Mathias Tegnér (S) svarade Fredrik Ahlstedt i en replik om Företag, kapital och fastighet i debatten ”Protokoll 2022/23:107 Torsdagen den 11 maj” den 11 maj 2023.
Fredrik AhlstedtM· i en replikOECD har vid ett flertal tillfällen påpekat att Sverige inte bör ha för höga skatter på arbete. OECD har också påpekat att det var väldigt bra när Sverige tog bort gåvoskatten, förmögenhetsskatten och arvsskatten,…Fru talman! I dag debatterar vi alltså skatteutskottets betänkande 12, vilket som vi redan har hört handlar om skattefrågor rörande företag, kapital och fastigheter.
I betänkandet behandlas många motioner och därmed en stor mängd förslag och frågor. På så sätt skulle man kunna debattera betänkandet hela dagen, men det ska vi såklart inte göra.
Vi socialdemokrater står bakom alla våra yrkanden i betänkandet, men för tids vinning yrkar vi bifall enbart till reservationerna 5 och 16.
Jag skulle till att börja med vilja säga någonting mer generellt om skatter, både företagsskatter och kapitalskatter, för att sedan beröra några av förslagen mer i detalj. Låt mig börja med det generella om skatter!
I jämförelse med många andra länder har Sverige en hög skattenivå. Mätt som exempelvis skattekvot, det vill säga totala skatteintäkter i förhållande till bnp, har Sverige en högre skattenivå än många länder - även om skattekvoten i dag är lägre än för ett par decennier sedan.
Med det sagt är det ibland problematiskt att prata om skatter i ett vakuum eftersom skatterna sällan har ett egenvärde. Skatter ska vara effektiva, det vill säga uppnå sitt syfte på bästa sätt, och de ska vara enhetliga, neutrala och likformiga. Skatterna ska aldrig vara högre eller mer omfattande än vad som behövs för deras syfte. Allt annat lika vill vi såklart betala så låga skatter som möjligt. Problemet är bara, fru talman, att "allt annat lika" inte existerar. Du kan inte både ha kakan och äta den. Därför kan skatter inte debatteras i ett vakuum - de finansierar ju det vi håller kärt i Sverige.
Vi socialdemokrater har alltid drivit en politik för att alla svenskar, oavsett bakgrund, yrke och inkomst, ska kunna välja sin egen väg i livet. På så sätt är vi ett frihetstörstande parti. Vår förste kongressvalde partiledare och förste statsminister, Hjalmar Branting, uttryckte det som att alla måste ges möjligheten att förverkliga sina bästa stämningars längtan.
Ett jämlikt och jämställt samhälle har varit en förutsättning för detta mål, och politik för full sysselsättning har varit ett medel - kanske det viktigaste instrumentet - för att närma oss just fria och jämlika individer i ett fritt och jämlikt samhälle. Denna politik för full sysselsättning har tillsammans med uppbyggnaden av den generella välfärdsstaten varit, och är alltjämt, en av grundpelarna i den svenska folkhemsmodellen.
Denna politik har också ett mycket starkt stöd i stora delar av den svenska befolkningen. Folkhemmet och välfärdsstaten hade varit omöjliga utan skatter. Folkhemmet och välfärdsstaten hade faktiskt varit omöjliga utan skattenivåer som överstiger dem i andra länder i Europa. Det är för att vi har olika ambitioner med staten.
Vi socialdemokrater ser alla fördelarna med den starka svenska modellen, där skattesystemet spelar en central roll i att främja jämlikhet genom att hjälpa till att omfördela rikedom och finansiera offentliga tjänster som trygghetssystem, utbildning och sjukvård - vilket är viktigt för att ge alla medborgare lika möjligheter. Därför kan vi som sagt inte diskutera skatter i ett vakuum.
Detta betänkande handlar delvis om skatterna på företagen i Sverige, som vi hörde i ett tidigare anförande. Om man tittar på internationella undersökningar ser man att utgångspunkten är att företag i Sverige har mycket goda förutsättningar och ramvillkor i förhållande till omvärlden. Sverige har i åratal prenumererat på tio-i-topp-placeringar i olika rankningar gällande konkurrenskraft, exempelvis OECD:s index.
Denna typ av index mäter saker som infrastruktur, hälsa och utbildning, högre utbildning och innovationskraft. Den som tror att Sveriges konkurrenskraft enbart handlar om och avgörs av en enstaka skattesats här - eller, som vi hörde i tidigare anförande, flera skattesatser både här och där - misstar sig alltså. Här är vi tillbaka i att det är det som skatterna finansierar som är så oerhört viktigt för Sverige, och i detta fall är det också viktigt för svensk konkurrenskraft.
Sverige har historiskt visat - och med en framtida ny regering kommer vi också att visa - att Sverige är en kunskapsintensiv nation som ligger i framkant när det gäller innovation, digitalisering och grön innovation. Ska vi fortsätta att ligga i framkant behöver vi en handlingskraftig politik, och där skiljer partierna sig åt. En handlingskraftig politik för grön innovation åstadkoms inte genom sänkta skatter utan snarare genom att vi gör vårt samhälle starkare.
I detta betänkande har vi socialdemokrater inga förslag till förändringar av skatter på företagande, men totalt sett har vi en progressiv politik för ett bra näringsklimat i Sverige. Det vi vill på detta område är att 3:12-reglerna fortsatt ska utredas så att de är balanserade. Syftet med skattereglerna för fåmansföretag är att vi ska ha neutrala skatteregler, det vill säga neutrala mellan att vara anställd och att vara företagare, och i det avseendet beklagar vi regeringens tilläggsdirektiv kopplat till den pågående utredningen. Som jag nämnde tidigare, fru talman, yrkar vi bifall till reservation 5.
Fru talman! Om jag tillåts vill jag göra en liten utvikning kring vad som inom forskning ibland kallas tillväxtens djupa bestämningsfaktorer, det vill säga vad som på sikt - över tid - leder till tillväxt. Forskningen är inte alltid entydig, men det finns några faktorer man alltid brukar peka på. Det är saker som utbildning, infrastruktur, tillit och låg korruption. Statistiskt vet vi att exempelvis både tillit och låg korruption brukar vara kopplat till mer jämlika samhällen.
Varför nämner jag då detta i en debatt om företagsskatter? Jo, precis som att vissa skatter kan vara tillväxthämmande kan även sänkta skatter vara tillväxthämmande om de slår mot faktorer som leder till tillväxt.
Just nu har vi en regering som uppenbarligen inte ser hur vanligt folk har det och som dessutom prioriterar ned saker som utbildning och infrastruktur. Man väljer aktivt att minska tilliten i samhället genom att helt bortse från det man lovade i valet. Man tar också steg i auktoritär riktning, med Orbán som förebild, vilket på sikt troligen leder till korruption. Ett exempel är den stoppade insynen i elstödet, och det finns många andra exempel. Dessa steg läggs samman till en riktning som är fel också om man vill skapa ett bättre företagsklimat.
Vi socialdemokrater ser de naturliga samband jag nämner, alltså vad som leder till långsiktig tillväxt, men det verkar inte regeringen göra. Som lök på denna företagarfientliga lax riskerar man dessutom att erodera stödet för frihandel i vårt land. Frihandeln är ju det mest centrala för ett litet, exportberoende land som Sverige. Innan krisen sysselsatte exportindustrin 1,4 miljoner svenskar, och nästan halva vår bnp kommer från exporten. Därför måste vi i alla sammanhang värna frihandeln.
Det fungerar på samma sätt här: Vi vet från historien att man minskar stödet för frihandel om man urgröper trygghetssystemen och utbildningssystemen. Genom att hota tryggheten lyckas regeringen på så sätt hota även stödet för frihandeln, vilket på lång sikt kommer att vara extremt skadligt för det svenska näringsklimatet.
Här står alltså en viktig strid i svensk politik. Frågan är om vi ska värna handeln, som är betydligt viktigare än enskilda eller många skattesänkningar, exempelvis bolagsskatt, 3:12-regler och bankskatt, som vi hörde i tidigare inlägg. Ibland undrar man om det ska finnas några skatter kvar efter att en borgerlig regering har styrt.
Jag menar att det är viktigt, riktigt och nödvändigt att föra en politik som håller ihop landet om vi på sikt vill ha ett stöd för frihandel, EU:s inre marknad och tillväxt. Om vi vill skapa full sysselsättning är det den typen av politik som behövs. I stället, fru talman, har vi en regering som inte ser dessa samband. Det gör mig orolig.
Dagens regering för en politik där man sänker skatterna för de rikaste - för övrigt inte för företagen; det finns ju inte ett förslag på sänkningar för företagen, även om man pratar om det. I stället vill man sänka skatter för de rikaste individerna. Samtidigt eroderar man det som har skapat det goda svenska näringsklimatet, och då är frågan hur det svenska näringsklimatet kommer att se ut om ett antal år.
Jag ser att tiden rinner iväg, så jag ska bara säga några väldigt korta ord om skatter på kapital. Då behöver vi zooma ut lite grann, eftersom ojämlikheten ökar i världen och har gjort så i decennier. En busslast av världens rikaste personer äger lika mycket som halva jordens befolkning tillsammans. Samma sak gäller faktiskt vårt eget land: fem personer äger mer än fem miljoner svenskar.
Just nu uppger tre av tio ensamstående med en lön under 35 000 kronor i månaden att de inte kan sätta näringsrik mat på bordet till sina barn. Jag tycker att det behöver sjunka in: Tre av tio ensamstående kan inte sätta näringsrik mat på bordet till sina barn!
Då är det uppenbart att Sverige behöver en annan politik, en politik som minskar klyftorna. För att klara det behöver vi inte lägre skatter utan kanske i vissa avseenden faktiskt högre skatter för att göra någonting åt de ökande klyftorna och den ökande ojämlikheten. Men i stället har vi en regering som med kirurgisk precision har sänkt skatten för de rikaste, lagt ned utredningar som skulle kunna göra Sverige mer rättvist och nu remitterar ytterligare skattesänkningar för de absolut rikaste.
Här behöver de som har det bäst också bidra mest, och det är därför vi socialdemokrater vill utreda en beredskapsskatt. Det var något som vi också pratade om i valet och som skulle kunna finansiera de ökande behoven i försvaret och samtidigt frigöra resurser för exempelvis dem som har det allra tuffast. Med en beredskapsskatt som betalas av dem som har allra mest i Sverige blir Sverige lite rättvisare. Det är synd att den svenska högern inte ser det.
Avslutningsvis, fru talman, är vi socialdemokrater alltid beredda att delta i diskussioner om en stor och bred skattereform. Det skulle vara bra för Sverige. En sådan måste såklart ha som utgångspunkt att Sverige även framåt ska vara ett framgångsrikt, progressivt och rättvist land. Det står i bjärt kontrast till den politik som förs av regeringen, som just nu sänker skatterna för de rikaste med ökad ojämlikhet som resultat.
Tyvärr leder det till ökad orättvisa och faktiskt också ett sämre företagsklimat, och det är dåligt. Det är dåligt för Sverige, det är dåligt för Europa och det är faktiskt dåligt för världen, eftersom Sverige historiskt har varit ett föredöme i de här frågorna.
Fru talman! Tack till ledamoten Tegnér för ett intressant inlägg!
Jag skulle vilja kommentera några saker. I mitt anförande försökte jag koppla ihop sambandet mellan kapital, företag och jobb. Är det något som forskningen ändå har bevisat - till skillnad från att forskningen skulle ha bevisat att höjda skatter leder till högre tillväxt - är det ändå att en god kapitalanskaffning leder till framgångsrika företag, vilket leder till fler jobb, vilket i sin tur leder till en hög sysselsättning.
Det är inte så att höjda skatter leder till ökad tillväxt, och det har vi väl sett ganska bra bevis på under de senaste två mandatperioderna. Bara den senaste mandatperioden föreslog den dåvarande regeringen en höjning av 46 olika skatter, något som också genomfördes.
Jag tror att jag i mitt anförande sa att tillväxten de senaste åren inte har varit speciellt bra. Under regeringsåren 2006-2014 var det däremot bra skjuts i tillväxten i Sverige, för då sänkte vi skatten på arbete och förändrade skatten på kapital och även bolagsskatten.
Jag tror att det finns ett väldigt viktigt svar kring det här, nämligen att vi måste komma ihåg att om ska vi ha ett internationellt konkurrenskraftigt företagsklimat i Sverige kan inte våra skatter sticka ut. Sänkt skatt för företagsamhet är otroligt viktigt.
I mitt anförande påpekade jag även att det finns andra ingredienser som är viktiga, till exempel kompetensförsörjning, utbildning med mera.
Fru talman! Tack, ledamoten Ahlstedt, för frågan hur det kommer sig att sänkta skatter inte leder till hög tillväxt.
Vi kan ju börja med att hålla oss till forskningen. Där är man tydlig när det gäller tillväxtens djupa bestämningsfaktorer: Det handlar om utbildning, infrastruktur och tillit, som över tid visar sig leda till tillväxt.
Problemet är att när man för en politik som gör världen mer och mer orättvis undergrävs förtroendet för samhället och för handel. Detta ser stora internationella organisationer som OECD, IMF och Världsbanken. De låter ju ibland som rödare sossar än jag, just för att de ser de här sambanden.
Om vi ska titta på tillväxtens djupa bestämningsfaktorer kan vi inte titta på enstaka år. Även det vet vi från forskning. Man kan inte titta på tillväxt per capita under en väldigt kort tid, framför allt inte när Sverige dessutom har haft en förändring av befolkningsstrukturen under de senaste åren. Det är inte ett rimligt sätt att försöka förstå hur man skapar tillväxt.
Jag skulle vilja skicka tillbaka frågan till ledamoten Ahlstedt. När forskningen så tydligt visar att det är andra variabler än skattenivåerna som leder till tillväxt, hur kommer det sig då att Moderaterna inte ser det som IMF, OECD och Världsbanken ser, nämligen att om samhället och världen inte håller ihop kommer både vårt frihandelssystem och tillväxten att bryta ihop, och då kommer vi inte längre att ha en öppen och fri värld?
Fru talman! OECD har vid ett flertal tillfällen påpekat att Sverige inte bör ha för höga skatter på arbete. OECD har också påpekat att det var väldigt bra när Sverige tog bort gåvoskatten, förmögenhetsskatten och arvsskatten, eftersom det skapade en bättre kapitalanskaffning för Sverige som land.
Socialdemokraterna har ju försökt sig på tre olika försök utanför läroboken. Man utsatte Sverige för en skattechock på 70-talet. Det slutade i total katastrof. Sedan utsatte man Sverige för en ny skattechock på 90talet. Det gick inte så jättebra då heller. Och även de senaste åtta åren har man försökt utsätta Sverige för en skattechock. Jag skulle inte säga att den var i paritet med de tidigare regeringsperioderna, men det var ändå 46 skatter och ett antal miljarder. Det gick inte så bra då heller.
Det finns många andra viktiga faktorer än skatter, vilket jag var väldigt noga med att påpeka i mitt anförande. Särskilt utbildningsnivå och tillgången till högre utbildning är viktiga tillväxtfaktorer, men det finns även andra delar som bostäder, socialförsäkringssystem och så vidare.
Men det är i grund och botten så att en bra kapitalanskaffning ger livskraftiga företag, och livskraftiga företag ger nya arbeten. Det är detta samband som man hela tiden måste ha med sig, så att man inte beskattar bort kapitalet, beskattar bort företagen eller beskattar bort löntagarna, för då får man ett mischmasch i systemet. Det är därför som vi behöver lägre skatter för företagen på sikt. Vi behöver det redan i dag, men det går inte att genomföra med tanke på hur den ekonomiska situationen ser ut.
Fru talman! Först tre gånger historierevisionism: Först och främst var det borgerliga regeringar både under 70-talet och under 90-talet som agerade på ett orimligt sätt, vilket gjorde att de kriser som drabbade Sverige och världen drabbade vårt land hårdare än vad de annars skulle ha gjort.
Ledamoten nämnde arvs- och gåvoskatterna, som togs bort av en tidigare socialdemokratisk regering för att dessa skatter inte fungerade som avsett. Då kommer jag tillbaka till det som jag sa tidigare, nämligen att vi socialdemokrater aldrig kommer att stå bakom skatter som inte fungerar. Däremot kommer vi alltid att utveckla vår politik, för vi vet också att vi behöver ett samhälle som hänger ihop.
Det är samma sak när det gäller kapital. Naturligtvis behövs det kapital som kan investeras. Det ser också vi socialdemokrater. Ibland när man hör Moderaterna låter det som att Sverige har skatter som helt sticker ut i förhållande till resten av Europa. Men i många avseenden har vi väldigt konkurrenskraftiga skatter, vilket också har gjort att det finns god tillgång till kapital i Sverige. Exempelvis är Stockholmsregionen den plats i världen efter Silicon Valley som har flest enhörningar just beroende på en så välfungerande tillgång till riskkapital plus ett antal andra faktorer. Det är klart att vi också ser det.
Det som oroar mig är att Moderaterna inte ser hela bilden - att de inte ser att om det inte finns en politik för att samhället ska hänga ihop går samhället isär. Då mister människor tilliten, då ökar korruptionen och då bryter handelssystemen samman. Det är det som har hänt i Midwest i USA, och det var det som hände i Belgien när man röstade mot Ceta. Om man inte på riktigt har en idé om att hålla ihop samhället kommer man på sikt också att bryta tillväxten och få en urusel näringspolitik.
Fru talman! Jag tackar för anförandet. Det är alltid intressant att lyssna på analytiska och principiella resonemang. Det behövs mer av det i politiken.
Jag ska kanske inte ägna mig åt det utan fördjupa mig i något som kanske är en detaljfråga, men ack så principiellt viktig, nämligen frågan om avdrag för sponsring. Förra året fattade vi beslut här i kammaren om ett förslag till tillkännagivande om att regeringen skulle se över frågan om avdrag för sponsring till idrottsklubbar, eftersom det visar sig att dagens regelverk - märk väl att jag säger regelverk eftersom det inte finns någon beskrivning i lagtext av hur detta ska ske, utan det bygger på domar och så vidare - slår ojämlikt och ojämställt. Jag kan återkomma lite mer till på vilket sätt.
Det lustiga var då, tycker jag, att de partier som inte var för detta förslag till tillkännagivande var Socialdemokraterna och Moderaterna. Som tur var röstade kammarens övriga partier för detta. Nu representerar ledamoten inte regeringspartierna, och jag ska därför inte fråga vad som har hänt med tillkännagivandet. Det står i betänkandet att det bereds i Regeringskansliet. Och jag hoppas att någon av de andra representanterna från regeringsunderlaget kan rapportera om det.
Men när det nu kommer en åtgärd med anledning av detta tillkännagivande är min fråga: Hur kommer Socialdemokraterna att ställa sig då? Jag tycker fortfarande att det är väldigt märkligt att Socialdemokraterna var emot detta och att de inte tycker att effekterna av implementeringen av lagstiftningen slår ojämlikt och ojämställt och vill rätta till det. Min fråga är: Hur kommer ni att ställa er till detta när det kommer förslag?
Fru talman! Det första jag tänker på är: rub it in, apropå att inte representera regeringspartier. Det känns ändå lite märkligt att inte representera regeringspartierna när man har varit ledamot sedan 2014. Men så kan det vara.
Jag kan börja med att konstatera att detta är svår materia. Det är, precis som ledamoten gav uttryck för, inte lagstiftningen som reglerar denna fråga, utan det handlar just om tolkning av lagstiftning.
I grunden kan man ha förståelse för de principer som Skatteverket har satt upp, det vill säga att man ska kunna beräkna värdet av sponsring. Det är då baserat på ett antal mer fasta variabler, exempelvis åskådare och så vidare. Så långt, så gott.
Sedan blir det problematiskt. Det vet jag själv. Här får jag passa mig eftersom jag har två olika roller. Men jag är ordförande för Stockholms Ishockeyförbund, som har verkat väldigt mycket för damishockey. Det är klart att när företagen väldigt tydligt uttrycker att det finns ett behov av sponsring av idrott för både killar och tjejer, män och kvinnor blir det problematiskt när det totala regelverket inte stöder denna inriktning. Så långt är vi helt eniga.
Sedan är frågan om rätt väg att gå är att försöka detaljreglera detta. Och den socialdemokratiska ingången var att detta är en fråga som är svår att detaljreglera, även om min uppfattning är att vi ser problemet. Där hoppas jag ändå att Skatteverket och andra aktörer ser detta problem och ser att företag vill sponsra både killar och tjejer. Det är inte samma sak som att sponsringen går över till gåvor. Det är inte detta det handlar om.
Fru talman! Jag kan konstatera att ojämställdhet inom idrott är något som fortfarande föreligger, även om vi inte pratar om sponsring. Jag tror att siffrorna fortfarande är 80 procent till pojk- och herridrott och 20 procent till flick- och damidrott. Detta är någonting som fortsätter genom olika strukturer, bland annat reglerna för sponsring.
Sedan ska vi komma ihåg att förslaget till tillkännagivande handlade om en utredning. Vi har inte talat om i detalj hur det ska göras. Precis som i alla andra utredningar måste man gå till botten med vad det är som egentligen är fel. Sedan får man komma tillbaka till kammaren och säga att något behöver ändras i lagstiftningen eller att det kanske är något som regeringen ska kommentera i regleringsbrev. Eller också får man säga att detta är någonting som man inte kan göra någonting åt i lagstiftningen utan att man får fortsätta att jobba med opinion och bildning, alltså folkbildning. För det är klart att detta är en värderingsfråga.
Men det är inte lyckligt, utan väldigt olyckligt, att dessa frågor ofta landar i domstol. Många företag vill sponsra. Det ingår i deras sociala kriterier att de ska ha en hållbar social sponsring, och där ingår jämlikhet och jämställdhet. I dag är det inte så. Som ledamoten nämnde är det mer gynnsamt att sponsra herridrott än damidrott. Det är mer gynnsamt att sponsra arenaidrotter än individuella idrotter som joggning och orientering. Det är mer gynnsamt att sponsra senioridrott än barn- och ungdomsidrott. Hur ska den lokala rörfirman kunna sponsra ett ungdomslag i fotboll som vill åka på fotbollsläger?
Dessa saker måste vi komma till rätta med. När detta hamnar i domstol är domstolarnas uppgift inte att göra politiska värderingar, som jämställdhet och jämlikhet handlar om, utan de ska bara tolka utifrån lagstiftningen, och det fungerar inte.
Fru talman! Jag delar ledamoten Vilhelmssons syn på att det finns problem när det gäller både hur resurser allokeras till idrotten och hur det ser ut.
Jag är, som sagt, ordförande för Stockholms Ishockeyförbund och vet att vi under de senaste tio åren har haft en ökning med 1 300 procent av lag i Stockholm som spelar dam- och flickishockey. Det finns alltså mycket positivt i utvecklingen när det gäller dam- och flickidrott och definitivt inom ishockeyn.
Nu är det inte det som jag ska prata om. Men jag vill bara konstatera att jag delar ledamoten Vilhelmssons syn på problemet, och det gjorde vi socialdemokrater också när detta hanterades. Däremot hade vi en lite annorlunda syn på hur vägen framåt ser ut.
Jag stannar med att konstatera att vi har sett lite olika på hur vägen framåt ser ut, men jag lovar att arbeta ihop med ledamoten Vilhelmsson för att försöka att lösa problemet. Vi har samma bild av problemet.
Fru talman! Tack, ledamoten Mathias Tegnér, för ett intressant anförande om relationen mellan tillväxt och skatter!
Socialdemokraterna har styrt de senaste åtta åren. Ni har satt upp några mål. Jag tycker i och för sig att det är bra att sätta upp mål, för de är mätbara.
Ett av målen som Socialdemokraterna hade var att man skulle ha Europas lägsta arbetslöshet. Vi har under de här åren haft exceptionellt låg ränta och dessutom högkonjunktur. Det borde ha gjort att det målet så att säga bara skulle glida in i mål. Europas lägsta arbetslöshet borde ha varit ganska lätt att nå. De senaste årens högkonjunktur borde ha raderat ut arbetslösheten.
Hur förklarar ledamoten det faktum att vi nu står med en arbetslöshet som tillhör Europas högsta och dessutom har kommit in i en lågkonjunktur? Borde skatterna höjas lite till för att få fart på tillväxten?
Fru talman! Tack, ledamoten Rönn, för frågan!
Om vi börjar med förutsättningarna är i varje fall min uppfattning att om vi talar om totalen av den ekonomiska politiken kan man inte säga att vi har styrt under de senaste åtta åren. Vi har haft socialdemokratiskt ledda regeringar, vilket jag har välkomnat just för att man inte har varit i den typ av kaos som jag uppfattar att Sverige har varit i under tiden efter valet. Däremot har flera av budgeterna varit borgerliga budgetar. Under vissa perioder har vi också försökt att samarbeta, exempelvis med Liberalerna.
Delar av den här perioden har vi också sänkt skatterna, bland annat på initiativ från Liberalerna. Precis som jag inte tror att tillväxten bara studsar upp per automatik för att man höjer skatterna tror jag inte heller att den studsar upp när man sänker skatterna.
Jag hävdar att min uppfattning nog har gott stöd i den lilla forskning som finns när det gäller tillväxtens djupa bestämningsfaktorer. Det beror på vad man använder skatterna till. Det är vad som avgör huruvida tillväxten påverkas positivt eller negativt av skatterna.
Om man försöker sig på en exposé över världen och tittar generellt kan vi konstatera att länder med högre skattenivåer som är välfärdsstater generellt sett har en lägre arbetslöshet och en högre sysselsättningsnivå. Det är en del av förklaringen till den svenska arbetslösheten. Vi har en alldeles för hög arbetslöshet. Men vi har också en sysselsättningsnivå som är väldigt hög. Det tänker jag att ledamoten också känner till. Om vi på riktigt ska analysera den här frågan behöver vi se på arbetslöshet och sysselsättningsnivå ihop.
Fru talman! Tack, ledamoten Mathias Tegnér, för svaret!
Vissa delar i det tycker jag absolut är intressanta. Det gäller till exempel att det är viktigt vad man använder skatterna till. Förutom det är en viktig del som inte nämndes hur mycket skatteintäkter man har. Det behöver inte bara bero på hur höga skatterna är, utan det kan också bero på hur många som arbetar.
Nu satsar regeringen på utbildning. Vi kommer att gå tillbaka till en kunskapsskola. Vi skulle vilja göra väldigt mycket på det området. Vi kommer nu att ta varje steg för att se till att få en bra utbildning där varje unge klarar skolan.
Vi satsar på yrkesutbildning som är matchad mot arbetsmarknadens behov. Samtidigt kommer vi att ha en ambition att under mandatperioden sänka skatter på bland annat inkomst. Det är en låg arbetslöshet som motverkar utanförskap och att landet dras isär.
Utifrån den forskning som ledamoten Mathias Tegnér presenterar är det viktigt med tillit och att man håller ihop. Det allra bästa sättet att hålla ihop är att fler går till jobbet och att alla som kan arbeta arbetar. Då får vi såklart en större kaka att dela på. Då kan man också sänka skatterna och ytterligare utveckla och förbättra tillväxten utan att landet slits isär. Hur tänker ledamoten om det resonemanget?
Fru talman! Tack, ledamoten Rönn, för frågan!
Vi delar en del åsikter kopplat till ledamotens senaste inlägg. Jag är definitivt av uppfattningen att den som kan jobba ska jobba. Jag är också av den uppfattningen att om fler går till jobbet blir det ett sätt att få ett samhälle att hänga ihop. Det är ett klassiskt socialdemokratiskt sätt att försöka minska klyftor.
Därför var det glädjande innan pandemin att vi hade den lägsta användningen av olika typer av trygghetssystem och sociala stödsystem sedan 70talet. Någonting hände i Sverige som gjorde att det var fler människor som sökte sig ut på arbetsmarknaden. Det är i grunden positivt.
Däremot är vi helt oeniga om huruvida regeringen satsar på utbildning. Min uppfattning är, med all respekt, att en lögn inte blir sann bara för att den upprepas. Jag hör hur kommuner från hela landet skriker efter ökade resurser.
Eftersom regeringen inte vill skjuta till mer resurser riskerar kommunerna att tvingas skära på centrala saker som skolan. Jag tror att det var ledamotens kollega Lotta Edholm som uppmanade sin egen hemkommun Stockholm att bryta mot lagen och sälja mark för att kunna satsa på skolan.
En rimligare politik hade varit att regeringen sköt till pengar till kommunerna så att de kunde satsa på skolan och välfärden. Ännu märkligare blir det när man konstaterar att regeringen har skurit i en del av de yrkesutbildningar som vi vet leder till arbete.
Vi är helt oeniga, ledamoten Rönn, när det gäller huruvida regeringen satsar på skola och utbildning. Men jag hoppas att vi gemensamt kan arbeta för en politik som leder till riktiga satsningar på utbildning. Det tror jag leder till tillväxt i framtiden.
