Herr talman! För de allra flesta svenskar är drömboendet ett eget hus med täppa. Svaren beror lite på hur man ställer frågan, men en övervägande majoritet av svenskarna anger i nästan varje undersökning att ett eget hus är drömboendet - till och med när Hyresgästföreningen ställer frågan.

Men det är inte småhus som i huvudsak byggts under de senaste decennierna. I stället för att bygga det människor efterfrågar har man byggt stora lägenhetskomplex - delvis för att det är detta som politikerna har efterfrågat men delvis också för att nuvarande regelverk inom plan- och byggområdet skapar skalfördelar för att bygga lägenhetskomplex och premierar kvantitet framför kvalitet och småskalighet.

Här krävs ett paradigmskifte i svensk bostadspolitik. En hyreslägenhet i en tråkig låda utslängd på ett fält kan inte fortsätta att vara normen för hur en nybyggd bostad ska se ut.

Tankarna bakom den egnahemsrörelse som dominerade bostadsbyggnationen under förra seklets början måste återupprättas. Vi behöver skapa regelverk och system som i stället uppmuntrar och möjliggör för fler svenskar att faktiskt få det drömboende de drömmer om. Vi måste få en stadsplanering där nya trädgårdsstäder växer upp och gör verklighet av människors drömmar.

Herr talman! Jag tror att ingen i denna kammare har missat den dystra statistik kring bostadsbyggandet som nu kommer, prognoser som visar på 20 000-30 000 påbörjade bostäder i år och nästa år jämfört med 67 000 år 2021, eller 63 000 bostäder per år som är Boverkets uppskattning av behovet för att hålla jämn takt med befolkningsutvecklingen.

Bostadsbyggande ligger empiriskt alltid i början av en konjunkturnedgång, och ur det perspektivet är det inte förvånande att bostadsbyggandet går ned när konjunkturen nu går ned. Det är tvärtom till stora delar därför vi nu går in i en lågkonjunktur.

Nu har politiken två viktiga uppgifter. Den ena är att få stopp på inflationen för att inte ytterligare försämra för hushåll och företag. Den andra är att göra de reformer på bostadsmarknaden som krävs för att få en fungerande bostadsmarknad. Vi vill inte hamna i en långvarig nedgång i bostadsbyggandet med alla de konsekvenser det skulle innebära.

Jag kan konstatera när jag läser igenom motionerna att alla partier i någon mån nu bejakar vikten av regelförenklingar och att göra det enklare att bygga och få ned tiden från idé till färdigt hus, allt för att snabbare och enklare få till fler bra bostäder och åtgärda bostadsbristen. Det är bra och positivt, och jag sträcker gärna ut en hand så att vi tillsammans kan skapa förändring på det här området.

Herr talman! Debatten om planering och byggande blir väldigt lätt fokuserad på regelverk och statistik. Vilka lagar och regler ska ändras för att få till fler bostäder? Hur kommer vi upp i så och så många tusen bostäder? Hur många fler tusen bostäder måste vi bygga för att klara bostadsbristen?

Det sägs att har man en hammare ser man bara spik. Som riksdagspolitiker i civilutskottet är det regelverket vi har som verktyg, och då blir lätt diskussionen väldigt fokuserad på just regelverket. Samtidigt skapar regelverket som det ser ut i dag sällan ett helhetsgrepp. Fokus blir oftare på enskilda detaljplaner eller bygglov och hur dessa tillämpas.

Ska jag vara självkritisk tror jag att vi alla, oavsett politisk färg, skulle behöva höja blicken och också diskutera stadsbyggnad i stort: Hur utformar vi ett regelverk som också skapar en bra stadsmiljö, en bra miljö att bo och verka i? Hur skapar vi de städer och byar som våra väljare faktiskt vill bo i?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande

En sak är jag tämligen säker på: De fyrkantiga lådor som har dominerat bostadsbyggandet de senaste decennierna kommer inte att gå till arkitekturhistorien som de mest optimala boendemiljöerna. Inte heller kontorskomplexen i glas och betong eller köpladorna utanför våra storstäder kommer kommande generationer att se tillbaka på med avund eller inspiration.

När man är ute i Sverige kan man konstatera att det finns en väldigt stark rörelse i många städer med ett ökat folkligt engagemang kring stadsbyggnadsfrågor. Facebookgrupper som Yimby och Arkitekturupproret har tusentals medlemmar som diskuterar arkitektur- och gestaltningsfrågor, men det sker inte ur ett professionellt perspektiv utan utifrån den vanlige medborgarens perspektiv. Det handlar om medborgare som bor, lever och verkar i staden och som bryr sig om sin stad och stadens gestaltning men känner en frustration därför att byggare, arkitekter och för den delen politiker inte lyssnar och inte bryr sig om deras perspektiv.

Men det finns också en annan rörelse, nämligen att fler och fler byggare och arkitekter ändrar arbetssätt och funderar på de långa perspektiven. De vill lämna efter sig hus och byggnader som kommer att stå i hundratals år och som man kommer att titta tillbaka på och inspireras av och vara stolta över. På köpet får dessa arkitekter och byggare oftast väldigt okomplicerade processer med få överklaganden, av den enkla anledningen att grannar och andra intressenter faktiskt bejakar att sådana hus byggs.

Gestaltningsfrågor och mekanismer för hur man tidigt kan ta in befolkningens synpunkter om exempelvis arkitektur är sådant som jag tycker att vi som riksdagspolitiker bör lägga ett ökat fokus på, helt enkelt för att det förväntas av oss.

Avslutningsvis, herr talman: Ibland låter det i debatten som att bostadsbristen går att bygga bort. Så enkelt är det givetvis inte. Så länge bostadsmarknaden i Sverige inte fungerar kommer det alltid att råda bostadsbrist. Det är konsekvensen av en icke-fungerande marknad att det blir brist. Inför man planekonomi i Sahara blir det brist på sand.

För att få marknaden att fungera behövs flera saker. Enklare regler vid nybyggnation är en. Att se över hyressättningsregler och skatteregler är en annan. Men hur vi använder befintligt bestånd är en ofta bortglömd aspekt.

Många bedömare menar att vi befinner oss i en strukturomvandling när det gäller hur vi använder våra kontorslokaler. Under pandemin ökade hemarbetet, och man använder helt enkelt arbetsplatsen på ett annat sätt. Förr satt man för sig själv i ett kontorsrum under hela arbetsveckan, men när fler och fler arbetar hemifrån sitter man i stället och gör det rena kontorsarbetet hemma, och när man är på kontoret träffar man människor och interagerar med sina arbetskamrater.

Det är väl inte en för stark gissning att antalet kvadratmeter per arbetsplats kommer att minska i kontorslandskapen och att kraven på moderna kontor kommer att se annorlunda ut än de har gjort de senaste decennierna. En liknande utveckling kommer vi att se när det gäller handelslokaler, hotell och så vidare.

Då återstår frågan vad vi ska göra med alla de lokaler som inte längre används för sitt ursprungliga syfte. I dag leder ett krångligt regelverk till att det oftast är mer ekonomiskt att helt enkelt riva ned det befintliga huset och i stället bygga ett nytt hus om man vill ha till exempel bostäder. Det hade ur ett miljömässigt perspektiv varit bättre att bygga om befintliga lokaler till bostäder eller andra användningsområden. The best way to recycle is to reuse.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande

Det är ekonomiskt och hållbarhetsmässigt vansinne att vi gör på detta sätt i dag. Här måste regelverket ses över för att underlätta ett mer flexibelt användande av befintligt bestånd.

Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Fru talman! Vi diskuterar betänkandet Planering och byggande. Det är ett betänkande där 130 yrkanden i motioner från allmänna motionstiden behandlas. I motionsbetänkandet föreslås avslag på samtliga dessa yrkanden. Det är det jag yrkar på, det vill säga jag yrkar avslag på samtliga reservationer i detta betänkande.

Man kan dock konstatera att regeringen har identifierat samma problematik som tas upp i flera av reservationerna. Det handlar till exempel om att det allmänna intresset ganska ofta står mot intresset av bostadsbyggande, att handläggningstiderna vid våra myndigheter är onödigt långa eller att det är onödigt krångliga bygglovsregler för till exempel studentbostadsbyggande.

En del motioner handlar om regional planering, som vi hörde Malcolm Momodou Jallow prata om. Det finns i Stockholm, Skåne och Halland. I mitt kära Halland finns detta. Man har fått tillstånd att göra detta. Det är ingen hemlighet att vi kristdemokrater tycker att det skulle vara så i fler regioner. Det är viktigt att regioner och kommuner samarbetar kring detta. Det ska dock inte vara tvingande, det vill säga att den ena parten ska vara över den andra. Men det borde vara nödvändigt med ett samarbete i dessa delar för att man ska kunna få en sammanhållen bostadspolitik på både nationell och kommunal nivå.

Enligt Boverkets regionala behovsberäkningar när det gäller att bygga bostäder, som vi har diskuterat flera gånger här, behöver man bygga ungefär 60 000-65 000 bostäder varje år. Det är en siffra som i dagsläget kanske känns ganska avlägsen med tanke på den konjunktur vi har och de signaler som vi hör från branschen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande

Något av det viktigaste för att man ska kunna öka bostadsbyggandet är att man vidtar åtgärder som ökar utbudet av byggbar mark. Byggbar mark behövs ju när bostadsbyggandet ökar igen, och detta tror jag att man måste säkerställa nu. Om man ökar utbudet av byggbar mark tror jag att en bieffekt blir att man reducerar kostnaden för byggandet och främjar en mångfald av bostäder med olika upplåtelseformer - hyresrätter, bostadsrätter och småhus.

En sådan åtgärd skulle kunna vara att man inför en möjlighet för kommuner att överplanera för bostäder med hjälp av en planeringsbonus, som vi kristdemokrater har föreslagit ett antal gånger. Jag hoppas att Regeringskansliet tittar på en planeringsbonus och har den ganska högt upp på dagordningen, utifrån att det är oerhört viktigt med färdiga och direkt genomförbara planer när bostadsbyggandet kommer igång igen. Så snart det finns en möjlighet ska det finnas planer färdiga, förhoppningsvis också detaljplaner, så att man kan starta bostadsbyggandet.

I snävare tider kan kommuner få för sig att effektivisera när det gäller planberedskapen. Man behöver ju inte detta direkt, just det året, och man behöver kanske pengarna till annat. Men jag tror att det skulle vara ett stort misstag för nationen som helhet.

Vi behöver också åtgärder som förtydligar behoven inom kommunernas planberedskap. Detta skulle kunna låta sig göras genom att länsstyrelsen får i uppdrag att peka ut möjliga områden för nybyggnation, som vi har föreslagit vid tidigare tillfällen. Det skulle kunna vara en hjälp och ett stöd till kommunerna. När det gäller till exempel Halland skulle då länsstyrelsen, regionen och kommunerna faktiskt kunna samarbeta om att kartlägga och se var man kan bygga nya bostäder.

Kartläggningen av den byggbara marken bör enligt min mening redovisas i ett register som är tillgängligt för allmänheten. Då vet man som bostadsbyggare var det finns byggbar mark.

Jag tror att detta kombinerat med en planeringsstimulans till kommunerna ger kommunerna ett incitament att överplanera, och möjligheten att öka bostadsbyggandet ökar då radikalt.

Vi vet av erfarenhet att småhusområden allt som oftast står längst ned i prioriteringsordningen hos kommunerna. En överplanering skulle innebära att man bygger mer småhus i Sverige, och vi tror att det är väldigt viktigt. Jakob Olofsgård sa att det var det minsta bostadsbyggandet på 100 år i Sverige. Det är anskrämligt. Människor vill bo i småhus. Vi ska bygga småhus. Det ska finnas möjlighet att bygga småhus. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi gör detta. Därför tror jag att det är bra med överplanering av marken.

Med detta yrkar jag avslag på samtliga motioner.

Fru talman! Malcolm Momodou Jallow och jag är överens om problembilden, det vill säga att det finns för få studentbostäder. Människor måste kunna flytta till en ny stad och studera. Vi är en kunskapsnation. Utan kunskapen stannar Sverige, vill jag hävda, och utan kunskap kan vi inte skapa nya företag eller nya arbetstillfällen.

Hindren är oftast att det inte finns tillräckligt med studentbostäder. Men någon definition av vad en studentbostad är finns faktiskt inte i hyresgästlagen. Det är en bostad som alla andra. Vi som parti har sagt förut att vi tycker att studentbostäder ska vara definierade i hyresrättslagen, för då tror vi att det finns en möjlighet att kunna skapa fler studentbostäder.

En annan väg att gå är att säga att visst, alla ska kunna studera. Även funktionshindrade ska kunna studera. De ska kunna hitta en lägenhet, en studentbostad, som passar dem inom den ekonomiska ram som de klarar av. Men alla behöver inte en likadan bostad. En del kan behöva en lite mindre bostad. För en del kan den vara på tredje våningen utan hiss. Man kan bygga på en våning på ett hus, vilket gör att det inte är tillgängligt för alla. Men alla ska kunna ha en bostad.

Jag ser det inte som att vi minskar tillgängligheten för funktionshindrade utan att vi ser möjligheter att bygga fler studentbostäder så att människor kan ta del av vårt kunskapssamhälle. Alla får samma möjlighet att studera. Olika förutsättningar har vi, olika bostäder kan vi behöva.

Jag har inte samma tunnelseende som Malcolm Momodou Jallow, utan jag ser en möjlighet i detta. Vi kan bygga fler studentbostäder, vi kan få dem till billigare penning och eftersom många av studenterna vill bo i centrala områden och dessa oftast är upptagna kanske man kan bygga på där det faktiskt finns studentbostäder i dag.

Fru talman! Jag vet inte varför Vänsterpartiet alltid vurmar för att använda statens pengar till allting. Målet måste ju vara att en student som flyttar till Uppsala, eller vart det nu kan vara, kan hitta en bostad och studera där. Vi är ett kunskapssamhälle, och vi ska se till att människor kan flytta till en ny stad och studera där.

Det måste vara målet. Målet kan inte vara att statens pengar ska användas till allting. Om vi kan effektivisera byggandet av studentbostäder genom att vi anpassar dem till dem som ska bo där har jag inget problem med det. Jag tror att Boverket kommer fram till att det finns en lösning för att göra detta.

Jag kan garantera Malcolm Momodou Jallow att bostadsministern inte har någon ambition att hindra någon funktionshindrad från att gå på högskolan. Snarare tvärtom: Fler människor måste gå på högskola. Fler människor måste lära sig nya saker. Fler människor måste ta en utbildning. Om vi kan skapa billigare studentbostäder - jag säger "billigare", för det finns inga billiga - genom att vi ändrar kraven är jag den förste att säga: Ja tack, det är jättebra för Sverige!

Vi behöver det. Vi behöver nya människor som tänker nytt, vi behöver nya företag, vi behöver nya jobb. Men statens pengar ska vi vara aktsamma med, för de kan användas på annat sätt.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

I dag upplever de flesta som sysslar med bostadsbyggande att det är en regeldjungel på flera olika plan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande

Personligen har jag suttit med i flera exploateringsarbeten med kommuner för att ta fram nya detaljplaner för bostadsbyggande men då på bostadsföretagens sida. Och tro mig; det är ett ändlöst arbete med år av processer. En detaljplan blir i dag så oerhört detaljerad att all text på själva detaljplanen blir så liten att man behöver ett digitalt verktyg att zooma in med för att se vad det står. Hela processen har liksom svällt. Man behöver en gigantisk skrivare, en A1-skrivare, för att skriva ut en detaljplan. Men man kan ändå inte göra det därför att den har blivit så komplex. Kostnaderna för en detaljplaneprocess blir därför mycket stor. Det tar lång tid, och det är för mycket krångel.

I dag utgör markkostnaden ungefär en tredjedel av byggkostnaden. Redan innan man satt spaden i marken har man alltså lagt ut en tredjedel av byggkostnaden. Därmed inte sagt att denna process inte är viktig. Det är den, för ett hus ska stå där en lång tid. Det är också viktigt ur ett miljöperspektiv att processen får bli bra. Men i dag tar den orimligt lång tid, och den är krånglig och kostnadsdrivande. Därför blir till exempel digitaliseringen på det här området oerhört viktig.

Det är också tillfredsställande att regeringen i budgeten för 2023 har aviserat att regler för att bygga ska förenklas. Det är en viktig åtgärd därför att den slår igenom direkt i det som kan driva ned våra bostadskostnader.

När det gäller bostadsbyggande och var byggnader ska stå, hur de ska utformas och hur marken ska bebyggas är det inte vi i detta rum som är bäst skickade att veta detta. Det sker på en politisk nivå som är lokal, i kommunerna, där man behöver se hur detta bäst ska utarbetas. Våra kommunala nämnder och våra kommunfullmäktige gör ett mycket stort och bra arbete i detta. Däremot finns det ett behov av att de regler som styr deras arbete inte i onödan försvårar och försenar planeringen.

Denna regering har därför i sin budget för 2023 aviserat att kommunerna ska uppmanas och stimuleras till att höja sin planberedskap, särskilt när det gäller småhus. Att vi nu är inne i ett byggstopp för många bostadsaktörer är otroligt tufft, men det kommer alltid ett ljus i tunneln. Det kommer alltid en tid då bostadsplaneringen kan komma igång igen, och då är det viktigt att kommunerna står beredda med byggbar mark så att man kan sätta spaden i marken och börja bygga. Eller framför allt grävskopan - spaden tar för lång tid.

Enligt EU:s statistikorgan Eurostat är de svenska byggkostnaderna med råge högst i hela EU. Även i relation till jämförbara länder är våra byggkostnader väsentligt högre. I Finland, som har samma topografi, klimat och tätortsstruktur som Sverige, är kostnaderna 19 procent lägre. I Tyskland är de 22 procent lägre.

Det finns anledning att ställa sig frågan varför kostnaderna är så mycket lägre i våra grannländer än här. Då kommer vi till att vi behöver börja från början och titta på regelförenklingar och vad som är tidsmässigt kostnadsdrivande innan vi kommer med subventioner och stöd. Vi ska alltså börja i rätt ände.

Fru talman! I dag på morgonen hade vi ett seminarium här i riksdagen om studentbostäder, där bland annat Sveriges förenade studentkårer var med tillsammans med oss politiker.

Det är fler och fler som väljer högre utbildning. Liberalerna som skolparti välkomnar absolut detta för att Sverige ska kunna hålla en hög utbildningsnivå och vara ett land byggt på kunskap.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Planering och byggande

Att ordna bostad på en ny studieort har blivit bättre på vissa orter men är fortfarande tufft i de stora lärosätena. Därför behöver vi ta nya krafttag för att se hur vi kan bygga fler och billigare bostäder för studenter.

Det absolut främsta för en student när det gäller boendet är att det ska vara prisvärt, helst så billigt som möjligt, och helst också ha ett attraktivt läge. Det borde inte vara orimligt att det finns en sådan bostad för en student under en begränsad tid.

Därför fann jag det glädjande, fru talman, att jag för några veckor sedan fick besöka ett forskningscentrum för just detta med studentbostäder som Akademiska hus med flera aktörer bedriver på Kungliga Tekniska högskolan här i Stockholm. De co-living- eller delningslägenheter som de har där visar tydligt att dagens byggregler är otroligt stelbenta när det gäller att skapa just co-living- eller delningsbostäder. Det är för mycket krångel, och det hindrar att man bygger sådana studentbostäder som många studenter efterfrågar i dag.

Det är nämligen inte den bästa lösningen för en student som flyttar till en ny ort att bo ensam i en etta. Studenter i dag kanske tänker att det är skönt att bo i en etta, men forskningsarbetet visar att det man efterfrågar som student är gemenskap. Ensamheten är stor även bland studenter. De gamla studentkorridorerna lyfts in bland delningsbostäder som något positivt som efterfrågas av studenter. Man vill alltså inte bo ensam i en liten etta. Man kan tänka sig att dela med andra i de här kompislägenheterna, som de också kallas, som är billigare.

Men kraven på tillgänglighet och brandskydd och reglerna om ljus och buller är inte skapta för att skapa bra studentbostäder. Det visar den här forskningsanläggningen på KTH, som studenter bor i och hela tiden utvärderar.

Det är därför denna regering nu har gett Boverket ett uppdrag att undersöka hur vi kan få till bättre lösningar för just studentbostäder. Det är inte krångligare än så. Det handlar om att se över hur vi kan förbättra och skruva så att vi underlättar för att skapa de studentbostäder som studenterna själva efterfrågar - de som är gemenskapsfrämjande och billigare och kan byggas på platser nära campus.

Uppdraget ska givetvis utföras tillsammans med studentorganisationer och funktionsrättsorganisationer, och det ska påvisas att man kan komma ned i kostnad och skapa bättre studentbostäder baserat på forskning.

Akademiska hus är ett statligt bolag som jobbar mycket med det här med delningslägenheter. En arkitekt därifrån som jag pratade med efter vår annonsering av uppdraget grät av lycka för att vi tar tag i detta stora dilemma som motarbetar deras arbete med delningsbostäder. Det handlar inte om att skapa sämre bostäder. Det handlar om att skapa bättre baserat på forskning tillsammans med berörda parter. Det är detta regeringen tar tag i.

Sveriges bostadsbrist beror till stor del på krångliga regler. Det är en regeldjungel som driver upp priserna och minskar antalet platser där det är lönsamt att bygga. Vi behöver en röjsåg i detta. Det är dags att rensa.

Fru talman! Tack, ledamoten Leif Nysmed, för bra, relevanta frågor! Vi har i betänkandet flera påpekanden om att det blir avslag på motionerna på grund av att mycket nu bereds i Regeringskansliet. Efter sex månader pågår just nu arbetet med att ta fram lösningar, och jag hoppas få återkomma med konkreta förslag och propositioner och diskutera dem med ledamoten Leif Nysmed framöver.

När det gäller till exempel kostnaden för mark handlar det mycket om att få fram mer mark. Att utgå från tillgång och efterfrågan kan göra att det blir lättare att plocka fram den här marken. Vi har, fru talman, gett länsstyrelserna tillsammans med kommunerna i uppdrag att titta på hur man kan främja bostadsbyggandet och öka tillgången till mark. I olika utredningar, till exempel Bygg i tid som jag vet att ledamoten har varit engagerad i, har det också lagts fram mycket bra förslag om hur man kan få ned tiden för processen att ta fram själva marken. Som jag var inne på i mitt anförande kan detta ta väldigt lång tid, och det är kostnadsdrivande. Därmed får vi också ned priserna på själva marken.

När det gäller byggmaterialpriserna har de påverkats av både pandemin och den kris och det krig vi ser i vår omvärld. Det finns givetvis saker vi inte kan påverka direkt när det gäller materialpriserna.

Vi befinner oss i en tuff tid, med inflation. Vi ser också att vi inte kan driva på inflationen genom att sänka byggkostnaderna med hjälp av subventioner, vilket Socialdemokraterna inte heller har föreslagit i sin skuggbudget.