Josefin Malmqvist

Herr talman! Jag ser fram emot denna vårs många debatter om detta ämne i denna kammare. Jag misstänker att vi kommer att återkomma till de här frågorna framöver. Jag hoppas att vi då kan få lite tydliga besked från Socialdemokraterna i de här frågorna.

Från regeringens sida levererar vi nu reform på reform för att vända utvecklingen i den svenska skolan. Det är en allvarlig utveckling som har pågått under alltför lång tid.

Vi ser att kunskapsgapet ökar mellan elever i stad och på landsbygd och mellan de utrikes födda och de med inrikes bakgrund. På område efter område ser vi att gapet ökar. Här vill vi nu vända den utvecklingen.

Jag ser fram emot att höra Socialdemokraternas svar på detta. Vi väntar fortfarande på besked. Kommer Socialdemokraterna att ansluta sig till regeringens linje om nya läroplaner med fokus på kunskap och att vi städar bort allt det dravel som har tillkommit i läroplanen genom åren? Kommer Socialdemokraterna att ställa sig bakom den reformen?

Kommer Socialdemokraterna att ställa sig bakom en reformering av det helt misslyckade betygssystemet som i dag bidrar till glädjebetyg? Kommer Socialdemokraterna att ställa sig bakom förslaget om att reformera betygssystemet som vi kommer att lägga fram i denna kammare?

Kommer Socialdemokraterna att gå till val på att avskaffa det fria skolvalet och möjligheten att välja skola själv?

På område efter område har vi nu avgörande frågor som jag tror att många elever och lärare runt om i Sverige kommer att ställa sig inför höstens val. Detta ser jag fram emot att få fortsätta debattera i denna kammare.

(Applåder)

Herr talman! Det enkla svaret är att det inte stämmer. Vi genomför nu en reformering av den svenska skolan som handlar om att gå tillbaka till grunderna och till kunskapsuppdraget.

Det handlar om att tydliggöra att det är läraren som leder klassrumsundervisningen i enlighet med den evidens och den kunskap som finns. Det handlar om att förtydliga läroplaner, kursplaner och ämnesplaner med fokus på mätbar kunskap i de lägre årskurserna och åldersadekvat progression.

Det handlar om att anpassa kunskapskraven efter barns kognitiva utveckling. Det gäller att komma bort från det som vi refererar till som ett av de tidigare problemen, nämligen att små barn ska förväntas analysera och problematisera innan de ens har faktakunskap att kunna bygga analysen på.

På område efter område ser vi att det nu krävs en omläggning av skolpolitiken, och den genomför vi nu. Det som jag tycker är intressant i detta blev tydligt i Niklas Sigvardssons anförande. Jag uppfattar att Niklas Sigvardsson efterfrågade elevinflytande när det gäller kursplanerna och ämnesplanerna.

Då blir min fråga till Niklas Sigvardsson: Tycker du att det ska vara eleverna som bestämmer innehållet i vad man ska lära sig i skolan, eller bör det vara lärare och skolledning som slår fast innehållet i undervisningen i den svenska skolan?

Herr talman! Att ha fler skickliga lärare i den svenska skolan är helt avgörande för att eleverna ska kunna lyckas. För att möta det genomför vi nu ganska stora reformer som jag önskar hade kommit på plats för väldigt länge sedan.

Ett av de stora problemen när det gäller just lärarutbildningen, som jag tror att ledamoten Paarup-Petersen bland annat hänvisar till här, handlar om att vi har så stora avhopp.

Vi har enorma kvalitetsproblem som gör att studenterna hoppar av. Det gäller både de högpresterande studenter som tycker att utbildningen inte håller måttet och de svagpresterande studenter som inte klarar av att tillgodogöra sig utbildningens innehåll.

Därför har vi tagit fram ett beredningsunderlag. Vi är nu på väg att genomföra en reformering av lärarutbildningen som innebär färre platser men en högre kvalitet. Ett av de mest alarmerande problemen handlar om den låga andelen lärarledd tid på lärarutbildningen, som måste höjas radikalt.

Vi har från regeringen fått förslag som vi nu genomför för att höja kvaliteten i lärarutbildningen för att få fler lärare. I dag är lärarutbildningen den utbildning i Sverige som har högst andel avhopp. Fler än hälften av dem som börjar hoppar av.

Då spelar det ingen roll om vi bygger ut med ännu fler platser. Det kommer inte att lösa problemet med hur många utexaminerande lärare vi har i klassrummen. Svaret är att höja kvaliteten och ha färre platser men med högre kvalitet. Det genomför vi nu.

Jag är väldigt nyfiken på att höra vad Centerpartiets förslag är på området. Vi får gång på gång höra synpunkter på områden som tangerar den här debatten, men man svarar inte på frågorna om hur vi ska genomföra reformeringen av den svenska skolan.

Här talar Centerpartiet om många andra saker. Vi kan gärna tala om det vid tillfälle. Jag ser fram emot en debatt om huruvida Centerpartiet ställer sig bakom den stora omläggning av den svenska skolan som vi nu genomför.

(Applåder)

Herr talman! Som ledamoten är inne på är detta en skoldebatt och inte en migrationsdebatt. Jag deltar gärna i en migrationsdebatt tillsammans med Centerpartiet och diskuterar de frågor kring utvisningar som har varit aktuella i närtid.

Frågan i dag rör övergripande skolpolitik. Den rör vilken inriktning vi vill se för den svenska skolan framöver. Där har vi varit tydliga: Vi genomför nu en stor kursomläggning för den svenska skolan. Vi återupprättar kunskapsuppdraget, och vi återupprättar trygghetsfokus i den svenska skolan så att fler elever ska få trygghet och studiero så att de kan koncentrera sig på lektionerna. Vi inför en helt ny lärarutbildning, eftersom vi ser att lärarna behöver vara rustade med relevant information och kunskap inför det som väntar i det svenska klassrummet.

På område efter område genomför vi nu en omläggning av den svenska skolan. Jag är väldigt nyfiken på att höra Centerpartiets synpunkter på detta. Kommer Centerpartiet att ställa sig bakom regeringens förslag när de når denna kammare inom kort?

Herr talman! Det som en gång byggde Sverige starkt var utjämnandet av livschanser. Det handlar om att det inte ska spela någon roll varifrån du kommer eller vad dina föräldrar heter, utan det som spelar roll är vart du är på väg. Det låter som slitna klyschor, men i skolan blir det på riktigt. Det är här det utspelar sig.

En gång i tiden låg Sverige i topp i Europa när det gäller läs- och skrivkunnighet. Detta har framhållits som en viktig förklaring till Sveriges exceptionella ekonomiska utveckling under stora delar av 1900-talet. Vi moderater vill att den elev som varje dag ställer klockan, går upp, går till skolan, anstränger sig och gör sitt bästa ska veta att den ansträngningen alltid ska löna sig.

I vissa klassrum är det så i dag. Vi har klassrum i Sverige där det bedrivs undervisning i absolut världsklass. Men så ser det inte ut överallt. I stället för att vara den väg ut ur fattigdom som skolan skulle vara bidrar den på vissa håll i stället till att förstärka utanförskapet. Otydliga kunskapskrav leder ibland till psykisk ohälsa och stök. Var femte elev i årskurs fem uppger att det sällan eller aldrig är arbetsro på lektionerna – var femte elev! Då är det inte så konstigt att var femte tioåring inte kan läsa ordentligt – en risk för funktionell analfabetism, som forskaren Martin Ingvar uttrycker det.

Den största skiljelinjen i svensk skola går mellan de elever som pratar svenska hemma och de som inte gör det. I kunskapsinhämtning motsvarar det kunskapsgapet flera års kunskapsinlärning. Så kan vi inte ha det. Det här gapet är betydligt större i Sverige än i väldigt många andra länder, och det är ett stort misslyckande.

Den svenska skolans problem är i dag i hög grad, men inte enkom, kopplade till invandring och dålig integration. Men vi har fler problem. Närmare 40 000 utbildade lärare vill inte arbeta som lärare och har valt att lämna den svenska skolan. Det motsvarar ungefär 15 procent av hela lärarkåren. Vilket fatalt misslyckande är inte det?

Ibland hör jag i debatten att vi svartmålar svensk skola. Det sägs att om vi bara undantar de elever som har utrikesfödda föräldrar ser det inte så mörkt ut, eller om vi tittar på genomsnittet och inte på fördelningen av elever ser det inte så dåligt ut. Men att blunda för problemen kan aldrig vara en lösning, eller hur?

Vi har ett ansvar i denna kammare att borra i problemen och få bukt med dem. Sveriges tapp, även när det gäller exempelvis avancerade kunskaper i matematik, är ett reellt problem. Den svenska skolan som en gång bidrog till att bygga Sverige starkt och internationellt konkurrenskraftigt är i stort behov av förändring. Socialdemokraterna lät ideologiska experiment få tränga undan ämneskunskaperna i den svenska skolan. Då fick vi en flumskola som vi nu gör upp med. Dessutom visar den senaste Pisamätningen att vi är sämst i klassen i hela Europa när det gäller klassrumsdisciplin.

Det är helt uppenbart att det behövs en ny kurs i skolpolitiken, och detta paradigmskifte genomför nu regeringen. Vi återupprättar kunskapsskolan med fokus på faktakunskap och grundläggande förmågor som att läsa, skriva och räkna. Vi arbetar med en obligatorisk språkförskola för barn som inte talar svenska i hemmet så att de inte halkar efter redan innan skolstart. Vi skapar ordning och reda i klassrummen men också i själva skolsystemet. Vi inför ett nytt betygssystem som en gång för alla sätter stopp för de stötande glädjebetygen och oseriösa aktörer i friskolesystemet. Vi återupprättar kunskapsuppdraget. Vi inför mer undervisningstid och nya läroplaner, och vi stärker befogenheterna för lärare och rektorer.

Det här, mina vänner, är bara början.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Fru talman! Det blir kanske lite smått parodiskt för dem som lyssnar på debatten, när Linus Sköld väljer och vrakar bland de delar i inläggen som han vill lyssna på. Så må det vara.

Det stämmer att det finns en utredning som ligger till grund för reformen. En tidigare socialdemokratisk regering hade god tid på sig att sjösätta den, men man valde att inte göra det. Jag noterar det, och jag konstaterar nu att det är en moderatledd regering som säkerställer att vi får reformen på plats.

Det viktigaste för mig är att våra sexåringar nu får ett ökat kunskapsfokus i skolan och bättre möjligheter att rusta sig för sitt kommande studieliv och yrkesliv. Jag tror att detta att göra grundskolan tioårig är en första liten pusselbit för att komma dithän.

Det är ingen tillfällighet att vi pratar om ett ökat kunskapsfokus. Det är vad vi vill uppnå med reformen. Vi vill att det ska vara mer fokus på läs och skrivinlärning än det är i dagens förskoleklass. Vi vill att det ska vara fokus på tidiga matematikkunskaper för att lägga en god grund för kommande studier. Det Linus Sköld står här och beklagar är syftet med detta. Det är något vi eftersträvar med denna reform.

Jag kan upprepa igen att vilka metoder som lärarna väljer att använda i klassrummet främst är en fråga för lärarna att ta ställning till. Det vi säger, och det skollagen säger, är att undervisningen ska vila på evidens och beprövad erfarenhet, och det fortsätter vi att stå bakom. Det innebär att undervisningen kommer att bedrivas på ett annat sätt i årskurs 1 än i årskurs 9. Så sker redan i dag eftersom undervisningen är anpassad efter barns förmåga att ta till sig kunskap. Det här kan professionen väl, och vi ser fram emot att få detta på plats.

Fru talman! I mycket av diskussionen låter det som att vi är överens, men nu lyser det igenom vad Linus Sköld och Socialdemokraterna egentligen tycker.

Reformen har inte kommit till av en tillfällighet utan av en anledning. Vi menar att dagens förskoleklass inte riktigt har levt upp till förväntningarna. Den har blivit ett slags mellanår, ett slags väntrum mellan förskola och skola, där många barn går miste om värdefull tid för lärande. Det gäller inte alla barn. På vissa håll fungerar förskoleklassen alldeles utmärkt. Där har flera skolor redan i dag valt att anställa grundskollärare som är utbildade i att lära barn läsning och matematik. Redan i dag bedriver de den typen av undervisning i förskoleklass, men andra barn får inte alls den typen av undervisning.

Det är detta vi vill komma åt med denna reform. Vi vill att alla sexåringar ska bli fullvärdiga elever i grundskolan och ta vara på denna undervisningstid bättre. Det är målet.

Vilka metoder som används för att lära ut kunskap i grundskolan och i förskoleklass, och även i andra klasser, vilka metoder som används, är främst en fråga för professionen att ta ställning till.

Det är därför jag i mitt anförande sa att det inte finns något som hindrar att man tar med sig det bästa från det som i dag är förskoleklass när vi gör om och skapar en ny årskurs 1. Det är en förändring som vi välkomnar, och det är också en del i bakgrunden till reformen.

Jag har följande fråga till Linus Sköld. Står ni inte bakom utvecklingen att nya årskurs 1 kommer att ha ett ökat fokus på just kunskap?

Fru talman! Läskunnigheten bland svenska barn sjunker. Läskunnigheten sjunker tillsammans med kunskapsresultaten i den svenska skolan. I dag kan var femte fjärdeklassare inte läsa ordentligt. Störst är problemen bland de elever som inte alltid pratar svenska hemma. Där ser vi ser ett ännu större behov av att förstärka fokus på läsundervisning tidigt.

Vi vet att förmågan att läsa är helt nödvändig för att man ska kunna klara av skolan men också för att man ska kunna ta aktiv del i vår samhällsgemenskap. Det är helt avgörande att man kan läsa ordentligt. Därför behöver vi göra vad vi kan för att vända denna utveckling.

Vi satsar på fler böcker, fler fysiska läromedel och fysiska böcker. Vi satsar på bemannade skolbibliotek, vilket kommer på plats den här sommaren, liksom på att lärarutbildningen ska innehålla något så självklart som undervisning för våra framtida lärare i vilken utlärningsmetod som fungerar bäst för att få våra barn att lära sig läsa.

Fru talman! I dag debatterar vi ytterligare ett av dessa förslag. Vi debatterar regeringens reform – faktiskt en av de mest omfattande reformerna av svensk skola på årtionden. Med propositionen om en tioårig grundskola tar vi nu viktiga steg för att stärka den svenska kunskapsskolan. Vi vill öka likvärdigheten och skapa bättre förutsättningar för alla barn att lyckas i skolan, oavsett bakgrund eller bostadsort.

Det handlar också om något så fundamentalt som varje elevs första möte med skolan, om den första kontakten med grundskolan och om att lägga grunden för ett livslångt lärande. Det handlar om att ta ansvar för Sveriges framtid. Det låter kanske högtravande. Det är det också, för det handlar om att bygga en skola som ger varje elev det stöd som den behöver i vår skola. Det handlar om en struktur som skapar ett kunskapsfokus och möjlighet för varje elev att växa och bli sitt bästa jag.

För oss moderater är utbildningen vägen till frihet. Skolan är vägen till möjligheten att forma sitt eget liv, att bli sin egen lyckas smed eller att uppnå sina drömmar. Det ska man kunna göra oavsett bakgrund, uppväxtvillkor, vad ens föräldrar heter eller var de är födda någonstans. Det ska vara möjligt att bygga det liv man själv vill leva, och den resan börjar i skolan. En likvärdig och kunskapsfokuserad skola är en förutsättning för just detta.

Fru talman! Vi ser i dag att vart sjätte barn lämnar grundskolan utan behörighet till gymnasiet. Vi vet att var fjärde elev i årskurs 6 har underkänt i minst ett ämne. Det är helt oacceptabelt. Dessa siffror representerar ju alla de tusentals individer som i dag riskerar att landa utanför och vars framtidsmöjligheter drastiskt begränsas redan i tidig ålder.

Med den tioåriga grundskolan tar vi avgörande steg för att bryta den här utvecklingen. Genom att ge barn en mer strukturerad undervisning redan från sex års ålder, med fokus på läs- och skrivinlärning och tidig matematikundervisning, lägger vi grunden för en framgång i kommande skolgång. Vi vet att tidiga insatser är avgörande. Forskning visar att barn som får rätt stöd i tidig ålder har betydligt bättre förutsättningar att lyckas senare i skolan.

När vi nu ersätter förskoleklassen med en ny första årskurs i grundskolan får sexåringar tillgång till grundskolans personal, kompetens, läroplan och resurser på ett helt annat sätt. Det innebär att vi får möjlighet att stärka det pedagogiska innehållet och tydliggöra kunskapsuppdraget redan från start.

Fru talman! Som flera tidigare har varit inne på här i debatten bygger dagens skolstruktur på att du först går i förskola, sedan i en ettårig förskoleklass och sedan i grundskolan, och då börjar du i årskurs 1. Förskoleklassen blev som vi har hört obligatorisk först 2018. Men trots det fortsatte den att vara en separat skolform med en egen läroplan och egna regler. Det skapar problem i övergångarna mellan de olika stadierna.

Vi menar att vi inte kan ha ett skolsystem där övergångarna mellan skolformerna skapar den här typen av glapp i undervisningen. Det skapar en otydlighet i ansvarsfördelningen och skillnader i kvalitet. Vi menar att det inte är värdigt ett land som Sverige, som sätter kunskapen i centrum.

Låt mig därför vara tydlig med vad den här reformen faktiskt innebär.

För det första innebär den tioåriga grundskolan att vi ger alla barn möjligheter att få en längre och mer sammanhållen skolgång med fokus på kunskap. För det andra stärker vi läs- och skrivinlärningen och även matematikundervisningen. Det skapar en avgörande möjlighet för eleverna att sedan klara av resten av sin skolgång. För det tredje handlar det om kontinuitet. De här eleverna får nu bättre förutsättningar att behålla samma lärare under fler år under den tidiga skolgången, vilket vi tror främjar progressionen också i lärandet.

Vi tror att det här är en tydlig och viktig signal, och vi tror att det skapar goda förutsättningar att tidigt möta de här eleverna.

Fru talman! Jag hör kritiken från oppositionen här inne i kammaren. De menar att förskoleklassens särskilda pedagogik riskerar att gå förlorad. Låt mig då vara tydlig. Det finns ingenting i den här propositionen som stärker den oron eller den farhågan. Den här reformen hindrar inte att vi också tar med oss det bästa från förskoleklassen. Det finns inget hinder mot det. Det finns inget som hindrar att man också kan använda förskoleklassens arbetssätt och ta med sig delar av det in i den nya första årskursen. Vi tror att undervisningen i nya årskurs 1 ska präglas av en variation av olika uttrycksformer och arbetssätt, där lek och rörelse är en naturlig del av skoldagen.

Men skillnaden, fru talman, är att vi nu ger barnen en strukturerad undervisning i ämnen. Framför allt skriv- och läsinlärning och matematik får ett mycket tydligare fokus redan för sexåringarna. Vi vet att det är avgörande för att ge barnen en stark kunskapsbas att stå på. Det är dessutom viktigt för landet Sverige och vår tillväxt och konkurrenskraft. Det handlar om hur vi ska stå oss i relation till andra länder.

Fru talman! Den här frågan har varit i ropet länge. Det är ganska talande att det nu är den moderatledda regeringen som sjösätter reformen – äntligen. Tidigare regering har varit oförmögen, precis som i så många andra frågor. Men denna regering har handlingskraften att leverera och att genomföra förändringar.

Med en tioårig grundskola stärker vi nu ytterligare kunskapsfokuset i skolan. Det är en kunskapsskola där varje barn ges möjlighet att nå sin fulla potential, där det finns höga förväntningar på alla elever, oavsett bakgrund, och där tydliga kunskapskrav går hand i hand med relevant och rätt stöd för att man ska kunna nå de uppsatta målen.

Fru talman! Vi går nu från ord till handling. Den tioåriga grundskolan är en reform som kommer att kunna göra verklig skillnad för framtidens barn, tillsammans med många andra centrala reformer som denna regering nu håller på att sjösätta.

Vi tror att reformen kommer att bidra till att ge sexåringar en starkare skolstart, och den stärker kunskapsuppdraget. Sverige ska ha en kunskapsskola i världsklass, en skola där alla barn, oavsett bakgrund, får möjlighet att lyckas.

Med det, fru talman, yrkar jag bifall till propositionen och till utskottets förslag i betänkandet.

Även jag vill passa på att tacka för en trevlig termin. Jag vill tacka utskottets kansli för ett föredömligt arbete och mina kollegor i utskottet för ett gott samarbete under den gångna terminen.

(Applåder)

Herr talman! Jag är stolt över att representera ett parti och en regering som tar trygghetsfrågorna i skolan på allvar – det behövs. Detta har varit eftersatt under väldigt många år. Den tidigare regeringen blundade helt för dessa frågor. Nu städar vi upp på område efter område och säkerställer att skolan får både mandat, befogenheter och, på sina håll, en skyldighet att agera.

Ett av de områden som detta gäller är det som Niels Paarup-Petersen är inne på, nämligen krav på skolan att begära utdrag ur belastningsregistret när man anställer personal. Alla som befinner sig i skolan ska kunna känna sig trygga med att skolan är en plats som är fri från kriminalitet och kriminella. Där ska man kunna känna sig trygg.

Niels Paarup-Petersen kan också vara trygg med att regeringens och Moderaternas politikutvecklingsarbete inte utgår från Centerpartiets initiativ i utskottet. Detta är frågor som vi har berett under lång tid. Det är frågor som funnits i Moderaternas politik under lång tid, och vi har en plan för att agera och få detta på plats den här mandatperioden. Det var också, som Niels Paarup-Petersen mycket väl känner till, bakgrunden till att vi röstade nej till Centerpartiets utskottsinitiativ eftersom det syftade till att tillkännage för regeringen att man vill göra något. Men regeringen har redan ett pågående arbete på detta område, och det vill jag att Niels Paarup-Petersen både ska känna till och kunna känna sig trygg med.

Detta är frågor som vi prioriterar och sätter högt. Vi önskar att tidigare regeringar hade gjort mer på det här området. Nu agerar vi och säkerställer att vi skyndsamt får ny lagstiftning på plats som möjliggör, och som innebär att vi kräver och förväntar oss, att skolor agerar när man anställer personal. Skolan ska vara en plats som är fri från kriminella.

Herr talman! Ja, det gläder oss mycket att Centerpartiet har börjat engagera sig i de här frågorna. Det är bra om vi kan få till stor samsyn i de här frågorna.

Skolan ska vara en trygg plats för bildning. Den ska inte vara en grogrund för grov kriminalitet, för att säga det helt uppenbara. Personer som har begått grova brott ska inte kunna arbeta i skolan. De har inte i skolan att göra. Här önskar jag att tidigare regeringar hade agerat, även de regeringar som Niels Paarup-Petersens parti tidigare har stöttat.

Den här regeringen tar de här frågorna på största allvar. Vi agerar. Vi tillsatte i april 2024 en utredning för att skärpa kraven kopplat till utdrag ur belastningsregister för personal i skolan. Vi moderater tycker att detta är en otroligt viktig fråga. Det handlar om att vidga vilka brott som ingår. Det handlar om att göra kontroller regelbundet, inte bara vid anställning. När man till exempel byter arbetsplats hos samma arbetsgivare måste detta hänga med. Vi vill se till att man återigen ska kunna arkivera de här registren, inte att man som i dag inte får spara dem. Det finns områden på områden där vi behöver se till att det kommer förändringar.

Den här regeringen har agerat. Som jag misstänker att Niels Paarup-Petersen känner till kom det för ungefär en månad sedan ett färdigt förslag på det här området som nu ska ut på remiss för att bli lagstiftning, för den här regeringen tar de här frågorna på största allvar och kommer att säkerställa att detta blir lagstiftning innan mandatperioden är slut.

Herr talman! Skolan ska vara en trygg plats för lärande. Sverige har skolplikt, och vi förväntar oss att barnen ska vara i skolan. Då har vi också en skyldighet att säkerställa att skolan är den trygga plats den behöver vara för att eleverna ska kunna uppnå sina drömmar att lära sig det de vill och det vi förväntar oss.

Även skolans personal ska känna sig trygg. Var femte anmälan till Arbetsmiljöverket kommer från skolpersonal. Inte undra på att vi har 30 000 utbildade lärare som väljer att inte arbeta i skolan.

Vi vet att trygghetsfrågorna är ett stort och viktigt problem i den svenska skolan, och det behöver vi ta på stort allvar.

Herr talman! Utvecklingen har gått åt fel håll under ganska lång tid, men nu gör vi upp med det.

Vi ser i rapport efter rapport och hör från skolpersonal och elever att tryggheten i skolan minskar. En större och större andel av eleverna uppger att de är otrygga i skolan, och skolan är i dag den vanligaste brottsplatsen bland unga. Vi har en skyldighet att ta detta på största allvar.

Brottsförebyggande rådets skolundersökning visar att skolan som sagt är den vanligaste brottsplatsen, och Arbetsmiljöverkets statistik är alarmerande. På tio år har antalet anmälningar om hot och våld i skolan ökat med över 150 procent.

Vi förväntar oss att barn ska vara i skolan för att lära sig. Då måste vi ta detta på allvar.

Det här är inte några enstaka händelser. Det här är en utveckling som vi nu har ganska god kunskap om. Vi måste vända utvecklingen, och vi kan vända den. Vi i den här kammaren har ett ansvar att agera, och det gör vi nu.

Herr talman! Detta är bakgrunden till propositionen Skolor mot brott, som vi debatterar här i kammaren och som vi kommer att besluta om i dag. Det är ett kraftfullt och samlat åtgärdspaket som för första gången gör att skolans säkerhetsarbete tas på allvar i vår lagstiftning. Det handlar inte om symbolpolitik, utan det handlar om konkreta åtgärder som är efterfrågade i skolan.

I propositionen har regeringen förslag inom ett flertal olika områden. Det handlar om ett helt nytt kapitel i skollagen om skolsäkerhetsarbetet. Det handlar om att alla skolor ska ha en beredskapsplan för att stoppa obehörigas tillträde till skolan. Skolan ska i första hand vara till för elever och lärare – de som har skolan som arbetsplats – och ska inte vara en plats för allmänheten.

Rektor behöver ha mandat att undersöka väskor och föremål, och brott som begås i skolan ska polisanmälas. Det här är punkter som borde vara en självklarhet och som redan borde vara verklighet men som inte är det i dag. Nu säkerställer vi att det kommer på plats.

Herr talman! Det här är inga extrema förslag, utan det är naturliga och också kraftfulla verktyg för skolan som skolorna själva har efterfrågat. Det handlar inte om att misstänkliggöra elever, som vissa har gett uttryck för i debatten här i dag, utan det handlar om att skydda elever och lärare – de som verkar i skolan. Det är vårt viktigaste uppdrag.

Detta är vårt besked till alla de rektorer, lärare och elever som varje dag befinner sig i verkligheten i den svenska skolan och som måste förhålla sig till hot, våld, trakasserier och otrygghet: Vi ser er. Nu ger vi er ytterligare några verktyg som ni har efterfrågat för att ni på ett bättre sätt ska kunna utföra det som är ert viktiga uppdrag, nämligen kunskapsuppdraget i den svenska skolan.

Vissa partier i denna kammare menar att det här är fel väg att gå och att man i stället ska fokusera på relationellt arbete. Då vill jag vara tydlig och säga att det ena inte utesluter det andra. Vi menar att det är viktigt med utbyggd elevhälsa. Det är viktigt och helt avgörande med det förebyggande arbetet i skolan. Men det räcker inte, för när hotet är konkret måste skolorna få verktyg för att kunna agera. När någon har medfört farliga föremål och när skolledningen får signaler om att något kan hända måste det finnas ett tillräckligt lagstöd för skolan att agera. Det handlar om ansvar.

Herr talman! Vissa partier i denna kammare menar att förslagen går för långt, att det är integritetskränkande att undersöka väskor och att det är fel av skolor att polisanmäla brott som begås av någon som är under 15 år. Jag menar att det är ett betydligt större problem att behöva gå till skolan med rädsla och en klump i magen. Jag menar att det är ett betydligt större problem att vi i dag ser unga som tidigt uppvisar ett normbrytande beteende men där instans efter instans avstår från att agera tidigt med hänsyn till att barnen är för unga. När de sedan slutligen begår ett brott är det för sent. Vi har en skyldighet gentemot dessa barn att agera tidigt och tydligt när det går att förebygga och stoppa denna typ av kriminalitet.

Dessutom vill jag konstatera att om det är något som är integritetskränkande är det att bli trakasserad, att bli rånad, att bli utsatt för våld och att bli slagen i skolan. Det perspektivet saknar jag från vänsterkanten här i kammaren.

Herr talman! Vissa partier menar att det här går för fort och att vi måste vänta med att agera. Då blir min fråga: Vad är alternativet? Är det att inte göra något alls? Är det att låta hotbilden växa, att låta skolledare fortsatt stå utan rätt att agera och utan tillräckliga verktyg och att lämna rektorer och lärare ensamma, utan tillräckligt lagstöd?

Det har nu gått fyra månader sedan den värsta skolattacken någonsin i svensk historia. Vi har en skyldighet att skyndsamt agera och säkerställa att vi får tillräckliga mandat och befogenheter på plats för att man ska kunna agera i den svenska skolan. Allt annat vore ett svek mot eleverna och lärarna där.

Herr talman! Vi vet att de här brotten ofta begås av ett fåtal individer. Vi vet också att många av dessa individer är unga när de första gången är i riskzonen för att dras in i kriminalitet. Det är därför det är avgörande att vi agerar tidigt. Det handlar inte om att stämpla barnen, utan det handlar om att bry sig om barnen.

Att sätta in relevanta stödinsatser men också ge tydliga normer handlar om att stärka den viktiga samverkan mellan socialtjänst, skola och polis för att vi ska fånga upp fler barn tidigare. Vi behöver återupprätta respekten för skolan, både som kunskapsinstitution och som normbärare. Skolan ska inte vara neutral inför brott, utan det ska vara en plats där vi tydligt markerar att hot, våld och kränkningar inte hör hemma i den svenska skolan. Det ska vara glasklart.

Herr talman! Den här regeringen står inte och väntar, utan den agerar. Det vi har sett hända i Sverige – skolattacker, våldsdåd och barn som rekryterats till kriminella gäng redan i mellanstadiet – skapar en skyldighet för oss i denna kammare att agera.

Vi ser hur skolpersonal larmar om ökad otrygghet, att elever tar in farliga föremål och att brott begås utan konsekvens. Som någon var inne på här i debatten får man visst öppna ett skåp, men man får inte lov att titta i väskan i skåpet för att se om där finns några droger eller liknande som har förts in i skolan. Det här är orimligt. Vi måste ge skolpersonalen tillräckliga mandat. Propositionen ger skolorna mandat att sätta ned foten, och den ger samhället möjlighet att visa att vi ser vad som händer i den svenska skolan. Nu ger vi ytterligare mandat för att man ska kunna agera. Vi kommer inte att blunda för detta.

Skolan ska vara en plats där barn kan växa, lära sig och utvecklas. Det är vår skyldighet att säkerställa att det är en trygg plats där vi skapar förutsättningar för lärare att bedriva sitt viktiga undervisningsuppdrag och där elever får förutsättningar att lära sig. Då är det en förutsättning att skolan är trygg, för trygga skolor ger trygga och starka elever som kan fokusera på att lära sig.

Med detta yrkar jag bifall till propositionen och till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! Sverige är och ska vara en kunskapsnation. Det som har byggt Sverige starkt är inte utjämnande av resurser utan utjämnande av möjligheter. Det ska inte spela någon roll varifrån du kommer; det viktiga är vart du är på väg.

Det är också detta som har byggt ingenjörslandet Sverige. Den resan börjar redan i grundskolan och fortsätter sedan genom hela utbildningssystemet upp till högre utbildning och forskning. Det är därför otroligt viktigt att den forskningsproposition som vi debatterar här i dag lägger grunden för just detta.

Propositionen har en tydlig inriktning: Sverige ska fortsatt vara ett av världens främsta forsknings- och innovationsländer och en ledande kunskapsnation. Vi lägger nu grunden för en långsiktig och strategisk utveckling av svensk forskning och högre utbildning, där fokus ligger på kvalitet, konkurrenskraft och internationell relevans. Med en global utveckling där kunskap, teknik och innovation spelar en allt större roll för såväl ekonomi som säkerhet och samhällsutveckling är det avgörande att Sverige inte bara hänger med utan också ligger i framkant.

Vi är därför stolta över att denna forskningsproposition, som vi nu har att debattera här i dag, innebär det största tillskottet till forskning och innovation i modern svensk historia.

Det samlade anslaget handlar om 6,5 miljarder kronor i ökade resurser fram till 2028. Redan i år innebär detta att vi har ökat anslaget med 1,5 miljarder. Dessa medel går till universitet och högskolor, till våra statliga forskningsfinansiärer som Vetenskapsrådet, Vinnova, Formas, Forte och Rymdstyrelsen och till forskningsinstitut som Rise. Det är en offensiv satsning som ger stabilitet och långsiktighet i ett läge där konkurrensen om kunskapen är allt hårdare.

Herr talman! Det handlar dock inte bara om att tillföra nya resurser. Det handlar minst lika mycket om hur vi använder de skattemedel som vi tillsammans ansvarar för och värnar i det offentliga systemet. Det handlar om effektivt resursutnyttjande, som vi diskuterade i ett replikskifte tidigare.

Det handlar om att använda resurserna på ett klokt och strategiskt sätt med en tydlig inriktning och prioritering, för vi kan inte ge allt till alla. Det räcker därför inte med att öka volymen. Det som bygger forskningsframsteg, innovationer och samhällsnytta är kvalitet och excellens. Då måste vi också styra mot det.

Sverige har tappat internationellt under flera år i rad. Vi står oss när det gäller antalet publikationer men inte lika väl när det gäller genomslag för dessa publikationer. Detta är någonting som vi behöver ta fasta på. Det ger sämre förutsättningar för banbrytande forskning och för att lägga grunden för framtida genombrott. Därför skärper vi också prioriteringen och inriktningen på de statliga forskningsmedlen i denna forskningsproposition.

Fokus flyttas till forskningsmiljöer som håller högsta internationella klass. Vi stärker konkurrensutsättningen av anslag, och vi premierar de miljöer som visar kvalitet i resultat, förmåga till samverkan, internationalisering och vetenskapligt genomslag.

Sverige behöver starka forskningsmiljöer där forskare får möjlighet att själva formulera sina frågor, pröva nya hypoteser och bedriva långsiktig kunskapsutveckling. Genom satsningar på excellenscenter och fri banbrytande forskning skapar vi utrymme för det nya och oväntade – det som kan leda till framtidens stora genombrott. Detta stärker våra vetenskapliga infrastrukturer och ger förutsättningar för svensk forskning att återta förlorad makt i internationella jämförelser.

Herr talman! Vi ser också ett behov av att kraftsamla kring vissa strategiskt viktiga områden. Därför inrättar vi nu åtta strategiska forskningsområden. Det handlar om life science och AI. Det handlar om kvantteknik, polarforskning, avancerade material, forskning om klimatet och den gröna omställningen, krisberedskap, totalförsvar och om praktiknära forskning om alltifrån brott till vad som händer i grundskolan. Detta är områden där vi vet att Sverige har speciella och särskilda förutsättningar att bidra, samtidigt som vi ser att samhällsbehoven är väldigt stora. Här finns det samhällsutmaningar att möta, och forskningen kan få stort genomslag både vetenskapligt och praktiskt.

Men forskning handlar inte bara om teknik och naturvetenskap. Vi behöver också insikter om samhällsutvecklingen i stort, människors villkor, demokratiska processer och kultur. Därför finns en stark betoning på tvärvetenskap i denna proposition, som handlar om samverkan mellan fält med samhällsrelevans. Vi vet att kunskap som förmår bidra till förståelse och lösningar på stora samhällsfrågor kräver perspektiv från flera håll.

Forskning och högre utbildning måste vara öppna mot samhället. Därför gör vi det möjligt att förena anställning vid lärosäten med arbete utanför akademin. Det är ett viktigt och efterlängtat steg som stärker mobiliteten mellan akademin och det omgivande samhället. Lärare och forskare ska kunna arbeta deltid i skolan, vården och näringslivet, och vice versa. Det tillför kunskap, stärker utbildningens professionsförankring och bidrar till ökat nyttiggörande av forskningen.

Den föreslagna förändringen i högskolelagen träder i kraft i sommar och möjliggör denna viktiga förändring.

Den fria forskningen är en hörnsten i varje kunskapssamhälle, men friheten kräver också ett ansvar. Forskningen måste hålla hög kvalitet, bedrivas med god etik och granskas enligt högt ställda krav. Därför förstärker vi också stödet till etikprövning och forskningskvalitet.

Vi har nyligen tagit emot en utredning som har tittat just på hur etikprövningslagen kan göras tydligare, mer ändamålsenlig och bättre anpassad för olika forskningsfält. Målet är att minska onödig byråkrati. Det är viktigt, men utan att tumma på individens integritet och frihet.

Samtidigt stärker vi arbetet med öppen vetenskap och öppna data. Forskning som finansieras med offentliga medel ska tillgängliggöras för fler. Publicerade resultat, data och metoder ska kunna granskas, upprepas och utvecklas. Detta ökar inte bara kvaliteten och trovärdigheten i resultaten och i forskningen utan stärker också god forskningssed och valideringen av kunskap.

Vi ser också i flera fall att det behövs ytterligare sekretess. Det är andra sidan av detta mynt. Uppgifter som är känsliga för nationell säkerhet behöver värnas. Detsamma gäller känsliga frågor som rör innovationer. Därför utvecklar vi samtidigt forskningssäkerheten, inklusive regler för samarbete med aktörer från länder med andra säkerhetspolitiska intressen. Detta är någonting som flera lärosäten lyfter fram när vi har samtal med dem. Man önskar helt enkelt ökat stöd när det gäller säkerhetsfrågorna. Det bidrar vi nu med.

Herr talman! Regeringens forsknings- och innovationspolitik är inte en isolerad satsning vid sidan av allting annat, utan det är en central del i Sveriges forsknings- och framtidsstrategi.

Forskning och innovation är avgörande för att bygga ett starkt försvar och en effektiv välfärd. Det handlar om ett konkurrenskraftigt näringsliv och en hållbar samhällsutveckling. En stärkt forsknings- och innovationspolitik bidrar till att stärka svensk tillväxt och konkurrenskraft. Det är därför också logiskt att forskningsmedel nu tydligare riktas mot strategiska samhällsutmaningar för att bygga kunskapsmiljöer som förmår bidra till lösningen.

Vi har en forskningspolitik som premierar mod, nyskapande och ansvar. Vi tror på fria och starka forskningsmiljöer. Vi tror på samverkan med det omgivande samhället. Vi tror att Sverige kan bli bäst i världen om vi vågar satsa och vågar välja kvalitet framför volym. Denna proposition tar viktiga steg i just den riktningen.

Avslutningsvis vill jag uttrycka min tacksamhet till forskare, ledningar på lärosäten, lärare, studenter och aktörer i den högre utbildningen som på olika sätt har bidragit i det viktiga arbetet med att ta fram den här propositionen. Det är ett gemensamt ansvar som gör att Sverige nu står starkt i framtidens kunskapsekonomi. Jag är som moderat stolt över en regering som går fram med denna proposition som sätter forskning, bildning och innovation i främsta rummet.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag, med undantag för reservation 92, som jag yrkar bifall till.

(Applåder)

Fru talman! Då är min följdfråga till Linus Sköld: Vad är det som bidrar till att stärka den akademiska friheten? Är det den utveckling som vi historiskt har sett inom högre utbildning i Sverige?

Jag tänker specifikt på den utvärdering som SNS har gjort, där man tittat på utvecklingen av forskningsanslagen. Från 2004 till 2019 ökade antalet studenter med 10 procent. Antalet lärare och forskare låg fast. Det som ökade, kära kollegor, var antalet kommunikatörer och administratörer. Det ökade under samma period med 66 procent.

Antalet studenter ökade alltså med 10 procent och antalet kommunikatörer och administratörer med 66 procent. Kan Linus Sköld svara på hur det bidrar till att stärka den akademiska friheten i Sverige?

Fru talman! Det har varit många stora ord om akademisk frihet här. Det har också varit ett stort motstånd för Linus Sköld, har jag noterat. Det har dock inte varit så många egna förslag. Det är tyvärr lite talande för debatten. Därför skulle jag gärna ge Linus Sköld en möjlighet att här beskriva vad som egentligen är Socialdemokraternas politik för att öka den akademiska friheten.

Hittills har jag uppfattat att man är motståndare till att utvärdera de associationsformer som vi vet har fungerat väldigt väl, både i andra delar av världen och i olika delar av Sverige. Man är emot att specialisera och klustra resurser så att vi kan bli bättre genom specialisering där några lärosäten får fokusera på forskning på några områden för att kunna bli världsledande. Detta har jag också noterat att Linus Sköld är emot.

Jag har dock inte hört så mycket om vad Linus Sköld faktiskt är för, fru talman. Det skulle jag väldigt gärna vilja höra från Linus Sköld.

Fru talman! Moderatkvinnorna och Moderaterna har i många år drivit på för en modernisering av aborträtten i Sverige. Vi menar att det nu är hög tid att modernisera aborträtten i linje med de medicinska framsteg vi har sett i Sverige.

Ebba Busch är också partiledare för Kristdemokraterna. Jag vill därför passa på att fråga: Hur kommer Kristdemokraterna att ställa sig till förslagen om moderniserad aborträtt när de når kammaren här i riksdagen?

(ANDRE VICE TALMANNEN: Jag vill tydliggöra att frågor ska röra statsrådets ansvarsområde och inte förhållanden inom politiska partier.)

Herr talman! Svenska elever behöver lära sig mer. Därför behöver vi säkerställa att vi får bort den skadliga kunskapssyn som alltför länge har präglat den svenska skolan. Vi behöver säkerställa att ämneskunskaper åter hamnar i centrum. Vi behöver säkerställa att det är läraren som leder undervisningen i klassrummet. Vi behöver minska elevernas inflytande över undervisningsinnehållet, och vi måste säkerställa att de kunskapskrav vi ställer upp är anpassade efter barns kognitiva utveckling.

I går presenterades äntligen den läroplansutredning som många av oss har längtat efter. Den innehåller många förslag som går i rätt riktning. Min fråga till skolministern är därför: Hur säkerställer vi att de viktiga förslag som bland annat Läroplansutredningen nu föreslår också kommer att få genomslag i undervisningen för våra svenska elever i klassrum runt om i Sverige?

Fru talman! Det finns ingen tvekan om var det största regeringspartiet står, och jag torgför gärna våra uppfattningar i olika sakfrågor. Men innan utredningar har presenterats är de ofta ganska svåra att kommentera, det vill säga innan vi har sett hela utredningsunderlaget. Ledamoten kan dock vara trygg med att Moderaterna och resten av regeringen i sinom tid kommer att vara tydliga med var vi står gällande samtliga utredningar; det är bara svårt att föregripa utredningarna innan vi har läst deras förslag.

För att knyta an till den första delen av ledamotens fråga: Det stämmer. Det räcker inte att göra om ett betygssystem, utan vi behöver göra om den svenska skolan - och mycket med den - i grunden. Vi behöver börja med att reformera läroplanerna för att säkerställa att vi ställer rimliga krav som är anpassade efter barns kognitiva utveckling. Jag håller helt med ledamoten om att många elever i dag drabbas av orimliga förväntningar som är otydligt formulerade, vilket vi vet bidrar till stress och psykisk ohälsa hos många unga.

Dessutom har vi ett otydligt betygssystem som på inga sätt i dag är ankrat. I stället sätter läraren själv betyg, vilket gör att de är väldigt svåra att jämföra mellan olika klasser och mellan olika skolor - för att inte säga mellan olika delar av landet. Så kan vi inte ha det.

Nu tar vi fram nya läroplaner och ett nytt betygssystem, och vi tar fram fler vägar så att fler elever ska kunna lyckas. Också de som är skoltrötta och inte orkar läsa vidare ska få möjlighet att känna att de kan bidra i vårt Sverige.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar ledamoten Paarup-Petersen för en viktig fråga.

Jag instämmer i stora delar i den problembeskrivning som målas upp. Att vi i dag har närmare 20 000 elever som går ut grundskolan utan möjlighet att söka sig vidare är ett misslyckande. Det är ett misslyckande för att vi inte skapar vägar för dessa elever att söka sig vidare på, men det är också ett misslyckande att de har gått igenom en nioårig grundskola och inte har tillräckliga kunskaper för att kunna läsa vidare.

Därför är frågan ganska komplex. Vi måste först och främst genomföra reformer för att säkerställa att fler får rätt och relevanta kunskaper med sig från grundskolan. Att enkom ta bort antagningskraven för gymnasiet kommer inte att göra att eleverna lär sig mer. Jag tror snarare att vi behöver fundera på hur vi skapar fler vägar framåt.

Som Paarup-Petersen var inne på genomför vi nu egentligen två stora utredningar. Den ena är den betygsutredning som ledamoten hänvisade till här tidigare och som kommer med sitt betänkande i februari. Det kommer att vara en viktig pusselbit i arbetet med att få bukt med de glädjebetyg vi ser i den svenska skolan i dag. Den utredningen har också i uppdrag att titta på vilka krav vi bör ställa för vilka kurser på gymnasiet. Det kanske är så att kraven ska se lite annorlunda ut.

I utredningen finns det fortfarande en gräns för samhällets godtagbara kunskaper, så att säga. Oavsett vad man kallar den gränsen finns det en gräns. Men det egentligen mest relevanta i detta är att fundera på hur fler elever får med sig relevanta kunskaper från grundskolan och hur vi säkerställer att det finns olika vägar framåt för eleverna.

Den andra utredning jag vill nämna och som kanske är den absolut viktigaste i det här sammanhanget är den som nu presenterar ett förslag om yrkesskola. Det skulle vara ett tredje spår på gymnasiet som riktade sig till de elever som kanske är mer studietrötta, och det spåret skulle kanske inte innehålla lika mycket teori. Vi tror att det kan vara en viktig väg för att många av de här eleverna ska kunna läsa vidare.

(Applåder)

Fru talman! I den här politiska debatten är det tydligt att det finns stora ideologiska skillnader. Vi och regeringen tror på elevernas, föräldrarnas och lärarnas möjlighet att själva välja skola och arbetsplats. Vi tror på möjligheten att välja var man tror att man får bäst förutsättningar för att lära sig för framtiden. Socialdemokraterna vill däremot bestämma var eleverna ska gå någonstans och vilka skolor som ska finnas och inte.

Nu har vi haft en friskolereform i Sverige i 30 år, och faktum är att den har ett väldigt starkt stöd bland föräldrar, elever och lärare runt om i Sverige. Den är viktig att värna. Här finns en stor ideologisk skillnad: Vi värnar friskolereformen. Vi ser att det har funnits brister som vi nu behöver hugga tag i, och det gör vi. Vi har en stor utredning som tittar på spelreglerna för friskolor när det gäller ägande och reglering av det. Vi har en utredning som tittar just på skolpengen och hur den ska beräknas på ett rättvist sätt - och på ett likartat sätt.

Här finns också en viktig skillnad: Det handlar inte om att alla ska göra exakt likadant. Som nämndes tidigare i debatten är det nämligen skillnad mellan Skellefteå och Malmö. Så bör det också vara, men vi behöver skapa gemensamma förutsättningar så att elever kan lyckas i hela Sverige. Det är grunden för regeringens politik, och vi kommer att återkomma till kammaren med beslutsunderlag om det under den här mandatperioden.

(Applåder)