Fru talman! EU:s stats- och regeringschefer träffades i onsdags och i torsdags i förra veckan, och den här gången var det konkurrenskraftsfrågor som stod i centrum men även Rysslands krig mot Ukraina, naturligtvis, EU:s framtida relationer med Turkiet och konflikten i Mellanöstern. Allt detta stod på dagordningen.

Onsdagen ägnades åt utrikesfrågorna, och president Zelenskyj deltog som vanligt över länk. Han underströk Ukrainas omedelbara behov av mer militärt stöd, framför allt luftvärn, drönare och ammunition. Han gjorde en jämförelse mellan Israels effektiva försvar mot attacken från Iran några dagar tidigare. Det finns stora uppenbara geografiska skillnader, men hans poäng var att Ukraina behöver samma effektiva försvar mot de ryska angreppen. Den poängen gick fram.

Tyskland hade inför Europeiska rådet föreslagit att en koalition ska skapas för ökat stöd till Ukraina med just luftvärn. Sverige har tidigare bidragit med detta, och vi är öppna för att koordinerat göra ännu mer. Vi har alltså anslutit oss till det tyska initiativet. Just nu analyserar vi inom Nato vad olika länder bäst kan bidra med och hur andra länder kan täcka upp. I måndags fortsatte denna diskussion i utrikesministrarnas rådskonstellation.

Vi enades på mötet också om ytterligare tullar mot ryska och belarusiska jordbruksprodukter.

Som jag nämnde i EU-nämnden i förra veckan stod inte den ryska så kallade skuggflottan på den formella agendan, men den togs naturligtvis upp i andra samtal på mötet, i marginalen och inte minst mellan nordiska och baltiska länder. Därefter togs den upp mer i detalj under mitt besök på korvetten HMS Gävle på Berga örlogsbas i fredags. Senare såg ni att utrikesministern på sitt möte tog upp att EU:s nästa sanktionspaket mot Ryssland bör omfatta åtgärder också för att stävja den ryska skuggflottan.

Fru talman! Europeiska rådet fördömde Iran och markerade mot en eskalering av konflikten i regionen.

Den helt förfärliga situationen i Gaza fortsätter. Europeiska rådet upprepade väl kända krav på ett omedelbart eldupphör, villkorslös frigivning av gisslan och ett mycket större humanitärt tillträde.

Fru talman! Mötet var i grund och botten sammankallat för att handla om konkurrenskraftsfrågor. Under det svenska ordförandeskapet sjösattes en strategi för långsiktig konkurrenskraft och produktivitet i Europa. Detta var som ni alla vet en viktig prioritering från vår sida under vårt ordförandeskap, efter en relativt lång tystnad i EU om dessa frågor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 17-18 april

Europeiska rådets ordförande Charles Michel föreslog därefter ett konkurrenskraftsinitiativ, och vi ägnade hela torsdagens diskussioner åt den frågan. Bara detta, vill jag säga, är i grunden ett gott tecken. Att EU - trots alla pågående kriser och trots en historia de senaste åren av permanent krishantering - nu sätter sig och diskuterar långsiktiga ekonomiska konkurrenskraftsfrågor är inte bara nödvändigt utan också riktigt bra. Långsiktiga ekonomiska frågor måste ta plats trots andra brännande akuta frågor.

Det mötet inleddes med att den tidigare italienske premiärministern Enrico Letta presenterade sin rapport om framtiden för den inre marknaden. Han betonade att världen såg rätt annorlunda ut när den inre marknaden presenterades som idé och vision. Sovjetunionen fanns fortfarande, Tyskland var fortfarande delat i två delar och antalet medlemsstater i det som då kallades EG var färre än hälften av vad det är i dag. Den kinesiska och den indiska sammanlagda ekonomin var en bråkdel av dagens, och Europa har sedan dess halkat efter flera stora globala konkurrenter. Det var en annan tid på många olika sätt, och därmed krävs nya initiativ för den inre marknaden.

Framför allt såg Letta i sin stora och digra rapport, där Sverige har lätt för att hålla med om mycket och kommer att invända lätt mot annat, vikten av att nu integrera även finans, telekom- och energisektorerna i den inre marknaden, för att inte tala om alla sektorer som har med säkerhetsfrågor att göra.

Diskussionerna vid mötet handlade därefter främst om hur det föreslagna konkurrenskraftsinitiativet skulle formuleras i form av slutsatser. Det är då det blir lite besvärligt. Som så ofta i europeiska sammanhang handlar det om var balanspunkten ska ligga när det gäller sådant som ekonomins öppenhet mot omvärlden, graden av statlig intervention och inte minst den närmast eviga frågan om vad ska beslutas på EU-nivå respektive på medlemsstatsnivå. Inget nytt under solen där, med andra ord.

Med detta sagt lade mötet ändå en bra grund för det fortsatta arbetet med att stärka EU:s konkurrenskraft. Sveriges grundläggande synsätt, som vi tillsammans med andra länder under lång tid har framfört - oberoende av vilken regering som har suttit, vill jag understryka - möter grundläggande respekt.

Vi enades om flera viktiga ingredienser, inte minst behovet av ökade satsningar på forskning, behovet av både grön och stabil elförsörjning för omställningen, skogens stora potential och att EU behöver en ambitiösare handelspolitik.

Det är en framgång att 3 procent av bnp till forskning nu uttryckligen nämns i slutsatserna. Även kärnkraften vinner framgångar, och vi har nu tydliga skrivningar om att använda alla potentiella lösningar i arbetet för att nå klimatneutralitet.

Som jag sa i EU-nämnden i förra veckan behöver bättre, inte fler, lagstiftningspaket vara ledordet. Nu enades vi om tydliga slutsatser - att regelbördan för europeiska företag måste börja minska.

I slutsatserna återkommer vi flera gånger till den gröna omställningen och till ett klimatneutralt Europa. Vi kopplar ihop detta med frågor som konkurrenskraft och hur företag kan dra nytta av de möjligheter som omställningen innebär. Det är helt rätt perspektiv. Företagen är, vill och måste vara en del av den gröna omställningen, och det är de som redan i dag i praktiken genomför en stor del av den.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 17-18 april

Mycket av cirka åtta timmars diskussion om detta lades på formuleringar rörande kapitalmarknadsunionen. Dessa frågor är naturligtvis svåra och komplexa, för även om alla är överens om att europeiska företag behöver få mer och bättre tillgång till internationellt kapital finns det helt olika uppfattningar bland medlemsstaterna om hur detta bäst ska göras.

Alla är överens om att det inte fungerar bra nog i dag, och alla är överens om att det är synd att många europeiska företag av olika skäl känner sig närmast tvingade att ta sig till USA för sin fortsatta expansion. Det finns dock olika syn på lösningarna - vissa vill ha en helt centraliserad tillsyn av alla kapitalmarknader, och vi andra betonar att konvergens och samarbete är en bättre väg än centralisering. Några betonar harmonisering av insolvens- och konkursregler.

Vissa vill se en harmonisering av skatteregler, vilket är en röd linje för både oss och många andra medlemsstater. Det var därför viktigt att Sverige tillsammans med likasinnade höll emot skrivningar som ville inskränka staternas suveränitet gällande just skattefrågor.

Vi kunde från svenskt håll i stället visa goda exempel på att mycket privat sparande och pensionssparande är aktiva delar i ekonomin snarare än ligger på passiva sparkonton. Därmed säger man i praktiken också att man förstår hur komplicerade processer det handlar om i respektive land att ändra helt andra frågor som i sin tur får betydelse för kapitalbildningen.

Det här framgick inte minst av en artikel i Financial Times, faktiskt publicerad samma dag, där Sveriges finansiella ekosystem lyftes fram som ett bra exempel på ett relativt litet land som ändå har en stor och välutvecklad kapitalmarknad som gör att förutsättningarna för nya, innovativa företag - inte minst techbolag - är riktigt bra. Vi har goda skäl att slå vakt om det vi har, och vi har goda skäl att öka det internationella samarbetet.

Mycket mer finns att göra, men det positiva är att det nu råder samsyn om att konkurrenskraft är viktiga frågor som brådskar. EU halkar efter USA och delar av Asien, och det är hög tid att vända på den utvecklingen. Redan vid nästa möte i juni kommer Europeiska rådet att fortsätta behandla kapitalmarknadsfrågorna.

Med det avslutar jag redogörelsen för mötet, fru talman.

Fru talman! Jag vill inte alls göra Socialdemokraterna besvikna, men med all respekt det var nog inte så att Europeiska rådet anslöt sig till Socialdemokraternas initiativ. Däremot är vi överens om att skuggflottan är allvarlig.

Jag har påpekat att frågan inte står på agendan därför att alla stora frågor inte står på varje agenda för varje sammanträde. Så enkelt är det. Däremot togs den upp vid vårt förmöte bland länder som alla är engagerade i frågan, och den togs uttryckligen upp på utrikesministrarnas möte i måndags för att på svenskt initiativ komma närmare en lösning där också den här sortens aktiviteter sanktioneras. Det är mycket bra. Men som sagt - och det här säger jag ofta när det gäller dessa möten: Alla stora frågor behandlas inte på varje möte i Europeiska rådet. Det vi gör i dag är att återrapportera det som hände på det förra rådsmötet.

Det förtar inte vikten av detta. Som jag sa var jag i fredags på HMS Gävle och tittade i detalj på hur den svenska marinen följer skuggflottan, både det stora fartyget som i praktiken är ett slags oljedepå och andra fartyg som då och då bunkrar olja därifrån och som kan utgöra andra risker. Vi har alltså järnkoll på fartygen, men det förhindrar inte att det här är ett stort problem. De ligger på internationellt vatten, och vi har inte laglig rätt att flytta dem därifrån. Men vi har en mycket laglig rätt att följa vad de gör.

Precis som nämndes här är de en stor risk säkerhetsmässigt, och det finns även miljörisker i detta. Det finns uppenbara risker att man kommer runt sanktioner, och det finns ett behov av att vi gemensamt sätter press på de länder som kan vara ursprungsländer, destinationsländer eller flaggländer för flottan.

Vi är alltså helt eniga i sak. Jag ville bara för formens skull säga att det inte var detta mötet handlade om. Vi tog dock upp det med tydlighet i våra kretsar. I den nordisk-baltiska kretsen råder det stor enighet om detta, medan de som ligger på ett större avstånd av naturliga skäl inte har samma engagemang i frågan. Som sagt: Tobias Billström hade det här uppe, mycket uttryckligen, på FAC-mötet i måndags.

Fru talman! Det var intressanta frågor från ledamoten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 17-18 april

Jag börjar med något som inte var med på agendan men ändå kom upp därför att parlamentets talman Roberta Metsola explicit tog upp det på plats, vilket hon också gjorde när hon besökte Sverige för bara några veckor sedan, och som vi hade partiledarsamtal om häromdagen med anledning av desinformationsrisker och det förestående EU-parlamentsvalet. Hon var återigen mycket explicit om sin rädsla för att andra länder - i första hand Ryssland, förstås, men det kan även vara andra - försöker att på ett illegitimt sätt påverka valresultatet.

Den här gången mötte hon mer gensvar, tyckte jag. Det blev en spontan diskussion mellan många länder som påpekade att även de ser sådana risker hemma hos sig. Det var nog ingen tillfällighet att det belgiska ordförandeskapet i förrgår aktiverade mekanismen om informationsdelning mellan EU-länderna för att identifiera sådana risker. EU har ingen egen underrättelsetjänst som gör detta, utan det bygger på att länderna delar med sig av information.

Vi vet att vissa länder - de stora länderna, som har fler parlamentariker - är mer utsatta. Det kan också handla om länder där det finns starka ryska intressen sedan tidigare eller länder där det finns ryskspråkiga minoriteter. Det finns många olika skäl som kan skapa detta.

Detta är en viktig fråga, och jag uppfattade att Roberta Metsola fick väldigt stort gehör så här sex veckor före EU-parlamentsvalet.

Den andra dimensionen var Lettas rapport, där han identifierar 5G- och 6G-frågorna och telekommarknaden. Den europeiska marknaden är fragmentiserad och investerar mycket mindre. Vi kan få upp en 5G-symbol i våra telefoner, men vi har inte alls samma 5G-nät som både USA och stora asiatiska länder har i dag. Detta är på lång sikt förödande för europeisk konkurrenskraft. De företag som behöver 5G- och 6G-uppkopplingar kommer i stället att etableras på annan plats.

Fru talman! Jag hade själv varit glad om jag hade haft svar på den frågan. Ingen har nog svar på den just nu.

Man kan väl säga att det är betydligt varsammare tongångar mellan Grekland och Turkiet nu än på länge, av många olika skäl, men det råder som bekant betydande spänningar i Cypernfrågan. Den ligger som ett av många hinder för ett snabbt närmande.

Jag tror att alla än så länge är kvar i de tidigare slutsatserna. Migrationsskäl talar för ett samarbete med Turkiet. Det finns inga genvägar, utan allt som syftar till att man så småningom ska bli ett medlemsland bygger på att man på alla sätt lever upp till de krav som ställs på varje kandidatland. Där är vi inte just nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 17-18 april

Egentligen var det bara att konstatera att Turkiet ligger strategiskt viktigt för Europa. Det finns skäl till att ha ett så gott samarbete som det över huvud taget är möjligt att ha, men det finns också välkända meningsskiljaktigheter som inte har förändrats.

Fru talman! Tack, statsministern, för återrapporteringen!

Jag skulle i första hand vilja rikta blickarna mot Gaza. I går träffade vi från det palestinska nätverket här i riksdagen en av UNRWA:s representanter som jobbar i Gaza - bland annat i Rafah - och kom tillbaka förra veckan. Den här personen beskrev situationen som en total humanitär katastrof, med 1,4 miljoner palestinier i en stad som egentligen är anpassad för 300 000 samtidigt som bomberna faller och det finns ett hot om markinvasion. Vattnet räcker inte till, och de har aldrig sett svält sprida sig så snabbt som här.

Jag skulle verkligen vilja höra statsministerns mening när det gäller att stå upp för ett omedelbart och permanent eldupphör och att EU ska införa sanktioner mot Israel för att få stopp på kriget och öppna upp för leveranser av förnödenheter, mat och vatten, som de svältande i Gaza behöver.

En annan sak som tyvärr inte nämndes av statsministern är jordbrukssektorn. Jag undrar hur diskussionerna gick angående att säkerställa rättvis konkurrens globalt och på den inre marknaden. Handelsavtalen är utformade för att kontinuerligt höja volymerna av import av vissa livsmedelsprodukter som produceras under andra förhållanden och gynnar monokulturer och stora jordbruk. Detta sätter såklart krokben för småbrukare här i Europa. Jag skulle verkligen vilja uppmuntra regeringen att se de konsekvenser som det får när man inte har med sig de aspekterna av detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 17-18 april

Fru talman! Jag tackar statsministern för återrapporteringen.

Inför rådsmötet tog min kollega i EU-nämnden upp avsaknaden av klimat- och miljöambitioner i förslaget till en ny giv för den europeiska konkurrenskraften och föreslog att Sverige ska driva på för att miljö ska få en egen rubrik.

Nu hörde jag statsministern i sitt anförande hänvisa till den gröna given, och i den skriftliga återrapporteringen kan man finna ord som klimatneutral och bioekonomi. Men det är allt, och jag saknar fortfarande delar om miljön. Det verkar som att man inte vill bygga på eller bygga in framgångarna som uppnåtts med den gröna given. Det är lite märkligt eftersom EU har tagit på sig ledartröjan i dessa frågor, och när man nu ska ta nästa steg borde det vara naturligt att bygga på de framgångar som redan uppnåtts.

Till exempel pekar World Economic Forum ut miljörelaterade risker såsom extremväder, biodiversitetsförlust och kollapsade ekosystem som de största riskerna på både kort och lång sikt, och OECD håller på med en ny rapport om de tre kriserna när det gäller klimat, biologisk mångfald och föroreningar och om att en kris inte kan lösas enskilt utan att alla måste lösas tillsammans.

Kan statsministern berätta lite mer om hur klimat- och miljöfrågorna var uppe i diskussionerna, och kommer Sverige att driva på för att låta miljön få en egen rubrik i det fortsatta arbetet med konkurrensgiven?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 17-18 april

Fru talman! Tack, statsministern, för svaret! Man kan självklart inte diskutera allt på alla möten; det vet vi verkligen i den här kammaren.

Men miljöfrågan är en hygienfaktor även när det kommer till konkurrenskraften. Vi kan inte fortsätta om vi inte är inom de planetära gränserna, för då biter vi oss i svansen och tappar konkurrenskraft.

Jag skulle vilja exemplifiera med det som nu pågår i jordbrukssektorn, där man snabbt håller på att ändra om regelverket i en så kallad urgent procedure. Man tar helt enkelt bort flera regelverk som har tagit fem år att ta fram och förhandla om. De har funnits i ett år, och nu tar man bort dem utan några konsekvensutredningar.

Även här lyser miljö- och klimatambitionerna med sin frånvaro, och det handlar min andra fråga till statsministern om. Här har vi alltså ett exempel. Kommer Sverige att se till att de snabba ändringar man gör inte går ut över omställningen till ett mer klimat- och miljövänligt jordbruk eller konkurrenskraft?

Fru talman och statsministern! Låt mig först välkomna att Europeiska rådet så tydligt betonar det fortsatta stödet till Ukraina genom humanitärt bistånd, luftförsvar, ammunition och ett ökat tryck på Ryssland. Det är såklart oerhört viktigt, för Ukrainas kamp är också vår gemensamma kamp.

Samtidigt med den akuta situationen i Ukraina är det viktigt att EU klarar av att hålla sikte på de långsiktiga frågorna. EU behöver ta ett större ledarskap för säkerheten i Europa, för rättsstat och demokrati samt för grön och digital omställning. En förutsättning är att Europa stärker sin egen position och konkurrenskraft. Det kommer att avgöra var framtidens jobb, företag, innovationer och ekonomiska styrka växer fram någonstans. EU ska vara en tillväxtmotor, inte ett museum.

Det är bra att EU:s ledare nu har enats om att det här är prioriterat. Jag vet att den svenska regeringen har varit en av de starkaste drivkrafterna bakom att föra konkurrenskraften högt upp på EU:s agenda.

Det är välkommet att rådsslutsatserna inte bara innehåller fina ord utan att de faktiskt är ganska konkreta. Det handlar om att riva hinder på den inre marknaden och om mer forskning och innovation, mindre byråkrati och så vidare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 17-18 april

Samtidigt finns det de, som statsministern var inne på, som gärna vill se en ökad statlig inblandning i ekonomin. Man vill ha nya EU-fonder finansierade med EU-gemensam upplåning för att i praktiken subventionera enskilda industrier. Men det vi behöver nu är åtgärder som på riktigt skapar tillväxt.

Hur ser statsministern att Sverige framåt kan driva på för att strategier om konkurrenskraft inte bara blir hyllvärmare utan faktiskt leder till verkstad i verkligheten?

Fru talman! Det var verkligen inte två små frågor utan två viktiga frågor som fanns kvar. Det gläder mig.

Jag tar Turkiet först. Internationellt agerande, utrikespolitik och säkerhetspolitik är en sådan uppenbar sak som ofta skiljer Turkiet från EU-länderna. Den grundläggande synen att i grund och botten acceptera EU:s gemensamma utrikespolitiska hållning är en fundamental fråga, och där är vi absolut inte. Det hindrar inte att vi ändå kan vara eniga i enskildheter och att Turkiet kan göra viktiga insatser, till exempel när det gäller handelsströmmarna med ukrainskt spannmål. Där har det skett viktiga saker. Man får se möjligheterna, men det är också alldeles uppenbart att det är väldigt stora åsiktsskillnader - som det också talas i klartext om.

Jag delar helt synen att EU inte ser skogen för alla träd. Det är precis så. Jag är en varm anhängare av det gemensamma i EU och att lösa stora och viktiga gemensamma problem som kriminaliteten, terrorismen, klimatet och säkerheten. Det är alldeles uppenbart att det ska vara så.

Men det finns också saker där Sverige har en helt annan uppfattning än många andra EU-länder och driver den stenhårt. Skogen är en sådan. Många länder har ingen erfarenhet av svenskt och finskt skogsbruk alls. De ser träd. Man kan få underhållande frågor av typen: Hur många träd har ni? De ser inte riktigt detta.

På frågan om det sker någon förbättring kan jag svara att det gör det. Petteri Orpo, som är Finlands statsminister, och jag hade Ursula von der Leyen på gemensamt besök i Stockholm på enbart temat skog för att försöka få henne att förstå djupet av skogens betydelse för Sverige och Finland men också vidden av den klimatnytta som skogen, växande skog, skogsbruk och till och med avverkning kan göra för klimatet. Jag tror att det börjar ske saker i EU.

Fru talman! Den ena delen tycker jag är enkel, även om det också är en svår fråga: Demokrati och rättsstat är fundamentala delar av vad EU vilar på. Därför kommer det tillbaka hela tiden. Sedan kommer det inte in i varje diskussion. När vi pratar konkurrenskraft pratar vi konkurrenskraft, inte enskilda länders syn på medier och domstolar. Det är inte för att detta inte är viktigt utan för att det inte är själva ämnet för dagen. Som vi alla vet är det också pågående processer som sköter sådana frågor, villkorar utbetalning av medel och så vidare. Jag litar på att de institutionerna fungerar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 17-18 april

Ibland måste man, utan att tumma det minsta på vad man tycker är viktigt, ändå kunna enas i andra frågor. Så fungerar EU.

Det leder till den mycket svårare frågan om kvalificerade majoriteter. Den svenska hållningen har länge varit, oavsett regering, att EU i utrikespolitiken skulle kunna agera kraftfullare om vi hade lite mer av kvalificerade majoriteter. Det tycker vi är bra. En del skulle säga att vi gör det för att vi är ett ganska litet land och upplever att vårt eget ställningstagande kanske inte alltid låter allra högst i världen.

Andra länder tycker precis tvärtom. De vill kunna agera som ett enskilt land, ett stort enskilt land, och vill absolut inte böja sig för majoritetsbeslut som går dem emot - på samma sätt som vi absolut inte vill böja oss för majoritetsbeslut på skatteområdet, på välfärdsområdet eller när det gäller partsmodellen i lönebildningen.

Detta är ett tveeggat vapen. Om man hårt driver kvalificerade majoriteter också på toppnivå, på europeiska toppmöten - det finns ju kvalificerade majoriteter i andra beslutsstrukturer - skulle ganska starka svenska intressen riskera att bli nedröstade. Jag tycker att man ska tänka efter noga innan man går den vägen.

Fru talman! Vi är ganska noga på Europeiska rådet med att undvika att diskutera olika länders inrikespolitiska situation. Det skulle inte fungera, helt enkelt. Där litar vi på att när den inrikespolitiska dynamiken kommer eller riskerar att komma i konflikt med grundläggande europeiska värden har vi institutioner som tar hand om detta. Jag tycker också att olika processer visar att det faktiskt fungerar.

Sedan kan vi lite till mans ha olika uppfattningar om hur exempelvis retoriken om Ukraina var i valrörelsen eller att man ibland upplever en sviktande långsiktig vilja att stå upp för Ukraina - ibland för att det helt enkelt finns inrikespolitisk dynamik som talar för det, ibland, kan man misstänka, av helt andra skäl.

Återrapportering från Europeiska rådets möte den 17-18 april

På Europeiska rådet håller vi oss dock ganska stramt till de frågor där vi kan fatta gemensamma beslut som riktlinje för mer operativt agerande på andra nivåer i EU-systemet.

Återrapporteringen var härmed avslutad.