Yusuf Aydin (KD) svarade Kerstin Lundgren i en replik om Mellanöstern och Nordafrika i debatten ”Protokoll 2023/24:88 Torsdagen den 21 mars” den 21 mars 2024.
Kerstin LundgrenC· i en replikNästa vecka kommer World Food Programmes verkställande direktör till Sverige. Det är naturligtvis ett viktigt besök. World Food Programmes bild är att i storleksordningen 677 000 nu är i katastrofläge med risk för svält.…Fru talman! Dagens debatt berör Mellanöstern och Nordafrika i en historisk kontext men också i nutid. Det är en både viktig och komplex region. Jag ska inledningsvis prata om den allvarliga konflikten i Israel och Palestina och senare beröra andra länder och konflikter i regionen.
Den 7 oktober utsattes Israel och dess civilbefolkning för en avskyvärd attack av terrororganisationen Hamas, där över 1 200 människor mördades. Det fördömer vi starkt. Vi står därför också bakom Israels rätt att försvara sig i enlighet med folkrätten och den internationella humanitära rätten.
Vår uppfattning om att Israel har rätt att försvara sig innebär inte att vi oreserverat stöder allt som Israel gör. Terrorgruppen Hamas måste avväpnas och dess styre avvecklas för både israelernas och palestiniernas skull. De visar nämligen ingen respekt för något människoliv, inte heller för palestinska liv när dessa används som mänskliga sköldar. Hamas måste även släppa samtliga kvarvarande personer i gisslan omedelbart och förbehållslöst.
Samtidigt behöver Israel göra mer för att skydda civila. Den humanitära katastrofen i Gaza pågår och fortsätter att förvärras med ett ofattbart mänskligt lidande och akut brist på mat och andra förnödenheter som följd. Barn och andra utsatta grupper i framför allt norra Gaza lider av svält. Ett tungt ansvar för folkets lidande vilar på Hamas, som startade kriget den 7 oktober.
Sedan en tid tillbaka är det uppenbart att de civila skadorna, lidandet och antalet dödade civila i Gaza är mycket stort. Israel behöver agera genast för att släppa in nödhjälp i mycket större omfattning än i dag och på andra sätt agera för att skydda civila från effekterna av krigföringen mot Hamas. Kristdemokraterna vill se en omedelbar humanitär vapenvila.
Fru talman! Sverige är en stor kärnstödsgivare till flera humanitära aktörer som verkar på plats. Vi har sedan krigsutbrottet bidragit med cirka 290 miljoner kronor i ytterligare humanitärt stöd till civila i Gaza. FN-organet UNRWA har accepterat åtaganden om skärpta krav på kontroll, vilket gör det möjligt för Sverige att återuppta utbetalningarna dit.
Kristdemokraternas långsiktiga mål är att så snart det är praktiskt möjligt överföra ansvaret från UNRWA till UNHCR, som hanterar alla övriga flyktingsituationer i världen, och därmed börja avveckla UNRWA. I detta akuta läge, när nöden är stor och civilbefolkningen lider, gäller det dock först och främst att rädda liv. Regeringen verkar också tillsammans med EU och likasinnade länder för att Israel ska möjliggöra snabbare, säkrare och mer omfattande humanitära leveranser.
Kristdemokraterna anser vidare att Israel på allvar måste ta itu med det oacceptabla bosättarvåldet på Västbanken och upphöra med expansionen av bosättningar. Bosättningarna strider mot folkrätten och undergräver möjligheterna att nå en tvåstatslösning. En förhandlad tvåstatslösning, där Israel och Palestina samexisterar, är och förblir den enda hållbara vägen mot fred. Det är också viktigt med gemensamma diplomatiska ansträngningar, inklusive av regionala aktörer, EU, USA och FN, för att undvika ytterligare upptrappning med risk för ett fullskaligt regionalt krig och andra spridningseffekter i regionen.
Fru talman! I regionen finns också Egypten, ett stort och strategiskt viktigt land, som kan spela en viktig roll för utvecklingen och för arbetet med att skapa fred och stabilitet. I veckan tecknades ett avtal mellan EU och Egypten om strategiskt och övergripande partnerskap inom ett antal områden.
I Egypten finns en stor kristen minoritet, kopter, som utgör cirka 10 procent av landets befolkning och som regelbundet utsätts för attacker från Daish eller andra islamistiska extremister. Egypten spelar också en viktig roll tillsammans med USA, Qatar och andra aktörer för att förhandla fram ett eldupphör.
Fru talman! Irak och Syrien är två andra länder i regionen som drabbats hårt av krig och konflikter de senaste decennierna. Iraks etniska och religiösa minoriteter har drabbats särskilt hårt under konflikten med Daish, och deras traditionella hemtrakter i Irak har utsatts för stor förstörelse.
Syrienkrisen, som är inne på sitt 13:e år, är den största flyktingkrisen i världen. Över 12 miljoner syrier har tvingats lämna sina hemorter. Merparten av de syriska flyktingarna är internflyktingar eller befinner sig i Syriens grannländer såsom Turkiet och Libanon, där påfrestningarna på lokalsamhällena har varit stora. Där råder också väldigt svåra ekonomiska förhållanden. Pandemins påverkan, sanktioner, inflationen och den kraftiga jordbävningen för drygt ett år sedan har försvårat den humanitära situationen ytterligare för Syriens hårt drabbade civilbefolkning, både i Syrien och i dess närområden.
Fru talman! Förföljelsen av kristna minoriteter globalt men också i regionen är omfattande. Kristna bedöms vara världens mest förföljda religiösa grupp. Open Doors senaste rapport pekar på 365 miljoner kristna i världen som är utsatta för någon form av religiöst förtryck. I flera länder i Mellanöstern ser vi en mycket allvarlig situation där den kristna befolkningen riskerar att successivt utplånas från sina historiska ursprungsområden. Förtrycket tar sig även etnoreligiösa uttryck, och grundläggande mänskliga och medborgerliga rättigheter inskränks alltmer för minoriteter som syrianer, assyrier och kaldéer. Det gäller även yazidier. Regionen har under århundraden varit hem för en mångfald av religiösa och etniska folkgrupper. Flera av länderna i Mellanöstern har varit drabbade av krig och konflikter.
De kristna minoriteterna har levt och lever i särskild utsatthet och har under historiens gång utsatts för förföljelse, förtryck och folkmord. Det har lett till en alarmerande minskning av Mellanösterns kristna befolkning. I Syrien och Irak ser vi en närmast 80-procentig minskning bara de senaste 20 åren. När Daish ryckte fram 2014 tömdes Mosul och övriga Nineveslätten på kort tid på sin kristna befolkning, och kyrkklockorna tystnade för första gången på 1 600 år.
Trots all denna religionsförföljelse har religionsfrihet tidigare haft en nästan obefintlig roll i svensk utrikespolitik och svenskt utvecklingssamarbete. Men vi kristdemokrater har sedan länge arbetat för att religionsfriheten ska prioriteras i svensk utrikes- och biståndspolitik. Mot denna bakgrund är vi stolta och glada att regeringen nu inriktar biståndet för att minska utsattheten för kristna och andra religiösa minoriteter i regionen.
I regeringens utrikesdeklaration liksom i reformagendan för biståndet och tillhörande strategier har religionsfrihet prioriterats med tydliga formuleringar för religionsfrihet och för religiösa minoriteters rättigheter. I denna region som präglas av många konflikter bör och ska Sverige agera aktivt och beslutsamt inom EU och FN för att bekämpa fattigdom, förtryck och förföljelse och för att främja fred och stabilitet, mänskliga rättigheter och demokrati samt skydd och säkerhet för regionens etnoreligiösa minoriteter.
Fru talman! I augusti reste ett stort antal riksdagsledamöter från Kristdemokraterna till Israel. Resan arrangerades av KKL, en organisation som anklagas för finansiering av illegala bosättningar på palestinsk mark. Under resan träffade KD-delegationen heller ingen representant från den palestinska sidan, ungefär som är brukligt när högerpartierna reser i regionen.
I början av mars, det vill säga för några veckor sedan, bjöd IAF in till en konferens i Israel där bland annat ledamoten Aydins kollega i utrikesutskottet Magnus Berntsson närvarade. IAF stöder för övrigt den nuvarande israeliska så kallade närvaron på Västbanken, och båda resorna har blivit medialt uppmärksammade.
Kristdemokraternas resor möter med rätta omfattande kritik. Helena Lindholm, professor i freds- och utvecklingsforskning vid Göteborgs universitet och expert på Palestinakonflikten, tillhör dem som är kritiska. Hon är särskilt tydlig med det internationellrättsliga perspektivet om att Västbanken är ockuperat av Israel och att Kristdemokraterna som parti har en lång tradition av att inte förhålla sig särskilt kritiskt till bosättarrörelsen och den israeliska högern.
Därför vill jag fråga ledamoten Yusuf Aydin om hur ledamoten ser på partikollegan i utrikesutskottet Magnus Berntssons besök. Kan ledamoten även säga något om Kristdemokraternas förhållningssätt till bosättningar och den israeliska högern?
Fru talman! Jag anser att min kollega Berntsson på ett bra och sakligt sätt har bemött frågor om den senaste resan. Han träffade bland annat representanter från regering och opposition, och han besökte även en kibbutz - som senare attackerades den 7 oktober.
Vår ledamot tog till orda och uttalade tydligt att vi inte står bakom bosättarpolitiken. Inte heller skrev han på det uttalande som hade förberetts. På så sätt tydliggjorde han partiets ställningstagande, som också är i linje med vad vi har sagt tidigare. Vi ser bosättningarna som ett hinder för fred i regionen, och vi har också sagt att vi stöder EU-sanktionerna mot extremistiska bosättare på Västbanken. Bosättningarna utgör ett hinder för fred och den tvåstatslösning vi vill se i framtiden.
Fru talman! Jag tackar ledamot Aydin för svaret. Jag välkomnar naturligtvis positionsförflyttningar, om det är vad du ger uttryck för här. Som jag nämnde i mitt anförande har KD historiskt inte offentligt uttryckt sig särskilt kritiskt mot bosättningarna eller för den delen den israeliska högern.
Vi har under det fruktansvärda krigets utveckling ändå sett en positionsförflyttning, delvis därför att vi har drivit regeringen framför oss när det kommer till kraven om den omedelbara vapenvilan och vidare kraven att regeringen åtminstone i skrift tydligare ska uttrycka att man fördömer bosättningarna. Nu hör jag det också från ledamot Aydin i kammaren. I så fall välkomnar jag det.
Jag noterade också i går vid ett möte med Palestinas ambassadör att två ledamöter från Kristdemokraterna medverkade. Det var första gången under mina snart tio år i riksdagen som något av de fyra högerpartierna deltog i ett sådant sammanhang. Jag skulle välkomna att fler partier från Tidöpartierna skulle göra något liknande för att få ett bredare perspektiv på konflikten, om man menar allvar med orden om en verklig tvåstatslösning.
Fru talman! Jag välkomnar Aydins ord. Jag är dock bekymrad över dessa resor och hur det ser ut för Sveriges anseende när ledamöter deltar i resor arrangerade av tvivelaktiga organisationer. Jag vill därför ställa en avslutande fråga till ledamoten Aydin: Kommer du att ta initiativ i ditt parti för att ni i framtiden inte ska genomföra liknande tvivelaktiga resor, som också kritiseras högljutt av forskare och experter inom internationell rätt?
Fru talman! Många av mina kollegor har tillsammans med mig haft ett stort intresse för regionen, och vi har tidigare gjort resor där besök har skett till både Israel och platser på Västbanken i syfte att få bättre kunskap om komplexiteten och regionen. Det är bra.
Jag kan inte gå in på enskilda ledamöters resor. Men de resor som har genomförts, och min kollegas senaste resa, har bemötts och klargjorts i medierna. Vi gör resor i syfte att etablera kontakter och för att ta del av det som händer där. Vi kommer även i fortsättningen att få förhålla oss till utvecklingen. Det måste alla partier göra.
Den förflyttningen och det tydligare ställningstagandet har skett utifrån den utveckling som har pågått där och som på många sätt är oroväckande. Det gäller speciellt den humanitära situationen, det stöd som betalas ut och de aktiva insatser som regeringen gör för att öka tillträdet.
Den stora bristen har varit att tillträdet till Gaza har varit för begränsat. Regeringen jobbar med dessa frågor i större omfattning.
Fru talman! Jag tackar Yusuf Aydin för anförandet.
Jag hörde redan i anförandet att ledamoten tog avstånd från de illegala israeliska bosättningarna. Det gläder mig, och det förtydligades också i replikskiftet.
Jag har samma funderingar och frågor som Johan Büser hade om besöken som ändå har ägt rum av representanter för Kristdemokraterna. Det var en stor grupp riksdagsledamöter som i augusti 2023 reste till Israel och träffade representanter för den illegala verksamheten, det vill säga de illegala bosättningarna. Man besökte bland annat Simcha Rothman, representant för det extremnationalistiska partiet Religious Zionist Party där Bezalel Smotrich är partiledare. Det är en av de mest högerprofilerade politikerna i bosättarrörelsen.
Om man säger sig vara emot bosättarrörelsen, varför besöker man dem och på det sättet legitimerar dem? Det är ett erkännande när man besöker dem. Jag får inte riktigt ihop detta. Jag skulle vilja ha ett förtydligande om varför man gör dessa besök. Det är märkligt.
Skulle det vara okej att besöka det ockuperade Krim och ha kontakt med representanter för ockupationsmakten där? Jag tror inte att ledamoten skulle tycka det, men det är lite samma sak.
Jag tror att ni har ett jobb att göra i Kristdemokraterna när det gäller de här besöken för att förtydliga att ni verkligen står upp mot de illegala bosättningarna.
Man besökte ju också organisationen Elad, som också är en bosättarorganisation som jobbar med att vräka palestinier och ta över bostäder i palestinska områden.
Fru talman! Nu var jag inte med på den här resan, så jag kommer inte att kunna ge detaljer om exakt vilka organisationer de träffade. Det får ledamoten gärna fråga någon av dem som var med på besöket.
Däremot är det, som jag sa tidigare, många i Kristdemokraterna som är varma anhängare av Israel men också väldigt intresserade av regionen och har varit på liknande besök där. Under många resor har de också besökt olika palestinska områden och platser på Västbanken. Det ingår, skulle jag säga, i det uppdrag och det intresse som finns att göra en del resor dit. Sedan kan jag inte svara på frågor om enskilda träffar eller besök.
Vårt ställningstagande, som vår utrikespolitiske talesperson nyligen redogjorde för i medierna, är att vi inte på något sätt stöder bosättarpolitiken. Vi ser den som ett hinder för regionen och för den tvåstatslösning som vi ser som den långsiktigt hållbara lösningen på konflikten.
Fru talman! Jag är glad för att ledamoten på ett tydligt sätt tar avstånd från de illegala israeliska bosättningarna. Det tycker jag är ett steg åt rätt håll. Men jag tycker fortfarande att det är ett jättestort problem att man besöker de här illegala verksamheterna.
Det är ju en sak att resa till området och besöka representanter för det officiella Israel, för Palestina och så vidare. Det har jag också gjort. Men att besöka de här illegala bosättningarna är att ge dem legitimitet. Bosättningarna är ju ett brott mot fjärde Genèvekonventionen. De anses också vara ett krigsbrott av Internationella brottmålsdomstolen, så det är viktigt att man är tydlig här. Västbanken är ju ockuperad av Israel. Det anser hela det internationella samfundet, även USA och Sverige.
Jag tror att ni får ta en fördjupad diskussion inom partiet om hur ni ska jobba med den här frågan framöver.
Fru talman! Återigen: Jag var inte med på besöket. Jag kan inte svara på frågor om detaljer. Däremot vill jag betona att ett besök någonstans inte betyder ett godkännande eller ett stöd på något sätt för en viss sak.
Det kan ibland finnas delar av programmet som vi kanske inte hade gjort själva. Det sätt vi gjorde det på nu, när min kollega tydligt redogjorde för partiets ställningstagande och till exempel inte skrev på uttalandet som hade förberetts, var i linje med Kristdemokraternas syn på bosättningarna som ett hinder. Därmed skulle jag säga att det har varit i linje med partiets hållning i övrigt.
Men det sker resor. Det har det gjort länge, och det är något som både utifrån intresse och utifrån mycket av den politik som vi har drivit för regionen är helt naturligt.
Fru talman! Nästa vecka kommer World Food Programmes verkställande direktör till Sverige. Det är naturligtvis ett viktigt besök.
World Food Programmes bild är att i storleksordningen 677 000 nu är i katastrofläge med risk för svält. Om det här fortsätter till juli kommer den siffran att fördubblas, och då har man inte tagit med den aktion i Rafah som Netanyahu ser framför sig.
Skälet till den katastrofala humanitära situationen på Gaza är naturligtvis att man inte får till stånd ett eldupphör. Ett humanitärt eldupphör är nödvändigt, och jag utgår från att detta är något som Kristdemokraterna är beredda att driva. Ett humanitärt eldupphör är ju förutsättningen för att organisationer ska komma in, oavsett vilken organisation vi pratar om. Vi kan anslå mer medel, men pengarna kommer inte fram om man inte kommer in och kan distribuera på grund av pågående krigföring.
Sedan har vi frågan om UNRWA som en av de centrala aktörerna för att kunna distribuera bistånd. Det är märkligt att höra att också Kristdemokraterna trots att de förespråkar en tvåstatslösning vill föregripa den och säger att UNRWA bör upphöra.
Rätten att återvända ska alltså redan avgöras av att man stryper UNRWA. Eller anser Kristdemokraterna att UNHCR ska omvandlas till att ta också det uppdraget så att man inte ändrar spelreglerna?
Fru talman! När det gäller den humanitära situationen i Gaza tror jag att vi är överens om att läget är akut. Det är fruktansvärt, det är omfattande och det är på gränsen till svält. Därför har regeringen och Kristdemokraterna stöttat ökade humanitära insatser, och vi driver på för en omedelbar humanitär vapenvila.
Det jag nämnde i den förra repliken som jag tror inte alltid kommer fram är att det främsta, initiala problemet inte har varit pengarna utan tillträdet. Det kommer inte in tillräckligt med leveranser. Det är bland annat därför som USA och en del andra har försökt att genom flyg eller sjöfart eller på andra sätt få fram mer mat och andra förnödenheter.
Som jag nämnde i mitt anförande jobbar Sverige tillsammans med EU och andra likasinnade för att få Israel att släppa in fler leveranser i Gaza. Det är inte tillräckligt; det håller jag med om.
Vad gäller UNRWA är det något som vi har kritiserat länge, jag och mina kollegor. Det är en ganska udda konstruktion. Vi menar att UNHCR eller andra organisationer inom FN och för den delen World Food Programme skulle kunna komplettera och i ett senare skede ersätta UNRWA.
Det är inte unikt på det sättet att vi har en specifik organisation som tar hand om alla flyktingar från en viss befolkning. Utifrån de brister som finns och de påpekanden vi gjort tidigare är det den långsiktiga lösning vi vill se.
Fru talman! I grunden ger man med den ena handen och tar med den andra. Att ge bistånd till organisationer och säga att man stöttar humanitärt när det humanitära biståndet inte når fram, när det inte finns någon som kan leverera det därför att man ströp biståndet till UNRWA och blockerade på det sättet, är inte att fullt ut göra det man kan för att åstadkomma ett slut på det humanitära lidandet, som är så förskräckligt på Gaza.
Man anser att UNRWA inte är en bra organisation, att den har funnits för länge. Men det är ju i 76 år som man har väntat på en tvåstatslösning. Med en tvåstatslösning på plats upplöses UNRWA, för då har den frågan lösts.
Min fråga blir naturligtvis: Anser inte Kristdemokraterna att rätten att återvända och UNRWA:s uppdrag är frågor som behöver lösas i samband med en slutlig lösning av denna konflikt? Det har tidigare varit en hållning att rätten att återvända är en del i en förhandlad lösning. Men detta är uppenbarligen inte längre en fråga som Kristdemokraterna anser behöver hanteras, utan den kan helt enkelt upplösas från det internationella samfundets sida.
Fru talman! När det kommer rapporter om eventuella terrorkopplingar eller om att anställda till och med har deltagit i terrorattacken tror jag att det är helt rimligt, naturligt och även nödvändigt att pausa utbetalningarna, vilket både Sida, regeringen och många andra länder gjorde. Sedan har det gjorts utredningar, och vi har fått skriftliga utfästelser från UNRWA om ökad transparens och ökade kontroller. Betalningarna har därmed återupptagits, vilket vi stöttar.
Men återigen: Det kortsiktiga problemet med den humanitära situationen är inte främst pengar. När andra organisationer har fått pengar på olika sätt har tillträde alltid varit det svåraste problemet. Kortsiktigt menar vi att UNRWA behövs, och vi är därför beredda att släppa på utbetalningarna, vilket också gjorts.
Men på sikt behöver det uppdrag UNRWA har på olika sätt tas över av andra organisationer inom FN. Det är inte rimligt att en enda organisation på detta sätt är dominerande, och det skapar också en sårbarhet när det, som i det här fallet, inte fungerar. Jag tror att det även för det palestinska folkets bästa är rimligt att man på sikt försöker bredda basen för att hjälpa de palestinska flyktingarna på plats.
Även vår linje är som sagt att en förhandlad tvåstatslösning är den långsiktigt hållbara vägen mot fred.
