blev stoppad med hot om vite på drygt 600 000 efter att knärot hittats i hans område. Nu har bonden fått lägga fram förslaget att undanta 30 procent av avverkningen. Dessa 30 procent ska undantas från brukande eftersom knärot är en orkidé och alla orkidéer är fridlysta i Sverige.

Tidigare har intrångsbegränsningen inneburit att skogsägaren får acceptera upp till 10 procents hänsyn utan att få ersättning. Artskyddsförordningen sätter denna praxis ur spel, och skogsägaren kan åläggas att ta väsentligt större hänsyn eller helt avstå avverkning utan att vara garanterad ersättning.

I vår del av landet är jordbruk och skogsbruk nära sammankopplade, och fallet med bonden, precis som fallet med familjen i Jämtland som diskuterades tidigare, visar att även livsmedelsproduktionen och den därtill kopplade biologiska mångfald som upprätthålls av de betande djuren, påverkas av oklarheterna i artskyddsförordningen.

Det sista exemplet jag tänkte ta upp gäller ett par i Sollefteå som skulle avverka 20 hektar gammal skog. Men det blev stopp även där. Anledningen var att större barkplattbagge hade identifierats hos grannen. Men ingen visste om den fanns på parets mark, och ingen ersättning skulle betalas ut. Förutom ett förbud mot att bruka skogen, med tillhörande inkomstbortfall, sattes det upp ett vite på 100 000 kronor om de ändå gjorde inverkan på skogen.

Så här kan vi inte ha det. Regeringen måste omedelbart åtgärda artskyddsförordningen. Kommer skogsägarna att kunna få besked före sommaren, eller kommer regeringen att fortsätta att dröja med sitt svar?

Herr talman! Tack till ministern! Jag och miljö- och klimatministern möttes här i kammarens talarstolar även i november i fjol för att debattera artskyddsfrågan. Redan då var frågan brådskande, och den är än mer brådskande i dag.

När regeringen presenterade den nya skogsutredningen i februari visade det sig att skogsbrukets största problem i dag, det vill säga artskyddet och ersättningsfrågan för skogsägare som fråntas rätten att bruka sin skog, inte ens fanns med. Regeringen fick kritik för att man hanterade saker i helt fel ordning från vissa håll. Det handlade just om att man inte tog artskyddsfrågan först utan endast meddelade att den utredningen skulle komma inom kort, liksom att den skulle hanteras av Klimat- och näringslivsdepartementet.

Orsaken till att frågan om artskyddet inte ingick i Skogsutredningens uppdrag var att det var bråttom, sa statsråden då. Bråttom har det varit länge nu, men än i dag har regeringen inte gett något besked om när man kommer att ta itu med den här frågan, som är den viktigaste för landets skogsägare. Man utlovade en utredning, som har lyst med sin frånvaro. Det har även beskeden från regeringen gjort, trots att vi hör vad statsrådet säger här i dag.

Den rättsliga utvecklingen har skapat en situation där artskyddsreglerna nu stoppar fler och fler avverkningar utan att skogsägare är garanterade rätt till ersättning. Detta skapar en stor osäkerhet. Många människor hamnar i kläm och i ekonomiska svårigheter när de inte vet vad som gäller. Det handlar ju om skog som de har brukat utifrån en långsiktig planering och inte får avverka.

Frustrationen kring artskyddet är stor inom skogsnäringen, och den har beskrivits som kaosartad. Man får inte avverka, och man får ingen ersättning. Hur länge ska svenska skogsägare behöva vänta? Vad har regeringen för plan för att hantera den här situationen? När kan vi och framför allt skogsägarna förvänta oss något resultat?

Vi riksdagspolitiker i oppositionen har ställt både interpellationer och frågor, men även kristdemokrater och sverigedemokrater - alltså ledamöter från partier som ingår i regeringsunderlaget - har ställt frågor här i kammaren om när artskyddet ska hanteras. Ovissheten verkar alltså stor även hos partierna i det egna regeringsunderlaget.

Det har nu gått tre månader sedan den skogsutredning där artskyddet inte fanns med presenterades. Vad händer med artskyddsfrågan? Vi frågar, skogsbolagen undrar och skogsägarna vill ha svar. Alla får samma besked: Det är bråttom. Mer information kommer att presenteras inom kort. Det är på gång. Det kommer att ske skyndsamt.

Då blir frågan: Vad betyder alla dessa tidsuttryck för regeringen? När kan vi egentligen vänta oss besked?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Herr talman! När regeringen presenterade sin skogsutredning i februari visade det sig att skogsbrukets största problem i dag, artskyddet och ersättningsfrågan för skogsägare som fråntas rätten att bruka sin skog, inte ens fanns med. Orsaken till att frågan om artskyddet inte ingick i utredningens uppdrag var att det var bråttom, sa landsbygdsministern då. Bråttom har det varit länge, men än i dag har regeringen inte gett något besked om när man kommer att ta itu med den viktigaste frågan för landets skogsägare: Man får inte avverka, och man får ingen ersättning.

Hur länge ska svenska skogsägare behöva vänta, och vad är skogsministerns plan för att hantera denna situation? När kan vi och framför allt skogsägarna vänta oss ett resultat?

Fru talman! Vi vet att Sverige behöver mer elproduktion på kort tid för att påskynda klimatomställningen, möta det osäkra omvärldsläget och stärka industrins konkurrenskraft.

I statsrådets svar nu hörde jag ingenting gällande kompensation för befintliga vindkraftverk och hur statsrådet ser på den frågan. Det gäller just de kommuner som har gått före och tagit ansvar. När man läser remissvaren ser man att det är många som lyfter just den delen från dessa kommuner.

Sverige behöver mer vindkraft på land och framför allt ute till havs - det kommer att ta längre tid. Detta är bra för klimatet, för säkerheten och för jobben. Framför allt är det helt enkelt det snabbaste sättet att få fram den billiga och förnybara el som krävs för att kunna växla upp den gröna omställningen och få del av de gröna jobben.

Vi vill också se långsiktiga förutsättningar för energibranschen. Den svenska industrin i Sverige behöver en god tillgång till el till konkurrenskraftiga priser. Vårt land har unika förutsättningar för förnybar energi, och vi har stor potential att bygga ut detta under lång tid framöver.

Vi socialdemokrater vill faktiskt se ett land där vi samlas för att utveckla gemensamma lösningar. En stabil och utbyggd energiförsörjning med rimliga priser är viktigt också för ett tryggare och starkare samhälle.

Jag tänker att jag avslutar där jag började. Jag hoppas verkligen att regeringen inom en mycket snar framtid kommer att presentera förslag på incitament så att vi inte tappar fart i omställningen och för att vi ska nå en ökad acceptans.

Fru talman! Jag hör vad ministern säger, men jag tycker faktiskt att mer än ett år är väldigt lång tid. Vi väntar som sagt fortfarande på att man ska presentera ett förslag.

Precis som statsrådet sa finns det en gedigen utredning med en rad bra förslag och också många remissvar med viktiga förslag och synpunkter från kommuner, organisationer med flera. I många remissvar kan man läsa att man är enig med utredningens slutsats att ett ökat kommunalt tillstyrkande av vindkraftsetableringar endast kan uppnås genom ekonomisk kompensation till kommuner men också att ekonomiska incitament behöver gälla både för kommande etableringar och för kommuner som tagit stort ansvar för omställningen med redan genomförda etableringar.

Sedan handlar den lokala acceptansen inte bara om pengar utan även om dialog och förståelse för att man ska kunna lösa de målkonflikter som ofta finns och hitta lösningar som accepteras av alla berörda. Uppförande av vindkraftverk påverkar ju boende, markägare, friluftsliv och kommuner.

Som sagt var bor jag själv i Västernorrland. Att vindkraftsfrågan engagerar har jag själv sett på nära håll. Jag har sett den oro, de konflikter och de farhågor som faktiskt kan uppstå när man diskuterar vindkraft och etableringen av den. Men jag ser också de möjligheter som vindkraften skapar - den framtidstro, den tillväxt och de jobb som vindkraften med sin efterfrågade förnybara el bidrar till.

Många kommuner, framför allt i norr, där vi har stor utbyggnad av förnybar energi, ser i dag också många nya stora etableringar med nya gröna jobb för att det finns god och säker tillgång till förnybar energi från vind- och vattenkraft. Det är ofta just förnybar energi som de efterfrågar.

Landbaserad vindkraft tillsammans med solkraft är i dag utan konkurrens det snabbaste och billigaste sättet att öka elproduktionen. Det forskas flitigt på området. Vi ser hela tiden nya lösningar, nya effektiva vindkraftverk, nya batterier med mera. Det handlar om hur vi framöver ska kunna få fram mer förnybar energi och dessutom lagra energin från vind och sol.

I Ånge kommun, där man under många år har byggt landbaserad vindkraft, finns nu aktörer som planerar att bygga en jättebatteripark för ellagring, just för att kunna stödja elnätet genom att sälja batterilagrets kapacitet på frekvensreservmarknaden och skapa möjlighet att lagra överskottsenergi för att senare kunna fördela.

Byggstart kan faktiskt ske redan tidigast i höst. I sitt svar säger statsrådet just att sådant här inte kan finnas tillgängligt på kort sikt, men detta sker faktiskt här och nu.

Man pratar många gånger om kortsiktighet och en kortsiktig investering när man pratar om vindkraft - det var precis det vi hörde statsrådet säga när hon läste upp sitt svar. Jag ser detta på längre sikt. Vindkraften är här och nu, och den kan lösa många av dagens behov. Men vindkraften är här för att stanna. Hur ser statsrådet på vindkraften på längre sikt?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I svaret nämner inte statsrådet någonting gällande befintliga vindkraftverk. Hur ser statsrådet på att även se över kompensation till kommuner och invånare för redan byggd vindkraft?

Fru talman! Tack till statsrådet för svaret! Jag vill dock passa på att påpeka att svaret kommer alldeles för sent. Jag skickade in denna interpellation i slutet av februari, och vi befinner oss nu i mitten av maj.

Hela norra Sverige ska växa, och det går snabbt. Mitt hemlän Västernorrland är ett av de län som nu har en stor konkurrensfördel eftersom vi har satsat på förnybar energi. Vi är genom detta också med och leder utvecklingen för en grön tillväxt genom nya arbetstillfällen i branscher som möjliggör den gröna omställningen, så att jobben stannar och tillkommer här i Sverige och inte i utlandet. Denna efterlängtade tillväxt beror till stor del på en klok och modig klimatpolitik, där vi i Västernorrland tar ett stort ansvar för Sveriges energiförsörjning.

Sedan lång tid tillbaka har länets älvar och vattendrag försett vårt land med energi, och under senare år har det i Västernorrland skett en stor utbyggnad av vindkraft. Men medan Västernorrland ligger i topp i vindkraftsutbyggnad går det tyvärr trögare på andra håll i landet. Även i vårt län är det många planerade områden som nu bromsats i väntan på besked från regeringen gällande just incitament.

Utbyggnadstakten bedöms sakta ned kraftigt efter år 2026 på grund av att nya tillstånd inte beviljas av berörda kommuner i samma takt som tidigare. Andelen avslag på ansökningar hos kommunerna har ökat markant, och hela 72 procent av de aktuella vindkraftverken har stoppats de fyra senaste åren.

Närboende oroar sig ofta. De som framför allt har fått ta del av de ekonomiska fördelarna är markägarna, som dessutom sällan bor på den ort där vindkraftsparkerna uppförs. Kommuner och närboende väntar på besked om ersättning, och branschen avvaktar just nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den socialdemokratiska regeringen tillsatte den mycket viktiga och efterlängtade utredning som statsrådet nämnde. Den skulle ha lämnat förslag på system för kompensation till lokalsamhällen och förslag för att stärka kommunernas incitament. Den nya regeringen kom med tilläggsdirektiv som gjorde att några konkreta förslag om kompensation och incitament inte fick lämnas, och utredningen överlämnade sitt betänkande i april 2023.

Det är nu över ett år sedan utredningen Värdet av vinden lades fram, utan förslag på incitament för kommuner att tillåta vindkraft. Många kommunala företrädare och branschföreträdare är frustrerade just på grund av de uteblivna beskeden om återbäring till kommuner som tillåter vindkraft. Frågan är ju varför det tar sådan tid.

När kommer det några förslag från regeringen, och vad är statsrådets besked till alla de närboende och till kommuner och entreprenörer som i dag bara väntar?

Herr talman! Jag tackar ledamoten Eklöf för svaret.

Sverigedemokraterna är det största partiet i regeringsunderlaget. Hur blev det egentligen med det viktiga arbetet att bekämpa de invasiva arterna och intresset för det nu när man tvingas ta lite ansvar som största parti i regeringsunderlaget?

Anslaget till skötsel av värdefull natur, där arbetet mot invasiva arter ingår, drogs ned med hela 931 miljoner kronor förra året, och nu fortsätter nedskärningarna. Man ströp bidraget till arbetet mot invasiva arter till 0 kronor, och nu rättar man till det - men sedan försvinner stödet för att bekämpa stenmården. Nu kan vi också höra ledamoten säga att man planerar att satsa på arbetet mot invasiva arter igen.

Det blir ju en väldig ryck-och-knyck-politik, tycker jag att det låter som, när man ena året drar tillbaka och andra året ska tillföra. Hur ska myndigheterna veta vad de ska göra? Och under tiden ökar ju bara antalet invasiva arter. Stenmården kommer att få fäste här i vårt land i väntan på att den SD-ledda regeringen ska planera för eventuella kommande medel. Det här är den SD-ledda regeringens politik, och man måste ta ansvar för det. Dessutom får man med sig liberaler, moderater och kristdemokrater - och samtidigt bara ökar antalet hotade arter.

Jag har också hört från sverigedemokratiska ledamöter att man ska halvera miljöbudgeten. Det är en inriktning som ligger fast, har deras ekonomisk-politiske talesperson sagt. Vad anser ledamoten om det här? Är det inte dags att ompröva det beslutet och höja miljöbudgeten så att vi kan jobba även med invasiva arter?