Herr talman! Malin Larsson har frågat mig varför någon artskyddsutredning inte har tillsatts ännu och vilka åtgärder jag tänker vidta för att hantera den situation som råder och återställa tryggheten för landets skogsägare.

Som regeringen har meddelat vid flera tillfällen bereds artskyddet för närvarande inom Regeringskansliet, och regeringen kommer att ta ställning till behovet av att se över tillämpliga bestämmelser i miljöbalken. Artskyddsutredningens betänkande (SOU 2021:51) ligger till grund för det arbete som pågår.

Regeringen har i beredningen av Artskyddsutredningens förslag identifierat att det finns behov av ytterligare utredning av dels frågan om nationell fridlysning, dels frågan om ersättning kopplat till artskyddet. Som jag tidigare har meddelat avser regeringen att låta utreda dessa frågor inom Regeringskansliet.

Det pågår ett intensivt arbete i Regeringskansliet när det gäller artskyddet. Regeringen delar bilden att det finns problem med dagens utformning och tillämpning av artskyddsreglerna, och vi menar att det är viktigt med ett regelverk som är tydligt för markägare och andra berörda samtidigt som det ger ett effektivt artskydd.

Herr talman! Jag har jobbat med skogsfrågor i åtta år. I svaret från Romina Pourmokhtari nämndes ordet ersättning, och ersättningsfrågan är ju helt central. I den så kallade Änokdomen kom man fram till att en skogsägare som nekats avverkningstillstånd har rätt till en ersättning på 125 procent.

Denna regering, bestående av partier som säger sig värna äganderätten, tar dock tillbaka med andra handen. Skattemyndigheten har genom en praxisändring beslutat att hela ersättningen ska beskattas. I stället för beskattning på 25 procent av ersättningen får man nu beskattning på 125 procent av ersättningen. Det gör att en enskild skogsägare kan beskattas på 70 procent av den ersättning som den har fått och som den från början inte ville ha, eftersom skogsägaren egentligen ville avverka på sin mark.

Den här regeringen har inte gjort någonting åt detta; det är ju det som är anmärkningsvärt. En regering som säger sig hävda äganderätten till marken tar med andra handen tillbaka det som skulle beskattas och det som skogsägarna var lovade. Det finns en mängd skogsägare i Västerbotten som har fått avverkningsrestriktioner och som skulle ha fått ersättning. Nu tar staten tillbaka det man har gett.

Det råder minst sagt stor frustration bland de skogsägare som nu drabbas. Skogsägare undrar om de ska söka avverkningstillstånd eller inte. Går det ens att lita på någonting denna regering säger? Man ger med ena handen och tar skyndsamt tillbaka med andra handen. Det är ytterst beklagligt.

Herr talman! Jag tackar återigen statsrådet för svaren. Utifrån tidigare utlovad hantering och snabbhet hade jag dock både hoppats och trott att vi inte skulle behöva fortsätta att debattera artskyddet och att statsrådet skulle ha presenterat någonting till i dag. Då hade jag kanske dragit tillbaka den här interpellationen.

Men så blev det tyvärr inte. Våra skogsägare fortsätter att leva i ovisshet, och oron fortsätter att gnaga. Vad ska hända med min skog? Kommer jag att få ta del av dess värde? Kommer vi att ha råd att göra generationsskifte av gården? Det är sådana frågor många skogsägare grubblar över. I dag väntar Sveriges 300 000 skogsägare otåligt på att regeringens utlovade utredning om artskyddsförordningen och ersättningen till skogsägare ska komma igång.

Jag kommer själv från Västernorrland, där skogsnäringen alltid har varit - och fortfarande är - särskilt betydelsefull. Exemplen på drabbade skogsägare har varit många, och fler blir de i väntan på att regeringen ska agera.

Ett exempel hemifrån Västernorrland som P4 Västernorrland tidigare berättat om är bröderna i Resele som fått avslag på sin avverkningsanmälan eftersom det finns spår av den rödlistade tretåiga hackspetten.

En annan nyligen drabbad är en mjölkbonde utanför Sundsvall. Han bedriver mjölkproduktion och är skogsägare. Skogsbruket är en viktig del för företagets helhet. En planerad avverkning blev stoppad med hot om vite på drygt 600 000 efter att knärot hittats i hans område. Nu har bonden fått lägga fram förslaget att undanta 30 procent av avverkningen. Dessa 30 procent ska undantas från brukande eftersom knärot är en orkidé och alla orkidéer är fridlysta i Sverige.

Tidigare har intrångsbegränsningen inneburit att skogsägaren får acceptera upp till 10 procents hänsyn utan att få ersättning. Artskyddsförordningen sätter denna praxis ur spel, och skogsägaren kan åläggas att ta väsentligt större hänsyn eller helt avstå avverkning utan att vara garanterad ersättning.

I vår del av landet är jordbruk och skogsbruk nära sammankopplade, och fallet med bonden, precis som fallet med familjen i Jämtland som diskuterades tidigare, visar att även livsmedelsproduktionen och den därtill kopplade biologiska mångfald som upprätthålls av de betande djuren, påverkas av oklarheterna i artskyddsförordningen.

Det sista exemplet jag tänkte ta upp gäller ett par i Sollefteå som skulle avverka 20 hektar gammal skog. Men det blev stopp även där. Anledningen var att större barkplattbagge hade identifierats hos grannen. Men ingen visste om den fanns på parets mark, och ingen ersättning skulle betalas ut. Förutom ett förbud mot att bruka skogen, med tillhörande inkomstbortfall, sattes det upp ett vite på 100 000 kronor om de ändå gjorde inverkan på skogen.

Så här kan vi inte ha det. Regeringen måste omedelbart åtgärda artskyddsförordningen. Kommer skogsägarna att kunna få besked före sommaren, eller kommer regeringen att fortsätta att dröja med sitt svar?

Herr talman! Jag delar helt Malin Larssons bild. Detta kan inte vänta, utan vi måste lösa detta problem fort. Vi kan inte plåga svenska skogsägare på det sätt vi gör med artskyddet som ursäkt. Vi måste se över artskyddet och förbättra sättet vi hanterar frågor om artskydd i Sverige. Vi vet ju att det är aktiva och engagerade skogsägare som kan hjälpa oss att värna de arter vi har i Sverige.

Just därför är det så frustrerande att detta arbete tar tid, inte minst eftersom riksdagen redan 2018 sa att artskyddsförordningen skulle ses över. Detta arbete kunde alltså ha avslutats av den tidigare regeringen, men det misslyckades man med. Därför behöver vår regering ta vid och göra det vi kan för att lösa frågan så raskt som möjligt.

Vi behöver se till att Sverige har ett ordentligt artskydd och lever upp till det vi har gått med på i EU så att EU-kommissionen inte straffar oss för att vi inte på ett tillräckligt bra sätt arbetar med biologisk mångfald. Vi måste hitta ett sätt att utföra detta arbete som inte straffar Sveriges fantastiskt engagerade och skickliga skogsägare.

Mitt budskap till alla dem som är bekymrade över den stora osäkerhet som råder är att jag beklagar att frågan varit olöst sedan 2018. Regeringen tar den på stort allvar och gör allt vi kan för att lösa frågan. Vi kommer att göra en ordentlig översyn av artskyddslagstiftningen så att regelverket blir effektivt och kan hanteras på ett rättssäkert sätt. Det handlar inte minst om att hantera det på ett rättssäkert och legitimt sätt gentemot de markägare som har rätt till ersättning.

Vi har ett omfattande underlag att utgå från. Det är 147 instanser som har lämnat in synpunkter, och alla dessa synpunkter ska tas om hand. Det har dessutom utvecklats en rättspraxis i frågan, som också behöver hanteras i samband med detta arbete. Vi kommer att utreda frågan om nationell fridlysning och ersättning kopplat till artskyddet.

Mitt budskap till markägarna är att regeringen anser att de ska få kompensation för inskränkningar i äganderätten. En liberal borgerlig regering slår givetvis vakt om äganderätten. Vi beklagar att arbetet med artskyddet tar tid, vi beklagar att arbetet inte skedde redan 2018 när riksdagen konstaterade att det krävdes och vi gör allt vi kan för att hantera frågan på bästa möjliga sätt.

Herr talman! Jag redogjorde för att vi kommer att se över artskyddet redan när vi presenterade regeringens skogsutredning. Självfallet ställdes då frågor om artskyddet, och vi redogjorde för hur regeringen avser att hantera denna fråga. Som jag tidigare har nämnt vill regeringen göra en ordentlig översyn av artskyddslagstiftningen så att regelverket blir rättssäkert och man undviker de problem som dyker upp nu. Vi har ett omfattande underlag i ett artskyddsutredningsbetänkande och i de remissvar från 147 instanser vars synpunkter hanteras. Dessutom har det utvecklats en rättspraxis i dessa frågor, och det behöver också tas i beaktande i det arbete som pågår.

Vi har också aviserat att vi kommer att utreda frågan om nationell fridlysning och frågan om ersättning kopplad till artskyddet och att vi kommer att återkomma i dessa frågor men att andra delar hanteras inom Regeringskansliet i en utredning som kommer att gå att hantera snabbare.

Herr talman! Det är frustrerande även för mig att ens behöva referera till den tidigare regeringen, men när ledamöterna tar till överord om den fruktansvärt långa tid det tar för regeringen att leverera i denna fråga blir det ganska relevant att nämna att den tidigare regeringen inte lyckades under en hel mandatperiod.

Vi kommer att utföra arbetet så effektivt det bara går. Det får inte bli ett blekt resultat, för svenska skogsägare har väntat länge nog på att få ordentliga besked i frågan - och dessa besked avser denna liberala borgerliga regering att leverera.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.