Amanda Lind

Fru talman! Jag tackar Lotta Edholm för svaret, även om det inte var ett svar på min fråga om ministern kan lova att faktiskt lägga fram en proposition.

Jag förstår att det kan vara svårt för statsrådet att faktiskt lova. Man är ju flera partier som ska komma överens i frågan. Men både Liberalerna och Moderaterna hade ju med i sina valmanifest eller sina utfästelser inför valet att de vill gå vidare med skarp lagstiftning.

Utbildningsutskottets ordförande Fredrik Malm hänvisar till att man måste se över remissvaren och därefter återkomma. Då skulle jag vilja fråga skolministern hur man ser på de remissvar som har kommit in och om de har föranlett någon förändrad syn från regeringens och Liberalernas sida på den utredning som finns.

Det har kommit en diskussion när det gäller lagstiftning om bemannade skolbibliotek. En synpunkt som har kommit från en del remissinstanser är att de väldigt små enheterna kanske inte skulle ha möjlighet att leva upp till lagstiftningen. Men här föreslår utredningen faktiskt en undantagsskrivning så att man i de fall då enheter är väldigt små eller ligger väldigt nära ett folkbibliotek skulle kunna tydliggöra att det går att teckna avtal med och nyttja kompetens från folkbiblioteket. Jag har därför lite svårt att tro att den kritiken från remissinstanserna ska sätta stopp för en sådan här lagstiftning. Tvärtom är det ju så att den här typen av formella överenskommelser mellan skolbibliotek och folkbibliotek är något som efterfrågas. Det efterfrågas också lagstiftning som kan stötta en sådan utveckling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi i Miljöpartiet anser att säkerställandet av likvärdig tillgång till skolbibliotek i hela landet är en av både kulturpolitikens och utbildningspolitikens viktigaste uppgifter. Jag hoppas att skolministern verkligen har den här frågan högt upp på sin dagordning.

Det står i Tidöavtalet att skolbibliotek är en viktig fråga för en likvärdig skola, men det står inget om att de ska vara bemannade. Jag skulle vilja höra från skolministern hur prioriterat det är att komma fram med lagstiftning där det är bemannade skolbibliotek som man ställer krav på. Det finns många fler saker i utredningen som absolut är viktiga, men här har vi en nyckelfråga för att det ska bli människor av kött och blod som guidar eleverna in i litteraturens och läsningens värld så att vi inte får den här situationen med hyllor i en korridor och att det ska klassas som skolbibliotek. Det är min första fråga.

Jag vill också kort referera till en sak som skolministern sa och som jag instämmer i. Det handlar om förmågan till djupläsning - att på djupet ta till sig en text och på djupet uppnå den läsförståelse som krävs. Där vet vi att det läsande som nu väldigt mycket sker digitalt kan försvåra den typen av djup läsförståelse.

Jag kommer just från ett lunchseminarium här i riksdagen med väldigt intressant forskning från universitetet i Stavanger som bekräftar det vi redan vet: Den läsning som nu väldigt mycket sker i våra digitala forum skapar en utmaning när det gäller läsförståelsen, medan fysiska böcker som man kan hålla i handen skapar en särskild typ av lärande och en särskild typ av förståelse för den text man läser. Där kommer skolbiblioteken in som en viktig plats i en skola där du kan få tillgång till de fysiska böckerna.

Jag vill på intet sätt säga att det här är oproblematiskt. Det är en utveckling som har pågått under lång tid och som vi nu måste vända med gemensamma krafttag. Jag är positiv till att Miljöpartiet och Liberalerna har kunnat hitta varandra i läsfrämjandefrågorna tidigare. Jag hoppas att vi kan göra det även den här mandatperioden och gå vidare med den utredning som vi gemensamt tillsatte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Det känns bra att vi kan stå här i kammaren och diskutera denna viktiga fråga. Jag blev positiv när jag hörde statsrådets svar, bland annat för att statsrådet så tydligt lyfte upp den viktiga funktion skolbiblioteken har för läsning och konstaterade att situationen ser annorlunda ut runt om i landet, vilket är ett av de problem man försöker komma åt med Skolbiblioteksutredningen, naturligtvis också för att förslaget fortsatt är under beredning. Jag tolkar det som att förslaget inte är avskrivet och lagt i en byrålåda. Det är ett glädjande besked.

Precis som jag skrev i min interpellation har vi under en längre tid kunnat följa hur ungas läsande minskat och hur barns läsförmåga har blivit allt sämre. Det är djupt oroväckande. Vi vet att läsningen har en sådan enorm betydelse för att tillgodogöra sig övrig undervisning i skolan, för att följa med och vara en aktiv del av samhällsdebatten och därmed för att vara en aktiv del av vår demokrati. Naturligtvis handlar det också om de dörrar och världar som litteraturen och läsningen öppnar, det vill säga att förstå andras perspektiv och ge sig ut på resor dit få andra medier lyckas ta barn.

Under åren i regering drev Miljöpartiet hårt på för att stärka barns läsning. Vi införde en läsa-skriva-räkna-garanti för att säkra att inga barn ska gå igenom lågstadiet utan att skolan har vidtagit åtgärder.

Jag är glad över att vi tillsammans med bland annat Liberalerna hade ett gemensamt engagemang under förra mandatperioden och i januariavtalet för att genomföra Läsdelegationens förslag. Det var något vi gemensamt drev på. Vi inrättade ett läsråd under Kulturrådet. Vi har stärkt folkbiblioteken runt om i landet, och vi har genomfört ett stort paket med läsfrämjande insatser, inte minst tidiga läsinsatser för små barn och deras föräldrar samt böcker till förskolan. Men mer behöver göras för att vända trenden.

Enligt bibliotekarier och lärare är just bemannade skolbibliotek en sådan strukturreform som vore viktig att få på plats för att åstadkomma en permanent förändring.

Liberalerna är ett parti som i mycket delar Miljöpartiets syn på vikten av läsning, bibliotek och bildning för den enskilda individen och för samhället. Liberalerna lyfter själva fram på sin hemsida att skolbiblioteken ska vara lugna, rustade och bemannade. Och jag konstaterar också att i de olika enkäterna inför valet ställer sig Liberalerna positiva till Skolbiblioteksutredningens förslag och tycker att de ska genomföras. Moderaterna är också positiva till Skolbiblioteksutredningens förslag.

Så sent som innan jul under en budgetdebatt konstaterade jag också att Liberalernas ordförande i utbildningsutskottet, Fredrik Malm, tycker att man definitivt ska ha ambitionen att så mycket som möjligt i utredningen ska genomföras, men man måste såklart titta på remissvaren och se när man kan återkomma med förslag till lagstiftning.

Skolbiblioteksutredningen innehåller flera delar för att stärka skolbibliotekens funktion, men den allra viktigaste delen i lagstiftningen handlar om att skarpt ställa krav på bemannade skolbibliotek. Vi vet att det är just skolbibliotekarien som har möjlighet att lotsa barnen till läsande, så att det inte blir fråga om hyllorna i en korridor, som ministern hänvisade till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kan ministern lova att det kommer att läggas fram en proposition om bemannade skolbibliotek under denna mandatperiod? Kan ministern lova att den också kommer att innehålla förslag om skarp lagstiftning angående bemanning?

Herr talman! Jag riktar min fråga till Jakob Forssmed.

I budgeten för 2023 valde regeringen att inte förlänga viktiga medel till folkbildningen. Det rör sig om nära 500 miljoner till folkhögskolor och studieförbund för tillfälliga satsningar, alltifrån att asylsökande ska lära sig svenska för att komma ut på arbetsmarknaden till viktiga kurser som folkhögskolorna har för att inte minst möta behoven av kompetensförsörjning.

Nu ser vi ödesdigra konsekvenser av det här beslutet. Folkhögskolor tvingas lägga ned verksamhet. Studieförbund tvingas säga upp människor. Det handlar om insatser som är så viktiga för integrationen - frågor som den här regeringen säger sig vilja värna.

Min fråga går till socialministern: Varför valde regeringen att göra på det här viset, och ämnar man under kommande år agera för att minimera skadeverkningarna av den här neddragningen?

Herr talman! Det finns gånger då man måste få säga ifrån, fick vi nu i debatten höra från Jonas Andersson, Sverigedemokraterna. Det finns gånger då man måste få säga ifrån - mot hbtqi-personer och mot en populär sagostund med dragqueens på ett bibliotek. Det är skrämmande.

Den retorik vi hör från Sverigedemokraterna ligger ytterst nära retorik vi har hört från andra länder, bland annat från Ryssland och Putin. Flera liknande verbala attacker från politiken och en normförskjutning när det gäller hur man kan prata om hbtqi-personer innebar till slut att man landade i antigaypropagandalagarna 2013. Det är uppenbart att det är härifrån Sverigedemokraterna hämtar sin inspiration.

Herr talman! Det största hotet mot våra barn är inte en dragqueen som klär upp sig med smink och glitter och läser en saga på ett bibliotek, utan det är att ungdomar inte vågar komma ut. Det är ungdomar som tillhör de mest utsatta grupperna i samhället, som mår allra sämst och som utsätts för hat och hot. Där, herr talman, har vi ett samhällsproblem som jag tycker att den här regeringen och Sverigedemokraterna kan ta itu med på en gång.

Min fråga till kulturministern handlar om att ansvaret för denna utveckling nu ligger på regeringen. Markerar man mot denna typ av ageranden och uttalanden från samarbetspartiet, eller kommer man att låta det hållas? Står regeringspartierna upp för hbtqi-personers rättigheter?

Min andra fråga rör principen om armlängds avstånd. Jag blir glad när kulturministern säger att hon kommer att återkomma med förslag om hur principen om armlängds avstånd kan stärkas. Samtidigt uttrycker nu samarbetspartiet, Sverigedemokraterna, en ovilja att gå in och stötta den kommunala nivån och jobba med principen om armlängds avstånd där. Det finns ett förslag om att inrätta en kunskapsfunktion för den kommunala nivån - är kulturministern beredd att ta strid för att den ska kunna inrättas?

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret på Lawen Redars angelägna interpellation!

Vi pratar här om principen om armlängds avstånd och om att konsten ska vara fri - en helt grundläggande princip inte minst för demokratiska länders framväxt i Europa och också en princip som har väglett Sveriges kulturpolitik under decennier.

Det är helt uppenbart så att den skrivning som finns i Tidöavtalet om armlängds avstånd inte delas av partierna i regeringsunderlaget, och det är också ett av skälen till interpellationen och ett av skälen till att även jag vill ställa frågan till kulturministern hur hon ämnar agera för att både stärka och värna principen om armlängds avstånd och konstens frihet i praktiken.

Jag tycker att det är glädjande att kulturministern så tydligt uttryckte att det vi har sett hända i Trelleborg, Kalmar och Gävleborg när det gäller att vilja förbjuda sagostunder och ge sig in och tycka till om hur en lucia i ett luciatåg ska vara är ett övertramp mot principen. Där var kulturministern tydlig, och det tackar jag för.

Men jag var själv i en debatt med Sverigedemokraternas partisekreterare innan jul, och han var å sin sida väldigt tydlig med att han inte uppfattade att det här var ett övertramp mot principen och att det för Sverigedemokraternas del naturligtvis måste finnas en möjlighet att gå in och tycka till och påverka innehållet i kulturuttryck om det är skattefinansierat.

Detta, herr talman, är en helt ny tolkning av principen om armlängds avstånd, en tolkning som inte minst många inom kultursektorn nu blir väldigt oroliga för. Frågan är därför: Hur ämnar kulturministern agera för att det ska bli en samsyn inom regeringsunderlaget i den här frågan? Vad kan göras mer för att stärka principen om armlängds avstånd? Delar kulturministern Sverigedemokraternas partisekreterares åsikt och uttalande om att det inte råder någon konflikt inom regeringsunderlaget om den här tolkningen?

Fru talman! Det känns väldigt fint att få avsluta årets budgetdebatter med ett anförande om två av de kanske viktigaste saker vi har, nämligen barnen och kulturen.

Kulturen har ett omistligt värde för oss människor och för vårt samhälle. En del går att mäta i form av bättre hälsa, stärkt lärande, ökade exportintäkter och starkare besöksnäring för att ta några exempel. Men kulturen har också omistliga och omätbara värden som inte så lätt låter sig fångas i statistik, sådant vi kan erfara när vi sjunker in i en bok, när vi sjunger tillsammans eller när vi får nya insikter och reflektioner efter ett besök på ett museum eller på en teaterföreställning. Tomas Tranströmer talar om det som något som rör människors djup, som att inne i oss "öppnar sig valv bakom valv oändligt".

Fru talman! Skolan är den plats där alla barn får möjlighet att möta kultur och det egna skapandet och det på likvärdiga villkor, där varken föräldrarnas plånbok, utbildningsnivå, kulturintresse eller för den delen storleken på bokhyllorna hemma blir utslagsgivande. Det betyder så mycket.

Vi har nog alla känt det någon gång eller sett det i ögonen på barn vi känner. Jag talar om glädjen när man har skapat någonting med händerna, stoltheten när man har knäckt läskoden eller en särskilt minnesvärd kulturupplevelse som man bara måste få berätta om hemma - när de där valven öppnar sig.

Det här, fru talman, vill jag och Miljöpartiet att alla barn i Sverige ska få uppleva. Men för det krävs både reformer och ekonomiska prioriteringar.

Nu tänker jag inte vara för polemisk i det här inlägget. Jag tror att många här i kammaren kanske längtar efter att avrunda dagens debatt. Jag nöjer mig därför med att konstatera att det inte är de stora kultursatsningarna som vi ser i regeringens budget, vare sig på utbildningsområdet eller i kulturbudgeten. Det här är extra farligt, särskilt i tider av lågkonjunktur.

Fru talman! Miljöpartiet menar att det behöver tas ett helhetsgrepp kring kulturen i skolan. Skapande skola är en bra reform, men den bör ses över så att alla barn får möjlighet att ta del av det och inte bara skolor med särskilt passionerade lärare. Estetiska ämnen bör finnas på samtliga gymnasieprogram för att stärka bildningsresan för alla. Sången och musiken i förskolan behöver ges större plats.

En lågt hängande frukt, som jag förutsätter att regeringen tar med i nästa års budget, är bemannade skolbibliotek, för tillgången till bemannade skolbibliotek är i dag djupt ojämlik. Endast 46 procent av landets skol- och gymnasieelever har i dag tillgång till ett bemannat skolbibliotek.

Fru talman! Miljöpartiet var pådrivande för att en utredning om bemannade skolbibliotek skulle tillsättas. Vi såg till att det finns pengar i budgeten för 2022 för att kunna påbörja reformen, och vi har också avsatt medel för detta i vår skuggbudget. Tyvärr har utredningen nu legat i över ett år på Utbildningsdepartementet utan att beslut har tagits.

Det är positivt att den nya regeringen har ambitionen att fortsätta att stärka läsningen i skolan. Det är också positivt att skolbibliotek faktiskt nämns i Tidöavtalet. Men det står ingenstans att skolbiblioteken ska vara bemannade.

Så här några dagar före julafton väljer jag ändå att vara hoppfull. Jag vet att flera av regeringspartierna i valrörelsen öppnade för en lagstiftning. Kulturministern har konstaterat att barns läsning är en högprioriterad fråga, och häromdagen i talarstolen konstaterade utbildningsutskottets liberala ordförande att Skolbiblioteksutredningen är bra och i huvudsak bör genomföras.

Fru talman! Jag har svårt att se att det skulle finnas någonting djupt partiskiljande i att vilja säkra att alla barn ska ha tillgång till utbildad personal som kan vägleda barnen in i läsandets värld. Låt oss, mina vänner, ta detta steg under året som kommer!

Med detta vill jag passa på att önska alla ledamöter här i kammaren och all personal i riksdagen en riktigt god och vilsam jul, förhoppningsvis med goda kultur- och läsupplevelser!

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)

Fru talman! Då ska jag inte förlänga debatten. Jag ser fram emot fortsatt dialog i de här frågorna, inte minst när det gäller strategin för att främja judiskt liv. En del sådana frågor kan komma att falla på kulturutskottet, till exempel satsningar på judisk kultur och judiskt språk, men också på andra utskotts områden.

Jag vill också avslutningsvis säga att jag tycker att det är positivt med initiativet att se över om det går att skärpa det straffrättsliga skyddet när det gäller hatbrott. Den utredningen kommer jag att följa noggrant.

Fru talman! Tack, Carl Nordblom, för anförandet! Jag har en fråga som jag egentligen hade velat ställa till kulturministern, men eftersom Carl Nordblom nu tar upp de satsningar som kulturministern presenterade i måndags tänkte jag ställa den till honom i stället.

Först och främst vill jag säga att jag välkomnar engagemanget mot antisemitism. Det är jätteviktigt, och det är viktigt att vi kan jobba vidare och bygga vidare på de satsningar som har gjorts och se till att det sker på ett strukturerat och strategiskt sätt. När Carl Nordblom nu lyfter fram att det är viktigt att agera och inte bara ha tomma ord hoppas jag att han inte avser den rödgröna regeringen, för de facto har vi gjort väldigt stora, konkreta satsningar under den mandatperiod som har gått, inte minst under Stefan Löfvens ledning. Han hade själv ett stort personligt engagemang för detta. Det har handlat om ett förintelsemuseum, hågkomstresor och de åtaganden som gjordes efter Malmöforum - alltifrån språk till att tillsätta utredningen om en strategi för judiskt liv och också ett antal kunskapshöjande insatser inom skolväsendet.

Jag delar riksdagsledamotens uppfattning att mer behöver göras. Därför var jag väldigt glad när det kom besked om att hågkomstresorna får en fortsättning nästa år. Jag delar den bild som har framförts här i kammaren tidigare att detta var ett misstag och att man nu har hittat pengar för att rätta till det. Det är bra.

Min första fråga är: Vet riksdagsledamoten varifrån dessa pengar tas - är det någon annan del av budgeten där man nu skär ned? Detta framgick inte av kulturministerns anförande i måndags. Min andra fråga är: Vad är det mer för konkreta nya satsningar man har? Det nämndes en utbildningssatsning. Kan riksdagsledamoten berätta lite mer om den, och är det nya friska pengar det handlar om där?

Fru talman! Så är det absolut, och det tycker jag var positivt med Centerpartiets budget - just förstärkningen av de generella statsbidragen. Vi har debatterat i kammaren flera gånger under eftermiddagen hur viktigt det är för att det inte ska bli neddragningar på vare sig kulturskolan, folkbiblioteken, stöden till den ideella kulturen, samlingslokalerna eller idrottsrörelsen. Det är allt sådant som är viktiga saker och som kommunerna och regionerna i huvudsak finansierar.

Jag tolkar Catarina Deremars anförande som att man kanske ändå hade velat se lite större kultursatsningar, till exempel på kultursamverkansmodellen, från nationell nivå. Jag kan bara hoppas att Centerpartiet höjer ambitionerna under mandatperioden så att vi gemensamt kan sätta tryck på regeringen i de här frågorna.

Före valet uttryckte Centerpartiet i en enkät att Sverige behöver växla upp arbetet med digitaliseringen. Det är ett sådant område där jag också är lite förvånad över att Centerpartiet inte har med några nationella satsningar. Man talar ju om att det både behövs resurser för att kommuner och regioner ska kunna göra sitt jobb och en tydlig nationell satsning. Det här är också något som Återstartsutredningen lyfter fram som viktigt. Vi behöver ta detta krafttag under ett antal år och satsa ganska stort på digitaliseringen, för Sverige ligger efter jämfört med andra länder.

Personligen ser jag att vi här har en möjlighet att se detta som en del i vårt säkerhetsarbete. Vi vet att kulturarvet är någonting som är sårbart i händelse av kris och krig.

Min fråga är hur Centerpartiet ser på digitaliseringssatsningar och varför man inte har med det i sin budget.

Fru talman! Jag begärde replik på Catarina Deremars anförande först och främst för att säga att jag verkligen uppskattar den tydliga markeringen för principen om armlängds avstånd och konstens och kulturens frihet. Det är smärtsamt tydligt att den typen av markeringar behövs här i kammaren, och det gläder mig att Centerpartiet så tydligt står bakom denna princip.

Jag reagerar ändå lite på det Catarina Deremar säger om vikten av att kultur ska finnas i hela landet och så vidare. Jag delar naturligtvis den synen; det är en väldigt viktig ambition. Men min fråga till Catarina Deremar är: Hur bidrar Centerpartiets kulturbudget till detta? Tyvärr ser jag mer än tidigare år och i tidigare budgetar tydliga neddragningar inom en mängd områden. Det gäller allt från konstnärsstipendier till hemslöjden, för att ta några exempel.

Catarina Deremar nämner att det är viktigt att förstärka folkbildningen, men samtidigt gör man det med en ganska blygsam summa: 85 miljoner. Det kan man jämföra med de stora neddragningarna på nära en halv miljard.

Min fråga är därför: Hur bidrar Centerpartiets budget till att förstärka tillgången till kultur i hela landet?

Herr talman! Jag hör att Kristina Axén Olin inte är så passionerad när det gäller kulturskolestödet. Det kanske ligger i linje med att Moderaterna för några år sedan helt skar bort det.

Det är precis som Kristina Axén Olin säger ett utvecklingsstöd, och det har inneburit väldigt mycket positivt för verksamheten, inte minst för att barn och unga som har stått långt från kulturskolan kan ges möjlighet att testa och att komma in i kulturskolans verksamhet. Det Miljöpartiet säger är: Låt oss ta del av de positiva erfarenheterna av stödet, och låt oss permanenta det och hitta nya former för det. Det skulle vi vilja se - inte att man tar bort det och säger att det var tillfälligt. Man har alltid möjlighet att ompröva den typen av beslut.

När det gäller KKN gläder det mig att Kristina Axén Olin tar upp SGI-utredningen. Den var Miljöpartiet med om att driva fram - ett viktigt steg, inte minst nu efter pandemin, när det har blivit smärtsamt tydligt hur svårt många kulturskapare och kombinatörer har det. Detta är något som jag tror att både Kristina Axén Olin och jag har varit medvetna om väldigt länge, men nu måste vi komma framåt.

Flera andra viktiga utredningar är också på gång när det gäller de kreativa och kulturella näringarna. Det handlar om trygghetssystemen, där det nu finns tre olika utredningar på bordet, som ska landa under mandatperioden, och om den strategi för kreativa näringar som har tagits fram, också på initiativ av vår regering.

Jag följer noggrant vad som händer här och hoppas verkligen att det kan bli rejäla förstärkningar och förbättringar på detta område. Det skulle vara bra för svenskt kulturliv.

Herr talman! Jag tänkte begära ordet, för det blev lite fel i det förra replikskiftet. Jag ställde en fråga till Kristina Axén Olin om kulturskolan och om Moderaterna nu, till skillnad från 2019 då man helt tog bort det statliga stödet till kulturskolan, står bakom det stödet och också är beredda att förlänga och permanenta det. Det vore ett viktigt besked till landets kulturskolor. Just nu är de 100 miljonerna bara för nästa år.

Den andra frågan jag tänkte ställa till Kristina Axén Olin rör kulturella och kreativa näringar. Jag delar ledamoten Kristina Axén Olins engagemang för KKN-politiken. Jag upplevde också att detta var en fråga där vi kunde enas under förra mandatperioden, när det gällde de olika krisstöden till kulturen. Inte minst Moderaterna var talespersoner för att få till stöd som fungerar även för egenföretagare och företagare inom kultursektorn. Jag tackar för det engagemanget.

Vad ser Kristina Axén Olin mer konkret där? Återstartsutredningen hade förslag inom KKN-området. Jag ser inga sådana budgetsatsningar, men Moderaterna kan ju ha andra idéer på detta område. Min fråga är hur ni konkret tänker gå vidare med KKN-arbetet.

Herr talman! Jag vill bara återigen upprepa att det har jag inte sagt. Det är det statliga stödet till kulturskolan som halveras, och det var väldigt tydligt i mitt anförande.

Kulturministern har tidigare i debatten uttryckt att man verkligen värnar det här stödet och att man är positiv till att man kunnat freda de här 100 miljoner kronorna som redan fanns i budgeten. Men när jag tittar tillbaka vet jag ju att 2019 kapade Moderaterna och Kristdemokraterna stödet till kulturskolan. Vi fick lägga stor kraft på att återinföra det. I tidigare budgetar har Moderaterna helt tagit bort det.

Ska jag tolka Kristina Axén Olins anförande nu som att man egentligen inte ser det här statliga stödet som så viktigt? Precis som Bo Bromans stöd till konstnärsstipendier kanske det är lite svajigt och riskerar att försvinna i nästa års budget. Kan Kristina Axén Olin ge besked om Moderaterna kommer att stå upp för det här viktiga bidraget till kulturskolan och även permanenta det framåt?

Herr talman! Jag tyckte att det var tydligt att jag i mitt anförande talade om det statliga stödet till kulturskolan, som är halverat till nästa år från 200 miljoner till 100 miljoner.

Jag sa också att kommunerna står för huvuddelen av finansieringen, precis som Kristina Axén Olin säger. Och jag sa att det är oroväckande när regeringen går fram med stöd till kommuner och regioner med statsbidrag på bara 6 miljarder när de själva ser behov av ungefär 20 miljarder.

Jag sa i mitt anförande att detta skapar en risk för neddragningar av kulturskolan. Vi vet, herr talman, att kulturskolan är en verksamhet som inte är lagstadgad. I tider av lågkonjunktur och i tider av kris tenderar kommunpolitikerna av nödvändighet, för de kanske inte ser några lagstadgade verksamheter som de kan skära i, att försöka minimera och dra ned på resurserna för till exempel kulturskolan.

Det här är inget man gör av illvilja, tror jag. Kulturskolan är älskad av befolkningen och av väldigt många kommunpolitiker. Därför hade det varit viktigt, som jag också sa i mitt anförande, om vi på nationell nivå hade kunnat visa vägen när det gäller statsbidragen till kommunerna, naturligtvis, men också det statliga stödet som vi vet har möjliggjort så många utvecklingsprojekt och varit så uppskattat runt om i landet.

Herr talman! Att i tider med en rekordlåg statsskuld låna för att kunna göra långsiktiga klimatinvesteringar för att både klara klimatet och pressa ned kostnader för medborgarna föreslår inte bara Miljöpartiet utan också institut och framstående forskare.

Det handlar om prioriteringar - helt rätt, Roland Utbult. Att vi precis som andra oppositionspartier väljer att inte gå fram med den automatiska indexeringen på skattesänkning är en prioritering. Vi tycker att det är bättre att lägga de pengarna på välfärden i det här läget.

Kulturen har haft det oerhört tufft under pandemin. Då tycker vi att det är viktigt att vi går vidare med de förslag som är lagda för att kulturlivet ska kunna återhämta sig.

Jag kan konstatera när jag tittar på kulturbudgetens utveckling under tidigare mandatperioder att under åren 2010-2014, då jag vet att Alliansregeringen gjorde väldigt stora skattesänkningar och satsade på till exempel jobbskatteavdrag, höjde man kulturbudgeten med lite drygt 400 miljoner. Under åren 2014-2022, när den rödgröna regeringen styrde, höjde vi kulturbudgeten med över 2 miljarder.

Det handlar om prioriteringar. Vi står upp för kulturen.

Herr talman! Jag kan börja med den sista frågan. Detta framkommer naturligtvis i hela vårt budgetförslag. Jag kan dock glädja Roland Utbult med att vi även har förslag i vår budget som tydligt dämpar inflationen, alltifrån kraftfulla investeringar i klimatet till energieffektivisering. Vi har också vissa höjda skatter, vilket även det kan fungera inflationsdämpande.

Jag tycker framför allt inte att vi ska se satsningar på kulturen som någonting ovanligt eller någonting som vi ska behöva skämmas för här i kammaren. Jag tycker att det är viktigt att alla partier nu står upp för kulturens behov av investeringar. Alla de områden som jag pratade om i mitt anförande är ju sådana som det är lätt att prata om. Det är viktigt med kulturskolan, och det är viktigt med folkbiblioteken. Men då måste man även våga lägga pengarna bakom de orden.

Jag är glad att Roland Utbult så tydligt lyfter fram också här att man ligger på ganska höga nivåer i regeringens budget efter pandemin. Det är ju för att S och MP med samarbetspartier under många år har jobbat för att pressa upp kulturbudgeten för att kunna satsa på konstnärer, på kulturskola och på folkbibliotek.

Sedan är ju det här utgiftsområdet större. Det handlar också om allt från mediestöd till civilsamhälle. Här kan jag konstatera att ni i Kristdemokraterna har ett antal förstärkningar i er budget som vi är positiva till, till exempel när det gäller satsningar på att motverka äldres ensamhet.

När det gäller stöd som upphör är det ändå så, Roland Utbult, att man måste ta ställning inför varje budget när ett stöd upphör. Vi i Miljöpartiet gick till val på att förlänga och även stärka stödet till både kulturskola och folkbibliotek. Ni väljer att agera så att det halveras inför nästa år. Det är ett faktum.

Herr talman! Vi lever nu i en orolig tid, en tid där kampen för frihet präglar även vårt absoluta närområde. Det vi nu ser hända i Ukraina, i Iran, i Belarus och i Ryssland både förskräcker och ger hopp.

Det är förtryckande maktfullkomliga regimer som vill beröva kvinnor, män och länder deras frihet och deras framtid. Det är Rysslands orättfärdiga invasion av Ukraina. Det är Irans brutala angrepp, fängslanden och hot om massavrättningar av demonstranter. Det är förtrycket av det fria ordet i Belarus och i Ryssland. Ja, allt det förskräcker.

Men modiga kvinnor och män står i spåren av Mahsa Aminis död upp mot den islamistiska regimen för rätten att inte bära slöja och för sin frihet. Ukrainare står upp mot Rysslands invasion. Journalister, författare, konstnärer, civilsamhällesföreträdare och MR-aktivister i Ryssland och i Belarus fortsätter oförtröttligt sitt arbete för att öppna omvärldens ögon och synliggöra förtrycket och övergreppen. Det ger hopp. Dessa röstbärare, herr talman, är en omistlig del av motståndet mot förtrycket, men de är också en del för en demokratisk utveckling.

Samtidigt som vi behöver göra vad vi kan här i Sverige för att stötta frihetskämparna i dessa länder behöver vi göra vad vi kan för att stärka de demokratiska grundpelarna här i Sverige. Då tänker jag närmast på den fria konsten och kulturen, ett starkt civilsamhälle, ett tillgängligt kulturarv, oberoende medier och journalistik i hela landet, bildningens nyfikenhet och möjliggörandet för mänsklig växt. Jag tänker också på det fria ordet och den fria tanken, som är avgörande i en demokrati och för att människor ska kunna höja sin röst. För allt detta, herr talman, behövs det en stark kulturpolitik med yttrandefriheten och den fria kulturen i centrum.

Miljöpartiet har ett särskilt yttrande, då vi menar att regeringens ramar för kulturpolitiken är alldeles för små. Jag ska göra några nedslag i vår budgetmotion med fokus på kulturområdet.

Herr talman! Folkbiblioteken fyller en utomordentligt viktig funktion just för bildning och för en jämlik tillgång till kultur och litteratur i hela landet. Den rödgröna regeringen införde ett statligt stöd till folkbiblioteken som har varit mycket uppskattat. Insatser för att öka tillgängligheten har därmed kunnat göras, och biblioteken har tagit en större plats i lokalsamhällena.

Herr talman! Vid utgången av 2020 hade 435 bibliotek lagts ned de senaste 22 åren. Bokbestånden minskar. Antalet bokbussar minskar, och vi ser att sparkraven fortsätter. Det finns naturligtvis undantag. Det satsas på kvartersbibliotek, på filialer i tunnelbanestationer, på meröppna bibliotek och på nya bokbussar. Det är några exempel.

Vi kan se att sedan 2015 har nedläggningstakten när det gäller bibliotek avtagit, och antalet folkbibliotek var år 2021 detsamma som det var år 2020. Det statliga stödet till folkbiblioteken utgör en viktig morot för att sådana här satsningar ska kunna komma till, herr talman. Det är en markering om att folkbiblioteken, denna bildningens bastion, är något som är värt att kämpa för och värt att prioritera även i bistra tider. Därför, herr talman, är det mycket olyckligt att regeringen väljer att halvera det statliga stödet till folkbiblioteken för kommande år.

Vi i Miljöpartiet vill se att detta stöd fördubblas och även ges en långsiktig utformning och finansiering. Det är naturligtvis också helt centralt att biblioteken, som de kultur- och bildningsinstitutioner de är, ges möjlighet att verka utan politisk klåfingrighet. Principen om armlängds avstånd måste upprätthållas.

Herr talman! Kultur och kreativitet måste vara en stark del av uppväxten för alla barn i Sverige. Det lägger grunden för kunskap och förståelse för vårt samhälle. Och det stärker barnen som individer och som demokratiska medborgare. FN:s barnkonvention slår fast att alla barn har rätt att delta i det kulturella och det konstnärliga livet.

Herr talman! Varje dag går tiotusentals barn och unga till kulturskolan. För många är det en trygg plats att öva sig i att stå på scenen, spela instrument, dansa eller spela teater. Kulturskolan bidrar till att barn i hela vårt land, oavsett nivå eller ambition, får möjlighet att upptäcka en större värld. Det är värt att försvara.

Med det statliga stödet till kulturskolan, som även det har tillkommit under den rödgröna regeringens tid, har 33 000 nya barn och unga hittat in i kulturskolans verksamhet.

Att halvera det statliga stödet till kulturskolan nästa år, som regeringen väljer att göra, innebär ett dråpslag för det arbete med att utveckla sin verksamhet som kulturskollärare just nu genomför runt om i landet. Hälften så många projekt kommer att få stöd nästa år, och jag vet att det här oroar många av landets kulturskolor. När kommunerna samtidigt inte får de höjda statsbidrag som de ser att de har behov av för att möta inflationen och den pågående lågkonjunkturen, ja, då hotar nedskärningarna även kulturskolan. Här måste en statlig kulturpolitik peka ut en annan färdriktning.

Miljöpartiet vill höja och också permanenta det statliga stödet till kulturskolan och även se över utformningen av det för att vi ska undvika de kortsiktiga projekten och kunna arbeta in alla de goda erfarenheter som dragits under åren som gått - alla nya metoder som har kunnat testas, alla nya konstuttryck som har kunnat inkluderas i kulturskolan, alla barn som inte har samma förutsättningar och vars föräldrars plånböcker kanske inte tidigare har gett dem möjlighet att delta i kulturskolan.

Vi vill ge dessa barn en bättre möjlighet att delta i kulturskolans verksamhet, herr talman, och därför är det prioriterat för Miljöpartiet att värna och stärka detta anslag.

Herr talman! Coronapandemin slog hårt mot kulturen. Återstartsutredningen pekade på behovet av långsiktiga stöd för återhämtningen. Kulturen var en av de sektorer som drabbades allra hårdast efter pandemin, just för att kultur bygger på möten mellan människor - i orkestrarna, på repetitionerna, mellan lärarna och elever på kulturskolan och mellan ensemblen och publiken på en teaterföreställning. Vi är alla väldigt glada över att det nu går att uppleva kultur igen, helt och fullt, både digitalt och fysiskt.

Vi avsatte många miljarder i stöd under åren i regering, både i akuta krisstöd och i stora återstartsstöd, och det är klart att dessa stora stöd har varit direkt avgörande för att vi nu börjar se vissa tendenser till återhämtning och att anställningarna ökar inom kultursektorn. Vi vet att det är många verksamheter som hade gått under om inte kris- och återstartsstöden hade skjutits till.

Svensk Scenkonst anser att regeringens återhållsamma kulturbudget är problematisk i detta avseende. Många verksamheter befinner sig i en lång och mödosam återstart efter pandemin. Man hade velat se fortsatta återstartsstöd och tydliga satsningar för att kulturen ska kunna återhämta sig. Samma budskap får vi från till exempel Fackförbundet Scen & Film och Riksförbundet Sveriges museer.

Det är bra att regeringen har avsatt 40 miljoner kronor i stärkta konstnärsstipendier. Det är positivt. Det var Återstartsutredningens förslag, och det är ett förslag som vi i Miljöpartiet delar. Men det är ju bara en liten del av allt det som Återstartsutredningen föreslog. Var är återstartsstöden till de fria grupperna, till dansen, teatern och musiken, till de kreativa näringarna, till hemslöjden, till bild- och formområdet, till alla landets museer? Var är de permanenta förstärkningarna som Återstartsutredningen pekar på är så viktiga just för en långsiktig återhämtning?

Det är positivt att vi kan se ljusglimtar nu. Men vad händer när alla de stöd som har funnits faktiskt försvinner nu när inflation och lågkonjunktur riskerar att än mer påverka kulturens återhämtning och när behovet av satsningar är så mycket större? Var, herr talman, är satsningarna på kulturarvet? Museisektorn har nu dubbla utmaningar - att återfå besökarna efter pandemin, samtidigt som behovet är skriande av både digitalisering och upprustning av de fysiska miljöerna.

Här är det också olyckligt, herr talman, att regeringen inte anslår mer pengar till region- och kommunsektorn. Vi vet ju att en stor del av kulturlivet finansieras kommunalt och regionalt, inte minst folkbiblioteken och kulturskolan, som vi redan har nämnt, men också stödet till den ideella kulturen och till alla de viktiga regionala institutionerna som länsmuseer och regionteatrar. Sveriges Kommuner och Regioner talar om behov i 20miljardersklassen, och att då enbart skjuta till 6 miljarder gör att risken för nedskärningar är stor. Då, herr talman, behöver den nationella kulturpolitiken visa vägen och visa att kulturen är ett viktigt välfärdsområde.

Det gör Miljöpartiet i sin budgetmotion. Vi har en mängd olika förstärkningar bland annat för att kunna genomföra Återstartsutredningens förslag. Vi tycker inte att det är läge att vänta på bättre tider under mandatperioden, utan vi ska här och nu skjuta till de stöd som behövs så att kulturen verkligen kan återhämta sig. Det är nu det gäller.

Herr talman! Detta var några nedslag i Miljöpartiets budgetmotion på detta utgiftsområde. Vi får återkomma i fortsatt debatt om andra delar. Jag vill avsluta med att säga att budgeten inte enbart handlar om siffror utan också om att ge en fingervisning, en riktning, åt vilket håll prioriteringarna för regeringen som helhet pekar och vad kulturministern kommer att jobba för under de år som kommer. Jag kan tyvärr konstatera att regeringens budget för 2023 saknar den typen av fingervisningar liksom ambitioner.

I tider av lågkonjunktur och inflation i en orolig omvärld behöver vi kulturen som mest, och vi behöver visa kulturlivet vårt stöd. Detta misslyckas man med. Man drar ned på stödet till folkbiblioteken och till kulturskolorna. Man tar bort i princip allt återstartsstöd och gör det svårare och dyrare för människor att ta del av kulturarvet, och man skär ned på folkhögskolornas budget när människor så väl behöver utbildning för att sedan kunna komma i arbete.

Herr talman! Det hade gått att prioritera annorlunda. Det gör Miljöpartiet. För oss är ett starkt och rikt kulturliv viktigt både för dess inneboende egenvärde och för att det är en bärande del av både välfärden och demokratin och därmed väl värt att satsa på.

Herr talman! Jag tackar Bo Broman för ett klart och tydligt besked. Ena stunden talar han väl om stärkta konstnärsstipendier. Nu får vi beskedet att den politiken ska se helt annorlunda ut och till och med minska om Sverigedemokraterna får bestämma - vi vet tyvärr att Sverigedemokraterna har det avgörande inflytandet över budgeten.

Detta är ett budskap som jag tycker att Sveriges konstnärer och kulturskapare ska lyssna väldigt noga på. Här lägger jag naturligtvis ett stort ansvar på de regeringspartier som har gett Sverigedemokraterna detta inflytande över kulturpolitiken.

Jag ska säga några ytterligare ord om återhämtningen efter pandemin. Bo Broman har talat om att det är den starkaste budgeten i nominella tal - eller den näst starkaste budgeten. Det är ju helt på grund av de satsningar som S och MP har gjort under den tid då vi styrde. Det är ingenting som Bo Bromans parti kan ta åt sig äran av.

Jag ser fram emot fortsatta debatter, och jag hoppas verkligen att ni får så lite inflytande som möjligt över konstnärspolitiken framåt.

Herr talman! Jag vill tacka Bo Broman för anförandet. Det är trevligt att mötas i den här rollen i kammaren, där Bo Broman nu tillhör majoriteten och, precis som Lawen Redar sa, därmed också måste bära ansvar för kulturbudgeten.

Min första fråga till Bo Broman knyter an till Lawen Redars fråga om konstens frihet. När det gäller armlängds avstånd kan jag konstatera att det finns många sverigedemokrater som har uttalat sig på helt annat sätt än Bo Broman de senaste dagarna. Den diskussionen får vi ta.

Det finns andra frågor som rör konstens frihet som också har direkt med budgeten att göra, till exempel stöden till konstnärer och konstnärsstipendier. Vi vet att med goda arbetsvillkor och goda förhållanden att verka under ökar möjligheten att skapa fritt.

Här är jag förvånad, för Bo Bromans parti, Sverigedemokraterna, har i så gott som samtliga tidigare budgetförslag velat skära ned på konstnärsstipendierna. De har också velat ta från den fria konsten och stödet till fria grupper och lägga det på andra satsningar.

För det första undrar jag: Har Sverigedemokraterna ändrat sin politik när det gäller konstnärsstipendier?

För det andra talar Bo Broman om att kultursektorn står stark och har återhämtat sig väl. Jag läser inte rapporten från Myndigheten för kulturanalys på det positiva sätt som Bo Broman gör. Det gör inte heller en stor mängd av branschorganisationerna. Till exempel pekar man på att kulturarvssektorn har återhämtat sig betydligt svagare än vissa andra sektorer. Här har Sverigedemokraterna tidigare talat om stora satsningar. Vi ser inga sådana i budgeten. Vad säger Bo Broman om det?

Fru talman! För ett par veckor sedan deltog jag vid samiska minnesdagen som ägde rum här i Stockholm. Dagen arrangerades för att minnas de övergrepp och den hårdföra assimilerings- och kolonialiseringspolitik som det samiska folket utsatts för genom historien.

Att minnas någonting handlar inte bara om att inte glömma. Det är viktigt att vi alla påminner oss om att det handlar om att låta det som hänt - historien och vår kunskap om den - faktiskt förändra hur vi agerar här och nu och framåt.

Fru talman! Riksdagen har antagit ett mål om att säkerställa full respekt för Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter. Det innebär att regeringen och riksdagen har förbundit sig att säkerställa att dessa folkrättsliga åtaganden följs och får genomslag i lagstiftningen.

Sverige har dessvärre under de senaste åren fått alltmer kritik internationellt för att vi inte lever upp till våra åtaganden vad gäller behandlingen av urfolket samerna. Inte minst FN:s rasdiskrimineringskommitté har vid flera tillfällen kritiserat Sverige. Min och Miljöpartiets syn är att Sverige är och ska fortsätta vara en förebild när det gäller respekten för de mänskliga rättigheterna, och att det är vårt gemensamma ansvar att agera för att så ska vara fallet.

Fru talman! Sverige har mycket att lära av andra länder som har kommit längre i sina försoningsprocesser och i dialogen med sina urfolk. Där har vi också kunnat se att relationen mellan urfolk och stat förbättrats. Dit vill jag att vi också ska komma, men det kräver ansträngningar och långsiktiga åtaganden. Det räcker som sagt inte med ett enkelt "förlåt".

I regeringsförklaringen 2019 markerade den regering där jag tillträdde som kultur- och demokratiminister att urfolket samernas självbestämmande och inflytande stärks. Så sa statsministern i regeringsförklaringen.

Under förra mandatperioden såg S- och MP-regeringen till att vi äntligen fick en konsultationsordning på plats och att en sanningskommission för det samiska folket inrättades. Vi genomförde den största satsningen på nationella minoritetsspråk på över tio år, vilket har möjliggjort förstärkning av samiska språkcentrum, och vi har även förstärkt det nordiska språksamarbetet Giellagáldu.

Fru talman! Att våga, vilja och kunna tala sitt språk är centralt för många människors identitet. Därför är det av yttersta vikt att vi ger språken möjlighet att överleva och stärker språkbärarnas möjlighet att återta, använda och utveckla sina språk.

Fru talman! En levande kultur förutsätter också ett levande språk. Genom ett rikt samiskt kulturliv öppnas dörrar för att fler ska kunna beröras av, lära känna och vilja veta mer om den samiska kulturen. Ann-Helén Laestadius, Britta Marakatt-Labba och Linnea Axelsson är bara några exempel på samiska konstnärer som har berört många under de senaste åren. Den samiska kulturen, med sin bredd av uttryck, har som vi vet under lång tid osynliggjorts i majoritetssamhället och fått stå tillbaka. Vi behöver göra mer för att ge samisk kultur möjlighet att blomstra.

Detta, vill jag understryka, gäller naturligtvis samtliga nationella minoriteter: tornedalingar, sverigefinnar, judar och romer. Det är en fråga om mänskliga rättigheter. Jag är glad att vi har stärkt arbetet med att hålla samtliga minoritetsspråk vid liv, att vi har sett till att kunskaperna om den nationella minoritetspolitiken har kunnat stärkas, både i förvaltningen och gentemot befolkningen, och att vi har stärkt de organisationer som företräder de nationella minoriteterna.

Vi stärker också budgeten för nationella minoriteters kultur. Det rör dock ett annat utgiftsområde, så det ska jag inte fördjupa mig i nu.

På det här utgiftsområdet avsätter Miljöpartiet 24 miljoner kronor mer än regeringen för att stärka urfolket samernas kultur. Mer specifikt vill vi avsätta 19 miljoner för att Giron Sámi Teáhter ska kunna utvecklas som en nationell scen för samisk scenkonst. Detta, fru talman, finns det brett stöd för bland kulturpolitiker i de fyra norra regionerna, och det är en utveckling som jag hoppas att kammaren ska kunna stötta brett under denna mandatperiod - ett steg vi ska kunna ta.

Vi stärker också Sametingets möjligheter att stötta ett rikt samiskt kulturliv - insatser som Återstartsutredningen efter pandemin pekar på som viktiga. Det samiska kulturlivet har precis som det svenska drabbats hårt av pandemin till följd av begränsningarna, restriktionerna och de uteblivna biljettintäkterna.

Vi avsätter också medel för att staten ska kunna gå in och finansiera återförandet av kvarlevor och offergåvor. Detta är ett arbete som behöver påskyndas, som riksdagen har markerat genom utskottsinitiativ. Detta är en skamlig historia som vi har att göra upp med.

Vi markerar också i vår budget behovet av en permanent finansiering av Giellagáldu samt språksatsningarna för de nationella minoriteterna. Jag tycker att det är beklagligt att regeringen inte visar fler ambitioner på detta område. Jag förutsätter att en ambitionshöjning kommer att komma under mandatperioden och att de stöd som behöver förlängas verkligen förlängs i kommande budgetar.

Rikets styrelse

Avslutningsvis vill jag påminna kammaren om det gemensamma ansvar vi har, över partigränserna, för att uppmärksamma och stärka urfolket samernas rättigheter och möjlighet att utöva sin kultur. Den sanningskommission som är tillsatt och som nu arbetar måste vi tillsammans ta emot på ett seriöst och långsiktigt sätt.

Det allra sista jag gjorde i rollen som kultur- och demokratiminister innan Miljöpartiet lämnade regeringen var att närvara vid den ceremoni i Uppsala domkyrka då Svenska kyrkan överlämnade sin officiella ursäkt till det samiska folket för århundranden av övergrepp och kolonialt förtryck som man medverkat i och bidragit till. Nu har även en andra ursäkt överlämnats i Luleå domkyrka.

Denna ursäkt har föregåtts av ett mångårigt arbete från Svenska kyrkan för att avtäcka historien, se den i ljuset och, kanske viktigast, formulera en väg framåt. Svenska kyrkan har formulerat ett antal åtaganden för att omsätta ursäktens ord i handling, för att i nästa steg uppnå försoning och förlåtelse. Det har funnits en insikt om att detta är en längre resa att göra.

Den svenska staten - regering, riksdag och samtliga riksdagspartier - behöver på samma sätt ta ansvar för den pågående sanningskommissionens resultat så att vi på sikt kan uppnå både en försoning och också naturligtvis ett blomstrande samiskt kulturliv.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)