Fru talman! Om det inte hade varit så att Caroline Helmersson Olsson fortsatte på temat i sitt anförande hade man kanske kunnat vara nöjd med den förklaringen, men hon fortsatte ju. Hon sa att det var 500 miljoner under det sista året med Socialdemokraterna, men det sista året med Socialdemokraterna var det ingen socialdemokratisk budget. Det var i stället en budget från M, L, C, KD och SD som låg till grund det året. Det stämmer alltså inte att Socialdemokraterna under sitt sista år satsade så mycket mer pengar än vad Tidöpartierna sedan gjorde. Det var ju inte Socialdemokraternas budget.

Den extra satsningen under pandemin gällde inte bara utbildningsområdet, utan det tillsköts pengar även på flera andra områden. Det skulle vara temporära pengar. Det var inte meningen att detta skulle läggas in permanent, och därmed justerade man det när pandemin försvann. Detta var ju en särskild situation i landet, vilket vi mycket väl minns. Det fanns ett stort behov av att göra någonting.

Det är helt klart så att Socialdemokraterna tycker om att bygga ut utbildning. Caroline Helmersson Olsson sa i sitt anförande att det viktigaste av allt är att bygga på. Här skiljer sig Socialdemokraterna från Sverigedemokraterna och från regeringspartierna. För vår del är det absolut viktigaste att folk kommer ut i arbete – inte att vi bygger ut utbildningar och tillsätter nya platser och att folk fastnar i systemet. Det är det som har varit problemet med Socialdemokraternas utbildningspolitik under lång tid. Det är också detta vi nu försöker att göra någonting åt.

Vi har en stor vision för skolan. Det är en helhetssyn som Caroline Helmersson Olsson inte riktigt förstod. Det handlar om jobb, inte om förvaring.

Fru talman! Vi är samlade här i dag för att debattera vuxenutbildning och den stora betydelse som inte minst yrkesvux har för att fortsätta stärka och utveckla arbetslinjen.

Vuxenutbildningen fyller många viktiga funktioner i Sverige och på den svenska arbetsmarknaden. Den kan innebära en ny möjlighet för någon att ställa om mitt i livet, förlänga sitt arbetsliv och säkerställa att man får möjlighet att vara med och bidra till sin egen framtid, till en arbetsplats och till vår gemensamma ekonomi en längre tid i livet. Det finns möjligheter att använda yrkeshögskolan eller andra delar av vårt utbildningssystem genom hela livet för att se till att man kan ställa om, kanske från ett fysiskt krävande arbete till ett nytt arbete där man har möjlighet att finnas med på en arbetsplats under längre tid.

Här fyller inte minst den yrkeshögskola som vi inom ramen för omställningsstudiestödet och omställningsreformen ser är särskilt attraktiv en viktig funktion. Yrkeshögskolan har som sin huvudroll i utbildningssystemet att vara en plats för dem som kan öka sin produktivitet och ställa om mitt i livet. De flesta har ett arbete innan och går sedan vidare till ett arbete med kanske högre lön, bättre möjligheter och nya utmaningar efteråt.

Vuxenutbildningen fyller också rollen som en andra chans för dem som vid sin första chans i skolan kanske hade svårigheter eller gjorde felaktiga val. Även om man relativt nyligen gått i den ordinarie skolan ger den en möjlighet att pröva någonting nytt och ta sig vidare till ett yrke. Kanske gick man ett samhällsprogram, som så många gör, för att sedan komma på att man vill börja arbeta i industrin eller bli hantverkare. Då finns vuxenutbildningen där för att möta den personen, som längtar efter att få bidra i ett nytt arbete, göra någonting annat och bygga sin egen framtid med nya kompetenser.

Dessutom fyller vuxenutbildningen den viktiga funktionen att vara den första chansen för dem som inte fått den någon annanstans – dem som kommer till Sverige och vill arbeta och bidra men inte gjort sig redo för vår arbetsmarknad i sitt tidigare hemland. Här kan de få lära sig svenska och lära sig ett arbete. Genom yrkesvux och andra insatser kan de komma ut på arbetsmarknaden och bidra som delar av vårt Sverigebygge. Sverige utvecklas när fler använder sina förmågor och färdigheter för att göra det här landet ännu bättre.

Fru talman! Regeringen går fram med en offensiv politik för vuxenutbildning. Vi reformerar och utvecklar för att se till att fler människor får möjlighet att gå från arbetslöshet till arbete. Här finns flera väsentliga utmaningar, fru talman. En av de absolut viktigaste för oss att ta tag i är att vi har så pass många som är arbetslösa utan utbildning men ändå inte utbildar sig till arbete. 20 000 personer i den svenska arbetslösheten har inte ens gått ett fullt år i skolan. 40 000 har gått mellan ett och åtta år, det vill säga inte slutfört grundskolan.

På svensk arbetsmarknad har vi med andra ord 60 000 personer som inte har slutfört en grundskoleutbildning. De här människorna måste komma in på arbetsmarknaden. De har en skyldighet att anstränga sig, utbilda sig, lära sig svenska, lära sig ett jobb, söka jobb, ta de jobb som erbjuds och bidra till Sveriges och sin egen framtid. Där är vuxenutbildningen nyckeln.

Fru talman! Trots att vi har så pass många människor i Sverige utan utbildning som leder till arbete är det ändå på det sättet att i genomsnitt var tredje krona som vi och tidigare regeringar satt av för yrkesvux sedan 2017 inte använts. Var tredje plats står tom inom yrkesvux. Det är en oacceptabel situation att resurserna finns i systemet och att det finns möjlighet att utbilda sig till arbete men att det trots det är så pass många människor som är arbetslösa utan utbildning och inte utbildar sig till arbete.

Därför kommer ett aktivitetskrav. Därför kommer en serie reformer som stärker kraven. Därför får också Arbetsförmedlingen nya resurser, tydligare instruktioner och en uppgift att säkerställa att människor som är arbetslösa faktiskt deltar i de aktiviteter och insatser som finns. Om man inte gör det ska man heller inte ha den ersättning som man i dag lever på.

Det är det som är en tydlig arbetslinje. Här erbjuds stöd och möjligheter att ta sig in på arbetsmarknaden, men här ställs det också krav på att man ska ta de möjligheterna. Gör man inte det kan man inte förvänta sig att kunna leva på andra människors arbete. Det är så vi alltid har byggt det här landet. Genom att anstränga oss gemensamt, genom att arbeta och slita, genom att utbilda oss och genom att knega på våra arbetsplatser bygger vi det här landet tillsammans.

Vi måste ha mer av detta. Vi måste säkerställa att vuxenutbildningen kommer fler till del. Men framför allt är det ett enskilt ansvar som måste tas av fler att söka utbildningar, gå utbildningar, söka jobb, ta jobb och försörja sig själva. Här finns vuxenutbildningen som en av de viktiga pusselbitarna i vår arbetslinje för att säkerställa att människor har möjlighet att komma till arbete.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar ledamoten Helmersson Olsson så mycket för frågan. Det är positivt, tycker jag, att Socialdemokraterna efter en lång tid vid regeringsmakten då man inte vidtog några åtgärder för att få upp nyttjandegraden för statsbidragen till yrkesvux nu ser detta problem. Därmed tror jag att förutsättningarna för att komma fram till en lösning har vuxit väsentligt.

Vi har sett det här problemet under lång tid. Det är klart att vissa systemfrågor spelar roll. Det kan till exempel spela roll, vilket framkommer i Yrkesvuxutredningen, att de tidsgränser som finns för en del av statsbidragen kan påverka, liksom att en del av statsbidragen är avsedda för dyrare utbildningar med stora krav på investeringar där man inte har möjlighet att sätta av pengarna. Det är klart att det kan skapa vissa begränsningar.

Men det är trots allt så att en väsentlig del av de resurser som inte används hade kunnat användas om det funnits personer som sökt utbildningarna. Trots det stora inneboende motstånd som jag vet finns hos Socialdemokraterna, fru talman, behöver man se att orsaken till ett problem inte alltid är att samhället har brustit. Ibland kan det också vara så att den enskilde måste vara beredd att anstränga sig mer. Det är trots allt så att Sveriges välstånd har byggts av en kombination av ett starkt samhälle och stora förväntningar på var och en av oss. Så är det också här. Vi måste se till att systemet fungerar, fru talman, men vi måste också se till att den enskilde gör sin plikt. Det gäller även på detta område.

Ledamoten ifrågasätter också förstärkningarna i vårbudgetarna. Det får man ändå säga skulle kunna vara ett delvis häpnadsväckande besked, eftersom Socialdemokraterna, får man anta, också är redo att göra särskilda förstärkningar när konjunkturen viker, för att ta ett exempel. Det är ju det som det här syftar till. Sedan är det olyckligt att nyttjandegraden är ännu lägre för de satsningarna. Men alternativet, att inte tillföra några utbildningsresurser alls, skulle på många sätt vara sämre.

Fru talman! Vi har vårändringsbudgetar för att kunna göra korrigeringar om verkligheten förändras. Det tror jag i grunden är ett effektivt instrument eftersom det minskar risken för att behöva lägga luft i finansieringen redan från början och ta i lite extra. Det är bättre att ha möjligheten att tillföra om behov uppstår.

Det är positivt att Socialdemokraterna beskriver att ”Gör din plikt, kräv din rätt” sitter i ryggmärgen. Det önskemål man skulle kunna tänka sig att lämna vidare till Socialdemokraterna är att det också ska sitta i partiprogrammet. Det är väl där kanske mer än i ryggmärgen det gör skillnad – åtminstone för samhället.

Det som är viktigt i den politik som vi nu för är att vi gör väsentliga förstärkningar av arbetslinjen. Vi förstärker både samhällets stöd till den enskilde och Arbetsförmedlingens insatser. Det handlar om yrkesvuxplatser och hur yrkesvux fungerar. Vi ska se till att fler tar del av utbildning för att utbilda sig ur arbetslöshet.

Vi skärper samtidigt kraven på den enskilde genom aktivitetskrav och mer noggrann uppföljning från Arbetsförmedlingen med flera andra insatser. Det ska sammantaget leda till att den som är arbetslös vet att förväntningarna är stora på att vi alla ska bidra till Sverige. Samtidigt finns det hjälp och stöd att få från samhället för att man ska kunna tillvarata sin förmåga.

Så sammanfattar vi vår politik. Alla ska göra sin plikt och sedan kräva sin rätt.

(Applåder)

Fru talman! Nu är detta förvisso en debatt om vuxenutbildning, men eftersom frågan var något bredare ställd än så kommer jag att falla in i några bredare kommentarer.

Fru talman! Det är positivt att Centerpartiet beskriver att det i grunden finns en delad syn på arbetslinjen. Det finns en samsyn om den politik som vi för om att vi ska ha sänkta skatter, skärpta krav och strama bidragssystem.

Det som möjligen skiljer oss är att vi också har haft ett intresse av att få majoritet för de förslagen. Därför har vi ett samarbete med andra partier som delar vår syn på arbetslinjen och inte motarbetar den. Det är möjligen den detaljen som skiljer Moderaterna och Centerpartiet åt i den frågan, fru talman.

Vilka förslag finns då för att stärka arbetslinjen? Det var uppenbarligen ledamotens primära fråga. Ett exempel är det beslut vi har fattat om en reformerad akassa där vi tidigarelägger och tydliggör avtrappningen. Vi inför avtrappning i aktivitetsstödet. Vi byter från att basera akassan på arbete till att basera den på inkomster så att det blir tydligare regelverk, minskad byråkrati och mindre fusk.

Vi har genomfört en serie jobbskatteavdrag för att det ska löna sig mer att arbete särskilt för dem med små och medelstora inkomster. Det gäller sedan det vi har diskuterat här i dag med yrkesutbildningen. Det gäller att se till att fortsätta att utveckla den med nya platser.

Det ska inte vara resursbrist som är problemet när det kommer till utbildning till arbete. Här ska vi se till att resurserna och stödet finns. Sedan gäller det för den enskilde att med egna insatser och eget ansvar delta i detta.

I de fall man inte gör det måste samhället finnas där och ställa krav på att vi ska ställa upp för varandra och att alla människor som är arbetslösa för att de saknar utbildning ska utbilda sig till arbete. Ytterst ska det ske med ett krav på motprestation för att man ska få de bidrag som man har sökt.

Fru talman! Om vi börjar i den avslutande änden är frågan: Hur ska vi se till att fler deltar i detta?

Först och främst finns resurserna i huvudsak på plats. Det finns en del reformer som fortfarande behöver göras. Moderaterna är exempelvis för att man går vidare med de förslag som finns som avser att man ska ha alternativ antagning till lärlingsprogram.

Det handlar om möjligheten för företag att anta direkt och sedan kontakta utbildningsanordnaren, i stället för som i dag, där man först måste gå till utbildningsanordnaren och därefter kan ordna en plats att vara på.

Vi har stämmobeslut på, apropå partiprogram, en bred lärlings- och praktikreform. Vi ser exempelvis att man behöver underlätta genom att ändra regelverket så att regelverket blir detsamma oavsett vilken utbildningsform man kommer från in i praktik eller som lärling.

Fru talman! Vi föreslår exempelvis att man ska ha ett handledaravdrag konstruerat som en rabatt på arbetsgivaravgiften på ett liknande sätt som det FoU-avdrag som finns i dag. Det är ett exempel på de reformer som företräds av oss.

Fru talman! Jag fick också frågor om huruvida vi hade bidragit till att det blir dyrare att anställa. Jag vet inte i vilket partiprogram ledamoten har läst att det skulle vara en prioritering för Moderaterna att sänka arbetsgivaravgifterna. Vi vill såklart sänka de flesta skatter på ett sätt som är hållbart för den svenska ekonomin och för de offentliga finanserna, men när vi ska välja mellan att lägga en skattekrona på att sänka skatten för någon som arbetar eller för någon som anställer prioriterar vi trots allt att sänka skatten för vanligt folk som arbetar.

Därför har vi prioriterat att sänka skatten på arbete genom jobbskatteavdrag. Som arbetarparti är det vår största prioritering. I den prioriteringen har finansieringen till viss del fått vara att återställa arbetsgivaravgifterna för unga för att kunna sänka skatten på deras lön.

Det är så det är; i en ekonomi måste man prioritera, och detta har varit vår prioritering. Den som arbetar har fått företräde framför den som anställer.

Fru talman! Patrick Reslow tog upp frågan om dimensionering här i talarstolen. Det är en bra fråga. Dimensionering är avgörande för att få de utbildningsplatser som finns, som vi betalar för tillsammans, inriktade mot saker som leder till att folk får jobb, precis som jag och Oliver Rosengren diskuterade tidigare. Det är jätteviktigt att utbildningar leder till jobb.

Näringslivet efterfrågar många fler yrkesplatser. Tanken med dimensioneringen och samordningen är att det ska bli fler platser inom yrkesprogrammen och färre inom de teoretiska programmen.

Nu är dock de fristående skolorna inte riktigt med i denna dimensionering. Emma Leijnse skrev häromdagen en artikel i Sydsvenskan, en tidning nära ledamoten, om just detta. Ann-Sofie Nord, som är antagningschef i Lund och alltså har väldigt bra koll på antagningen och samordningen där, citeras i artikeln. Man borde ju skapa fler yrkesprogramsplatser ute i kommunerna nu, men det gör man tyvärr inte. Varför gör man inte det? En orsak nämns i artikeln: ”Jag slår vad om”, säger Ann-Sofie Nord, ”att om Malmö och Lund minskade platserna på samhällsprogrammet, så hade någon annan tagit de eleverna – friskolor eller andra kommuner. Men det hade varit lika många elever som gick samhälle.”

Det indikerar ändå att det kan finnas lite förbättringspotential i själva lagstiftningen – till exempel, som vi lade fram i vårt förslag till utskottsinitiativ, att de fristående skolorna skulle inkluderas i dimensioneringen för att undvika den här typen av problematik. SD var dock emot. Eller egentligen var ni för, men ni röstade emot för att det var vi som lade fram förslaget. Det är inte riktigt seriöst om man vill lösa samhällsproblem.

Därför vill jag gärna höra om Sverigedemokraterna kanske kan ändra sig och vara för att få till en dimensionering där även de fristående ingår.

Fru talman! Jag känner ett behov av att förtydliga här. Det är klart att det inte är oseriöst att rösta emot ett förslag. Det kan vara otroligt seriöst, och det gör vi allihop hela tiden. Det är en rätt stor del av vårt arbete när vi är här i denna kammare och trycker på våra knappar. Att rösta emot ett förslag kan absolut vara seriöst. Men att rösta emot sitt eget förslag är oseriöst, och det var det Sverigedemokraterna gjorde.

Orsaken till att Centerpartiet inte röstade för detta var att vi då inte tyckte så. Sedan har bland andra jag varit med och utvecklat vår politik. Vi utvecklar vår politik; vi avvisar inte vår politik. Det är skillnaden. Att utveckla sin politik är seriöst; att avvisa sin egen politik är oseriöst. Det är min uppfattning.

I grunden är det dock härligt att Patrick Reslow håller med Centerpartiet om detta. Det hade såklart varit ännu bättre om Sverigedemokraterna röstade med när de håller med. Som Patrick Reslow själv säger, fru talman: De fristående ska vara med. Ändå röstade ni emot att de skulle vara med. Jag tror att detta kan vara lite svårt för folk att förstå: Ni tycker att man ska göra så här, och när vi lägger fram ett sådant förslag röstar ni emot det. Kan ledamoten förstå att det kan vara lite svårt att förstå?

Fru talman! Sverigedemokraternas Patrick Reslow säger att sfi är det stora sorgebarnet i svensk vuxenutbildning. Han lyfter upp att det har ställts för slappa krav, att eleverna inte i tillräcklig utsträckning lämnar sfi med godkända betyg och så vidare. Ingenstans nämner dock Sverigedemokraternas Patrick Reslow underfinansieringen av den svenska vuxenutbildningen. Sfi har fått gå igenom enorma besparingar över flera år. Vi har också en fragmentiserad vuxenutbildning eftersom vi har vinstdrivande privata aktörer som bedriver sfi, exempelvis.

Detta är ingenting som Sverigedemokraterna tar upp, speciellt inte för att göra något åt saken. Sverigedemokraterna är ju faktiskt med och styr landet. Sverigedemokraterna är det största partiet i Tidöregeringens underlag. Ändå låter det som att Sverigedemokraterna inte har någon makt. Det är nästan så att man tror att Sverigedemokraterna är ett oppositionsparti.

Ta ansvar! Gör någonting åt sfi! Varför låter Sverigedemokraterna och regeringen sfi gå igenom de här besparingarna över hela landet, som gör att det inte är en likvärdig sfi-undervisning vi ser? Det saknas ju behöriga lärare. Som jag nämnde i ett tidigare replikskifte går det inte bra för personer med funktionsnedsättningar, exempelvis olika NPF-diagnoser, för det upptäcks inte ens att de har de här nedsättningarna – i alla fall inte i tid.

Hur tror Sverigedemokraternas Patrick Reslow att det ska gå för dessa elever när de inte ens får en likvärdig utbildning inom sfi?

Fru talman! Sverigedemokraterna och regeringen har sedan de trädde till makten prioriterat skattesänkningar för miljonärer och miljardärer. Det läggs miljardtals kronor på lyx-rot så att en miljonär ska kunna renovera kakel i köket och få städhjälp hemma. Då blir det någon annan del av välfärden som får lida.

I det här fallet har sfi på grund av besparingar, likt all annan utbildning i Sverige, fått genomgå enorma nedskärningar. Staten tillför inte tillräckliga resurser till kommuner och regioner så att de kan tillhandahålla utbildning. Den prioriteringen har Sverigedemokraterna och regeringen gjort. Det är verkligheten, det vill säga man prioriterar de allra rikaste före en väl finansierad välfärd. Och sedan skyller man på att invandrare är för slappa och lata och inte vill ta till sig av kraven.

På vilket sätt ska man ta till sig av krav när det saknas behöriga lärare? Personer med funktionsnedsättningar med diagnoser som adhd och autism upptäcks över huvud taget inte i tid. Man kan faktiskt vara flykting, bosätta sig i Sverige och ha en funktionsnedsättning som gör det svårare att ta till sig undervisning. Då behöver man stödinsatser, och det är något som skolan ska ge. Det är den prioriteringen som saknas.

Ja, det stämmer att det är en enorm skillnad på Vänsterpartiets politik och borgarnas politik. Det är därför vi vill avsätta er till valet 2026.

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

Det kan finnas många skäl till att man behöver utbilda sig som vuxen. Det är inte ovanligt att en lästrött elev efter ett antal år blir motiverad att ta tag i studierna och komplettera sina betyg för att få högskolebehörighet eller gå en yrkesutbildning. Det kan också gälla nyanlända som behöver slussas in i det svenska samhället för att bli självförsörjande. De kanske har ett yrke med sig men behöver komplettera det som är specifikt för Sverige för att kunna utöva yrket här i vårt land. De kanske rent av vill skaffa sig ett nytt yrke som ger bättre möjligheter till jobb.

Detta handlar i grunden om människovärde där människor får växa genom ansvar, delaktighet och gemenskap. Att bidra till det gemensamma genom utbildning, arbete och engagemang stärker både individen och samhället. Därför ser vi kristdemokrater utbildning inte bara som ett verktyg för anställning utan också som en väg till delaktighet, egenmakt och integration. Ett jobb är inte bara en lön utan det innebär också ett sammanhang, en roll, ett bidrag till något större än en själv. Arbete är en bro in i samhällsgemenskapen.

Vi vet också att ett samhälle som håller samman kräver att människor möts över språkgränser, kulturgränser och livserfarenheter. Då behövs en vuxenutbildning som stärker språket, lyfter kompetensen och visar att alla behövs. Det handlar om att ge varje individ chansen att växa, att göra en omstart i livet, att fullfölja en dröm, att försörja sin familj. Det är ett ansvar vi som samhälle måste ta, och det är ett ansvar vi i Kristdemokraterna är stolta över att ta i regeringen.

Det finns alldeles för många barn i Sverige som aldrig har sett sina föräldrar gå till jobbet eller komma hem efter att ha upplevt en dag av arbetsplatsgemenskap med kollegorna. Sverige befinner sig i ett avgörande läge. Vi står mitt i en omställning där kompetensförsörjning inte längre är en framtidsfråga utan en nutidsutmaning. Därför måste utbildningen för vuxna vara både inkluderande och relevant hela livet, och därför måste den knytas närmare arbetsmarknaden.

Om man som nyanländ över huvud taget ska komma in på den svenska arbetsmarknaden är språket helt avgörande. Nästan en fjärdedel av företagen uppger att bristande språkkunskaper är huvudorsaken till deras rekryteringsproblem. Därför måste sfi fungera betydligt bättre än det gör i dag. Därför är vuxenutbildningen i form av sfi en oerhört viktig pusselbit för att fler ska kunna bli en del av det svenska samhället och för att Sverige som land ska klara den stora integrationsutmaning vi står inför. I ett samhälle där stora grupper av människor inte talar samma språk minskar tilliten, tryggheten och känslan av samhörighet.

Språket är nyckeln till ett samhälle där var och en får möjlighet att utvecklas till sin fulla potential. Ingen ska hållas tillbaka, och ingen ska lämnas efter. Det är dags, fru talman, för en politik som utgår från att alla kan och ska lära sig svenska.

I Sverige ska det livslånga lärandet prioriteras. Här ska det vara möjligt att återgå till studier på komvux, folkhögskolor eller lärcenter när så behövs för att byta bana eller förverkliga drömmar. Det är detta som ger hopp och möjligheter för människor i hela landet.

Vuxenutbildningen har även en mycket viktig uppgift i att utgöra bas för den nationella och regionala kompetensförsörjningen, så att företag får den kompetens de behöver. En god utbildning kräver inte bara resurser utan också uppföljning och ansvar. Därför har regeringen förstärkt Skolinspektionens uppdrag permanent med särskilt fokus på komvux. Samtidigt har Skolverket reviderat kursinnehåll och styrdokument för att öka relevansen för utbildningarna utifrån samhälls- och teknikutvecklingen.

Regeringen bereder nu yrkesvuxutredningens förslag om att bland annat höja handledarersättningen i lärlingsutbildningar och ge arbetsgivare större inflytande. Ersättningen ska främja utvecklandet av och höja kvaliteten på lärlingsutbildning samt stimulera arbetsgivarna att ta emot lärlingselever i sina verksamheter.

Fru talman! Det är avgörande att vi fortsätter arbetet med att öppna dörrar till svensk arbetsmarknad och undanröja hinder, så att fler ska komma i utbildning och få möjlighet att omskola sig.

Fru talman! Med det vill jag återigen yrka bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 5 så att jag inte glömmer bort det.

Det har varit många bra anföranden i dag, med många viktiga poänger. Det är härligt att veta att vi allihop är överens, i alla fall i teorin, om att det är viktigt att satsa på möjligheten till kompetensutveckling genom hela livet. Vi måste se till att det är möjligt att utveckla sig själv och få omställning i livet och trygghet på en mer flexibel arbetsmarknad, för det är så världen ser ut i dag. Man kan inte förvänta sig att ha samma jobb genom hela livet.

Det finns många olika delar i detta, och därför är det viktigt att vi bygger ut vuxenutbildningen i hela landet. Vi måste vara tydliga med att vi behöver satsa mer och att det måste ske över hela landet och för alla.

Vi ser att vuxenutbildning är avgörande för att olika vägar ska kunna leda framåt. Olika människor behöver olika saker. Det finns folkhögskolor, komvux, YH, lärarutbildning och, inte minst, sfi, som har diskuterats mycket i dag. Det är därför Centerpartiet satsar på jobbsvenska – för att se till att de som kommer till vårt land kommer i jobb snabbare. Andra partier satsar i stället på att skicka ut dem snabbare, men vi tror att det är bra att ta hand om kompetensen i stället för att skicka ut den.

För att utbildningssystemet, särskilt vuxenutbildningen, ska bli bättre är det också avgörande att vi tar hand om arbetsgivarnas behov. Att fler utbildningar på vuxenområdet utgår från arbetsmarknadens behov är viktigt, inte minst med tanke på regeringens passivitet när det kommer till arbetslöshet och de dåliga framtidsutsikterna just nu.

Utslagningen i samhället gör att vi måste se till att fler som går en utbildning får förutsättningar att gå direkt till ett jobb. Det finns en jättestor kompetensefterfrågan i näringslivet, men många av de arbetslösa har fel kompetens.

Fru talman! I ett snabbt föränderligt samhälle där teknologiska framsteg och förändringar sker snabbt måste vi lyssna på dem som är mitt i smeten och ser hur världen förändras. Så kan vi se till att vi får utbildningar som faktiskt gör nytta.

Det är lite speciellt i Sverige ibland – det får man ändå säga. Varje gång utbildningar här bygger på arbetslivets och företagens behov kommer de som går på utbildningarna i jobb. Tänka sig! Om man lyssnar på företagen när man skapar utbildningar kommer folk att få jobb. Varenda gång det sker i Sverige, oavsett om det är lärlingsutbildningar, yrkeshögskolor eller vad det nu är, blir man överraskad. Wow, är det så? Och varje gång är det så.

Om man lyssnar på företagens behov och skapar utbildningar därefter kommer folk som går dessa utbildningar i jobb. Om vi vill minska den enorma arbetslöshet som finns just nu måste vi se till att vi skapar fler utbildningar som bygger på arbetslivets behov. Där har regeringen fortfarande en stor läxa att göra, oavsett om det handlar om fler platser på YH, mer arbetsmarknadsinflytande på komvux eller fler lärlingsplatser.

Vi ser att andra länder har lärlingsplatser och välutvecklade lärlingssystem. Det finns ett litet land väster om oss – Danmark heter det – som har färdiga system. Vi hörde tidigare att Moderaterna tycker om det, och vi fick lite indikationer på att SD kanske tycker om det. Vi vet inte riktigt vad regeringen tycker, för där gör de inget i dagsläget.

Jag hoppas verkligen att vi kan komma vidare med lärlingsutbildningarna. De behövs, och vi vet att de är effektiva. Men då är det avgörande att vi gör anpassningar i den lagstiftning som finns i dag.

I dagsläget kan en företagare få en fråga från en kommun om att ta emot en lärling. När företagaren säger ja och ber att få välja vem det ska bli säger dock kommunen nej. Det är oftast kommunen som väljer vem som får bli lärling, om det inte är särskilda projekt som de projekt man haft i Västra Götaland, som fått undantag. Så här kan vi inte ha det. Om man har ett företag med tio personer är det klart att det är helt avgörande att man får vara med och avgöra vem man ska ta in på sin arbetsplats. Men det får man inte i dagsläget, vilket är jättedumt.

Det är en massa sådana saker som hindrar att vi får effektiva utbildningsinsatser som leder till att människor kommer i jobb. Utöver detta har vi ett helt absurt betygssystem, som nu förhoppningsvis kan ändras, om regeringen kan ta det vidare och man kanske får lite bättre koll på it hos Skolverket. Då kan vi få bort den utslagning som sker i grundskolan.

Just nu har vi en enorm utslagning i grundskolan. Vartenda år kommer 20 000 elever in i vuxenutbildning, många av dem helt i onödan, bara för att vi har ett vansinnigt system i grundskolan. Hur tar vi då hand om dem? Ger vi dem en rak väg in i arbete? Nej, vi parkerar dem på en plats där de inte får någon utbildning som har ett värde innan de ska gå på ett gymnasium där de inte kommer att lyckas därför att de inte lyckades med grundskolan.

Det är så vi hanterar utslagningen i dagens samhälle. Det är jättedumt, och vi förstärker den år efter år. Det är dags att ta lite allvarligare och större steg här. Jag hoppas att regeringen vill öppna upp för diskussioner om detta med oss.

När man gör fler satsningar, även de existerande satsningarna, är det viktigt att varenda peng man lägger går till rätt saker. I dagsläget är det tyvärr rätt mycket fusk. Inte minst inom komvux har det varit mycket diskussioner om det. Där har Skolinspektionen varit jättetydlig. De gjorde en tematisk tillsyn av 20 utbildningsanordnare, och 16 av dem hade problem. Det är inte en jättebra siffra – 80 procent.

Man såg att några av anordnarna rent av var kriminella. Vi har sett exempel där anordnare har tagit in folk och bara gett dem betyg utan att de ens varit i klassrummet. Det är kanske inte riktigt detta vi vill göra med våra skattepengar. Det är nog inte det som leder till jobb heller.

Vi måste se till att varenda krona används rätt. Detta har regeringen sagt att vi måste slå ned på, och Johan Pehrson visade handlingskraft den 30 januari när han sa att Skolinspektionen skulle få 7 miljoner kronor extra till detta. Bra, men mindre än tre månader senare – den 15 april – togs 10 miljoner kronor bort från Skolinspektionen. Alltså, jag vet inte – det är kanske inte det mest seriösa sättet att hantera det här. Man kan inte först ge 7 miljoner i januari och sedan ta bort 10 miljoner i april om man vill att det ska få effekt.

Det var någon som påstod tidigare här att det inte är korrekta siffror. Jag vill hänvisa till vårändringsbudgeten sidan 37 punkt 3.14 Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning, där anslaget 1:2 Statens skolinspektion minskas med 10 miljoner kronor. Det står i regeringens egen vårändringsbudget. Det är sant. Det är så det ser ut. Detta är inte seriöst. Om vi vill att det ska bli bättre behöver vi göra långsiktiga och seriösa satsningar och också ge myndigheterna de verktyg de behöver för att göra något åt det.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag säga att regeringen började sin regeringstid med att dra ned på vuxenutbildningen. De senaste åren har man kommit i kapp lite mer. Det är jättebra, men i en tid med massarbetslöshet är regeringens ambitioner orimligt låga när det kommer till att skapa förutsättningar för att människor ska komma i jobb.

Jag hoppas att vi får se en bättre väg framöver för regeringen. Vi kan inte acceptera massarbetslösheten och den utslagning som sker i svensk skola och att vi inte får några seriösa svar om detta från dem som har ansvaret för ett Sverige som går framåt.

(Applåder)