Fru talman! I går gick debattens vågor höga om vårbudgeten här i kammaren, och jag tror inte att jag var ensam om att notera att en av flera frågor som ringades in var energisystemet med behovet av motståndskraft, robusthet i den svenska energiproduktionen och långsiktig och ansvarsfull utrikeshandel på energimarknaden.

Nyligen kunde vi konstatera att vi justerade ett betänkande om Ukraina och den fullskaliga ryska invasionen mot landet där vi i utrikesutskottet var helt eniga. Förra veckan debatterades betänkandet under fullkomlig svensk samförståndsanda från höger till vänster. Det här är en styrka i en säkerhetspolitiskt skakig omvärld.

På samma sätt har en enig riksdag gång efter annan ställt sig bakom omfattande stödpaket till Ukraina - enig efter Vänsterns omprövning av sitt första ställningstagande då man röstade nej. Liksom detta faktum är jag tämligen säker på att få om ens någon anser det vara en god eller ens hållbar idé att under rådande omständigheter på något vis handla med Ryssland, vare sig det handlar om energi eller något annat. Tvärtom är sanktionerna omfattande, och Sverigedemokraternas hållning är att de kan utvidgas än mer.

Ryssland är och förblir ett ondskans imperium, och energi är ett av dess främsta påtryckningsmedel mot oss. Därför är det så viktigt att Sverige och Europa är oberoende av rysk fossil energi.

EU:s stater befinner sig i mycket olika beroendeställning vad gäller rysk fossil energi. Ett av de största EU-länder som lyckats bäst med att göra sig oberoende är Frankrike. Landet har i stället i många år satsat på en omfattande utbyggnad av kärnkraften och är ett av de länder som i dag har störst andel kärnkraft. Det gör att Frankrike i dag står väl rustat mot beroende av rysk fossil energi.

Kontrasten är tydlig om man jämför med Tyskland som också har haft en väl utvecklad kärnkraft men nu avvecklar den. Där har beroendet av rysk fossil energi varit stort, inte minst genom direktimport via den nu saboterade Nord Stream-ledningen.

Det finns också en risk att vi framöver, efter Tysklands stängning av kärnkraften, kommer att se att landet får ett ökat beroende av fossil energi. Det vore allvarligt och kan få en påverkan på Europas energipriser och på försörjningssäkerheten.

Fru talman! Vi behöver ta till oss lärdomarna från de stora europeiska staterna. Och lärdomen är tydlig: Finns det inte några realistiska alternativ blir beroendet av fossil energi stort. Det realistiska alternativet som historien lärt oss är att kärnkraft är och förblir en sådan energikälla som utgör ett av de främsta alternativen till fossil energi.

Sverige drog denna lärdom när vi byggde ut kärnkraften, men under de senaste decenniernas röda och rödgröna regeringar har man avvecklat denna pålitliga energikälla. Det måste nu vara dags att omvärdera ståndpunkten och satsa långsiktigt på kärnkraft som ett trovärdigt alternativ till fossil energi för både Sverige och Europa.

Vi har vridit på många men inte alla kranar gentemot Ryssland. Denna debatt, liksom tidigare debatter, understryker att arbetet inte är klart.

Fru talman! För mer än ett halvt decennium sedan stod jag här i talarstolen och sa: Jag tankar hellre grönt från Piteå än fossilt från Putin. Intresset från övriga partier var tämligen svalt då, trots att Ryssland hade invaderat Krimhalvön.

Miljöpartister förfasades över att vi skulle göra förnybara drivmedel av restprodukter från skogen; trä ska ju byggas med. Hur de hade tänkt att man skulle använda grenar och toppar till det fanns det inget svar på. Moderater och andra prioriterade redan då fossila drivmedel eftersom de var billigare. Att det är Ukraina och andra, som är under förtryck av diktaturer som Saudiarabien, Qatar och Venezuela, som får betala priset för vår billiga fossila energi tycktes inte bekymra dem vare sig då eller nu. Tyvärr har alldeles för lite hänt sedan jag stod i talarstolen den gången.

När en enig riksdag förra året satte press på regeringen att fasa ut den ryska energin såg jag dock ett hopp. Till och med Moderaterna hade svängt. Men det var, som så mycket i valrörelsen, bara läpparnas bekännelse. Ryska tankfartyg lossar fortfarande sin last i svenska hamnar.

Den senaste statistiken anger att nästan hälften av våra drivmedel fortfarande är av okänt ursprung. En strid ström av rapporter visar hur ryska bränslen hittar nya vägar in i Europa via exempelvis Turkiet. Det här visar också att regeringens engagemang i bästa fall är halvhjärtat.

Det måste vara slut på det nu. Vi kan göra som de baltiska länderna och stoppa importen. Vi behöver inte vänta på EU. Vem tror egentligen att Ungern kommer att bojkotta rysk energi när de nyligen skrivit nya avtal om gasleveranser från Ryssland? Är det verkligen rimligt att vi i Sverige ska vänta på Viktor Orbán? Nej, det är dags att stänga svenska hamnar för rysk energi, och det är också dags att på riktigt se över vår egen försörjningstrygghet.

Nyligen kom en utredning som visar att det finns så mycket potential att vi skulle kunna producera tre gånger så mycket förnybara drivmedel som i dag. Priset är inte ens hälften av vad regeringen använder för att sänka skatten på bensin och diesel med 14 respektive 41 öre. Med tanke på det klena resultatet vid pumpen är jag övertygad om att priseffekten för förnybart kommer att vara stor, förutom de fantastiska effekterna på arbetsmarknad, försörjningstrygghet, säkerhet och livsmedelproduktion. Min stora fråga till ministern är: Vad väntar regeringen på egentligen?

Fru talman! "Men för att freden ska komma snabbare måste sanktionspaketen godkännas varje vecka: inte ett enda fat rysk olja, inga fartyg som kommer från Ryssland i era hamnar, ingen verksamhet från era företag i Ryssland. Man måste utnyttja de möjligheter som finns."

Fru talman! Det här är inte mina ord, utan det var budskapet från president Zelenskyj när han den 24 mars förra året talade i den här kammaren. "Inte ett enda fat rysk olja, inga fartyg som kommer från Ryssland i era hamnar."

Fru talman! Samma dag som presidenten höll sitt tal röstade näringsutskottet emot ett initiativ från Miljöpartiet om att stoppa importen av rysk energi. Först två veckor senare svängde utskottet efter massiv kritik mot beslutet, och i maj för snart ett år sedan röstade en enhällig riksdag för ett importstopp. Sen blev det tyst.

"Inte ett enda fat rysk olja, inga fartyg som kommer från Ryssland i era hamnar."

Fru talman! Sedan riksdagens tillkännagivande har tiotusentals människor dött, tusentals kvinnor våldtagits och miljoner människor tvingats på flykt. I fredags anlöpte fartyget Coral Energice Nynäshamn. Dess last var fossilgas, direktimporterad från Ryssland. Rysk gas till Sverige innebär svenska pengar till ryska vapen. Det är samma vapen som dödar kvinnor och barn i Ukraina och samma ammunition som jämnar Bachmut med marken.

Fru talman! Estland har stoppat importen. Lettland har stoppat importen. Litauen har stoppat importen. Det är tre länder som är smärtsamt medvetna om behovet av att stoppa Rysslands framfart. Men den svenska regeringen gömmer sig bakom EU i stället för att använda sig av den möjlighet vi har att visa vägen, gå före och pressa EU:s medlemsstater.

"Man måste utnyttja de möjligheter som finns", sa president Zelenskyj. Men han talade för döva öron. Priset för regeringens dövhet betalas av Ukraina. Därför uppmanar jag regeringen igen: Stoppa importen av rysk gas nu!

Fru talman! Som jag var inne på i mitt tidigare anförande fortsätter regeringen under det pågående ordförandeskapet i EU att öka pressen på Ryssland genom sanktioner samtidigt som vi också värnar någonting annat, nämligen att upprätthålla enigheten bland EU:s medlemsstater. En grundläggande princip för sanktionspolitiken är att den är som mest effektiv när den har ett brett internationellt stöd. Oljepristaket, den ekonomiskt sett viktigaste sanktionen, har överenskommits just i en bred internationell koalition. I regel har nationella åtgärder marginell effekt på den ryska statens inkomster.

Min uppfattning är efter många samtal med representanter för det svenska näringslivet att det överlag finns ett väldigt starkt stöd för Ukraina. Många företag har redan lämnat den ryska marknaden. Däremot vet vi att kontrakt för flytande fossilgas löper över lång tid och att förutsättningar för att avbryta dem ibland saknas. Köparen är skyldig att betala oavsett om gasen tas emot eller inte. Om gasen inte tas emot kan den ryska leverantören sälja den igen och få dubbelt betalt för samma produkt. Det vill vi undvika.

Jag vill också upprepa vad utrikesministern framhöll i den utrikespolitiska deklarationen i februari. Förhållandet mellan klimatpolitiska frågor i bred bemärkelse och säkerhetspolitiken blir allt viktigare.

Vi har redan kommit väldigt långt. Rysslands viktigaste inkomstkälla, råolja och andra petroleumprodukter, är redan belagd med importförbud. Importen av ryskt kol och andra fasta fossila bränslen förbjöds för över ett år sedan.

Det senaste sanktionspaketet innehåller ytterligare ett steg för att förhindra Rysslands tillträde till EU:s energimarknad. Det innehåller även ett förbud mot tillhandahållandet av gaslagringskapacitet för ryska operatörer inom EU.

Jag vill avslutningsvis knyta an till näringsutskottets betänkande. Trots att jag inte satt i utskottet då tror jag att jag har bättre koll på det än vad flera av mina vänner här i kammaren har haft.

Jag kan konstatera att det är många som refererar till det utan att riktigt ha läst vad som står där. Det står till exempel att Sveriges import av rysk energi ska upphöra när det är möjligt. Det var faktiskt vad som stod.

Det stod också att frågan är mycket komplex och att lösningen därmed inte är enkel. Jag vill också påpeka vad Ukrainas president har framfört vid flera tillfällen.

Håll ihop Europa! Se till att vi arbetar gemensamt så att vi inte får olika lagstiftningar i olika länder! Det är med den ambitionen som regeringen verkar.

Fru talman! Matilda Ernkrans läser inte upp vad som står i tillkännagivandet, utan verkar hitta på egna saker om vad som står där.

Det stod att man ska granska vilka alternativ som är möjliga att överväga för att trygga Sveriges energiförsörjning. Det är precis vad regeringen har gjort. Vi har verkligen inte legat på latsidan de här månaderna. Vi har tvärtom lagt in en hög växel.

Det har vi till exempel gjort genom att planera för ny kärnkraft i Sverige. Det är någonting som tyvärr inte har skett under de senaste åren, utan det har varit en annan inriktning på politiken.

Jag kan ånyo påpeka att det har varit tio olika sanktionspaket mot den ryska ekonomin. Medan vi står här i dag förbereds det för ett elfte sanktionspaket. Vi skulle välkomna om det också innefattade rysk gas.

Om det hade varit så enkelt som att Sverige på något mirakulöst sätt skulle kunna ha ett eget förbud här är frågan till Matilda Ernkrans naturligtvis: Varför gjorde inte den regering som hon satt i någonting? Den regeringen hade ändå sju månader på sig.

Fru talman! Det märks att det var ett tag sedan Socialdemokraterna var i regeringsställning.

Om det nu vore så enkelt att hitta ett importförbud som inte strider mot den inre marknadens regelverk och som på något mirakulöst sätt skulle vara bättre än sanktioner från 27 EU-länder, varför gjorde då inte den förra regeringen någonting under sina sju månader?

Jag har inte fått något svar på den frågan. Det verkar ha funnits gott om tid att hitta en lösning då. I stället är ni i dag kritiska till att det inte finns någon lösning på plats.

Vi känner igen det mönstret också från Natofrågan. Under flera års tid röstade ni nej till konkreta initiativ. Sedan är Socialdemokraterna i dag kritiska till att vi fortfarande inte är medlemmar i Nato.

Det är samma med kärnkraften. Först ger man Miljöpartiet ett dominerande inflytande över svensk energipolitik. Sedan beklagar man sig över att det i Europa och Sverige finns en påverkan från rysk gas. Det är inte seriöst.

Det är bra att kunna vara flexibel i politiken. Men Socialdemokraternas konster i den här frågan är obegripliga.

Fru talman! Tack, Birger Lahti, för frågan!

Det är klart att vi har övervägt den typen av alternativ. Samtidigt vill jag luta mig mot det faktum att EU har genomfört tio olika sanktionspaket. Ska man lära av historien kan man säga att vi åtminstone hittills har gjort det, med alla de utmaningar och olika inställningar som finns i ett antal EU-länder.

Det är ändå välkänt att vi på flera punkter har förmått att hitta en gemensam väg framåt. Medan vi står här i kammaren pågår det diskussioner om ett elfte sanktionspaket. Det är klart att det kanske hade varit enklare i den delen att säga att varje land nu får sköta det självt. Nu gör alla som de vill.

Återigen: Vad skulle det leda till för situation? Den uppenbara risken är att vi får ett läge där alla länder gör på olika sätt. Det blir då också helt öppet att hitta kryphål i den nationella lagstiftningen.

Jag vägrar att ge upp hoppet om att vi ska kunna samla oss gemensamt. Det har varit betydligt bättre inte minst för Ukraina och för att försvåra den ryska ekonomins framväxt.

Fru talman! Det stod aldrig på den där plattan, Rickard Nordin, att det skulle ske till priset av att vi splittrar Europa eller att vi skulle göra det till priset av en situation där 27 olika länder har 27 olika lagstiftningar. Det kan bli en situation där Ryssland får betalt två gånger för samma gas eller där det blir fritt fram att hitta kryphål i lagstiftningen.

Det måste väl ändå vara Ukrainas behov som är styrande här. Det är det som gäller snarare än att man ska ta de enkla vägarna. Jag noterar att det fortfarande inte är någon som i debatten har lyft fram något förslag på hur det ska gå till med en förändring - bara att den ska ske. Det kunde vara intressant att få höra det förslaget.

Vårt alternativ är tydligt. Tio sanktionspaket har gjorts på europeisk nivå hittills. Som jag har återkommit till flera gånger i debatten förbereds nu ett elfte sanktionspaket. Vi välkomnar om rysk gas skulle omfattas av det. Men att börja ha 27 olika lagstiftningar kan inte vara effektivt i det här läget.

Fru talman! Jag kan bara konstatera att Rickard Nordin liksom flera andra företrädare i debatten med klinisk precision undviker att berätta vad man ska göra. Jag förstår att det är lite enklare att vara i opposition än i regeringsställning, men det hade kunnat vara intressant att få reda på vad de här partierna har för förslag.

Mitt förslag har jag återkommit till flera gånger. Vi har alltså tio sanktionspaket bakom oss på EU-nivå. Ett elfte förbereds i denna stund.

Jag kan tycka att det är lite dystert att flera personer i den här kammaren som i andra sammanhang ändå har lyft internationellt samarbete verkar ha gett upp hoppet om att EU ska kunna arbeta tillsammans. Jag tillhör inte dem; jag är övertygad om att Europa kan fortsätta. Titta på vad vi har gjort under de här månaderna! Importen av rysk gas har sjunkit, och det har kommit tio sanktionspaket.

Vi kan om vi vill, men då ska vi inte ta de enkla vägarna och börja göra avstickare åt olika håll och kanter. Det skulle försvaga Europa, inte stärka oss.

Fru talman! Ja, den kommer inte att stoppas genom att man säger saker i riksdagens talarstol utan att berätta hur det ska gå till. Det är Miljöpartiets linje. De vill ha en lagstiftning som skulle utmana den inre marknadens regler - det är ju ett finskt företag som det handlar om. Inte heller kommer vår ambition att gynnas av en situation där det blir fritt fram för Ryssland att hitta kryphål i 27 olika länders lagstiftningar.

Europeiska unionen har sedan kriget inleddes vidtagit tio olika sanktionspaket. Vi är många som tror på kraften i att arbeta tillsammans inte bara i miljö- och klimatfrågorna utan även i säkerhetspolitiken, i Natofrågan och i den här frågan inom ramen för EU.

Vi arbetar just nu från det svenska ordförandeskapet för att få till ett elfte sanktionspaket - gärna med sanktioner på precis just detta - så att vi inte bara får det som kanske låter rätt i kammaren utan också det som är effektivt. Och det, fru talman, är att 27 länder gör detta - inte bara Sverige.

Fru talman! Det är lite oseriöst att ge intryck av att vi skulle vara passiva inför ryskt gasberoende - särskilt av en företrädare för ett parti som har applåderat nedlagd kärnkraft, vilket ju har varit bidragande till att försätta Europa i just detta gasberoende.

Först driver Miljöpartiet på för att utarma vårt energisystem, och sedan står man i riksdagens talarstol och är kritisk till att Europa har blivit beroende av rysk gas.

Fru talman! Svagheten i Miljöpartiets politik är att man inte berättar vad som ska ske, bara att någon ska göra någonting. Det kanske fungerar på sociala medier - jag vet inte - men om man ska vara en trovärdig europeisk röst måste man arbeta lite annorlunda.

Ett ensidigt svenskt importförbud från ett annat EU-land skulle inte bara vara mycket sämre än EU-gemensamma sanktioner; det skulle också riskera att vara i strid med den inre marknadens regler. Det är möjligt att Miljöpartiet inte bekymrar sig över det, men regeringens hållning är att det krävs mer än så om man ska ta ansvar för Sverige, inte minst under det pågående EU-ordförandeskapet.

Fru talman! Det vi nu ser är i stor utsträckning inte något helt nytt. Redan i början av 70-talet använde inte minst Opec oljevapnet mot västvärlden. Att den här dagens debatt samlar såväl utrikeshandelsministern som ledamöter från EU-nämnden, näringsutskottet och utrikesutskottet visar hur energifrågan inte minst i vårt närområde är förbunden med säkerhetspolitik, internationellt samarbete och resiliens mot auktoritära regimer.

Det är viktigt att vi nu har förmåga att ta till oss de historiska lärdomarna och kan blicka framåt i energipolitiken. Den avvecklingslinje som rått i svensk energipolitik gällande kärnkraften, återigen, i över 40 år har varit en misslyckad linje. Den har inneburit inte bara att stora investeringar förslösats genom en förtida avveckling utan dessutom ett säkerhetspolitiskt risktagande.

Sverige har som tur är inte bundit upp sig i ett energiberoende av Ryssland av den grad som andra länder har haft och har, men vår energisäkerhet har genom denna politik ändå underminerats i ett allvarligt säkerhetspolitiskt läge. Det gör att vi i dag har mindre möjligheter att sammantaget bidra till att minska Europas energiberoende av Ryssland. Det är en allvarlig utveckling som behöver reverseras.

Vi behöver också ha insikten att situationen gällande den ryska aggressiviteten kommer att bestå. Om detta är samtliga partier överens. Det är också tydligt i den skrivelse om Sveriges säkerhetspolitiska väg som togs fram inför Natoansökan. Därför behöver investeringar i ny produktionskapacitet vara långsiktiga och leveranssäkra över årtionden. Här hänger energipolitik och säkerhetspolitik samman.

Ett Ryssland som samarbetar med Kina, vilket är en utveckling som vi redan nu ser, kan också få än större konsekvenser för energiförsörjningen internationellt. Även detta är en fråga att inte förglömma i det här avseendet. Vi har två dimensionerande hot mot den regelbaserade världsordningen. Tillsammans utmanar de både energisystem och det säkerhetspolitiska läget.

Visst kan Sverige under EU-ordförandeskapet vara framåtlutat och driva initiativ framåt. Men tack vare Tidöpartierna kan vi också bygga ett robust energisystem.

Fru talman! Innan valet var Ulf Kristersson tydlig. Han gjorde till och med reklam på sociala medier med budskapet att Sverige skulle stoppa den ryska gasen. Det fanns inga förbehåll, ingen finstilt text så som Johan Forssell låter påskina. Nu låter det nämligen annorlunda. Nu är det EU som ska lösa problemet. Men den här regeringen har fortfarande inte kommit till EU-nämnden med tydliga ståndpunkter om nya sanktionspaket mot rysk gas, trots att man är ordförande i EU.

Om det nu är EU som ska lösa detta och Sverige leder EU, var är regeringen? Inte ens Liberalerna med arvet från Jan Björklund, som lyfte just problemen med rysk fossil gas, verkar bry sig nämnvärt om frågan. Jag förstår ärligt talat inte varför.

Jag har i denna debatt varit mycket tydlig: De baltiska staterna har gått före och förbjudit den ryska importen. Varför gör inte Sverige samma sak?

Vi hör från regeringen att vi måste stå eniga, men EU är ju inte enigt. Baltstaterna har gått före. När regeringen säger att vi måste vara eniga och göra samma sak betyder det att vi inte ska göra någonting förrän alla gör likadant. Det är att ge veto till Ungern och Viktor Orbán, som nyligen har tecknat gasavtal med Ryssland. Det kommer inte att hända.

När varken EU eller regeringen vill bojkotta den ryska energin hade det ju varit bra om åtminstone vi konsumenter hade fått chansen att göra ett aktivt val. Hälften av drivmedlet vet vi fortfarande inte varifrån det kommer.

Centerpartiet har länge förespråkat en möjlighet för konsumenter att välja bort rysk energi. Hade vi, precis som när det gäller köttet i mataffären, haft en ursprungsmärkning hade vi kunnat göra ett aktivt val vid pumpen. Jag vet visserligen att min biogas inte kommer från Ryssland utan från Hagelsrum, Brålanda och andra ställen. Tyvärr verkar vi dock vara ensamma om att vilja kunna göra det valet. Både denna och förra regeringen har varit motståndare till en sådan lagstiftning, trots att möjligheten finns framme från myndigheterna.

Fru talman! I förra veckan lossade återigen ett ryskt lastfartyg gas i svensk hamn. Importen det här året är större än vid samma tid förra året. Det som också har skett är att den svenska gasen efter en EU-dom har straffbeskattats med 5 kronor vid pump. Det är en skattehöjning på 1,5 miljarder, helt i onödan. Trots detta gjorde regeringen ingenting i vårändringsbudgeten.

Branschen har sagt att regeringen åtminstone borde kunna sänka skatten till miniminivån, så att man kan fortsätta tanka förnybart bränsle som ju också konkurrerar ut den fossila motsvarigheten, alltså rysk gas.

Så vad gör egentligen regeringen? Man har skrivit brev till kommissionen, med en handläggningstid på 18 månader, men man har inte gått fram med de ansökningar som skulle behövas. Därför har jag två enkla frågor till KD, som ju också sitter på energiministerposten. För det första: Vad sjutton håller regeringen på med? Och för det andra: När kommer ni att agera för att hantera situationen när det gäller biogasen, så att den kan fortsätta att trycka undan rysk gas?

Fru talman! De besked vi har fått från ministrarna har inte varit tydliga. När Ebba Busch var i talarstolen började hon tala om skogsindustrins villkor. Det är lite oklart vad det har med svensk biogas att göra. Och den andra ministern säger att den gruppundantagsförordning som man nu har förhandlat fram nog inte är vägen framåt. Men man har inte sagt vad som är vägen framåt, annat än det brev man har skickat, som har en handläggningstid på 18 månader.

Det hade mycket väl i den vårändringsbudget som lades fram i går gått att göra en sänkning av skatten till miniminivå. Det hade underlättat för alla dem som nu fick 5 kronors höjning vid pumpen. Den höjningen gör att de kommer att gå över till fossila bränslen som importeras med okänt ursprung. Mycket av detta är sådant som kommer från Ryssland via Turkiet. Det är detta som är problemet.

Regeringen verkar bry sig mer om de fossila bränslena än de förnybara bränslen som vi tillverkar här i Sverige och som de facto konkurrerar ut ryska bränslen. Vad kommer regeringen att göra i närtid när det gäller biogasen?

Fru talman! Ukrainas sak är vår.

Rysslands invasionskrig mot Ukraina har störtat Europa in i ett helt nytt säkerhetspolitiskt läge. Kriget har satt Europas beroende av skurkstater i blixtbelysning och kastat oss in i en omfattande energikris, samtidigt som krigets fasor har krupit närmare än på många år.

Men riktigt så är det inte för våra grannar. De baltiska staterna har haft våldet och hotet nära inpå under lång tid. De har plågsamma minnen från ockupation och förtryck nära och har agerat därefter. Redan före sommaren förra året stoppade de baltiska länderna sin import av gas från Ryssland. Varför? Jo, därför att fossilgasen är en av Rysslands viktigaste inkomstkällor och pengar till den ryska statskassan innebär pengar till vapen som används mot den ukrainska befolkningen.

Fru talman! Sveriges riksdag har riktat ett tillkännagivande till regeringen om att stoppa importen av rysk energi. Sveriges regering har nu i mer än ett år ignorerat beslutet, detta trots att Sverige har goda förutsättningar att stoppa importen och därmed visa att EU:s ordförandeland står bakom Ukraina helhjärtat och att inte en krona till ska gå till den ryska krigskassan.

Men den svenska regeringen väljer i stället att blunda och gömma sig bakom länder som Ungern när man skyller på EU. Den svenska regeringen, företrädd i den här debatten av statsrådet Forssell, har inte ens brytt sig om att bereda ett förslag. I dag vänder man sig i stället till oppositionen och ber om hjälp med lagstiftningen.

För att det ska bli fred snabbare måste sanktionspaket godkännas varje vecka: inte ett enda fat rysk olja, inga fartyg från Ryssland i era hamnar, ingen verksamhet från era företag i Ryssland. Man måste utnyttja de möjligheter som finns. Stoppa importen av rysk olja och gas nu!

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan! Detta är väldigt okomplicerat. Vi ska inte använda fossilgas i någon som helst produktion framåt. Det måste vara ett övergripande mål att ha ett 100 procent förnybart energisystem i Sverige.

Däremot representerar ledamoten ett parti som i Skåne, som vi båda kommer ifrån, har stoppat väldigt mycket utbyggnad av vindkraft, som hade kunnat förse oss med den energin. Man har också under lång tid motarbetat den utbyggnaden av just det förnybara systemet, som vi har velat se.

Nu har vi ändå haft en utveckling som har varit fantastik. Sverige kan exportera enorma mängder grön el till övriga Europa, som just kan bidra till att pressa undan fossilgasen även i Europa.

För mig är det fullständigt självklart att fossilgasen ska fasas ut, och det så fort det bara är möjligt. Och svaret på framtidens energibehov är 100 procent förnybart och ingenting annat.

Fru talman! Sveriges samlade stöd till Ukraina uppgår till över 21 miljarder svenska kronor, och EU:s gemensamma stöd uppgår till 37,8 miljarder euro. Sverige fortsätter att kraftsamla för att stödja Ukrainas reformarbete och uppbyggnad, med det övergripande målet om ett EU-närmande.

Jag vill påpeka att vi nu har de kraftfullaste och mest långtgående sanktionerna mot Ryssland någonsin. Sanktionerna när det gäller rysk olja innebär direkt minskade inkomster för den ryska statskassan.

Vi följer riksdagens tillkännagivande. Tio sanktionspaket har gjorts hittills. Ett elfte paket förbereds. Europas beroende av rysk gas fortsätter att minska. Regeringen tror på att arbeta tillsammans med andra länder, men vi arbetar också för att trygga Sveriges energiförsörjning, bland annat genom att planera för ny svensk kärnkraft.

Tack så mycket för debatten!

Den särskilda debatten var härmed avslutad.