Fru talman! Jag vill först hälsa Joar Forssell välkommen till riksdagens viktigaste utskott. Vi har ju det nationella ansvaret för ett av de viktigaste områdena i samhället. Vi ansvarar för något vi ibland faktiskt glömmer bort att prata om, nämligen en av världens bästa skolor.

Här handlar det ofta om att lösa problem, och det gör att vi ibland riskerar att inte alltid se det som är bra och starkt hos svensk skola. Några saker har Joar Forssell redan varit inne på när det gäller sådant som behöver hända. Jag tycker att det är roligt att se att gröna reformer som rätt till högkvalitativa läromedel och att skolbibliotek ska vara bemannade med skolbibliotekarier faktiskt blir verklighet nu. Sedan behöver vi följa upp detta och se om det blir verklighet ute i skolorna.

Jag vill ta upp ett annat ämne och ställa en fråga. För några veckor sedan kom regeringens AI-strategi med vidhängande handlingsplan. Detta är faktiskt ganska speciellt: För första gången under den här mandatperioden nämns faktiskt skolan i AI-strategin. Ganska mycket beskriver vad som inte ska hända, men det skrivs också att det krävs viss kunskap – alltså att eleverna behöver viss kunskap om digitalisering och AI.

Men det finns ingen finansiering kopplat till handlingsplanen. Regeringen har ingen strategi för hur skolväsendets digitalisering eller omhändertagande av AI ska gå till. Nu är jag nyfiken på hur det ska gå till ute i verksamheterna. Hur ska kompetensen höjas så att Sveriges lärare kan dra nytta av den tekniska utvecklingen och så att eleverna får de kunskaper de behöver för att navigera i ett snabbt föränderligt samhälle?

Herr talman! Jag har några reflektioner kring Joar Forssells svar. Detta handlar ju inte om framtidens kunskap eller om framtidens verktyg, utan det är i högsta grad en realitet för ganska unga barn och ungdomar redan nu. Därför måste man ha kunskapen nu, för att kunna göra rätt val och kunna bete sig säkert i digitala miljöer.

Vi måste ha en befolkning som kan använda dessa verktyg. Digital kompetens är riktig kunskap som är viktig. Jag har åtminstone hittills oroat mig för att den hållning som Liberalerna har haft riskerar att sinka Sveriges utveckling när det gäller detta.

Låt mig komma in på ett annat ämne, som Joar Forssell inte kom in så mycket på i sitt anförande. I de betänkanden vi diskuterar i dag har vi också yrkanden om elevinflytande. Det har varit en ganska stor debatt om elevinflytandets vara eller icke vara. Liberalernas partistyrelse var väldigt offensiv inför partiets kongress, men som jag uppfattar det blev resultatet lite mildare än man kunde befara.

Jag skulle gärna vilja höra vår nya utskottsordförandes syn på detta med elevinflytande. Utifrån kunskap och forskning vet vi ju att det är viktigt för elevernas välmående och för skolans utveckling. Det är också något som lyfts fram i till exempel OECD:s rapporter: En god relation mellan lärare och elever, där man lyssnar på varandra med respekt, är något som är viktigt och bra i svensk skola, och det är viktigt att vi värnar detta för kunskapsutvecklingens skull.

Hur ser riktningen framåt ut när det gäller detta? Det är viktigt för mig att elevinflytandet finns kvar och stärks.

Herr talman! Inledningsvis ska jag vara tydlig när det gäller dessa två olika betänkanden. Jag yrkar bifall till reservation 12 i UbU7, och jag yrkar bifall till reservationerna 7 och 14 i UbU8. Jag hoppas att det blev tydligt och klart.

Herr talman! Svensk skola är i grunden stark. Varje dag gör lärare, rektorer och övrig skolpersonal ett avgörande och fantastiskt arbete för vårt lands framtid. I klassrum runt om i Sverige möter engagerade vuxna elever som arbetar hårt, utvecklas och når sina kunskapsmål.

Det är viktigt att vi börjar debatten där. När vi talar om skolans problem ska vi nämligen vara tydliga med vad de inte beror på. De beror inte på bristande ambitioner hos lärarna. De beror inte på att elever inte vill lära sig. De beror i grunden på systemfel.

Ett av de mest allvarliga problemen – och ett av de mest allvarliga systemfelen – är att likvärdigheten i svensk skola har försämrats de senaste åren. Skillnaderna mellan skolor ökar. Elevers socioekonomiska bakgrund spelar en alltför stor roll – en större roll än vad den borde göra i ett land som Sverige.

Detta är en utveckling som står i direkt motsats till den grundläggande tanken om den svenska skolan. Den svenska skolan har och ska ha ett kompensatoriskt uppdrag. Den ska väga upp skillnader i barns uppväxtvillkor, inte förstärka dem. Utvecklingen går i fel riktning.

Herr talman! I de betänkanden som vi behandlar i dag finns frågor om styrning, resurser och ansvarsfördelning. Det är just där systemfelets kärna finns. Sverige har ett system där staten sätter mål och där kommunerna bär huvudansvaret. Samtidigt finns privata aktörer på en skolmarknad som är offentligt finansierad. Det är ett system som skapar motstridiga drivkrafter.

Skolan ska styras av kunskap, pedagogiskt driv och elevers behov. I stället finns det incitament som handlar om ekonomiskt vinstmaximerande.

Herr talman! Vi måste våga tala klarspråk om detta. Det finns något som vi socialdemokrater tvingades – av Liberalerna bland annat – att inte säga någonting om under föregående mandatperiod, nämligen att de största skolkoncernerna i landet redovisar vinster i miljardklassen. Under de senaste åren har de stora koncernskolorna redovisat omkring 19 miljarder i vinster. Det är skattemedel som är avsedda för undervisning, för stöd till elever och för att stärka skolans kvalitet. I stället för att gå till lärare, till elever, till bättre elevhälsa, till fler läromedel och till bemannade skolbibliotek går de till avkastning och utdelning. Det, herr talman, är ett system som är svårt att försvara. Det borde vara svårt att försvara för alla oss här inne.

Skollagen är tydlig. Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, och varje elev ska ges stöd att utvecklas så långt det bara är möjligt. Det är ett absolut uppdrag. Det är inte ett uppdrag som begränsas av krav på vinst till skolkoncerner. Detta påverkar inte bara de fristående aktörerna. Det påverkar hela det svenska skolsystemet, eftersom regelverket sätter ramarna för alla huvudmän.

Vi socialdemokrater menar allvar när vi säger att vi vill ta tag i det här systemfelet. Offentliga medel som är avsedda för utbildning ska också användas till utbildning. Därför presenterar vi flera förslag i dessa betänkanden, men vi presenterar också fler förslag fram till valet. Det handlar om att stärka insynen i skolverksamheten, att säkerställa transparens och att stoppa system som leder till överkompensation och vinstjakt.

Exempel på detta är krav på särredovisning på skolenhetsnivå, så att det blir tydligt hur resurser används på varje skolenhet. Det handlar också om att offentlighetsprincipen ska gälla fullt ut på alla skolor, även de fristående. Vi föreslår åtgärder som motverkar överkompensation när det gäller ersättningen till friskolor. Vi vill införa ett schablonbelopp på omkring 10 procent av skolpengen, som bättre speglar kostnader och skillnaden i ansvar mellan kommunala huvudmän och fristående aktörer.

Herr talman! Det här är på riktigt viktigt att driva under kommande mandatperiod.

Det handlar inte om att ifrågasätta mångfalden av huvudmän i sig. Det handlar om att säkerställa att våra skattebetalares pengar används till det de är avsedda för – till fler lärare, till bättre stöd för eleverna och till en starkare och mer likvärdig skola. Det är i slutändan en fråga om ansvar för hela det svenska skolsystemet – för våra barns och elevers framtid som avgörs i våra klassrum.

Men, herr talman, resursfördelning och friskolesystem är inte det enda som vi behöver prata om. Vi behöver prata om det systematiska problem som innebär att omkring 20 000 elever varje år lämnar årskurs 9 utan att vara behöriga till ett nationellt program på gymnasiet.

Det är ett misslyckande för ett utbildningssystem som borde ge varje barn reella chanser att lyckas, särskilt när vi är medvetna om att en gymnasieutbildning är avgörande för en ung människas framtid. Det påverkar möjligheterna att etablera sig på arbetsmarknaden, att försörja sig och att delta fullt ut i samhället resten av livet.

Därför är frågor om betygssystem och liknande, som också berörs i dessa betänkanden, avgörande. Vi måste se till att det nya betygssystem som tas fram – det kommer en proposition under våren – på riktigt gör upp med det hårda F-betyget, som ser till att dörrar stängs snarare än öppnas för barn och elever i det här landet.

För oss socialdemokrater är det viktigt att ett betygssystem i ett skolsystem som ska vara kompensatoriskt inte permanent låser in elever i återvändsgränder. Bedömningen och betygsättningen ska vara tydlig och rättssäker, men man måste också kunna stödja elevers kunskapsutveckling.

Herr talman! En annan viktig fråga i betänkandena handlar om tidiga insatser. Vi är fullt medvetna om att ju tidigare insatserna sätts in, desto större effekt får de. Därför finns det i många av våra motioner, även i budgetmotionen, en avgörande tyngdpunkt när det gäller förskolan och de tidiga åldrarna i grundskolan – detta för att se till att stödet kommer in så tidigt som möjligt. Med den budgetmotion vi lade fram i höstas skulle det finnas pengar för att till exempel ha ytterligare en anställd lärare i varje årskurs 1 i hela vårt land. Det kan vara avgörande för att barn ska lära sig läsa, skriva och räkna i tid. Det är ju där grunden läggs.

Herr talman! Vi måste säkerställa att fler lärare vill vara kvar i skolan. I rapport efter rapport kan vi se lärare som vittnar om hög arbetsbelastning och pressad arbetsmiljö. Föräldrar vittnar om att barn och unga kommer hem från klassrum som varit stökiga och en elevmiljö som varit alltför dålig.

Med fler vuxna i skolan kan vi skapa tryggare och lugnare miljöer, och vi kan få mer studiero i klassrummen. Därmed är det rimligt att vi ser över undervisningsgruppernas storlek och att vi säkerställer att det finns specialpedagogisk kompetens överallt. Och det är nödvändigt att skolor runt om i landet har en fungerande elevhälsa för alla elever. Det här är något vi måste göra om vi menar allvar med att stärka kunskapsresultaten.

Herr talman! Eleverna själva är en avgörande del av sin skolgång. Eleverna är inte tomma kärl som ska fyllas med kunskap. De är aktiva deltagare i hela sin skolgång och i sitt lärande. Därför är elevinflytande inte pynt i skolans styrdokument. Det är en demokratisk rättighet.

En skola som talar om ansvar men som inte ger elever verkligt inflytande riskerar att fostra elever till passivitet, inte till demokratiskt aktiva och ansvarstagande samhällsmedborgare. Erfarenheter från skolor runt om i landet är tydliga. När elever upplever att de har inflytande över sin skolgång ökar också engagemanget och det personliga ansvarstagandet. Därför är det viktigt att man vid implementeringen av de nya läroplanerna och kursplanerna slår vakt om elevers möjlighet till delaktighet.

Låt oss vara tydliga, så att det inte blir några missförstånd. Detta står inte i motsats till en stark lärarroll, där läraren är den som bedriver och ansvarar för undervisning. Det går nämligen utmärkt att kombinera en tydlig lärarroll, där lärare leder undervisningen, med en ansvarsfull elevroll, där elever ges möjlighet att påverka sin skolmiljö och sitt lärande. Det är inte antingen eller.

Avslutningsvis, herr talman: Skolan är inte en marknad vilken som helst. Den är grunden för vår demokrati, för arbetsmarknadens kompetensförsörjning och för den sociala sammanhållningen. Vi socialdemokrater har därför ett tydligt mål: Den svenska skolan ska vara kompensatorisk. Den ska ge varje barn möjlighet att utvecklas så långt det bara är möjligt. Då är tre principer vägledande och grundläggande.

För det första ska resurserna som vi avser att lägga på skolan stanna i skolan.

För det andra måste skolsystemet bygga på och främja likvärdighet.

För det tredje måste professionen, oavsett vilken, i svensk skola få förutsättningar att lyckas bättre med sitt uppdrag.

Den svenska skolan är stark tack vare de människor som jobbar där varje dag. Men systemet runt omkring behöver förändras och reformeras. Vi socialdemokrater kommer att stå upp för en skola där varje elev får möjlighet att lyckas, en skola där skattemedel går till våra elever och lärare och inte till vinstutdelning, en skola som återigen blir motorn för jämlikhet och framtidstro.

(Applåder)

Herr talman! Välkommen tillbaka – det är kul att ha dig tillbaka, Josefin!

Josefin Malmqvist höll ett utmärkt anförande, där det fanns flera saker som jag håller med om. Men det var en grej i inledningen som jag tyckte var väldigt anmärkningsvärd.

Josefin Malmqvist säger att det inte handlar om varifrån du kommer utan om vart du är på väg. Det handlar om att du ställer klockan, tar dig i väg till skolan, att du kämpar och att du gör en insats. Och så utvisar vi dig.

Det är det vi ser just nu. Jomana, som vi har haft möjlighet att träffa här i riksdagen, ställer klockan och går till jobbet före skolan. I skolan kämpar hon och gör hon allt vad hon ska. Många dagar går hon till jobbet även efter skolan. Nu är hon på väg till Egypten på grund av regeringens politik. Hon var på väg till en utbildning för att kunna bidra till Sverige, men nu är hon kanske inte det så länge till, för nu ska hon ut.

Det här är inte typisk skolpolitik, men det är en direkt effekt som regeringens politik får på den svenska skolan. I Huddinge ska tolv elever utvisas. Vi hörde från en annan kommun att fyra ungdomar på en skola ska utvisas.

Hur gör detta svensk skola bättre?

Herr talman! Det kommer att bli underbart att ha en skoldebatt där Tidöpartiernas ledamöter inte nämner migrationsfrågor. Det tror jag blir den första skoldebatten under vår tid där migrationsfrågorna inte nämns.

Vi kommer att ställa oss bakom flera av regeringens förslag. Det finns också en del förslag som vi inte kommer att ställa oss bakom. Det kommer rätt många förslag, så det kommer att bli en mix.

Om vi inte får prata om hur svensk skola och svenska klassrum påverkas av det här och hur lärare påverkas av att de nu ska läsa på om riktlinjer för hur de ska hantera utvisade elever vill jag gärna prata om en annan sak, och det är det stora gapet mellan storstad och glesbygd.

Det finns ett stort gap mellan dem som pratar svenska hemma och dem som inte gör det. Men det finns också ett extremt stort gap mellan storstad och glesbygd. Regeringens politik är så storstadsinriktad som den bara kan vara. Jag vet inte om det är för att det är Liberalerna som leder den eller för att resten av regeringen inte ställer upp.

Vi kan ta Gällivares och Kirunas skolor som exempel just nu. De skriker efter lärare, och regeringens svar är att utbilda färre lärare. Skolministerns svar är att inte svara på frågorna från dem.

Vad vi ser just nu från Malmö till Malmfälten är att det saknas lärare, och regeringen vill utbilda färre. Den vill att de lärare som redan finns ska undervisa mindre. Hur går det ihop? Hur får vi fler lärare ut till Sveriges skolor?

Jag vet att det kommer ett svar som handlar om att en massa lärare som inte är i skolan just nu kommer att kunna komma tillbaka. Det kan man hoppas. Det vi vet med säkerhet är att man just nu fattar beslut om att utbilda färre lärare.

Hur får Gällivares skolor och Malmös utanförskapsskolor fler lärare så att de kan undervisa sina elever så att dessa kan klara skolan och så att vi undviker de siffror som jag vet att också Malmqvist är oroad över? Det är min fråga.

(Applåder)

Herr talman! Tack, ledamoten, för anförandet!

Det är ganska vanligt när en moderat står och talar utbildningspolitiska frågor att det handlar om hur man måste göra upp med en socialdemokratisk flumskola.

Problemet är att Lpo 94 beslutades i februari 1994. Då var Carl Bildt statsminister, och Beatrice Ask var skolminister. När man fattade beslut om Lgr 11, som också var en stor skolreform, var det visserligen under en moderat statsminister men en liberal, eller folkpartistisk, utbildningsminister.

De två stora skolomläggningar som skett under min livstid har varit borgerliga produkter när det gäller läroplaner, kursplaner och betygssystem. Ändå får vi socialdemokrater allt som oftast höra att det är vi som ligger bakom allt ont i den svenska skolan.

Det är ändå slående skickligt av Moderaterna att kunna vara i opposition mot den skolpolitik som de själva har varit med om att genomföra i decennier.

Min fråga till Josefin Malmqvist är därför varför Moderaterna under flera decennier har drivit på för det skolsystem som man nu inte alls vill kännas vid.

Herr talman! Jag kan be ledamoten att gå tillbaka till protokollet och se att jag var väldigt tydlig för att vi inte skulle ha den här debatten. Det är en självklarhet att det är läraren som styr undervisningen.

Elevinflytandet i skolan är fortfarande otroligt viktigt. Det är också beforskat att det skapar bättre skolor på totalen när vi skapar utrymme för elever att ha inflytande över sin skolgång.

Det är avgörande att elever får vara med och ha inflytande. Men det är läraren som är den som styr och leder undervisningen i klassrummet. Det är bara att gå tillbaka till protokollet. Jag tror att frågan egentligen ställdes till mig för att man vill undgå att svara på vad min fråga egentligen handlade om.

Det är Moderaterna som har suttit i regeringsställning vid de senaste två stora skiftena i svensk skolpolitik under 1990-talet och 2010-talet. Det är fakta. Det är bara att gå tillbaka och titta på när besluten fattades och på beslutsunderlagen.

Vi talar gärna om ideologiska experiment i det här fallet. Det största ideologiska experimentet vi har i svensk skola är vinstjakten och det svenska friskolesystemet. Vi är unika i världen med att tillåta vinstjakt på offentliga skattemedel.

Det är pengar som borde gå till fler lärare, eleverna, elevhälsan, bemannade skolbibliotek, läromedel och allt annat som Moderaterna gärna säger att de är för den här mandatperioden. Det är det stora ideologiska experiment som funnits i skolan de senaste åren.

Josefin Malmqvist får gärna fortsätta att säga att hon inte tycker att det är Moderaterna som är ansvariga för de senaste decenniernas läroplaner, ämnesplaner och betygssystem. Det är det. Vi kan gå tillbaka till protokollen och läsa att det under 1990-talet och 2010-talet var borgerliga regeringar som införde de senaste läroplanerna.

(Applåder)

Herr talman! Josefin Malmqvist talade i sitt anförande om att Sverige en gång hade en kompensatorisk skola och att gapet i dag är större än i många andra länder. Där håller vi verkligen med varandra; detta är ett stort problem.

Man kan fråga sig vad det är som har hänt i svensk skola och varför den inte längre förmår vara kompensatorisk. En väldigt stor del av svensk skola i dag är segregerad. Välutbildade föräldrar gör ett aktivt val när de väljer vilken skola deras barn ska gå i. Barn till andra föräldrar, som inte gör aktiva val, hamnar i en anvisad skola.

Det är ganska logiskt att tänka sig att den elev som har välutbildade föräldrar kommer att ha bättre förutsättningar att klara skolan. Den kanske inte kräver lika mycket resurser som den elev som har föräldrar med enbart gymnasie- eller grundskoleutbildning.

Det har gjorts en utredning om detta. Vad har kommunen för ansvar i sina skolor? Friskolorna kanske inte har ett lika betungande eller stort ansvar, och man borde kanske differentiera skolpengen mellan dem. Det hade varit glädjande om man hade kunnat göra detta. Men Almega gick ut bara någon dag efter att utredningens förslag presenterats och sa att detta kommer att slå undan benen för deras verksamhet. Och som av en händelse kom Josefin Malmqvist dagen därpå och sa att utredningen kommer att hamna i papperskorgen.

Jag vill därför fråga ledamoten: Hur ska man uppnå en kompensatorisk skola, där alla elever får förutsättningar att uppnå sin potential, med Moderaternas politik?

Herr talman! Det är ett väldigt intressant besked som Moderaterna kommer med. Man är alltså beredd att differentiera skolpengen för de kommunala respektive fristående skolorna. Det ska jag verkligen ta som ett sanningens ord, och jag hoppas att ledamoten då också är beredd att genomföra detta.

Det är alldeles uppenbart, i alla fall för mig, att den största delen av svensk flumskola, som ledamoten talar om, är marknadsskolan. Det är det som är Sveriges flumskola – att vi har aktörer som kan göra obegränsad vinst på svenska skolelevers utbildning. Man kan flytta pengarna till ett helt annat land. Man kan öppna skolor i Saudiarabien för svenska skattepengar, man kan öppna förskolor i Tyskland och man kan göra vad man vill. Om det inte är flummigt undrar jag vad som faktiskt är det.

Det är klart att vi ska ha god ordning i svensk skola. Men det kräver att vi har jämlika förutsättningar och att man har tillräckligt med elever och lärare för att kunna göra ett bra jobb.

Jag vill återkomma till det som Nils tog upp i sin replik, för jag reagerade också när Josefin Malmqvist i sitt anförande tog upp att den som sliter ska belönas. Även om Josefin Malmqvist hävdar att detta inte hör hemma i en skoldebatt är det trots allt så att lärare i till exempel Huddinge kommun nu tvingas göra handlingsplaner för hur man ska agera när deras elever utvisas. Man skriver i dessa dokument att det finns risk för kraftiga stressreaktioner hos eleven och hos klasskamrater och personal.

Hur kan detta inte vara en fråga som man behandlar i utbildningsutskottet? Jag tycker att den hör hemma i den här debatten.

Herr talman! Vi ska behandla ämnet grundläggande utbildning. Vad kan då vara mer passande än att prata om tryggheten och studieron i skolan? Sverigedemokraterna har länge velat göra något åt otryggheten och den dåliga studiero som finns i många skolor och klassrum, vilket jag tror att de flesta här känner till. Från att ha haft god studiero som harmoniserade med den tid då svenska elever presterade allra bäst i världen har vi i dag backat ett långt steg jämfört med andra länder.

Det är helt klart att om det inte finns studiero blir det svårt för eleverna att utbilda sig och svårt för lärarna att bedriva god utbildning. Det är ställt bortom allt tvivel att trygghet och studiero är grundläggande för att få välutbildade elever.

Glädjande nog har Tidögänget en utredning på bordet som vi snart ska besluta om här i riksdagen. Vi kommer att stärka rektorns och lärarens ledarskap, och det blir tydligt att rektorn ansvarar för skolans studiero och att läraren leder och bestämmer över undervisningen. Det blir även minskade dokumentationskrav vid disciplinärenden och gemensamma skolregler som bestäms av rektorn och som innebär tydliga konsekvenser vid överträdelser.

Mobbning och kränkningar kommer att definieras tydligare i skollagen. Mobilfri skola införs. Det kommer att ges utökade möjligheter till avstängningar, omplaceringar och akutskolor med syfte att skapa trygghet och studiero. Det blir möjligt att neka tillträde för särskilt farliga elever, alltså sådana som vi inte kan ha i skolan. Tyvärr finns de där i dag.

Herr talman! Nuvarande betygssystem har vi haft en ganska kort tid, cirka 15 år. Man bör nog inte byta ut systemen alltför ofta utan ha dem en lite längre period. Dock är problemen så stora nu att vi helt enkelt måste agera. Många här har klagat på det nuvarande betygssystemet på olika sätt.

I dag bestämmer lärarna helt över elevernas betyg, vilket kan tyckas rimligt. Dock är det inte helt lätt. Tyvärr visar det sig att betygsglidningen – alltså utdelningen av glädjebetyg – är alldeles för stor. I vissa ämnen är drygt en tredjedel av betygen glädjebetyg, och det gäller både kommunala skolor och friskolor. Det är extremt höga nivåer. För att råda bot på detta och låta lärarna slippa yttre påverkan måste nuvarande betygssystem bytas ut. Vi i Tidögänget gör något åt saken. En utredning som det kommer att beslutas om före sommaren ligger på bordet.

Det nya betygssystemet kommer att ha en tiogradig skala, vara utan skarp godkännandegräns och innebära behörighetskrav motsvarande 4,0 i snittvärde. En sammantagen betygsprincip kommer att gälla, alltså inga skarpa gränser. Nationella prov kommer att ligga till grund för en del av betyget medan resterande delar är lärarnas och respektive skolas samlade betygsvärden.

Vidare kräver betygssystemet att dagens nationella prov görs digitalt, med gemensam rättning och uträkning av betygen. Frågan om digitala nationella prov behandlades redan av den förra regeringen. Skolverkets arbete med detta sedan dess har inte haft den fart det borde, vilket vi är mycket kritiska till. Nu krävs det att arbetet med de digitala nationella proven intensifieras så att eleverna kan få mer rättvisande betyg.

Herr talman! Jag har berört detta förut, men tyvärr är det ständigt aktuellt. Det gäller ett fenomen som finns i våra skolor och ibland utanför dem, nämligen hedersproblematiken. Den fick vi på köpet i och med massinvandringen. Som exempel kan vi ta Malmö, där var femte niondeklassare lever under hedersförtryck. Det handlar bland annat om att barn av olika kön inte får leka med varandra. Flickor får inte ha kortärmat eller gå barbenta trots sommarvärme. Pojkar säger att de vill bestämma över kvinnlig personal och att de inte behöver lyssna på dem för att de är kvinnor. Syskon styr och kontrollerar varandra.

Det görs tyvärr få anmälningar om hedersförtryck trots att omfattande utredningar visar på enorma problem. De drabbar som sagt 20 procent av niondeklassarna. Några anledningar till detta har man också fått fram. De handlar om att personalen inte vågar anmäla. De är rädda på grund av hotbilden från vårdnadshavare och anhöriga. Personalen är rädd att barnen ska fara illa om de tar upp känsliga saker med föräldrarna. Personal och ledning upplever stora svårigheter i mötet med föräldrar vid oro över hedersproblematik. En utredning om att motverka hedersrelaterat våld och förtryck är redan igång. Vi ser fram emot alla åtgärder som kan lindra denna åkomma.

Vi sverigedemokrater anser även att man måste gå ett litet steg vidare genom en riksomfattande kartläggning av hedersförtrycket och islamiseringen i den svenska skolan. Dessa problem är så allvarliga och omfattande att man inte får missa något. Vårt mål är att den svenska skolan återigen ska vara fri från hedersförtryck och islamisering.

Herr talman! I dag är förutom ordningsstörningarna de låga kunskaperna i det svenska språket ett jätteproblem. Vi ser att väldigt många elever, framför allt i utanförskapsområdenas skolor, har stora problem med läsförståelsen. Den fortsätter att sjunka, enligt de mätningar den stora organisationen Pirls gör.

En tredjedel av alla elever är i dag berättigade till modersmålsundervisning. Detta kostar mycket pengar, vilket inte många vill prata om. Det handlar om 2,4 miljarder, om alla nyttjar det. Drygt 50 procent gör det i dag. Detta vill vi ta bort, men vi konstaterar även att vi tyvärr än så länge är det enda parti som vill det. I stället vill vi satsa dessa pengar på ökad undervisning i svenska språket, vilket många här har pratat om och vill göra. Nu finns tillfället och pengarna. Nu måste signalen till alla elever vara att goda kunskaper i svenska språket kan ge dig god utbildning och sedan ett trevligt arbete. Har du sedan tid över får du jättegärna lära dig ditt modersmål, men i egen regi.

(Applåder)

(forts. § 15)