Herr talman! Jag skulle säga så här som svar: Socialdemokraterna talar delvis om en annan sak. Det Riksrevisionen har tittat på i denna rapport är avvikelser mellan betyg och nationella prov. Så som jag uppfattar Linus Skölds replik, herr talman, efterlyser han egentligen en mycket större förändring av hela det svenska betygssystemet. Det kan vi förstås göra. Det är i sådana fall inte första gången vi gör det, kan jag påpeka.

När jag gick på högstadiet hade vi betyg 1-5. Det var ett relativt betygssystem, och man kunde inte bli underkänd. När jag började på gymnasiet hade man ändrat det. Då kunde man få IG, G, VG eller MVG. Då kunde man bli underkänd. Därefter har betygen ändrats igen till det betygssystem vi har nu med A, B, C, D, E och F, där man också kan bli underkänd. Häromåret fattade riksdagen beslut om att vi skulle ändra systemet på gymnasiet. Man skulle övergå till ämnesbetyg i stället för kursbetyg. Det är då alltså samma system på gymnasiet som man egentligen har i grundskolan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för likvärdig betygssättning

Det beror alltså på vad man vill göra. Vill Socialdemokraterna egentligen ta bort att man ska kunna bli underkänd om man inte har nått målen? Det är inte vår uppfattning att man ska göra det. Det är varken min uppfattning, mitt partis uppfattning eller regeringsunderlagets uppfattning. Däremot tycker jag att man mycket väl kontinuerligt kan diskutera annat i betygssystemet för att få det att fungera bättre. Men denna utredning kommer att särskilt titta på just frågan om de nationella proven och betygsättningen.

Herr talman! Nu blir jag lite förvånad. Nu tolkar jag det nästan som att Socialdemokraterna inte vill ha nationella prov i svensk skola. Jag har inte förut uppfattat att det har varit partiets uppfattning.

Det Riksrevisionen har tittat på i sin rapport är åtgärder som inte denna regering har vidtagit. Det är åtgärder som den tidigare regeringen och Skolverket har vidtagit. Det är Socialdemokraternas egen åtgärdsreform som Riksrevisionen har haft att titta på, och de har konstaterat att de åtgärderna är otillräckliga för att nå det man vill uppnå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för likvärdig betygssättning

Herr talman! Jag tror att vi också talar här om lite olika saker. Vi har ett betygssystem i Sverige som bygger på att tiotusentals lärare i olika åldrar i svensk skola sätter betyg utifrån kriterier. De kriterierna är kunskapsrelaterade. Det innebär att det kan stå i ett betygskriterium att en elev för att nå till exempel nivån C eller nivån A ska klara av att analysera på en viss avancerad nivå. Det är klart att det är en bedömningsfråga från lärare till lärare hur eleven når detta. Vissa lärare kan bedöma det på ett sätt, vissa lärare på ett annat sätt.

Om vi vill ha likvärdighet i betygssystemet kommer vi att behöva nationella avstämningar som innebär att vi få större möjligheter att jämföra. Det kallar Linus Sköld för stress, herr talman. Jag kallar det snarare för någon sorts kvalitetssäkring i fråga om att betygen i betydligt högre utsträckning ska bli rättvisande.

Sedan finns det en massa annat att diskutera vad gäller stress i skolan. Frågan är vad som är hönan och vad som är ägget. Det kan vara så att en elev som inte mår särskilt bra får sämre betyg på grund av det. Det kan också vara så att en elev som inte når de förväntningar eller mål som man har mår dåligt på grund av det. Jag är inte säker på att det alltid är så att stressen följer av just det som Linus Sköld menar.

Herr talman! I grund och botten ska man väl få betyg i matematik utifrån vad man kan i matematik och betyg i musik utifrån vad man kan i musik. Det tycker jag är en rimlig utgångspunkt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för likvärdig betygssättning

Det finns ju ett antal ämnen som inte har nationella prov i svensk skola, och dessutom har man vid olika åldrar olika nationella prov. Det har länge funnits en diskussion om hur man ska förhålla sig exempelvis till estetiska ämnen i skolan. Jag har sett förslag om att man inte borde ha betyg alls i vissa ämnen och att man i stället skulle ha till exempel deltagit/icke deltagit. Det tycker jag i grund och botten är fel. Jag tycker att elever som kanske inte får så höga betyg i de teoretiska ämnena men är väldigt duktiga i de praktiska ämnena bör få ett kvitto på det när man har gått i skolan.

Det finns också en del exempel på skolor där man ger väldigt höga betyg i just de ämnen som inte har nationella prov. Man kan ju ana att kanske inte alla i en klass har A i bild. Trots att de har fått A kanske de inte har nått upp till den nivån, och det är ju ett problem.

Handelshögskolans rektor skrev en artikel om att man inte litar på de betyg som eleverna har fått - han nämnde också ett antal skolor specifikt - och att man därför vill gå åt ett håll med intagningsprov och annat. Det får Handelshögskolan göra om de vill. Jag tror att det skulle kunna ha en viss återhållande effekt och kunna vara ett verktyg i arbetet mot betygsinflationen.

Herr talman! Det förefaller logiskt att det är svårt att knyta betygen till nationella prov i de ämnen som inte har nationella prov.

Det finns ju andra verktyg i den utbildningspolitiska verktygslådan. Ett sådant är Skolinspektionen och deras granskningar av skolor, till exempel. Om vi specifikt talar om friskolorna tycker jag att friskolesektorn har att ta ansvar för sin sektor, om jag uttrycker det på det sättet. De behöver bli bättre, skulle jag säga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för likvärdig betygssättning

Häromveckan var det en granskning av några friskolor, och då såg jag ett väldigt tydligt pressmeddelande från ordföranden i Friskolornas Riksförbund. Det är ju positivt att friskolorna som ändå har gemensamma organ, till exempel Friskolornas Riksförbund, också diskuterar frågor som kan ha viss koppling dit, även om jag är helt övertygad om att det finns problem med betygsinflation även inom kommunala skolor, herr talman.

Avslutningsvis är det som Niels Paarup-Petersen lyfter om ekonomiska incitament, sanktioner och annat sådant som kan täckas av andra utredningar, inte minst den friskoleutredning som kommer att påbörja sitt arbete inom kort och säkerligen också andra utredningar. Det finns ofta en tendens i politiken att när regeringen vill utreda något kommer alltid oppositionen, oavsett vilka partier som sitter i opposition vid den tiden, och kräver att man ska hälla på en massa andra frågor i den utredningen. Det är dock hela tiden en avvägning: Hur snabbt vill man kunna få utredningens betänkande, och hur snabbt kan man få fram lagstiftning? Vi ska ju komma i mål också, så ibland är det motiverat att utredningarna inte är superbreda.

Herr talman! Det var väl ingen skräll att jag skulle få den frågan från Daniel Riazat, och det är en viktig fråga. Det vill jag påpeka, herr talman. För legitimiteten för det svenska betygssystemet, för svensk skola i stort och också för friskolorna, oavsett om de är aktiebolagsdrivna eller idéburna i form av stiftelser eller så, är det väldigt viktigt att betygssystemet är likvärdigt, transparent och rättvist. Vi ska inte ha fuskbetyg, betygsinflation och så vidare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för likvärdig betygssättning

Många av de frågor som rör friskolorna kommer att omhändertas i den friskoleutredning som kommer att få sina direktiv under våren. Vill man veta vad den utredningen ska innehålla går man in på Google och skriver "Tidöavtalet". Man kan både särskriva det och skriva ihop det, även med bindestreck. I skolavsnittet i Tidöavtalet står det listat, och det är den största reformen av friskolesystemet sedan det infördes 1992 i svensk skola. Det är säkerligen så att en del av förändringarna borde ha gjorts tidigare, men nu kommer de att genomföras.

Men det är också viktigt att vi diskuterar det som betänkandet handlar om. Riksrevisionen har inte granskat betygen utifrån huvudman, om skolan är kommunal eller fristående, utan de har specifikt tittat på om en ändring i skollagen om att de nationella proven ska ligga mer parallellt med betygen har lett till den effekt som lagstiftaren ville ha.

Herr talman! Daniel Riazat och jag har lite olika utgångspunkter. Min utgångspunkt är att vi har problem med betygsinflationen, med fuskbetyg, i svensk skola, och det måste vi göra något åt. Daniel Riazats slutsats, som jag tolkar honom, är att vi har problem i svensk skola med betygsinflation och fuskbetyg, och de problemen ska vi därför använda som verktyg för att stänga friskolor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för likvärdig betygssättning

Det här visar olika utgångspunkter. Vänsterpartiet är emot friskolor, och partiet är dessutom emot betyg. Med Vänsterpartiets politik blir det ingen valfrihet, men det blir inte heller betyg. Då blir det svårt att motivera eleverna att anstränga sig i skolan och plugga, vilket betygen bidrar till. Vi har alltså olika utgångspunkter i frågan.

Nationella avstämningar har alltid funnits. Tidigare fanns examensprov i svensk skola, men de har avskaffats. När jag gick på lågstadiet hade vi en massa diagnostiska prov, och de finns fortfarande i svensk skola på många håll. I Stockholm finns ett särskilt Stockholmsprov för att jämföra skolor.

Det var kontroversiellt när nationella prov infördes. Vänstersidan var mycket emot därför att man egentligen var emot prov. Men nu har många också på vänstersidan förstått att proven är viktiga eftersom de ökar likvärdigheten i betygsättningen. Det är därför hela diskussionen kring betygsinflationen i dag handlar om att kunna använda de nationella proven för att skapa mer likvärdiga betyg. Jag önskar att även Vänsterpartiet kunde ansluta sig till detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för likvärdig betygssättning

Herr talman! I Linus Skölds tidigare replik men även nu i hans anförande talar han om att betygssystemets konstruktion är felaktig.

Om jag inte missminner mig var det Socialdemokraterna som en gång i tiden startade reformen om ett målrelaterat system på 80-talet. Det var en borgerlig regering som genomförde det. Men det var Socialdemokraterna som startade utredningen om målrelaterade system eftersom man var motståndare till urvalssystemet med det relativa systemet.

Konstruktionen i sig kommer i grunden från Socialdemokraterna. Det känns märkligt att man då kritiserar det så öppet. Dessutom har det funnits tillfällen att ändra konstruktionen om man nu hade velat det under resans gång. Men det har man inte gjort. Man har tvärtom bara gjort mindre justeringar. Men att det målrelaterade systemet skulle vara felaktigt är någonting nytt jag hör från Socialdemokraterna. Linus Sköld får rätta mig om han menade någonting annat än det.

Linus Sköld talar också mycket om den utredning som ska tillsättas. Det är lustigt att han säger att det är ett snävt uppdrag när utredningen ännu inte har fått sina direktiv klara. Vi håller på att arbeta med dem för tillfället. Vad är det Linus Sköld känner till som vi som håller på att arbeta med det inte känner till? Det är en lite märklig kommentar.

Givetvis måste man skylla på friskolorna. Friskolorna gör allt fel. Vi från vår sida säger att likvärdiga betyg är viktigt. Betygssystemet ska upprätthållas. Det är viktigt att ett betygssteg innebär de faktiska kunskaper man kan förvänta sig.

Men att hela tiden säga att glädjebetyg och liknande bara finns på fristående skolor och bara peka ut de vinstdrivande bolagen är fel. Det finns också många kommunala skolor som ägnar sig åt betygsinflation.

Herr talman! Först och främst: Jag kommer inte att rösta för någon socialdemokratisk reservation, så har vi det klart.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för likvärdig betygssättning

Sedan gäller det om vinstincitament är betygsdrivande. Problemet som jag ser med Linus Skölds argumentation är att han generaliserar. Om det är så att detta sker är det såklart ett problem på kanske just den skolan där det sker. Men att i generella termer hela tiden peka ut en hel sektor som anledningen till att vi har en betygsinflation är lite grann att blunda för problemen.

Det finns också väldigt många kommunala skolor som höjer sina elevers resultat. Det gäller inte minst från F till E. Det skulle innebära så mycket problem om man skulle göra alla stödinsatser som krävs för att lyfta en elev från F till E. Det ligger lite grann i betygssystemets konstruktion.

Jag kan hålla med Linus Sköld om att när det gäller lärarrollen är det inte lärarna som är problemet. Ett målrelaterat system bygger lite grann på att lärarna gör bedömningarna. Det är betygssystemets konkretisering vi behöver titta på.

Vi borde gå in och titta på betygskriterierna. Vad är det som vi kan stärka där? Där har vi gemensamt gjort förändringar. Vi från Sverigedemokraterna menar att vi måste göra mer än så. Vi måste göra mycket mer tydliga och konkreta beskrivningar av vad varje betygssteg ska innehålla.

Men att ständigt beskylla en hel sektor, alla lärare som jobbar där, alla elever som går där, alla föräldrar som väljer just de skolorna tycker jag är oanständigt. Det är inte rättvisande.

Fokusera på problemen där problemen är och gör någonting åt det! Kan vi göra det så kan vi komma långt i en gemensam aktion.

Herr talman! Mycket av det jag skulle säga har sagts av föregående talare - av Fredrik Malm, ska jag säga, så att det inte missuppfattas i protokollet.

Betyg är viktigt av många skäl, inte minst för just urval. Historiskt var det under 70- och 80-talen en större diskussion om urvalets roll i betygssystemet och hur det skulle vara och inte vara. Ibland känner man av att de ideologiska skillnaderna finns kvar och dyker upp lite då och då.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för likvärdig betygssättning

Betyg är viktigt för urval. För att vi ska kunna välja ut vem som ska gå en viss linje eller liknande finns det inget bättre sätt än att mäta om de kunskaper man har är tillräckliga för att klara av den utbildning som väntar. Då är betyg viktigt.

Men detta bygger också på att betygssystemet är transparent och tydligt och att de betyg som ges motsvarar de faktiska kunskaper man har. Får man ett A ska man ha kunskaper som motsvarar ett A, så som de är formulerade i måldokumentet.

Detta är inte alltid lätt. Skolverket kom för något år sedan med en rapport som pekar på just att systemets själva konstruktion bygger mycket på att det med ett målrelaterat system är ett antal lärare som ska göra bedömningar, och det är kanske inte alltid lätt att se till att lärarna faktiskt gör samma betygsbedömningar. Det är svårt att få till likvärdighet om man inte justerar betygssystemet i sig.

Ändringar har gjorts. Vi hörde precis i ett replikskifte att det har gjorts smärre förändringar för att förtydliga och förenkla. Men från vår sida tror vi att det krävs ännu mer. Kanske bör man överväga någon form av relativt inslag, inte minst på skolenhetsnivå, för att styra. Något sådant får man överväga, och därför har en diskussion nu påbörjats om hur utredningens direktiv ska se ut för att vi ska kunna skapa ett så rättssäkert och likvärdigt betygssystem som möjligt. Tanken är också att detta ska leda fram till att en elev som kommer från kommun A ska bedömas på samma sätt som en elev som kommer från kommun B. Det måste vara målsättningen. Detta måste vi kunna göra också i ett målrelaterat system, även om utmaningarna då kanske är desto större.

Den politiska debatten har fokuserat mycket på systemet såtillvida att det har handlat om det man kallar för marknadsskola. Man talar om marknadsskola i negativa termer. Jag vill poängtera, herr talman, att marknadsskola alltså handlar om elevens rätt att välja skola. Det är detta som är innebörden av marknadsskola. När man kritiserar marknadsskolan kritiserar man elevens rätt att välja skola. Utan flera alternativ går det inte att göra så många val.

Denna rätt försvarar vi till fullo. Den är okränkbar, enligt vårt sätt att se det. Det är eleven som ska välja skola, inte politiker eller tjänstemän.

Varningssignaler har kommit under rätt lång tid. Jag minns att universiteten för 20 år sedan sa att de kunskaper som eleverna hade med sig från gymnasiet inte höll. De hade elever som kom med godkända betyg men inte klarade av undervisningen. Framför allt gällde det då främmande språk - nu har det även gällt matematik.

De varningssignalerna fanns. Vi hade under väldigt många år en socialdemokratisk regering som inte tog dem på allvar. Redan då kunde man ha börjat fundera över om det fanns något problem med betygssystemet, det vill säga likvärdigheten. Detta var långt innan deras fabulering om marknadsskolan började poppa upp i diskussionen.

Det finns också gymnasieskolor som har sagt att man får elever som inte klarar av undervisningen för att de har fått "snäll-G", som det oftast handlar om. Personer har alltså blivit godkända trots att de kanske inte haft tillräckliga kunskaper för att kunna tillgodogöra sig utbildningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för likvärdig betygssättning

Nu har Skolinspektionen granskat detta, och det är det som ligger till grund för denna debatt. Vi kan instämma i många av de förslag som Riksrevisionen lyfter fram, och det är också detta som är grunden för den utredning som kommer.

Jag tycker dock att man kan problematisera lite grann. Ibland blir den politiska debatten mer eller mindre fokuserad på vissa frågor. Vi hade tidigare ett replikskifte om kopplingen mellan nationella prov och betygsresultat, inte minst när det gäller de praktiska ämnena. Det haltar lite grann när det sägs att det finns betygsinflation i de praktiska ämnena därför att betygsresultaten där inte stämmer överens med de nationella proven, som eleverna har i svenska, matte och engelska. Det där blir lite konstigt, för att man är bra i de teoretiska ämnena behöver inte innebära att man är bra i de praktiska, och vice versa. Jag tycker att det är väldigt svårt att göra en sådan bedömning.

När man säger att betyg i ämnen utan nationellt prov avviker mer blir det därför lite konstigt - avviker från vad? Jag hade kanske önskat mig en lite mer intellektuell diskussion om hur man skulle kunna göra för att komma till rätta med saken, om man anser att betygen är för höga i de praktiska ämnena - vilket kanske inte stämmer, men det är i alla fall så det utmålas. Detta kanske också är något som utredaren bör titta lite på, utan att för den delen göra någon hänvisning till de nationella proven i teoretiska ämnen.

I den politiska debatten om detta med nationella prov tenderar man också ibland att mena att det betyg du får på nationella prov är det du sedan också ska ha i slutbetyg. Detta stämmer inte heller. De nationella proven är bara vägledande. Om kunskaperna har uppnåtts på annat sätt kan det nationella provet inte sänka betyget.

Jag utgår också från att en skola lägger ned tid och kraft och gör insatser när det upptäcks att elever får lite sämre resultat på det nationella provet. Det kan handla om lovskola eller andra riktade insatser som gör att eleven höjer sina kunskaper efter det att det nationella provet har gjorts. Då är det inte heller konstigt att betygsresultaten är högre än på det nationella provet. Att detta görs är kanske ännu tydligare på en mindre skola än på en stor skola.

Det finns alltså många saker att problematisera kring. Vi hoppas att den här utredningen ska innebära att vi får mer likvärdighet i systemet.

(Applåder)

Herr talman! Jag tycker att Niels Paarup-Petersen är inne på något viktigt.

Nej, Sverigedemokraterna tycker inte att det är en bra idé att koppla betygen i praktiska ämnen till utfallet av nationella prov, för det är två helt skilda saker. Nationella prov i grundskolan i svenska, engelska och matte är något helt annat. Det är helt andra krav och förutsättningar än i till exempel hemkunskap och slöjd.

Bara för att man är bra i hemkunskap, slöjd och liknande behöver man inte vara det i matte, engelska och svenska, och vice versa. Vi har hela tiden sagt att den kopplingen är fel. När man säger att det är betygsinflation i dessa ämnen och pekar på resultaten i de nationella proven blir det en konstig jämförelse.

Hur ska man då göra? Om jag hade lösningen på detta skulle det vara jättebra, men det har jag inte. Detta är något som man får fundera vidare på. Vi måste kunna hitta ett sätt som gör att vi inte heller har betygsinflation i de praktiska ämnena.

Hur man ska göra detta, hur man ska mäta och hur man ska väga in detta får nog en utredning titta på. Vi skulle gärna vilja se det. Men vi vill absolut inte ha någon koppling till nationella prov i teoretiska ämnen.

Herr talman! Det blir ett hypotetiskt resonemang. Skillnaden kan ju bero på många saker. Det kan vara en liten skola. Skolan kanske har musikprofil. Man kanske har stort fokus på praktiska ämnen. Jag kan räkna upp ett antal fristående skolor i just Malmö som har stark musikprofil, och där följer andra estetiska ämnen med.

Det kan också vara så att man på en fristående skola har väldigt aktiva föräldrar som har valt just den skolan. Då har eleverna en helt annan press hemifrån när det gäller att uppnå resultat.

Jag tror att det är riktigt att man måste väga in saker och titta på annat när det gäller teoretiska ämnen. Kanske man behöver titta på hur betygskriterierna är utformade i exempelvis de praktiska ämnena.

Det kan också vara så att kommunala skolor sätter för låga betyg. Det vet vi inte heller. Det kan vara många som är frånvarande i de praktiska ämnena. Det finns många frågeställningar som inte har belysts. Det enda man har belyst är att vi ser att elever har högre betyg i de praktiska ämnena relaterat till de nationella proven, och det menar vi är en felaktig jämförelse. Det är i alla fall detta man har fokuserat debatten på.

Det hypotetiska resonemang som Niels Paarup-Petersen är inne på tror jag kanske inte att vi kan hitta stöd för, men en utredare får ta reda på hur man ska säkerställa att det inte heller blir betygsinflation i de praktiska ämnena.

Herr talman! Jag tycker att denna debatt har varit synnerligen belysande. Man fokuserar inte på kärnfrågan och huvudfrågan här, nämligen att elever runt om i Sverige som jobbar hårt för att få kunskaper och som sliter för att komma in på en utbildning i framtiden och få möjlighet att skapa sin egen framtid inte får rättvisa betyg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för likvärdig betygssättning

Oppositionen duckar fullständigt för den frågan. Man ägnar sig bara åt pajkastning och åt att prata om andra frågor än det faktum att problemen med felaktiga och orättvisa betyg har negligerats av flera regeringar, inte minst den regering som vi senast såg lämna över Regeringskansliet.

Jag tycker att detta är väldigt provocerande för alla de elever, lärare och föräldrar som tittar på denna debatt och undrar varför det inte har hänt något på detta område. Åren går, och som vi har hört här i debatten är problemet knappast nytt. Men nu tar vi tag i detta. Vi vet att det finns en ganska bred kunskap om vad vi behöver göra. Det är inga hemligheter, utan nu kan vi faktiskt göra verkstad av detta.

Som flera av mina kollegor, både Fredrik Malm och Patrick Reslow, har varit inne på tidigare här i dag har vi nu bland annat en utredning på gång som handlar om betygssystemets kunskapsfokus. Det är en viktig del i det arbete som vi nu sjösätter för att råda bot på det problem som regeringar har negligerat och bara bortsett från under alltför lång tid.

Jag vill ta upp ytterligare ett exempel här som handlar om de nationella provens tillförlitlighet. Vi har vidtagit åtgärder för att säkerställa att de nationella proven digitaliseras och rättas centralt. Det är en fråga som har tröskats på Skolverket i väldigt många år, men nu har vi gett Skolverket i uppdrag att återkomma i september månad med en uppdaterad tidsplan för hur vi skyndsamt ska få detta på plats.

Det är givetvis helt centralt i denna fråga. Om vi ska koppla betygen till resultatet på de nationella proven måste vi också säkerställa att resultatet på de nationella proven är tillförlitligt och att vi där får de bedömningar av elevers kunskaper som vi behöver för att kunna göra en rimlig bedömning.

Men vi stannar givetvis inte där, utan det finns mycket kvar att göra. I Skolinspektionens rapport om rektorers arbete när det gäller just betygsättning, vilken publicerades i juni, belyser man att ytterligare saker behöver göras. Det handlar bland annat om den fråga som har varit uppe här i debatten när det gäller ämnen som inte har nationella prov. Det är ett konkret exempel.

Det handlar också om den svaga tilliten till de nationella proven bland lärare och rektorer, som anges som skäl till att man inte i större utsträckning kopplar resultatet på de nationella proven till slutbetygen. Detta är något som vi behöver titta på.

Ett annat exempel som lyfts fram är påtryckningar på lärares betygsättning från bland annat föräldrar. Det är därför vi tycker att det är så viktigt att påskynda arbetet med central rättning av de nationella proven.

På område efter område vidtar vi nu alltså åtgärder. Här finns absolut mer att göra, men på bara några månader har vi sjösatt omfattande reformer för att råda bot på ett problem där jag noterar att den politiska vänsterkanten bara ägnar sig åt pajkastning.

Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! Nu har vi en regering som äntligen tar tag i frågan om orättvisa betyg i Sverige. Vi har i dag diskuterat den utredning som vi ämnar tillsätta för att få ett rejält kunskapsunderlag för att råda bot på dessa problem.

Precis som slås fast i den rapport från Riksrevisionen som vi i dag diskuterar har det inte fungerat med den tidigare tandlösa regleringen. Vi behöver en annan typ av reglering för att säkerställa att ett betyg blir ett skäligt bevis på vad man faktiskt kan. Här ser vi att mer behöver göras.

Det finns en ganska bred internationell kunskap, och det finns en bred kompetens bland forskare i Sverige kring olika modeller och olika utformningar av detta. Så kunskap och forskning finns. Nu handlar det om att landa i hur vi i Sverige ska kunna ta vara på den kunskap som vi har för att få fram en modell som fungerar också i Sverige. Och jag ser fram emot att få tillsätta en sådan utredning. Det önskar jag att den tidigare regeringen hade gjort. Nu gör vi det.