Olle Thorell

Herr talman! Vi lägger de facto 2 ½ miljard kronor mer än regeringen på bistånd. Det är ett sätt att visa att vi steg för steg ämnar ta oss tillbaka till enprocentsnivån. Precis som vi gjorde efter att ha sanerat statsfinanserna på 90-talet kommer vi att återställa biståndsbudgeten till 1 procent av bni.

Jag vill också säga något om att det är intressant att Magdalena Thuresson bara benämner feministisk utrikespolitik som en etikett. Fanns det ingenting annat i feministisk utrikespolitik än själva namnet? Om det vore problemet för Moderaterna och högern vore det väl bara att fylla denna etikett med innehåll. Men det gör man inte. I stället väljer man att ta bort det man bara kallar för en etikett.

Sanningen måste alltså vara den att man ser feminismen som problemet. Jag får låta frågan vara hängande: Vad är problemet för högern med feminism?

Herr talman! Återigen: Socialdemokraterna står fast vid målet att 1 procent av Sveriges bni ska gå till bistånd. Det är fakta. Sedan uppnår vi detta mål stegvis, i budget för budget.

Magdalena Thuresson efterfrågar idéer och tankar om hur man kan utveckla biståndet. Vi hade en jättebra grej som kallas feministisk biståndspolitik. En del av den feministiska utrikespolitiken har nu Moderaterna och kompani skrotat eftersom de tydligen tycker att feminismen har gått för långt och att kvinnors och flickors rättigheter inte förtjänar att prioriteras genom att sätta dem under ett paraply av feministisk utrikespolitik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Vi står också upp för löntagares rättigheter, för att utveckla klimatbiståndet och för att bygga allianser med privata biståndsgivare för att utveckla biståndet. Jag kan prata i timmar om hur vi vill utveckla biståndspolitiken, men nu är min minuts talartid slut.

Herr talman! Det har i över 50 år funnits en styråra, en kompass som har väglett svensk biståndspolitik. Det är principen om att avsätta en hundradel av vårt välstånd till att bekämpa fattigdom och främja utveckling i fattiga länder i världen.

Det har funnits en bred, blocköverskridande samling kring det i decennier. Regeringar av olika politisk färg har strävat efter att uppnå detta mål. Det övergavs tillfälligt under 90-talskrisen då statsfinanserna sanerades, men uppnåddes igen i början på 00-talet.

Vi har genom åren debatterat olika uppfattningar om biståndets inriktning, metoder och hur vi bäst bekämpar fattigdomen i världen. Men vi har trots det varit överens om att det är rätt och riktigt att vi med vårt höga välstånd i en värld där behoven är oändliga bör avsätta en hundradel av vårt välstånd till bistånd.

Men nu bevittnar vi ett paradigmskifte i både utrikes- och biståndspolitiken. Det är inte nog med att Sverige slutar att vara en föregångare för andra länder när den feministiska utrikespolitiken skrotas. Det är inte nog med att vi går från att vara en global, aktiv, progressiv aktör till att bli en mer regional och passiv aktör. Nu överges också enprocentsmålet. Moderaterna och Sverigedemokraterna har fått Kristdemokraterna och Liberalerna att överge sina löften om att stå upp för det målet.

Vi socialdemokrater står fast vid enprocentsmålet. I vår skuggbudget avsätter vi 2,5 miljarder kronor mer än regeringen till bistånd. Vi avser, när vi har regeringsmakten igen, att stegvis se till att uppnå enprocentsnivån igen. Det gjorde vi efter 90-talskrisen, och så kommer vi att göra igen, ju förr desto bättre.

Regeringen driver nu igenom det största skiftet i svensk biståndspolitik på flera decennier utan rimlig beredning. Det sker utan remissomgångar, utan dialog med myndigheter, biståndsorganisationer, experter eller civilsamhället. Det finns inget deltagande eller medverkan av mottagarna.

Det sker utan grund i forskning eller beprövad erfarenhet, och utan konsekvensanalyser. Det sker till och med utan ens en grundläggande do no harm-analys innan man går fram med det här paradigmskiftet.

Regeringen säger att man ska komma med en ny reformagenda. Det låter ju fint. Men hur den ser ut, när den ska komma, hur den ska beredas och förankras verkar ingen riktigt veta.

Konsekvenserna av omläggningen av biståndet är många och allvarliga. Stödet till FN-organ som UN-Women, Unaids och UNDP minskas rejält. Biståndet till Palestina halveras.

Svenskt bistånd till Burma, Myanmar, minskar med 60 procent samtidigt som militärjuntans förtyck blir allt värre och demokratirörelsens behov av stöd från omvärlden allt större.

Den utlovade ökningen av bistånd via civilsamhällesorganisationer finns det inget spår av. I stället skärs anslaget till information och kommunikation, som ofta går till civilsamhället, ned med nästan 90 procent.

Det är ett anslag som ger de fattiga, MR-aktivister och demokratikämpar i världen en röst också i svensk och europeisk debatt. Det anslaget skärs ned med 90 procent.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Herr talman! Men det är inte bara en matematisk skillnad att det nu blir mindre pengar till fattiga i världen. Det är inte bara en prioriteringsfråga när högerregeringen väljer skattesänkningar till höginkomsttagare framför fattigdomsbekämpning i världen.

Utöver allt detta är det också ett ideologiskt skifte. Nu ska biståndet utgå från rent svenska intressen. Biståndet ska främja svensk export. Det ska stimulera till återvandring, stoppa migration till Sverige och användas som verktyg för att tvinga länder att återta utvisade medborgare.

Då undrar jag: Vad har hänt med rättighetsperspektivet och mottagarnas perspektiv? Vad har hänt med de fattigas och utsattas intressen och rättigheter?

Är det inte ett genuint svenskt intresse att arbeta långsiktigt för att bygga robusta demokratiska samhällen, utan förtryck, där människor kan leva fria liv, försörja sig själva, bryta fattigdomens bojor och utveckla sitt eget välstånd?

Regeringens ensidiga fokus på rent egenintresse för Sverige i biståndet går dessutom stick i stäv mot internationellt vedertagna principer för effektivt och hållbart bistånd.

Det finns ett upplyst egenintresse som borde vara Sveriges linje. Det är insikten om att vi alla lever på det här klotet tillsammans, att vi alla är beroende av varandra. Att kämpa för allas lika värde och rättigheter är vår gemensamma skyldighet.

Jag vill avsluta med en dikt av Tage Danielsson om solidaritet.

En droppe droppad i livets älvhar ingen kraft att flyta självDet ställs ett krav på varenda droppeHjälp till att hålla de andra oppe

(Applåder)

Herr talman! Jag vill använda den här minuten till att fråga om feministisk utrikespolitik.

Liberalerna är ett parti med en stolt tradition att kämpa för jämställdhet i Sverige och internationellt. Jag kan lista många fantastiska feministiska liberaler som arbetat för detta, som Barbro Westerholm, Birgitta Ohlsson och Bengt Westerberg.

Är det på samma sätt nu, att det är en eftergift till Sverigedemokraterna och Moderaterna som av någon anledning inte längre vill se en feministisk utrikespolitik? Är det en eftergift från Liberalerna? Eller är det ett ideologiskt skifte där man inte längre tror på att öka feminismen i världen?

Herr talman! Jag vill passa på att fråga Fredrik Malm och Liberalerna hur ni nu ser på enprocentsmålet. Vi vet alla att ni har gett upp det i förhandlingarna med Moderaterna och SD, som har drivit på för att överge enprocentsmålet.

Jag undrar om det är ett långsiktigt ställningstagande från Liberalerna. Det har tidigare varit ett mycket biståndsvänligt parti som tillsammans med oss socialdemokrater stått upp för enprocentsmålet. Är det en tillfällig reträtt, eller har Liberalerna för evig tid gett upp tanken om att avsätta en hundradel av vårt välstånd till fattiga länder i världen?

Herr talman! Jag är glad att jag inte har en kristdemokrat som förhandlar åt mig i viktiga frågor, för resultatet av denna förhandling är inte att betrakta som lyckat om man vill stå upp för enprocentsmålet, eftersom det faktiskt övergetts.

Om ni nu lyckades så himla bra i förhandlingarna, varför är hela biståndsetablissemanget så ilsket? Hur kommer det sig? Det kanske beror på att infokomanslaget minskar med 90 procent. Det kanske beror på att inte ens högt utbildade statistiker och matematiker kan räkna fram hur stödet till civilsamhället ökar. Det är väldigt svårtytt.

Som sagt, varför är alla biståndsorganisationer så arga om ni har lyckats så bra i förhandlingarna?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Herr talman! Jag vill fråga ledamoten om Kristdemokraternas syn på enprocentsmålet för biståndet. Vi vet att ni trots ert löfte i valrörelsen om att vara garanten för att enprocentsmålet skulle nås förlorade förhandlingen på Tidö slott utanför Västerås, och nu är det Sverigedemokraternas och Moderaternas linje som gäller. Sverige ska inte längre avsätta en hundradel av sitt välstånd till att bekämpa fattigdom i världen. Prioriteringen är mindre bistånd till världens fattiga och mer skattesänkningar till höginkomsttagare i Sverige.

Är detta en tillfällig reträtt av Kristdemokraterna när det gäller enprocentsmålet, eller är det en permanent kursändring?

Fru talman! Jag tackar för svaret. Vi socialdemokrater står upp för principen om att Sverige ska avsätta en hundradel av sitt välstånd till bistånd till fattiga länder i världen. Så är det. I vår skuggbudget lägger vi mer pengar än regeringen på bistånd för innevarande år. Och vi säger att vi ska återställa biståndet till enprocentsnivån när vi kommer tillbaka till regeringsmakten, precis som vi gjorde efter 90-talskrisen, då vi tillfälligt hade övergett enprocentsnivån och tog steg för steg i budget efter budget och kom tillbaka till enprocentsnivån. Det kommer vi att göra igen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Det är fake news när Moderaterna nu försöker måla upp en bild av att det finns en blocköverskridande överenskommelse om att ge upp enprocentsmålet. Det stämmer inte.

Fru talman! Jag tänkte också fokusera på biståndet. Och jag skulle först vilja ställa en fråga om den falska motsättning som Moderaterna spelar upp mellan hur stort biståndet är och hur effektivt och bra biståndet är.

Om jag tar ett papper som illustrerar biståndet i Sverige och sedan river bort en bit, har den del som har blivit mindre då blivit bättre? Den har blivit mindre; det är vad jag ser. Har biståndet, som papperet illustrerar, blivit mer effektivt? Nej, det har blivit mindre.

Bara för att man tar bort resurser från biståndet blir det inte per automatik effektivare. Moderaterna spelar upp en konflikt mellan blocken, som om någon här inne är emot ett effektivt bistånd. Vi är alla för ett effektivt bistånd som ger resultat för världens fattiga. Och det kan ge mer resultat om det är större än om det är mindre.

(Applåder)

Herr talman! Min fråga går till biståndsministern.

I dagarna är det två år sedan militärkuppen i Burma/Myanmar. Sedan dess har ett inbördeskrig brutit ut. Tusentals har dött, och miljoner är på flykt. Demokratiaktivister har fängslats. Samtidigt fortsätter det modiga folket i Myanmar att kämpa mot militärjuntan för demokrati och mänskliga rättigheter, och det finns en uppsjö av demokratiaktivister och ett livaktigt civilsamhälle som är mer beroende än någonsin av omvärldens stöd.

När läget är som mörkast är behovet av omvärldens stöd och solidaritet som viktigast. Därför undrar jag hur biståndsministern motiverar den massiva nedskärningen - som han som svar på en tidigare fråga kallade att skära ned lite grann - av biståndet till Myanmar och hur han ser på konsekvenserna som det innebär för dessa modiga människor som kämpar mot förtrycket.

Herr talman! Svensk biståndspolitik förändras nu i grunden på ett mycket oroande sätt. Biståndet skärs ned, och den SD-styrda moderatledda regeringen ger upp enprocentsmålet. Rättighetsperspektivet och de fattigas och utsattas perspektiv får ge vika för svenska egenintressen.

Dessutom aviseras nu kraftiga nedskärningar i kärnstödet till FN-organ. Dessa kärnstöd är otroligt viktiga för att FN ska kunna agera snabbt och flexibelt när kriser uppkommer och när inga andra organisationer når fram. När talibanerna tar över, när kriget i Ukraina bryter ut och när juntan i Myanmar begår brott mot mänskligheten är det ofta bara FN som finns kvar på marken, och de kan ofta vara där tack vare kärnstöd från Sverige.

Jag frågar därför biståndsministern: Vilka konsekvensanalyser har regeringen gjort av nedskärningen av kärnstödet till FN?

Fru talman! Även inom försvarspolitiken är säkerhetspolitiken en del. Den internationella politiken tangerar detta. Nu har den SD-styrda men moderatledda regeringen deklarerat att man rullar tillbaka den feministiska utrikespolitiken. I den är ett vitalt instrument FN-resolutionen 1325 om kvinnors roll i väpnade konflikter och för fred och säkerhet internationellt. Det har varit ett högt prioriterat område för svenska regeringar ända sedan 2000, då resolutionen infördes.

På vilket sätt kommer den skrotade feministiska utrikespolitiken att påverka Sveriges arbete i framtiden med resolution 1325?

Jag återkommer med ytterligare en fråga i nästa replik.

Fru talman! Välkommen, Magnus Berntsson, till de utrikespolitiska debatterna i riksdagen! Jag kommer att ställa samma fråga som jag har ställt till Magnus Jacobsson. Man kan läsa svaren på Diakonias enkät. Det gäller biståndslöftet, där man säger: Jag lovar att enbart rösta för en statsbudget som innehåller ett enprocentsmål för biståndet. Där finner man inte bara Gudrun Brunegård, Camilla Brodin och Acko Ankarberg. Magnus Berntsson finns också där - se där!

Detta är ett skarpt löfte - det ger inte mycket utrymme för tolkning. Man lovar att enbart rösta för en statsbudget som innehåller enprocentsmålet för biståndet. Då undrar jag om alla de människor som hoppas på att man kan behålla enprocentsmålet kan lita på att Magnus Berntsson kommer att hålla det löftet eller icke.

Fru talman! Sakinnehållet är alltså inget problem? Feminismen har alltså inte gått för långt i Sverige och i världen, och det är viktigt att fortsätta utveckla jämställdhet i världen och i Sverige. Tack för det beskedet!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänpolitisk debattInternationella frågor och utrikespolitik

Men vad är då problemet med feminismen? Det vore intressant att få höra det. Etiketten "feministisk utrikespolitik " - vad exakt i begreppet feminism är det som är problematiskt för den SD-styrda moderatledda regeringen?

Fru talman! Jag vill välkomna Gustaf Göthberg till kammaren och gratulera till ett mycket välformulerat anförande. Snyggt!

I anförandet fanns en medvetenhet om en feministisk analys när ledamoten nämnde patriarkala strukturer som ett hinder för flickors och kvinnors rättigheter och möjligheter i livet i Indien. Men jag undrar hur långt den feministiska analysen egentligen går.

Jag frågar Gustaf Göthberg samma sak som jag har frågat andra i den här debatten: På vilket sätt är den feministiska utrikespolitik som den tidigare regeringen har fört ett problem för Sverige? På vilket sätt är feminismen en kraft som motverkar svenska intressen? Det är ju denna signal som går ut från den nytillträdda regeringen, att den feministiska utrikespolitiken numera är skrotad.

Fru talman! Magnus Jacobsson talar väl om biståndet, men snacka går ju. En annan sak är att leva upp till skarpa löften man gett. Det är lätt att säga att man är för saker, att man ska driva saker och att man står upp för saker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänpolitisk debattInternationella frågor och utrikespolitik

Magnus Jacobsson är en av 18 ledamöter från KD och L som har skrivit under på följande löfte: Jag lovar att enbart rösta för en statsbudget som innebär att 1 procent av bni avsätts till bistånd under mandatperioden. Detta är inte en allmän ambition utan ett skarpt löfte: Jag kommer enbart att rösta ja till en budget som innehåller detta, säger ledamoten Magnus Jacobsson.

Hur blir det nu då? Ska vi hoppas på att han infriar sitt löfte, eller kommer det att brytas?

(Applåder)