Fru talman! Kommer du ihåg din första skoldag? Jag tänker att många gör det. Det är en stor och viktig dag, och det är en pirrig dag för de allra flesta.

För att göra den dagen – inträdet i skolans värld – så bra och smidig som möjligt för de allra yngsta skolbarnen skapades en frivillig sexårsverksamhet som skulle förena förskolans och grundskolans olika särarter och bygga en brygga mellan de båda verksamheterna. Förskolans undervisning, som bygger på barnens lek, skapande rörelse, lärande med eleven som utgångspunkt samt social och emotionell träning, skulle kombineras med skolans undervisning, som styrs av fastslagna kunskapsmål. På så vis skulle alla barn ges möjlighet att delta i en tioårig pedagogisk verksamhet som skulle ge bättre möjligheter att i slutändan nå grundskolans mål.

År 1998 blev förskoleklassen obligatorisk för kommunerna, men den var då fortfarande frivillig för barnen. Syftet var som sagt att stimulera varje barns utveckling och lärande och att underlätta integreringen mellan förskola och skola.

Förskoleklassen fick samma läroplan som grundskolan och fritidshemmet – Lpo 94 – och samma mål att sträva mot. Det fanns dock inga mål att uppnå för den enskilda sexåringen. I läroplanen Lgr 11 kvarstod den grundtanken oförändrad – förskoleklassen arbetade fortfarande med samma värdegrund och uppdrag som grundskolan men utan kursplaner och utan att underställa den enskilda sexåringen kunskapskrav.

År 2016 fick sedan förskoleklassen en egen del i läroplanen för att tydliggöra en annars rätt fritt hållen styrning.

År 2018 blev förskoleklassen obligatorisk för att fullfölja det ursprungliga syftet att varje barn ska ha möjlighet till en tioårig pedagogisk verksamhet som syftar till att uppnå grundskolans mål. Skolpliktens inträde tidigarelades ett år; sedan dess ska sexåringar normalt påbörja sitt fullgörande av skolplikten i förskoleklassen.

Fru talman! En ettårig skolform har samtidigt sina problem.

För det första har det som skulle bli en brygga blivit ett resursmässigt dike. Snittkostnaden för en elev i förskoleklassen motsvarar lite drygt en tredjedel av snittkostnaden för en elev i förskolan och knappt hälften av snittkostnaden för en elev i grundskolan.

För det andra är olikvärdigheten stor. Även om skolformen nu har ett eget avsnitt i läroplanen är den jämförelsevis svagt reglerad. Utformningen av verksamheten och ambitionerna med den varierar kraftigt mellan olika huvudmän, skolenheter och klassrum. På vissa håll sker ambitiös och påkostad undervisning. På andra håll kläms verksamheten ihop så att eleverna bara går halvdagar i skolan eller inte går i skolan varje dag i veckan. På vissa håll är verksamheten väldigt lik den undervisning som äger rum i lågstadiet. På andra håll verkar den fria leken prägla större delen av skoldagen.

För det tredje, fru talman, innebär en ettårig skolform att den kontinuitet som vi vanligtvis eftersträvar i utbildningsverksamheter, inte minst för små barn, är sämre än vad den skulle behöva vara. Förskoleklassen innebär en extra övergång mellan skolformer, i nya lokaler, med ny personal och med nya klasskamrater. Varje sådan övergång riskerar att leda till otrygghet och ett hack i elevernas kunskapsutveckling, men ändå upprepas det hela ett år senare.

Mot den bakgrunden står vi socialdemokrater bakom tillskapandet av en tioårig grundskola, men regeringen har nu ett ansvar att inte spola ut barnet med badvattnet. Den idé som bar fram tillskapandet av förskoleklassen är alltjämt en bra idé. Därför tycker vi att det är viktigt att regeringen i det fortsatta arbetet – när förordningstexter ska skrivas, när läroplaner ska revideras och när kursplaner och andra typer av styrning ska förändras – värnar att mötet mellan förskolans och grundskolans olika pedagogiska utgångspunkter och metoder fortsatt präglar arbetet i sexårsverksamheten, eller rättare sagt den nya årskurs 1, så att sociala och emotionella färdigheter får stå i fokus.

Majoriteten av den personal som bedriver undervisning i förskoleklassen är utbildade förskollärare. Det är viktigt att deras kompetens tas till vara och att det arbete med att erbjuda dem behörighetsgivande fortbildning som vi inledde 2021 får fortsätta. Men det räcker inte med att fortsätta med sådant som den socialdemokratiska regeringen inledde. Om reformens syfte att skapa större kontinuitet inte ska gå om intet behöver det komma på plats en valideringsprocess som leder till att den majoritet av förskollärarna som nu undervisar i förskoleklassen, och som har lång erfarenhet av det, så enkelt som möjligt kan bli behöriga att undervisa i hela lågstadiet.

Det räcker dock inte heller med det. För att den nya årskurs 1 även fortsättningsvis ska förena de pedagogiska utgångspunkterna i förskolan och grundskolan med varandra, förena lek och lärande, ta utgångspunkt i barnens förståelse av världen och i deras behov av rörelse samt bygga grunden för en livslång lust att lära behöver lågstadielärare få möjlighet till ett förskolepedagogiskt lyft i enlighet med det som föreslogs i den statliga utredning som föregick den här propositionen.

Sammanfattningsvis, fru talman: Ett längre kontinuum av kunskapsutveckling mot lågstadiets mål, färre verksamhetsövergångar, färre personal- och gruppförändringar och ökad likvärdighet är mervärden som den här reformen har kapacitet att ge. Fortsatt fokus på de minsta skolbarnens behov av lek och rörelse samt emotionell och social utveckling är dock nödvändigt, enligt vår mening. För att åstadkomma detta behöver fortbildningsmöjligheter, övergångsregler och valideringsprocesser möta de behov som finns hos förskollärare och grundskollärare som ska undervisa i lågstadiet efter 2028. För att möjliggöra detta behöver läro- och kursplaner och andra författningar nu revideras med det i åtanke.

Slutligen, fru talman, vill jag påpeka att vi socialdemokrater i varje budget sedan den här regeringen tillträdde har visat att vi tycker att det är viktigt att resurssätta skolan. I årets budget riktade vi 3 miljarder mer än regeringen till skolan, och utöver det föreslog vi en höjning av de generella statsbidragen med 6 miljarder.

Regeringen har gång på gång påstått sig göra historiska satsningar på skolan, men upprepade gånger har man avslöjats med att egentligen skära ned. Nu pekar tunga remissinstanser på att de medel som regeringen avser att tillföra inte kommer att täcka skolhuvudmännens tillkommande kostnader för den här reformen.

Meningen med den här ändå ganska stora reformen måste ju vara att höja kvaliteten under det första skolåret för alla elever utan att det går ut över kvaliteten i resten av lågstadiet. Om reformen inte ska leda till kvalitetsförsämringar är det viktigt att den inte är underfinansierad. Därför vill jag understryka, fru talman, hur viktigt det är att detta inte blir ännu en av den sverigedemokratiskt styrda och moderatledda regeringens besparingsattacker på skolan.

Vi socialdemokrater står givetvis bakom alla våra tre reservationer i betänkandet, men för tids vinning nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation 3.

(Applåder)

Fru talman! Jag tänkte att det fanns en ganska stor samsyn partierna emellan om att denna reform är önskvärd och att det därför inte skulle bli några replikskiften. Men eftersom Kumpula inte kunde hålla sig utan kallade våra reservationer överflödiga krävs det att jag tydliggör varför jag inte tycker att de är överflödiga. Jag kanske också frågar Kent Kumpula om vilken riktning han ser att det fortsatta arbetet ska ta.

Frågorna om behörighet och kompetensutvecklingsinsatser är i propositionen helt förpassade till förordningsändringar. Det Kumpula citerade var från utredningen, men i den proposition som ligger på riksdagens bord finns inte dessa skrivningar. Skolministern skriver också i ett svar på en skriftlig fråga som finns med i betänkandet att förordningarna bereds i Regeringskansliet. Vi kan alltså inte få några svar på vilka förändringar som ska göras i behörighetsförordningen och vilka möjligheter som ska finnas för en förskollärare som har jobbat i många år i förskoleklass att snabbt bli behörig att undervisa i det nya lågstadiets alla fyra årskurser. Om Kumpula eftersträvar kontinuitet måste han hålla med om att samma lärare måste kunna följa med hela vägen. Annars är det väl ingen poäng att gå från förskoleklass och lågstadium till ett fyraårigt lågstadium.

De över 5 000 förskollärare som nu undervisar i förskoleklass är nog intresserade av om de kommer att kunna valideras på ett enkelt sätt och bli behöriga för alla de fyra åren eller om de ska söka sig annat jobb.

Vad säger Kent Kumpula om detta?

Fru talman! Kursplaner kommer inte att svara på den fråga jag nyss ställde: Hur kommer förskollärare med lång erfarenhet av undervisning i förskoleklass enkelt att bli behöriga?

Vilken riktning har regeringen? Vilket inflytande kommer Kent Kumpula att ha över denna process, och vad är hans förslag om hur detta ska gå till?

Vi vill ju inte förlora en massa människor som nu är behöriga. Det handlar om människor som har erfarenhet av att jobba i arbetslag med behöriga lågstadielärare, och då borde man med ganska enkla medel kunna göra en snabbare valideringsprocess så att de inte måste gå en utbildning på tre och ett halvt år för att bli lågstadielärare. Vad är Kent Kumpulas och regeringens svar på detta?

När vi ändå pratar om kursplaner och styrdokument: Det förslag vi nu tar ställning till är att den nya årkurs 1 ska underställas samma regler som övriga grundskolan. Resten av arbetet, alltså det som eventuellt kan leda till att förskolans pedagogik får vara en del av den nya årskurs 1 och att det kan finnas kvar en särart som handlar om social och emotionell utveckling, överlämnas helt till regeringen.

Då vore det intressant att höra om Kent Kumpula kommer att ta strid för att det ska vara så. Ska sexåringar få fortsätta att lära sig att stå i kö och att vänta på sin tur att få kasta tärningen? Ska de få fortsätta att jobba med sådana färdigheter, ta utgångspunkt för sitt lärande i leken och få sina rörelsebehov tillgodosedda? Kommer det att bli så? Kommer Kent Kumpula att ta strid för det i beredningen av de nya läroplanstexterna?

Denna process överlåter vi helt till regeringen, för det vi nu ska besluta om är bara att det ska vara samma regler för den nya årskurs 1 som för resten av grundskolan.

Fru talman! Läskunnigheten bland svenska barn sjunker. Läskunnigheten sjunker tillsammans med kunskapsresultaten i den svenska skolan. I dag kan var femte fjärdeklassare inte läsa ordentligt. Störst är problemen bland de elever som inte alltid pratar svenska hemma. Där ser vi ser ett ännu större behov av att förstärka fokus på läsundervisning tidigt.

Vi vet att förmågan att läsa är helt nödvändig för att man ska kunna klara av skolan men också för att man ska kunna ta aktiv del i vår samhällsgemenskap. Det är helt avgörande att man kan läsa ordentligt. Därför behöver vi göra vad vi kan för att vända denna utveckling.

Vi satsar på fler böcker, fler fysiska läromedel och fysiska böcker. Vi satsar på bemannade skolbibliotek, vilket kommer på plats den här sommaren, liksom på att lärarutbildningen ska innehålla något så självklart som undervisning för våra framtida lärare i vilken utlärningsmetod som fungerar bäst för att få våra barn att lära sig läsa.

Fru talman! I dag debatterar vi ytterligare ett av dessa förslag. Vi debatterar regeringens reform – faktiskt en av de mest omfattande reformerna av svensk skola på årtionden. Med propositionen om en tioårig grundskola tar vi nu viktiga steg för att stärka den svenska kunskapsskolan. Vi vill öka likvärdigheten och skapa bättre förutsättningar för alla barn att lyckas i skolan, oavsett bakgrund eller bostadsort.

Det handlar också om något så fundamentalt som varje elevs första möte med skolan, om den första kontakten med grundskolan och om att lägga grunden för ett livslångt lärande. Det handlar om att ta ansvar för Sveriges framtid. Det låter kanske högtravande. Det är det också, för det handlar om att bygga en skola som ger varje elev det stöd som den behöver i vår skola. Det handlar om en struktur som skapar ett kunskapsfokus och möjlighet för varje elev att växa och bli sitt bästa jag.

För oss moderater är utbildningen vägen till frihet. Skolan är vägen till möjligheten att forma sitt eget liv, att bli sin egen lyckas smed eller att uppnå sina drömmar. Det ska man kunna göra oavsett bakgrund, uppväxtvillkor, vad ens föräldrar heter eller var de är födda någonstans. Det ska vara möjligt att bygga det liv man själv vill leva, och den resan börjar i skolan. En likvärdig och kunskapsfokuserad skola är en förutsättning för just detta.

Fru talman! Vi ser i dag att vart sjätte barn lämnar grundskolan utan behörighet till gymnasiet. Vi vet att var fjärde elev i årskurs 6 har underkänt i minst ett ämne. Det är helt oacceptabelt. Dessa siffror representerar ju alla de tusentals individer som i dag riskerar att landa utanför och vars framtidsmöjligheter drastiskt begränsas redan i tidig ålder.

Med den tioåriga grundskolan tar vi avgörande steg för att bryta den här utvecklingen. Genom att ge barn en mer strukturerad undervisning redan från sex års ålder, med fokus på läs- och skrivinlärning och tidig matematikundervisning, lägger vi grunden för en framgång i kommande skolgång. Vi vet att tidiga insatser är avgörande. Forskning visar att barn som får rätt stöd i tidig ålder har betydligt bättre förutsättningar att lyckas senare i skolan.

När vi nu ersätter förskoleklassen med en ny första årskurs i grundskolan får sexåringar tillgång till grundskolans personal, kompetens, läroplan och resurser på ett helt annat sätt. Det innebär att vi får möjlighet att stärka det pedagogiska innehållet och tydliggöra kunskapsuppdraget redan från start.

Fru talman! Som flera tidigare har varit inne på här i debatten bygger dagens skolstruktur på att du först går i förskola, sedan i en ettårig förskoleklass och sedan i grundskolan, och då börjar du i årskurs 1. Förskoleklassen blev som vi har hört obligatorisk först 2018. Men trots det fortsatte den att vara en separat skolform med en egen läroplan och egna regler. Det skapar problem i övergångarna mellan de olika stadierna.

Vi menar att vi inte kan ha ett skolsystem där övergångarna mellan skolformerna skapar den här typen av glapp i undervisningen. Det skapar en otydlighet i ansvarsfördelningen och skillnader i kvalitet. Vi menar att det inte är värdigt ett land som Sverige, som sätter kunskapen i centrum.

Låt mig därför vara tydlig med vad den här reformen faktiskt innebär.

För det första innebär den tioåriga grundskolan att vi ger alla barn möjligheter att få en längre och mer sammanhållen skolgång med fokus på kunskap. För det andra stärker vi läs- och skrivinlärningen och även matematikundervisningen. Det skapar en avgörande möjlighet för eleverna att sedan klara av resten av sin skolgång. För det tredje handlar det om kontinuitet. De här eleverna får nu bättre förutsättningar att behålla samma lärare under fler år under den tidiga skolgången, vilket vi tror främjar progressionen också i lärandet.

Vi tror att det här är en tydlig och viktig signal, och vi tror att det skapar goda förutsättningar att tidigt möta de här eleverna.

Fru talman! Jag hör kritiken från oppositionen här inne i kammaren. De menar att förskoleklassens särskilda pedagogik riskerar att gå förlorad. Låt mig då vara tydlig. Det finns ingenting i den här propositionen som stärker den oron eller den farhågan. Den här reformen hindrar inte att vi också tar med oss det bästa från förskoleklassen. Det finns inget hinder mot det. Det finns inget som hindrar att man också kan använda förskoleklassens arbetssätt och ta med sig delar av det in i den nya första årskursen. Vi tror att undervisningen i nya årskurs 1 ska präglas av en variation av olika uttrycksformer och arbetssätt, där lek och rörelse är en naturlig del av skoldagen.

Men skillnaden, fru talman, är att vi nu ger barnen en strukturerad undervisning i ämnen. Framför allt skriv- och läsinlärning och matematik får ett mycket tydligare fokus redan för sexåringarna. Vi vet att det är avgörande för att ge barnen en stark kunskapsbas att stå på. Det är dessutom viktigt för landet Sverige och vår tillväxt och konkurrenskraft. Det handlar om hur vi ska stå oss i relation till andra länder.

Fru talman! Den här frågan har varit i ropet länge. Det är ganska talande att det nu är den moderatledda regeringen som sjösätter reformen – äntligen. Tidigare regering har varit oförmögen, precis som i så många andra frågor. Men denna regering har handlingskraften att leverera och att genomföra förändringar.

Med en tioårig grundskola stärker vi nu ytterligare kunskapsfokuset i skolan. Det är en kunskapsskola där varje barn ges möjlighet att nå sin fulla potential, där det finns höga förväntningar på alla elever, oavsett bakgrund, och där tydliga kunskapskrav går hand i hand med relevant och rätt stöd för att man ska kunna nå de uppsatta målen.

Fru talman! Vi går nu från ord till handling. Den tioåriga grundskolan är en reform som kommer att kunna göra verklig skillnad för framtidens barn, tillsammans med många andra centrala reformer som denna regering nu håller på att sjösätta.

Vi tror att reformen kommer att bidra till att ge sexåringar en starkare skolstart, och den stärker kunskapsuppdraget. Sverige ska ha en kunskapsskola i världsklass, en skola där alla barn, oavsett bakgrund, får möjlighet att lyckas.

Med det, fru talman, yrkar jag bifall till propositionen och till utskottets förslag i betänkandet.

Även jag vill passa på att tacka för en trevlig termin. Jag vill tacka utskottets kansli för ett föredömligt arbete och mina kollegor i utskottet för ett gott samarbete under den gångna terminen.

(Applåder)

Fru talman! I mycket av diskussionen låter det som att vi är överens, men nu lyser det igenom vad Linus Sköld och Socialdemokraterna egentligen tycker.

Reformen har inte kommit till av en tillfällighet utan av en anledning. Vi menar att dagens förskoleklass inte riktigt har levt upp till förväntningarna. Den har blivit ett slags mellanår, ett slags väntrum mellan förskola och skola, där många barn går miste om värdefull tid för lärande. Det gäller inte alla barn. På vissa håll fungerar förskoleklassen alldeles utmärkt. Där har flera skolor redan i dag valt att anställa grundskollärare som är utbildade i att lära barn läsning och matematik. Redan i dag bedriver de den typen av undervisning i förskoleklass, men andra barn får inte alls den typen av undervisning.

Det är detta vi vill komma åt med denna reform. Vi vill att alla sexåringar ska bli fullvärdiga elever i grundskolan och ta vara på denna undervisningstid bättre. Det är målet.

Vilka metoder som används för att lära ut kunskap i grundskolan och i förskoleklass, och även i andra klasser, vilka metoder som används, är främst en fråga för professionen att ta ställning till.

Det är därför jag i mitt anförande sa att det inte finns något som hindrar att man tar med sig det bästa från det som i dag är förskoleklass när vi gör om och skapar en ny årskurs 1. Det är en förändring som vi välkomnar, och det är också en del i bakgrunden till reformen.

Jag har följande fråga till Linus Sköld. Står ni inte bakom utvecklingen att nya årskurs 1 kommer att ha ett ökat fokus på just kunskap?

Fru talman! Det blir kanske lite smått parodiskt för dem som lyssnar på debatten, när Linus Sköld väljer och vrakar bland de delar i inläggen som han vill lyssna på. Så må det vara.

Det stämmer att det finns en utredning som ligger till grund för reformen. En tidigare socialdemokratisk regering hade god tid på sig att sjösätta den, men man valde att inte göra det. Jag noterar det, och jag konstaterar nu att det är en moderatledd regering som säkerställer att vi får reformen på plats.

Det viktigaste för mig är att våra sexåringar nu får ett ökat kunskapsfokus i skolan och bättre möjligheter att rusta sig för sitt kommande studieliv och yrkesliv. Jag tror att detta att göra grundskolan tioårig är en första liten pusselbit för att komma dithän.

Det är ingen tillfällighet att vi pratar om ett ökat kunskapsfokus. Det är vad vi vill uppnå med reformen. Vi vill att det ska vara mer fokus på läs och skrivinlärning än det är i dagens förskoleklass. Vi vill att det ska vara fokus på tidiga matematikkunskaper för att lägga en god grund för kommande studier. Det Linus Sköld står här och beklagar är syftet med detta. Det är något vi eftersträvar med denna reform.

Jag kan upprepa igen att vilka metoder som lärarna väljer att använda i klassrummet främst är en fråga för lärarna att ta ställning till. Det vi säger, och det skollagen säger, är att undervisningen ska vila på evidens och beprövad erfarenhet, och det fortsätter vi att stå bakom. Det innebär att undervisningen kommer att bedrivas på ett annat sätt i årskurs 1 än i årskurs 9. Så sker redan i dag eftersom undervisningen är anpassad efter barns förmåga att ta till sig kunskap. Det här kan professionen väl, och vi ser fram emot att få detta på plats.

Fru talman! Det här har varit en väldigt spännande debatt att lyssna på. Jag gläds åt att regeringspartierna känner sådan stolthet över att genomföra denna reform, som Miljöpartiet och Socialdemokraterna lade grunden till. Det var inte ens förra mandatperioden som vi började jobba med att utveckla förskoleklassen, utan förrförra. Det resulterade i att förskoleklassen blev obligatorisk. I maj 2021 kom utredningen som ligger till grund för reformen.

Det är klart att man kan tycka att vår tidigare regering, eller för all del Socialdemokraterna förra året efter det att Miljöpartiet lämnat regeringen, kunde ha lagt på ett kol. Jag vet inte om ni minns någonting annat som försiggick 2020 eller 2021, som var något av en ansträngning för vårt samhälle att hantera. Det pågick en pandemi, som upptog ganska mycket resurser här i riksdagen, på Regeringskansliet och i samhället i övrigt. Det är möjligt att det mest angelägna just då inte var att genomföra detta. Men vi har fått höra hur regeringspartierna brinner för denna reform, och de har ändå haft ganska lång tid på sig. Utredningen fanns där redo att hanteras när den här regeringen tillträdde.

Vi har också hört en ganska animerad debatt om poängen med oppositionens reservationer mot bakgrund av att alla ändå vill att grundskolan ska bli tioårig, av de skäl som har redovisats och som gjorde att S-MP-regeringen började arbeta med frågan. Det har låtit som om det skulle vara lite onödigt att oppositionen håller på och lägger sig i.

Miljöpartiet och jag känner ett ansvar för att vårda den här reformen. Det är därför vi påpekar vilka viktiga delar som behövs. Vi tror på den här reformen. Men, fru talman, jag ska erkänna att jag inte är säker på om jag tror på den lika mycket som regeringspartierna. Det vi får höra är nämligen anföranden om att reformen kommer att lösa nästan allting som finns att lösa när det gäller svensk skola. Men det kommer den inte att göra under den här regeringen heller.

Det som behövs i svensk skola är skickliga lärare som har tillräckligt med tid för sina elever. Vi kan göra alla möjliga andra reformer, men om vi inte löser det spelar de ingen roll. Därför har jag lite svårt att tolka budskapen. Vill regeringen verkligen få till en riktigt bra tioårig grundskola, eller är det någonting som man bara bockar av?

Det är två saker som vi särskilt vill lyfta fram när det gäller den här reformen. De handlar om att värna förskolans pedagogik. Jag har reagerat lite på att det låter i debatten som om barns utbildning börjar i förskoleklassen, eller möjligtvis som om förskoleklassen är ett vakuum och att utbildningen börjar i det som nu är årskurs 1. Men svenska barns utbildning börjar ju när de börjar förskolan. I förskolan arbetar man systematiskt med språk, matematik, naturvetenskap och estetiska uttrycksformer. Förskoleklassens roll har varit att vara en brygga över till skolan.

Vi, eller i alla fall jag, har vid några tillfällen refererat till riksdagens forskningsdag, då vi pratade om framtidens kompetens. En sak som jag har noterat när jag tittat på till exempel STEM-ämnen, alltså matematik och naturvetenskap med mera, är att intresset för de ämnena sjunker. När barn börjar skolan är väldigt många av dem intresserade av de ämnena, men sedan sjunker graferna som en sten. Intresset sjunker brant tills de går ut nian.

Jag tycker nog att man ska ställa sig frågan om det är någonting i svensk skola som vi gör fel, som gör att barn tappar intresset för de ämnen som ger det vi bedömer som jätteviktiga kunskaper i samhället de ska leva i. Jag tror faktiskt att man kan säga att vi tar dem på lite för stort allvar. Vi kanske vill göra små universitetsstudenter av barn som fortfarande behöver lek, rörelse och estetiska uttrycksmöjligheter för att lära sig det de behöver.

När vi pratar om att värna förskolans pedagogik handlar det om att de som har jobbat i förskoleklass och erfarna förskollärare ska kunna fortsätta att arbeta i grundskolans tidiga årskurser, alltså inte bara nya årskurs 1 och 2. Man ska se till att det finns validering som är generös mot erfarna yrkesmänniskor. Det ska finnas lämpliga påbyggnadsutbildningar, så att de kan följa med genom hela lågstadiet.

Jag vill också lyfta fram, utifrån det jag sa tidigare, att svensk skola gör någonting med motivationen att lära. Det är viktigt att de som är lågstadielärare nu också anammar pedagogik på lekens grund. Jag tror att det kan vara en nyckel.

Vi har diskuterat vad som är rimligt att göra i reformen i fråga om övergångsregler för behörighet och legitimationer. Vi vill se verkligt generösa villkor. Vi vill nämligen värna reformens syfte att bygga ihop grundskolan så att det blir en kontinuitet för eleverna. Det behöver ske utifrån varje persons individuella kompetens. Man ska inte behöva läsa en hel utbildning om det inte finns kompetensluckor, utan man ska kunna följa med barnen längre upp i utbildningen.

Man kan fundera på om det är rimligt att göra ett sådant reformarbete redan nu. Mitt svar är ja. Jag tycker att det är helt rimligt. När man gör en sådan stor reform som påverkar många lärare bör man göra hela jobbet. Man kan inte säga att man ska göra det sedan och att vi får se hur det blir. Det handlar ändå om människors yrkesliv, och jag tycker att vi ska visa respekt för det. Det är rimligt att man har det klart för sig när man lägger en proposition som denna på bordet. Det finns inget som hindrar regeringen att göra så.

Fru talman! Jag vill yrka bifall till Miljöpartiets och Vänsterpartiets gemensamma reservation 2 om förskolans pedagogik och vikten av att den fortfarande är en bärande del i den nya tioåriga grundskolan.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 18 juni.)