Jacob Risberg (MP) svarade Aron Emilsson i en replik om Mellanöstern och Nordafrika i debatten ”Protokoll 2023/24:88 Torsdagen den 21 mars” den 21 mars 2024.
Aron EmilssonSD· i en replikJag vill börja med att säga att jag är glad att Jacob Risberg ändå hakar upp sig på något, för det är viktigt att belysa de politiska skiljelinjerna här i kammaren. Naturligtvis tillkom UNRWA i en annan tid, i en annan…Fru talman! Mellanöstern och Främre Orienten - här uppstod de allra tidigaste mänskliga civilisationerna. Området har spelat en central roll i världshistorien, och mycket av mänsklighetens tidigaste kulturarv vilar här. Minst tre världsreligioner har grundats här, och deras viktigaste platser återfinns ännu här. Jerusalem är en av Mellanösterns viktigaste religiösa platser med historiska miljöer som Tempelberget, Västra muren och Heliga gravens kyrka, Klippdomen och al-Aqsamoskén.
Mellanöstern och Nordafrika domineras av auktoritära styren och låg politisk frihet. Enligt The Economists demokratiindex kan man konstatera att Israel är den enda demokratin i området, bättre rankad än flera européiska länder. Det gör också att omvärldens förväntningar på landet är höga när det kommer till att bedriva det nu pågående försvarskriget i Gaza i enlighet med folkrätten och den internationella humanitära rätten och att få till stånd en humanitär vapenvila och tillträde för humanitärt bistånd, samtidigt som Hamas omedelbart måste släppa gisslan och oskadliggöras som organisation. Kriget står mellan en demokratisk stat och en terrororganisation som måste bekämpas med all kraft.
Utskottet behandlar i detta betänkande Mellanöstern och Nordafrika. Utskottets bedömningar och ställningstaganden i betänkandet baseras på den information som var tillgänglig vid tiden för justering av betänkandet, vilket tål att sägas då utvecklingen är rörlig och kokande i många delar.
I betänkandet finns 13 reservationer och 4 särskilda yttranden. I ett särskilt yttrande förklarar vi sverigedemokrater att vi kommer att rösta för godkännande av utskottets motivering i punkt 7 gällande bistånd till Palestina om kammaren skulle avslå vårt förslag till tillkännagivande i samma punkt. Med det sagt yrkar jag bifall till Sverigedemokraternas reservation 8 och i övrigt bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på övriga reservationer.
Fru talman! Eftersom den allmänna motionstiden för riksmötet avslutades den 6 oktober 2023, det vill säga före Hamas attack den 7 oktober, har utskottet inte haft några motioner att bereda som specifikt rör kriget i Gaza men redogör ändå för väldigt tydliga ställningstaganden i frågan.
Under beredningens gång har vi haft informationstillfällen med utrikesministern och kabinettssekreteraren. Vi har också tagit emot biträdande chef för World Food Programme för att få information om den humanitära situationen i Gaza.
Utrikesministern och försvarsministern har båda informerat om regeringens överväganden om eventuella svenska militära insatser i Röda havet. Det kan även i sammanhanget tilläggas att utskottet under förra våren hade flera föredragningar av sakkunniga om FN:s folkmordskonvention.
Sverigedemokraterna har varit ett av de tydligaste partierna i riksdagen bakom vårt långsiktiga och grundmurade stöd för Israel och dess rätt att försvara sig, inte minst sedan terrorattacken den 7 oktober. Vi fördömer i likhet med regeringen reservationslöst terroristgruppen Hamas och dess attack på Israel som inledde det pågående kriget.
Jag välkomnar, utöver antagandet av den nya sanktionsregim mot Hamas som antogs i januari i år, förslag om ytterligare sanktioner mot Hamas. Sveriges krav på att alla kvarvarande personer i gisslan omedelbart och förbehållslöst ska släppas kan inte nog understrykas.
Vi ser alla ett enormt mänskligt lidande i både Gaza och Israel och att oron växer över de stora förlusterna av människoliv, varav många är barn, och den sanitära situationen liksom hungersnöd. De internationella förhandlingarna behöver uppnå en humanitär vapenvila och ett omedelbart och säkert tillträde till Gaza. Det är av yttersta vikt att vatten, mediciner och andra livsnödvändiga varor skyndsamt och säkert når civila.
För detta behöver man föra en konstruktiv dialog med Israel. Sverigedemokraterna stöder diplomatiska ansträngningar av regionala parter, FN och USA för att inleda en fredsprocess som på sikt kan leda till en tvåstatslösning och som också syftar till att undvika en regional eskalering.
I samma andetag är det viktigt att fastslå att det kräver en trovärdig motpart för Israel, där Hamas inte ingår, och som på allvar erkänner Israels existens och rätt till frihet och territoriell integritet. Antisemitismen och Israelhatet är utbrett i hela regionen, och historiens pogromer upprepas ständigt mot det israeliska folket på den begränsade yta vi kallar Israel. Jag tror inte att vi kan föreställa oss det tillstånd som format det kollektiva medvetandet genom historien och efter Förintelsen.
Tidöpartierna eftersträvar en god bilateral relation med Israel där de båda länderna kan ha en dialog om fördjupat samarbete och framföra kritik i svåra frågor. Sverige har ett långsiktigt intresse av att fördjupa relationen med Israel inom till exempel frågor som forskning, grön omställning, smart industri och inte minst arbetet mot antisemitism. Jag välkomnar också att utrikesministern i regeringens utrikespolitiska deklaration tidigare i år sa att svenskt engagemang i Israel ska öka ytterligare över tid.
Fru talman! Utskottet konstaterar att Sverige i flera år har varit en stor givare till UNRWA och anser att organisationen behöver diversifiera sin finansiering. Flera utredningar om UNRWA:s kopplingar till Hamas och terrorverksamhet pågår, och det är tydligt att en kraftfull reformering behöver ske.
Det viktigaste beskedet för oss som länge varit kritiska till FN-organet är att utskottet i det här betänkandet välkomnar att Sveriges linje är att UNRWA:s uppdrag långsiktigt ska upphöra och införlivas i UNHCR eller annat lämpligt FN-organ. Det svarar mot vårt yrkande om att avveckla UNRWA, som sedan länge brottats med korruption, antisemitism och ineffektivitet och i dag alltmer graverande uppgifter om terrorkopplingar.
Ett av biståndspolitikens viktigaste syften är att lindra nöd och hindra död, och mot bakgrund av det är det angeläget att skapa förutsättningar för att andra biståndsorgan ges förutsättningar för en infrastruktur och distribution som kan möta UNRWA:s för att det humanitära biståndet inte ska vackla även om UNRWA fasas ut.
Jag vill i sammanhanget också beröra Sverigedemokraternas reservation om bistånd till den palestinska myndigheten. För oss är det vitalt att avveckla biståndet, om inte annat till dess att man har åtgärdat återkommande problem med korruption och bristande rättssäkerhet. Sverige måste ställa krav på att den palestinska myndigheten bättre uppfyller demokratiska principer och respekterar mänskliga rättigheter för att få bilateralt svenskt bistånd.
Fru talman! Vi rör oss till Iran. Sverigedemokraternas stöd till frihetsrörelsen i landet är långvarigt och tydligt här i kammaren. Utskottet var enigt i det tillkännagivande som kammaren förra riksmötet ställde sig bakom om att Sverige ska verka för en terrorlistning av det iranska revolutionsgardet, inte minst mot bakgrund av Sverigedemokraternas yrkande i frågan.
Den senaste tidens händelser i Iran och förtrycket och hotet mot exiliranier visar återigen hur viktigt det är med rörelse framåt. Regeringen måste vidta åtgärder för att sätta press på Iran. Förtrycket mot den egna befolkningen är cementerat och hårdnar. Iran utgör tillsammans med Ryssland och Kina det största hotet mot Sverige, och man bedriver allvarlig underrättelseverksamhet och säkerhetshotande verksamhet i vårt eget land.
Vi inväntar regeringens besked om vilka åtgärder man har vidtagit med anledning av riksdagens tillkännagivande och kommer noga att bevaka att Sverige är pådrivande i det internationella samfundet för åtgärder mot Irans regim för att våldet, mördandet och hoten mot iranier i och utanför landet ska upphöra.
Fru talman! Situationen i Mellanöstern och Nordafrika är mångfasetterad och komplex, och en överflygning av alla aktuella frågor på närmare åtta minuter är inte möjlig. Men vi ser fram emot en fortsatt dynamisk debatt.
Avslutningsvis ska jag säga något om Röda havet. Det är en pulsåder för den civila sjöfarten i världshandeln som behöver fredas, och jag är glad över att Sverige bidrar i det arbetet. Vid eventuella ytterligare styrkebidrag kommer Sverigedemokraterna att vara en konstruktiv part i diskussionerna om behov som får ställas mot kapacitet och svenska intressen. Det kan då bli en fråga som får ställas under riksdagens avgörande och som vi då får ta ställning till. Klart är att terrorn och sjöröveriet aldrig får segra.
Fru talman! En tydlig hållning som är officiell från Israels sida är att man undviker kontakter med Sverigedemokraterna med anledning av partiets historia och uttalanden som dess företrädare har gjort i modern tid, till exempel att judar inte kan vara riktiga svenskar.
Ledamoten Emilssons partiledare Jimmie Åkesson reste trots detta till Israel och lyckades få till ett möte med Amichai Chikli. Han är som bekant diasporaminister i Israel. Det har uppmärksammats att stora delar av hans egen diaspora inte vill ha med honom att göra på grund av extrema uttalanden som han har gjort. Han har dessutom uttryckt sig nedsättande om homosexuella, och han har nära band till bosättarrörelsen, som agerar illegalt.
Jag skulle vilja fråga utrikesutskottets ordförande Aron Emilsson hur ledamoten ser på att Jimmie Åkesson träffade denne Chikli. Anser ledamoten Emilsson att SD har åsiktsgemenskap med denne företrädare, eller är han beredd att här och nu ta avstånd från Chiklis uttalanden?
Fru talman! Tack, Johan Büser, för frågan! Jag var själv med på resan tillsammans med flera ur partiledningen. Det var viktigt att träffa företrädare för den israeliska regeringen men också anhöriga till de gisslantagna och andra organisationer som kunde ge oss en ögonblicksbild av hur det nationella traumat i Israel ser ut efter vad som har hänt.
Det finns ingen större politisk rörelse i Sverige som är helt fri från historisk skuld när det kommer till antisemitism. Men i den mån de samtida antijudiska attityderna har en tydlig politisk hemvist på höger-vänster-skalan finns det mycket som visar att den till övervägande del har legat till vänster. I de fall då åsikter går till handling och svenska skattemedel under de senaste decennierna har gått till att stötta antisemitiska organisationer i Palestina som utövar våld mot civila judar har även stödet till detta i huvudsak kommit från vänster.
Studier har också visat att vid sidan av islamister är personer med starka vänsteråsikter den grupp som i störst utsträckning utsätter den svenska judiska minoriteten för trakasserier och hatbrott. Det sker alltså också i vårt land. Jag tror att man ska titta närmare också på den byk som den svenska vänstern inklusive Socialdemokraterna har i detta avseende.
När det kommer till de enskilda uttalanden som minister Chikli har gjort har jag svårt att recensera enskilda uttalanden som inte gjordes när vi var på plats. Jag vet inte heller i vilken kontext detta har uttalats. Men utifrån vad som har anförts här har jag svårt att se att de ligger särskilt nära Sverigedemokraternas politik, utan tvärtom. Det är inget märkligt; även Johan Büser och hans kollegor har i många fall träffat företrädare i andra länder vars alla uttalanden och kommentarer de inte instämmer i.
Fru talman! Jag tycker ändå att pudelns kärna i de resor som ni genomför, de uttalanden ni gör och så vidare är att Sverigedemokraterna som parti har en otroligt ensidig syn i konflikten mellan Israel och Palestina.
Tyvärr riskerar det största partiet i regeringsunderlaget och ert agerande i frågan att leda till ökad polarisering. Jag är rädd att också grupper här hemma riskerar att ställas mot varandra. Det hänger ihop med er som parti, er affärsidé och ert existensberättigande i viss mån.
Nu har ändå den svenska högerregeringen ändrat positioner efter att vi socialdemokrater har drivit på. Vi ser en förändrad position när det kommer till den omedelbara vapenvilan och kravet på återupptaget stöd till UNRWA. Tydliga fördömanden finns numera också i regeringens text om illegal ockupation och de illegala bosättarna.
Jag vill ge utrikesutskottets ordförande Aron Emilsson möjligheten att tydligt ta avstånd från illegala bosättningar och att ge en kommentar till att regeringen har återupptagit stödet till UNRWA. Jag tror att det skulle vara intressant för allmänheten att höra vad utrikesutskottets ordförande i Sveriges riksdag anser om regeringens syn på den svenska Israel- och Palestinapolitiken.
Fru talman! Från Sverigedemokraternas sida har vi varit tydliga med att vi inte har varit överens med regeringen om att återuppta utbetalningarna till UNRWA. Det handlar också om att vi sedan lång tid tillbaka har riktat kritik mot att Sverige stöder UNRWA ekonomiskt. Vi menar att organisationen också organisatoriskt sett är en främmande fågel i FN-systemet som snarare är en del av låsningen i Israel-Palestina-konflikten än lösningen. Det tycker jag är viktigt att ta fasta på.
Socialdemokraterna har påpekat att biståndet till UNRWA ska återupptas och att det var fel att ta en paus och utvärdera de allvarliga uppgifter som har framkommit om kopplingar till terror som har inkluderat UNRWA-anställda. Anställda ska ha deltagit i terrororganisationer, inte bara Hamas, och terrorinfrastruktur finns och har funnits under UNRWA:s anläggningar.
Jag har därför en fråga till Johan Büser, som nu får bli en retorisk fråga eftersom vi inte har några ytterligare repliker. I någon mån behöver Socialdemokraterna visa vad som gäller. Ska man tolka kritiken mot att pausa den här formen av bistånd när sådana här allvarliga uppgifter framkommer som att det finns en ny praxis gällande socialdemokratisk biståndspolitik? Är det här helt okej? Spelar det inte så stor roll om svenska skattemedel och svenskt bistånd går till organisationer som hyser anställda som har terrorsympatier och som har varit direkt delaktiga?
Det finns en lång lista på de anställda som nu har anklagats. Där står vilken position de har inom både UNRWA och Hamas. Det finns ytterligare uppgifter om hur man varken historiskt eller i dag har kommit till rätta med den smutsiga byk av kopplingar som finns. Det är kopplingar till både antisemitiska organisationer, terrorism under Hamas paraply och annan infrastruktur, där detta är tätt sammantvinnat. Vi ser den militanta delen i Hamas och hur medarbetare i UNRWA verkar civilt och i relation till FN-systemet men inte klarar av att ta avstånd.
Jag förstår faktiskt inte varför Socialdemokraterna är så måna om att försvara den typ av organisation som hyser de här genomgående och djupgående problemen.
Fru talman! I ett inlägg på Facebook skriver Jimmie Åkesson att partiet är mycket bekymrat över regeringens besked om UNRWA-biståndet. Återupptaget bistånd via UNRWA riskerar att få motsatt effekt, skriver Åkesson.
Vad menar Sverigedemokraternas partiledare? Ser inte Åkesson och Sverigedemokraterna vad som sker framför våra ögon i Gaza? Ser ni inte att barn svälter ihjäl och att 2 miljoner människor lider av hungersnöd? Ser ni inte hur människor blir alltmer desperata och till och med tvingas äta gräs och djurfoder för att överleva? Ser ni inte hur hela sjukvårdssystemet har slagits ut och hur gravida kvinnor tvingas göra kejsarsnitt utan bedövning?
Ord räcker inte för att beskriva djupet av den humanitära katastrofen och det mänskliga lidande som pågår i Gaza.
När nu regeringen äntligen väljer att återuppta biståndet till UNRWA, ett bistånd som aldrig borde ha stoppats, motsätter sig Sverigedemokraterna detta. Det är helt obegripligt att Sverigedemokraterna inte vill bidra till att rädda livet på palestinska kvinnor och barn. Varför?
Fru talman! Det är anmärkningsvärt att Vänsterpartiet tar till så här höga brösttoner i att anklaga regeringsunderlaget och regeringen för att ha varit ansvarslösa när vi frös biståndet till UNRWA, liksom när det gäller att Sida enligt sina rutiner stoppade utbetalningarna av utvecklingsbiståndet till Palestina mot bakgrund av alla de uppgifter som framkommit sedan den 7 oktober förra året.
Naturligtvis ser vi alla, och det framkommer också i det betänkande som vi berett i utskottet och som vi i dag debatterar, den oerhörda humanitära nöden. Vi ser lidandet, svälten och den sanitära situationen. Det framkommer också i de ställningstagandetexter som även Sverigedemokraterna står bakom.
Sedan har vi helt olika uppfattningar om UNRWA som organisation och huruvida man ska fortsätta den inslagna vägen med ett långsiktigt utvecklingsbistånd till Palestina i det här läget. Sedan 1994 har man betalat ut åtminstone 50 miljarder, i storleksordning som hela den årliga svenska biståndsbudgeten, till projekt som inte har lyckats skapa en fungerande konstitution eller en demokratisk stat. Inte heller har de lyckats skapa bättre villkor för kvinnor eller uppnå de jämställdhetsmål som Vänsterpartiet brukar tala sig varmt för. De har inte skapat en bättre situation för mänskliga rättigheter eller bekämpat korruptionen.
Någonstans måste man ta sig tid och utrymme att utvärdera: Hur går det? Var går det snett? Vad behöver vi göra rätt? Utifrån alla de uppgifter som framkommit om UNRWA:s infrastruktur och medarbetare som haft kopplingar till Hamas och terrorrörelsen är det uppenbart, menar jag, att det inte går att skicka ett enda öre till en organisation som inte klarar av att hålla den demokratiska rågången. Det borde inte vara kontroversiellt att säga det i Sveriges riksdag.
Fru talman! Självklart kan man utreda saker. Men att frysa och stoppa bistånd i detta katastrofala läge är fruktansvärt, för det riskerar liv. Vi ser redan att väldigt många människor har dött. Israels militära ockupation i Gaza har lett till att fler barn, fler journalister, mer medicinsk personal och mer FN-personal har dödats än någon annanstans i världen under en konflikt sedan andra världskriget.
Regeringens besked att Sverige återupptar stödet till FN-organet UNRWA var naturligtvis välkommet, men stödet borde aldrig ha frysts. Att i det svåra läge som Gaza befinner sig i, när så många oskyldiga civila drabbas så groteskt hårt, strypa stödet till den enda hjälporganisation som är stor nog och har tillräckligt med personal på marken för att göra skillnad riskerar människoliv. UNRWA är den enda organisation som har möjlighet att nå ut.
Man kan inte heller anklaga hela organisationen för vad möjligtvis ett antal personer skulle ha gjort. Det måste naturligtvis utredas, men hela organisationen kan man inte anklaga. Den bär inte ansvaret. De anklagelser som ledamoten här framställer mot UNRWA är också i stort sett helt felaktiga.
Det är helt obegripligt att Sverigedemokraterna motsätter sig att svältande barn och havande kvinnor ska få mat, vatten och hjälp av FN för att överleva. Hur många barn ska egentligen behöva dö innan Sverigedemokraterna ändrar sin uppfattning om stödet till UNRWA?
Fru talman! Jag vet inte om Lotta Johnsson inte var uppmärksam under mitt anförande. Jag var då väldigt tydlig med att den humanitära situationen i Gaza är fruktansvärd och behöver adresseras och förbättras akut. Jag nämnde omedelbart tillträde för humanitärt bistånd. Jag nämnde humanitär vapenvila i detta nu. Öppnande av fler gränsövergångar, inte minst i norr, är helt avgörande. Det är bättre att fokusera på att använda befintlig hamninfrastruktur för att få in humanitärt bistånd sjövägen än att fokusera på nya, långsiktiga infrastrukturlösningar med nya hamnbyggen och annat. Allt sådant har vi adresserat vid olika möten med biståndsorganisationer, FN-organ och andra som vi träffat här i Stockholm.
Jag håller med om att det finns oerhört mycket att göra här och nu. Men det gäller också att vara källkritisk. Vi vet i dag att Hamasmedlemmar är dominerande på flera platser i UNRWA:s utbildningssystem. Vi har genom åren sett hur mycket antisemitiskt läromaterial som förmedlas genom program som har finansierats genom UNRWA. Vi ser rektorer, skolmedarbetare och andra som har haft och har Hamaskopplingar. Vi ser hur UNRWA-faciliteter och UNRWA-infrastruktur har använts av Hamas.
Detta har naturligtvis inte skett utan UNRWA:s vetskap. Självklart är de väl medvetna om det. Det här måste man gå till botten med. Det har varit en del i att man nu ska granska detta ordentligt och göra en total genomlysning.
Vi har också ett ansvar för att det humanitära biståndet och allt bistånd som vi ger når rätt mottagare. Att bara fortsätta som tidigare enligt något slags låtgåprincip är att faktiskt beröva de människor som behöver nås av biståndet möjligheten att få del av detta.
Sveriges bidrag till UNRWA har inte heller varit avgörande. Det hjälper inte hur stort UNRWA är som organisation när varken UNRWA, World Food Programme eller andra biståndsorganisationer har kunnat få det tillträde som krävts i Gaza.
Fru talman! Jag fick två funderingar när jag hörde Aron Emilssons anförande.
Den ena handlar om detta som vi ofta hör högerföreträdare säga, nämligen att Israel är den enda demokratin i Mellanöstern. Det är ju sant i den meningen att man håller val och så vidare. Men demokrati handlar också om mycket mer - att man har fri press, tillåtelse till demonstrationer och ett rättsväsen som fungerar samt att man behandlar alla människor inom sin stat lika.
Israel är också ockupationsmakt i Mellanöstern. Det gör i grunden att man behandlar palestinier och israeler på ockuperad mark helt olika. Israeler döms i civila domstolar och palestinier i militära domstolar. Israel har också många palestinier som är israeliska medborgare och har rätt att rösta i Israel. Detta är något som ofta inte kommer fram, men 20-25 procent av Israels befolkning är en arabisk-palestinsk minoritet.
Hur ser då förhållandena ut? Många människorättsorganisationer har tittat på detta och kommit fram till att Israel har ett system som i princip blir apartheid. Man delar upp människor utifrån etnisk tillhörighet. Man har också under den nuvarande regeringen haft en omfattande process för att skära i domstolsväsendet på ett sådant sätt att man skulle tillsätta politiska domstolar.
Min fundering är hur detta rimmar med att Aron Emilsson hävdar att Israel är en demokrati. Det finns organisationer som säger att detta är tydliga tecken på att man är en apartheidstat.
Min andra fundering gäller sanktioner. Aron Emilsson var väldigt tydlig med att han ville ha sanktioner mot Hamas. Men vill han se sanktioner mot de israeliska bosättare som utövar våld mot och bedriver fördrivning av palestinier på Västbanken, som dödar och skadar palestinier och som är understödda av de bosättarorganisationer som vi har pekat på att högerregeringen har kontakter med och träffar? Det undrar jag.
Fru talman! Tack för frågan, Håkan Svenneling!
Mycket riktigt har demokrati, det demokratiska begreppet, många betydelser - inte bara att hålla allmänna val och ha en konstitutionell förvaltning som fungerar.
Sedan är det inte, som Håkan Svenneling påstod, enbart jag som hävdar att Israel är den enda fungerande demokratin i Mellanöstern. Jag hänvisade till The Economists demokratiindex i mitt anförande, och de brukar vara en trovärdig röst i detta. I deras årliga förteckning är det tydligt, även i år, att Israel ligger högre i rankningen än vad många europeiska länder gör, länder som vi dagligen samarbetar med inom EU och andra organisationer i det internationella samfundet. I många avseenden ligger Israel bättre till rent demokratiskt.
Sedan finns det naturligtvis problem, och jag är inte främmande för att adressera dem - till exempel att Israel nu tittar på reformer av domstolsväsendet, något som har varit aktuellt de senaste åren, eller andra konstitutionella reformer som har väckt internationell genklang. Jag nämnde också i mitt anförande att gentemot stater som man har en nära relation till och förståelse för måste det också gå att framföra kritiska frågor och ställa dem mot väggen. Det anser jag naturligtvis att man ska kunna också gentemot Israel. Men det får aldrig gå till en argumentation som på något sätt underkänner, hotar eller ifrågasätter Israels existens eller rätt till frihet och liv på denna plats på jorden.
I utskottets betänkande, som vi nu debatterar, är det mycket tydligt att även vi sverigedemokrater ställer oss bakom att se närmare på sanktioner mot militanta extrema bosättare, i enlighet med vad till exempel USA har uttryckt. Det är tydligt i betänkandet, och det står jag står fast vid att man kan behöva göra. Sedan får man titta på vilka instrument som är mest träffsäkra och vad som är mest framgångsrikt av det som andra länder nu har prövat. Att regeringen håller ögonen på detta hoppas jag verkligen.
Fru talman! Det är väldigt intressant att höra Sverigedemokraterna resonera om demokrati och konstatera att Israel har ett bättre demokratiindex än stater i Europa. Det är då länder som Ungern, Polen, delvis Slovenien och Slovakien, där det finns partier som Sverigedemokraterna samarbetar med. Inom till exempel Europaparlamentet sitter man i samma partigrupper som flera från dessa länder. Det är det ena som slår en när man hör Aron Emilsson tala om demokrati.
Det andra är att i det här sammanhanget blir det ett sätt att legitimera Israel och allt vad Israel gör genom att säga: Men Israel är en demokrati. Därför kan vi inte kritisera Israel.
Man hör väldigt sällan högerpolitiker ta upp problemen med demokratin i Israel. Det finns tydliga bevis för och anklagelser mot Israel för att vara en apartheidstat, där man delar upp människor utifrån etnisk bakgrund.
Jag har inga problem med att kritisera demokratin i både Ungern och Polen och även i många av diktaturerna i Mellanöstern. Det gör också Vänsterpartiet i betänkandet och i den motion som vi har skrivit i dagens betänkande.
Problemet är också att Israel trycker tillbaka behovet av palestinsk demokrati. Något som vi ofta hör från högerföreträdare är att i Palestina har man inte haft val på jättelänge. Det är i grunden jätteproblematiskt och också något som jag ofta har lyft fram. Men det är Israel som ockupationsmakt som hindrar att man håller val i östra Jerusalem. Det är väldigt viktigt att komma ihåg.
Skulle palestinierna hålla val utan att östra Jerusalem ingick skulle det vara ett erkännande av Israel som ockupationsmakt. Man skulle ge upp palestinska områden genom att säga att där har man inte rösträtt. De personer som lever där har inte rösträtt i israeliska val.
Det är väldigt viktigt att Sverige inte beskriver Israel som en fullfjädrad demokrati utan ser de problematiska bristerna i den israeliska staten. Framför allt är det viktigt att jobba för en tvåstatslösning, så att två demokratier kan leva sida vid sida och folk har frihet och demokrati.
Fru talman! En tvåstatslösning kräver till att börja med att båda parter erkänner den andres rätt att existera, och det är inte situationen i dag.
Vi ser dessutom en utveckling på Västbanken, där allt fler inom Fatah inte klarar av att ta avstånd från Hamas terrorattack mot Israel den 7 oktober. Vi ser rörelser och organisationer i undervegetationen under både Fatah och Hamas som stärker sina positioner också på Västbanken, men som tidigare ändå har kunnat fungera någorlunda ställt i relation till Hamas styre på Gazaremsan.
Det finns naturligtvis skäl att kritiskt belysa och diskutera också de mörka delarna av den svenska vänsterns idéhistoria, attityd och handlande i relation till Israel och Palestina och inte minst i relation till Hamas, Fatah och andra politiska aktörer i regionen. Det blir ett märkligt skuldbeläggande här, eftersom jag precis sa att vi är rätt samstämmiga i utrikesutskottet om att vi behöver adressera frågan om militanta och extremistiska bosättare. Det gör vi också tillsammans med USA i den transatlantiska dialogen med andra likasinnade stater. Det finns en samstämmighet där om att också ta upp kritiska frågor gentemot Israel och att ställa dem till svars om det krävs. Men det krävs också att man gör upp med den snårskog av antisemitism och det Israelhat som finns i vegetationen både på Gazaremsan och på Västbanken.
Jag nämnde ett antal exempel där vi fortfarande kan se stora problem, till exempel organisationen UNRWA och deras relation till Hamas. Jag skulle vilja höra Håkan Svenneling utveckla hur man ser på det, vilket vi inte har berört nu. Men det tror jag att det finns anledning att återkomma till.
Fru talman! Jag tackar ledamoten för anförandet.
Det var ett par saker som jag hakade upp mig på under anförandet och som jag skulle vilja ha lite klargöranden kring.
Det ena handlar om er vilja att lägga ned UNRWA och ersätta det med UNHCR. Alla som vet någonting om flyktinghistoria och vad som styr flyktingars rätt ser genast på flyktingkonventionen från 1951. Den första artikeln i flyktingkonventionen handlar om flyktingars rätt till återvändande.
Återvändande flyktingar är någonting som man ofta hör Sverigedemokraterna tala om liksom rätten att återvända till de länder och de territorier som de kommer ifrån. Det är någonting som man driver aktivt även här i Sverige.
Därför är mina första frågor till ledamoten Aron Emilsson: Gäller det i så fall även palestinska flyktingar? Ska de ha samma rättigheter som resten av världens flyktingar? Ska de ha rätt att återvända? Det är väl egentligen den rättighet som vi alla kämpar för att flyktingar ska ha.
Flyktingar tvingades att fly under det palestinska mandatet 1947, nakba 1948 och kriget 1967. Människor lever i dag i flyktingläger som UNRWA driver i Gaza, i flyktingläger på Västbanken, i Egypten, Libanon, Syrien, Jordanien och runt om i världen. Ni talar alltid om rätten till återvändande. Vad anser Sverigedemokraterna om palestiniernas rätt till återvändande?
Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag är glad att Jacob Risberg ändå hakar upp sig på något, för det är viktigt att belysa de politiska skiljelinjerna här i kammaren.
Naturligtvis tillkom UNRWA i en annan tid, i en annan historisk kontext och utifrån flyktingkonventionen. Universellt sett behöver naturligtvis alla människor ha en möjlighet att återvända till sina hem. Det är jätteviktigt. Men det kräver också något slags förståelse för terrängen, de politiska låsningarna, vad som faktiskt försiggår och vad det finns för förutsättningar för detta i verkligheten. Det är ju en sak med utopiska visioner och en annan hur det faktiskt ser ut på marken.
UNRWA är som organisation, som också Stefan Olsson nämnde i ett tidigare replikskifte, en del av låsningen i Israel-Palestina-konflikten. Man har låst fast många palestinska flyktingar i ett evigt flyktingskap, vilket inte är en långsiktig lösning. Det är väldigt många knutar som behöver lösas upp i regionen och i Israel-Palestina-konflikten. Det håller jag helt med om, och naturligtvis behöver det adresseras.
Som jag sagt tidigare ska vi inte dra oss för att ställa kritiska frågor och i de internationella organisationer och samfund som vi verkar i försöka uppnå det långsiktiga målet om en tvåstatslösning enligt Osloavtalet 1993. Men det är ett faktum just nu att det är allt färre som tror på det som en praktisk lösning här och nu, medan man fortfarande håller det varmt som en teoretisk idé. Vi behöver också adressera frågan om hur vi kan bidra till att detta kan få bättre realpolitiska förutsättningar.
Fru talman! Jag tackar ledamoten Emilsson för svaret.
Det är intressant detta att man måste se till terrängen, de lokala förutsättningarna och så vidare vad gäller rätten till återvändande. Det ska vi definitivt ta med oss till andra frågor. Det ska bli spännande.
Det är också en annan sak som jag hakade upp mig på. Ni har en motion som handlar om att erkänna Jerusalem som Israels huvudstad. Det tycker jag också är en väldigt intressant fråga, och ni är inte är det enda partiet som driver den. Jag tycker att man lite grann föregriper den tvåstatslösning som Sverigedemokraterna själva påstår sig vilja värna om.
Enligt FN:s delningsplan skulle Jerusalem vara en internationellt styrd stad som inte skulle tillhöra något land. Men Sverigedemokraterna vill att den ska tillhöra Israel. Då undrar jag: Om man föregriper tvåstatslösningen, vilken har Sverigedemokraterna i så fall tänkt sig ska vara palestiniernas huvudstad? Ni är ju så villiga att redan gå före vad gäller den ena sidans rätt till en annan huvudstad än den som vi i dag erkänner. Vilken stad har ni tänkt ska vara palestiniernas huvudstad?
Fru talman! Till skillnad från Jacob Risberg är ju jag ideologiskt socialkonservativ och har en nationalistisk grundsyn. Det innebär också att jag har en utgångspunkt som gäller universellt som säger att varje folk själva bör vara främst delaktiga i vad som är deras sätt att styra och organisera sitt land. Det gäller även valet av huvudstad. Jag tänker alltså inte fördjupa mig i den diskussionen här och nu. Jag tycker att det är viktigt att den förs på plats, regionalt, inte minst för palestiniernas del och i deras politiska dialog med närliggande aktörer.
Det är naturligtvis så att vi är för en tvåstatslösning. Jag har däremot tyvärr av många skäl väldigt svårt att se att det finns realistiska förutsättningar för en sådan just nu och över tid på grund av låsningarna i regionen. Det vet vi ju alla, men det hindrar inte att vi strävar efter det. Det är bra att vi har aktivitet i alla våra internationella organisationer och kan samverka genom Europeiska unionen och inom FN-systemet och försöka få fler svenskar på tyngre poster även i dessa sammanhang. Att driva svenska intressen är naturligtvis jätteviktigt.
Återigen: Jag ser inte att det råder någon egentlig konflikt mellan Miljöpartiet och Sverigedemokraterna i frågan om att uppnå en tvåstatslösning. Men jag ser också hur terrängen ser ut och de realpolitiska förutsättningarna. Jag tycker att det är viktigt att gräva där man står och se vad man kan göra här och nu för att försöka förstärka de förutsättningarna snarare än att enbart uppehålla oss vid utopiska dimensioner av den här frågan som just nu av beklagliga skäl inte har förutsättningar att nå en lösning.
