Peder Björk

Herr talman! Jag kan utifrån statsrådets svar konstatera att regeringen fortsätter att nedprioritera distansutbildningar även framöver. Det är ett viktigt besked om just den frågan till alla som lyssnar.

Om det nu är så som statsrådet ändå vill hävda, det vill säga att man inte vill göra någon skillnad på mindre och större lärosäten, är det ytterst märkligt att det är de mindre lärosätena som nu konsekvent får betydligt mindre anslag och resurser när det gäller både undervisning och forskning.

För Mittuniversitetet innebär det i storleksordningen 20 miljoner kronor mindre till forskning och undervisning. Det kommer att bli ännu mindre de kommande åren om den här regeringens politik får fortsätta att råda.

Herr talman! Till skillnad från statsrådet och SD-regeringen hävdar vi socialdemokrater att de mindre universiteten klarar att både leverera utbildning med hög kvalitet och ha en bra koppling till arbetsmarknaden, vilket regeringen uppenbarligen inte tror på.

Jag ska bara ge ett exempel på detta taget just från Mittuniversitetet. Svenskt Näringslivs högskolepejl för i år visade att exempelvis studenter med en kandidatexamen från ekonomprogrammet har en etableringsgrad på nästan 93 procent tre år efter examen. Det är den högsta i hela landet, herr talman. Men regeringen fortsätter att straffa de små universiteten och högskolorna.

Det är ingen slump att de regioner som har ett starkt universitet också har en stark arbetsmarknad. Men det tycks inte regeringen se när man nu fortsätter att försvaga lärosätena som finns utanför storstäderna. När man gör det riskerar man också att försvaga hela regioners utveckling.

Herr talman! Det är därför vi socialdemokrater är så tydliga med att vår politik för högre utbildning och forskning innebär att spets och bredd ska finnas i hela landet. Det är också därför vi vill investera 700 miljoner kronor mer än regeringen i forskning, innovation och forskningsinfrastruktur.

Regeringens forskningspolitik går i motsatt riktning. Regeringen har delvis skjutit viktiga investeringar på framtiden. Men man har också tagit bort mål om jämställdhet och samhällspåverkan och dessutom infört en konkurrensutsättning av forskningens basanslag och på så sätt missgynnat de mindre lärosätena. Detta kommer att innebära mer byråkrati, mindre akademisk frihet och sämre villkor för de mindre universiteten.

Herr talman! Regeringen borde se de mindre universiteten och högskolorna som en tillgång och inte ett problem. De universiteten och högskolorna är en motor för tillväxt, jämlikhet och framtidstro i hela landet.

(Applåder)

Herr talman! De mindre universiteten och högskolorna är faktiskt en förutsättning för att Sverige ska hålla ihop. De bidrar till utbildning, forskning och kompetensförsörjning i hela landet, inte bara i storstäderna.

Mittuniversitetet är ett tydligt exempel på det. Här har man byggt upp en stark undervisning med bredd och starka forskningsmiljöer inom bland annat digitalisering, hållbarhet och skogsnäring – områden som är helt centrala för den gröna omställningen och för näringslivet i norra Sverige. Universitetet är också väl förankrat i regionens utveckling och samarbetar med både kommuner och företag. Universitetet lever helt enkelt upp till sin vision om att vara ett globalt universitet med regionalt engagemang där man forskar och utbildar för hela livet.

Herr talman! SD-regeringens politik går dock i rakt motsatt riktning mot detta. Basanslagen och resurserna till utbildningen minskar för Mittuniversitetet och för flera andra mindre lärosäten. Samtidigt signalerar regeringen att distansutbildningar och fristående kurser ska nedprioriteras. Det slår alldeles särskilt hårt just mot de mindre universiteten och mot de människor som inte bor nära ett campus.

Herr talman! Storleken på den andel som går vidare till högre utbildning är nämligen direkt kopplad till var i landet man bor. I Danderyd är det 79 procent som har påbörjat högskolestudier vid 24 års ålder, medan motsvarande siffra för de tio kommuner som har lägst övergångsfrekvens är 10–20 procent. Förutom den sociala sammansättningen påverkar alltså både geografisk närhet till högre utbildning och situationen på den lokala arbetsmarknaden vilka som väljer att läsa vidare.

För många som bor i glesbygd eller är mitt i arbetslivet är tillgången till just distansutbildning faktiskt helt avgörande för möjligheten att vidareutbilda sig eller för den delen byta bana mitt i livet. Att försvaga de möjligheterna är inte en satsning på kvalitet; det är att försvåra för människor att växa.

Herr talman! Högre utbildning och forskning är avgörande för Sverige som kunskapsnation men också för att ge människor möjlighet att just bilda sig, utvecklas och få ett jobb. Som ett litet, exportberoende land bygger vår innovationskraft i Sverige faktiskt på att vi har forskning som både möter samhällsutmaningarna och drivs av nyfikenhet. Nya idéer måste kunna utvecklas och kommersialiseras till nytta både för näringslivet och för samhället i stort.

Vi socialdemokrater menar att utbildning och forskning är verktyg för att bygga Sverige starkt, inte kostnader som ska sparas bort. Varför ser inte SD-regeringen det?

(Applåder)

Herr talman! Jag ska först kommentera budgetfrågan. Om vi i vår socialdemokratiska skuggbudget skulle återställa allt tok som den här regeringen har hållit på med skulle hela vårt utrymme gå åt till att bara göra det. Vi står självklart upp för kontoren, och vi har självklart budgeterat för detta.

Herr talman! Det är uppenbart i den här debatten och i tidigare debatter att statsrådet uttrycker att han är både stolt över och nöjd med de nedläggningar som nu sker av 25 procent av servicekontoren runt om i landet. Debatten om nedläggningar av servicekontor handlar i grunden om vilket Sverige vi vill ha, ett land där staten finns nära medborgarna eller ett land där servicen försvinner och tilliten eroderar.

Statsrådet talar länge och gärna om effektivisering. I praktiken betyder det att man väljer bort lokal statlig service för människor som bor på platser som inte är viktiga för SD-regeringen.

Herr talman! Vi socialdemokrater tror tvärtom på en stark statlig närvaro i hela landet och en statlig service som fungerar och finns där för alla. Sverige ska hålla ihop. Staten ska finnas där människorna finns. Där är de statliga servicekontoren en viktig pusselbit.

Den pusselbiten väljer nu SD-regeringen att kasta bort. Därmed kommer samhällsbygget Sverige att få hål i sig. Det, herr talman, försvagar tilliten och samhällsgemenskapen. Det kommer också att bli statsrådet Slottners eftermäle efter sina år i SD-regeringen.

(Applåder)

Fru talman! Statsrådet hänvisar i sitt svar till ufon. Den enda här i kammaren som saknar markkontakt och är i något slags omloppsbana i universum är statsrådet själv. Vi är 13–14 ledamöter i salen som i inlägg efter inlägg visar på betydelsen av dessa servicekontor. Det är namninsamlingar, det är människor som stoppar ledamöter i affären, det är inlägg i medierna och det finns kommun- och regionledningar som starkt protesterar mot det som SD-regeringen gör. Den enda som inte verkar tycka att det är ett problem att dra undan service för medborgare runt om i hela landet är statsrådet själv; han är ute på rymdtur och saknar fullständigt markkontakt.

Fru talman! Statlig närvaro handlar inte bara om service och myndigheter, utan det handlar också om tillit till staten. När människor märker att staten finns där de bor med service, arbetsplatser och lokal närvaro, då stärks förtroendet för staten. Men när servicekontoren stängs, när de statliga jobben flyttas och när det blir två timmars bilresa till närmaste myndighet enkel väg, då urholkas denna tillit.

Det är exakt det vi ser under SD-regeringens tid vid makten. För de äldre i Filipstad, för företagaren i Åmål eller för den nyanlända i Sandviken betyder faktiskt ett nedlagt servicekontor att man inte längre har en dörr att knacka på. Staten blir något avlägset, en röst i telefonen, en webbsida som krånglar eller ett formulär på byråkratisk svenska.

När människor slutar känna att staten finns där för dem växer också klyftan mellan stad och land. Det är farligt för demokratin, för sammanhållningen och för den samhällsgemenskap som Sverige har byggt upp under decennier, fru talman.

Statsrådet talar gärna om flexibla lösningar och mobila kontor. Det låter modernt. Men sådana lösningar kan inte ersätta den fasta, fysiska närvaron. Ett mobilt kontor som dyker upp någon gång då och då, som statsrådet sa alldeles nyss, kan inte ersätta tryggheten i att veta att staten är lokalt representerad av ett servicekontor eller en annan myndighet.

Fru talman! Vi socialdemokrater vill att statens närvaro ska stärkas och byggas ut, inte dras in. Sverige ska ha en statlig närvaro i hela landet. Vi ska inte ha en ordning där placering av statlig verksamhet har Stockholm som norm och allt annat är en avvikelse och där man dessutom inte ser betydelsen av och styrkan i en sammanhållning i hela landet.

Fru talman! Jag har ingen förhoppning om att SD-regeringen kommer att agera för att stärka människors tillgång till statlig service, men jag hoppas att de kan erkänna att för dem är detta inte en prioriterad fråga. Faktiskt verkar frågan inte ens vara viktig.

(Applåder)

Fru talman! När jag lämnade in den här interpellationen i maj i år gjorde jag det för att jag ville uppmärksamma en utveckling som nu blivit verklighet. Det är redan 17 servicekontor i landet som har stängts, och ytterligare ett tjugotal står på tur. Flera FA-regioner är nu helt utan statlig service i form av servicekontor. Det är en direkt konsekvens av SD-regeringens politik, som dragit undan grunden för en väl fungerande verksamhet vid Statens servicekontor.

SD-regeringens budget innebär kraftigt minskade anslag. Det handlar om 150 miljoner kronor till 2027. De besparingarna har lett till nedläggningarna av servicekontor. Nu försöker regeringen få det att framstå som om man agerar. Man låter påskina att man satsar på mobila och flexibla lösningar för lokal statlig service och tillför 10 miljoner kronor 2026. Men, fru talman, det förändrar inte den grundläggande bilden och konsekvenserna i form av nedläggningar av ett stort antal servicekontor runt om i landet. Och vad värre är fortsätter man att stänga kontor samtidigt som man pratar om att utveckla nya, mobila och flexibla lösningar.

Fru talman! I praktiken innebär de flexibla lösningarna en omvandling av flera av dagens kontor så att de kommer att sakna fast personal och få minskade öppettider. Samtidigt påstår regeringen att man vill stärka statens närvaro. Men i praktiken innebär politiken att närvaron försvagas i hela landet.

När regeringen beslutade om nedskärningarna av servicekontoren fanns det 60 FA-regioner. Redan då stod det klart att man inte skulle klara att ha minst ett servicekontor i varje FA-region. Nu finns det ytterligare 11 FA-regioner, och det är ännu mer omöjligt att upprätthålla löftet. Det är ett mönster vi känner igen. SD-regeringen säger att de vill öka tillgängligheten, men i verkligheten blir det längre avstånd, mindre närvaro och sämre service.

Fru talman! Hur kan SD-regeringen tala om satsningar när de totala resurserna fortfarande är mycket, mycket lägre än innan deras egna nedskärningar?

(Applåder)

Herr talman! Det är ganska talande att finansministern väljer att prata om allting annat än om hur man kan använda de statliga bolagen för att skapa tillväxt. Man har från regeringens sida ingen idé om hur man kan använda de statliga bolagen. Men jag delar en uppfattning som finansministern har, och det är att vi har många väldigt bra och välskötta statliga bolag. Just därför skulle man kunna använda de statliga bolagen mer aktivt för att skapa tillväxt och sänka arbetslösheten, men vi har fått höra här i kammaren att finansministern inte är intresserad av det. Det är förvånande nu när vi faktiskt ser att hushållens ekonomi urholkas, jobben försvinner och investeringar uteblir. Det är väl precis nu som staten borde agera.

Herr talman! Om det nu är så att de statliga bolagen enligt regeringen inte kan användas mer aktivt för att skapa tillväxt borde regeringen åtminstone i sin budget som man presenterade tidigare i veckan ha haft många förslag på hur man skapar tillväxt på både kort och lång sikt.

Herr talman! Jag hörde inte någonting av det i upprabblingen av åtgärder. Det saknas faktiskt effektiva åtgärder för att skapa tillväxt. Nej, sänkta skatter är inte lösningen på allt. Vi behöver använda fler verktyg för att vända utvecklingen.

Herr talman! Att, som regeringen gör, stå passiv mitt i en ekonomisk kris är inte ansvarstagande. Nej, Sverige behöver en ny riktning för att man ska skapa tillväxt, skapa jobb och framför allt, herr talman, ge människor framtidstro.

Herr talman! Finansministern behöver inte vara orolig för att få kritik om regeringen faktiskt gör satsningar och stora investeringar. Faktum är dock att det är just detta man inte gör. Man står och stampar på samma ställe hela tiden utan att ta in det som händer och vidta aktiva åtgärder för att vända utvecklingen.

Det räcker med att titta på länderna i vår närhet. De har också i allra högsta grad påverkats av Trumps tullar, men där är tillväxten mycket bättre än i Sverige. Där ser inte arbetslösheten lika illa ut som i Sverige.

Att ducka och gömma sig bakom en internationell konjunktur håller inte. Länderna runt oss visade att om man har en aktiv politik kan man förändra situationen och skapa en högre tillväxt än vad vi just nu klarar av i Sverige. Man kan också pressa tillbaka arbetslösheten. Det duger inte att gömma sig bakom omvärldsläget.

Herr talman! Jag lyssnade på radion i morse, där finansministern med all rätt ondgjorde sig över att bankerna inte gör mer för att sänka räntan nu när Riksbanken faktiskt har sänkt sin ränta. Det som slog mig var att vi faktiskt har ett statligt bolag, en statlig bank. Hur vore det om finansministern, i stället för att sitta i medierna och kritisera bankerna lite halvvagt, skulle vara aktiv som finansminister och fundera över hur man kan använda den egna statliga banken för att skapa förändring? Då kan vi göra skillnad på riktigt med de verktyg som faktiskt finns till statens förfogande.

Det kanske inte gör jättestor skillnad, men det hade kunnat göra en viktig skillnad. Det hade nämligen varit en signal om att regeringen tar det här på allvar och är beredd att använda alla verktyg i verktygslådan för att ta ur Sverige ur bottenträsket när det gäller tillväxt i Europa och trycka tillbaka arbetslösheten.

Herr talman! De statliga bolagen har genom historien spelat en helt avgörande roll för Sveriges utveckling. När marknaden inte har klarat av att leverera har staten gått in. Vi har byggt ut infrastrukturen. Vi har säkrat viktiga industrier. Vi har sett till att hela landet utvecklas med hjälp av de statliga bolagen.

Just nu är vi mitt i den gröna omställningen. Men investeringar i klimatsmart energi och framtidens transporter skjuts upp och till och med motarbetas aktivt av Tidöregeringen. I stället för att ta klivet framåt och skapa tillväxt riskerar Sverige att halka efter, inte bara i förhållande till våra egna ambitioner utan också jämfört med våra grannländer.

Herr talman! Frågan kvarstår: Varför väljer regeringen att passivt luta sig tillbaka i stället för att ge de statliga bolagen nya och aktiva uppdrag för att ta Sverige ur krisen och samtidigt skapa tillväxt?

Herr talman! Låt oss vara ärliga: Sveriges ekonomi har gått och går riktigt dåligt. Jag lämnade in den här interpellationen redan i början av maj det här året. Situationen har inte förbättrats, snarare tvärtom. Vi är nu i bottenligan i EU när det gäller tillväxt, och arbetslösheten är bland de högsta i Europa. Under den här mandatperioden har antalet arbetslösa i Sverige ökat med 100 000 personer. Antalet konkurser har dessutom ökat dramatiskt bland byggföretag, småföretag och industriföretag. Investeringsplaner fryser inne.

Detta är verkligheten i Sverige hösten 2025. Sverige står och stampar medan våra grannländer visar vägen och går före.

Det här är inte bara siffror. Det handlar om barnfamiljer och hushåll där en eller båda förlorar jobbet och hushåll som har sett sina inkomster ätas upp av de höga priserna. Tio års reallöneökningar har utraderats. Vanliga hushåll har fått det allt svårare att få ihop vardagen.

SD-regeringen har hittills gjort väldigt lite för att hjälpa dem som haft det tuffast och i stället fokuserat på skattesänkningar för dem med de allra högsta inkomsterna. Nu, efter tre år, har finansministern presenterat en budget på 80 miljarder kronor utan att visa på hur den ska kunna vända utvecklingen. Regeringen saknar helt och hållet en plan för tillväxt i Sverige, för hur jobben ska jobben ska bli fler och för hur Sverige ska ta sig ur Europas bottenliga.

Herr talman! I detta läge duger det inte att säga att de statliga bolagen ska agera affärsmässigt. Statliga bolag kan faktiskt vara ett verktyg för att öka investeringarna, driva innovation och skapa nya jobb i hela landet. Om inte finansministern ser behovet av nya eller förändrade uppdrag för de statliga bolagen nu, när tillväxten står still, konkurserna ökar och hushållen går på knäna, när tänker regeringen då agera?

Fru talman! I och med att SD-regeringens budget nu har presenterats står det klart att myndigheterna Post- och telestyrelsen och Myndigheten för digital förvaltning kommer att slås samman till en enda myndighet. I dag har PTS sitt huvudkontor i Stockholm, och Digg har sitt huvudkontor i Sundsvall.

Min fråga till statsrådet Slottner är: Tänker regeringen besluta att de framtida placeringsorterna för den nya och sammanslagna myndigheten ska vara Stockholm och Sundsvall – i linje med den starka rekommendation som kommer från myndighetsledningarna på de myndigheter som ska slås ihop?

Fru talman! Under sommaren har kontantförsörjningen i Sverige havererat. Som exempel stod ortens enda bankomat i Hagfors utan pengar i över en månad. Enligt medieuppgifter har sammanlagt en fjärdedel av landets bankomater varit ur funktion. Riksbanken har länge varnat för sårbarheten i just kontantkedjan. Detta skapar både oro och otrygghet, särskilt på landsbygden, där det ofta inte finns något alternativ. För många äldre men även för andra är kontanter en nödvändighet för att klara vardagen, och när bankomaterna inte fungerar blir samhällets sårbarhet extra tydlig, både i vardag och kris.

Min fråga går till statsrådet Niklas Wykman. Vilka långsiktiga åtgärder avser regeringen att vidta för att säkra tillgången till kontanter i hela landet så att människor kan känna trygghet inför framtiden?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tror faktiskt inte att jag sprider särskilt mycket oro. Det gör den här regeringen väldigt bra själv genom sitt agerande och den politik som man bedriver.

Den här regeringens politik står i en stark kontrast till tidigare socialdemokratiska regeringar och den politik som då fördes, som i grunden syftade till faktisk statlig närvaro och service i hela landet. Om- och nylokalisering av statliga myndigheter var ett av verktygen för att uppnå detta.

Jag var kommunstyrelsens ordförande i Sundsvall när den socialdemokratiska regeringen beslutade om att tillskapa Digg och också beslutade att den nya myndigheten skulle lokaliseras till just Sundsvall. Jag vill vara tydlig med att detta inte handlade om att regeringen ville vara snäll mot Sundsvall eller Västernorrland, utan det handlade om att regeringen gjorde en grundlig analys och såg att de bästa förutsättningarna i landet för en etablering fanns i Sundsvall. Man hade både insikten och utgångspunkten att allt faktiskt inte behöver centraliseras till Stockholm. Då föll valet på Sundsvall.

Givet svaren från PTS och Digg på regeringens uppdrag verkar det också som att det val som den socialdemokratiska regeringen gjorde var väldigt klokt. Jag hoppas att även den här regeringen någon gång orkar lyfta blicken utanför Stockholm och aktivt väljer att besluta om att den framtida lokaliseringsorten vid en sammanslagning av PTS och Digg ska vara både Sundsvall och Stockholm.

(Applåder)

Fru talman! Jag är boende i Sundsvall och representerar Västernorrland här i riksdagen. Det skulle alltså kunna framstå som att jag av lite lokalpatriotiska skäl väljer att lyfta denna fråga därför att jag vill värna arbetstillfällen i Sundsvall. Det är såklart inte oväsentligt, men det är definitivt inte huvudanledningen till att jag lyfter den här frågan här i kammaren.

Jag gör det därför att jag är orolig med tanke på hur regeringen tidigare har hanterat den statliga närvaron och servicen i hela landet och på de beslut man har fattat tidigare under den här mandatperioden. Genom flera beslut har den här SD-regeringen visat att man faktiskt inte bryr sig om statlig närvaro och service i hela landet.

Det finns flera exempel, inte minst från det län jag representerar här i riksdagen. Exempelvis väljer man att flytta huvudkontoret för Folke Bernadotteakademin från Kramfors till Stockholm. Sidas verksamhet i Härnösand väljer man att flytta därifrån till Stockholm.

Som om detta inte vore nog, fru talman, väljer statsrådet och regeringen att lägga ned 35 statliga servicekontor runt om i hela landet. Bakgrunden är att regeringen tydligt pekar ut att man ska göra neddragningar i budget och på så sätt tvinga Statens servicecenter att plocka bort den statliga närvaron och framför allt den statliga servicen runt om i hela landet. Detta, fru talman, är anledningen till att jag ställer de här frågorna i dag. Jag är orolig, för man kan inte riktigt vara säker på hur den här regeringen väljer att hantera dessa frågor.

När det gäller just servicekontoren har det också visat sig att statsrådet och regeringen inte är intresserade av att ta ansvar för konsekvenserna av de beslut de själva har fattat utan helt och hållet har lämnat över till Statens servicecenter att besluta om var servicekontoren ska finnas runt om i landet. Man kunde ju tänka sig att regeringen hade en idé om hur servicen ska se ut och var kontoren ska finnas runt om i landet och faktiskt pekade ut det. Men det har man valt att avstå från.

Det är just därför jag ställer frågan om lokaliseringsort och om idén och tanken bakom sammanslagningen av PTS och Digg. Det är också därför jag gärna i dag hade velat ha ett svar på om regeringen är beredd att aktivt peka ut lokaliseringsorter.

Till detta kommer också frågor om hur den här verksamheten ska bedrivas framöver. Det får väl bli min fråga nu, fru talman: Även om statsrådet inte i dag vill lova att man ska peka ut en lokaliseringsort, är statsrådet beredd att vara tydlig med vilken inriktning myndigheten ska ha för sin verksamhet när PTS och Digg slås ihop, eller blir det väldigt mycket upp till den mottagande myndigheten, PTS, att avgöra vilken inriktning det ska vara även för den verksamhet man då tar över från Digg?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Svaret från statsrådet förvånar mig faktiskt en aning, med tanke på att han haft ett ganska högt tonläge och en ganska hög svansföring just i fråga om att minska antalet myndigheter i Sverige och effektivisera. När jag nu tar del av svaret känns det ovanligt försiktigt. Det är på gränsen till ett lite tillbakalutat och passivt förhållningssätt till mina frågor om sammanslagning av PTS och Digg.

Kanske är det så att statsrådet är försiktig därför att det här är ett lite annorlunda sätt att jobba. Sammanslagningen presenterades faktiskt utan att det fanns någon utredning som låg till grund för den. Det är alltså enligt något slags fingertoppskänsla från regeringen som det anses bra att slå ihop de här myndigheterna. Sedan, först när myndigheterna fått uppdraget, får man svaret på vad detta faktiskt får för konsekvenser.

Jag ska också i ärlighetens namn säga att både Post- och telestyrelsen och Digg ser både för- och nackdelar med att göra en sådan här sammanslagning. Men man är också i den här rapporten väldigt tydlig med att man på kort och medellång sikt ser ökade kostnader för sina verksamheter, och man ser också att det blir en verksamhetsmässig påverkan om regeringen väljer att gå vidare med sammanslagningen. Därför vill man – myndigheterna är väldigt tydliga med detta – ha ett beslut från regeringen så snabbt som möjligt. Dagens svar på mina frågor, fru talman, leder inte direkt tanken till snabbhet.

Samtidigt är myndigheterna i rapporten och svaret på regeringens uppdrag väldigt tydliga med att man vill ha en fortsatt lokalisering av verksamheten i både Stockholm och Sundsvall. Man är tydlig med detta och lyfter fram det behovet för att det inte ska uppstå negativa konsekvenser för verksamheten.

Jag kan verkligen ha respekt för att statsrådet inte här i dag specifikt kan peka ut lokaliseringsorten för den framtida eventuellt sammanslagna myndigheten. Men jag undrar om statsrådet inte ändå kan drista sig till att åtminstone säga om regeringen har för avsikt att över huvud taget fatta ett beslut om lokaliseringsort eller om man avser att helt lämna detta till myndigheterna att själva besluta om.

Fru talman! Jag tycker att vi samtalar alldeles för lite om förvaltningspolitik. Vi diskuterar det alldeles för lite, och framför allt debatterar vi det alldeles för lite.

Förvaltningspolitik handlar om hur vi vill att våra statliga, offentliga, myndigheter och verksamheter ska utföra sina uppdrag och hur vi skapar förutsättningar för den statliga verksamheten att utföra sina uppdrag. Till grund för detta ligger också ett förvaltningspolitiskt mål, som ska vara styrande för den förvaltningspolitik som bedrivs i Sverige.

En viktig del av det förvaltningspolitiska målet är att det ska finnas en väl utvecklad service och tillgänglighet till offentlig verksamhet. Det var mot bakgrund av den målsättningen som tidigare socialdemokratiska regeringar under de senaste mandatperioderna innan den här var offensiva i den förvaltningspolitiska debatten och även när det gällde olika förslag.

För att säkerställa tillgänglighet till offentlig service lade den då socialdemokratiska regeringen fram många förslag om om- och nylokalisering av statlig verksamhet från storstadsområdena ut i hela landet. En viktig del av den förvaltningspolitiken handlade om att säkerställa tillgång till offentlig statlig service lokalt i hela landet genom att bygga ut statens servicekontor.

Den socialdemokratiska politiken gjorde att det fanns 148 statliga servicekontor runt om i hela landet vid ingången av det här året. Myndigheter som Skatteverket, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan erbjuder offentlig service på ett lokalt kontor där människor kan få hjälp med sina ärenden. Det är en verksamhet som vänder sig till många människor. Servicekontoren hade 2,8 miljoner besök runt om i landet förra året. De hjälpte till med 3,3 miljoner ärenden. Det handlar om lokal närvaro av statlig offentlig service i hela landet.

Fru talman! Nu monterar SD-regeringen ned den lokala offentliga servicen. En fjärdedel av servicekontoren ska stängas på grund av att SD-regeringen har bestämt att man ska spara 150 miljoner kronor. Redan i år och nästa år kommer 29 kontor att stänga runt om i hela landet. Det är såklart ett hårt slag mot möjligheten att ta del av offentlig service på ett lokalt, fysiskt kontor. Men det är också allvarligt av en annan anledning. Det undergräver tilliten till staten och det offentliga. På sikt undergräver det sammanhållningen i vårt land om tilliten till att staten finns närvarande i hela landet inte finns.

Fru talman! På tal om tillit och sammanhållning breder den organiserade brottsligheten ut sig i landet, och det tär också på tilliten och sammanhållningen. Det gäller inte minst den ekonomiska brottsligheten.

SD-regeringen brukar vara hård i debatten om brott när det gäller gängkriminella och enskilda som begår brott. Men man kanske inte alltid är lika hård mot exempelvis ekonomisk brottslighet i form av skatteflykt och skatteundandragande. Man har inte heller på allvar tagit tag i den brottslighet som riktas mot offentlig verksamhet.

Vi ser nu exempelvis att gängkriminella äger HVB-hem runt om i landet utan att regeringen gör någonting åt det. Vi ser också att gängkriminella äger fastigheter där statlig verksamhet hyr in sig. Där är vi socialdemokrater väldigt tydliga: Regeringen borde ta initiativ till att vidta åtgärder för att stoppa statlig verksamhet från att hyra in sig i fastigheter när det göder den kriminella ekonomin. Därför, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 6 i det betänkande som vi nu diskuterar. Vi socialdemokrater vill skicka en tydlig signal till regeringen att vidta åtgärder på det området.

Fru talman! Till sist någonting om statistik. Det är ju en del av det här betänkandet. Statistik är som vi alla vet en viktig grund för att vi ska få en bild av samhällsutvecklingen. Det är också ett viktigt beslutsunderlag för oss politiker. Därför tycker jag att det är beklagligt när SD-regeringen nu exempelvis inte vill gå vidare med att införa ett skuldregister. Man vill inte heller se till att det finns något tillgångsregister, trots att vi är i en situation med de absolut tuffaste ekonomiska tiderna på väldigt länge. Det hade faktiskt varit bra om vi hade haft tillgång till ett sådant och kunnat se hur utvecklingen ser ut.

Men det är klart – på vissa områden behöver vi ingen statistik. Det räcker att gå till matvarubutiken och kolla in vad vi får betala för maten. Den kostnadskris vi befinner oss i behöver vi inte ha någon statistik för att beskriva. Men det hade varit bra om regeringen åtminstone tagit till sig det myndigheterna säger om den svåra ekonomiska situation vi befinner oss i just nu. Vi vet att barnfamiljer runt om i landet har svårt att sätta näringsriktig mat på bordet. Kostnaden för hushållens matinköp har ökat med 30 000 kronor.

De här sakerna hade såklart inte en aktiv förvaltningspolitik kunnat lösa, men en aktiv SD-regering hade däremot kunnat lösa dem om man hade velat vidta åtgärder. Man hade kunnat använda sig av de myndigheter som finns för att genomföra sin politik, och då hade en aktiv förvaltningspolitik varit väldigt bra. Med en sådan hade man också kunnat stärka tilliten och sammanhållningen i det här landet.

(Applåder)

Herr talman! Jag tycker att det är väldigt bra när vi kan få tydliga besked här i kammaren – som jag sa tidigare uppskattas det.

Jag är också väl medveten om att statsrådet har god koll på att järnvägen och järnvägssträckor är delar av ett system. Regeringen gjorde en stor poäng av att man fattade byggstartsbeslut om Norrbotniabanan och sträckan Luleå–Skellefteå. Men man kommer inte att få full effekt av Norrbotniabanan eller andra delar längs Norrlandskusten förrän man bygger bort Sveriges längsta flaskhals: 27 mil enkelspårig järnväg mellan Gävle och Härnösand. Dessutom ger dubbelspår omedelbar positiv effekt för varje del där det byggs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därför är det när vi diskuterar dubbelspår på Ostkustbanan viktigt att lyfta blicken och inte bara titta på de här relativt korta sträckorna, även om de är jätteviktiga. Men de sträckor vi har diskuterat i dag är väldigt korta i förhållande till helheten på 27 mil.

Regeringens företrädare i form av statsministern har dessutom både före och efter valet lovat att dubbelspår på Ostkustbanan ska stå klart till 2035. Det kan låta som en väldigt lång tid, men i dessa sammanhang är det relativt kort tid – det vet både jag och statsrådet. Beslut brådskar alltså.

För att anknyta till det vi har pratat om flera gånger, kostnadskontroll – är det något som skulle skapa lägre kostnader och kostnadskontroll är det om regeringen vågade peka ut hela sträckan Gävle–Härnösand. Då kan man få ett effektivt byggande och även möjligheter till finansiering från EU.

Herr talman! Jag ska börja med att göra något som kanske är lite ovanligt när man är i opposition. Jag ska tacka för svaret och faktiskt berömma statsrådet för att det var tydligt och konkret. Jag tycker jättemycket om att höra det. Det är bra för dialogen och för debatten om de viktiga satsningarna på infrastruktur som så väl behövs i det här landet.

Precis som statsrådet pekar på är kostnadskontrollen otroligt viktig. Jag tycker, som statsrådet, att det är bra att regeringen använder sig av byggstartsbesluten för att säkerställa att kostnaderna för projekt inte skenar iväg. Det är jättebra.

För att tydliggöra för dem som lyssnar kan jag säga att jag tog initiativ till interpellationen för att de två projekt som nu har varit uppe till diskussion – Sundsvalls resecentrum och delar av sträckan Sundsvall–Dingersjö – är ihopkopplade och hänger väldigt nära ihop.

Regeringen har sagt ja till Sundsvalls resecentrum. Men faktum är att om man inte säger ja till delsträckan Sundsvall–Dingersjö har Trafikverket varit väldigt tydliga med att de måste skjuta på genomförandet av Sundsvalls resecentrum. Vi pratar inte om veckor eller månader hit eller dit, utan att det måste skjutas på i år. Det om något kommer att fördyra satsningarna på Ostkustbanan som är så välbehövliga. Det riskerar i sin tur att skjuta andra projekt längre fram i tiden.

Trafikverket har också varit tydliga med att man behöver få ett besked från regeringen redan nu i början av mars för att det här ska vara möjligt. Det handlar inte minst om att man behöver stänga av delar av tågtrafiken när man ska genomföra projektet, och det bestäms flera år i förväg. Av den anledningen är det ur ett kostnadskontrollsperspektiv extremt viktigt att regeringen, så som jag ändå uppfattar att statsrådet nu ger signal om, är beredd att ta ett beslut i närtid och snabbt för att säkerställa detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är klart att ett överdrag av budgeten på 9 procent, enligt den senaste rapporten från Trafikverket, är mycket pengar. Det är inte bra att man drar över. Men det finns långt många fler projekt i landet som drar över betydligt mer, med 20, 30 eller 40 procent.

Regeringen behöver faktiskt värdera projekten i jämförelse med andra projekt. Den absolut bästa kostnadskontrollen är att genomföra de projekt som redan är framme för genomförande, för att inte skjuta dem längre fram i tiden och orsaka förseningar som Trafikverket sedan inte kan reparera. Då blir det betydligt dyrare.

Mitt medskick här och nu är väl att jag hoppas att statsrådet håller i den här frågan och att vi inom den närmaste veckan eller två veckorna helt enkelt får ett beslut från regeringen som innebär att även den här delen av sträckan, Sundsvall–Dingersjö, faktiskt kan börja byggas.

Herr talman! Järnvägssträckan Gävle–Härnösand är Sveriges längsta flaskhals. Längs den södra Norrlandskusten är just den här sträckan 27 mil enkelspår. Trots att det finns både ett behov av och en jättestor efterfrågan på att köra fler tåg på sträckan och längs hela Norrlandskusten är det i dagsläget omöjligt att göra det, helt enkelt för att det inte finns plats på det 27 mil långa enkelspåret.

Med en utbyggnad till ett dubbelspår på precis samma sträcka mellan Gävle och Härnösand skulle man fyrdubbla kapaciteten och halvera restiderna. Därför är det så otroligt viktigt att man fortsätter arbetet för att få till dubbelspår på Ostkustbanans sträcka Gävle–Härnösand.

Herr talman! Sedan 2014 finns delar av sträckan med i nationell plan, finansierad och utpekad. Det är både borgerliga regeringar och socialdemokratiska regeringar som har sett behovet av ett dubbelspår på sträckan och prioriterat behovet i den nationella planen, genom att både peka ut sträckan och tillföra resurser i form av pengar.

Två av delarna som finns med i den nationella planen rör Sundsvalls resecentrum och sträckan Sundsvall–Dingersjö. Det är två relativt korta sträckor i sammanhanget, men ack så viktiga.

För några veckor sedan när regeringen valde att ta beslut om byggstart för ett stort antal projekt runt om i landet valde man att säga okej till Sundsvalls resecentrum men nej till en del av sträckan Sundsvall–Dingersjö. Statsrådet redogjorde förut för skälen till detta, nämligen att man vill ha kostnadskontroll.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu två veckor senare har Trafikverket gjort ett otroligt snabbt jobb och återkommit till regeringen med ett nytt underlag där man också har visat att kostnaderna har sänkts. Just nu är den del av kostnaden som överskrider budgeten 9 procent i 2021 års prisnivå.

Min interpellation ställde jag just därför att Trafikverket har varit så snabbt. Eftersom det finns ett behov av att i närtid faktiskt fatta beslut för att inte äventyra de andra delar som man har sagt ja till, ställde jag frågan till statsrådet om statsrådet ändå kan tänka sig att se till att regeringen är lika snabb som Trafikverket och prioriterar ett snabbt beslut i frågan. Sitt inte och vänta in en mängd andra återrapporteringar av andra projekt runt om i landet.

Herr talman! Jag fick inte svar av statsrådet i fråga om just detta. Jag skulle därför gärna vilja höra om statsrådet kan snabba på beslutsfattandet i regeringen nu när Trafikverket har varit så snabbt med att återrapportera regeringens uppdrag.

Herr talman! Statsrådet och SD-regeringen har i tidigare debatter genom handling visat att det finns ett totalt ointresse för att ha statlig lokal service runt om i hela landet. Jag tycker att det är respektlöst att i debatten förminska behovet och nödvändigheten för många människor runt om i vårt land av att ha närhet till lokal service där man på plats i ett fysiskt kontor kan få hjälp av ett antal myndigheter med det man behöver.

Herr talman! Det visar på ett ointresse för svensk förvaltningspolitik när statsrådet och regeringen inte kan se vilka konsekvenser det här får för tilliten och sammanhållningen i hela vårt land. Lägg därtill att man dessutom låter Statens servicecenter få skulden för vilka kontor som läggs ned runt om i landet; själv vill man inte fatta de besluten. Statsrådet och regeringen kan säga hur mycket som helst att man värnar om den statliga servicen – den handling som man nu genomför visar på något helt annat.

Herr talman! Kristdemokraterna pratade i valrörelsen om ”hjärtlandet”. Då syftade man på landsbygden. Men jag tror faktiskt att man egentligen menade att Stockholm är hjärtat och resten av Sverige är landet.

(Applåder)

Herr talman! Statsrådet har i tidigare debatter och även i svaret på de interpellationer som nu debatteras hänvisat till effektivitet och att man måste hushålla med statens resurser. Han säger i interpellationssvaret att antalet besök inte har ökat i samma takt som servicekontoren byggts ut, men själva poängen med den socialdemokratiska regeringens utbyggnad av servicekontor var ju att etablera statlig service runt om i landet och på orter som inte har haft statlig service. Befolkningsunderlaget är inte lika stort där som i storstäderna eller i större kommuner. Det är klart att antalet besökare då inte kan öka i samma takt som kontoren byggs ut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Alldeles nyss sa statsrådet dessutom att kostnaderna för den service som ges ökar. Det är fel, herr talman! Kostnaden per ärende på statens servicekontor har minskat de senaste åren. Myndigheten har gjort ett jättebra jobb och sett till att ärendekostnaden har minskat i takt med att allt fler har hittat till dessa servicekontor för att få ta del av statlig service lokalt och fysiskt i ett kontor där man kan träffa en människa.

Om det nu är så att effektivitet är statsrådets drivkraft när man lägger ned servicekontor runt om i landet är det fullständigt ologiskt att statsrådet samtidigt försvarar den prioritering statsrådet har tvingat myndigheten att göra. Det är nämligen så att servicekontoret i Nordstan i Göteborg hade 66 000 besökare förra året. Servicekontoret i Landskrona hade 22 000 besökare, och servicekontoret i Norrköping city hade 48 000 besökare. Det är dessa kontor statsrådet står här i kammaren och försvarar att man ska lägga ned på grund av något slags påhittat intresse för effektivitet.

Nej, herr talman, detta handlar inte om effektivitet. Det här handlar om att regeringen behöver hitta sätt att spara pengar för att kunna sänka skatten för dem som har det allra bäst och för dem som tjänar allra mest. Jag undrar över framtiden, när det ska göras nya skattesänkningar av den här regeringen. Vad är det då för statlig service det ska sparas på? Är det ytterligare 35 servicekontor som ska läggas ned runt om i landet, eller är det så att Skatteverkets samlade verksamhet helt och hållet ska centraliseras till Stockholm?

Det finns faktiskt en genuin undran över vilka förslag på besparingar på service runt om i hela landet den här regeringen ska lägga fram nästa gång man tänker sig att sänka skatten för dem som tjänar mest.

(Applåder)