STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Den här interpellationsdebatten föranleds av en rad kulturpolitiska händelser som har ägt rum de senaste åren och fortsatt så sent som den gångna hösten.

Jag vill inleda med att tacka kulturministern för svaren på mina tre frågor, men jag är inte helt nöjd, eftersom det kulturministern uttrycker här, både i tal och i skrift, faktiskt saknar efterlevnad och förankring i verkligheten.

Min första fråga till kulturministern var hur ministern kommer att agera för att principen om armlängds avstånd ska upprätthållas och respekteras på nationell, regional och kommunal nivå. På frågan svarar kulturministern här att det inte borde finnas något tvivel om att regeringen står bakom om principen samt att detta tydliggjorts i Tidöavtalet, som är en överenskommelse mellan Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna. Jag ställer dock frågan just för att jag känner tvivel och stor oro kring om principen kommer att efterlevas med den här regeringen och dess samarbetsparti.

Principen om armlängds avstånd mellan politik och verksamhet är en central och viktig del av svensk förvaltningstradition, inte minst inom kulturpolitikens område. Armlängds avstånd handlar om att upprätthålla en avvägning mellan folksuveränitetens politiska ambitioner och den sak och yrkeskunskap som finns på de olika offentliga förvaltningsområdena.

Förvaltningsidén bygger på att de som sitter på den politiska makten inte ska kunna använda sin maktposition till att utnyttja offentliga medel för att påverka människors världsbild och bilda politisk opinion. Bakom principen finns en auktoritär historia av nazister, fascister och kommunister som lade stora resurser på att förhärliga den egna maktutövningen. Ideologiskt handlade det om att odla befolkningen till att stödja en viss världsbild och människosyn.

Enligt fackförbundet Diks rapport Vi vet ju hur det blev i Sölvesborg från i höstas anger offentliganställda som arbetar med kulturfrågor att man är rädd att inte kunna utföra sitt arbete utifrån yrkesetiska principer. Rapporten är en tydlig hänvisning till det som hände den före detta förvaltningschefen Sofia Lenninger, som blev omöjlig i Sverigedemokraternas Sölvesborg. Det dåvarande sverigedemokratiska styret ville begränsa böcker på andra språk än svenska, och Lenninger, som försvarade bibliotekslagens principer, blev av med sitt jobb.

Inte långt efter den händelsen polisanmälde Sverigedemokraterna Norrköpings stadsmuseums utställning. Det ledde till att museet under en tid tog bort en av de bilder som orsakade anmälan. Bilden kom sedan tillbaka, men det är viktigt att poängtera att det inskränkte verksamheten och utställningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den här hösten har sverigedemokrater i flera kommuner anmält och ställt krav på att populära sagostunder på bibliotek ska stoppas. Sagostunderna, som har pågått sedan 2017, möts nu av hat och hot till den grad att man behövt anlita väktare som säkerhetsåtgärd.

I kommun efter kommun har under hösten kulturchefer behövt påminna lokala företrädare om principen om armlängds avstånd. Det här är exempel på hur man genom nedläggning, polisanmälan och exkludering agerar för att minska möjligheterna för den kultur man inte vill se och stärka den kultur som främjar de åsikter och den samhällsuppfattning man själv har. Till och med i Tidöavtalet, som ska garantera principen om armlängds avstånd, framgår nu att anmälningsplikt ska råda på kommunala och statliga verksamheter som bibliotek och museer.

Min fråga är därför: Hur ser kulturministern på den här verkligheten som har skett så sent som i höstas? Hur ska hon verka för att upprätthålla principen om armlängds avstånd? Kommer det att bli konkreta åtgärder för att garantera principens efterlevnad på nationell, regional och kommunal nivå?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Den här interpellationen är varken ställd av eller riktad till en sverigedemokrat, men som vi hör rör den Sverigedemokraterna i allra högsta grad. Vi nämns åtskilliga gånger i interpellationen, och därför står jag nu här i talarstolen.

Socialdemokraterna och deras olika förgreningar ute i det offentliga samtalet försöker återkommande på ett mycket uppenbart vis på olika sätt använda Sverigedemokraterna som ett slagträ mot regeringspartierna när det kommer till kulturpolitiken.

Det är mycket tydligt när det gäller frågan om skattefinansierade dragqueensagostunder för små barn. Man kan tänka sig att Socialdemokraterna gör detta för att man vill rikta ljuset bort från hur illa de själva har skött kulturpolitiken i regeringsställning.

I interpellationen kan man notera hur Socialdemokraterna och Lawen Redar insinuerar och närmast säger rätt ut att Sverigedemokraternas kritik mot dragqueensagostunderna har lett till de hot hon talar om. Det är extremt ohederligt. Det här är skrämselpropaganda från Socialdemokraterna som syftar till att tysta och skrämma upp dem som deltar i debatten.

Låt oss inte luras av dessa socialdemokratiska dimridåer! Sverigedemokraterna har inte motsatt sig konceptet om armlängds avstånd i kulturpolitiken. Det är en del av Tidöavtalet, och det står vi för. Det finns dock gränser där man som folkvald politiker måste få säga ifrån när det gäller hur skattebetalarnas pengar nyttjas.

Låt oss ta ett exempel. Många partier har kritiserat att olika statsbidrag har visat sig gå till exempelvis islamism eller annan extremism. Då har man kunnat kritisera de enskilda inslagen i kulturpolitiken. Kan man ifrågasätta sådana detaljer i delar av kulturpolitiken när man anser att en gräns har passerats, ja, då menar jag att man även måste kunna prata om det när det gäller fallen med dragqueensagostunderna.

Principen om armlängds avstånd är en viktig princip, men det finns också andra värden och principer att ta hänsyn till som en ansvarsfull folkvald politiker. Hur tycker Lawen Redar att man ska agera som folkvald politiker om principen om armlängds avstånd kolliderar med andra viktiga värden och principer, till exempel att sätta barnens bästa i främsta rummet?

Det är knappast så att dessa dragqueensagostunder har kommit till i första hand för barnen, utan det handlar om att det finns vuxna som vill bryta normer. Dessutom sker det här i en sexualiserad inramning, vilket bland annat framgår av namnen på de dragqueens som varit inblandade i sagostunderna i Sverige. De kallar sig saker som - ursäkta språkbruket, herr talman, men jag citerar - "Fröken Skamlös Vinhora" och "Bystiga Damen".

Det är alltså så det låter i samband med de här sagostunderna.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka kulturministern för att man vid alla de tillfällen jag har tagit upp den kritik som har framförts offentligt har sagt att principen gäller för Sverige. Det är en otroligt viktig markering, och det gör mig mer nöjd att höra att kulturministern är beredd att vidta åtgärder för att principen ska upprätthållas. Jag ser fram emot att få ta del av åtgärderna som kommer härnäst. Det är frågor jag kommer att bevaka.

Sedan vänder jag mig till Jonas Andersson, som ansåg att man inte kan väcka interpellationer som riktar sig till Sverigedemokraterna. Delar av mitt tidigare anförande handlade om den ytterst märkliga konstellation vi har hamnat i här. Sverigedemokraterna är ett parti som har mycket att säga till om i Tidöavtalet, men det går inte att granska och ifrågasätta vad partiet har att säga till om med hjälp av de verktyg som vi ledamöter i Sveriges riksdag har tillgång till med anledning av att partiet de facto står utanför regeringen. Det enda sättet att debattera och diskutera hur partiet för sig politiskt och hur partiet avser att driva fram politiken är att framföra synpunkterna via kulturministern. Sedan kommer vi såklart att mötas i andra debatter vad gäller budget och i lagstiftningshänseende. Men med verktyget interpellationer som riksdagen har att tillgå går det inte att möta Sverigedemokraterna. Det är möjligen för att man inte heller vill ta politiskt ansvar.

Sedan sas det att en företrädare inte kan säga att vissa verksamheter inte kan genomföras för att de inte är ekonomiskt motiverade eller för att de motverkar det demokratiska samhället. Självklart finns skillnader. Principen om armlängds avstånd handlar inte om ekonomiska företeelser eller att man inte kan sätta ned foten för att en verksamhet strider mot de demokratiska principerna.

Då ställer jag följande fråga till Jonas Andersson: Varför kritiserar man inte regeringen för att det inte redan i dag finns en lagstiftning på plats om demokrativillkor för civilsamhället, folkbildningen, för alla verksamheter inom kulturen, för att främja de demokratiska verksamheterna? Men nu har regeringen dragit tillbaka propositionen, så vi väntar på var det här ska landa.

Mina andra två frågor, herr talman, handlade om hat och hot riktat mot kulturverksamheter och konst- och kulturutövare. Det vi ser i dag är att tre av fem journalister anger att de någon gång har varit utsatta för trakasserier samt hot och hat i samband med sitt yrkesutövande. Enligt Svensk Scenkonst har hatet och hoten mot skådespelare, pjäsförfattare och andra verksamma inom scenkonsten kraftigt ökat. Hot, trakasserier och våld mot bibliotekspersonal är enligt fackförbundet Dik ett vanligt problem. På vart tredje museum har personal hotats av besökare, inte minst vad gäller utställningar som kritiserats politiskt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Några av exemplen jag lyfte fram i mitt förra anförande tycker jag ändå förtjänar viss uppmärksamhet. När kultur- och bibliotekschef Sofia Lenninger avskedades och tog ställning mot Sverigedemokraterna fick hon utstå en enorm hatstorm. När Norrköpings stadsmuseums utställning polisanmäldes fick de utstå en hatstorm. När sagostunden Drag Queen Story Hour skulle förbjudas enligt SD fick kulturskaparna motta hat och hot till den grad att väktare har fått bevaka att verksamheten kan genomföras utan att någon skadas.

Jag vill vara tydlig med att jag inte riktar kritik mot enskilda sverigedemokrater, men jag ser vad som sker när Sverigedemokraterna politiskt markerar mot en funktion som har all rätt att bedriva kulturverksamhet. Det möts då av hat och hot.

Det lyftes upp några exempel på hur hat och hot uppmärksammas av olika myndigheter. Här behöver åtgärder vidtas för att konst- och kulturverksamheter ska kunna bedrivas samt konst- och kulturskapare ska känna sig trygga i sin yrkesutövning. I förlängningen handlar det om det demokratiska samhällets utveckling. Vad avser ministern att göra för att förstärka förutsättningarna så att ingen utsätts för hat och hot i samband med yrkesutövning och i samband med att man bedriver kulturella verksamheter?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tänkte börja med att kommentera Linus Skölds anförande. Det var ett ganska konstigt anförande där han tog upp ord som terrorist och transperson, som jag inte över huvud taget nämnde i mitt anförande tidigare. Jag rekommenderar Linus Sköld att i efterhand gå in och titta på mitt anförande. Han kommer då att se att jag inte använde dessa ord. Jag tog upp exempel på när man som folkvald politiker kan behöva bryta in, när saker går över gränsen. Det var detta jag talade om. Det Linus Sköld tog upp hade alltså inte med saken att göra, helt enkelt.

Demokrativillkoren, som Lawen Redar lyfte upp, är naturligtvis en viktig fråga, där vi från Sverigedemokraternas sida länge har varit pådrivande. Det kommer att komma förslag om detta på riksdagens bord, så jag kan ge Socialdemokraterna glädjande besked. Självklart ska vi ta tag i den viktiga frågan. Här har ju inte minst vi också varit drivande.

När det sedan gäller principen om armlängds avstånd och styrning av kulturen har kritiken varit tung i samhällsdebatten mot hur de föregående rödgröna regeringarna inskränkte den konstnärliga friheten under sin tid vid makten. Problemet framgick tydligt inte minst av rapporten Så fri är konsten från Myndigheten för kulturanalys, som kom för ett par år sedan. Enligt rapporten var det tydligt att jämställdhets- och mångfaldskrav med mera, som Socialdemokraterna och de rödgröna stod bakom, ledde till inskränkt konstnärlig frihet, bland annat på filmområdet.

Så, Lawen Redar, hur går era egna socialdemokratiska, vänsterinriktade, identitetspolitiska satsningar, med jämställdhets- och mångfaldskrav, kvotering och så vidare, ihop med armlängds avstånd i kulturpolitiken? Svara gärna på det!

Herr talman! Vi får väl låta frågan om exakt vilket ord som användes avgöras när protokollet från denna debatt kommer. Jag har för mig att extremism var det begrepp som användes.

Nåväl, poängen är denna. Jonas Andersson sa att det han ville uttrycka var när man som folkvald politiker kan bryta in och alltså lämna principen om armlängds avstånd. Han nämnde exemplen extremism och dragqueens på bibliotek. Det är alltså vid de två tillfällena.

Jag tänker att detta egentligen är ett uttryck för Sverigedemokraternas sätt att se bildning och kultur som ett verktyg för att skapa den svenska nationen så som de vill ha den. Detta är i sanning oroande. Det är egentligen detta Jonas Andersson försöker säga. Kulturella uttryck som Sverigedemokraterna inte håller med om och inte gillar kan man alltså intervenera mot.

Jag tänker att det är detta som är poängen i Jonas Anderssons anförande. Och så fick det den olyckliga konsekvensen att det lät som att han jämställde transpersoner med terrorister.

Herr talman! Tack till kulturministern och till alla deltagare i den här debatten! Jag tycker att den var spännande utifrån många olika aspekter.

Synen på kulturens frihet och principen om armlängds avstånd är verkligen någonting vi delar. Jag ser däremot att vi har ett regeringsunderlag som frekvent arbetar med den här frågan.

Det sista som gjordes av tidigare kulturminister Amanda Lind var att ta initiativ till utredningen. Den socialdemokratiska kulturministern strök några delar i regleringsbreven. Men det fanns också en uppmaning i Myndigheten för kulturanalys rapport att vidareutveckla arbetet för att nå kunskapshöjande insatser på regional och kommunal nivå. Det är min absoluta uppmaning att kulturministern tar vid, för det kommer att behövas i det samarbetsunderlag med Sverigedemokraterna som kulturministern sitter med. De yttrar där och även här i dag att de inte har några som helst problem med att de har lokala företrädare, eller nationella företrädare för den delen, som tycker att det är av vikt att stryka verksamheter som faktiskt främjar det demokratiska utbytet och kunskapsinhämtningen och som når de barn och unga som behöver få tillgång till läsning och till kulturella aktiviteter väldigt nära sig, på sin ort och på sitt lokala folkbibliotek.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den andra frågan gäller konst- och kulturskapares möjligheter att bedriva sitt arbete utan att mötas av stormar av hat och hot. Det är ett arbete som måste fortgå. Ett av de initiativ som den socialdemokratiska regeringen tog var att titta på det straffrättsliga ansvaret, det vill säga att förstärka förutsättningarna för framför allt journalister att kunna granska och bedriva sitt arbete eftersom de bär en sådan samhällsviktig funktion. Här skulle den här regeringen kunna vidta åtgärder för att ytterligare se över förutsättningarna också för konst- och kulturskapare.

Min uppmaning till ministern är att fortsätta i alla fall med det man sagt här i dag om att framkomma med initiativ. Vi kommer med stor nyfikenhet och engagemang att ta del av det arbete som kulturministern avser att fortsätta med. Men jag ställer mig fortsatt kritisk till det samarbetsparti som är underlaget till den här regeringen och som dessvärre arbetar i motsatt riktning.