Sten Bergheden (M) svarade Gudrun Nordborg i en replik om Vapenfrågor i debatten ”Protokoll 2025/26:61 Onsdagen den 21 januari” den 21 jan 2026.
Gudrun NordborgV· i en replikJag tackar för frågorna. Jag tycker att det blir lite fel att i detta sammanhang fokusera enbart på de kriminella gängens våld. Som ledamoten själv ger exempel på kan detta gälla vem som helst – jag tog också upp det i…Herr talman! Vänsterpartiet står bakom de reservationer som vi har markerat i utredningen, men jag yrkar bifall endast till reservationen om vapenamnesti, nämligen reservation 4.
De övriga reservationerna, om lämplighetsprövning för vapenlicens och vapens lämplighet för jakt, omfattas av den stundande propositionen, vilket tydligt har framgått här. De kommer därför att kunna debatteras när propositionen behandlas.
Jag vill nämna att lämplighetsprövningen borde omfatta mer än registerkontroller, som har nämnts tidigare. Förhoppningsvis blir det också en starkare tillsyn av dem som har psykiska problem. Men detta får vi alltså återkomma till.
Vänsterpartiet har sedan länge drivit frågan om vapenamnesti. Reservationen bygger på ett yrkande från allmänna motionstiden och syftar till återkommande vapenamnesti och amnesti för att lämna in sprängmedel.
Tidöpartiernas motiv för att inte bifalla detta är svårbegripligt, i varje fall för mig. Varför tar man inte varje chans att begränsa det – vad jag tror att vi alla uppfattar det som – förfärliga våldet med skjutningar och sprängningar? Ska det i Tidöpartiernas Sverige bara vara strängare straff som ska gälla? Eller ska man också kunna vidta förebyggande och enkla åtgärder mot gängen men även när det gäller risker för övrigt våld?
Den föreslagna amnestin skulle ju kunna hindra också andra våldshandlingar. Jag vill gärna relatera till vad Petter Löberg just framförde från talarstolen. Det förekommer att legala vapen används både för självmord och för våld mot andra, inklusive mäns våld mot kvinnor och barn. I samband med amnestierna 2018 skrev också Polismyndigheten på sin hemsida att detta kunde rädda liv.
Genom återkommande amnestier för illegala vapen och illegal ammunition är det möjligt att minska antalet vapen i samhället. Det är i rådande läge av stor vikt att skjutvapen som cirkulerar i gängkriminella kretsar eller kan åtkommas via dessa kan tas om hand, vilket en vapenamnesti kan bidra till.
Det handlar om en åtgärd med viss brottsförebyggande effekt, som en åtgärd bland flera. Jag vill tro att vi är ense om att det alltid är angeläget både att minska antalet illegala vapen i samhället och att minska våldet. Den brottsförebyggande effekten är begränsad, men jag menar att vi ska ta till vara också den.
En amnesti innebär, som många kanske redan förstår, att vem som helst anonymt kan lämna in skjutvapen och ammunition liksom sprängämnen till polisen. Man slipper då rättsliga påföljder även om innehavet varit illegalt. Eftersom sprängämnen inte omfattas av vapenlagen krävs särskilda amnestiregler för explosiva varor.
Skulle då detta ha effekt? Ja, jag hävdar det. Under den senaste vapenamnestin 2018 fick polisen in 12 000 vapen. De lämnades främst in i storstadsregionerna, och enstaka vapen kunde kopplas till den kriminella miljön. Man fick också in nästan 30 000 kilo ammunition.
Det förekom även amnestier innan dess. Den 2018 var den fjärde. Under den första, 1993, fick man in 17 000 vapen. Under den andra, 2007, fick man in 13 000 vapen. Under den tredje, 2013, blev siffran 15 000 vapen.
Summerar vi detta har man alltså hittills fått in 57 000 vapen. Summerar vi ammunitionen handlar det om 96 ton ammunition.
De explosiva varorna har bara varit föremål för amnesti en gång, hösten 2018. Det rörde sig inte om några oerhörda mängder, och man kunde inte heller se någon koppling till just kriminella gäng. Också här tror jag dock att vi har en effekt. Även om skjutningarna i och för sig har minskat har ju sprängningarna ökat, och vi är inte färdiga med vare sig det gängkriminella våldet eller våldet i övrigt i samhället, om vi så pratar om skolskjutningar eller om våld i nära relationer.
Är det då någon av er som nu lyssnar som skulle ha glädje av detta? Angår det er över huvud taget? Jag vill mena att detta med att öka tryggheten generellt angår oss alla. Men det kan också vara så att man själv stöter på ett illegalt vapen. Man kanske har ärvt det eller köpt ett hus och hittat någonting i skrymslen som man inte hade kontroll på tidigare. Då kan man också lämna in sådana vapen eller sådan ammunition till polisen. Man behöver inte förklara någonting, och polisen har inte rätt att ställa frågor.
Jag anser mot denna bakgrund att regeringen bör ta initiativ till nya vapenamnestier för att få människor att lämna in illegala vapen, illegal ammunition och illegala explosiva varor. Jag yrkar bifall till reservation 4.
(Applåder)
Herr talman! Amnesti låter behjärtansvärt – här kommer det in massor av vapen som försvinner bort från den kriminella världen. Nu är det ju inte riktigt så. Grejen är att polisen får in en massa vapen som inte alls har med den kriminella världen att göra. Det handlar om gamla mynningsladdare från 1800-talet, leksakspistoler och en mängd annat.
Som Gudrun Nordborg själv sa är det enstaka vapen som kan hänvisas till den kriminella världen. Samtidigt får man ta hand om kanske 20 000 eller 30 000 andra vapen.
Om jag ska ha något kreativt förslag i detta kan jag undra: Varför ska man lägga upp dessa amnestier som att det bara är just nu du kan lämna in vapen? Varför kan vi inte i stället göra så att polisen kan ta emot vapnen när som helst så att vi blir av med dem?
Faktum är att den här änkan som hittar ett vapen på ladugårdsrännet, i stallet eller någon annanstans, ett vapen som stått där i 50 år sedan maken dött, har gjort sig skyldig till ett brott genom att ha haft ett olagligt vapen hemma hos sig under den tiden. Varför ska hon behöva göra det när hon kunde ha fått lämna in det direkt om ordningen varit en annan?
Amnesti med de tidsbegränsningar som Vänstern föreslår låter fint och godhjärtat, men det skulle kunna gå att ordna på ett bättre sätt att få in dessa vapen till polisen. Samtidigt kunde vi med information se till att vi slapp få in alla dessa leksakspistoler.
Herr talman! Jag tackar för frågorna.
Jag tycker att det blir lite fel att i detta sammanhang fokusera enbart på de kriminella gängens våld. Som ledamoten själv ger exempel på kan detta gälla vem som helst – jag tog också upp det i mitt anförande – som kanske ”hittar” något man inte har rätt att inneha.
Där menar jag att detta med amnestier är en väldigt värdefull tanke. Jag menar också att de amnestier vi haft som tillfälliga åtgärder har varit något som blivit uppmärksammat och diskuterat.
Sedan skulle jag absolut inte ha något emot att den här verksamheten blev kontinuerlig. Jag tror inte heller att polisen har stora bekymmer med att det kommer någon leksakspistol i sammanhanget. Meningen är dock att vi ska få bort sådana föremål – så skulle jag kunna uttrycka det – som liknar vapen och kan användas för att skrämma eller vara destruktiv och aggressiv.
Jag ser gärna en fortsättning på detta. Hittills har dock regeringen ibland sagt att man skulle kunna ha detta med en viss puls på fem sex år. Därför tycker jag absolut att det vore tid att ta tag i frågan om amnesti på allvar igen, för det var länge sedan nu.
Herr talman! Jag tackar Gudrun Nordborg för inlägget.
Av de vapen som kommer in till polisen går alltihop till skrot. En aspekt som tas upp när jag är ute och pratar med vapensamlare och andra runt om i landet är att det kan komma in vapen från exempelvis den här änkan som har ett högt samlarvärde som hon inte hade en aning om. I dag går dessa vapen till skrot. Det är också en grej vi behöver titta på: Ska polisen skrota allt som kommer in, eller ska man titta igenom det för att konstatera vad det är för vapen? Är det ett sällsynt vapen som kan ingå i en samling hos någon där ute kanske det finns ett värde i att sälja det eller gå vidare med det hellre än att bara skrota det.
Det finns många aspekter på detta. Nu har dock polisen skrotat så här många vapen. Många av dem vet jag har varit leksakspistoler. Några få har varit med i den gängkriminella miljön.
De som stals från Regeringskansliet under den socialdemokratiska regeringen har dock inte kommit in till polisen för amnesti än. Vi får se när de kommer.
Herr talman! Jag tackar återigen för synpunkterna.
Jag skulle absolut inte ha något emot om polisen fick rätt att sortera och bestämma vad som är skrot, leksakspistol, ett gammalt vapen som över huvud taget inte kan användas eller ett vapen som kan användas men inte har något särskilt värde. Men om man skulle hitta ett vapen som är värdefullt vore det en poäng om samhället kunde tillgodogöra sig värdet av det, genom att ta fram lämpliga sätt att förmedla vapnet vidare för att få en inkomst som kanske kan bidra till fler och bättre förebyggande åtgärder.