Fru talman! Mer än 33 000 personer har dödats, varav 14 000 är barn. Varje dag måste tio barn amputera ett eller båda benen. Tusentals barn är traumatiserade. Samtidigt tvingas gravida kvinnor genomgå kejsarsnitt utan bedövning, och barn dör i detta nu av svält. Man beräknar att 1,1 miljoner människor ligger på katastrofala nivåer av undernäring i Gaza. Behovet av stöd är enormt.

Varför misskrediterade ni UNRWA och frös biståndet i den situation där det behövdes som allra mest, Johan Forssell? Är regeringen beredd att skjuta till extra biståndsmedel till Gaza i den svåra situation som nu råder? Och varför passar ni inte på att använda de medel - 1,5 miljarder - som ni justerade upp i vårändringsbudgeten? Dem hade ni kunnat skicka till Gaza. Det hade varit en bra början.

Fru talman! Sanningen är den att det inte fanns några tydliga bevis för att UNRWA:s medarbetare hade deltagit i Hamas attack. Och även om några få personer hade gjort det var det helt oansvarigt att straffa ut hela organisationen. Att frysa biståndet - för det var faktiskt det ni gjorde, Johan Forssell - till den enda organisation som har personal och tillräckliga resurser på marken för att nå ut var oerhört oansvarigt, och det riskerade människoliv i den fruktansvärda situation som Gaza befann sig i.

I den här akuta situationen, där FN-experter varnar för att det pågår ett folkmord och där hjälporganisationer saknar ord för att beskriva läget på marken, är regeringen alltför undfallande. Återigen: I regeringens vårändringsbudget görs en justering av biståndet med 1,5 miljarder. De pengarna hade ni kunnat använda för att minska katastrofen i Gaza. Om vi hade haft något inflytan…

Fru talman! Det ministern säger är helt rätt: Man måste se vad som kommer fram av FN:s utredning när det gäller UNRWA. Det är solklart att om personer var delaktiga i den pogrom som ägde rum den 7 oktober måste de straffas. Det är också naturligt att någon får bära ansvar för detta, men det ska inte vara hela den palestinska befolkningen. UNRWA svarar i dag för ungefär 5,6 miljoner människor inte bara i Gaza utan även på Västbanken och i Syrien, Jordanien och Libanon. Här är det många som får bära bördan av det beslut som eventuellt togs.

Jag undrar hur regeringen ser på alternativet till UNRWA. Hur tänker man sig att ersätta UNRWA med någon annan?

Fru talman! I grunden för UNRWA ligger rätten att återvända. Det är en olöst fråga efter bildandet av staten Israel, då den palestinska sidan valde att tacka nej till sin stat. Sedan har det gått 75 år, och frågan har inte lösts.

UNRWA kom ju till som ett resultat av Folke Bernadottes arbete för att hitta en fredlig lösning på det som utspelade sig 1948. I grunden ligger ett löfte från det internationella samfundet om rätt till återvändande eller kompensation. Vi har alla hävdat att det är en del av en förhandlingslösning. För en regering som i sin Mellanösternstrategi har ett krav på stärkta förutsättningar för återvändande vore det rimligt att säkerställa och betona vikten av att detta är en del av den samlade lösningen för området. Regeringen säger sig ju vilja ha en tvåstatslösning.

Fru talman! Den vattendelare som ministern hävdar finns, angående om man tycker att det är viktigt att säkerställa att biståndet går till det som det ska gå till eller inte, skulle jag säga inte finns. Detta är en del av regeringens pågående - jag vet inte hur man ska uttrycka det - smutskastning av biståndet i stort.

Svenskt bistånd har alltid varit både effektivt och transparent i det stora hela. Det är bra att regeringen fortsätter detta arbete. Det är naturligtvis en viktig princip.

I inledningen av den upptrappade konflikten och kriget i Gaza valde regeringen att dra in stödet till Palestina och till UNRWA. Jag vill hävda att detta har gjort att Sveriges röst inte hörs lika tydligt längre.

Det är ju bra med en humanitär vapenvila, och ministern har varit mycket tydlig med att man försöker att kräva det. Men varför kräver man inte en permanent vapenvila, så att h…

Fru talman! Jag inledde ju replikskiftet med att säga att det är bra att detta säkerställs; där är Johan Forssell och jag helt överens.

Jag har hört vad ministern har sagt om det humanitära tillträdet, både här i kammaren i dag och tidigare, och om vad regeringen gör. Det är ju inte detta vi kritiserar. Just i detta replikskifte frågade jag varför regeringen bara vill ha en humanitär vapenvila och inte en permanent vapenvila, så att man kan jobba vidare med freden, återuppbyggnaden och det långsiktiga stödet till det palestinska civilsamhället - det vi vet måste komma sedan.

Framför allt: Varför ställer man inte mer och bredare krav på Israel för att få till stånd det humanitära tillträde som man säger att man vill ha?

I detta anförande instämde Jacob Risberg (MP).

Fru talman! Först av allt vill jag säga några ord om diskussionen om UNRWA. Vi ska komma ihåg att det rörde sig om anklagelser från Israels sida mot UNRWA, som än så länge är obekräftade.

Även om de anklagelserna skulle vara riktiga, att en handfull individer från UNRWA på något sätt skulle vara inblandade i terrorattacken, är det de individerna som man ska straffa. Man kan inte straffa hela organisationen.

Man kan framför allt inte helt lamslå en organisation som är helt avgörande för att få ut förnödenheter till en svältande befolkning. Man kan inte låta det gå så långt som att svälta ut barn i väntan på att man ska utreda anklagelser. Det är helt fel väg att gå. Så kan man inte behandla en stor och lidande befolkning.

Det var här som regeringen gick fel. Det är märkligt att det skulle behöva gå så långt att barn skulle börja svälta ihjäl. Så var det faktisk…

Fru talman! Nu fick vi ännu ett exempel på de svepande och ogrundade anklagelserna när det gäller UNRWA.

Låt mig säga så här: Även om det skulle vara så att någon individ har varit inblandad i detta, för det är vad vi talar om, tycker Markus Wiechel verkligen att det är rätt och rimligt att lamslå en hel organisation med 30 000 anställda som är de enda som kan få ut förnödenheter till en svältande befolkning?

Är det så man ska bemöta det? Så hanterar inte rättsstater några andra anklagelser. Det är inte så att man straffar helt oskyldiga människor genom att svälta ut dem bara för att det riktas anklagelser mot andra.

Min fråga till Markus Wiechel är: Hur långt är han beredd att gå? Är han verkligen beredd att låta tusentals barn svälta ihjäl i sin iver att lamslå UNRWA?

Fru talman! Vi har haft samarbete med PLO. PLO och Fatah är inte Hamas. Det är tvärtom. Det är så att Hamas dödar Fatahanhängare. Hamas dödar socialdemokrater i dessa områden. Hamas viktigaste motståndare är just det parti, Fatah, som vi har samarbetat med under många år. Det borde Markus Wiechel kunna känna till, och han borde också kunna skilja på de olika palestinska partier vi talar om.

Markus Wiechel säger: Det finns väl andra organisationer. Nej, det finns inte det. Det finns inga andra organisationer med den kapaciteten som kan nå ut med förnödenheter i det här läget. Det är inte bara jag som säger det. Det sa utrikesministern så sent som för bara några veckor sedan: Det är UNRWA som är den enda som kan nå ut med förnödenheter.

Jag kan bara konstatera att Markus Wiechel inte har några som helt samvetsbetänkligheter när det gäller att lamslå en organisation som nu är…

Fru talman! Ledamoten Markus Wiechel står här i riksdagens talarstol och far med osanningar. Det finns inga tydliga bevis för att UNRWA har deltagit i Hamas fruktansvärda attack. Är det så att ett fåtal personer som har jobbat för UNRWA har gjort det ska de naturligtvis ställas till svars. Man kan inte anklaga hela organisationen.

Det är bara UNRWA som har de resurser, den personal och den infrastruktur som behövs för att nå ut på marken. Det vittnar inte bara jag - och flera andra som vi hörde här tidigare - om, utan flera stora hjälporganisationer vittnar också om detta. Det är ett faktum; ska man nå ut till människorna i Gaza är det UNRWA som är den organisation som har kapaciteten.

Jag har en fråga som jag inte hinner med nu, utan jag tar den i nästa replik.

Fru talman! Kopplingarna utreds, men det finns inga tydliga bevis.

Det jag ville fråga ledamoten om är det tydliga ställningstagandet mot Hamas, som jag såklart delar. Det var ett fruktansvärt angrepp. Men varför fördömer inte ledamoten Israels tydliga krigsbrott? Siffran 33 000 döda civila, varav 14 000 barn, visar tydligt att Israel inte har skyddat civila på det sätt som man är skyldig att göra enligt krigets lagar. Blockaden, att man inte släpper in mat och andra förnödenheter till barn som svälter, är också ett krigsbrott.

Varför kan ni inte fördöma även Israels krigsbrott och inte bara Hamas? Då skulle ni bli mer trovärdiga, för det skulle innebära att ni står upp för folkrätten fullt ut.

Fru talman! Den humanitära situationen i Gaza är ofattbar. Sedan Hamas fruktansvärda angrepp den 7 oktober förra året har över 33 000 personer i Gaza dödats av Israel. Nästan hela befolkningen har drivits på flykt. Majoriteten av alla sjukhus har förstörts, journalister och hjälparbetare har dödats och hjälpsändningar hindras. Israels blockad orsakar ett enormt lidande.

I regeringens vårändringsbudget görs en justering av biståndet. Det handlar om cirka 1,5 miljarder kronor. Vänsterpartiet menar att det är pengar som borde ha gått direkt till nödhjälp i situationen i Gaza. Men det räcker naturligtvis inte, utan mer stöd och hjälp behövs.

Jag förväntar mig att den svenska regeringen fördömer Israels brott mot krigets lagar och de mänskliga rättigheterna och inte nöjer sig med att fördöma Hamas. Det handlar helt enkelt om att på ett trovärdigt sätt stå upp för folkrätten. Nä…

Fru talman! Det stämmer att Vänsterns internationella forum hade ett biståndssamarbete tillsammans med den danska organisationen Enhedslisten för ett antal år sedan. Biståndet gick till att stödja flera olika ungdomsorganisationer i en plattform för att palestinska ungdomsorganisationer skulle få en möjlighet att träffas och diskutera olika viktiga frågor som har med demokrati, jämställdhet och sådana saker att göra. Detta projekt är avslutat sedan flera år tillbaka.

Det framkom nu att organisationen DFLP:s ungdomsorganisation, som var en av dem som var med i projektet, stöder Hamas. Det här tar vi naturligtvis allvarligt på, och vi utredde frågan. Sida utredde frågan och kom fram till att inga av de biståndsmedel som tidigare användes har gått till något annat än det de var avsedda för.

Fru talman! Nu var det ju inte Vänsterpartiet utan Vänsterns internationella forum - den biståndsorganisation som i och för sig ligger nära Vänsterpartiet - som hade samarbetet.

Vi ser naturligtvis att man måste bli mycket mer noggrann i framtiden när det gäller att se över vilka organisationer man har ett samarbete med. Projektet är som sagt avslutat, och vi har mycket noggrant utrett frågan. Jag utgår från att det inte kommer att kunna hända något liknande i framtiden.

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Jag känner inte till den incident som ledamoten hänvisar till. Självklart är det viktigt att alla former av möten får hållas och att alla åsikter får komma fram. Jag värnar naturligtvis också demonstrationsfriheten. Jag tycker inte att det låter som något bra att man har försökt störa ett möte, om det nu stämmer.

Jag kan inte kommentera detta så mycket. Jag har dålig kunskap om vad som egentligen hände i Göteborg.

(ANDRE VICE TALMANNEN: Jag vill påminna om att ämnet för debatten är Sveriges stöd till Gaza.)

Fru talman! Jag tackar ledamoten Fornarve för hennes inlägg.

I ett tidigare inlägg frågade ledamoten Fornarve om man inte ska stödja den internationella domstolen i dess arbete med att granska och bedöma det som just nu händer i Gaza. Jag menar att ledamoten har rätt i att man ska stödja domstolen i detta. Samtidigt tycker jag att det är problematiskt när Vänsterpartiet ganska ofta - gång på gång, skulle man kunna säga - föregriper domstolens beslut och uttalar sig som om domstolen redan hade dömt. Jag menar att det är motsatsen till att stödja domstolen. Om man är politiker måste man låta domstolar ha sina egna, fria processer och inte tro sig veta vad domstolar ska komma fram till innan de har kommit fram till det.

Min fråga till ledamoten är om Vänsterpartiet anser att man stöder domstolar genom att föregripa deras beslut.

Fru talman! Jag menar fortfarande att man inte ska föregripa domstolens process utan att man måste vänta på utslaget från domstolen.

En annan sak som ledamoten Fornarve tog upp i ett tidigare inlägg var när kriget startade. Jag vill mena att det krig vi är inne i just nu startade när Hamas utförde pogromen den 7 oktober. Vill man dra linjen ännu lite längre tillbaka i historien har ju kriget rötter i en antisemitism och ett hat mot judar som har funnits i många hundra eller tusen år.

Ledamoten Fornarve drog dock den historiska linjen vid sexdagarskriget 1967. Då vill jag fråga om Vänsterpartiet anser att Hamas islamistiska och antisemitiska ideologi har månghundraåriga rötter och att detta är en fortsättning på den långa, historiska linjen av attacker mot judar, eller om Vänsterpartiet tror att detta har en kortare historia än så.

Fru talman! Mörkret rymmer också ljuset. Det är viktigt att ha i åminne även under en sådan här debatt.

Låt oss se nattens händelse, som tidigare har berörts, som ändå en möjlig signal om att man inte vill gå upptrappningens väg. Det gäller både Irans signaler så här långt och Israels agerande.

Låt oss se omröstningen i säkerhetsrådet i går som ändå en intressant signal. Frågan om erkännande av Palestina har levt som en fråga sedan erkännandet av Israel i generalförsamlingen. I gårdagens säkerhetsrådsomröstning röstade Frankrike, Japan och Sydkorea ja till erkännande. Storbritannien och Schweiz lade ned sina röster. Det är ändå en signal att notera.

Vi måste också i en sådan här debatt försöka föra fram hoppet om en bättre morgondag, ett alternativ till våldet för barnet som nu somnar med rädslan som huvudkudde och vaknar till bomber, död och flykt. Det krävs en huma…

Fru talman! Jag är lite intresserad av att lyssna. En framförhandlad tvåstatslösning nämndes i ledamotens avslutning. I en sådan ligger också hanteringen av flyktingarnas situation. 5,6 miljoner palestinier svarar i dag UNRWA för. UNRWA är ett resultat av delningsplanen, och fortsättningen har inte lösts under hela denna tid.

Jag undrar om Kristdemokraterna också tillhör den krets som anser att UNRWA ska ersättas av någon annan utan att en framförhandlad lösning finns på plats. I så fall har man sagt till palestinierna att det som utlovades också där, rätten att antingen kompenseras eller återvända, som en del av en total lösning ges upp.

Fru talman! Det var inte riktigt svar på frågan. UNRWA är den aktör som av FN har fått uppdraget att säkerställa. Avsikten var inte att det skulle ta så lång tid. Tanken var att man skulle ha kommit fram tidigare. Det är många länder som bär ansvar för att vi inte har lyckats.

Men om de människor som inte fått se en lösning utan alltjämt lever som flyktingar skulle berövas den organisation som är deras skydd utan att få något annat i stället, annat än en del av en allmän flyktingstruktur, har det internationella samfundet ännu en gång sagt: Det här är en fråga som inte engagerar oss. Det inbegriper en förhandlingsfråga som måste komma mellan Israel och Palestina.

Det vore bra att få ett besked om ni ser UNRWA som upplöst eller kvarstående.

Fru talman! Jag hade egentligen förberett en annan fråga. Vi får se om jag kommer till den, för nu blev det lite intressant här när det gäller flyktingstatus, UNRWA:s arbete och det faktum att vi måste hitta en väg till fred och en tvåstatslösning som fungerar. Palestinier och israeler måste kunna leva fredligt sida vid sida.

Ledamöterna var nyss inne mycket på den palestinska delen och vad fördrivna palestinier ska göra. Men vi vet att det finns en annan stor problematik här: Israels aggressiva bosättarpolitik. Man pushar för att omöjliggöra för freden, för att fler israeler ska bo på palestinska områden.

Hur ser Kristdemokraterna på den aggressiva bosättarpolitiken? Och vad vill man göra för att stoppa den, för att komma fram till att människor faktiskt ska kunna leva fredligt tillsammans?

I detta anförande instämde Jacob Risberg (MP).

Fru talman! Då hoppas jag att vi kommer att se mer av det i regeringens kommunikation och reella politik.

Jag ska passa på att ställa en fråga till. När det gäller biståndet till Palestina har man nu tagit bort en strategi; det blir mindre pengar. Samtidigt som vi ser just det när det gäller det palestinska biståndet och samarbetet med Palestina ser vi att många svenska biståndsorganisationer har fått sina avtal uppsagda. Det gäller också dem som jobbar i den här regionen och som verkligen skulle behöva ha fokus på sitt arbete och på att hjälpa folk på marken.

Hur tänker Kristdemokraterna egentligen om biståndet när man drar undan mattan i stort men också när man nu på ett tydligt sätt minskar ambitionerna och insatserna när det gäller det som måste vara långsiktigt och det som kommer efter att kriget ändå har tagit slut?

Fru talman! Efter att ha hört samtliga partier här i talarstolen blir det ändå tydligt att ingen vill se barn dö av vare sig terroristattacker, bomber eller svält. Ingen vill se samhällen jämnas med marken eller mammor begrava sina familjer. Ingen vill se sjukhus och infrastruktur bombas.

Ingen vill se krig. Men ändå gör vi det. Vi ser krig, vi ser folkrättsbrott och vi ser en omvärld som står handfallen, som inte klarar av att rädda liv.

Orden i den här kammaren räddar inte heller några liv, och de bygger inte upp några samhällen. Men det gör svenskt bistånd och utvecklingssamarbete. Vi vill påpeka att regeringen måste göra mer. Efter att i början av den här upptrappade konflikten ha minst sagt släpat fötterna efter sig, pausat bistånd och inte röstat för vapenvila i FN får det väl ses som ett framsteg att regeringen nu ändå agerar i rätt riktning.

Men det måste gö…

Fru talman! Som vi har varit inne på i denna debatt är situationen i Gaza fruktansvärd utifrån inte minst ett humanitärt perspektiv. Regeringen har arbetat och fortsätter att arbeta utifrån tre linjer.

För det första handlar det om att allokera mer medel. Sverige är alltså den femte största givaren av humanitärt bistånd sedan terrororganisationen Hamas inledde detta krig.

För det andra arbetar vi för att öka det humanitära tillträdet. Jag är stolt över att Sverige lyckades samla ihop i princip hela EU-kretsen för att uppvakta Israel med krav på ett ökat humanitärt tillträde, och häromdagen gjorde också de nordiska biståndsministrarna ett gemensamt uttalande.

För det tredje arbetar vi också för att kvalitetssäkra det svenska biståndet och öka transparens, insyn och effektivitet. Svenska skattebetalare och människor i Gaza ska veta att svenska biståndsmedel aldrig ens …