Fru talman! I en undersökning uppger ungefär varannan flicka och var femte pojke i åldern 13–15 år att de känt sig nere mer än en gång i veckan under de senaste sex månaderna. Bland personer över 65 år uppger drygt 40 procent av kvinnorna och knappt 30 procent av männen att de har lätta eller svåra besvär av ängslan, oro eller ångest.

Psykiska sjukdomar och syndrom, främst i form av diagnostiserade tillstånd såsom depression och ångestsyndrom, tillhör de stora folksjukdomarna och ligger bakom drygt 40 procent av alla sjukskrivningar. Det är bra att regeringen tar den förra socialministern Lena Hallengrens uppdrag från 2020 vidare med en nationell strategi för psykisk hälsa och suicidprevention.

Den nationella strategin syftar till att ge en långsiktig inriktning för arbetet under perioden 2025–2034 baserat på en tvärsektoriell ansats som skapar förutsättningar för en gemensam inriktning för hela samhället i arbetet med psykisk hälsa och suicidprevention. Visionen för strategin är ett samhälle som främjar en god och jämlik psykisk hälsa i hela befolkningen och där ingen bör hamna i en så utsatt situation att den enda utvägen upplevs vara självmord.

De fyra målen är:

en förbättrad psykisk hälsa i hela befolkningen

färre liv förlorade i suicid

minskade påverkbara skillnader i psykisk hälsa

minskade negativa konsekvenser på grund av psykiatriska tillstånd.

Det har varit ett brett arbete med att ta fram underlag för strategin. Ett stort antal organisationer, 26 myndigheter, patienter, brukare, anhöriga, SKR och kommuner har medverkat. Det är mycket imponerande och positivt, och jag vill instämma i tidigare talares tack till alla dessa deltagare.

Vi ställer oss bakom innehållet i skrivelsen och har inga andra yrkanden. Att ta fram denna strategi är som sagt ursprungligen ett förslag från en socialdemokratisk regering.

Fru talman! Vi ser dock en tydlig motsättning mellan en del av innehållet i skrivelsen och regeringens politik på olika områden, och jag ska ge några exempel på det.

Det står att barn och unga som växer upp med goda levnadsförhållanden har bättre förutsättningar att utveckla psykiskt välbefinnande, vilket också minskar risken för psykisk ohälsa och suicid senare i livet. Det står också en hel del om vikten av jämlika levnadsvillkor och att det ger bättre förutsättningar för till exempel barn att utveckla psykiskt välbefinnande. Det står även i skrivelsen och strategin att människors psykiska hälsa ofta är sämre ju lägre socioekonomisk status de har i samhället.

Men vad är regeringens politik på senare år? Jo, att öka ojämlikheten i samhället med stora skattesänkningar för höginkomsttagare. Regeringen har tagit bort bostadsbidraget från de mest behövande, man höjde inte barnbidragen under krisen och man har inte heller agerat kraftfullt när matpriserna har skenat. Nu senast höjdes högkostnadsskyddet för läkemedel, vilket också kommer att drabba psykiskt sjuka.

Ojämlikheterna har ökat i samhället. Rikare blir rikare, och barnfattigdomen har ökat. I stället för att minska den psykiska ohälsan och risken för suicid riskerar denna politik att öka riskerna.

Det står att arbetslösheten är en riskfaktor för psykisk ohälsa, och det står också om vikten av att öka deltagandet i arbetslivet. Det stämmer. Men arbetslösheten ligger på rekordnivåer, och Arbetsförmedlingen har inte getts förutsättningar att klara sitt uppdrag. Arbetslöshet är särskilt allvarligt för unga – det finns forskning som har visat att mer än 24 veckors arbetslöshet i ungdomen kan dubblera risken för psykisk ohälsa senare i livet under en lång tid efter denna period av arbetslöshet.

Det står i strategin om vikten av att förebygga kriser i livet som kan utlösa en suicidhandling, till exempel ekonomiska kriser och överskuldsättning. Därför är det allvarligt att inflödet av ärenden till Kronofogden har fortsatt att öka liksom antalet personer med skuld hos Kronofogden. Ansökningarna om skuldsanering ligger på en historiskt hög nivå.

Skrivelsen nämner också behovet av ökat stöd till civilsamhällets organisationer, som har en viktig roll. Vi håller med. Men regeringen fortsätter ändå på inslagen väg med neddragningar, bland annat för studieförbunden med 500 miljoner.

Vården ska enligt strategin förbättras inom en rad områden. Vi håller med om det också. Men det vi ser hända är i stället neddragningar inom psykiatrin, där 11 av 21 regioner har gjort besparingar. Det är svårt att få en exakt bild av omfattningen av dessa neddragningar, men när 50 läkare inom psykiatrin skriver ett gemensamt brev där de menar att patientsäkerheten är hotad efter neddragningarna i Region Östergötland finns det anledning att bli orolig.

Att det finns riktade statsbidrag till psykiatrin är viktigt. Det hade vi också. Men regeringen har nu låtit sjukvården gå på knäna i flera år med varsel och neddragningar av personal som följd, och då har riktade statsbidrag inte lika stor effekt.

Fru talman! Sammanfattningsvis är strategin bra, men regeringens politik inom strategiska områden för att den ska bli verklighet är det inte. När det gäller regeringens handlingsplan för genomförandet av den nationella strategin, något som också har nämnts, tycker jag att den är lite mer historiskt tillbakablickande än framåtsyftande. Jag räknar till åtminstone tio utredningar och förslag som togs fram av vår regering.

Vi socialdemokrater kanske ska känna oss smickrade, men jag tycker ändå att det är lite konstigt med så många äldre förslag. Var är de nya förslagen som gör att den här strategin blir verklighet?

(Applåder)

Fru talman! Även vi ställer oss bakom skrivelsen. Jag vill tacka specifikt Emma Henriksson, som har råddat ihop det här.

Men det handlar också om vad man gör med den här skrivelsen. Det handlar om politik. Jag tror på ett samhälle som håller ihop. Då ska man inte fattiggöra människor. Och jag tror på ett samhälle som ser till att barn har det så bra som möjligt. Med en tickande arbetslöshet riskerar barn att få det sämre. Ojämlikheten skenar i Sverige. Det får inte samhället att hålla ihop. Det kommer inte heller att öka den psykiska hälsan.

När det gäller psykisk hälsa är det dags att lyfta på stenarna. Att förhindra självmord börjar väldigt tidigt. Det handlar om att se nyanser och att lyssna.

Psykiatrin mår dåligt. Det är det område inom hälso- och sjukvården som det har satsats minst på, och så har det varit ganska länge. Psykiska diagnoser måste likställas med fysiska. Så är det inte i dag. Väldigt många faller mellan stolarna, både barn och vuxna. Det saknas personal inom psykiatrin. Det kan vi se med det som nu händer i Östergötland. Där har man just skurit ned på psykiatrin. Det är en moderatstyrd region, kan jag säga.

Det här handlar också om att om jag kommer in med ett psykiskt tillstånd och mår väldigt dåligt psykiskt kan jag bli hemskickad. Det skulle aldrig hända om jag kom in med en begynnande hjärtinfarkt. Man måste likställa den psykiska hälsan med den fysiska.

Området är eftersatt. Fokus inom psykiatrin ligger ofta på korta behandlingar i dag, och tillgången till vård är väldigt ojämn mellan regionerna. De som har pengar går ofta till en privat terapeut. Det är inte ovanligt.

Vår utgångspunkt är att förebyggande och tidiga insatser behöver kombineras med adekvat vård som är tillgänglig och jämlik över hela landet. Därför måste det finnas möjligheter till psykologisk behandling för fler.

Vänsterpartiets förslag innebär att individuellt anpassad psykologisk behandling erbjuds inom primärvården genom remiss för att på sikt bli en del av regionernas reguljära verksamhet. Endast aktörer som inte är vinstdrivande ska kunna omfattas av förslaget. Det har vi lagt in i vårt budgetförslag.

I grunden handlar det om att likställa det fysiska med det psykiska och att inte bara satsa på piller. Socialstyrelsens statistik från 2023 visar att 1,2 miljoner patienter hämtade ut antidepressiva läkemedel. Det är 11 procent av befolkningen. Det är ingen bra siffra. Den största ökningen de senaste fem åren finns bland barn och unga. Det är en stor varningsflagga på det.

Fru talman! Det här kräver att vi hittar fler dörrar att öppna för barn men även för vuxna förstås med olika sviktande psykiska tillstånd. Visst kan läkemedel hjälpa till, men speciellt om man också får andra förutsättningar och andra verktyg. Man ska inte bara gå hem med sin burk, och sedan hoppas vi att det ska bli bättre. Det funkar inte. Används de farmakologiska behandlingarna i stället för andra behandlingsterapier på grund av resurs- eller kompetensbrist? Det kan vi fundera på.

Vi vill också utreda hur medicineringen av depression har utvecklats under en tioårsperiod och hur medicineringen har bidragit till bättre psykisk hälsa i befolkningen. Förskrivningen av psykofarmaka, i synnerhet ångestdämpande och antidepressiva medel, till barn och unga har som sagt ökat markant i Sverige. Det är väldigt oroande. Det finns ingen forskning på området som säger att det här blir bättre för barnen. Det är väldigt skakigt.

Vi anser att regeringen borde göra en översyn av förskrivningen till barn och unga och säkerställa att de farmakologiska behandlingarna inte sker på grund av resursbrist inom barn- och ungdomspsykiatrin eller skolhälsovården. Blir det piller i stället för en fungerande skola eller samtal med kurator? Utvecklingen har pågått under en längre tid med ökad förskrivning av ångestdämpande läkemedel och en korrelerande ökning av diagnostiserade depressions- och ångesttillstånd. Det måste vi helt enkelt titta närmare på.

Ungdomsmottagningarna är en viktig aktör för att tidigt upptäcka missbruk och beroende samt psykisk ohälsa. Det är en dörr man borde öppna lite vidare. Ungdomsmottagningarna har hög trovärdighet hos unga personer och är en välkänd instans. Men ungdomsmottagningarna bör uppgraderas. De är helt enkelt för olika över landet.

Elevhälsan finns i skolorna och följer eleverna i deras miljö, från förskoleklass till gymnasieskolan, för att säkerställa att de mår bra och stödja deras utveckling mot utbildningens mål. Det handlar om att ha svåra samtal och att följa upp dem. Det ska vara förebyggande och hälsofrämjande, omfatta medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser.

Men är det så i dag? Nej, det är det ju inte. Det sker ofta på konsultbasis. Exempelvis kan en frilansande kurator ringas in till skolan när det skett något akut. Det var inte meningen. Jag trodde att en kurator skulle finnas där hela tiden och vara med i teamet. Dessutom har personalen ofta ansvar för alldeles för många elever. Möjligheten till stöd och hjälp varierar också, beroende på vilken skola man går i. Det är som ett lotteri.

Vänsterpartiet vill stärka elevhälsan och se över organisationen för elevhälsan. Vi kan inte bara hänvisa till bup hela tiden. Det måste finnas andra dörrar att öppna.

Genom regeringens åderlåtning av hela hälso- och sjukvården drabbas också barn och unga som behöver handfast stöd av varierande grad. Till er som säger att resurser inte spelar någon roll vill jag säga att jag nog anser att de gör det. Resurser spelar roll.

Fru talman! Under 2023 dog fler än 1 300 personer till följd av suicid i Sverige. Varje förlorat liv är en tragedi för den enskilde, men det är också ett trauma för dem som lämnas kvar med frågor om vad som gick fel och vad som kunde ha gjorts annorlunda: familjemedlemmar, vänner, klasskamrater, arbetskollegor och andra personer i personens omgivning. Varje liv räknas, och varje självmord är ett misslyckande för samhället.

Därför är det väldigt viktigt att arbeta strukturerat för att motverka psykisk ohälsa och förebygga självdestruktivitet och suicid. Detta är också själva syftet med den strategi som vi debatterar nu och kommer att anta senare i dag och vars vision är att ingen ska behöva hamna i en så utsatt situation att självmord upplevs vara den enda utvägen.

Vi i Centerpartiet välkomnar den nya strategin, eftersom den psykiska ohälsan, inte minst bland barn och unga, är ett område som vi under mycket lång tid fokuserat på och lyft. Vi har av den anledningen lagt fram en rad förslag i riksdagen om att förstärka det preventiva arbetet, fokusera på särskilt utsatta målgrupper, stärka kompetensen inom området, stärka anhörigstödet och öka samarbetet med civilsamhället.

Att ta ett samlat grepp kring den psykiska ohälsan i allmänhet och suicidfrågorna i synnerhet har varit prioriterat för oss. Vi ser därför väldigt positivt på den här nya strategin. Sett till helheten är vi nöjda med både upplägg och innehåll. Vi väcker därför ingen följdmotion inom området. Jag vill ändå göra några nedslag.

På det övergripande planet, fru talman, menar vi att det är bra att strategin har en tvärsektoriell ansats och ett långsiktigt perspektiv. Arbetet med de här frågorna kräver nämligen stabilitet och långsiktighet. Därför är det bra att strategin sträcker sig över tio års tid. Samtidigt finns det en inbyggd fara i att man efter några år kanske slår sig till ro och inte bedriver det förändringsarbete som sannolikt kommer att behövas under hela perioden. Det är naturligtvis någonting som vi kommer att bevaka.

Vidare ser vi positivt på strategins uppdelning i de fyra övergripande målområdena och de sju delområdena med prioriteringar. De övergripande områdena anger själva riktningen för arbetet, att förbättra den psykiska hälsan och minska antalet liv som går förlorade i suicid. Under de sju delområdena konkretiseras vad som behöver göras för att vi ska nå dit.

Ett av de områden som lyfts fram handlar om att investera i barn och unga för en god psykisk hälsa genom hela livet. Detta är ett område som är särskilt viktigt eftersom psykisk ohälsa som utvecklas i barndomen riskerar att finnas kvar under resten av livet. Samtidigt vet vi att många barn och unga också lever i en särskilt utsatt situation där de inte alltid vet vart de ska vända sig om de mår dåligt. Vi har dessutom sett hur självskadebeteenden och självmord har triggats och uppmuntrats via forum på internet.

I det förebyggande arbetet spelar förskola och skola en viktig roll liksom civilsamhällets olika aktörer, som studieförbund, föreningsliv och samfund. Vidare har vi från Centerpartiets sida under mycket lång tid lyft fram hur viktigt det är med snabb tillgång till barn- och ungdomspsykiatrin för att få professionell hjälp i samband med psykisk ohälsa. Där finns mycket kvar att göra.

Ett annat område som lyfts fram i strategin handlar om att utveckla bemötandet från företrädare för offentliga verksamheter som möter personer med ökad risk för psykisk ohälsa eller suicid. Erfarenheter visar att vissa myndigheter oftare än andra kommer i kontakt med människor som kan vara suicidala, vilket gör det extra viktigt för dem att arbeta proaktivt med bemötandefrågorna. Det kan exempelvis handla om personal vid kommunens socialkontor eller hos länsstyrelserna. Det kan vara djurskyddshandläggare eller personal hos kronofogden.

Att nekas ekonomiskt bistånd, få barnen omhändertagna, bli av med sina djur eller få egendom utmätt kan naturligtvis vara oerhört dramatiskt i den enskildes liv, men det ska inte behöva leda till att man försöker ta sitt eget liv. Därför är det också viktigt att rikta utbildningsinsatser specifikt mot de yrkesgrupper som möter dessa personer och kan arbeta preventivt och försöka förmedla kontakter till vården.

Ytterligare ett område som Centerpartiet har lyft fram vid flera tillfällen är behovet av att utveckla stödet till efterlevande. Erfarenheten visar att den situation man hamnar i med obesvarade frågor, funderingar på om man kunnat göra någonting annorlunda och tankar kring den ensamhet man försatts i ökar risken för dåligt psykiskt mående. Därmed ökar risken för suicid även bland närstående.

Vanligtvis har stöd bara riktats till den närmaste familjen, men nu vidgas den gruppen något i strategin, vilket är mycket bra. Stöd måste nämligen erbjudas även till mer perifera vänner, exempelvis klasskamrater eller en lite vidare kompisgrupp. Erfarenheten visar att personer även utanför den allra närmaste kretsen kan påverkas väldigt starkt vid ett självmord med förhöjd suicidrisk som följd.

Fru talman! Sammanfattningsvis ser Centerpartiet mycket positivt på den nya nationella strategin kring psykisk hälsa och suicidprevention. Den utgör ett viktigt steg på vägen mot ett samhälle där god och jämlik psykisk hälsa främjas. Det är ett samhälle där dåligt psykiskt mående kan förebyggas och där ingen upplever att självmord är den enda utvägen – ett samhälle där varje liv räknas.

Fru talman! Jag minns när jag var med på ett seminarium här i riksdagen tillsammans med representanter för Jägareförbundet. De berättade om sitt målmedvetna arbete med suicidprevention. De hade nämligen sett att det fanns en stor överrepresentation av deras medlemmar bland dem som hade valt att avsluta sitt liv. De insåg att just jakten var ett av få sociala sammanhang som en hel del av deras medlemmar hade. De började då jobba proaktivt med just det som man behöver göra mer i vårt samhälle: våga fråga och våga prata om hur vi mår.

De började samverka med regioner och en del andra organisationer för att försöka ge samtalsstöd i tid för att motverka att personer i sin ensamhet väljer att avsluta sitt liv.

Det där med att våga fråga och våga prata om hur vi mår återkom också när jag var med i ett projekt under Länsstyrelsen i Västerbottens län. Vi som hade ansvar för folkhälsoarbetet i kommunerna runt om i Västerbotten åkte tillsammans upp till Bodö och fick följa deras väldigt framgångsrika arbete. De jobbade målmedvetet – det gällde människor genom hela livet, från barn och unga – med att göra precis samma sak: aktivt våga fråga och våga prata samt jobba suicidpreventivt.

Det handlar inte bara om hur vi bemöter människor i vårt samhälle. Det handlar också om hur vi kan planera vårt samhälle och förebygga suicid – många gånger sker det faktiskt oplanerat och i affekt. Det här är någonting som vi behöver bli bättre på.

Vi är väldigt glada att den här nationella strategin läggs fram. Sammantaget är det en bra strategi med en hög ambitionsnivå och med väldigt tydliga konkreta mål och delmål. Det finns ett helhetsperspektiv, som behövs. Vi ser samspelet för att främja psykisk hälsa – ett samspel mellan förskolan, skolan, socialtjänsten, sjukvården, psykiatrin och civilsamhället och dess aktiva roll.

Vi i Miljöpartiet välkomnar givetvis strategin. Men vi har skrivit ett särskilt yttrande, för vi har vissa saker som vi vill belysa.

Det som oroar oss är att det saknas resurser för att kunna arbeta just målmedvetet och konkret utifrån den här strategin. Det handlar om kommunernas förutsättningar att jobba. Vår budget hade kunnat stärka de ekonomiska förutsättningarna för dem. Då hade de kunnat jobba mer proaktivt i våra förskolor och skolor, i socialtjänsten, i kulturen och i fritidslivet. Men det handlar också om satsningar på sjukvården. Vi har i vår budgetmotion och även i vårändringsmotionen presenterat vår satsning när det gäller barn- och ungdomspsykiatrin. Det handlar om att stärka stödet när det gäller övergången från barn- och ungdomspsykiatrin till vuxenpsykiatrin. Det behöver göras mycket för att förbättra stödet när det gäller psykiatrin.

En annan aspekt som jag vill lyfta är givetvis den som vår socialdemokratiska ledamot lyfte här tidigare. Det står väldigt mycket i den här strategin om att jämlika samhällen skapar bättre förutsättningar för att jobba med psykisk hälsa och välmående i vårt samhälle. Det är sorgligt att se hur vårt samhälle blir alltmer ojämlikt och splittrat. Det sätter tyvärr käppar i hjulet för det främjande och förebyggande arbetet när det gäller psykisk hälsa.

Det är bra att strategin särskilt identifierar olika grupper som har större problem med psykisk ohälsa. Men en av de grupper vi saknar i strategin är transpersoner. Vi har sett – Folkhälsomyndigheten har uppmärksammat detta – att 40 procent av unga transpersoner har försökt ta sitt liv någon gång. Detta är någonting som vi skulle vilja ha med i den här strategin.

Sedan är det otroligt viktigt med ett jämställdhets- och genusperspektiv. Vi pratade ju med Jägareförbundet, och några av ledamöterna här i rummet har lyft att det finns en väldigt stark överrepresentation av äldre män när det gäller fullbordade självmord. Det är tyvärr så att vi i vårt skandinaviska samhälle, med de maskulina normer som finns, kan vara väldigt dåliga på att faktiskt prata med varandra om hur vi mår. Det finns en stor ofrivillig ensamhet som det behöver arbetas med.

Något annat är givetvis att vi ser att det finns en överrepresentation av unga flickor och kvinnor när det gäller psykisk ohälsa. Det är någonting som vi behöver jobba med.

Vi måste alltså ha ett jämställdhets- och genusperspektiv för att kunna jobba aktivt med att främja en bättre psykisk hälsa.

Avslutningsvis: Det är i ett öppet, tolerant och inkluderande samhälle som vi på allvar kan skapa förutsättningar för att jobba för en bättre psykisk hälsa för alla samhällets grupper, även våra minoriteter, där vi ser en ökad problematik med psykisk ohälsa.

(Applåder)

I detta anförande instämde Mats Berglund (MP).

Det handlar om livet – nationell strategi inom området psykisk hälsa och suicidprevention

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 12.)