Merit Frost Lindberg (M) om Riksrevisionens rapport om statens insatser mot ekonomiskt våld i nära relationer

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

Jag vill inleda mitt tal med att rikta mina tankar till anhöriga, barn och familjer som har drabbats av de fruktansvärda kvinnomord som har skett den senaste tiden. Jag konstaterar återigen att män mördar och kvinnor mördas, både av för dem okända män och av de män som står dem allra närmast. Det händer igen och igen. Det är ett av vår tids allra största misslyckanden, och det är också ett hot mot både vår demokrati och tryggheten i samhället.

För regeringen har landets säkerhet och medborgarnas trygghet absolut högsta prioritet. Med det som grund sker nu ett paradigmskifte genom att fokus flyttas från förövare till brottsoffer. Det är dags att kvinnor och barn äntligen får ett människovärde i strafflagstiftningen. Nu kommer kvinnors, flickors och barns rätt till trygghet att gå före farliga förövares intressen.

Mäns våld mot kvinnor ska bekämpas med samma kraft som gängkriminaliteten, och den här regeringen genomför reform på reform. Sekretesshinder mellan myndigheter har rivits för att förebygga våldshandlingar. Grova och upprepade våldtäkter ska nu kunna bestraffas med livstids fängelse, och ett nytt och mycket viktigt straff kommer att införas under våren. Det kommer att innebära att pedofiler, serievåldtäktsmän och kvinnomördare som har hög återfallsrisk kan låsas in på obestämd tid.

Det ska råda nolltolerans för mäns våld mot kvinnor. Ett särskilt ministerråd kommer att inrättas för att samla arbetet. Situationen kräver att vi alla gör allt. Arbetet med mäns våld mot kvinnor måste fortsätta inom alla områden, och det leds av regeringen och av vår statsminister.

Ekonomiskt våld är ofta ett osynligt men förödande övergrepp. Det handlar om kontroll och makt och om att ta ifrån en människa hennes självständighet. Det kan vara att man hindras från att arbeta, att skuldsättas mot sin vilja eller att hållas kvar i långdragna ekonomiska processer långt efter att relationen har tagit slut. Det ekonomiska våldet är ett av de allra största hindren för att man ska kunna lämna en våldsam relation. När den egna ekonomin är helt sönderslagen blir det praktiskt taget nästan omöjligt.

Att lämna en relation fylld av våld är inte bara bland det svåraste en kvinna kan göra, utan det är också bland det farligaste. Just i det skedet, där och då, handlar det om liv eller död. När en kvinna väl vågar ta ett sådant beslut måste alla delar av det skydd som ska komma sluta upp hela vägen. Därför inför regeringen ett särskilt lämnaprogram inom åtgärdsprogrammet med syfte att ingen ska tvingas vara kvar i en våldsam relation på grund av ekonomi, beroende eller praktiska skäl.

Lämnaprogrammet samlar insatser som rör skydd, boende, myndighetskontakter och ekonomisk självständighet för att man ska kunna bryta det ekonomiska våldet och det grepp som finns. Det ska ge verkliga möjligheter att börja om på nytt.

Riksrevisionen har granskat statens insatser mot ekonomiskt våld i nära relation under åren 2014–2024. Den största delen rör alltså den rödgröna regeringsperioden. Granskningen visar på ett stort behov av förbättringar i styrning och uppföljning, i lagstiftningsprocesser och i myndigheters arbete. Samtidigt konstaterar Riksrevisionen att regeringen på senare år har vidtagit många åtgärder för att stärka skyddet för våldsutsatta i stort och lyfter fram flera positiva exempel på det.

Regeringen har till exempel stärkt det hyresrättsliga skyddet för våldsutsatta, infört ett nytt regelverk för skyddat boende och stärkt skyddet för barn. Barnens skydd mot våld går nu före vikten av att ha kontakt med båda föräldrarna. Regeringen har också lämnat utredningsdirektiv som beaktar ekonomiskt våld. Det gäller utredningsdirektivet om straff för psykiskt våld, som nu bereds i en lagrådsremiss.

Även den utredning om stärkt skydd för den som vill separera, som handlar om nya regler för bodelning och betänketid, lyfts fram av Riksrevisionen. Man konstaterar att flera centrala problem har identifierats, såsom att förhalning av bodelningsprocesser är en ekonomisk form av eftervåld.

Regeringen har när det gäller samverkan genomfört mötesserier med myndigheter, kommuner, civilsamhälle och forskare. I fråga om styrning och myndigheternas arbete konstaterar Riksrevisionen att arbetet med kunskap och rutiner kan förbättras. Det behövs också en genomlysning så att inte våldsutövare ska kunna utnyttja myndigheternas system.

Det pågående myndighetsuppdrag som sju myndigheter tillsammans har haft har handlat om att sammanställa och sprida information om ekonomiska aspekter av våld i nära relation. Det har nu både förlängts och utökats. Det är viktigt eftersom våldsutövare ofta använder sig av myndighetskontakter och ersättningssystem. I enlighet med Riksrevisionens rekommendationer innefattar uppdraget nu också att höja kunskapen hos anställda om hur olika våldsformer hänger ihop med varandra och att kartlägga myndigheters system och rutiner så att de inte ska kunna utnyttjas av våldsutövare.

Ekonomiskt våld ska inte längre få vara det som tvingar kvinnor kvar i destruktiva relationer. Regeringen välkomnar granskningen och kommer att se till att de rekommendationer som ges tas till vara.

(Applåder)

Fru talman! Som jag konstaterade i mitt anförande finns det ingen anledning för någon regering eller någon politiker att känna sig nöjd med det läge som råder i dag. Jag kan också reflektera lite över ledamotens hårda ton med tanke på att större delen av denna granskning, där det som sagt finns en hel del kritik, gäller den socialdemokratiska, rödgröna regeringstiden och inte den här regeringen. Tvärtom konstateras att det på senare år har genomförts många åtgärder för att skydda våldsutsatta. Lite självkritik skulle alltså kanske också kunna vara på sin plats.

Det ekonomiska våldet har under lång tid varit eftersatt i arbetet. Om jag själv ska försöka förstå varför antar jag att det är för att det rör sig om en indirekt form av dödligt våld. Fokus har i hög grad legat på att skydda från det direkta fysiska våldet. Men som också konstateras är det ekonomiska våldet ett av de största hindren för att kunna lämna en relation som kan ha en dödlig utgång. Det är alltså absolut ett prioriterat område.

Sedan håller jag inte med om att myndigheter bara styrs med regleringsbrev. Myndigheter får uppdrag och rapporterar löpande till regeringen, och arbetet utformas och förbättras hela tiden. Regleringsbrev är inte det enda sättet att styra myndigheter på.

Som jag sa: Det pågår arbete. Inte minst den nationella tioåriga planen mot mäns våld mot kvinnor kommer också att till väldigt stor del handla om uppföljning. Jag tycker att det är onödigt att föregripa det stora arbetet. Ekonomiskt våld kommer utan tvekan att prioriteras av den här regeringen. Jag tror att detta är mer än tydligt med tanke på det jag redan har konstaterat.

(Applåder)