Helena Vilhelmsson (C) om Riksrevisionens rapport om statens insatser mot ekonomiskt våld i nära relationer

Herr talman, åhörare och presidiet! Våld i nära relationer är som vi vet ett akut och brett samhällsproblem. Var tredje kvinna utsätts för våld i en relation någon gång i livet. Årligen utsätts 75 000 kvinnor för våld i en relation, och 15–20 kvinnor mördas varje år – inte minst har vi sett det under julhelgen. Vart tionde barn växer upp i hem där våld förekommer. Detta är inget annat än en grov brottslighet, och den förekommer i alla åldrar, i alla samhällsgrupper och i alla delar av landet.

När en våldsutsatt kvinna lämnar sin partner kan det ekonomiska våldet bli ett sätt att fortsätta att kontrollera och skada kvinnan och barnen. Kvinnors fundamentala mänskliga rättigheter åsidosätts. Detta måste upphöra.

Tyvärr är Riksrevisionens granskning av regeringens arbete mot ekonomiskt våld mycket allvarsam läsning. Riksrevisionen slår bland annat fast att det finns väsentliga brister i statens arbete. Regeringen har inte i tillräcklig utsträckning uppmärksammat problemen med ekonomiskt våld, regeringen följer inte systematiskt upp behovet av lagstiftningsåtgärder trots att det finns regelverk som underlättar utövandet av ekonomiskt våld och regeringen ger inte heller tillräckligt skydd mot denna utsatthet.

Det allmänna kunskapsläget om våldets omfattning och karaktär är dessutom fragmentariskt, och vidare framkommer det att flera myndigheter efterfrågar en definition av begreppet ekonomiskt våld. Det är också oklart dels på vilket sätt ekonomiskt våld innefattas i det sjätte delmålet, dels om det kommer att inrymmas på ett tillfredsställande sätt i den kommande propositionen om psykiskt våld. Begreppet ekonomiskt våld återfinns inte heller i dagens straffrättsliga reglering, konstaterar rättsväsendet. Detta är oerhört allvarligt.

Det är intressant att företrädare för regeringsunderlaget erkänner detta; det är en styrka.

Herr talman! När det gäller regeringens styrning av myndigheter menar regeringen att det är en fördel med ett generellt uppdrag vad gäller det sjätte delmålet för att täcka in alla former av våld. Jag kan ha förståelse för det. Ett stort men är dock att det då krävs att relevanta myndigheter besitter kunskap och kompetens om just ekonomiskt våld. Att flera myndigheter efterfrågar en definition och att regeringens svar uteblir är allvarligt. Om grundstommen för myndigheternas arbete inte finns och om man inte ens är överens om vad ekonomiskt våld är, hur tänker sig då regeringen att myndigheterna ska kunna leverera?

Centerpartiet menar att ett mycket tydligare uppdrag måste ges till lämplig myndighet eller lämpliga myndigheter att definiera och formulera indikatorer, likt de som i dag finns för fysiskt och sexuellt våld, så att man kan utbilda och följa upp arbetet mot ekonomiskt våld i nära relationer. Detta måste göras omgående, för hur ska regeringen kunna styra arbetet om det inte finns en övergripande definition?

Herr talman! Jag ska ta upp några områden där det är allvarligt att regeringen saknar åtgärder.

När det gäller ekonomiskt våld i form av att ta lån och krediter i annans namn är Riksrevisionens iakttagelse att det är lätt för en våldsutövare att exploatera en närstående med hjälp av e-legitimation. Ett arbete är på gång, men regleringen av och förarbetena om obehörig användning av elegitimation och betaltjänster tar inte hänsyn till att förövaren kan vara en närstående. Alla skyddsåtgärder är i stället anpassade utifrån perspektivet att risken kommer från en okänd person på annan plats. Riksrevisionen skriver också att perspektivet ekonomiskt våld genomgående saknas i regeringens direktiv och propositioner inom området lån och krediter. Jag kan inte se att regeringen kommenterar denna iakttagelse över huvud taget.

Herr talman! Ett allvarligt faktum är också att flera myndigheter har identifierat att de utnyttjas av våldsutövare i samband med ekonomiskt våld mot närstående men att åtgärder saknas. Myndigheterna beskriver hur lagstiftningen och myndigheternas rutiner används av förövare för att exempelvis förhindra utbetalning av bidrag och förmåner, utöva ekonomisk kontroll och sabotera försörjning.

Samtidigt saknas kunskap om hur omfattande problemen är och i vilken utsträckning myndigheterna själva har utrett detta. Myndigheterna har alltså inte fått ett direktiv från regeringen att ta reda på hur utbrett detta är. Detta måste regeringen omgående hantera. Regeringen nämner vissa åtgärder i skrivelsen, men de räcker inte. Dessutom bör långt fler myndigheter än de som nämns i regeringens svar jobba med dessa frågor.

Herr talman! En fråga som är oerhört allvarlig och som har uppmärksammats många gånger på senare tid är att myndigheter utan större konsekvenser avslöjar skyddade personers identitet. Detta kan få allvarliga konsekvenser. Att tvingas flytta igen kan slå sönder ekonomin, knäcka tryggheten och i värsta fall tvinga brottsoffret tillbaka till förövaren. Även att vid upprepade tillfällen kallas till rätten för en vårdnadstvist, kanske utan att några förhållanden har ändrats, är en form av ekonomiskt våld. Det här är exempel på hur myndigheter både medverkar till och utnyttjas som redskap när en förövare bedriver ekonomiskt våld.

Dessutom handlar det om myndigheter som i dag inte är uppräknade i regeringens förslag till samverkansåtgärder för att bekämpa ekonomiskt våld. Bland andra står inte Åklagarmyndigheten, Domstolsverket och Polismyndigheten med. SVT gjorde en granskning för några år sedan som visade att 44 personer på fyra år hade fått sin identitet avslöjad av dessa myndigheter. Men de här personerna har alltså inget att hämta i regeringens skrivelse och svar. Det ekonomiska våld som dessa myndigheter utövade mot dem kommer att bestå.

Herr talman! Centerpartiet gör inte heller bedömningen att regeringen har svarat upp mot Riksrevisionens rekommendation att säkerställa att ekonomiskt våld beaktas i lagstiftningsprocesser när det är relevant. De aktuella frågorna har ju mycket tydliga lagstiftningsgrunder, inte minst i Istanbulkonventionen. När det finns en så tydlig lagstiftningsgrund och Riksrevisionen drar slutsatsen att det finns väsentliga brister i statens arbete, hur kan då Tidöregeringen mena att dess åtgärder har varit effektiva? Det är nästan lite nonchalant. Regeringen bör skyndsamt utreda detta och återkomma till riksdagen med en plan för hur man ska få in detta i lagstiftningsprocessen på ett mer relevant sätt.

Jag yrkar bifall till reservation 7.

(Applåder)

Herr talman! Återigen handlar det om att behålla frågan där den är i dag. Vilket regeringsunderlag som blir aktuellt efter valet får vi nog vänta med att diskutera till efter valet, men jag kan gärna berätta vad Centerpartiet vill göra.

Om inte regeringen tar med sig från den här debatten att fler myndigheter bör involveras hoppas jag att Jämställdhetsmyndigheten själv ligger i framkant och säger att fler myndigheter behöver vara med. Åklagarmyndigheten, domstolsväsendet och polisen är egentligen inte med i dag, vilket är en stor brist. Vi vet att de har begått misstag som har fått enorma konsekvenser för människor.

Jag instämmer i vad både ledamoten och många andra ledamöter säger: Det bästa sättet att få en självständig ekonomi är att ha ett jobb att gå till. Det finns massor av saker som kan göras där, såsom att se över föräldraförsäkringen. Jag tror att ledamoten nämnde ett lämnaprogram i sitt tal i dag, men det får vi ta en annan gång då hon inte har fler repliker.

Jag undrar dock vad regeringens lämnaprogram består av. Min bestämda uppfattning är att när regeringen presenterade sitt lämnaprogram för något år sedan hade man paketerat ihop olika uppdrag som myndigheterna redan jobbar med. Dessa paketerade man ihop till ett lämnaprogram, men inte en enda ny åtgärd fanns med där.

Ett lämnaprogram och en lämnapeng innebär ett stort steg som vi har pratat om i många år. Det skulle vara otroligt viktigt för att man ska komma ur ekonomiskt våld, det vill säga: När man flyttar ska man få stöd till det – till ny lägenhet, nya försäkringar, nya kläder till barnen och så vidare. Det är inget som man ska behöva stå för själv därför att man har levt ihop med en man som har utövat våld. Detta är en sak som vi kommer att jobba stenhårt för, bland annat.

(Applåder)