Fru talman! Jag vill börja med att tacka utrikesministern för svaret. Jag vill också tacka alla er som har tagit er hit i dag för att visa ert stöd för hur viktig den här frågan är. Jag vet att det inte syns på tv:n där hemma, men den vanligtvis så tomma läktaren här i plenisalen är nu fylld av människor som är här för att visa just hur viktigt det är att vi står upp mot regimen i Iran.

(Applåder)

Sedan jag skickade in min interpellation före jul har vi nu än en gång fått bevittna hur den iranska regimen använder sitt våldskapital mot folket och för att upprätthålla sin kontroll över landet – eller åtminstone försöka. Över 12 000 människor har mördats. Människor har skadats och fängslats. Detta är en regim som inte har någon som helst legitimitet. Det enda den har är sitt våldskapital. Den har släckt ned hela internet för att kunna utöva brutalt våld mot sin befolkning utan omvärldens insyn.

Trots det ser vi hur människor modigt demonstrerar och står upp mot regimen. Vi har sett otaliga exempel bara under de senaste åren, och vi ser det nu igen i stor skala med de pågående protesterna, de största på flera decennier.

Att ge sig ut och demonstrera mot en regim som konsekvent använder sig av brutalt våld för att slå ned allt motstånd är oerhört modigt. Vi måste höra folkets vilja till förändring och frihet. Det iranska folket har visat ett oerhört mod och förtjänar att vi är modiga tillbaka.

Vi vet att Iran är en totalitär regim som använder sitt våldskapital för att försöka upprätthålla kontroll. Vi vet att de bedriver könsapartheid. Vi vet att regimen utgör ett hot inte bara mot den egna befolkningen utan också för oss här i Sverige och för vår omvärld. Vi vet att revolutionsgardet agerar utanför Irans gränser. Vi vet att de rekryterat svenska gängkriminella för att utföra dåd här i Sverige och gå deras ärenden på svensk mark. Vi vet att regimen begått grovt dataintrång och skickat ut sms till 15 000 svenskar i syfte att skapa splittring här i Sverige.

I slutet av förra året kom också uppgifter om att hackare kopplade till Irans underrättelsetjänst ska ha använt svenska företag för att genomföra cyberattacker runt om i Europa.

Vi här inne är helt överens: Irans revolutionsgarde agerar som en terrororganisation och bör därför klassas som en sådan. Bara mängden ledamöter som deltar i den här debatten visar just hur enig riksdagen är i den frågan.

Att revolutionsgardet är en statlig aktör skiljer det från de terrororganisationer vi tidigare sett. Vi kan dock konstatera att det är mycket i internationell politik som skiljer sig från hur det har fungerat förr. Jag hoppas att EU:s medlemsländer nu, särskilt i ljuset av de senaste protesterna, är redo att tydligt markera mot den iranska regimen.

Jag hoppas att vi nu kan få en bra debatt och diskussion här om hur vi från svensk sida och från EU:s sida tydligt kan markera mot den iranska regimen: Nu är det nog! Jag hoppas också att vi äntligen kan få till ett beslut om att terrorlista Irans revolutionsgarde.

(Applåder)

Fru talman! Den islamistiska regimen i Iran för just nu ett brutalt krig mot sin egen befolkning, människor som kräver demokrati, ekonomisk stabilitet och slut på mullornas styre och kleptokrati. Man vill ha respekt för grundläggande mänskliga fri- och rättigheter utan att mötas av hänsynslöst våld och brutalt mördande.

De landsomfattande protester som bröt ut i slutet av förra året riktades mot hela den islamistiska maktstrukturen. Säkerhetsstyrkorna har svarat med massgripanden, tårgas och dödliga skarpa kulor. Sedan regimen stängt av hela internet och all telefoni är det svårt att veta hur många människor som har gripits eller dödats, men enligt internationella organisationer kan det handla om 10 000–20 000 personer. Var och en av dem är någons barn, någons förälder eller någons syskon – människor vars enda brott är krav på frihet.

De medieuppgifter som nu har kommit fram tar upp den otroliga siffran att över 300 000 har skadats i protesterna. En stor andel av landets svenskiranier sitter nu som klistrade och följer med stigande oro och fasa nyhetsflödet från Iran. Sedan internet stängdes ned har det varit omöjligt att få kontakt med nära och kära för att få höra deras röster och få veta hur de mår. Att stänga ned internet har blivit regimens nya vapen för att undvika att omvärlden ska få kännedom om vad som pågår. Ett öppet internet och öppna kommunikationskanaler är en absolut nödvändighet. EU måste vidta de åtgärder man kan för att internet åter ska öppnas i Iran.

Många svenskar har fastnat i den fruktansvärda situationen i Iran efter att ha besökt släkt och vänner och behöver omedelbar konsulär hjälp för att ta sig hem. De vittnesmål som når oss nu är fruktansvärda. Människor berättar om hur de har sett demonstranter skjutas på nära håll och hur anhöriga tvingats leta igenom hundratals liksäckar för att hitta nära och kära. För att få kropparna utlämnade krävs ofta stora belopp av pengar eller avbön till regimen.

Läkare vittnar om att säkerhetsstyrkorna riktat sitt våld särskilt mot demonstranternas ansikten och ögon. En regim som är så långt gången att den mördar sina egna medborgare kommer aldrig att reformeras. Den måste störstas. Den måste avskaffas.

Mördandet på Irans gator måste stoppas. Revolutionsgardet, IRGC, måste terrorstämplas av EU och alla politiska fångar måste släppas. Vänsterpartiet kräver att regeringen och EU agerar till stöd för Irans folk. Den iranska regimen har under decennier gjort sig skyldig till grova brott mot mänskliga rättigheter genom fängslande, tortyr och brutalt våld mot sin egen befolkning. Särskilt hårt drabbade är kvinnor, ungdomar och etniska och religiösa minoriteter.

Rapporter från människorättsorganisationer pekar på att antalet avrättningar under 2025 var de högsta på väldigt länge. De ansvariga för våldet måste ställas till svars. Vänsterpartiet vill snarast se riktade sanktioner på EU- och FN-nivå mot nyckelpersoner inom det iranska ledarskiktet. Det måste utrikesministrarnas möte i EU på måndag besluta om.

Den iranska regimen fortsätter att spela en destabiliserande roll i regionen genom IRGC och närstående miliser i Mellanöstern och genom stöd till Rysslands krigföring i Ukraina. Detta kopplar samman inrikes repression med ett mönster av regional aggression, som också påverkar europeisk och svensk säkerhet.

Det iranska folkets frihet får inte bli en bricka i ett geopolitiskt spel, utan det iranska folket måste få avgöra sin egen framtid. Det är bara så en verklig demokratisk utveckling kan ta form. De modiga människor som protesterar i Iran måste få omvärldens stöd. Vänsterpartiet står bakom Irans hårt prövade folk. Regimen måste falla. Det iranska folket förtjänar sin frihet. Därför ropar man fortfarande: Kvinna, liv, frihet! Azadi för det iranska folket!

(Applåder)

Fru talman! Sahba Rastian, 23 år, domare inom damfotbollen. Arnika Dabbaq, 19 år, en lovande ung simmare. Mohammad Hajipour, 33 år, målvakt i iranska beachfotbollslandslaget. Robina Aminian, 23 år, ung kvinna som drömde om att få ägna sig åt fashion styling och design.

Det här är fyra namn av minst 20 000 döda. Deras brott: Hoppet om en annan framtid, viljan att leva i frihet och demokrati. Deras liv har släckts av de blodtörstiga envåldshärskarna i den islamiska regimen.

Det här kunde ske eftersom omvärlden inte har agerat när det har varit möjligt. Riksdagen har enigt ställt sig bakom kravet på att revolutionsgardet ska terrorlistas. Det beslutet fattades redan för fyra år sedan – 2022. Sedan dess har kampen pågått, och regeringen har varit senfärdig. Vi kan ännu inte se några som helst tecken på att regeringen har varit drivande mot andra EU-länder för att få till en terrorlistning av revolutionsgardet.

Utrikesministern har i dag presenterat de åtgärder man vill vidta framöver, men jag vill gärna höra utrikesministern redogöra för vilka åtgärder som har vidtagits hittills. Vilka länder har man samtalat med? På vilket sätt har man aktivt inom EU drivit på för att få till en terrorklassning av revolutionsgardet?

Vi behöver också vidta åtgärder här och nu som tillgängliggör internet och kommunikation med omvärlden för det iranska folket. Så länge de inte kan kommunicera med omvärlden kan brotten fortsätta att begås av den islamiska regimen utan att vi kan reagera och agera på dem. Det behövs också en ordentlig dokumentation över alla brott som har begåtts under protesterna och tidigare.

Den islamiska regimen måste ställas till svars. Den iranska regimens våldsvälde måste störtas. Tiden är inne. Det iranska folkets röst måste höras, och det är dags att agera. Det är dags att Sverige tar sitt ansvar.

(Applåder)

Fru talman, ärade statsråd, ärade ledamöter och åhörare! På vägen in till riksdagen i morse tänkte jag på det sista långa samtalet jag hade med min far. Han låg på hospis i Uppsala. Han hade legat där i några veckor. Under det sista långa samtalet vi hade öppnade han sig om den rädsla för regimen som hade präglats hans liv efter revolutionen 1979. Han var övertygad om att den dagen rädslan besegras av det iranska folket kommer också den islamistiska regimen att falla. Det var det sista samtalet vi hade, och sedan tystnade han. Två månader senare lämnade han jorden.

Det här samtalet präglade mig. Jag tror att många som är här i kammaren alltid har drömt om att rädslan som regimen har skapat en dag ska besegras av folket, och miljoner människor ska komma ut på gator och torg och besegra regimen. Det är precis det som har hänt under de veckor vi har bakom oss.

Protesterna började under de sista dagarna av 2025. De växte till olika städer och olika samhällsklasser. När oppositionen med kronprins Reza Pahlavi uppmanade till stora massdemonstrationer den 8 och 9 januari visste vi inte riktigt om folk skulle trotsa våldet, men det gjorde de. Kvällen den 8 januari gick miljoner människor runt om i landet ut på gatorna. Det de skrek om gällde inte några små förändringar i den ekonomiska politiken eller reformer, utan de vill störta den islamistiska regimen. Det handlar om den regim som utgör ett hot mot det iranska folket, mot Ukrainas folk och mot Sveriges säkerhet. Det iranska folket besegrade sin rädsla.

Vad gjorde regimen? Den stängde ned internet. Nu har internet varit nedstängt i 350 timmar. Regimen använder kulsprutor mot fredliga demonstranter. Först kom det uppgifter om 2 000 eller 3 000 döda. Sedan kom uppgifter om 12 000 döda. En del kunde inte ta till sig att en regim verkligen kan döda 12 000 människor på 48 timmar. I går sa FN:s Iranrapportör att över 20 000 människor kan ha mördats på 48 timmar. Det är faktiskt rekord även för den här brutala regimen, och det är en av de största massakrerna i världen sedan andra världskriget under så kort tid som 48 timmar.

Vad kan vi göra? Jag har stor respekt för vår ärade utrikesminister och vet att utrikesministern har följt frågan noga. Men vi måste gå till handling. Fördömanden räcker inte. Det kommer alltid att finnas diplomatiska krafter som säger att vi behöver ha dialog och fördöma i ord. Det räcker inte! Den här regimen måste störtas. Det är som Tysklands förbundskansler och Australiens regering sa: Den här regimen är på väg bort. Den saknar legitimitet.

Då behöver vi ingripa och stötta det iranska folket. Vi har faktiskt en rättslig skyldighet att ingripa för att försvara mänskliga rättigheter. När folket reser sig måste också omvärlden resa sig.

En väldigt konkret åtgärd är att EU kan terrorlista den militära organisation som massmördar människor på gatorna i Iran. Det är vi i den här kammaren helt eniga om. Men för att det ska ske krävs det att utrikesministern åker runt. De fyra EU-medlemsstater som stoppar terrorlistningen behöver uppvaktas. Sveriges utrikesminister behöver prioritera det arbetet, så att vi gör vad vi kan för att stötta det iranska folket och så att vi inte sviker ett folk som reser sig mot islamismen. Där borde vi vara eniga.

(Applåder)

Fru talman! Det är okänt hur många som mördats i protesterna i Iran. Men enligt de siffror som kommit ut rör det sig om tiotusentals människor. Det är helt enkelt en massaker.

Det är i detta läge viktigt att föra en konstruktiv diskussion. Många människor är redan upprörda, och det vore fel att föreslå saker som inte kan genomföras. När socialdemokraten Alexandra Völker frågar om utrikesministern har tagit några initiativ för att aktualisera frågan om att terrorlista Islamiska revolutionsgardet vet hon mycket väl att Sverige har drivit den linjen inom EU och fortsätter att driva den. Den svenska regeringen har vid flera tillfällen uppmanat EU att officiellt beteckna Islamiska revolutionsgardet som en terroristorganisation.

Det som hindrar terrorstämplingen är att det saknas enighet bland EU-länderna om denna ståndpunkt. Det är inte Sveriges regering som hindrar EU från att beteckna Islamiska revolutionsgardet som en terroristorganisation. Jag tycker att det är fel tillfälle, även för Socialdemokraterna, att sprida felaktig information.

Det som den svenska regeringen däremot kan göra är att distansera sig från mullornas regim på alla möjliga sätt och närma sig den demokratiska oppositionen. Att distansera sig från mullornas regim innebär även att man erkänner att regimskifte är vägen framåt. Någonstans måste man inse att det finns en motsättning mellan mullornas regim och det iranska folket.

Den svenska regeringen måste göra ett val. Var står man? Står man på folkets sida, som skriker efter mänskliga rättigheter och demokrati? Eller står man på mullornas sida? Det finns ingen mellanväg.

De ökända bilderna på socialdemokraterna Ardalan Shekarabi, Stefan Löfven och Ann Linde tillsammans med regimens representanter visar att det inte finns någon mellanväg. Om man förhandlar med mullorna överger man vissa värderingar. Det är uppenbart för alla. Bilderna på Stefan Löfven när han skrattar med regimens representanter väcker fortfarande ilska hos många människor.

Det går inte att säga att man står för mänskliga rättigheter och demokrati och sedan sätta sig ned och ha en dialog med mullorna. Det handlar om en regim som är beredd att döda hur många människor som helst för att behålla makten.

Alternativet är att ställa sig bakom det iranska folket, antingen genom att inleda en dialog med den person som det iranska folket nu ropar efter, kronprinsen Reza Pahlavi, eller genom att ge det iranska folket moraliskt stöd genom att begränsa eller helst stänga Irans ambassad i Sverige. Sådana handlingar har betydelse för människor som just nu mejas ned av beväpnade soldater.

Regeringen måste åtminstone erkänna att mullornas regim inte längre kan säga sig representera det iranska folket. Det kan de inte göra samtidigt som de mördar tiotusentals oskyldiga iranier.

Att välja en demokratisk opposition framför en skurkregim är inte något ovanligt. Utrikesministern har vid flera tillfällen träffat Svjatlana Tsichanouskaja, som är ledare för den belarusiska oppositionen. Då har man valt bort dialog med diktaturen i Belarus.

Varför inte göra samma sak när det gäller Iran? Diktaturen i Iran kan inte på något sätt vara bättre än diktaturen i Belarus. Sveriges regering kan välja bort mullornas regim om viljan finns.

(Applåder)

I detta anförande instämde Markus Wiechel (SD).

Fru talman! Det iranska folkets situation är inte ett olycksfall i historien och inte ett tillfälligt politiskt misslyckande. Det är resultatet av ett system som är byggt för förtryck. Det är ett system som använder rädsla, fängelser, tortyr och avrättningar för att behålla makten.

I Iran slås kvinnor, studenter, journalister och oppositionella ned för att regimen vill visa att den inte har tappat kontrollen. Det är så det iranska styret fungerar.

Ändå ser vi mod. Vi ser kvinnor som vägrar att underordna sig, studenter som fortsätter att protestera trots risken att aldrig komma hem igen och föräldrar som sörjer sina barn men ändå säger att kampen för frihet inte får dö med dem. Det är dessa människor som förtjänar vårt tydliga stöd.

Fru talman! Detta är inte bara en iransk fråga. Den iranska regimen är i dag ett av de mest destabiliserande elementen i och utanför regionen. Man bedriver förtryck på hemmaplan men exporterar samtidigt våld, terror och instabilitet. Man förföljer oppositionella i exil, även i Europa. Man frihetsberövar utländska medborgare som politiska förhandlingsbrickor. Man understöder väpnade konflikter och extremistiska grupper.

Låt oss vara tydliga: Iransk militär teknologi används dagligen i Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Det finns knappt någon stad eller större tätort i Ukraina som inte har attackerats med iranska Shaheddrönare. Den iranska regimen är därmed en direkt medaktör i detta hot mot Europas säkerhet.

Mot denna bakgrund är Europas och EU:s respons ofta alltför försiktig. Man talar i vissa länder om balans, dialog och tyst diplomati. Men man kan inte balansera med bödlar. Man kan inte kompromissa med tortyr. Och man kan inte förhandla bort kvinnors grundläggande rätt till fria liv.

Det är därför nödvändigt med ett tydligare europeiskt agerande. Det handlar om skärpta och konsekventa sanktioner mot dem som beordrar och genomför övergreppen. Det handlar om ekonomisk och politisk isolering av revolutionsgardet och dess nätverk. EU måste i det här läget verkligen terrorlista hela IRGC. Det handlar också om stöd till rättsprocesser, så att förövare vet att straffrihet inte är ett alternativ.

Lika viktigt är dock stödet till Irans folk – till de demokratiska krafter som vill se ett fritt och fredligt Iran, till kvinnor som vägrar låta staten kontrollera deras kroppar, till unga människor som kräver framtidstro och till dem som trots enorma risker står upp för frihet.

Fru talman! I slutändan handlar det om vilken värld vi vill leva i. Är det en värld där våld lönar sig eller en värld där förtryck möts av motstånd? Är det en värld där kvinnor tystas eller en värld där deras röster är med och formar framtiden?

Sveriges och EU:s hållning måste vara tydlig. Halvmesyrer räcker inte, tystnad är inte neutralitet, och försiktighet får aldrig bli ett svek mot dem som riskerar sin frihet.

Fru talman! Jag vill avsluta med att meddela att Elin Nilsson från Liberalerna hade för avsikt att delta i den här debatten, men på grund av närvaro i EU-nämnden kan hon inte vara med.

(Applåder)

Fru talman! Khameneis regim, denna illegitima och teokratiska klan av massmördare, har just nu utfört ett blodbad som är bland de värsta mot sitt folk. Faktum är att det vi just nu ser saknar motstycke.

Tiotusentals obeväpnade iranier skjuts ned som djur på gatorna – barn, studenter, mödrar, fäder. Det är prickskytteeld från taken och maskingevär mot folkmassor. Sjukhus stormas för att man ska kidnappa och mörda sårade. Man har släckt hela internet för att dölja sina krigsförbrytelser. Det är en digital mörkläggning. Detta är värre än något vi sett i modern tid.

Det här är inte en oroande utveckling. Det är ett statligt organiserat massmord. Khamenei själv har erkänt att det är tusentals döda. När han gör det vet vi att det är bra mycket värre än så. Han och hans IRGC-bödlar har förvandlat gator till slakthus medan de gömt sig bakom sina turbaner. Det är inte en regering. Det är en kriminell organisation som just nu ockuperar Iran och mördar dess folk. Det görs för att den anti-iranska regimen ska kunna hålla sig kvar vid makten.

Fru talman! Jag uppskattar verkligen enighet och när det finns en samsyn över partigränserna i Sveriges riksdag, särskilt i viktiga ämnen som detta. Jag vet också att vi alla här inne delar avskyn för det vi ser i Iran. Men var är trovärdigheten när Socialdemokraterna står här och talar om en tuff Iranpolitik? Jag har en del åsikter om regeringens Iranpolitik. Jag tycker att den borde vara något tuffare – betydligt tuffare. Men Socialdemokraterna har verkligen ingenting att säga om detta i och med den tafatta Iranpolitik som rådde när Socialdemokraterna styrde detta land.

Ni bjöd hit och gullade med utrikesminister Zarif. Ni åkte till Iran för att bedriva handel och passade samtidigt på att legitimera den könsapartheid som finns där. Er utrikesminister firade till och med islamisternas nationaldag med tårta på ambassaden på Lidingö. Att ni inte skäms!

Jag har en fråga till de socialdemokrater som deltar i debatten här i dag: Tar ni avstånd från den Iranpolitik som ni förde när ni hade makten i Sverige? Tar ni avstånd från firandet av islamisternas nationaldag? Gör ni inte det saknar ni fullständigt trovärdighet.

Fru talman! Skurkregimen mejar i dag ned sina medborgare. Vi måste därför slå till hårt från Sveriges sida och från EU:s sida. Den iranska ambassaden i Stockholm måste stängas. Att utvisa diplomater är en självklarhet. De representerar inte det iranska folket. De representerar mördarna i Teheran. Att ha dem här är att spotta på alla iranier som just nu offrar sina liv och allt de har.

Självklart ska också IRGC som organisation terrorklassas. Det är något jag vet att regeringen driver. Sanktionerna måste utökas mot Khamenei, alla i hans närhet och alla som kan kopplas till denna terrorregim. Deras tillgångar ska frysas. Lyxvillor i Europa – allt – ska bort.

Vi måste på alla tänkbara sätt stödja det iranska folket i dess rop efter frihet. Vi måste definitivt göra vad vi kan för att bistå dem, så att de kan nå ut med sina historier.

Fru talman! Historien kommer att döma oss skoningslöst om vi inte agerar och om vi viker ned oss. Det iranska folket kämpar för sitt liv mot en hänsynslös diktatur. Vi ska vara orubbliga i stödet till det iranska folket – inga kompromisser med mördare.

(Applåder)

Fru talman! Det sker en massaker i Iran, där regimen blodigt slår ned de folkliga protester där människor vägrar att låta sig kuvas. Med livet som insats har tusentals demonstranter i Iran krävt sitt liv och sin frihet tillbaka – starka, modiga unga.

Vi som står här i Sveriges riksdag känner vördnad inför er kamp. Vi har stått vid er sida många gånger förr och sett hur modiga demonstranter kräver öppna, fria val, vanliga liv och att få slippa regimens tortyr.

Ni som tillhör regimen i Iran ska veta att protesterna aldrig kommer att tystna. Den här gången har folken i Iran enats. Protesterna kommer att fortsätta tills friheten är nådd. Ni må hata, fängsla och avrätta, men aldrig kommer folk att upphöra att kräva sin rätt.

Ni, regimen i Iran: Hur många fler ska ni döda? Vad är er poäng? Protesterna kommer inte att tystna. Hur ska människor kunna vara tysta när kvinnor blir diskriminerade och fängslade för orimligheter? Varför ska män få visa sitt hår men inte kvinnor? Varför ska kvinnor inte få samma chanser i livet till utveckling och till att få använda sin utbildning? Varför ska kvinnor hållas tillbaka? Lever ni på medeltiden?

Kvinnor i alla länder är förenade. Vår styrka är enorm! Glöm inte det! Vi kvinnor över landsgränserna kräver frihet för alla kvinnor i alla världens länder. Slut på patriarkatet! Slut på underordning! Slut på sedlighetspoliser!

Vi kräver kraften, och vi tar stöd av Irans kvinnor. Vi känner våra förfäders kamp. Vi står enade. Vi vet att frihet måste erövras. Tyranner måste bort. De ger sig inte om de inte förstår att de är besegrade.

Vi kräver ett omedelbart stopp på alla de övergrepp som sker mot modiga ungdomar just nu. Slut på avrättningarna! Slut på avrättningarna på sjukhus! Hur vidriga är ni inte! Många tusentals – det är så obegripligt – har dödats av säkerhetspolisen.

Vi ska aldrig sluta att tala om det här. I spetsen går många gånger unga män och unga kvinnor som kämpar. Men med er har ni omvärldens stöd. Glöm aldrig det!

Vi i Sveriges riksdag står också enade och kräver ett stopp. Vi vill terrorklassa sedlighetspolisen och står enade i att det är folket i Iran som vi står bakom, inte regimen.

(Applåder)

Fru talman! Jag tycker att det är otroligt fint att se det enorma engagemang som finns här i riksdagen och som också tar sig uttryck här på läktaren. Det är en stor styrka att vi är så enade här i Sverige och i Sveriges riksdag. Det är något som jag önskar att jag hade sett i större utsträckning i andra länder. Det är någonting som vi verkligen ska dra nytta av, för då blir också Sveriges röst mycket starkare.

Mycket som händer i världen nu får en att dra slutsatsen att EU måste bli ännu starkare och agera ännu mer enat, och det gäller också i den här frågan. Sverige driver verkligen på för att EU ska ha en kraftfull och samordnad Iranpolitik, och jag håller verkligen med om att det inte räcker med bara fördömanden.

Det är just därför som Sverige tillsammans med ett fåtal länder är medförslagsställare till ett nytt sanktionspaket som riktar sig mot ytterligare individer och enheter kopplade till regimens brutala repression av demonstrationerna. Vi vill naturligtvis att EU snabbt ska besluta om detta. Det är också därför vi är drivande inom EU för att man ska terrorlista IRGC. Det, Azadeh Rojhan, är alltså att vara drivande i EU.

Frågan om att lista Islamiska revolutionsgardet under EU:s terrorismsanktionsregim är någonting som Sverige har drivit länge i EU-kretsen, och det är som sagt en enorm styrka att det finns enhällighet här i riksdagen. Vi har lyft det gång på gång på expertnivå, på utrikesministermöten och på allra högsta nivå på Europeiska rådet.

Som bekant kräver listning enhällighet bland medlemsstaterna. Sverige för en dialog med andra länder för att vi ska nå just dit. Vi tror och hoppas att den senaste tidens händelser kommer att få fler länder att stödja vår hållning. Vi kommer att fortsätta det här arbetet tills vi lyckas.

Jag vill också understryka att EU tidigare vidtagit skarpa åtgärder mot Iran. Över 230 individer och 40 enheter är redan sanktionslistade för grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna, inklusive flera med koppling till just IRGC. IRGC är också föremål för sanktioner under regimen för landets kärntekniska och missiltekniska program.

Alireza Akhondi undrade om jag har träffat mina ministerkollegor i EU. Svaret är: Ja, det har jag. Självklart fortsätter jag att driva den här frågan. Sverige kommer att fortsätta vara drivande för en tydlig och konsekvent linje, som jag inledde med att säga. Vi accepterar inte att Iran destabiliserar regionen, förtrycker sin befolkning och stöder terrorism. EU:s svar måste vara samlat, skarpt och kompromisslöst.

Nima Gholam Ali Pour undrade var regeringen står. Svaret på den frågan är glasklart: Vi står bakom alla de modiga män och kvinnor i Iran som slåss för sin frihet.

(Applåder)

Fru talman! Vi har stått här förut. När mordet på Jina Mahsa Amini skedde hösten 2022 samlades vi till den dåvarande utrikesministern Billströms första interpellationsdebatt som utrikesminister. Det var fullsatt på läktaren här inne även då.

Nu har vi en utrikesminister som pratar om enighet, men då var Sveriges Iranpolitik otydlig och splittrad mellan de politiska partierna. Sedan dess har aktivisterna tryckt på oss politiker, och tillsammans har vi lyckats skapa enighet i Sveriges riksdag om att tillkännage att vi ska terrorstämpla det iranska revolutionsgardet IRGC. Men sådant bestäms i EU, och EU-kommissionen har varit en bromskloss utan dess like.

När hela utrikesutskottet besökte kommissionen hösten 2023 och tog upp frågan direkt med dem viftades den bort. I stället för att gå fram med ett konkret förslag har den begravts i utredningar och undersökningar i jakt på den så kallade legala grunden. Den legala grunden finns där; den iranska regimen med IRGC i spetsen terroriserar sitt eget folk. Egentligen borde vi terrorstämpla hela den iranska regimen.

I sitt svar tryckte utrikesministern på att hon avser att lyfta frågan på måndagens möte. Jag undrar om utrikesministern kan lova att det blir ett nytt sanktionspaket på måndag och om du har skickat signalen till ambassaderna i alla europeiska huvudstäder där Sverige har sådana att man ska lyfta fram frågan om Iran med respektive land och trycka på för att de ska stödja sanktioner och för att de ska stödja terrorstämplingen av IRGC. Jag undrar också om vi svenska riksdagsledamöter kan göra någonting för att understödja dig när det gäller att ytterligare öka trycket i frågan på europeisk nivå.

Det är bra att utrikesministern har kallat upp Irans ambassadör, för förra gången det bröt ut protester tog det månader innan den dåvarande moderata utrikesministern kallade upp ambassadören. Jag hann lämna in interpellationen, men du var ändå snabb!

Jag vet att många som lyssnar på debatten vill stänga den iranska ambassaden, då den är full av spioner och korrupta företrädare. Men det skulle samtidigt sannolikt innebära att vi tvingades stänga den svenska ambassaden i Teheran, och det skulle vara dåligt när så lite information kommer ut ur Iran. Att människor förföljs och hotas i Sverige måste tas på allvar, och det är viktigt att våra myndigheter agerar kraftfullt mot dessa spioner.

Ett viktigt besked från utrikesministern i dag var att regeringen inte har några planer på att återuppta eller främja ekonomiska relationer som kan gynna den iranska regimen. Det måste vara Sveriges politik ända till den dag regimen faller.

Dock meddelades det även i dagens interpellationsdebatt att de tidigare avtalen inte ska sägas upp. En av de överenskommelser som undertecknades 2017 av det svenska näringsdepartementet handlar om Pardis Technology Park, en organisation som styrs av revolutionsgardet och som är en del av den milis som står för våldet, terrorn och det pågående dödandet. Man omfattas dessutom av sanktioner från EU:s sida.

Det är bara att säga upp de här avtalen. Det kanske inte har så stor praktisk betydelse, men det är ändå viktigt. Säg upp avtalen nu!

Nu verkar regimen försöka reglera internettillgången och öka sin övervakning och kontroll. Omvärlden måste göra allt för att aktivt stödja och underlätta uppkoppling så att sanningen kan komma ut.

I det läge vi befinner oss i kan vi inte fastna i vad EU gör. Sverige måste också tillsammans med andra länder forma en Iranpolitik med egna agendor och strategier för att stoppa regimens terror.

Vi måste också sluta utvisa människor till Iran. För några veckor sedan fick vi äntligen beskedet att sjukvårdspersonal på SÖS fick stanna, efter omfattande protester från arbetskamraterna. Nu ligger hotet över en 18årig tjej som riskerar att utvisas till Iran. Så kan vi inte ha det.

(Applåder)

Fru talman! Tack, utrikesministern, för det sakliga och tydliga svaret!

Alla folks frihet – hela världens fred. Det finns en motsvarighet till det på persiska, och jag vet att jag nu bryter mot reglerna, men jag säger det i alla fall: Bani adam azaye yekdigarand ke dar afarinesh ze yek goharand. Det är ledord som har styrt hela mitt politiska engagemang.

Jag råkar vara född i Iran men är uppvuxen här i Sverige. Jag ser det som mitt ansvar att i alla fall vara en röst för det iranska folket, som visar på ett mod som saknar motstycke. Jag vill föra ut deras röst till omvärlden men också använda den möjlighet jag som parlamentariker och fri människa i Sverige har för att trycka på och kämpa för att se till att den islamiska regimen ställs till svars och störtas.

Jag är otroligt tacksam över att det finns en enighet i Sveriges riksdag för det och att vi tillsammans vill se till att ge det iranska folket den frihet och demokrati som de förtjänar och som de har kämpat för. Detta måste vi nu hörsamma. Därför är det otroligt viktigt att utrikesministern nu visar på tydliga åtgärder och står upp för de åtgärder som har redovisats här i dag. Hon måste visa i handling att vi tillsammans vill bli av med en regim som är ett hot inte bara mot sitt eget folk utan också mot omvärlden och mot oss här i Sverige. Det är dags att bli av med den iranska regimen.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaret.

I mitt tidigare anförande sa jag att det är kul och bra att se att det finns en partipolitisk enighet i kammaren i den här frågan. Men en del partiföreträdare klarar ändå inte av annat än att lyfta upp vissa historiska skeenden och göra partipolitik av detta. Jag tycker att det är tragiskt, särskilt när det kommer från ett parti som jag antar inte vill att vi lyfter upp deras historiska agerande i talarstolen.

Först och främst vill jag dock också passa på att tacka utrikesministern för att Sverige stödde ett initiativ till att extrainkalla FN:s MR-råd till en extrasession om situationen i Iran. Mötet i FN:s MR-råd kommer att äga rum om ett par timmar och går att följa på webben från klockan 14. Det är ett tips till alla som följer denna debatt och vill höra vad som sägs i FN:s MR-råd.

Jag vill i anslutning till det passa på att ställa en fråga till utrikesministern. Det finns också ett initiativ för att försöka förmå FN:s säkerhetsråd att hänskjuta denna fråga till Internationella brottmålsdomstolen. Kan utrikesministern uttala sig om det i dag? Kommer Sverige att ställa sig bakom initiativet och uppmaningen till säkerhetsrådet att göra detta? Det tror jag vore bra.

I mitt tidigare anförande tog jag upp en rad andra saker som vi skulle kunna göra i fråga om framför allt sekundärsanktioner och upprepar inte det nu.

Jag vill passa på att tacka interpellanten, alla meddebattörer och utrikesministern för en jätteviktig interpellationsdebatt. Jag hoppas att vi inom kort får se att regimen i Iran störtas och att folket där blir fritt.

(Applåder)

Fru talman! Ali Khameneis bestialiska regim kommer att falla. Masoud Pezeshkians regering kommer att falla. Ali Larijanis terrorvälde kommer att falla.

Vänner! Vi har kommit långt. Tänk, för tre år sedan gick ledamot efter ledamot upp och sa att den islamiska republiken ska störtas. I politiska och diplomatiska sammanhang har dessa ord en extrem betydelse. Tack vare er uppe på läktaren och tack vare alla som har engagerat sig ser vi denna utveckling. Ert engagemang spelar roll. Jag är övertygad om att friheten är nära.

Utrikesministern! Vi vet att den islamistiska regimen förbereder ett intranät för att på riktigt försöka koppla bort iraniernas möjlighet att nå fri kommunikation. I Sverige har vi teknik som kan runda det.

Är utrikesministern och regeringen beredda att på riktigt satsa på projekt och insatser som görs här och nu för att säkra människors tillgång till fritt internet?

(Applåder)

Fru talman! Jag tycker också att det är fantastiskt att det har blivit positionsförändringar. Jag tycker dock att det är beklagligt att vissa partiföreträdare verkar ha fått i uppdrag att komma hit i dag och säga att det här är någon annans fel, inte regeringens. Det är respektlöst mot frågan, folket och dagens debatt.

Låt mig återgå till vad den svenska regeringen kan göra. Jag tycker att det är väldigt märkligt att EU fram till 2008 eller 2009 kunde terrorstämpla Nelson Mandela och hans frihetsrörelse men att man inte kan terrorstämpla det iranska revolutionsgardet, som massmördar människor på gatorna. Man kunde terrorstämpla den enda grupp som stod upp mot Isis i Syrien för några år sedan, men man kan inte terrorstämpla det iranska revolutionsgardet, som massfängslar och massmördar civila.

Jag menar att det är möjligt. Men då måste alla korten upp på bordet. För några år sedan belönades till och med den iranska statsmakten i FN genom att få presidiepositioner i olika FN-organ. Då hade den svenska utrikesministern ett hemligt möte med den iranska utrikesministern. Vi vill veta vad som sägs på dessa möten. Vad framför den svenska regeringen? Vilka krav ställs på Iran? Och vad sägs på mötena med de iranska ambassadörerna? Tyvärr dröjer det alldeles för länge innan ni har dessa möten, men vad säger ni när ni väl har dem?

Till sist: Hur tillgängliggör vi internet för människor i Iran så att de kan nå ut med nyheter och slipper vara isolerade från hela omvärlden? Sveriges regering och andra europeiska regeringar kan åstadkomma detta. Låt mig påminna om att svenska företag har sett till att den iranska statsmakten kan avlyssna människor. Varför kan då inte svenska företag se till att vi kan hjälpa människor att nå ut till omvärlden? Vi kan göra det, och vi ska göra det.

Zan, zendegi, azadi! Jin, jiyan, azadi!

(Applåder)

Fru talman! Tack till utrikesministern för debatten, och tack till interpellanterna som gjorde den möjlig!

Irans regim är kraftigt försvagad, och det är tveklöst viktigt. Må vi hoppas, precis som det iranska folket, att det vi nu ser är regimens sista dagar.

Zelenskyj talade i Davos i går, och han var ganska uppfordrande mot oss i EU: Ni måste handla, inte bara tala.

Jag tycker att utrikesministern ska ta med sig riksdagens samfällda önskan att EU nu ska handla när utrikesministrarna möts på utrikesrådet nästa vecka. IRGC har länge funnits på dagordningen, men när det tar fyra år att reda ut det legala ramverket för att kunna fatta beslut om att terrorklassa IRGC är det inte att handla snabbt. Om EU ska vara trovärdigt krävs en bättre verktygslåda än de sanktioner och sanktionspaket vi i dag har möjlighet att använda.

Brott mot mänskligheten har tveklöst begåtts, även om också det ska prövas i domstol. ICC är en tanke, men personligen hoppas jag att det iranska folket ska få frihet och att ett fritt rättsväsen i Iran ska kunna döma dem som bär ansvar för det förtryck, det mördande och den terror som folket har utsatts för så länge.

(Applåder)

Fru talman! Det är vår moraliska plikt att hålla fast vid att Sverige måste ge sitt helhjärtade stöd till det iranska folket. Det är avgörande också för Sveriges säkerhet och svenska iraniers trygghet.

En sak som vi alla är eniga om är att det iranska folket behöver tillgång till information och kommunikationsmedel, och där måste vi göra vad vi kan för att bistå. Det vore intressant att få höra mer om hur regeringen jobbar nu och vad den kommer att göra för att öka informationsflödet mellan iranier i Iran likaväl som till och från Iran.

Vi har kunnat läsa i medierna om hur delar av vänstern haft svårt att ställa sig på det iranska folkets sida. Jag är därför väldigt glad över att det är just Vänsterpartiet som har ställt interpellationen. Tack för det, Håkan Svenneling! Det är nödvändigt att vi här i Sveriges riksdag debatterar den här frågan och visar omvärlden att vi står enade på folkets sida.

Vi känner alla till ropet Kvinna, liv, frihet! Det är feminism på riktigt. Den som säger sig stå upp för mänskliga rättigheter och som säger sig stå på kvinnors sida måste också stå på det iranska folkets sida. Det iranska folket kräver frihet och demokrati. Här får vi inte svika.

(Applåder)

Fru talman! De iranska folken visar ett oerhört mod, men regimen svarar med en ofattbar brutalitet. Över 20 000 döda på 48 timmar – det går nästan inte att ta in. Internet och telefoni har släckts ned. Det finns ingen tvekan: Omvärlden måste agera. Sverige och EU måste agera.

Det är inte ofta vi är 13 ledamöter från olika partier som deltar i en interpellationsdebatt här i kammaren, och det sker ännu mer sällan med sådan enighet som vi ser här i dag. Utrikesministern ska verkligen känna riksdagens stöd men rent krasst också vår förväntan. Det är ett stöd och en förväntan som sträcker sig långt utanför de politiska partierna här i riksdagen. Det visar inte minst närvaron på läktaren här i dag. Jag mötte några av åskådarna ute i kylan redan när jag kom hit klockan 8 i morse.

Regimen är ett hot mot befolkningen i Iran, den är ett hot mot oss här i Sverige och den är ett hot mot vår omvärld. Folkens vilja måste hörsammas. Vi vill se ett demokratiskt och fritt Iran där inga andra än de iranska folken beslutar om deras framtid. Jin, jiyan, azadi!

Jag vill verkligen tacka alla som på olika sätt har deltagit i den här debatten och visat att vi i Sverige står enade bakom folken i Iran och att vi gemensamt står upp mot Irans regim – tack!

(Applåder)

Fru talman! Jag vill också uttrycka min tacksamhet för det stora engagemang som finns här i riksdagen och som vi verkligen har sett i dag.

Som ni vet, vilket har lyfts fram i debatten och jag vill passa på att beröra snabbt, är motverkande av den iranska regimens destabiliserande agerande i Mellanöstern och globalt också ett direkt svenskt och europeiskt säkerhetsintresse.

Regeringen tar frågan om skydd för personer i Sverige som riskerar att utsättas för hot, övervakning eller trakasserier från den iranska regimen på största allvar. Säkerhetspolisen har ett tydligt uppdrag att motverka utländsk underrättelseverksamhet och att reducera säkerhetshotande verksamhet som riktar sig mot individer. Regeringen för en mycket intensiv dialog med alla myndigheter som har detta skydd som uppgift.

Tillsammans med EU och likasinnade fortsätter vi att överväga alla tillgängliga verktyg som kan användas för att sätta press på den iranska regimen.

Jag vill avsluta med att tacka interpellanterna och alla de 13 debattörerna för en väldigt viktig och bra debatt om hur vi tillsammans kan hjälpa och stötta det modiga iranska folket. Jag vill också tacka alla er som har kommit hit i dag för att lyssna och visa ert stöd. Jag vill verkligen förmedla att den starka enighet som finns här är vår kanske främsta styrka om vi ska påverka också internationellt.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.