Riksflödet
Logga in
Talade i kammaren ·

Patrick Reslow (SD) om (forts. från § 8) Vuxenutbildning (forts. UbU13)

Patrick Reslow (SD) höll ett anförande om (forts. från § 8) Vuxenutbildning (forts. UbU13) i debatten ”Protokoll 2024/25:103 Onsdagen den 23 april” den 23 april 2025.

Fru talman! Låt mig först och främst yrka bifall till reservation 7.

Mycket har sagts, så det kommer säkert att bli några upprepningar. Jag delar synen i mycket av det som Fredrik Malm och Oliver Rosengren har sagt här i talarstolen. Framför allt har vi en samsyn på vuxenutbildningen framöver.

Vuxenutbildning är en möjlighet för människor att få de kompetenser som krävs för att få ett arbete eller att studera vidare. I den allra bästa av världar kanske man skulle kunna tänka sig att man hade ett skolsystem som var lite mer flexibelt, som ställde högre krav på det egna ansvaret och som vägledde elever till rätt utbildning från början. Då skulle kanske behovet av vuxenutbildning vara betydligt mindre, åtminstone för dem som inte vill eller behöver sadla om till ett nytt yrke.

Men samtidigt ser inte verkligheten riktigt så rak ut att detta skulle fungera helt och hållet. Vi lever i en tid där vi har extremt snabba förändringar på arbetsmarknaden, där det ständigt krävs ny kompetens och där det också råder brist på kompetens. I det läget är det viktigt med ett vuxenutbildningssystem som är väl fungerande och som ger människor möjlighet att byta yrke.

Det ska ändå sägas att vi har sett förändringar, exempelvis när det gäller komvux. Komvux i dag jämfört med komvux för 25 år sedan är någonting helt annorlunda. För 25 år sedan var komvux främst riktat till de personer som behövde komplettera betyg eller läsa upp något ämne. I dag har vi sett att det är svårt för vissa studenter eller elever som vill göra detta eftersom de trängs ut i prioriteringslistan. Inte minst gäller det gymnasial komplettering.

Detta är såklart en dålig utveckling. Vi behöver se till att en elev som gör ett val på gymnasial nivå som sedan på grund av olika omständigheter inte leder till något jobb snabbt ska kunna anpassa sitt val och komplettera de betyg som han eller hon redan har.

Läget på arbetsmarknaden är bekymmersamt; det har vi pratat om. Någon här – jag tror att det var en ledamot från Socialdemokraterna – pratade om strukturell arbetslöshet. Vi var alla här med på ett seminarium för inte så länge sedan där det tydligt framkom att vi har en lång strukturell arbetslöshet i Sverige. Det innebär att man kan göra förändringar på marginalen, men i det långa loppet har vi haft en strukturell arbetslöshet väldigt länge. Det är bekymmersamt, och då måste man också tänka nytt och göra annorlunda.

Tittar vi på behovet ute på arbetsmarknaden i dag ser vi många branscher som uppger att de har svårt att hitta arbetskraft med rätt utbildning och rätt kompetens. Vi har ett omfattande behov av kompetent arbetskraft framöver. Om Sverige ska lyckas med att vara självförsörjande på arbetskraft så långt som möjligt, vilket vi sverigedemokrater tycker är viktigt, och inte vara beroende av utländsk arbetskraft är det viktigt att inte bara grund- och gymnasieskolan rustar eleverna för kommande arbetsliv. Det gäller att även vuxenutbildningen fungerar väl och riktas mot de behov Sverige har.

En förutsättning för att detta ska fungera är att vi har en bra matchning. Vuxenutbildningen måste utformas efter arbetsmarknadens och näringslivets behov snarare än efter den enskildes studieintresse eller något annat. Staten måste vara tydlig med att det är yrken som är viktiga för Sveriges konkurrenskraft som ska prioriteras. Utbildningar som möter näringslivets behov måste gå före utbildningar inom till exempel konst, kultur, filosofi eller dylikt. I kombination med en effektiv återvandringspolitik ger detta goda förutsättningar för att bekämpa arbetslösheten på lång sikt.

Inom gymnasieskolan pågår just nu ett arbete med att styra om utbildningsvalet från teoretiska program till yrkesförberedande program. Det handlar alltså om den dimensioneringsprocess som vi diskuterade här i kammaren för inte så länge sedan. Det är viktigt att detta landar rätt och att vi också vågar ta tag i problemet med att elever ibland väljer bort praktiska program och i stället söker teoretiska program trots att de inte är mogna för ett teoretiskt program. De kanske inte klarar av programmet, och framför allt leder det inte till ett jobb i förlängningen. Då hamnar eleven redan från början i bakvattnet.

Vuxenutbildningen måste också följa detta mönster. Därför är det ibland lite oroande när man i debatten har ett så starkt fokus på den offentliga sektorn och att det är arbetet inom den offentliga sektorn som står i centrum. Därmed inte sagt att vi inte har behov där, för det har vi verkligen. Men det behövs också arbetskraft inom den privata arbetsmarknadssektorn. Där finns även ett stort behov av ett kompetenslyft. Ett starkt näringsliv förutsätter som sagt anställda med rätt kompetens.

Fru talman! Svenska för invandrare, sfi, är det stora sorgebarnet inom komvux. Inte nog med att massinvandringen har föranlett att sfi-undervisningen har tagit en mycket stor del av resurserna till komvuxutbildningen. Resultaten och kraven på utbildningen har också varit – hur ska man uttrycka det – låga, milt sagt.

Ungefär hälften av dem som studerar på sfi avslutar en kurs med godkänt betyg. Ett år efter avslutade studier är det en ganska liten andel, cirka en tredjedel, som är etablerad på arbetsmarknaden. Det här är inte acceptabelt. Det är en i mångt och mycket slapp tillvaro som möter eleverna inom ramen för sfi. Det har i det närmaste varit helt kravlöst. Det finns inga som helst krav på progression i kunskapsutvecklingen. Man kan gå och harva runt i sfi-utbildningarna hur länge som helst. Det finns ingen bortre gräns.

Sverigedemokraterna och regeringen är nu överens om att sätta stopp för detta och se till att kraven på kursinnehåll, studieresultat, genomströmning och maximal studietid skärps. Det räcker alltså inte att gå på sfi; det ska också ställas krav på att klara av kurserna och att avsluta dem i rimlig tid. Att lära sig svenska är en grundläggande förutsättning för att bli en del av det svenska samhället och att bli anställbar.

Fru talman! Yrkeshögskolan spelar en viktig roll för vuxenutbildningen. En stor fördel med systemet är att det etableras på ställen där utbildningsutbudet annars är relativt litet. Det är bra. Det ger fler chansen att stärka sin kompetens och eventuellt byta karriär eller ta sig in på arbetsmarknaden. Yrkeshögskolan håller en hög kvalitet, och utbildningarna utvecklas i nära samarbete med näringslivet, framför allt det lokala näringslivet.

Sverigedemokraterna och regeringen vill nu se ett gemensamt ansökningssystem i syfte att möjliggöra en effektiv administration och en bättre hantering av ansökningarna så att planeringen av utbildningen kan stärkas. I budgeten för 2025 gavs just ett sådant uppdrag till myndigheten.

Yrkeshögskolan har också fått stå modell för den pilotverksamhet som vi har pratat om. Den bedrivs inom ramen för nationell yrkesutbildning och syftar till att den studerande snabbt ska kunna komma i arbete inom bristyrken. Utbildningarna är riksrekryterande och svarar mot nationella kompetensbehov. De är korta och praktiskt inriktade, vilket har gjort dem eftertraktade. Det är vår inställning att pilotverksamheten ska utvärderas när den är avslutad för att sedan kanske byggas vidare på.

Fru talman! Möjligheterna att bredda sin kompetens och byta karriär är viktiga, men om vuxenutbildningssystemet verkligen ska ge effekt är det nödvändigt att ställa krav på både utbudet och dem som studerar så att det inte satsas skattepengar på utbildningar som inte ger resultat, alltså sådana som inte leder till anställning. Det är grunden för vår och regeringspartiernas politik på området.

(Applåder)

DebattenHos riksdagen
Replikskiftet · 8 repliker

Fru talman! Patrick Reslow tog upp frågan om dimensionering här i talarstolen. Det är en bra fråga. Dimensionering är avgörande för att få de utbildningsplatser som finns, som vi betalar för tillsammans, inriktade mot saker som leder till att folk får jobb, precis som jag och Oliver Rosengren diskuterade tidigare. Det är jätteviktigt att utbildningar leder till jobb.

Näringslivet efterfrågar många fler yrkesplatser. Tanken med dimensioneringen och samordningen är att det ska bli fler platser inom yrkesprogrammen och färre inom de teoretiska programmen.

Nu är dock de fristående skolorna inte riktigt med i denna dimensionering. Emma Leijnse skrev häromdagen en artikel i Sydsvenskan, en tidning nära ledamoten, om just detta. Ann-Sofie Nord, som är antagningschef i Lund och alltså har väldigt bra koll på antagningen och samordningen där, citeras i artikeln. Man borde ju skapa fler yrkesprogramsplatser ute i kommunerna nu, men det gör man tyvärr inte. Varför gör man inte det? En orsak nämns i artikeln: ”Jag slår vad om”, säger Ann-Sofie Nord, ”att om Malmö och Lund minskade platserna på samhällsprogrammet, så hade någon annan tagit de eleverna – friskolor eller andra kommuner. Men det hade varit lika många elever som gick samhälle.”

Det indikerar ändå att det kan finnas lite förbättringspotential i själva lagstiftningen – till exempel, som vi lade fram i vårt förslag till utskottsinitiativ, att de fristående skolorna skulle inkluderas i dimensioneringen för att undvika den här typen av problematik. SD var dock emot. Eller egentligen var ni för, men ni röstade emot för att det var vi som lade fram förslaget. Det är inte riktigt seriöst om man vill lösa samhällsproblem.

Därför vill jag gärna höra om Sverigedemokraterna kanske kan ändra sig och vara för att få till en dimensionering där även de fristående ingår.

Fru talman! Det är väldigt intressant att Niels Paarup-Petersen tycker att det inte är seriöst att rösta emot ett förslag. Det var ju faktiskt så att det förslag som Niels Paarup-Petersen lade på utbildningsutskottets bord var likalydande med det förslag vi lade på bordet när propositionen kom våren 2022. Röstade Centerpartiet då för vårt förslag? Nej, det gjorde de inte. Man kanske ska se om sitt eget hus innan man kritiserar andra för att vara oseriösa.

Centerpartiet hade våren 2022 möjlighet att rösta med oss när vi klart och tydligt sa att vi tycker att de fristående skolorna ska vara med genom hela dimensioneringsprocessen. Men det gjorde inte Centerpartiet. Se om huset först innan ni kritiserar!

Jag tycker att det är helt rätt att de ska vara med i processen. Det Niels Paarup-Petersen beskriver är ju en risk. Så kan det vara. Det finns också en risk när man inte är med att man lämnas utanför i andra sammanhang. Det var också ett av våra argument för att de skulle vara med: Enligt Sverigedemokraterna ska vi ha en likabehandling mellan kommunala och fristående skolor i alla avseenden. Det är jätteviktigt att vi har det.

För övrigt är det intressant och trevligt att man hänvisar till Ann-Sofie Nord, som jag känner mycket väl. Om hon lyssnar på den här debatten får jag hälsa till henne.

Fru talman! Jag känner ett behov av att förtydliga här. Det är klart att det inte är oseriöst att rösta emot ett förslag. Det kan vara otroligt seriöst, och det gör vi allihop hela tiden. Det är en rätt stor del av vårt arbete när vi är här i denna kammare och trycker på våra knappar. Att rösta emot ett förslag kan absolut vara seriöst. Men att rösta emot sitt eget förslag är oseriöst, och det var det Sverigedemokraterna gjorde.

Orsaken till att Centerpartiet inte röstade för detta var att vi då inte tyckte så. Sedan har bland andra jag varit med och utvecklat vår politik. Vi utvecklar vår politik; vi avvisar inte vår politik. Det är skillnaden. Att utveckla sin politik är seriöst; att avvisa sin egen politik är oseriöst. Det är min uppfattning.

I grunden är det dock härligt att Patrick Reslow håller med Centerpartiet om detta. Det hade såklart varit ännu bättre om Sverigedemokraterna röstade med när de håller med. Som Patrick Reslow själv säger, fru talman: De fristående ska vara med. Ändå röstade ni emot att de skulle vara med. Jag tror att detta kan vara lite svårt för folk att förstå: Ni tycker att man ska göra så här, och när vi lägger fram ett sådant förslag röstar ni emot det. Kan ledamoten förstå att det kan vara lite svårt att förstå?

Fru talman! Jag noterar att Centerpartiets Niels Paarup-Petersen säger: Vi tyckte inte så då, men nu tycker vi det. Sverigedemokraterna fick alltså rätt ännu en gång. Sverigedemokraterna hade rätt från början, och nu tycker Centerpartiet som Sverigedemokraterna i den här frågan. Det är jättebra. Det finns säkert fler frågor där Centerpartiet kan haka på. Vi tycker ungefär detsamma när det gäller lärlingsutbildning. Under debatten har det visat sig finnas många andra saker där vi tycker likadant. Sedan väljer Centerpartiet att samarbeta med partier som i de allra flesta frågor inte tycker likadant, men det är ändå trevligt.

Att rösta emot ett förslag är inte vad det handlar om. Sverigedemokraterna har valt att ingå ett samarbete med Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna. Vi har överenskommelser som gäller olika områden, och då kan vi inte sitta och spreta för mycket. Framför allt kanske vi också har en förhoppning om att i de förhandlingarna, där även Centerpartiet hade kunnat vara med som en femte part i stället för att flörta runt med vänsterpartierna, få möjlighet att påverka så att vi i slutändan får ett system där de fristående skolorna är med i hela dimensioneringsprocessen. Men det samarbetet tar vi med våra samarbetspartner, inte med oppositionen.

(Applåder)

Fru talman! Sverigedemokraternas Patrick Reslow säger att sfi är det stora sorgebarnet i svensk vuxenutbildning. Han lyfter upp att det har ställts för slappa krav, att eleverna inte i tillräcklig utsträckning lämnar sfi med godkända betyg och så vidare. Ingenstans nämner dock Sverigedemokraternas Patrick Reslow underfinansieringen av den svenska vuxenutbildningen. Sfi har fått gå igenom enorma besparingar över flera år. Vi har också en fragmentiserad vuxenutbildning eftersom vi har vinstdrivande privata aktörer som bedriver sfi, exempelvis.

Detta är ingenting som Sverigedemokraterna tar upp, speciellt inte för att göra något åt saken. Sverigedemokraterna är ju faktiskt med och styr landet. Sverigedemokraterna är det största partiet i Tidöregeringens underlag. Ändå låter det som att Sverigedemokraterna inte har någon makt. Det är nästan så att man tror att Sverigedemokraterna är ett oppositionsparti.

Ta ansvar! Gör någonting åt sfi! Varför låter Sverigedemokraterna och regeringen sfi gå igenom de här besparingarna över hela landet, som gör att det inte är en likvärdig sfi-undervisning vi ser? Det saknas ju behöriga lärare. Som jag nämnde i ett tidigare replikskifte går det inte bra för personer med funktionsnedsättningar, exempelvis olika NPF-diagnoser, för det upptäcks inte ens att de har de här nedsättningarna – i alla fall inte i tid.

Hur tror Sverigedemokraternas Patrick Reslow att det ska gå för dessa elever när de inte ens får en likvärdig utbildning inom sfi?

Fru talman! Man vet inte var man ska börja. Vi gör inget åt saken, säger ledamoten. Vi är nu igång och reformerar sfi-utbildningen. Det kommer att komma en proposition om detta. Vi är inne i sluttampen, de sista delarna. Och detta är ingenting nytt. Det står i Tidöavtalet att vi ska göra detta.

Tydligen orkade inte Nadja Awad lyssna på hela anförandet. Jag sa på slutet att det kommer reformer, och vi och regeringspartierna är överens om att det råder en slapp tillvaro. Det är märkligt att man inte kan inse det.

Tycker man att det är en bra genomströmning när en tredjedel av dem som går sfi inte klarar av kursen och inte kommer ut i arbete? Det är möjligt att Vänsterpartiet vill ha det så, det vill säga att man ska gå en sfi-kurs men inte göra sig redo att komma ut i arbete. Man går där år efter år, ingenting händer; kunskaperna ökar inte. Det har inte med underfinansiering att göra, utan det handlar om människorna som faktiskt går på sfi. Det är de som inte klarar av kurserna.

Om man tycker att detta är bra; då är det Vänsterpartiets politik. Vi tycker inte att det är bra. De som deltar i ett system som vi lägger våra skattepengar på vill vi också ställa krav på. Man ska genomgå hela kursen på en rimlig tid och ta ansvar för sina studier. Det är inte en plats dit man bara går, utan det är en plats dit man går för att lära sig svenska och för att bli anställbar.

Om Vänsterpartiet inte håller med Sverigedemokraterna om detta, då finns en djup vallgrav mellan oss.

Fru talman! Sverigedemokraterna och regeringen har sedan de trädde till makten prioriterat skattesänkningar för miljonärer och miljardärer. Det läggs miljardtals kronor på lyx-rot så att en miljonär ska kunna renovera kakel i köket och få städhjälp hemma. Då blir det någon annan del av välfärden som får lida.

I det här fallet har sfi på grund av besparingar, likt all annan utbildning i Sverige, fått genomgå enorma nedskärningar. Staten tillför inte tillräckliga resurser till kommuner och regioner så att de kan tillhandahålla utbildning. Den prioriteringen har Sverigedemokraterna och regeringen gjort. Det är verkligheten, det vill säga man prioriterar de allra rikaste före en väl finansierad välfärd. Och sedan skyller man på att invandrare är för slappa och lata och inte vill ta till sig av kraven.

På vilket sätt ska man ta till sig av krav när det saknas behöriga lärare? Personer med funktionsnedsättningar med diagnoser som adhd och autism upptäcks över huvud taget inte i tid. Man kan faktiskt vara flykting, bosätta sig i Sverige och ha en funktionsnedsättning som gör det svårare att ta till sig undervisning. Då behöver man stödinsatser, och det är något som skolan ska ge. Det är den prioriteringen som saknas.

Ja, det stämmer att det är en enorm skillnad på Vänsterpartiets politik och borgarnas politik. Det är därför vi vill avsätta er till valet 2026.

Fru talman! Tack och lov för att det finns en skillnad. Med den här beskrivningen av samhället är vallgraven inte bara fylld med vatten utan den har också vuxit till en stor damm.

Det är svårt att hålla mer än en tanke i huvudet. Man kan genomföra skattesänkningar på vissa områden samtidigt som det finns en stark välfärd. En förstärkning av ett skatteavdrag kan leda till att folk konsumerar och att andra kommer i sysselsättning.

Men det argumentet går inte hem hos Vänsterpartiet eftersom man inte förstår det. Det inte är kommunen som är arbetsgivare utan det är någon privat, och då blir det direkt rött skynke för Nadja Awad och hennes partikamrater. Vi vet! Vi får i nästan varje debatt höra argument mot privat företagsamhet, vinst och allt vad man vräker fram. Det stämmer inte, utan det är en skev bild av hur systemet fungerar i verkligheten.

Detta handlar inte om invandrarna i sig utan om systemet, det vill säga ett utbildningssystem där det inte ställs krav. Människor kommer inte ut i arbete därför att vi inte ställer krav. Det kan vi inte ställa upp på. Det förvånar mig att Vänsterpartiet tycker att det är okej att satsa pengar, pengar och pengar, resurser och allt vad vi pratar om, men inte ställa krav på att pengarna leder till någonting. Det borde man göra.

En ansvarig politiker borde säga att skattepengar från människors surt förvärvade inkomster som läggs på att andra ska utbilda sig innebär att de ska komma ut i jobb. Men nej; för Vänsterpartiet spelar det inte någon roll. Kravlösheten ska gälla, och om de får jobb eller inte spelar ingen roll. Det viktiga är att lägga pengar på fler utbildningsplatser, och vad som sedan händer tar man inte ansvar för. Mycket bra budskap till väljarna!

(Applåder)

0 kommentarer
Kommentarer skrivs under eget namn och stannar på Riksflödet — de skickas aldrig till källan.
Ingen har kommenterat än.
    Här kommenterar ledamöter, statsråd och partier. Är du en av dem, ta över din profil.