Fru talman! Jag tackar ledamoten för anförandet.

Ledamoten lyfte inledningsvis fram att det är viktigt att värna varje skattekrona. Det ska inte vara några politiska agendor som ska styra offentlig upphandling. Ska vi då tolka detta som att Moderaternas ideologiska krav och inriktning är att vi ska låta arbetstagare utnyttjas ute på arbetsplatser? Ska kriminella aktörer vinna upphandlingar, i stället för de seriösa aktörer som ledamoten lyfter fram? I dag befinner vi oss i ett läge där många seriösa aktörer väljer att inte ens gå in i en upphandling därför att de vet att de inte kommer att kunna konkurrera med de låga priserna. Många aktörer är seriösa och gör ett bra jobb – inte tu tal om annat – men en del förändringar behöver göras.

Nu pratar ledamoten om att gå vidare med Leverantörskontrollutredningens förslag, som lämnades till statsrådet Slottner 2023. Där föreslås att Bolagsverket ska ansvara för ett register över oseriösa aktörer. Upphandlande myndigheter och enheter kan vid upphandlingar gå in i registret och kontrollera om en leverantör verkligen har betalat alla skatter och lever upp till kraven.

I utredningen sa man att man ville att registret skulle vara på plats till 2025. Nu säger statsrådet att det ska vara på plats till 2028. Kan ledamoten tala om för mig varför det ska ta så många år innan ett register kan vara på plats?

Fru talman! Jag konstaterar att jag inte fick något svar från ledamoten vad gäller förslaget från Leverantörskontrollutredningen. Varför ska det behöva dröja ända till 2028 innan ett register kan komma på plats? Den här utredningen tillsatte den socialdemokratiska regeringen. Jag är glad att statsrådet och regeringen går vidare, men jag tycker att det är bedrövligt att vi ska behöva vänta till 2028. Det är ett verktyg som skulle göra det möjligt för alla de upphandlande myndigheter och enheter som vill göra rätt att ta del av information om alla aktörer som inte gör rätt för sig och som inte värnar varje skattekrona, som ledamoten så tydligt säger är så viktigt.

Sedan var det frågan om den fria etableringsrätten. Jag tycker inte att det är mer än rätt att kommunen kan påverka när en ny aktör väljer att etablera sig i en kommun. Jag tycker att det är bra att vi socialdemokrater går fram med det förslaget.

Ett annat problem vi har på svensk arbetsmarknad är att många blir utnyttjade. De seriösa har allt svårare att komma in, och vi lyfter fram långa underleverantörskedjor. Här hänvisar ledamoten i talarstolen till att det inte går att göra en förändring eftersom EU-rätten säger nej till det. Men vi har möjlighet att påverka hur det nya EU-direktivet ska se ut. Allt handlar inte om att inte göra förändringar, utan politik handlar ju om att göra förändringar till det bättre.

Hur jobbar Moderaterna och regeringspartierna med att påverka det nya EU-direktivet och minska antalet underleverantörsled, just för att komma åt en hel del av kriminaliteten och otryggheten för många arbetstagare på svensk arbetsmarknad?

Fru talman! Som vi har hört tidigare omsätter offentlig upphandling i Sverige ungefär 900 miljarder kronor varje år. Det handlar om en betydande del av samhällets totala ekonomi och våra gemensamma skattemedel, som ska användas på ett ansvarsfullt och klokt sätt.

Jag vill börja med att lyfta fram de idéburna aktörernas möjlighet att bedriva välfärdstjänster i Sverige i dag. Jämfört med i de flesta andra länder i Norden och Europa är de idéburna aktörernas andel av välfärdssektorn liten i Sverige. I ett försök att öka andelen idéburna aktörer trädde en ny lag i kraft i januari 2023, efter att den socialdemokratiska regeringen hade låtit utreda och lämnat lagförslag.

I dag kan idéburna organisationer som bedriver välfärdsverksamhet registrera sig i ett särskilt register, och upphandlande myndigheter kan reservera rätten till dessa organisationer. Trots denna ändring ser vi att de idéburna välfärdsaktörerna endast står för 3 procent.

Enligt en undersökning som organisationen Famna låtit göra tror politiker att det ligger på 9 procent, och man vill gärna öka andelen till 17 procent. Det är med andra ord ett stort glapp mellan verkligheten och vad politikerna tror och gärna vill se. Vi socialdemokrater tycker att regeringen borde göra mer för att ge den idéburna sektorn större möjligheter att erbjuda välfärdstjänster.

Fru talman! När vi förra året debatterade offentlig upphandling här i kammaren lyfte jag i mitt anförande upp hur kriminella aktörer härjar på den svenska arbetsmarknaden. Tyvärr ser läget inte bättre ut i år. Oseriösa aktörer tjänar stora pengar genom kreativa upplägg. Man betalar ingen skatt. Det förekommer momsbedrägerier och parallell brottslig verksamhet. Och utländsk arbetskraft exploateras.

Inom välfärdssektorn har vi kunnat se att kriminella bedriver HVB-verksamhet eller vårdcentraler. För några veckor sedan rapporterades att polisen och Ekobrottsmyndigheten gjort tillslag mot vårdcentraler i Västra Götalandsregionen. I bolagen har man tvättat pengar och använt våra gemensamma skattepengar till att köpa lyxartiklar såsom dyra bilar och klockor. Miljontals kronor har i stället för att gå till vård använts till lyxkonsumtion och till att finansiera kriminell verksamhet.

Regeringspartierna bara fortsätter att slänga våra gemensamma resurser på dessa marknadsmisslyckanden. I går tog Sverigedemokraterna i Västra Götaland tillsammans med de borgerliga partierna ytterligare ett steg när de beslutade att införa vårdval bup inom barn- och ungdomspsykiatrin. Är det verkligen att värna om skattebetalarnas pengar? I stället för att erbjuda vård måste man nu lägga stora resurser på att kontrollera dessa privata aktörer, så att pengarna inte hamnar i de kriminellas fickor. Det måste väl ändå vara fel prioritering.

Vi socialdemokrater tycker att regeringen ska gå vidare med Leverantörskontrollutredningens förslag om att bestämmelserna om uteslutningsgrunderna i LOV ska ändras till att bli mer lika bestämmelserna i lagen om offentlig upphandling. Exempelvis bör brott som kan vara uteslutningsgrundande i lagen om offentlig upphandling vara det även i lagen om valfrihetssystem, om vi ens ska ha ett sådant system.

Fru talman! Seriösa företag upplever att upphandlingar ibland har alltför starkt fokus på låga priser, att de relevanta kvalitetskraven är för få och att man brister i avtalsuppföljning. Kombinationen av låga priser och bristande avtalsuppföljning riskerar att ge oseriösa företag en konkurrensfördel i förhållande till de företag som följer regelverk och avtal. Jag möter i dag seriösa företag som inte längre väljer att lägga anbud. De vet nämligen att de inte kommer att få dem. De vill inte heller konkurrera med så låga priser och dåliga villkor.

Genom upphandlingslagstiftningen har vi möjlighet att motverka korruption, godtycke och slöseri med skattepengar. Tyvärr ser vi en oroande utveckling av korruption även i Sverige. Korruptionen i Sverige ökar. Vi har fallit och är på den lägsta nivån sedan Transparency International började göra dessa rapporter. Det är verkligen oroväckande.

Vi har ansvar för att ställa krav på att pengarna går till företag som erbjuder goda arbetsförhållanden, att arbetstagarnas rättigheter tillgodoses och att man upphandlar med klimat- och miljöhänsyn. Det är viktigt att anlita företag som vill göra rätt för sig. Offentliga medel ska aldrig bidra till osund konkurrens och till att dumpa villkoren på svensk arbetsmarknad.

Att ställa krav gällande arbetsmiljö redan vid upphandling förebygger förstås både arbetsplatsolyckor och arbetssjukdomar. Det är också ett effektivt sätt att förhindra att oseriösa företag skaffar sig konkurrensfördelar genom att bryta mot arbetsmiljölagen för att vinna anbud.

Antalet underleverantörer påverkar också. Framför allt påverkar det hur arbetet planeras och genomförs och hur det kan utkrävas ansvar om något händer. I dag använder man underleverantör på underleverantör, i flera led. Det finns stor risk att huvudleverantören till slut inte har någon kontroll när det gäller de egna underleverantörerna.

Vi socialdemokrater anser därför att det ska införas en begränsning av antalet underleverantörsled till max två vid offentlig upphandling. I detta betänkande hänvisas det till att det inte är förenligt med upphandlingsdirektiven i EU. Men precis som jag sa i replikskiftet tidigare genomförs det just nu en översyn av upphandlingsdirektivet på EU-nivå.

Våra socialdemokratiska EU-parlamentariker, med Johan Danielsson i spetsen, driver på för en förändring. Det skulle även de borgerliga partierna kunna göra både på nationell nivå och på EU-nivå, om man verkligen vill se en förändring på svensk arbetsmarknad och om man är beredd att jobba för att trygga arbetsmiljön för väldigt många arbetstagare.

Fru talman! Jag har full respekt för att det inte alltid är lätt att arbeta med upphandling. Man har väldigt olika förutsättningar med allt från stora upphandlingsorganisationer till någon enstaka person. Jag vet att Upphandlingsmyndigheten gör ett bra jobb med att hjälpa till och informera. Och i de flesta fall fungerar upphandlingarna faktiskt väl. Men vi ser också att det behövs en hel del förbättringar.

Fru talman! I augusti 2023 lämnade Leverantörskontrollutredningen över sitt betänkande till statsrådet Slottner. I betänkandet föreslogs bland annat att Bolagsverket ska ansvara för att tillhandahålla ett system för samordnad registerkontroll. Ett sådant system skulle kunna innebära att upphandlande myndigheter och enheter kan få bättre kontroll på de företag som lämnar in anbud.

Nu – äntligen – har Bolagsverket i regleringsbrevet för 2025 fått i uppdrag att ta fram ett sådant system. Det låter jättebra, men det ska som sagt inte vara klart förrän 2028. Jag funderar på hur det kan behöva ta fyra år att få till ett sådant register, fru talman. Det är ett verktyg som skulle kunna innebära att upphandlande enheter kan gå in och kontrollera att de som lämnar anbud i en upphandling inte är oseriösa eller kriminella.

Det är anmärkningsvärt att regeringen inte agerar fortare i en sådan viktig fråga. Om vi ska få ordning på svensk arbetsmarknad och använda våra resurser på bästa sätt måste regeringen börja agera. Den kan inte bara sitta på läktaren och rulla tummarna.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till reservation 8, men jag står självklart bakom alla de socialdemokratiska reservationerna.

(Applåder)

Fru talman! Precis som jag sa tidigare gör den fria etableringsrätten att en kommun inte själv kan påverka om en aktör väljer att förlägga sin verksamhet till den kommunen. Vi ser exempel på att verksamhet får läggas ned för att det kommer nya verksamheter i stället. När man sedan inte klarar av att bedriva verksamheten längre eller inte vill göra det ska kommunen ta ansvar för de elever som inte längre har en skola att gå till.

I min egen region var det tre vårdcentraler som drevs av en aktör som visade sig bedriva kriminell verksamhet. Det var penningtvätt. Man använde våra gemensamma skattemedel för att köpa lyxbilar och klockor. Hur kan man ens tycka att det är okej? För mig blir det upprörande när man i ena änden pratar om att man ska värna om skattebetalarnas pengar och i andra änden bara skickar ut resurser till de här aktörerna. Hur kan ledamoten ens tycka att det känns bra? Det är helt otroligt.

När det gäller underleverantörsleden: Vi ser hur det ser ut på arbetsmarknaden, och det har inte alltid sett ut på det här sättet. Tidigare har det till exempel funnits aktörer inom byggbranschen som haft byggnadsarbetare, elektriker, rörläggare och så vidare – en massa olika kompetenser inom företagen. Arbetsuppgifterna försvinner ju inte. Däremot behöver man ha bättre kontroll på alla de underleverantörer som i dag i många fall lever under väldigt tuffa villkor. Och som jag sa i mitt huvudanförande: Händer det en olycka vet man knappt vem som är underleverantören i de här långa leden.

Fru talman! Jag tycker inte att det är så konstigt att en kommun ska kunna ha veto när någon annan aktör väljer att etablera sig i kommunen, om kommunen redan bedriver verksamhet. Den nya aktören kanske bara vill ta över en viss del av verksamheten, medan kommunen står med ansvaret för den andra delen. Skulle den här aktören välja att inte längre vara kvar i kommunen skjuts ansvaret över på kommunen, som ska stå där med skollokaler eller vad det nu kan vara för verksamhet. Jag tycker inte att det är mer än rätt att kommunerna har den möjligheten att påverka det.

Vad gäller valfrihet tror jag att väldigt många i Sverige i dag vill att deras barn ska gå i en bra skola och att deras föräldrar ska ha en bra äldreomsorg eller hemtjänst. Jag tror att vi alla i den här kammaren vill veta att vårdcentralen finns för oss om vi blir sjuka – eller sjukhuset, om vi skulle behöva det. Det tycker jag är det allra viktigaste, tillsammans med att vi använder våra gemensamma skattepengar för att utveckla vården och inte stoppar dem i fickorna på dem som ska kunna plocka ut stora vinster. Jag menar inte att alla är kriminella – absolut inte. Men det görs stora vinstuttag i vissa företag som bedriver bland annat skolverksamhet. Vi ser också hur kriminella driver HVB-hem och använder dem för rekrytering till kriminell verksamhet. Tycker ledamoten att det här är rätt sätt att driva Sverige framåt? Jag som socialdemokrat tycker inte det.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att för Sverigedemokraterna yrka bifall till reservation 17 i betänkandet.

Offentlig upphandling bidrar, som vi har hört här i dag, till en mer välfungerande offentlig verksamhet. Det motverkar även korruption i det offentliga.

Det är en av anledningarna till att Sverige ligger förhållandevis bra till på Transparency Internationals korruptionsindex. Som vi hört här i dag har vi backat några placeringar. Med europeiskt mått ligger vi fortfarande väldigt långt före andra europeiska länder.

Regeringens arbete med att öka andelen små företag och mindre aktörer som tar del av upphandlingar är lovvärt och något som fortsatt bör utvecklas.

Vi har sagt det förut, och jag säger det igen: Danmark är en förebild på många områden, inte minst inom offentlig upphandling. Där ser man att fler småföretag deltar i upphandlingar. Det beror på att det finns lite mindre krav på deras upphandlingar.

Det i sig behöver inte vara dåligt, utan det kan som i det här fallet öka andelen småföretag i offentliga upphandlingar. De skräms i dag bort av alltför omfattande krav. Det är krav som sedan inte följs upp. De kanske låter bra, men de har ingen reell betydelse om de inte följs upp.

För ett tag sedan träffade jag Skattebetalarna, som lyfte upp en rad förbättringsåtgärder och satte fingret på de svagheter som finns i dag. Det exempel som lyftes upp av i det här fallet Slöseriombudsmannen när det kommer till effektivisering var: Varför ska Sveriges samtliga 290 kommuner upphandla sina respektive hemsidor var för sig? Det är en fråga man kan ställa sig. Är det rimligt att vi har 290 offentliga aktörer som samtidigt ska upphandla sina respektive hemsidor? Är det effektivt från statsförvaltningens sida?

Eller varför inte ta som exempel de återkommande problemen när kommuner och regioner upphandlar nya it- och journalsystem som sedan förkastas eller inte ens fungerar som det var tänkt?

Vad kan det offentliga då göra för att motverka dessa fel? Man kan arbeta förebyggande och ha en tydlig uppföljning av de krav som ställts.

Det görs i bland annat Göteborgs kommun, som upphandlar för närmare 30 miljarder kronor årligen. Där har man upptäckt ett trettiotal fall som kopplats till arbetslivskriminalitet eller avtalsbrott och som lett till vite. Kommunen har dessutom anställt särskilda personer som arbetar förebyggande innan avtal ingås och efter att avtal har ingåtts. På så sätt motverkas bedrägerier.

Det motverkas också delvis med hjälp av Upphandlingsmyndighetens och Bolagsverkets arbete inom området, som vi har hört här i dag från talarstolen. Just arbetet med att få bort oseriösa aktörer är oerhört viktigt. Det tycker inte minst Sverigedemokraterna i den här frågan.

Det finns också spännande verktyg som vi kan använda på området, inte minst med hjälp av artificiell intelligens. Det var en stor nyhet förra året, inte minst efter Jens Nylanders granskning av det offentliga och felaktiga fakturor som skickades kors och tvärs runt om i Sverige. Detta måste det offentliga förstå och nyttja mer. Verktygen finns – låt oss nyttja dem!

Det kan vara viktigt med tydliga krav vid upphandlingar, och ibland tuffa sådana. Det vidhåller vi. Men det är också viktigt att de följs upp och har ett konkret syfte. Ett företag som saknar en specifik certifiering ska inte falla bort på en teknikalitet, om varan eller tjänsten uppfyller övriga krav. Kollektivavtal är ett krav som gör att företag ibland gallras bort, trots att det som de erbjuder uppfyller allt annat i sakfrågan.

Fru talman! Gällande betänkandet har Sverigedemokraterna en rad motioner som exempelvis lyfter fram vikten av att kunna ställa om vid händelse av kris. Syftet är framför allt att hjälpa inhemska producenter vid eventuella utbudschocker. Det är något som i längden är betydelsefullt för landets civila beredskap. Vi har även velat se nationella riktlinjer inom området som gör att offentliga inköp kan styras om mot mer svenskproducerade varor.

I en annan motion för vi fram en fråga som vi drivit länge, nämligen att öka andelen närproducerade livsmedel som köps in, och gärna ekologiska sådana när så är möjligt. I vissa fall produceras de dock inte i tillräckligt stor utsträckning. Det gör att det offentliga kan importera livsmedel i stället för att köpa det närproducerade som finns att tillgå, bara för att det inte råkar vara ekologiskt. Det kan fortfarande vara producerat under mycket goda förhållanden.

Sverige har tydliga krav på både djurhållning och djurskötsel. Användningen av exempelvis antibiotika är förhållandevis låg i vårt land ur ett europeiskt perspektiv. Bedövning innan slakt är enligt vår uppfattning ett måste, men det är det inte utomlands.

Det kött som ibland importeras och serveras kommer inte sällan från länder som saknar lika strikta lagar och regler på området. Därför anser vi att samtliga livsmedel som upphandlas offentligt ska produceras i enlighet med svensk miljö- och djurskyddslagstiftning när det är möjligt.

Det ska inte råda någon tvekan om att den mat som serveras i våra skolor, på våra sjukhus eller på våra äldreboenden uppfyller samma tuffa krav som den vi producerar inom Sverige. Det är i dag upp till varje kommun att ställa denna form av krav, men vi anser att det ska vara vägledande.

Avslutningsvis, fru talman, ska det offentliga bidra till ett gott liv i den lokala kommunen och regionen. Det görs genom att vi stöttar småföretagandet, som vi hört från talarstolen här i dag. Kan vi få fler entreprenörer att ge sig in i upphandlingar och komma med anbud kommer konkurrensen att leda till en mer kostnadseffektiv produkt – det är givet. Det leder till fler arbetstillfällen och möjligheter till entreprenörskap, och förhoppningsvis mindre slöseri när det görs rätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Offentlig upphandling

(Applåder)

Fru talman! Det är mycket fokus här i dag på kriminalitet och oseriösa aktörer. Här finns inte någon skiljelinje, och även om det är en debatt här i dag uppfattar jag inte överlag att regeringen är ifrågasatt för att inte ta krafttag mot kriminaliteten. Regeringen har tvärtom gått minst sagt hårt fram.

Jag vill tydligt säga att vi är överens om målsättningen; det finns ingen här inne som vill se till att kriminaliteten kan fortsätta. Den ska bara bort.

Däremot har vi väldigt skilda bilder av företagandet och Sveriges företagare. Jag skulle därför vilja passa på att få med en annan verklighetsbild. När vi pratar om småföretagen finns det en människa bakom. Det är en person som har satsat tid, kraft och pengar – ofta familjens pengar – på att uppnå någonting gott. Det vanliga är inte att företag startas på grund av vinstintresse, utan det handlar om en eldsjäl som ser att någonting kan göras bättre och att någonting kan uträttas.

Jag träffar många företagare som tycker att det är oerhört tufft att mötas av den bild som basuneras ut av oppositionspartierna. Jag skulle därför vilja bjuda med ledamoten på en företagsdag, där vi träffar några av alla de företag som kämpar och försöker bidra med något gott. Min fråga är om ledamoten kan tänka sig att följa med på någonting sådant.

Fru talman! Här får jag konstatera att ledamoten verkar ha missuppfattat Moderaternas politik. Vi vill inte nödvändigtvis ta bort så mycket som möjligt. Vi vill bara ta bort det som är onödigt och som försämrar möjligheterna för företag att verka – och då menar jag givetvis seriösa företag.

Vi debatterar i dag upphandling. Syftet med upphandlingslagstiftningen är att den ska vara effektiv och rättssäker men också ta till vara konkurrensen på marknaden. Om den ska göra det måste det också finnas några företag kvar som kan konkurrera.

Moderaternas politik uppmuntrar både stora och små aktörer. Vi vill ha en bred skara av företag, inte bara storföretag. Många av de åtgärder som har lyfts här i dag, både av Socialdemokraterna och av Vänsterpartiet men även av Miljöpartiet, kommer att slå ut småföretag. De kommer att omöjliggöra för många företag att verka på marknaden.

Återigen: Det Moderaterna vill – det är en självklar linje vi driver – är att oseriösa aktörer, fusk och kriminalitet ska bort. Jag tror också att vi har varit mer än tydliga när det gäller detta. Vi vill dock inte slå ut alla småföretag på köpet. Då blir det ju ingen konkurrens kvar. Det blir heller inte möjligt för dem som ska ta del av dessa tjänster att välja någonting. Det kommer också att bli svårare att få del av tjänsterna.

Fru talman! Som flera föregående talare har sagt är detta en av de absolut största ekonomiska frågor vi har att debattera i finansutskottet. Upphandling handlar om minst 800 miljarder kronor i Sverige i dag.

Det jag framför allt kommer att koncentrera mig på är småföretag, återvinning, beredskap och de kriminella nätverk som tyvärr infiltrerat ganska många upphandlingar i Sverige.

Jag tänkte börja med småföretagen. Det är intressant att lyssna på debatten, där Tidöregeringen menar att man i och med detta värnar småföretagen. Jag vill då påpeka att det är den här regeringen som har höjt kostnaderna för företagen med över 15 miljarder kronor, ganska mycket genom fördyrad anställning av ungdomar i de företag man upphandlar. Regeringens skattehöjningar på att anställa unga har bidragit till att fördyra upphandlingarna i Sverige med miljardbelopp.

Icke desto mindre är det kanske största problemet för de små företagen att det vid upphandling från kommuner, regioner och stat nästan inte är någon idé att göra sig besvär eftersom det är så många kriterier. Det handlar inte om de kontroller som vi har diskuterat i dag och som måste skärpas – jag kommer till det senare – utan om att det är så många kriterier att det bara är storskaliga leverantörer som kan delta. Det är därför många småföretag ofta blir underleverantörer. De kan helt enkelt inte hantera den byråkrati vi ställer upp.

Om vi ska kunna få effektiva upphandlingar med konkurrens också när det gäller aspekten närodlat, som har nämnts i debatten – till exempel att kunna få närodlad mat och närproducerat viltkött i skolmatsalen – kan vi inte utforma upphandlingarna så att småföretag över huvud taget inte kan delta.

När vi skärper kontrollerna och är noga med att oseriösa aktörer inte ska komma in måste vi också öppna dörren för de små företagen. Det är de som ofta driver förbättringar och möjligheter att få ut mer för varje skattekrona. Dessutom bidrar de till lokal och regional utveckling.

Ganska många av de småföretag som deltar i upphandlingar är också inriktade på de gröna aspekterna av upphandling, att inte bara förbättra den ekonomiska sidan utan också bidra till mindre klimatutsläpp och miljöpåverkan samt till återvinning. Tyvärr är kunskapen i Sverige i dag extremt låg om vilka gröna värden man genom upphandling kan gynna, som en nation som åtminstone fram till för några år sedan strävade efter minskad miljöpåverkan och minskade klimatutsläpp. Det är bokstavligen så att textilier, möbler och byggmaterial för många hundratals miljoner kronor går till spillo vid renoveringar samtidigt som vi vet att detta kan återvinnas eller återbrukas. Då sparar vi både pengar, miljöutrymme och klimatpåverkan.

Vi vill se till att denna kunskap finns spridd bland upphandlarna. Ofta är det just det som är problemet när man är offentlig upphandlare: Man har en ganska tuff situation och alldeles för många kriterier att ta hänsyn till, och man har inte alltid den information som krävs för att göra precis den rätta specificeringen så att det lilla företag som vill jobba med återvinning – jag har träffat flera av dem ute i landet – kan vinna en offentlig upphandling samtidigt som man får ut så mycket som möjligt för pengarna.

Sedan har vi den absolut största upphandling som vi ska göra de kommande åren, det vill säga upprustningen av det svenska försvaret – inte bara det militära utan totalförsvaret. Där har vi problemet att ansträngningen med totalförsvaret i Sverige krockar med det faktum att vi har underinvesterat på landsbygden, framför allt när det gäller vård och omsorg runt omkring i landet.

Vi har ett utgångsläge där det redan i dag är stora klyftor mellan olika delar av landet när det gäller den vård det offentliga levererar och kan leverera. Det systemet har debatterats tidigare i dag. Problemet när vi nu ska få ett totalförsvar är att det också krävs att delar av detta inkluderar beredskap för att tillhandahålla vård i krig och konflikt men att lagen för upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, som annars brukar appliceras på sådant som berör försvaret, inte gäller vården.

Vi i Centerpartiet tänker oss att det här är en enorm nationell ansträngning där totalförsvaret måste stå i centrum. Därför föreslår vi i vår reservation nummer 21 under punkt 15 att man ser över lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet så att den ska inkludera totalförsvarsaspekter när det gäller vården.

Slutligen, apropå det hot som riktar sig mot Sverige, hjälper det inte bara att ha register och koll på underleverantörer för att komma åt den organiserade, samhällshotande kriminalitet som nu även förekommer vid upphandlingar. Stora offentliga kontrakt som gäller infrastruktur har nämligen visat sig innehas av kriminella ligor kopplade till ryska oligarker, även om det naturligtvis inte var meningen. Vi behöver helt enkelt ha mycket djupare kunskap om den här typen av nätverk och kopplingar för att komma åt den organiserade kriminaliteten.

Vi har talat tidigare under dagen om att bedrägerier på det finansiella området är en större intäktskälla för kriminella än narkotika. Att gå in och manipulera, delta i och på olika sätt underminera offentliga upphandlingar är också en mycket stor intäktskälla för dem. Därför har vi i Centerpartiet – dock inte under just det här ärendet – föreslagit att man ska inrätta en ny myndighet, Ekokrim, som kan genomlysa strukturerna och samla och sprida kunskap så att bland annat upphandlingar kan hållas fria från de här nätverken.

Genom att betona småföretagande – och därmed gynna effektivitet men också lokal och regional utveckling – och gynna det gröna på effektiva sätt kan man spara både pengar och miljöutrymme. Genom att se till de här nya aspekterna i våra upphandlingar inom försvaret och när det gäller att hålla gängkriminaliteten borta från upphandlingar kan vi förbättra upphandlingarna och förutsättningarna för både kommuner och regioner och det offentliga i stort i hela landet.

Jag yrkar bifall till reservation 21 under punkt 15.

Fru talman! Det här är en väldigt viktig fråga nu när Sverige kommer att drabbas av det fruktansvärda tullkaos som Trump och hans nationalister skapat i världshandeln och när vi behöver rusta Sverige starkt och sänka företagens kostnader – inte höja dem – för att värna dem och de svenska jobben.

När vi – apropå den sista frågan – samarbetade med Socialdemokraterna i januariavtalet sänkte vi skatten för jobb och företag med 20 miljarder kronor. Vi är alltid noga med att det står i centrum för alla de samarbeten vi deltar i.

Det som bekymrar oss är att Tidöregeringen under de två och ett halvt år den har suttit vid makten har höjt skatten på att anställa unga, det vill säga arbetsgivaravgifterna, med 12 miljarder kronor. Den har tagit bort högkostnadsskyddet i sjuklöneansvaret, vilket drabbar i synnerhet små företag – precis som arbetsgivaravgifterna för de unga – utan att ersätta det med någon annan skattesänkning. Detta kostar miljarder vid upphandling, men framför allt kostar det tiotusentals jobb ute i Sverige.

Vi har en situation med svag tillväxt och mycket hög arbetslöshet. Man skulle till och med kunna kalla det massarbetslöshet nu när den ligger över 9 procent. Nyföretagandet minskar och antalet konkurser ökar. Det är ett extremt dåligt facit för några som kallar sig företagsvänliga.

Jag vet att det har gjorts mycket små saker, men de utgör bara någon procents skattesänkning i förhållande till de skatte- och kostnadshöjningar på sammanlagt 15 miljarder som regeringen har genomfört. Här har vi definitivt någonting att debattera framöver.

Fru talman! För det första vill jag bara påpeka att arbetslösheten var lägre när vi var med och förhandlade om regeringspolitiken under pandemin än den var under återhämtningen fram till Trumps tullar nu, som kommer att göra den ännu högre.

Under er period vid makten har arbetslösheten fallit i övriga Europa samtidigt som man har bekämpat inflationen där. Men den har stigit mycket kraftigt i Sverige. Det måste ni svara upp mot nu. Ni kan inte ignorera det längre. Samma problem gäller tillväxten och företagandet.

Det är inte fel att jobba med rot. Men ställda inför den djupa ekonomiska kris vi har nu är det inte den krishantering vi behöver. Vi behöver verkligen värna de svenska jobben och företagen och minska deras kostnader så att de kan ta sig igenom krisen.

Det första ni kan göra är att ta tillbaka de skattehöjningar ni riktat mot småföretagen. Jag har inte hört någon självrannsakan under debatten när det gäller dem. Ta tillbaka den börda på 12 miljarder plus sjuklöneansvaret – 15 miljarder sammanlagt – som ni har lagt på svenska företag. Det här har gjort att vi har tappat vår återhämtning och vår kamp mot arbetslösheten och för företagandet. Börja där!

Vi lyckades i vårt avtal – det var det som var frågan – att verkligen sänka skatterna för både företag och vanliga människor, vill jag understryka, med totalt sett 20 miljarder kronor. Det betydde mycket för att vi skulle kunna ta oss igenom pandemin.

Nu är det er tur att klara den här krisen. Höj inte kostnaderna, utan sänk dem så att hela Sverige kan växa, så att de små företagen kan växa, så att vi kan värna jobben och så att folk kan känna sig trygga med att regeringen klarar av att hantera tullkrisen. Men ni måste göra mycket mer för tillväxten och företagen än så här.

Offentlig upphandling