Amanda Lind

Fru talman! Sverige har starka kulturnäringar med välkända musiker, producenter, författare, filmskapare och bildkonstnärer som bidrar både till ett rikt och levande kulturliv här i Sverige och till en stark export och näring. Detta är starkt bidragande och viktigt för att ge en positiv bild av Sverige internationellt. Det gynnar också hela det svenska näringslivet, och det är naturligtvis också helt fundamentalt för ett samhälles demokratiska och mänskliga utveckling.

Fru talman! För att dessa branscher ska fortsätta att vara vitala, för att nya utövare ska kunna söka sig till branscherna och för att konstnärer ska kunna skapa under rimliga villkor är det centralt att vi har regelverk på plats som säkerställer att upphovspersoner får ersättning för de värden som de skapar och producerar. För ett fritt konstnärligt skapande krävs det mycket - det krävs att vi har goda och bra regelverk, det krävs att vi har trygghetssystem som fungerar och det krävs att det finns system som gör att man kan få ersättning för de värden och de verk som man producerar och säljer. Då är naturligtvis upphovsrätten helt central.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Upphovsrätten på den digitala inre marknaden

För Miljöpartiet har det under hela denna process varit viktigt att värna användares frihet på internet, att säkra att satir ska vara möjligt och att säkra att ideella verksamheter ska kunna verka utan att drabbas av onödiga hinder längs vägen. När upphovsrättsdirektivet väl landade på riksdagens och regeringens bord var vårt fokus att det är viktigt att det implementeras på ett sätt som kommer konstnärer och kulturskapare till godo.

Jag vill också passa på att här från talarstolen tacka alla som har varit inblandade i framtagandet av propositionen. Det gäller tjänstepersoner på departement, riksdagsledamöter som har arbetat med frågan både från näringsutskottet och kulturutskottet och inte minst alla aktörer som har bidragit med kunskap under resans gång.

Jag vill också lyfta fram det som redan har sagts här från talarstolen, nämligen att processen har varit oerhört gedigen med många möten och dialoger. Och jag tror att jag talar för många här i kammaren när jag säger att vi har höjt vår kunskap om dessa väldigt komplexa frågor. Detta är ju inte slutet av resan, utan det här är ett arbete som fortsätter. Vi har fler frågor som rör upphovsrätten på vårt bord. Vi har också en proposition som nu ska antas av riksdagen och som det sedan är av yttersta vikt att kontinuerligt följa upp. Då är det viktigt att ha lagt en grund för hela processarbetet.

Det är väldigt viktigt att vi nu får propositionen och implementeringen av upphovsrättsdirektivet på plats. Det innebär en modernisering. Det innebär flera steg som stärker upphovspersoners möjlighet att faktiskt få ersättning för de verk de skapar.

Det är en svår balans i vissa fall. Det är en trixig resa. Jag tycker att regeringen som har lagt fram förslaget och den nya majoriteten som också ställt sig bakom det i huvudsak har landat rätt när det kommer till den balansen, i ett första steg. Sedan önskar jag och Miljöpartiet - vi har också lagt fram några ändringsförslag på propositionen - att balansen hade varit något mer viktad mot upphovspersoners och konstnärers rättigheter. Det viktiga är kanske inte exakt i vilka delar, men den totala balansen skulle ha varit något mer viktad.

När man pratar om att alla parter i en sådan här bred process ska vara lite lagom nöjda eller missnöjda är det ändå viktigt att komma ihåg att det ofta finns en svagare part när sådana här avtal ska träffas. Det är ofta den enskilda konstnären, den enskilda upphovspersonen, och därigenom tycker Miljöpartiet att balansen kunde ha legat lite mer till förmån för denna part.

Fru talman! Vi har lagt fram några konkreta yrkanden. Jag ska bara helt kort redogöra för dem och för våra motiv för att lägga fram dem.

Det ena handlar om att stärka upphovspersoners ställning i relation till onlinetjänsterna. Det har precis hållits en debatt om just den frågan, där Vasiliki Tsouplaki väldigt väl beskrev det som Miljöpartiet också menar när det gäller formuleringen i 52 §, som kommer från upphovsrättsdirektivet, där det anges att en onlinetjänst ska ha "gjort vad de har kunnat" för att erhålla ett tillstånd. I propositionen uttrycker man det som "gjort det som skäligen kan krävas". Här har vi också landat i att det hade varit bättre att följa den skrivning som används i upphovsrättsdirektivet.

Jag har dock stor respekt för juristerna på Justitiedepartementet, och det är väldigt glädjande att höra från talarstolen att det finns en tro på att detta inte innebär en försvagning. Då är mitt budskap till oss alla här: Låt oss följa detta och ha en nära dialog med upphovspersonerna och deras organisationer för att säkra att det faktiskt blir så. Jag hoppas också att det finns en beredskap här i kammaren för att, om vi faktiskt har landat fel i ett antal sådana här formuleringar, vara beredda att lyfta upp denna lagstiftning till kammaren igen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Upphovsrätten på den digitala inre marknaden

Jag vet att det finns en oro hos sektorn för att dessa regler, när vi nu sätter dem på plats, inte kommer att vara ruckbara på ganska lång tid framåt. Det är klart att det måste finnas en framförhållning. Detta är regelverk som måste implementeras i väldigt många organisationer, och vi ska inte ha en ryckighet. Men om vi märker att det har landat i direkta felaktigheter - jag ser att det nickas i kammaren, och det gör mig glad - är vi i Miljöpartiet naturligtvis beredda att bistå i ett arbete för att justera den typen av felaktigheter.

Det andra vi har ett yrkande om rör den nya paragrafen 29 a §. Här finns bestämmelser om den rätt till information en upphovsperson som överlåtit sina rättigheter har. Paragrafen innehåller skrivningar som begränsar upphovspersonens rätt till information med hänsyn till exempelvis förhållandena i aktuell sektor, kostnader samt i det fall informationskravet bedöms oproportionerligt. Det är naturligtvis relevanta begränsningar i någon mån, men samtidigt är vi rädda att dessa begränsningar är alltför långtgående och kanske också tolkas alltför långtgående när detta sedan ska implementeras. Om det inte tillförsäkras insyn i hur verk används i både andra och tredje led blir det såklart omöjligt att bedöma om rättighetsinnehavarens ersättning är skälig. Hur detta regelverk tillämpas i praktiken kommer alltså att bli avgörande.

Därför har vi i vår följdmotion föreslagit att regeringen ytterligare ska undersöka hur rättighetshavare ska få tillräcklig tillgång till adekvat information om hur deras verk används även i tredje led. Detta yrkande, som vi har tillsammans med Vänsterpartiet, verkar inte få stöd här, men vi vill naturligtvis se det som ett medskick till regeringen i det fortsatta arbetet med upphovsrättsfrågor.

Vi tycker också att man borde utreda behovet av tvingande lagvalsregler eller andra åtgärder för att säkerställa att reglerna om överlåtelse av upphovsrätt inte kringgås. I artikel 18 i upphovsrättsdirektivet föreskrivs att upphovspersoner ska ha rätt till lämplig och proportionerlig ersättning, och detta föreslås implementeras genom 29 §. Dock kan denna tvingande bestämmelse kringgås genom att utländska bolag hävdar att svensk rätt inte ska kunna tillämpas på avtalen. Det här är en oro som vi tar på allvar. Vi menar att man bör kunna utreda detta vidare, även efter att vi har antagit propositionen.

Precis som Vänsterpartiet har vi också ett yrkande om att utvärderingen av den svenska implementeringen bör ske löpande. Jag förutsätter, eftersom man inte har yrkat bifall till det, att det är något man planerar att göra från regeringens sida.

Detta är viktigt. Det har redan kommit domstolsutslag, och det lär komma fler. Vi ser hur andra länder har valt att implementera denna lagstiftning, och vi kommer som sagt att få fler ärenden på vårt bord som rör upphovsrätten - till exempel frågan om oavvislig ersättningsrätt, som Vasiliki Tsouplaki nämnde nyss från talarstolen.

Avslutningsvis vill jag åter vända mig till landets konstnärer och upphovspersoner. Under pandemin var det en väldigt svår period för landets kulturliv. När det gäller implementeringen av upphovsrättsdirektivet kan det utgöra en pusselbit som faktiskt stärker möjligheten till intäkter och därmed också möjligheten till ett starkt och rikt kulturliv i Sverige. Därför är det viktigt att vi går vidare med frågan. Miljöpartiet vill också se några förändringar. Men framför allt är det viktigt att vi nära följer implementeringen framåt och är beredda att göra justeringar om så krävs. För att konstnärer och kulturskapare ska kunna verka under rimliga villkor, för att vi ska kunna ha det rika konstliv vi har och för att kulturen ska kunna vara den starka exportnäring den är behöver vi ett regelverk på plats som säkrar att tillräcklig ersättning kommer tillbaka till den som har skapat verk till glädje för svenska folket och hela världen.

Upphovsrätten påden digitala inre marknaden

Jag yrkar bifall till reservation 4, som handlar om vårt motionsyrkande 3. I övrigt ställer jag mig såklart bakom samtliga Miljöpartiets reservationer.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)

Ett höjt försörjnings-krav för arbetskrafts-invandrare

Herr talman! Återigen kommer det lite svepande uttalanden om att det var krångligt och att det var många myndigheter. Faktum är att det var fem bidragsgivande myndigheter på kulturområdet.

Sametinget riktade stöd mot samiska kulturskapare och konstnärer. Att de fick möjlighet att dela ut stöd var på direkt förfrågan från dem själva och samiska konstnärer. Jag tycker att vi ska värna detta. Det var bra att de fick möjlighet att dela ut krisstöd.

Svenska Filminstitutet har redan i dag stödgivning mot filmens område. Det fanns ingen kritik mot Filminstitutets stödgivning. Tvärtom kunde de eftersom de har en begränsad målgrupp föra en nära dialog, veta var behoven fanns och planera stödet på ett självständigt och bra sätt.

Detta gäller även Författarfonden. De hade också en relativt begränsad målgrupp och kunde designa stödet på ett klokt och bra sätt.

Då återstår Konstnärsnämnden och Kulturrådet. Jag frågar Angelika Bengtsson om det är Konstnärsnämnden som ska läggas ned. Vad tänker man då om vikten av konstnärers villkor och möjligheter och att ha en myndighet som direkt tittar på deras behov? Konstnärsnämnden har kommit till kulturutskottet, och vi har fått höra att även Konstnärsnämnden bedömer det som viktigt att man är en fristående myndighet och kan verka utifrån de uppdrag man har - det vill säga att stötta och stärka konstnärers villkor i Sverige.

Herr talman! Jag har en fråga till ledamoten Angelika Bengtsson när det gäller samordning av myndigheter och stödgivning. Precis som ledamoten säger finns det sådana rekommendationer i Riksrevisionens rapport, till exempel vilka erfarenheter man kan ta med sig av pandemin. Men Riksrevisionen ger inte några skarpa förslag.

Precis som framgår av regeringens skrivelse, som jag nämnde i mitt anförande, gjordes det flera ansatser till att stärka samordningen under pandemin. Inte minst ökade man informationsutbytet mellan myndigheterna. Man hade dialog och jobbade med kunskapsspridning så att enskilda kulturaktörer skulle veta vem de skulle söka stöd från.

Det åligger faktiskt redan nu Sveriges myndigheter att genomföra den typen av samordning och information. Regeringen instämmer i att det är viktigt att det arbetet gjordes och att det ska följas upp.

Sverigedemokraterna och även andra företrädare från högern lyfter ibland fram samordning och nedläggning av någon myndighet på kulturområdet. Här skulle jag vilja fråga Angelika Bengtsson vilken myndighet man tänker sig lägga ned och vilken sammanslagning man tänker sig mellan stödsystemen.

Det Riksrevisionen lyfter fram, och även regeringen i skrivelsen, är att det finns en styrka i att det finns riktade myndigheter som känner sina områden väl. Att Filminstitutet har så bra koll på filmbranschen gjorde att de kunde betala ut stöden på ett välriktat sätt och fick väldigt lite kritik. Samma gäller för Författarfonden. Konstnärsnämnden och Kulturrådet har helt olika inriktningar. Vi i Miljöpartiet menar att det är bra; konstnärer i Sverige förtjänar en egen stödgivande myndighet och att inte drunkna i Kulturrådet.

Miljöpartiet har också tagit steg för att samordna viss bidragsgivning, till exempel Musikverkets musikstödgivning. Men jag menar att det behövs mer träffsäkra utfästelser när man pratar om den typen av samordning. Därför är min fråga till Angelika Bengtsson: Vilka myndigheter ska läggas ned eller slås samman?

Herr talman! Nu är ju inte restriktionerna under pandemin föremål för den här debatten. Jag hoppas dock att de starka ord som "diktatoriskt" som ledamoten använder inte är synonyma med Kristdemokraternas syn på restriktionerna under pandemin. Jag tror att jag lämnar kommentarerna om det till en annan debatt.

Däremot vill jag instämma i det Roland Utbult nu säger: Det blev stora konsekvenser för kulturlivet av pandemin. Det var en väldigt rörig och svår period. Då är det viktigt att vi nu i efterhand kan se på den med öppna ögon, att vi fortsätter att följa de utvärderingar som kommer att göras och att vi tar återstartsutredningens slutsatser på allra största allvar. Det gäller inte minst oss här i kammaren som är ledamöter av kulturutskottet.

Pandemins konsekvenser är inte över än. Jag beklagar att den nya regeringen inte har tagit återstartsutredningens slutsatser på allvar och inte har lyft in majoriteten av de åtgärdsförslag som lagts fram.

Vi måste visa uthållighet när det gäller återhämtningsstöden. Som Roland Utbult säger var vi överens om dem, och det fanns ett stöd för att införa dem. Nu ser vi svart på vitt att när högern styr själv driver man inte på för att införa återstartsstöd. Det är vi som nu är i opposition som lägger fram det i våra skuggbudgetar. Det är svagt, och jag beklagar det djupt.

Herr talman! Tack, Roland Utbult, för frågan! Jag berörde detta i mitt anförande, och jag delar den syn som Riksrevisionen lyfte fram: I den första omgången stöd, det som vi snabbt beslutade om och också snabbt kunde betala ut, fanns en bristande träffsäkerhet. Man använde sig av de förordningar som fanns, och det fanns ett krav på att kunna uppvisa inkomstbortfall, vilket vi vet är väldigt svårt för kultursektorn.

Det var bara den första omgången stöd som hade denna problematik. Detta förändrades inför de stora stödomgångarna på hösten och sedan vidare till 2021. Jag vill alltså säga att kritiken snabbt fångades upp och att bristerna också snabbt åtgärdades.

Sedan finns det andra utmaningar när det gäller krisstödgivningen som egentligen inte handlar om kulturstödens direkta utformning. Vi vet att näringslivsstöden inte var fullt ut fungerande. Dessa hade kunnat stötta en hel del företagare, inte minst egenföretagare, i kulturlivet om de hade varit lite mer generösa och i lite högre grad tagit hänsyn till kulturskapares behov. Även där gjordes justeringar, till exempel när det gäller a-kassan. Där genomfördes flera successiva förändringar för att möjliggöra för fler kulturarbetare att komma in i de lättnader av a-kassan som gjordes under pandemin.

Nu har inte jag läst den aktuella granskningen av exempelvis omsättningsstödet för egenföretagare eller av det stora evenemangsstöd som inte minst Moderaterna var drivande i att ta fram. Hur har de fallit ut? Jag är tveksam till om dessa näringslivsstöd var så effektiva. Jag hade kanske tyckt att det varit bättre om vi i den senaste omgången - det var faktiskt så sent som i vintras som vi lade fram ytterligare krisåterstartsstöd till kulturlivet - hade lagt de pengarna inte på evenemangsstödet, som jag tyvärr inte tror var så träffsäkert, utan ännu mer på Kulturrådet, som faktiskt har hittat en ökad träffsäkerhet under de här åren.

Herr talman! Det känns lite speciellt att stå här i talarstolen när vi nu ska behandla regeringens skrivelse angående Riksrevisionens rapport om kulturstöden under pandemin. Jag står nu här i en annan roll, som riksdagsledamot i kulturutskottet, men under den tidsperiod som Riksrevisionen granskar i sin rapport var jag kulturminister med ansvar i regeringen för pandemistöden till denna sektor.

Herr talman! Det känns delvis lite tungt, för det är med blandade känslor jag blickar tillbaka på perioden. I Riksrevisionens rapport vill man belysa hur de olika bidragsgivande myndigheterna hanterade stödgivningen under perioden. Det handlar om flera olika myndigheter som hade en utomordentligt viktig roll under denna tid: Kulturrådet, Konstnärsnämnden, Författarfonden och Filminstitutet. Vi ska också komma ihåg Sametinget, som delade ut riktat stöd till den samiska kulturen, samt naturligtvis också alla andra aktörer, inte minst inom den regionala kulturen, som jobbade med olika typer av kulturstödjande insatser.

Jag står här med blandade känslor, för Riksrevisionen pekar i sin övergripande slutsats på att "regeringen och de bidragsgivande organisationerna har utformat och fördelat de granskade krisstöden på ett i huvudsak ändamålsenligt och effektivt sätt". Man pekar på den exceptionella situation som rådde under pandemin och på de enorma behov som fanns. Man pekar på svårigheten inledningsvis att egentligen veta vad det var för situation vi stod inför och vilka typer av krisstöd vi skulle kunna utforma. Det skulle göras i balansen mellan att snabbt få ut krisstöd till så många som möjligt av dem som hade det oerhört tufft och samtidigt säkra rättssäkerheten och den erforderliga transparensen i stödgivningen.

Regeringen valde under den här perioden att utgå från befintliga förordningar och att använda sig av befintliga myndigheter och att inte inledningsvis bygga upp en massa nya stödstrukturer. Det gjorde att stöden kunde komma ut väldigt fort - fortare än många av de näringslivsstöd som riktades, som man var tvungen att ansöka om och som dröjde väldigt lång tid.

Detta, herr talman, är vittnesmål som jag har fått till mig under hela perioden: Det är många verksamheter som dels såg väldigt positivt på att stöden kom fort, dels såg att de var oumbärliga för deras överlevnad och för att konkurser kunde undvikas. Det är klart att det är positivt.

Riksrevisionens rapport om statens krisstöd till idrott och kultur under coronapandemin

Sedan är det alltid så att man önskar att mer hade kunnat göras. Vi vet att det finns många företag och enskilda som led oerhört under pandemin och som inte har återhämtat sig. Det är sådana som kanske föll mellan stolarna - när det gäller både näringslivsstöd och kulturstöd - och som än i dag fortfarande lider av konsekvenserna av pandemin. Det är klart att det är tungt.

Samtidigt, herr talman, är jag stolt över de enorma insatser som gjordes under pandemin. S-MP-regeringen lyckades i brett samråd med övriga partier i riksdagen lägga fram många miljarder i riktade stöd till kulturen, till idrotten, till civilsamhället och till företagen. Detta var helt avgörande, herr talman, för att aktörerna kunde gå så pass starka ur pandemin som de faktiskt gjorde.

Jag är också stolt över de stora insatser som de bidragsgivande myndigheterna gjorde under denna period av exceptionell arbetsbörda, många nyanställningar, det tryck som fanns, viljan att hjälpa till och viljan att komma ut med stöd fort. Man gjorde stora och viktiga starka insatser, och för det är jag väldigt tacksam.

Det jag är absolut mest stolt över är dock det som gjordes från kulturlivet självt i att ställa om sin verksamhet, att söka stöd och att försöka navigera i ganska svåra situationer. De kunde också titta framåt och hela tiden fortsätta att ha en dialog med oss politiker för att se vad vi kunde göra för att steg för steg förändra i de stöd som fanns.

Herr talman! Det är viktigt att säga att det gjordes justeringar under perioden. Det gäller framför allt den allra första omgången stöd - de 500 miljoner som vi beslutade om direkt efter att pandemins konsekvenser slog till och vi fick begränsa publiksiffrorna. Det var där det gick fort, det var där vi använde oss av befintliga förordningar och det var där träffsäkerheten inte blev tillräcklig. Men därefter gjorde vi justeringar så att den absoluta majoriteten av de stöd som delades ut hade andra inriktningar och träffade bättre. Jag är både glad och stolt över att vi kunde få till det så pass fort.

Det är också viktigt att säga att de synpunkter som Riksrevisionen har lagt fram naturligtvis ska tas om hand. Jag blir glad när jag läser skrivelsen från den tidigare regeringen och konstaterar att man kommer att följa upp detta. Det gäller både hur myndigheterna hanterar stödgivningen, hur man kan jobba mer samordnande i vissa fall och hur man ska säkra att beslutsprocesserna blir transparenta och motiveringarna läggs fram på ett bra sätt. Det är saker man trycker på.

Jag är också glad för att man från regeringens sida lyfter fram att det inte är så lätt när det gäller kulturområdet. Ibland tenderar man att tala lite generaliserat om att man ska samordna stöden, för då blir allting bättre. Jag tror att vi gör oss själva en otjänst om vi tror att det så enkelt skulle kunna göras och att det lätt skulle bli bättre.

Kulturrådet och Konstnärsnämnden är två myndigheter som hanterar väldigt olika typer av stöd. Konstnärsnämnden har hand om stöd till enskilda konstnärer, och Kulturrådet har ett brett kulturpolitiskt uppdrag. Detta lyfter regeringen fram i sin skrivelse. Man menar att om de här stöden hade behövt samordnas ännu djupare än vad som sedan gjordes hade det kunnat innebära att utdelningen av stöden hade gått mycket långsammare. Det hade kanske inte heller blivit bättre eftersom stöden riktar sig till olika målgrupper.

Filminstitutet och Författarfonden är två myndigheter som har väldigt bra koll på sina stödgivare. Därmed har de också kunnat jobba snabbt för att få ut stöden. Detta, herr talman, ska vi värna.

Avslutningsvis vill jag säga att det som nu är viktigast för oss politiskt är att titta framåt. Konsekvenserna av pandemin är fortfarande i högsta grad aktuella. Vi har en återstartsutredning som har lagt fram en mängd förslag på hur vi kan stärka kulturlivet framåt. Det, herr talman, ser jag fram emot att fortsätta att debattera här i kammaren.

Lärdomarna av pandemin måste vi fortsätta att dra, men konsekvenserna av pandemin är inte över än. Här måste vi politiker visa uthållighet.

(Applåder)

Herr talman! Jag delar Kristina Axén Olins uppfattning om en nyanserad och reglerad bransch. Det vill vi ha, men då måste vi också ha en balanserad debatt. Ingenstans i mitt anförande talade jag om att det ska vara ett totalförbud mot spelreklam; det är ett rent falsarium från riksdagsledamoten.

Det som fanns i propositionen och som var en balanserad skrivning var att man i spellagen ska förtydliga helhetsbedömningen - hur riskfylld spelets marknadsföring är, hur stor risk för att utveckla spelproblem som det aktuella spelet innebär och i vilken utsträckning marknadsföringen riskerar att nå personer under 18 år. Det har aldrig talats om ett totalförbud. Det är rena falskheter från talarstolen.

Däremot är vi i Miljöpartiet väldigt måna om att hitta en god balans, herr talman. Det finns ett sunt spelande - det spelande som är positivt för många människor i Sverige, inklusive idrottsrörelsen, och som absolut genererar intäkter - men när vi ska reglera lagstiftningen för marknadsföringen menar jag att vi måste lyssna extra noga på Folkhälsomyndigheten och ta extra stort ansvar för alla de människor som antingen redan är i spelberoende eller riskerar att hamna där.

Jag beklagar därför att man väljer att lyfta bort den frågan. Jag hoppas att regeringen kan tänka sig att beakta detta inför framtiden.

(Applåder)

Herr talman! Precis som Kristina Axén Olin säger finns det redan i dag krav på måttfullhet. Det sa jag också i mitt anförande. Det som finns i propositionen och som majoriteten nu har valt att faktiskt lyfta ut handlar om att göra ett antal särskilda förtydliganden kring den helhetsbedömning som ska göras som Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen anser är viktiga för att förhindra att den aggressiva marknadsföringen når fram till barn och unga, bland annat.

Detta, ska sägas, är inte att ta ett särskilt stort steg framåt. Det har ju funnits förslag - och det finns förslag - som är ännu mer långtgående när det gäller aggressiv spelmarknadsföring.

Herr talman! Jag menar att det hade varit klokt att ta detta steg på inrådan av Folkhälsomyndigheten. Det hade varit ett bra steg att ta när det gäller att vi ska ta vårt ansvar som lagstiftare för att hantera spelberoende och spelmissbruk.

Sedan gäller det Kristina Axén Olins andra fråga om ekonomin. Det är absolut en viktig fråga, och den tar Miljöpartiet på stort allvar. Vi har i våra reservationer och i den här avvägningen valt att vilja ta ytterligare ett steg när det gäller reklamen, men då är vi naturligtvis också beredda att kompensera medierna, idrottsrörelsen och civilsamhället för det eventuella bortfallet av denna inkomst. Vi kan inte avgöra regelverket för marknadsföring av spel utifrån intäkter till civilsamhället, herr talman. Det blir väldigt märkligt. Vi måste i stället hitta en bra balans, och här tycker vi att regeringen har missat målet.

Herr talman! Detta är en fråga som har hanterats under en längre tid av Sveriges riksdag och av kulturutskottet. Precis som sades nyligen i talarstolen kommer det att komma ytterligare utredningar, så vi får anledning att återkomma till frågor som rör spel och spelmissbruk.

Gällande den proposition som nu ligger på bordet vill jag inleda mitt anförande med att rikta ett särskilt tack till det tidigare statsrådet Ardalan Shekarabi, som har jobbat länge med dessa frågor och som har ett starkt personligt engagemang i frågorna. Jag vill också tacka ledamöterna av kulturutskottet från förra mandatperioden, som jag vet har gjort ett stort jobb i att träffa aktörer och i att bidra till att denna produkt är så pass bra som den är.

Det ska också sägas, herr talman, att vi i det stora hela är överens mellan opposition och majoritet i kulturutskottet om denna proposition. Det är såklart glädjande.

Dess huvudsakliga innehåll handlar om åtgärder för att stänga ute olicensierat spel från den svenska spelmarknaden, krav på tillstånd för spelprogramvara, förbud mot att främja olovligt spel och även utökat förbud mot reklam för olicensierat spel. Detta tycker Miljöpartiet är alldeles utmärkt. Det är viktigt att vi kommer vidare med det.

Det finns tre saker, herr talman, som Miljöpartiet har valt att reservera sig mot i propositionen. Jag tänkte prata lite kort om de tre delarna.

En gäller riskklassificering. Här har Miljöpartiet anslutit sig till Vänsterpartiet i en reservation. Vi menar att ett system med riskklassificering skulle behöva tas fram. Spelandet är ett folkhälsoproblem, och Miljöpartiet menar att vi måste ta detta folkhälsoproblem på allra största allvar. Enligt Folkhälsomyndigheten har omkring 340 000 personer i Sverige, alltså över 4 procent, någon grad av spelproblem. Det är en folkhälsofråga som vi måste ta på allvar. Ännu mer alarmerande är att det är många barn och unga som antingen har hamnat i eller riskerar att hamna i spelmissbruk.

Skulle vi ha ett system med riskklassificering, herr talman, skulle det vara möjligt att göra en differentiering när olika föreskrifter tas fram, till exempel när det gäller marknadsföring eller spelansvar. Det skulle också kunna underlätta arbetet mot spelberoende. När vi tittar på lagstiftningen framåt skulle man kunna titta på olika riskklasser för spel och därmed på ett mer skarpt sätt kunna designa lagstiftningen.

Det framförs, herr talman, i propositionen att vissa spelformer är mer riskfyllda än andra. Miljöpartiet menar att det också är ett skäl att gå vidare och utreda frågan om riskklassificering. Jag hoppas att den nya regeringen ställer sig öppen för att inte utesluta denna fråga framåt. Jag tror, herr talman, att det är en viktig fråga och att Folkhälsomyndigheten skulle kunna vara en stark del i ett sådant här framtagande.

Sedan gäller det den andra delen, där Miljöpartiet har en reservation. Vi menar att det vore bra att utveckla arbetet med spelpaus.se och att på olika sätt fånga upp de människor som själva har insett att de har fastnat i ett spelmissbruk och därmed anmält sig till spelpaus.se.

Spelberoendes Riksförbund har uppmärksammat att alltför många människor som har aktiverat en spelpaus får återfall när avstängningen har löpt ut. Vi menar att detta är problematiskt och något som vi borde adressera ytterligare. Miljöpartiet har lämnat in en motion under allmänna motionstiden där vi går fram med flera olika förslag på hur vi skulle kunna justera och bygga på funktionen på spelpaus.se. Därför, herr talman, har Miljöpartiet ställt sig bakom två yrkanden med anledning av propositionen, dels av Vänsterpartiet och dels av Moderaterna, som handlar om att ge Spelinspektionen i uppdrag att utveckla webbplatsen spelpaus.se på olika sätt. Det handlar om att kunna jobba mer uppsökande, så att de som har anmält sig till spelpaus.se sedan har möjlighet att få ett utökat stöd när det gäller deras spelberoende.

Avslutningsvis, herr talman, handlar det om den kanske viktigaste reservationen från Miljöpartiet. Det gäller utskottsmajoritetens förslag om hantering av frågan om skärpt reglering av marknadsföring av spel. Den nya regeringen har alltså valt att yrka avslag på den del som rör krav på måttfullhet vid marknadsföring av spel. Det här menar Miljöpartiet är ett svek, framför allt mot alla de barn och unga som ligger i riskzonen för att hamna i spelmissbruk.

Vi vet att marknadsföring av spel riskerar att påverka personer med spelproblem negativt. När den särskilda hänsynen ska tas när man ska göra bedömningen av hur riskfyllt ett spel är och av marknadsföringen menar vi att det borde beaktas dels hur stor risk det aktuella spelet innebär för utvecklande av spelproblem, dels i vilken utsträckning marknadsföringen riskerar att nå personer under 18 år.

Detta, herr talman, ser inte vi som ett orimligt steg att ta även om det var nyligen vi gjorde den tidigare skärpningen. Jag och Miljöpartiet vill verkligen vädja till regeringen att besinna sig i denna fråga och att gå på den här skärpningen, för vi menar att något annat vore ett svek för alla dem, inte minst barn och unga, som riskerar att drabbas av spelmissbruk.

Med det, herr talman, yrkar jag bifall till reservation 1. Jag instämmer naturligtvis också i våra övriga reservationer.

Fru talman! Min fråga går till kulturminister Parisa Liljestrand.

I den budget som regeringen presenterade förra veckan saknas flera nödvändiga förstärkningar till svenskt kulturliv. En sak som helt lyser med sin frånvaro är långsiktiga stöd till kulturens återstart och återhämtning efter pandemin utöver den förstärkning av konstnärsstipendier som kulturministern presenterade. Det finns inget som riktar sig till det fria kulturlivet i form av scenkonst eller fria grupper, inget till det ideella kulturlivet eller till samlingslokaler runt om i landet, inget till biograferna eller till de nationella minoriteternas kultur - förstärkningar som Återstartsutredningen pekat ut som viktiga och där det behövs långsiktighet.

Nu agerar regeringen tvärtom, och det möttes av besvikelse från kulturlivet. Min bild är att Moderaterna var starkt engagerade i återhämtningen och pandemistöden under förra året, men nu agerar regeringen som sagt tvärtom.

Vad är kulturministerns kommentar till detta, och hur kommer regeringen att agera för att stötta kulturens återhämtning framåt?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänpolitisk debattKultur och idrott

Herr talman! Kulturlivet är för ett land det som kanariefågeln är för gruvarbetarna. Hur kulturlivet mår är ett tecken på ett större hälsotillstånd. Ett fritt, starkt och dynamiskt kulturliv är ett signum för en levande demokrati och ett välmående samhälle.

Herr talman! Kultursektorn står fortfarande inför stora utmaningar efter åren av pandemi. Biljettförsäljningen har ännu inte kommit igång som tidigare. Publiken har ännu inte hittat tillbaka till kulturverksamheterna, även om det självklart finns positiva undantag och vi vet att återstartsstöden har gjort stor skillnad.

I den återstartsutredning som presenterades förra året slogs det fast att det nu finns ett stort behov av långsiktighet och uthållighet från politiken och att det behövs fleråriga återstartsstöd och andra aktiva åtgärder för att kulturlivet ska kunna återhämta sig och stå starkt framåt.

Därför, herr talman, gör det mig djupt bekymrad att den nya högerregeringens regeringsförklaring är så tunn på kulturpolitik. Ingenstans nämns återhämtningen efter pandemin. Ingenstans talar man om faktiska satsningar. Snarare ser riskerna för nedskärningar stora ut. Folkbildningen verkar ligga särskilt illa till. Och vad händer med de framgångsrika och uppskattade statliga stöden till folkbiblioteken och kulturskolan? Var, herr talman, är reformerna som skulle göra skillnad på riktigt för barns och ungas tillgång till och möjlighet att utöva kultur i hela landet?

Ingenstans i regeringsförklaringen eller i högerns avtal med Sverigedemokraterna nämns den så efterlängtade reformen om bemannade skolbibliotek, ett förslag som vi vet skulle göra skillnad på riktigt för alla barns möjlighet att ta del av den rikedom och den frihet som läsförmågans och litteraturens värld kan ge.

Den kulturkanon som det gjorts ett stort nummer av i debatten är ett förslag som i bästa fall blir ett slag i luften. Vill man på allvar att barn, unga och vuxna i hela vårt land ska få ta del av den rika kulturskatt som finns i Sverige är det inte topplistor som krävs utan konkreta reformer som ökar barns och ungas tillgång till kultur och kreativitet och som stärker vårt breda kulturliv i hela Sverige.

Ingenstans, herr talman, ser jag att den nya högerregeringen har någon sådan ambition. Det är oroväckande för Sveriges kulturliv och även för Sveriges befolkning.

Herr talman! Under min och Miljöpartiets tid i regeringen gjordes stora förstärkningar och reformer inom såväl kultur- som mediepolitiken. Därtill drev vi på för konstens frihet med en ny museilag och det uppdrag till Myndigheten för kulturanalys som resulterade i rapporten Så fri är konsten. Det är ett arbete som behöver fortsätta, och jag är bekymrad över att den nya regeringen ska förhandla den punkten med Sverigedemokraterna, ett parti som vi vet har en helt annan syn på den fria konsten än övriga partier.

Avslutningsvis, herr talman, gör det mig mycket bekymrad att den nya regeringen i sin regeringsförklaring inte med ett ord nämner politiken för våra nationella minoriteter och urfolket samernas rättigheter, språk och kultur. Arbetet för att stärka samers, romers, judars, tornedalingars och sverigefinnars språk och kultur är en prioriterad fråga för Miljöpartiet. Vi drev igenom en tydlig ambitionshöjning under föregående mandatperioder, och skulle högern nu släppa taget om det arbetet är det inte någonting annat än en skam för Sveriges åtaganden gentemot våra nationella minoriteter och vårt urfolk.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänpolitisk debattKultur och idrott

Herr talman! Jag befarar att vi står inför fyra förlorade år i kulturpolitiken. Jag hoppas såklart att vi har fel, för det är när det blåser som mest som vi allra mest behöver kulturen.

(Applåder)