Fru talman! Detta är ju oerhört viktigt. Jag delar naturligtvis kritiken. Vi hade ett innehållsrikt särskilt yttrande om nackdelarna med detta, eller rättare sagt om utformningen av förslaget.

Det drabbar Kommuninvest. Det drabbar medlemsägda banker som lokala sparbanker eller Länsförsäkringar Bank. Detta med Kommuninvest är väldigt allvarligt, för en stor andel av våra små och medelstora kommuner har ingen annan finansiering. De lånar av Kommuninvest för att finansiera investeringar i välfärden. Det kommer alltså att bli dyrare. Det är en väldigt olycklig situation.

Men nu är vi där vi är. Regeringen har att hantera detta oavsett om man vill eller inte. Det var därför jag ville ställa frågan. Jag hör att ledamoten säger att regeringen ämnar återkomma så snart som möjligt med förslag. Jag hoppas att det verkligen blir av, för det är som sagt långt efter angiven tid från riksdagen.

Jag är dock lite osäker. När vi i skatteutskottet hanterade skrivelsen om hur regeringen hanterar alla tillkännagivanden är jag inte helt säker på att skatteutskottet sa: Det är bråttom - skynda på!

Det åligger ju Moderaterna som regeringsparti ett visst ansvar att uppfylla tillkännagivandet.

Fru talman! I dag debatterar vi alltså skatteutskottets betänkande 12, vilket som vi redan har hört handlar om skattefrågor rörande företag, kapital och fastigheter.

I betänkandet behandlas många motioner och därmed en stor mängd förslag och frågor. På så sätt skulle man kunna debattera betänkandet hela dagen, men det ska vi såklart inte göra.

Vi socialdemokrater står bakom alla våra yrkanden i betänkandet, men för tids vinning yrkar vi bifall enbart till reservationerna 5 och 16.

Jag skulle till att börja med vilja säga någonting mer generellt om skatter, både företagsskatter och kapitalskatter, för att sedan beröra några av förslagen mer i detalj. Låt mig börja med det generella om skatter!

I jämförelse med många andra länder har Sverige en hög skattenivå. Mätt som exempelvis skattekvot, det vill säga totala skatteintäkter i förhållande till bnp, har Sverige en högre skattenivå än många länder - även om skattekvoten i dag är lägre än för ett par decennier sedan.

Med det sagt är det ibland problematiskt att prata om skatter i ett vakuum eftersom skatterna sällan har ett egenvärde. Skatter ska vara effektiva, det vill säga uppnå sitt syfte på bästa sätt, och de ska vara enhetliga, neutrala och likformiga. Skatterna ska aldrig vara högre eller mer omfattande än vad som behövs för deras syfte. Allt annat lika vill vi såklart betala så låga skatter som möjligt. Problemet är bara, fru talman, att "allt annat lika" inte existerar. Du kan inte både ha kakan och äta den. Därför kan skatter inte debatteras i ett vakuum - de finansierar ju det vi håller kärt i Sverige.

Vi socialdemokrater har alltid drivit en politik för att alla svenskar, oavsett bakgrund, yrke och inkomst, ska kunna välja sin egen väg i livet. På så sätt är vi ett frihetstörstande parti. Vår förste kongressvalde partiledare och förste statsminister, Hjalmar Branting, uttryckte det som att alla måste ges möjligheten att förverkliga sina bästa stämningars längtan.

Ett jämlikt och jämställt samhälle har varit en förutsättning för detta mål, och politik för full sysselsättning har varit ett medel - kanske det viktigaste instrumentet - för att närma oss just fria och jämlika individer i ett fritt och jämlikt samhälle. Denna politik för full sysselsättning har tillsammans med uppbyggnaden av den generella välfärdsstaten varit, och är alltjämt, en av grundpelarna i den svenska folkhemsmodellen.

Denna politik har också ett mycket starkt stöd i stora delar av den svenska befolkningen. Folkhemmet och välfärdsstaten hade varit omöjliga utan skatter. Folkhemmet och välfärdsstaten hade faktiskt varit omöjliga utan skattenivåer som överstiger dem i andra länder i Europa. Det är för att vi har olika ambitioner med staten.

Vi socialdemokrater ser alla fördelarna med den starka svenska modellen, där skattesystemet spelar en central roll i att främja jämlikhet genom att hjälpa till att omfördela rikedom och finansiera offentliga tjänster som trygghetssystem, utbildning och sjukvård - vilket är viktigt för att ge alla medborgare lika möjligheter. Därför kan vi som sagt inte diskutera skatter i ett vakuum.

Detta betänkande handlar delvis om skatterna på företagen i Sverige, som vi hörde i ett tidigare anförande. Om man tittar på internationella undersökningar ser man att utgångspunkten är att företag i Sverige har mycket goda förutsättningar och ramvillkor i förhållande till omvärlden. Sverige har i åratal prenumererat på tio-i-topp-placeringar i olika rankningar gällande konkurrenskraft, exempelvis OECD:s index.

Denna typ av index mäter saker som infrastruktur, hälsa och utbildning, högre utbildning och innovationskraft. Den som tror att Sveriges konkurrenskraft enbart handlar om och avgörs av en enstaka skattesats här - eller, som vi hörde i tidigare anförande, flera skattesatser både här och där - misstar sig alltså. Här är vi tillbaka i att det är det som skatterna finansierar som är så oerhört viktigt för Sverige, och i detta fall är det också viktigt för svensk konkurrenskraft.

Sverige har historiskt visat - och med en framtida ny regering kommer vi också att visa - att Sverige är en kunskapsintensiv nation som ligger i framkant när det gäller innovation, digitalisering och grön innovation. Ska vi fortsätta att ligga i framkant behöver vi en handlingskraftig politik, och där skiljer partierna sig åt. En handlingskraftig politik för grön innovation åstadkoms inte genom sänkta skatter utan snarare genom att vi gör vårt samhälle starkare.

I detta betänkande har vi socialdemokrater inga förslag till förändringar av skatter på företagande, men totalt sett har vi en progressiv politik för ett bra näringsklimat i Sverige. Det vi vill på detta område är att 3:12-reglerna fortsatt ska utredas så att de är balanserade. Syftet med skattereglerna för fåmansföretag är att vi ska ha neutrala skatteregler, det vill säga neutrala mellan att vara anställd och att vara företagare, och i det avseendet beklagar vi regeringens tilläggsdirektiv kopplat till den pågående utredningen. Som jag nämnde tidigare, fru talman, yrkar vi bifall till reservation 5.

Fru talman! Om jag tillåts vill jag göra en liten utvikning kring vad som inom forskning ibland kallas tillväxtens djupa bestämningsfaktorer, det vill säga vad som på sikt - över tid - leder till tillväxt. Forskningen är inte alltid entydig, men det finns några faktorer man alltid brukar peka på. Det är saker som utbildning, infrastruktur, tillit och låg korruption. Statistiskt vet vi att exempelvis både tillit och låg korruption brukar vara kopplat till mer jämlika samhällen.

Varför nämner jag då detta i en debatt om företagsskatter? Jo, precis som att vissa skatter kan vara tillväxthämmande kan även sänkta skatter vara tillväxthämmande om de slår mot faktorer som leder till tillväxt.

Just nu har vi en regering som uppenbarligen inte ser hur vanligt folk har det och som dessutom prioriterar ned saker som utbildning och infrastruktur. Man väljer aktivt att minska tilliten i samhället genom att helt bortse från det man lovade i valet. Man tar också steg i auktoritär riktning, med Orbán som förebild, vilket på sikt troligen leder till korruption. Ett exempel är den stoppade insynen i elstödet, och det finns många andra exempel. Dessa steg läggs samman till en riktning som är fel också om man vill skapa ett bättre företagsklimat.

Vi socialdemokrater ser de naturliga samband jag nämner, alltså vad som leder till långsiktig tillväxt, men det verkar inte regeringen göra. Som lök på denna företagarfientliga lax riskerar man dessutom att erodera stödet för frihandel i vårt land. Frihandeln är ju det mest centrala för ett litet, exportberoende land som Sverige. Innan krisen sysselsatte exportindustrin 1,4 miljoner svenskar, och nästan halva vår bnp kommer från exporten. Därför måste vi i alla sammanhang värna frihandeln.

Det fungerar på samma sätt här: Vi vet från historien att man minskar stödet för frihandel om man urgröper trygghetssystemen och utbildningssystemen. Genom att hota tryggheten lyckas regeringen på så sätt hota även stödet för frihandeln, vilket på lång sikt kommer att vara extremt skadligt för det svenska näringsklimatet.

Här står alltså en viktig strid i svensk politik. Frågan är om vi ska värna handeln, som är betydligt viktigare än enskilda eller många skattesänkningar, exempelvis bolagsskatt, 3:12-regler och bankskatt, som vi hörde i tidigare inlägg. Ibland undrar man om det ska finnas några skatter kvar efter att en borgerlig regering har styrt.

Jag menar att det är viktigt, riktigt och nödvändigt att föra en politik som håller ihop landet om vi på sikt vill ha ett stöd för frihandel, EU:s inre marknad och tillväxt. Om vi vill skapa full sysselsättning är det den typen av politik som behövs. I stället, fru talman, har vi en regering som inte ser dessa samband. Det gör mig orolig.

Dagens regering för en politik där man sänker skatterna för de rikaste - för övrigt inte för företagen; det finns ju inte ett förslag på sänkningar för företagen, även om man pratar om det. I stället vill man sänka skatter för de rikaste individerna. Samtidigt eroderar man det som har skapat det goda svenska näringsklimatet, och då är frågan hur det svenska näringsklimatet kommer att se ut om ett antal år.

Jag ser att tiden rinner iväg, så jag ska bara säga några väldigt korta ord om skatter på kapital. Då behöver vi zooma ut lite grann, eftersom ojämlikheten ökar i världen och har gjort så i decennier. En busslast av världens rikaste personer äger lika mycket som halva jordens befolkning tillsammans. Samma sak gäller faktiskt vårt eget land: fem personer äger mer än fem miljoner svenskar.

Just nu uppger tre av tio ensamstående med en lön under 35 000 kronor i månaden att de inte kan sätta näringsrik mat på bordet till sina barn. Jag tycker att det behöver sjunka in: Tre av tio ensamstående kan inte sätta näringsrik mat på bordet till sina barn!

Då är det uppenbart att Sverige behöver en annan politik, en politik som minskar klyftorna. För att klara det behöver vi inte lägre skatter utan kanske i vissa avseenden faktiskt högre skatter för att göra någonting åt de ökande klyftorna och den ökande ojämlikheten. Men i stället har vi en regering som med kirurgisk precision har sänkt skatten för de rikaste, lagt ned utredningar som skulle kunna göra Sverige mer rättvist och nu remitterar ytterligare skattesänkningar för de absolut rikaste.

Här behöver de som har det bäst också bidra mest, och det är därför vi socialdemokrater vill utreda en beredskapsskatt. Det var något som vi också pratade om i valet och som skulle kunna finansiera de ökande behoven i försvaret och samtidigt frigöra resurser för exempelvis dem som har det allra tuffast. Med en beredskapsskatt som betalas av dem som har allra mest i Sverige blir Sverige lite rättvisare. Det är synd att den svenska högern inte ser det.

Avslutningsvis, fru talman, är vi socialdemokrater alltid beredda att delta i diskussioner om en stor och bred skattereform. Det skulle vara bra för Sverige. En sådan måste såklart ha som utgångspunkt att Sverige även framåt ska vara ett framgångsrikt, progressivt och rättvist land. Det står i bjärt kontrast till den politik som förs av regeringen, som just nu sänker skatterna för de rikaste med ökad ojämlikhet som resultat.

Tyvärr leder det till ökad orättvisa och faktiskt också ett sämre företagsklimat, och det är dåligt. Det är dåligt för Sverige, det är dåligt för Europa och det är faktiskt dåligt för världen, eftersom Sverige historiskt har varit ett föredöme i de här frågorna.

Fru talman! Tack, ledamoten Ahlstedt, för frågan hur det kommer sig att sänkta skatter inte leder till hög tillväxt.

Vi kan ju börja med att hålla oss till forskningen. Där är man tydlig när det gäller tillväxtens djupa bestämningsfaktorer: Det handlar om utbildning, infrastruktur och tillit, som över tid visar sig leda till tillväxt.

Problemet är att när man för en politik som gör världen mer och mer orättvis undergrävs förtroendet för samhället och för handel. Detta ser stora internationella organisationer som OECD, IMF och Världsbanken. De låter ju ibland som rödare sossar än jag, just för att de ser de här sambanden.

Om vi ska titta på tillväxtens djupa bestämningsfaktorer kan vi inte titta på enstaka år. Även det vet vi från forskning. Man kan inte titta på tillväxt per capita under en väldigt kort tid, framför allt inte när Sverige dessutom har haft en förändring av befolkningsstrukturen under de senaste åren. Det är inte ett rimligt sätt att försöka förstå hur man skapar tillväxt.

Jag skulle vilja skicka tillbaka frågan till ledamoten Ahlstedt. När forskningen så tydligt visar att det är andra variabler än skattenivåerna som leder till tillväxt, hur kommer det sig då att Moderaterna inte ser det som IMF, OECD och Världsbanken ser, nämligen att om samhället och världen inte håller ihop kommer både vårt frihandelssystem och tillväxten att bryta ihop, och då kommer vi inte längre att ha en öppen och fri värld?

Fru talman! Först tre gånger historierevisionism: Först och främst var det borgerliga regeringar både under 70-talet och under 90-talet som agerade på ett orimligt sätt, vilket gjorde att de kriser som drabbade Sverige och världen drabbade vårt land hårdare än vad de annars skulle ha gjort.

Ledamoten nämnde arvs- och gåvoskatterna, som togs bort av en tidigare socialdemokratisk regering för att dessa skatter inte fungerade som avsett. Då kommer jag tillbaka till det som jag sa tidigare, nämligen att vi socialdemokrater aldrig kommer att stå bakom skatter som inte fungerar. Däremot kommer vi alltid att utveckla vår politik, för vi vet också att vi behöver ett samhälle som hänger ihop.

Det är samma sak när det gäller kapital. Naturligtvis behövs det kapital som kan investeras. Det ser också vi socialdemokrater. Ibland när man hör Moderaterna låter det som att Sverige har skatter som helt sticker ut i förhållande till resten av Europa. Men i många avseenden har vi väldigt konkurrenskraftiga skatter, vilket också har gjort att det finns god tillgång till kapital i Sverige. Exempelvis är Stockholmsregionen den plats i världen efter Silicon Valley som har flest enhörningar just beroende på en så välfungerande tillgång till riskkapital plus ett antal andra faktorer. Det är klart att vi också ser det.

Det som oroar mig är att Moderaterna inte ser hela bilden - att de inte ser att om det inte finns en politik för att samhället ska hänga ihop går samhället isär. Då mister människor tilliten, då ökar korruptionen och då bryter handelssystemen samman. Det är det som har hänt i Midwest i USA, och det var det som hände i Belgien när man röstade mot Ceta. Om man inte på riktigt har en idé om att hålla ihop samhället kommer man på sikt också att bryta tillväxten och få en urusel näringspolitik.

Fru talman! Det första jag tänker på är: rub it in, apropå att inte representera regeringspartier. Det känns ändå lite märkligt att inte representera regeringspartierna när man har varit ledamot sedan 2014. Men så kan det vara.

Jag kan börja med att konstatera att detta är svår materia. Det är, precis som ledamoten gav uttryck för, inte lagstiftningen som reglerar denna fråga, utan det handlar just om tolkning av lagstiftning.

I grunden kan man ha förståelse för de principer som Skatteverket har satt upp, det vill säga att man ska kunna beräkna värdet av sponsring. Det är då baserat på ett antal mer fasta variabler, exempelvis åskådare och så vidare. Så långt, så gott.

Sedan blir det problematiskt. Det vet jag själv. Här får jag passa mig eftersom jag har två olika roller. Men jag är ordförande för Stockholms Ishockeyförbund, som har verkat väldigt mycket för damishockey. Det är klart att när företagen väldigt tydligt uttrycker att det finns ett behov av sponsring av idrott för både killar och tjejer, män och kvinnor blir det problematiskt när det totala regelverket inte stöder denna inriktning. Så långt är vi helt eniga.

Sedan är frågan om rätt väg att gå är att försöka detaljreglera detta. Och den socialdemokratiska ingången var att detta är en fråga som är svår att detaljreglera, även om min uppfattning är att vi ser problemet. Där hoppas jag ändå att Skatteverket och andra aktörer ser detta problem och ser att företag vill sponsra både killar och tjejer. Det är inte samma sak som att sponsringen går över till gåvor. Det är inte detta det handlar om.

Fru talman! Jag delar ledamoten Vilhelmssons syn på att det finns problem när det gäller både hur resurser allokeras till idrotten och hur det ser ut.

Jag är, som sagt, ordförande för Stockholms Ishockeyförbund och vet att vi under de senaste tio åren har haft en ökning med 1 300 procent av lag i Stockholm som spelar dam- och flickishockey. Det finns alltså mycket positivt i utvecklingen när det gäller dam- och flickidrott och definitivt inom ishockeyn.

Nu är det inte det som jag ska prata om. Men jag vill bara konstatera att jag delar ledamoten Vilhelmssons syn på problemet, och det gjorde vi socialdemokrater också när detta hanterades. Däremot hade vi en lite annorlunda syn på hur vägen framåt ser ut.

Jag stannar med att konstatera att vi har sett lite olika på hur vägen framåt ser ut, men jag lovar att arbeta ihop med ledamoten Vilhelmsson för att försöka att lösa problemet. Vi har samma bild av problemet.

Fru talman! Tack, ledamoten Rönn, för frågan!

Om vi börjar med förutsättningarna är i varje fall min uppfattning att om vi talar om totalen av den ekonomiska politiken kan man inte säga att vi har styrt under de senaste åtta åren. Vi har haft socialdemokratiskt ledda regeringar, vilket jag har välkomnat just för att man inte har varit i den typ av kaos som jag uppfattar att Sverige har varit i under tiden efter valet. Däremot har flera av budgeterna varit borgerliga budgetar. Under vissa perioder har vi också försökt att samarbeta, exempelvis med Liberalerna.

Delar av den här perioden har vi också sänkt skatterna, bland annat på initiativ från Liberalerna. Precis som jag inte tror att tillväxten bara studsar upp per automatik för att man höjer skatterna tror jag inte heller att den studsar upp när man sänker skatterna.

Jag hävdar att min uppfattning nog har gott stöd i den lilla forskning som finns när det gäller tillväxtens djupa bestämningsfaktorer. Det beror på vad man använder skatterna till. Det är vad som avgör huruvida tillväxten påverkas positivt eller negativt av skatterna.

Om man försöker sig på en exposé över världen och tittar generellt kan vi konstatera att länder med högre skattenivåer som är välfärdsstater generellt sett har en lägre arbetslöshet och en högre sysselsättningsnivå. Det är en del av förklaringen till den svenska arbetslösheten. Vi har en alldeles för hög arbetslöshet. Men vi har också en sysselsättningsnivå som är väldigt hög. Det tänker jag att ledamoten också känner till. Om vi på riktigt ska analysera den här frågan behöver vi se på arbetslöshet och sysselsättningsnivå ihop.

Fru talman! Tack, ledamoten Rönn, för frågan!

Vi delar en del åsikter kopplat till ledamotens senaste inlägg. Jag är definitivt av uppfattningen att den som kan jobba ska jobba. Jag är också av den uppfattningen att om fler går till jobbet blir det ett sätt att få ett samhälle att hänga ihop. Det är ett klassiskt socialdemokratiskt sätt att försöka minska klyftor.

Därför var det glädjande innan pandemin att vi hade den lägsta användningen av olika typer av trygghetssystem och sociala stödsystem sedan 70talet. Någonting hände i Sverige som gjorde att det var fler människor som sökte sig ut på arbetsmarknaden. Det är i grunden positivt.

Däremot är vi helt oeniga om huruvida regeringen satsar på utbildning. Min uppfattning är, med all respekt, att en lögn inte blir sann bara för att den upprepas. Jag hör hur kommuner från hela landet skriker efter ökade resurser.

Eftersom regeringen inte vill skjuta till mer resurser riskerar kommunerna att tvingas skära på centrala saker som skolan. Jag tror att det var ledamotens kollega Lotta Edholm som uppmanade sin egen hemkommun Stockholm att bryta mot lagen och sälja mark för att kunna satsa på skolan.

En rimligare politik hade varit att regeringen sköt till pengar till kommunerna så att de kunde satsa på skolan och välfärden. Ännu märkligare blir det när man konstaterar att regeringen har skurit i en del av de yrkesutbildningar som vi vet leder till arbete.

Vi är helt oeniga, ledamoten Rönn, när det gäller huruvida regeringen satsar på skola och utbildning. Men jag hoppas att vi gemensamt kan arbeta för en politik som leder till riktiga satsningar på utbildning. Det tror jag leder till tillväxt i framtiden.

Fru talman! I dag debatterar vi de motioner som har kommit in under den allmänna motionstiden gällande skatteförslag som berör företag, kapital och fastigheter.

Sverige har en diversifierad och dynamisk företagsmiljö med företag som verkar inom en rad olika sektorer och branscher. Vi är kända för att ha en hög andel små och medelstora företag, vilka är en viktig drivkraft bakom landets ekonomiska tillväxt och sysselsättning. Faktum är att 99,4 procent av samtliga företag i Sverige är små och medelstora företag med färre än 50 anställda.

Samtidigt finns det också stora multinationella företag med global räckvidd som har sitt ursprung i Sverige. Vi har en tradition av entreprenörskap och innovation, och många av Sveriges företag är kända för att ha ledande positioner inom teknologi, miljövänlighet och hållbarhet.

Fru talman! Företagen i Sverige utgör till stora delar ryggraden i skattebasen. De bär upp samhället, och det välfärdssamhälle som vi vill värna, ekonomiskt. Om ett företags situation gör att de känner sig tvingade att flytta utomlands tappar vi i skattekraft. Därför måste vi ha ett skattesystem som gör det attraktivt för företag och företagare att investera och utveckla sina verksamheter i Sverige.

Coronapandemin påverkade det svenska näringslivet kraftigt. Många stödpaket presenterades, men vi behöver se över hur man skapar goda förutsättningar för svenska företag att ta sig igenom ansträngda situationer. Det handlar om att rusta näringslivet inför framtiden och stärka dess konkurrenskraft. I det arbetet behöver vi lyfta på flera stenar och inte lämna potentiella åtgärder utan diskussion.

Fru talman! Ett förslag som skulle kunna vara av intresse är en förändring av dagens system för ett bolags resultatutjämning över åren. I nuläget kan ett bolag som gör en förlust bara kvitta den mot eventuella vinster kommande år, trots att framtiden kan vara osäker. Systemet är alltså mer spekulativt än om bolaget hade fått kvitta förlusten mot tidigare års reella vinster. Det systemet kallas carry back, eller tax carry back, och används i dag i flera länder som en del i deras respektive bolagsbeskattning. Det gäller bland annat USA, Storbritannien och Kanada.

I praktiken innebär ett sådant system att företag som har betalat in skatt för tidigare års vinster men som under ett år uppvisar en förlust skulle kunna ges möjlighet att få återbetalning av den skatt de tidigare betalat redan året efter förluståret. Detta system möjliggör ett välbehövligt kapitaltillskott för många bolag som har en tillfällig svacka men som genererat vinst tidigare och under mer normala verksamhetsår. Det ska inte förväxlas med dagens system med periodiseringsfonder och de begränsningar som dessa har.

Systemet vore därutöver lättadministrerat och svårt att fuska med. Flera länder, däribland Norge, Belgien och Tjeckien, har under pandemin kommit till insikt om de potentiella fördelarna med carry back och därför implementerat systemet för att stödja det inhemska näringslivet. Därför tycker Sverigedemokraterna att regeringen borde kunna undersöka och utreda möjligheten att införa ett liknande system i Sverige.

Fru talman! De senaste årens kraftiga befolkningsökning har bidragit till en stor efterfrågan på bostäder. Trots att det har byggts nya bostäder i en aldrig skådad takt finns det fortfarande en bostadsbrist. Den senaste tidens räntehöjningar och den tillbakagång som har skett för fastighetsbolag borgar för att det förmodligen kommer att vara en betydligt svagare tillväxt för bostadsbyggandet ett antal år framöver.

För att mer effektivt utnyttja ett redan befintligt bostadsbestånd har Sverigedemokraterna har under lång tid motionerat om att höja gränsen på 40 000 kronor för schablonbeskattning vid uthyrning av privatbostäder. Därför är det ändå glädjande att regeringen nu remitterar ett förslag inför budgetprocessen om att höja schablonavdraget till 50 000 kronor.

Detta kommer naturligtvis inte att lösa bostadsbristen, men man höjer därigenom incitamenten att hyra ut sin privatbostad, antingen helt eller delvis, samtidigt som en bostadsbehövande får bättre möjligheter att flytta till exempelvis ett jobb eller till studieorten.

Fru talman! Även om tiderna är svåra för många med inflation, räntehöjningar, livsmedelspriser, bränslepriser och elpriser är det viktigt för den som har möjlighet att lägga undan och spara en slant för framtiden. Historiskt har vi sett att det är bra med ett brett aktie- och fondsparande i befolkningen. Det är bra för att stärka den enskildes finansiella situation, och det är även bra för landet som helhet med ett högt inhemskt ägande av bolag som främst verkar i Sverige.

Att svenskarna ska vara ett ägande folk är något som vi tidigare har pekat på, och därför är det viktigt att utvidga och förenkla möjligheterna till investeringar och sparande. Investeringssparkontot, ISK, som infördes som en schablonbeskattad sparform 2012, har kommit att bli mycket framgångsrikt hos småsparare.

Det gäller inte minst mot bakgrund av dess schablonbeskattningsmodell, som eliminerade det krångel som många upplevt i deklarationstider med att hitta gamla inköpsnotor och hålla koll på genomsnittliga anskaffningsvärden, historiska nyemissioner och såväl realisationsvinster som förluster. Denna sparform torde dessutom ha minskat den administrativa bördan inte bara för den enskilde utan även för Skatteverket, som vid granskning av deklarationerna kan ägna sig åt att hitta andra felaktigheter eller försök att lämna oriktiga uppgifter.

När sparformen fyllde tio år, för drygt ett och ett halvt år sedan, visade en mätning att det var en stor del av svenskarna som hade ett ISK och att de flesta sparade till sin egen pension.

Sparformen har ofta beskyllts för att vara alltför skattemässigt förmånlig. Och visst har det varit en förhållandevis låg beskattning, då just schablonbeskattningen bygger på statslåneräntan, som under många år varit låg samtidigt som börsen har haft en positiv utveckling.

Men innan man på ett rättvisande sätt kan utvärdera sparformen behöver den ha genomgått en hel konjunkturcykel. Just nu stiger räntorna samtidigt som vi förmodligen är på väg in i en lågkonjunktur. Detta är en kombination som gör att sparformen blir mindre förmånlig för spararen, och faktum är att skatten på ISK i år är två och en halv gånger högre än den var förra året, på grund av den höjda statslåneräntan.

Dessutom tickar ju skatten från alla ISK-konton in till staten, även om börsen skulle sjunka och färre skulle välja att sälja sina värdepapper.

Investeringssparkontot har dock flera nackdelar för spararen jämfört med sparande på ett vanligt depåkonto. På grund av lagteknikaliteter har det inte alltid varit möjligt för ISK-innehavaren att delta när ett nytt bolag ska introduceras på börsen eller när ett företag ska genomföra en så kallad nyemission, det vill säga att man ska ge ut fler aktier på marknaden för att få in mer kapital till företaget.

Detta hoppas vi nu kunna komma till rätta med när ett enhälligt utskott bifaller Sverigedemokraternas motion och ett tillkännagivande riktas till regeringen om att se över denna lagstiftning så att ISK-innehavaren ska kunna delta vid dessa händelser direkt med sitt konto, utan att behöva gå via ett depåkonto.

Slutligen, fru talman: Sveriges skattesystem behöver vara konkurrenskraftigt i den globaliserade värld vi lever i. Vi behöver fortsatt vara ett land där det är attraktivt för entreprenörer att förverkliga sina affärsidéer och därigenom skapa arbetstillfällen och beskattningsunderlag som behövs för att finansiera vår välfärd.

Sverige är, trots att skattetrycket minskat något under 2000-talet, fortfarande ett av de länder i världen där skattetrycket är som högst. Därför är det än viktigt att vi politiker använder medborgarnas inbetalade skattemedel på det ansvarsfulla sätt som de förtjänar.

Med det sagt, fru talman, vill jag yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation 17 i betänkandet.

Fru talman! Jag tänkte nästan säga tack, ledamoten Rönn, för frågan.

Ledamoten sa i sitt anförande att hon inte förstod hur vi på första maj kan demonstrera mot orättvisor när vi har styrt så pass länge som vi har gjort. Dessutom konstaterade ledamoten att man inte ska lita på S. Med tanke på att Liberalerna under förra mandatperioden helt lämnade det man lovat och skrivit under på blir ju den typen av uttalanden lite anmärkningsvärda. Extra anmärkningsvärda blir de när ledande liberaler nu flyr partiet - jag tänker närmast på Cecilia Malmström - just för att Liberalerna faktiskt har lämnat lite av sin liberala själ.

Är det någonting man ska ta med sig från den här debatten och det politiska läget i Sverige är det väl: Lita inte på Liberalerna om du vill ha liberal politik! De har nämligen helt lämnat sin liberala själ och är nu en del av den högerpopulistiska rörelsen i Sverige. Det har också ert Europaparti konstaterat. Jag undrar hur länge ni kommer att få vara kvar där eftersom ni för en högerpopulistisk politik.

Anledningen till att socialdemokrater kan demonstrera på första maj är att vi demonstrerar mot orättvisor. Vi är som sagt ett frihetstörstande parti, och vi tycker inte att ett land som Sverige ska styras enbart av politiken. Sverige är en del av en öppen, globaliserad ekonomi, och allting som händer i Sverige påverkas inte av politiken. Då kommer vi alltid att vara i opposition mot orättvisor.

Jag skulle vilja att ledamoten förklarar: Hur kan man som liberal inte vara i opposition mot exempelvis att 70-80 personer äger hälften av resurserna här på jorden?

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Det var härligt att vi kom tillbaka till skattepolitiken. Om man tittar på åren som gått sedan skattereformen ser man att det finns ett antal saker som har justerats. Det är riktigt att Socialdemokraterna i vissa avseenden har förändrat den skattereformen, exempelvis det som togs upp tidigare om att ta bort arvs- och gåvoskatt, som Liberalerna annars brukar lyfta upp som något positivt.

I grunden tror jag att det hänt väldigt mycket de senaste 30 åren. Därför skulle det vara bra med en bred skattereform. Det tror jag att många ser i Sverige. Vi socialdemokrater skulle definitivt vara beredda att samarbeta om en sådan.

Den typen av breda överenskommelser är ju kompromisser. Det tror jag att ledamoten Rönn känner till. Men om man ska kunna röra sig framåt i en sådan stor och bred skattereform tror jag att man också behöver titta ut över världen för att se vilka problem som finns där i dag. Då måste man kunna hantera att det i vissa avseenden säkert behövs sänkta skatter. Men man måste också kunna hantera att världen i andra avseenden har blivit extremt mycket mer orättvis än den var för 30 år sedan. Då behöver man våga adressera det också.

När ledamoten säger att Liberalerna alltid har stått för jämlikhet och frihet känner jag ändå att det finns ett behov av att titta på den politik som just nu förs av den regering som Liberalerna ingår i. Den politiken är nämligen inte jämlik och leder inte heller till frihet.

Fru talman! Klyftorna i Sverige har ökat de senaste åren, i takt med att skatter avskaffats och löner höjts utan att de lägsta lönerna och socialsystemen följt med. Det behövs större omfördelning. Skatt efter bärkraft och välfärd utifrån behov är omfördelningens kärna.

Eftersom välfärden finansieras av offentliga medel blir skattepolitiken ett av de mer ideologiskt betydelsefulla politikområdena, kanske det mest betydelsefulla.

Vänsterpartiet vill inleda arbetet med en genomgripande skattereform som ska skapa ett enhetligt, rättvist och legitimt skattesystem som kan bidra till en långsiktig finansiering av välfärden. Vår generella utgångspunkt är att staten inte ska använda lägre skattesatser och olika skatteavdrag som stöd till vissa företag eller branscher eller för att påverka konsumtionsmönster och arbetstider.

Skatter ska finansiera gemensamma åtaganden och jämna ut inkomstskillnader. De mest prioriterade områdena att komma till rätta med är den urholkade kapitalbeskattningen och den extremt ojämna förmögenhetsfördelning vi har i Sverige. Om vi ska ha ett samhälle som håller ihop kan vi inte upprätthålla klassamhället och de stora skillnader som finns i människors livsvillkor.

Det finns ingen anledning att koncentrera pengarna till några få och låta andra hamna efter. Det är de som redan före krisen hade svårt att få ekonomin att gå ihop som nu drabbas hårdast. Decennier av skattesänkningar och subventioner för de rika har inneburit växande klyftor, och vi har nu ett ekonomiskt system som behöver lagas, så att flertalet kan få det bättre.

När vi nu är inne i den största ekonomiska krisen sedan 90-talet måste de som gynnats av tidigare skattepolitik vara med och finansiera nödvändiga satsningar på välfärden och på att rusta upp samhället. Det behövs kraftfulla offentliga investeringar. Här är skattesystemet avgörande för att vi ska kunna sätta stopp för den ekonomiska ojämlikheten och börja omfördela mer till det gemensamma.

I Sverige har den rikaste procentens förmögenheter fördubblats sedan 80-talet. Kapitalinkomster är koncentrerade till de allra rikaste. De är också en av de främsta förklaringarna till de ökade inkomstskillnader vi har sett de senaste åren. De rikaste har dessutom ofta möjlighet att omvandla arbetsinkomster till lågt beskattade kapitalinkomster. De tjänar helt enkelt pengar på pengar som i stället skulle ha omfördelats för att exempelvis rusta upp vården och den generella välfärden.

Det går att göra något åt detta genom att särskilt beskatta enskilda väldigt rika för att göra det bättre för flertalet. Skatter på kapitalinkomster och förmögenheter innebär inte bara mer rättvisa och välfungerande samhällen utan också en maktförskjutning bort från ett fåtal kapitalägare.

Vi i Vänsterpartiet har lagt fram flera förslag i vår budgetmotion, och i kommande omröstning kommer vi att stödja reservation 7 om en översyn av beskattningen av kapitalinkomster och stora ekonomiska tillgångar.

Fru talman! Vänsterpartiet har vid upprepade tillfällen lagt fram förslag till riksdagen om att utreda huruvida inkomstskattelagens bestämmelser om fast driftställe är ändamålsenligt utformade för att täcka in utländska företag som i stor omfattning verkar i Sverige.

Enligt fackförbundet Byggnads bör det införas en striktare tolkning av begreppet fast driftställe. Ett företag som kontinuerligt, regelbundet eller periodiskt är aktivt i Sverige under en tolvmånadersperiod ska alltid anses etablerat i Sverige. Vänsterpartiet föreslår därför att det ska utredas om inkomstskattelagens bestämmelser om fast driftställe är ändamålsenligt utformade för att inkludera utländska företag som i stor omfattning verkar i Sverige. Byggnads kom så sent som förra året med en rapport där man hade granskat flera byggbolag och konstaterat flera fall av fusk på stora arbetsplatser, också kopplat till begreppet fast driftställe i en del fall.

Ett annat förslag från Vänsterpartiet är att det ska vara möjligt att göra avsättningar till framtida underhåll även för hyresrätter. I dag görs en sådan avsättning via hyran och beskattas som vinst. Småhusägare och bostadsrättsföreningar har däremot möjlighet att jämna ut kostnaden genom att göra avsättningar till framtida underhåll utan att det får några skattemässiga konsekvenser. Detta försvårar möjligheterna till underhåll i hyresfastigheter och gör det olönsamt för fastighetsägare att göra avsättningar. I stället vältras kostnaderna för förslitning över på framtida hyresgäster.

För att komma till rätta med denna skattemässiga orättvisa, jämfört med ägda bostäder, föreslår Vänsterpartiet att skattefria underhållsavsättningar ska införas även för hyresfastigheter. Det kommer att minska antalet renovräkningar. Människor måste ha råd att bo kvar även efter det att en lägenhet har renoverats.

Fru talman! Jag vill tydliggöra att jag självklart stöder alla Vänsterpartiets motioner och reservationer, men här yrkar jag bifall till reservation 7 om kapitalinkomster och reservation 11 om skattefria underhållsavsättningar för hyresrätt.

Fru talman! Det är jätteroligt att vara tillbaka i talarstolen i kammaren och i skattefrågorna. Det var några år sedan sist.

Skattesystemets utformning har en oerhörd betydelse för utvecklingen i samhället på alla möjliga sätt, till exempel för företag, medborgare, välfärd, miljö och fördelning av resurser. Kapitalinkomster är i dag väldigt ojämnt fördelade, och det är nog något av det som driver de ökade skillnaderna och klyftorna i Sverige. Det skulle behövas reformer.

Fru talman! Flera har talat om investeringssparkontot, en beskattningsform som har funnits i ett antal år. Enligt Tidöavtalet finns det en ambition från regeringen att sänka den skatten. Vi har inte sett det än. Vi får väl se om det blir av. Miljöpartiet hade i sin budget ett förslag om att det skulle bli skattefritt för de första 50 000 kronorna och att det i stället skulle göras en större beskattning av kapital över 1 miljon. Om man gör ett sådant skifte skulle det kunna göras på ett för staten kostnadsneutralt sätt. Det tycker jag att regeringen borde ta till sig.

Fru talman! Miljöpartiet vill stärka konstens och kulturens finansiering. Det området pratades det länge om innan den här debatten, och det är väldigt viktigt för oss i Miljöpartiet. Den offentliga finansieringen är ju det som oftast förs på tal, politiskt - men det är också viktigt att värna den privata finansieringen. Därför vill jag yrka bifall till reservation 14, även om de övriga reservationerna från Miljöpartiet naturligtvis också är väldigt bra. Vi prövar om de kan få kammarens stöd i voteringen på onsdag.

Företag, kapital och fastighet

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 24 maj.)