Fru talman! Ledamoten pratade om kvinnors pension och deltagande på arbetsmarknaden. Det är någonting som jag själv tycker är oerhört viktigt.

Ett mål för utgiftsområdet är också att den ekonomiska familjepolitiken ska bidra till ett jämställt föräldraskap. Därför gör det mig oroad när ledamoten talar om att dubbeldagarna i föräldraförsäkringen ska öka. Det står också i budgeten att föräldraförsäkringen ska kunna överlåtas till fler personer än i dag. Hur rimmar det med att jämställdheten ska öka i föräldraförsäkringen? Fler dubbeldagar kommer att innebära att vårdnadshavarna är hemma samtidigt med sina barn och att fäders fulla ansvar för barns omsorg minskar.

Hur ser ledamoten framför sig att möjligheten att överlåta föräldrapenningen ska se ut? Det har vi ännu inte fått reda på. Ska den kunna överlåtas till vem som helst? Är det privata nannyföretag man ser framför sig som ska vara stand-in-föräldrar? Är det detta som är Moderaternas arbetslinje?

Varför vill ledamoten öka glappet mellan mäns och kvinnors livsinkomster genom att öka antalet dubbeldagar och öka möjligheten att lämna över ansvaret till familj och någon annan?

Fru talman! Under en lång tid har vi befunnit oss i en högkonjunktur. Under den tiden blundade många för de stora klyftor som finns i Sverige.

Sverige är ett land som blivit alltmer splittrat, ett land där miljardärerna har blivit fler och fattigdomen allt större. Sverige är ett av de OECD-länder där den ekonomiska ojämlikheten har ökat snabbast. I lågkonjunkturen som vi går in i kommer detta att bli allt synligare. I Sverige har det historiskt funnits en ambition om att jämna ut klyftor i samhället. Nu befinner vi oss i en annan tid.

Den här regeringens och Sverigedemokraternas gemensamma projekt är att utmåla invandrare som det stora problemet i Sverige. Förra gången vi hade en borgerlig regering var det sjukförsäkringen och a-kassan man sänkte. Då var det bidragsfuskande, lata personer man slog på, och nu är det invandrare. Ingredienserna i kakan är annorlunda denna gång, men de skapar fortfarande samma prinsessbakelse, en bakelse som de rika får sig serverad.

Bidragstak ska införas, och människor ska kvalificeras till våra trygghetssystem. Vanliga människor ska få det sämre samtidigt som höginkomsttagarna får sänkt skatt.

Vi står mitt i en ekonomisk kris med förödande effekter för vanliga hushåll. Skenande matpriser, elpriser och bränsle- och boendekostnader är svårt att klara för väldigt många hushåll. Särskilt tufft är det för dem som redan före krisen hade små marginaler.

Ensamstående kvinnor är en grupp som lever med väldigt små marginaler: Nära 40 procent av dessa lever med låg ekonomisk standard. Familjepolitikens utjämnande funktion har under lång tid halkat efter, vilket har lämnat ensamstående kvinnor på efterkälken. Tyvärr gör regeringen helt andra prioriteringar än att se till att familjepolitiken bidrar till att utjämna skillnader.

Jag besökte Svenska kyrkan i Sundsvall nyligen. De berättade att ansökningarna om ekonomisk hjälp via dem mer än fördubblats det senaste året. Likaså vittnar Stadsmissionen, Röda Korset med flera om att allt fler människor vänder sig till dem för hjälp med basala saker. Göteborgs Stadsmission vittnar precis som kyrkan i Sundsvall om att det jämfört med förra året är dubbelt så många människor som kommer till dem för att äta mat.

Kyrkan i Sundsvall såg också med oro på att de som en del av civilsamhället blir ansvariga för att människor har en dräglig levnadsstandard, att samhällets ansvar dumpas på dem. Att förlita sig på att civilsamhället ska rycka ut för att hjälpa vanligt folk som inte har råd med mat samtidigt som regeringen prioriterar sänkt skatt för personer med inkomster över 50 000 kronor i månaden - det känns som mycket konstiga prioriteringar.

En vän till mig, tvåbarnsmor boende i Västernorrland, skrev i onsdags på Facebook: Ligger sömnlös med tanke på elpriset. Fortsätter det så här lär halva lönen nästa månad gå till elkostnad. Merparten av återstoden går till bensin - nej, det finns ingen buss att ta - och alla andra priser som har dragit iväg. Minns inte att jag någonsin varit så stressad över privatekonomin. Någon mer än jag som känner så här mitt i natten?

Regeringens brutna vallöften kring elpris och bränsle har verkligen inte underlättat för min vän eller andra familjer, och andra åtgärder lyser med sin frånvaro. Det enda regeringen och Sverigedemokraterna lyckats uppbåda som krisstöd på familjepolitikens område är att bibehålla den tillfälliga höjningen av bostadsbidraget om 500 kronor. Det är bra, men det är knappast tillräckligt.

Fru talman! Vänsterpartiet har, till skillnad från Sverigedemokraterna och regeringen, förslag som gör skillnad för människor. Vi har ett budgetförslag som ska ses som en helhet med såväl kraftiga tillskott till bland annat välfärden som tillskott i socialförsäkringssystemen som skulle göra skillnad för vanligt folk.

Vänsterpartiet vill se ett ensamståendetillägg i form av höjt barnbidrag för ensamstående om 500 kronor under 2023. 500 kronor extra för någon som behöver välja mellan julmat eller julklappar till barnen skulle verkligen göra skillnad.

Grundnivån i föräldraförsäkringen är också i dag väldigt låg, och den har inte hängt med prisutvecklingen. Vänsterpartiet vill se att den indexeras.

Nio av tio som får föräldrapenning på grundnivå är kvinnor, och en höjd ersättning skulle innebära en stor skillnad i vardagen för dem. Vänsterpartiet föreslår därför att grundnivån höjs till 299 kronor, vilket skulle innebära 1 500 kronor mer i månaden för den som har föräldrapenning på grundnivå. Det är ingen liten summa.

Ni prioriterar i stället att höginkomsttagaren som tjänar över 50 000 kronor ska få 1 000 kronor mer i plånboken. Skillnaden är att det inte är till falukorv som höginkomsttagaren behöver pengarna utan till uppvärmning av sommarstugan eller till Thailandssemestern.

Fru talman! Det är tydligt att Vänsterpartiet och slottspartierna har väldigt olika prioriteringar: mer pengar till dem som redan har eller pengar till dem som behöver det mest.

För att livet ska fungera för människor måste välfärden räcka till. Familjepolitiken hänger ihop med en fungerande samhällsservice. För att föräldrar ska kunna jobba måste vi ha en väl fungerande och utbyggd barnomsorg, förskola och fritidshem. Regeringens budget innebär tyvärr ett dråpslag även på detta område. Kommuner och regioner behöver minst 20 miljarder bara för att upprätthålla den nivå som finns i dag, och ni väljer att tillföra ynka 6 miljarder. Det kommer att innebära nedskärningar runt om i våra kommuner. En sämre tillgänglighet i till exempel barnomsorgen är negativt för deltagande i arbetsliv och jämställdheten på arbetsmarknaden. Detta är ändå ett mål för utgiftsområdet - att familjeliv och arbetsliv ska kunna kombineras och att jämställdheten ska öka.

Det är som sagt bra att regeringen väljer att behålla den tillfälliga höjningen av bostadsbidraget om 500 kronor. Men det är också sorgligt att man inte väljer att åtgärda problemet med att den som får försörjningsstöd inte får ta del av höjningen. Frälsningsarmén uppmärksammade nyligen att de nästan 800 000 svenskar som lever på försörjningsstöd har 170 kronor kvar per månad efter att maten är betald.

Vänsterpartiet har en budget som tar den ekonomiska krisen på allvar. Tyvärr kan jag inte säga samma sak om slottspartiernas.

Med detta hänvisar jag till Vänsterpartiets särskilda yttrande.

Herr talman! Tack för ditt anförande, Camilla Rinaldo Miller! Det är helt okej att vara nervös första gången man är i kammaren. Jag tänkte en stund: Ska jag begära replik eller inte? Men jag gjorde det ändå, för då får ledamoten chans att träna även på det. Jag hade faktiskt också ett replikskifte efter mitt första inlägg i kammaren och överlevde det.

Min replik handlar om bostadsbidraget - dock inte den tillfälliga höjning som ledamoten var inne på. Jag tänker på bostadsbidraget generellt, som ska vara ett viktigt ekonomiskt skydd för barnfamiljer. Som regelverket för bostadsbidraget i dag ser ut riskerar familjer att hamna i skuld eftersom bostadsbidraget avräknas på helår. Det gör att om jag får en högre lön eller kanske ett arbete som jag går till under hösten finns risken att jag hamnar i skuld vid årsskiftet eftersom inkomsten har blivit högre på ett sätt som jag inte hade räknat med under våren. Det här blir ett problem för många barnfamiljer.

År 2021 lämnades en utredning till dåvarande regering som visade på hur man skulle kunna jobba med månadsavstämning av bostadsbidraget, alltså att man gör en avstämning varje månad så att barnfamiljerna slipper ett helt års avräkning.

En försiktig fråga till ledamoten är om regeringen och Kristdemokraterna, som sitter i regeringen i dag, kommer att komma med förslag på just det här området.

Herr talman! Tack för ett ärligt svar, Camilla Rinaldo Miller!

Jag passar på att gå vidare på temat bostadsbidraget och regelverket. Jag hoppas att ledamoten kan ta med sig detta och driva på sina kamrater i regeringen. Det handlar nämligen också om vad som räknas som familjens inkomst.

Om inkomsten för en ung person som kanske har fått sitt första sommarjobb eller extrajobb går över en viss gräns räknas den in i familjens ekonomi. Det kan ha också en motsatt effekt. Denna unga person som har chansen att bryta familjens ekonomiska situation, skaffa sig en egen inkomst och ta nya steg i livet kanske väljer att inte göra det just därför att familjens totala ekonomi då blir drabbad.

Detta motverkar också arbetslinjen, som är viktig för Centerpartiet och som jag också uppfattar är viktig för Kristdemokraterna och regeringen.

Det var en sådan sak som jag ville passa på att ta upp. Ytterligare en sak som är viktig för hela familjer, och framför allt för barn, är hur bostadsbidraget regleras mellan särlevande föräldrar. Som det ser ut i dag kan det, även om ett barn bor nästan halva tiden hos den ena föräldern, räknas som att barnet inte är ett hemmavarande barn, som det heter. Då minskar bostadsbidraget, och då har vi också en möjlig konflikt som ökar konflikten mellan föräldrarna. Barnen drabbas då både av dålig ekonomi och av konflikt hos föräldrarna.

Herr talman! Syftet med ekonomisk familjepolitik är att barn ska kunna växa upp och ha tillgång till sina föräldrar när de är små och kanske mest när de är som minst. Det är då någon behöver vara hemma och vara föräldraledig.

Jag och Centerpartiet tycker att det är viktigt att familjer tar ett jämställt ansvar för familjen och barnen. Det bygger mycket på normer och värderingar vilka val vi gör. Men hur vi ser på familjer påverkas också av lagstiftning. Det handlar om hur man ser på mammor och pappor och på familjer där man lever på ett annat sätt än just som mamma och pappa, vilket enligt lagstiftningen är det mest traditionella.

De normer och värderingar vi bär med oss syns vid olika tillfällen. Vi har vid olika tillfällen styrt upp i föräldraförsäkringen hur många dagar den ena parten så att säga ska vara tvungen att ta ut. Senast vi gjorde det visade det sig att papporna, som statistiskt är de som tar ut det minsta antalet dagar, tog ut fler dagar, men mammorna tog inte ut färre dagar. Mammorna tog ut lika många dagar som tidigare men använde lägstanivådagarna och fick alltså en lägre ersättning.

Det är inte fel att jobba med denna typ av incitament, men vi måste också komma ihåg att jobba med normer och värderingar. För detta visar faktiskt att det inte är det enda som hjälper för att det ska bli ett mer jämställt uttag. Vi behöver alltså jobba både med lagstiftning och med värderingar, information och samtal.

Varför är det då så viktigt att vi delar på föräldraledigheten? Förutom att det är viktigt att barnet har tillgång till båda sina föräldrar påverkar det också den livsinkomst som man har som förälder. Fler än jag har nämnt pensionerna tidigare här i dag. Det är ju en viktig faktor, för de livsval vi gör påverkar pensionen i slutändan. Det påverkar löneutvecklingen, vilken avgör pensionen.

Detta med dubbeldagar tror jag på riktigt kan vara ett sätt att jobba med normer och värderingar. Med fler dubbeldagar har föräldrarna möjlighet att vara hemma samtidigt och se hur de kan ta ansvar tillsammans.

Jag vill också se att vi kommer tillbaka till jämställdhetsbonus i föräldraledigheten. Vi i Centerpartiet vill också se någon form av vabbonus för att ge incitament för fler att dela på ledigheten och ansvaret för barnen.

Vi får dock inte glömma att vi också behöver se över föräldrapenningen, för också den andra vuxna är viktig för barnen. Alla familjer består inte av en mamma och en pappa. De kan bestå av andra konstellationer.

Vi tror på en arbetslinje. Alla människor behövs på arbetsmarknaden, antingen de är föräldrar eller inte. Därför är det viktigt för oss att även här jobba med olika incitament för att få föräldrar att vara på arbetsmarknaden.

För vår del handlar det om förslag om att förändra föräldrapenningsreglerna, så att man ska ta ut fler dagar tidigare än vad regelverket säger i dag. Vi skulle vilja att man tar ut majoriteten innan barnet fyller tre år för att motverka att en förälder är borta från arbetsmarknaden under alldeles för lång tid. Det är också att motverka den inlåsningseffekt som föräldrapenningen kan leda till om man inte delar på den.

Herr talman! Bostadsbidraget är också ett ekonomiskt skydd för barnfamiljer. Jag har i ett replikskifte varit inne på risken att dagens regelverk skapar skuldsättning för många barnfamiljer. Detta är verkligen något som vi behöver se över.

Vi behöver också se över regelverket för särlevande föräldrar, så att inte bostadsbidraget blir ytterligare en orsak till eventuell konflikt. Vi behöver också se över vilka inkomster som räknas in i bostadsbidraget. Det är viktigt att man ska kunna ta sig ur denna situation.

Även underhållsstödet är en viktig del av det ekonomiska skyddet då två föräldrar har valt att inte leva ihop och den ena föräldern inte har råd att betala underhållsstöd. Då är det viktigt att Försäkringskassan finns där.

Ytterligare ett område, förutom barnens rätt till sina föräldrar, som är viktigt för mig och Centerpartiet är detta med företagande. Det är också en väldigt viktig fråga för Centerpartiet. Den ligger oss varmt om hjärtat.

Därför är det viktigt att vi får leverans av nuvarande regering när det gäller företagares möjlighet att sköta sitt företag i mindre omfattning även under föräldraledigheten. Det kom ett tillkännagivande under förra mandatperioden, bland annat baserat på en motion från Centerpartiet. Även Moderaterna och Kristdemokraterna stod bakom det. Jag förväntar mig att regeringen kommer att leverera på detta under den här mandatperioden.

Ytterligare en viktig fråga som har att göra med företagares möjligheter är att beräkna SGI på historiska uppgifter - inte vad vi tror om framtiden utan vad som faktiskt har varit. Det skulle förenkla både för Försäkringskassan och för företagen. Det blir också enklare för företagare att planera när man väljer att bli förälder.

Herr talman! Jag börjar med att be om ursäkt för att min röst kanske inte är helt stadig i dag. Jag hoppas att mitt anförande är desto mer kärnfullt.

Herr talman! Regeringen och Sverigedemokraterna storsatsar just nu på att öka Sveriges klimatutsläpp och stoppa skydd av värdefull natur. Man presenterar ett elstöd som ger mest till de rikaste samtidigt som de allra fattigaste lämnas i sticket. Fattigpensionärerna i norra Sverige får inte 1 krona mer i elstöd. Barnbidraget och underhållsstödet till ensamstående föräldrar ligger kvar på samma nivå trots att både mat och vinterskor har blivit dyrare.

Miljöpartiet visar i sin budgetmotion att det går att göra precis tvärtom. I stället för att ge mest till de rikaste är vi det enda partiet som höjer både underhållsstödet för ensamstående föräldrar och barnbidraget. Vi ställer om för att klara klimatmålen samtidigt som vi fördelar mer pengar till de fattigaste både i Sverige och i världen.

Med vårt budgetförslag skulle både underhållsstödet och barnbidraget dessutom inflationssäkras, och är det någonting vi lärt oss den senaste tiden är det att vi behöver göra just det. Vi har enorma prisökningar.

Herr talman! Barnfattigdom är ett av de största samhällsproblemen vi ser i dag. Vi i Miljöpartiet är djupt oroade över Tidöavtalet och vad det kommer att innebära för familjer och barn i Sverige.

I stället för att utreda hur vissa barnfamiljer ska bli ännu fattigare och göra så att misstron ökar i samhället vill vi i Miljöpartiet tillsätta en kriskommission mot barnfattigdom. Kommissionen bör få i uppdrag att ta fram förslag för att bekämpa barnfattigdom med utgångspunkt i ett barnrättsperspektiv. Den bör behandla både trygghetssystemen och kompensatoriska åtgärder direkt riktade till barnen. Vi vill att barn ska få utrymme att vara delaktiga i processen och att barns åsikter ska beaktas även när man tar fram åtgärder.

Herr talman! I vår budget tar vi också vidare förslaget om en mer jämställd föräldraförsäkring. Vi vet att den första tiden i barnets liv är central för anknytning till båda föräldrarna. Den börjar precis då. Det är också när det första barnet föds som vi ser hur mäns och kvinnors arbetsliv blir dramatiskt mer ojämställt. Ett jämställt uttag av föräldraledigheten är den enskilt viktigaste reformen för att minska skillnaden i livsinkomst för män och kvinnor och skillnaden i obetalt hem- och barnomsorgsarbete.

Men eftersom Miljöpartiet satsar mycket mer pengar än regeringen på ekonomin för barn och familjer kan jag i dag inte yrka på vårt förslag. Riksdagen har ju redan fattat beslut om lägre budgetramar. Men med vår budget, där alla utgiftsområden ska ses som en helhet, visar vi att det går att både klara klimatmålen, stärka välfärden och se till att de barn och familjer som har de allra minsta ekonomiska marginalerna får mer i plånboken. Vi visar att man inte måste ställa samhällets svagaste mot varandra utan att vi tillsammans kan göra varandra starkare.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 20 december.)