Olle Thorell

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Fru talman! Martin Melin tycker att vi ska sluta att älta detta om enprocentsmålet och sätta punkt. Jag är ledsen att göra ledamoten besviken, men det är ett stort skifte i svensk biståndspolitik att ett parti som Liberalerna som historiskt har stått upp för enprocentsmålet nu överger det.

Jag uppskattar att Martin Melin säger att man på sikt vill återställa detta. Jag förstår och har respekt för det, men man har ju förlorat den här förhandlingen. Det är ju SD som rattar skutan på andra sidan. Även om de sitter utanför styr de ändå, och den förhandlingen har alltså gett att vi överger enprocentsmålet. Det svider förstås för Martin Melin, men att bara tycka att vi ska sluta älta saker gör inte saken mindre.

Jag skulle vilja fråga om jämställdhet. Liberalerna är ett parti med en lång, fin historia av att kämpa för jämställdheten i Sverige. Barbro Westerholm, salig i åminnelse, Birgitta Ohlsson och Bengt Westerberg - det finns en lång rad liberaler som har stått upp för feminism och jämställdhet. Jag undrar hur Martin Melin och Liberalerna ser på att regeringen överger den feministiska utrikespolitiken. Det är ju inte bara att ta bort en etikett; det är också att överge instruktioner, planer och program. Det kvinnliga medlarnätverket som inleddes och sattes igång under den förra regeringen har nu pausats.

Det här får verkliga konsekvenser för Sveriges arbete för jämställdhet i världen. Hur ser Liberalerna på att Sverige nu överger den feministiska utrikes- och utvecklingspolitiken?

Fru talman! Skiljelinjen mellan Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna går inte vid om vi tycker att det ska vara ett effektivt bistånd. Den går i synen på människor. Den går i synen på Sveriges roll i världen. Den går i huruvida man står upp för alla människors lika värde eller inte. Det finns oändligt många skiljelinjer, men effektivt bistånd är inte en av dem.

Jag ska försöka vara superkonkret här. Sverigedemokraterna har ju haft som slogan genom åren att vi ska hjälpa på plats i stället för att hjälpa här i Sverige. Hur hjälper man fler på plats genom att halvera biståndet, vilket är ert mål?

Jag har också en andra fråga. Ni driver ju även att Sverige ska gå ifrån de nationella klimatmålen om nettonollutsläpp 2045 med delmål 2030. Dessa vill Sverigedemokraterna frångå. Ändå säger ni att ni står bakom Parisavtalet och att man ska se till att utsläppen minskas någon annanstans så att vi slipper göra de jobbiga omställningarna här i Sverige. På vilket sätt hjälps detta av att halvera det svenska biståndet, vilket är vad Sverigedemokraterna vill?

Fru talman! Jag vill fråga ledamoten från Sverigedemokraterna om Sverigedemokraternas biståndspolitik. Bortsett från det avtal man gjort om 56 miljarder de kommande åren har ni ju gått ut med att ert mål är 0,5 procent, en halvering av svenskt bistånd. Det är lätt att stå i talarstolen och tala om saker man vill förbättra och göra mer av, men det är en annan sak att finansiera det. Det jag undrar är på vilket sätt någon människa hjälps mer av att Sverige halverar sitt bistånd.

Detta är inte så förvånande. Sverigedemokraterna är ett nationalistiskt parti sprunget ur Bevara Sverige svenskt-rörelsen, vitmaktrörelsen. Att de rötterna påverkar hur man ser på resten av världen är inget överraskande. Det överraskande är vilket genomslag man har fått i den övriga högerns biståndspolitik.

Behoven är som sagt oändliga, och det är ingen som säger att Sverige ensamt ska ta hand om hela världen. Detta är ju något som sverigedemokrater upprepar: Sverige kan inte göra detta ensamt. Det är ingen människa som påstår att Sverige ensamt ska ta hand om alla behov i hela världen. Det är bara påhitt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Vi har haft som styråra i svensk politik att avsätta en hundradel av vårt välstånd till fattigdomsbekämpning i världen. Sverigedemokraterna vill halvera det. Då undrar jag: På vilket sätt bidrar det till en global utveckling att halvera Sveriges bistånd?

Fru talman! Svenskt bistånd är genomlyst kors och tvärs på alla ledder, och inte bara av svenska myndigheter och organisationer som Sida, Riksrevisionen och Expertgruppen för biståndsanalys. Det finns dussintals rapporter och revisionsberättelser. Civilsamhällesorganisationer och deras biståndsarbete ute i världen revideras kors och tvärs. OECD har också gjort utvärderingar av svenskt bistånd. Häromåret gjorde man en genomlysning av det svenska biståndet som säger att det är i absolut världsklass. Det är ändamålsenligt och genomtänkt, följer forskning och utgår från mottagarnas perspektiv och de fattigas rättigheter. Man utgår från det som forskning visar är effektivt bistånd.

Sedan är det klart att det finns problem i svenskt bistånd, en stor verksamhet där många miljarder används i de svåra miljöer man verkar i. Att de är svåra är också skälet till att man är där. Vi vill ju vara i länder som lider av korruption och bristande statsbyggande. Där behövs det bistånd, och det är därför vi är där. Då riskerar man samtidigt att drabbas av dessa syndrom. Men att sprida bilden att svenskt bistånd är ineffektivt och att ingen har en aning om vart pengarna går är bara larvig populism som jag tycker att Moderaterna borde hålla sig för goda för.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Fru talman! Jag tackar Katarina Tolgfors för frågorna, som ger mig möjlighet att berätta lite mer om hur vi ser på biståndspolitiken.

Det är inte så att vi stirrar oss blinda på summan eller på andelen 1 procent. Det absolut viktigaste är förstås att resurserna ger resultat. De ska användas effektivt och ändamålsenligt med beprövad erfarenhet, vetenskap och forskning som grund. Man ska dra lärdom av tidigare misstag. Man ska se till att biståndspolitiken bidrar till svenska prioriteringar i utrikespolitiken. Man ska se till att hitta synergier mellan handel och bistånd. Det finns tusen saker man kan göra för att fylla biståndet med innehåll.

Vi stirrar oss inte blinda på enprocentsnivån. Vi har arbetat målmedvetet under många år med att fylla biståndet med bästa möjliga innehåll. De som är fixerade vid nivån är ju de som säger att det är fel att ha den här styråran. Eftersom det finns oändliga behov i världen kommer aldrig behovet av bistånd i världen att vara noll, vilket är Moderaternas mål. Ni har ju en nollvision för biståndet. Det tycker jag är en naiv syn på världens utveckling. Det kommer alltid att finnas behov av bistånd. Eftersom vi är så lyckligt lottade att vi lever i ett av världens rikaste länder tycker vi att det är bra att ha en styråra och en kompass som pekar i en viss riktning. Därför avsätter vi en hundradel. Så ser vi på saken.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Weinerhall för frågorna.

Det är klart att det på ett sätt är lättare att vara i opposition. Det är också svårare att vara i regeringsställning. Det hör till regeringspartiernas skyldigheter att stå för den politik som faktiskt genomförs och att svara på frågor omkring den.

Vi i oppositionen ska lägga fram motförslag som visar på våra alternativ, och det har vi gjort. Vi lägger 2 ½ miljard kronor mer än regeringen inom biståndsramen, och det kan till exempel räcka till att inte skära bort 60 procent av det bilaterala stödet till Myanmar. Men det är klart att även vi om vi hade varit i regering skulle ha fått göra prioriteringar och omfördela. Vi skulle lägga ned någon ambassad där och öppna en annan här.

Vi socialdemokrater prioriterade också Ukraina under vårt senaste regeringsår. Under 2022 var Ukraina högst prioriterat i biståndsbudgeten. Om det inte var största var det näst största biståndsland även under vår regeringstid. De prioriteringarna mäktar vi med att göra, och jag har respekt för att man måste lägga om biståndspolitik när det händer saker. Med ett storkrig i Europa är det klart att resurser måste fördelas dit.

Jag kan berätta att vi inte skulle göra ett lika monumentalt lappkast inom biståndspolitiken som regeringen gör utan att förankra det med aktörerna på området, göra konsekvensanalyser eller bjuda in till exempel civilsamhällets aktörer till diskussion innan man gör en omläggning av politiken. Det skulle vi absolut inte göra. Vi skulle prioritera, men vi skulle göra det på ett mer genomtänkt sätt än den här regeringen har visat sig göra.

Fru talman! Jag kan bara upprepa det jag sagt tidigare, och om ledamoten Weinerhall tycker att det är farsartat eller Bagdad-Bob-artat vill jag inte sänka mig till den nivån. Jag kan bara säga hur vi socialdemokrater har tänkt. Vi lägger 2 ½ miljard kronor mer än regeringen på biståndsramen. Vi säger att man ska göra precis som vi gjorde efter 90-talskrisen, då vi sänkte biståndet till 0,7 procent och var tydliga med att målet ändå kvarstod. Även om man gör avsteg från nivån under en period kan man ha kvar målet. Det har vi nu, och det hade vi då.

Om ledamoten Weinerhall inte tror mig ger det väl något mera trovärdighet att Socialdemokraterna har gjort det här förut. Vi har bibehållit enprocentsmålet och höjt från 0,7 till 1,0 procent. Det gjorde vi efter 90-talskrisen, och det kommer vi att göra igen när vi får tillbaka regeringsmakten. Det syns i vår skuggbudget att vi tar steg mot detta. Jag kan inte säga annat än att vi kommer att göra det när vi får regeringsmakten, men ju längre det dröjer, desto större blir gapet. Gud förbjude att vi förlorar valet 2026 och inte får chansen förrän 2030! Då kommer det där gapet att bli ännu större, och det kommer att ta längre tid att återställa det.

Vårt mål kvarstår. Vi står upp för enprocentsmålet. Skiljelinjen mellan de olika partierna i Sveriges riksdag går mellan dem som har ett enprocentsmål och dem som inte har det. Moderaterna ihop med Sverigedemokraterna är de partier som rakt upp och ned säger att det är fel att ha målet att avsätta 1 procent av vårt välstånd till fattigdomsbekämpning.

Fru talman! I dag debatterar vi utrikesutskottets betänkande 6 om utvecklingsbistånd. Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 1 och 6 från oss socialdemokrater.

Den internationella solidariteten är grundläggande för oss socialdemokrater, och en del av den är att vi faktiskt värnar att 1 procent av Sveriges bruttonationalinkomst ska avsättas till bistånd. Det har Sverige stått upp för sedan FN för över 50 år sedan tog beslut om hur länder ska kunna bidra till att lyfta upp människor ur fattigdom och förtryck.

Sverige var om inte först i världen så bland de första länderna att nå till att börja med 0,7 procent av bni till bistånd. Vårt land har sedan 70-talet avsatt en hundradel av vår bni till bistånd. Det har gett Sverige en stark global röst för fred, frihet och mänskliga rättigheter, och det har gett Sverige möjligheter att bygga broar och förtroenden världen över.

Vi socialdemokrater ser med oro på att högerregeringen nu överger enprocentsmålet och på den radikala omläggning av biståndet som man har inlett. Jag säger det återigen, eftersom vi ofta får frågor om detta: Vi socialdemokrater står fast vid målet, visionen, om att avsätta 1 procent till bistånd. När vi får tillbaka regeringsmakten kommer vi att återställa enprocentsnivån i biståndet. Det gjorde vi efter 90-talskrisen då tillfälliga avsteg från enprocentsnivån gjordes, och det kommer vi att göra igen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Omläggningen av biståndspolitiken är nu omfattande och sker utan tillräcklig dialog och utbyte med relevanta aktörer inom området, till exempel mottagarna, civilsamhällets organisationer, myndigheter, experter och forskare. Några konsekvensanalyser verkar inte heller ha gjorts eller har åtminstone inte kommunicerats.

Den feministiska utrikes- och utvecklingspolitiken har övergetts. Enskilda länder, exempelvis Myanmar, drabbas av väldigt stora minskningar av svenskt bistånd, och många multinationella organisationer, till exempel FN-organ, som fått svenskt kärnstöd till sina verksamheter får kraftigt reducerade anslag.

Civilsamhällets organisationer drabbas hårt av det med 90 procent minskade anslaget till information och kommunikation om bistånd. Trots löften om ökade anslag till bistånd via just civilsamhällets organisationer innebär regeringens vägval minskade anslag för många. Det talas om en ny reformagenda för biståndet, men hittills har inga spår av den agendan synts till. Frågorna är många om Sveriges framtida biståndspolitik och de konsekvenser som omläggningen får. Samtidigt har svaren hittills varit få.

Krig, konflikter och klimatförändringens effekter driver ökade humanitära behov i världen. För att hjälpa och skydda drabbade behövs ett starkt engagemang och ett starkt internationellt bistånd. Sverige kan göra skillnad, och andra kan lära av oss. Vi är det land i världen som när vårt bistånd utvärderas får högsta betyg. Sverige behövs för att försvara den internationella solidariteten, bidra till fred, demokrati och folkrätt samt stå upp för kvinnors och barns rättigheter, solidaritet, nedrustning och jämställdhet.

Sverige ska driva arbetet för att öka respekten för de mänskliga rättigheterna, demokratin och den regelbaserade världsordningen. Rysslands olagliga anfallskrig mot Ukraina har påmint oss om att det arbetet måste fortgå. Sverige ska stötta Ukraina men inte därför ge upp solidariteten med och stödet till länder i andra delar av världen.

Svenskt bistånd kan bidra tydligare till att hantera grundorsakerna till att människor tvingas på flykt och det som driver ökade humanitära behov, som krig och konflikter samt klimatförändringens effekter. Fattiga människors perspektiv och kvinnors och barns rättigheter ska vara i centrum för svensk biståndspolitik.

Sverige ska vara en stark global röst och stå upp för folkrätten, de mänskliga rättigheterna och demokratins principer. Det svenska biståndet ska bidra till att minska klyftorna i världen, främja demokrati, stärka rättsstaten, motverka korruption, främja jämställdhet, ha ett starkt barnrättsperspektiv samt främja ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar utveckling.

Vår politik för bistånd och utveckling fokuserar på att människor ska ges förutsättningar att själva kunna ta sig ur fattigdom, förbättra sina levnadsvillkor, leva i trygghet samt ha makt och inflytande över sina egna liv. Eget arbete som ger egen försörjning är grundläggande för människors frihet och ett effektivt sätt att bekämpa fattigdom. Löner som går att leva på, säker arbetsmiljö och anständiga anställningsvillkor måste säkerställas.

Den internationella solidariteten är obestridlig för oss socialdemokrater, precis som vårt stöd till demokratiska rörelser och aktörer, fackföreningar och civilsamhällen världen över.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd

Sverige ska givetvis ställa tydliga krav på att biståndet används till vad det är avsett för, och aktörer ska ställas till svars när oegentligheter upptäcks. För oss är det självklart att alltid göra kontroll och riskanalys av svenska biståndsinsatser samt att följa upp dem med revision och resultatredovisning.

En demokratisk utveckling byggs genom ett välfungerande flerpartisystem, fria och rättvisa val samt parlament och institutioner som följer rättsstatens principer. Utvecklingssamarbetet ska bidra till att bygga upp och stärka demokratiska styrelseskick, fria politiska partier, folkrörelser och institutioner. Att stödja organiseringen av politiska partier och en demokratisk kultur är centralt för oss socialdemokrater. Vi vill att demokratistödet till demokratiska partier och aktörer ökar.

Sverige ska fortsätta att motverka det krympande utrymmet för civilsamhället genom att värna och stödja yttrande, förenings- och församlingsfriheterna. I många samhällen spelar kyrkor och religiösa aktörer en betydande roll och är inte sällan de institutioner som människor framför allt har förtroende för. Att samarbeta med svenska organisationer som står dem nära är viktigt för att nå framgång i insatser för fred, fattigdomsbekämpning och jämställdhet.

Vi vill fokusera på att stärka institutioner, sociala trygghetssystem såsom arbetslöshetsersättning, barnbidrag, föräldraförsäkring och pensioner samt aktörer som stöder hållbar utveckling och demokratisk styrning. Vi vill också bekämpa skatteflykt, som undergräver välfärden, genom riktade insatser i biståndet på att till exempel inrätta skattemyndigheter i mottagarländerna samt bygga effektiva och rättvisa skattesystem med tydliga regelverk för beskattning.

För oss socialdemokrater är det viktigt att Sverige fortsätter att vara ledande i att bidra till att Agenda 2030, Addis Abeba Action Agenda om utvecklingsfinansiering och Parisavtalet om klimat genomförs globalt och att utvecklingsarbetet inte undermineras av bristande samstämmighet mellan olika politikområden.

Slutligen: Genom de så kallade kärnstöden som går till en multilateral organisations centrala budget kan Sverige få genomslag för utrikes- och biståndspolitiska målsättningar samtidigt som vi bidrar till att uppnå organisationernas mål och skapar förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck.

Kärnstödet innebär ökade möjligheter för organisationerna att snabbt agera när nya kriser och behov uppstår. Kärnstöd bidrar också till ett långsiktigt stabilt multilateralt system där Sveriges politiska prioriteringar får större genomslag.

Med det vill jag tacka för ordet och som sagt yrka bifall till våra reservationer nummer 1 och 6.

Fru talman! Jag har också en annan fråga. Den handlar om den falska motsättning som Moderaterna och hela högern numera spelar upp mellan effektivitet och storlek på det svenska biståndet.

Det finns ju ingenting som säger att ett anslag blir effektivare bara för att det blir mindre. Den logiken används inte någon annanstans i politiken än när det gäller biståndet, där detta har börjat föras fram envist av högerpartierna. De säger att de vill minska på biståndet och fokusera på resultatet och effektiviteten i stället för på storleken.

Det där är ju jättekonstigt. Biståndet blir inte effektivare av att det blir mindre. Det finns heller ingen motsättning i denna kammare när det gäller detta; det är inte så att några skulle vilja ha ett mer effektivt bistånd än andra. Alla här inne vill väl ha ett effektivt bistånd och se till att skattepengarna används på bästa möjliga sätt. Alla vill dra lärdom av exempel där svenskt bistånd inte har varit ändamålsenligt och inte har lett till önskade resultat och reformera det så att det blir effektivt. Det finns ingen här inne som är emot detta.

Skiljelinjen går mellan dem som tycker att vi ska hålla fast vid enprocentsmålet - att en hundradel av vårt välstånd ska gå till fattiga människor ute i världen och till att bekämpa förtryck och värna demokratisk utveckling - och dem som inte vill det.

Vi socialdemokrater står upp för enprocentsmålet. Vi kommer att återställa enprocentsnivån så fort vi kommer tillbaka till regeringsmakten - ju förr, desto bättre. Skillnaden är mellan dem som står upp för detta och de partier som inte står upp för det, alltså regeringspartierna. Skillnaden handlar inte om vilka som vill eller inte vill ha ett effektivt bistånd.

Fru talman! Tack, John Weinerhall, för anförandet!

Jag undrar varför en moderatledd regering alltid ger sig på FN när man får chansen. Jag vill ge några exempel på den effekt som svenskt kärnstöd till FN-organ har. Detta är bara från ett av FN-organen, nämligen UNFPA, FN:s befolkningsfond, som arbetar med sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Det här är statistik som enbart visar vad svenska biståndsmedel har bidragit till mellan 2018 och 2021.

17 851 fler kvinnor har överlevt sin graviditet tack vare insatser för minskad mödradödlighet. 816 500 fler flickor och kvinnor har fått skydd från barnäktenskap och tvångsäktenskap. 22,9 miljoner par har fått tillgång till preventivmedel. 1,9 miljoner osäkra och farliga aborter har förebyggts. 420 000 flickor och kvinnor som utsatts för våld har fått stöd och skydd. 6,4 miljoner oplanerade graviditeter har förebyggts. 82 000 flickor har räddats från att utsättas för kvinnlig könsstympning. 1,7 miljoner färre människor har drabbats av sexuellt överförbara sjukdomar, inklusive hiv, tack vare tillgång till kondomer. 1 miljon fler flickor har fått gå i skolan och utbilda sig.

Nu har högerregeringen bestämt att 25 procent av UNFPA:s stöd från Sverige ska skäras ned. Detta är nedskärningar som får faktiska konsekvenser och som innebär att riktiga människor - riktiga flickor och kvinnor - inte får det stöd som de behöver.

Jag har en enkel fråga. Vilken fjärdedel av detta ska bort? Vilken fjärdedel är onödig och överflödig?

Herr ålderspresident! I detta betänkande behandlar vi i utrikesutskottet Riksrevisionens granskning av Sidas val av samarbetspartner och biståndsform. Det finns inga motioner eller reservationer i betänkandet, och förslaget är att lägga det till handlingarna.

Som jag sa i mitt anförande i den förra debatten finns det en bred enighet i riksdagen och i utskottet om vikten av att ständigt granska biståndet för att förbättra det och göra det så effektivt och ändamålsenligt som möjligt. Riksrevisionens rapport är en viktig pusselbit i detta arbetet som jag tror att vi alla välkomnar.

Riksrevisionens granskning fokuserar på om regeringen och Sida har skapat förutsättningar för effektiva val av samarbetspartner och biståndsformer i genomförandet av svenskt utvecklingssamarbete. Riksrevisionens granskning baserar sig på iakttagelser av strategier som började gälla mellan 2014 och 2018. Den har genomförts mot bakgrund av att Sida förmedlar en betydande del av Sveriges internationella bistånd. År 2020 var det till exempel 26,2 miljarder kronor.

Merparten av medlen finansierar biståndsinsatser som utförs av andra aktörer i partnerskap med Sida. Sidas val av samarbetspartner är därför förstås viktiga för hur biståndsmedlen används och vad de förväntas uppnå för resultat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens granskning om Sidas val av sam-arbetspartner och biståndsform

Granskningen visar att Sidas interna styrning och stöd i huvudsak främjar effektiva val. Riksrevisionen pekar dock på en del brister i bland annat tydlighet och styrning och kommer med rekommendationer om hur detta kan förbättras.

Viktigt att komma ihåg är att denna granskning gäller en liten del av svenskt bistånd och bara en aspekt av det arbete som Sida gör. Rekommendationerna och granskningen är viktig och bra men ska inte ses som ett utlåtande över hela det svenska biståndet.

Det finns andra organisationer som gör och har gjort granskningar av hela biståndspolitiken, till exempel OECD:s biståndskommitté Dac. De och andra bedömare som jämför olika länders biståndspolitik har återkommande kommit fram till att svenskt bistånd håller hög kvalitet och är bland världens främsta.

Det är klart att det finns exempel där det har gått fel, projekt som har misslyckats och styrning som kunde ha varit både tydligare och effektivare. Men jag vill ändå avsluta med att citera från den granskning som OECD-Dac gjorde av hela det svenska biståndet häromåret - och jag ber herr ålderspresidenten om ursäkt för att jag tillfälligtvis växlar över till engelska.

"Sweden is an adept, ambitious and influential actor on global sustainable development who has shown leadership at the international level on peace and conflict prevention, environmental sustainability and climate change, and gender equality.

Sweden has in place a comprehensive toolbox to help it to leave no one behind and promote gender equality and women´s rights.

Sweden´s decentralised approach is also a major asset that enables responsive and flexible programming. In addition, it has a proactive approach to addressing corruption.

Sweden is strongly committed to the international development effectiveness principles, actively supporting country ownership and donor co-ordination, and is a valued, long-term partner to multilateral and civil society organisations."

Vi socialdemokrater har höga ambitioner för svenskt bistånd, och vi vill givetvis att det även fortsättningsvis ska vara i världsklass, effektivt och ändamålsenligt.

Jag vill passa på att tacka Riksrevisionen för dess viktiga rapport och de dragningar vi fått avseende den av både regeringen och Sida.

Herr ålderspresident! Jag kan börja med frågan om enprocentsmålet.

Vi socialdemokrater står till skillnad från Kristdemokraterna, Moderaterna, Sverigedemokraterna och Liberalerna fast vid visionen att vi ska avsätta en hundradel av våra inkomster till fattiga länder i världen. Sedan lägger vi inte den summan nästa år, men vi lägger mer än regeringen gör - 2 ½ miljard mer än regeringen. I min värld är 2 ½ miljard kronor inte kaffepengar, utan det är väsentlig skillnad.

Vi kommer att återställa biståndet till enprocentsnivån, precis som vi gjorde efter 90-talskrisen. Under den krisen sänkte vi nivån till 0,7 procent, för att i början av 2000-talet återgå till 1 procent.

Vad gäller reformagendan får vi väl se fram emot att den läggs fram. Men även om det finns en bilaga till Tidöavtalet tycker jag fortfarande inte att det är en förankrad, genomtänkt och vetenskapligt baserad agenda som ska läggas fram. Det behövs eftertanke, remissomgångar och dialog med relevanta aktörer för att lägga fram en agenda. Jag tycker att man arbetar bakvänt här.

Sedan skulle jag vilja att Magnus Berntsson i sin sista replik förtydligade detta med mer pengar till civilsamhället. Frågar du civilsamhällets aktörer själva får du nämligen höra att de märker att de får mindre pengar än förra året, inte mer. Vi har fått förklaringen att det är en större andel än tidigare, men det är ju fortfarande mindre pengar. Hur förklarar man det för civilsamhället så att det går att förstå?

Herr ålderspresident! Jag uppskattar Magnus Berntssons och Kristdemokraternas engagemang i biståndsfrågor.

Det är inte märkligt att en ny regering och en ny majoritet vill ha en annan prägel på biståndspolitiken. Det är helt naturligt och förståeligt. Men jag hoppar ändå till lite grann över hur den nya riktningen tas fram och hur man går till väga. Det känns för mig som att regeringen och regeringspartierna jobbar på ett bakvänt sätt. Man säger att det ska komma en ny reformagenda, och Sverigedemokraternas ledamot nämnde här att det ska bli ett paradigmskifte. Man vill se en helt ny riktning och ska alltså införa en reformagenda.

Reformagendan har dock ingen sett röken av än. Jag undrar om ledamoten Berntsson vet vart den tog vägen och var i röret den befinner sig. För mig framstår det nämligen som att man börjar med stora lappkast och jättelika förändringar i biståndet. Man överger enprocentsmålet, och man har en helt annan syn på det multilaterala biståndet. Man säger att man ska gjuta samman handel och bistånd. Det låter bra att gjuta samman, men vad betyder det egentligen? Det får vi inga svar på när vi frågar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Resultatskrivelse om utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd genom multilaterala organisationer

Jag passar därför på att fråga ledamoten Berntsson när den här reformagendan kommer att finnas. Ligger den i någon byrålåda? Är den under framtagande? Kommer vi att få se den, och i så fall när?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Resultatskrivelse om utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd genom multilaterala organisationer

Herr ålderspresident! Jag förstår att ledamoten vill spela ned effekterna av nedskärningarna, men jag undrar: Vad ska vi i Sverige säga när vi möter UN Womens representanter och när vi möter UNDP, som får kraftigt nedskuret stöd från Sverige?

Jag ska försöka att vara konkret för att hålla mig till ärendet, som vi ska göra här. Jag vill då fråga: Vilken fjärdedel i UN Womens verksamhet är onödig?

Herr ålderspresident! Sverige överger nu enprocentsmålet för biståndet. Sverige driver inte längre en feministisk utrikespolitik eller biståndspolitik. Sverige skär ned i stödet till FN-organ. Unaids får 30 procent mindre. UN Women får 25 procent mindre. Peacebuilding Fund, som arbetar med fredsfrämjande och förebyggande åtgärder, får 40 procent mindre. Kärnstödet minskar. I övrigt ser vi hur biståndet till Myanmar skärs ned med 60 procent. Biståndet till Palestina halveras. Att ta emot kvotflyktingar är kanske det yttersta uttrycket för solidaritet med de allra mest utsatta i världen. Sverige går från att ha tagit emot 5 000 kvotflyktingar till att ta emot under 1 000.

Jag undrar: Vad är det för signal som regeringspartierna vill skicka till omvärlden?

Herr ålderspresident! I dag har vi att hantera betänkande UU3, som gäller en resultatskrivelse om utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd genom multilaterala organisationer. Det handlar alltså om vilken effekt den del av Sveriges bistånd har som går via multilaterala organisationer, till exempel olika FN-organ.

Den här skrivelsen kommer från den förra socialdemokratiska regeringen, och vi socialdemokrater tycker, kanske inte helt överraskande, att skrivelsen är bra och att den inriktning biståndet via multilaterala organisationer hade var väl avvägd och ändamålsenlig. Men nu finns ju sedan valet en annan majoritet i utskottet och riksdagen och en ny regering, så vi socialdemokrater hänvisar till vårt särskilda yttrande i betänkandet.

Det finns mycket som skiljer oss åt när det gäller biståndspolitiken. Att ge upp enprocentsmålet, överge den feministiska utrikes- och biståndspolitiken och utan vare sig förankring, konsekvensanalys eller dialog med relevanta aktörer helt lägga om biståndspolitiken, utan en fastställd ny reformagenda, tycker vi är fel.

Resultatskrivelse om utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd genom multilaterala organisationer

Men det finns också sådant som förenar, till exempel att Sveriges bistånd ska vara effektivt, att det ska nå de mål som regering och riksdag sätter upp och att det ska vara resultatinriktat. Detta är vi förstås överens om. Vi välkomnar därför den här skrivelsen, som fokuserar på just resultatet av svenskt bistånd.

Men vi socialdemokrater anser att det är ett misstag från regeringens sida att skära ned på till exempel kärnstöden. Det är alltså de omärkta pengar, kan man säga, som går till exempelvis FN-organ. Det multilaterala och det bilaterala biståndet är kompletterande och ömsesidigt förstärkande, och det har varit väldigt framgångsrikt. Sverige har genom ett strategiskt engagemang fått genomslag för svenska politiska prioriteringar och därmed större utväxling för biståndsmedlen. Det finansiella stödet har omsatts i projekt och program som skapat bättre levnadsförhållanden för människor som lever under fattigdom och förtryck, även i länder dit det svenska bilaterala biståndet inte når.

Sveriges stöd genom multilaterala organisationer har bidragit till vårt övergripande mål för utvecklingssamarbetet och det humanitära biståndet i en värld med stora och växande utmaningar. Riktat kärnstöd har bidragit till stärkt försvar för mänskliga rättigheter, mer demokratiska samhällen, stärkt ansvarsutkrävande och rättssäkerhet samt förbättrade rättigheter i arbetslivet.

Det multilaterala biståndet har också varit väldigt viktigt i efterdyningarna av covid-19. Bortom den omedelbara och omfattande hälsokrisen har pandemin även fått stora och långtgående humanitära och socioekonomiska konsekvenser. Utvecklingen har på många sätt vridits decennier tillbaka i tiden på grund av pandemin. Pandemin vände en tidigare positiv global utveckling på flera områden, som mödrars och barns hälsa, jämställdhet och fattigdomsminskning, varför ett fortsatt stort kärnstöd är viktigt.

Kärnstöden har också bidragit till att de multilaterala aktörerna har kunnat agera flexibelt och skyndsamt för att möta behoven hos de allra mest utsatta och sårbara. Exempelvis när talibanerna plötsligt, snabbare än någon kunnat ana, tar tillbaka makten kan FN snabbt finnas på plats. När Ryssland ger sig på Ukraina och ett storkrig bryter ut mitt i Europa eller när en jordbävning slår sönder liv och samhällen i Syrien är kärnstöden viktiga för att FN ska kunna agera flexibelt.

Svenskt multilateralt stöd har stärkt kvinnors och flickors inflytande och åtnjutande av mänskliga rättigheter och bidragit till att minska förekomsten av könsrelaterat våld. Det är mycket beklagligt att den SD-styrda, moderatledda regeringen lägger ned den feministiska utrikespolitiken. Det är illa att man skär i det kärnstöd som är ett viktigt verktyg för att förverkliga ökade rättigheter, bättre representation och ökade resurser för flickor och kvinnor i fattiga länder; till exempel får UN Women 25 procent mindre.

Den tidigare socialdemokratiska regeringens påverkansarbete, med utgångspunkt i den feministiska utrikespolitiken, har varit en viktig motvikt till de växande krafter som har velat vrida jämställdhetsarbetet tillbaka globalt. Tyvärr ser vi nu hur Sverige tar steg tillbaka.

Och det är inte bara UN Women som drabbas. Totalt sett minskar stödet till FN-organ med cirka 15 procent. Bland dessa organ märks bland annat Unaids, vars bidrag minskas med 30 procent, och befolkningsfonden UNFPA och utvecklingsprogrammet UNDP, vars stöd skärs ned med 25 procent. Kärnstödet till FN:s fredsbyggande fond och FN:s avdelning för politiska och fredsbyggande frågor minskar med ungefär 40 procent.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Resultatskrivelse om utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd genom multilaterala organisationer

Det här menar vi är ett stort misstag. Det gör att Sveriges röst i världen blir svagare, att FN blir mindre effektivt och flexibelt och att fattiga och utsatta människor i världen får sämre möjligheter att bryta sig ur just fattigdom och utsatthet.

Det multilaterala biståndet är också en investering i den regelbaserade världsordningen och det multilaterala systemet. Detta system och denna världsordning utmanas och undermineras nu av odemokratiska krafter, auktoritära stater, inskränkt nationalism och populism. Det är just nu länder som Sverige behöver kliva fram och föregå med gott exempel, satsa på det multilaterala systemet och biståndet, behålla kärnstödet till FN-organen och ha höga ambitioner för FN.

Vi socialdemokrater beklagar den väg som den nya regeringen valt att ge sig in på och hänvisar som sagt till vårt särskilda yttrande i betänkandet.

Fru talman! Jag förstår att alla ledamöter inte kan vara insatta i alla frågor och alla länder. Problemet är att det inte finns någon från regeringens sida eller tjänsteman som kan svara på vilka konsekvensanalyser man har gjort och vilka expertutlåtanden man har tagit in innan man går fram som en elefant i en porslinsbutik och skär ned massivt på bistånd till länder som Burma/Myanmar, Guatemala, Palestina eller andra.

Problemet är inte att Katarina Tolgfors inte kan svara på frågan. Problemet är att regeringen säger att man ska ha en ny reformagenda för biståndet men genomför alla reformerna innan man har satt agendan och innan man har gjort konsekvensanalysen. Det anser vi är problemet.

Jag vill avsluta med att säga att jag uppskattar Katarina Tolgfors engagemang för biståndet. Jag vill också säga att det inte finns någon konflikt mellan ett effektivt bistånd och enprocentsmålet. Alla här är för effektivt bistånd.

Fru talman! I dagarna firar militärjuntan i Burma/Myanmar två år sedan maktövertagandet. Förtrycket har aldrig varit värre. Demokratirörelsen som är livaktig och civilsamhället som finns där, inne i landet eller i exil, kämpar desperat mot förtrycket. Ett inbördeskrig har brutit ut, och Kinas och Rysslands inflytande ökar alltmer. Samtidigt skär nu den svenska regeringen ned biståndet till Burma/Myanmar med 60 procent - utan någon konsekvensanalys, utan en diskussion med dem som utför biståndet, utan ens en så kallad do-no-harm-analys innan man går fram med detta massiva nedskärande som biståndsministern kallar att skära lite grann.

Hur motiverar ledamoten denna massiva nedskärning av biståndet till Burma/Myanmar?

Herr talman! Enigheten till trots finns ändå svårigheter när det gäller Kinas plats i världen, som man också kan titta på. Till exempel drar Sverige ned biståndet till Burma/Myanmar med 60 procent. Biståndsministern kallar det för att skära lite grann; vi tycker att det är att skära jättemycket. Och det får konsekvenser för demokratirörelsen.

Myanmar behöver omvärldens stöd. Om det försvinner aktörer från ett land som Myanmar fyller andra det vakuumet. Kina och Ryssland, inte minst, står på kö för att få vara med och påverka i länder där Sverige, EU och västländerna drar sig tillbaka. Hur ser ledamoten Weinerhall på att Sverige gör sådana radikala nedskärningar av bistånd till strategiskt viktiga länder som Myanmar, där Kina tillåts ta mer plats?

Herr talman! Jag tackar ledamoten Weinerhall för att han lyfter upp frågan om relationen till Kina och att han gör en mer fjärran utblick än hittills i debatten när vi naturligt nog har fokuserat på Ukraina och närområdet. Det är bra.

Jag vill också påpeka att även om en debatt alltid innehåller konflikt och oenighet är vi överens om en del saker i vårt utskott. Under till exempel förra mandatperioden tog vi tillsammans fram en Kinastrategi. Vi jobbade hårt och länge så att vi kunde enas om texten. Det finns inga reservationer, och vi talar med en röst som land gentemot Kina. Det är oerhört viktigt.

Jag vill alltså berömma ledamoten Weinerhall, men jag vill också fråga om han ser något problem med att Sverige nu driver en mer regional, provinsiell, utrikespolitik. Finns det då inte en risk att man tappar fokus på de stora globala utmaningarna, till exempel relationen med Kina?