Olle Thorell (S) svarade John E Weinerhall i en replik om Internationellt utvecklingsbistånd i debatten ”Protokoll 2022/23:87 Onsdagen den 12 april” den 12 april 2023.
John E WeinerhallM· i en replikDen här biståndsdebatten börjar nästan likna en fars. Det är lite underhållande. När man sitter här och lyssnar på Socialdemokraterna kommer man osökt att tänka på Bagdad-Bob, men det är trots allt så att svenskt bistånd…Fru talman! I dag debatterar vi utrikesutskottets betänkande 6 om utvecklingsbistånd. Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 1 och 6 från oss socialdemokrater.
Den internationella solidariteten är grundläggande för oss socialdemokrater, och en del av den är att vi faktiskt värnar att 1 procent av Sveriges bruttonationalinkomst ska avsättas till bistånd. Det har Sverige stått upp för sedan FN för över 50 år sedan tog beslut om hur länder ska kunna bidra till att lyfta upp människor ur fattigdom och förtryck.
Sverige var om inte först i världen så bland de första länderna att nå till att börja med 0,7 procent av bni till bistånd. Vårt land har sedan 70-talet avsatt en hundradel av vår bni till bistånd. Det har gett Sverige en stark global röst för fred, frihet och mänskliga rättigheter, och det har gett Sverige möjligheter att bygga broar och förtroenden världen över.
Vi socialdemokrater ser med oro på att högerregeringen nu överger enprocentsmålet och på den radikala omläggning av biståndet som man har inlett. Jag säger det återigen, eftersom vi ofta får frågor om detta: Vi socialdemokrater står fast vid målet, visionen, om att avsätta 1 procent till bistånd. När vi får tillbaka regeringsmakten kommer vi att återställa enprocentsnivån i biståndet. Det gjorde vi efter 90-talskrisen då tillfälliga avsteg från enprocentsnivån gjordes, och det kommer vi att göra igen.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd
Omläggningen av biståndspolitiken är nu omfattande och sker utan tillräcklig dialog och utbyte med relevanta aktörer inom området, till exempel mottagarna, civilsamhällets organisationer, myndigheter, experter och forskare. Några konsekvensanalyser verkar inte heller ha gjorts eller har åtminstone inte kommunicerats.
Den feministiska utrikes- och utvecklingspolitiken har övergetts. Enskilda länder, exempelvis Myanmar, drabbas av väldigt stora minskningar av svenskt bistånd, och många multinationella organisationer, till exempel FN-organ, som fått svenskt kärnstöd till sina verksamheter får kraftigt reducerade anslag.
Civilsamhällets organisationer drabbas hårt av det med 90 procent minskade anslaget till information och kommunikation om bistånd. Trots löften om ökade anslag till bistånd via just civilsamhällets organisationer innebär regeringens vägval minskade anslag för många. Det talas om en ny reformagenda för biståndet, men hittills har inga spår av den agendan synts till. Frågorna är många om Sveriges framtida biståndspolitik och de konsekvenser som omläggningen får. Samtidigt har svaren hittills varit få.
Krig, konflikter och klimatförändringens effekter driver ökade humanitära behov i världen. För att hjälpa och skydda drabbade behövs ett starkt engagemang och ett starkt internationellt bistånd. Sverige kan göra skillnad, och andra kan lära av oss. Vi är det land i världen som när vårt bistånd utvärderas får högsta betyg. Sverige behövs för att försvara den internationella solidariteten, bidra till fred, demokrati och folkrätt samt stå upp för kvinnors och barns rättigheter, solidaritet, nedrustning och jämställdhet.
Sverige ska driva arbetet för att öka respekten för de mänskliga rättigheterna, demokratin och den regelbaserade världsordningen. Rysslands olagliga anfallskrig mot Ukraina har påmint oss om att det arbetet måste fortgå. Sverige ska stötta Ukraina men inte därför ge upp solidariteten med och stödet till länder i andra delar av världen.
Svenskt bistånd kan bidra tydligare till att hantera grundorsakerna till att människor tvingas på flykt och det som driver ökade humanitära behov, som krig och konflikter samt klimatförändringens effekter. Fattiga människors perspektiv och kvinnors och barns rättigheter ska vara i centrum för svensk biståndspolitik.
Sverige ska vara en stark global röst och stå upp för folkrätten, de mänskliga rättigheterna och demokratins principer. Det svenska biståndet ska bidra till att minska klyftorna i världen, främja demokrati, stärka rättsstaten, motverka korruption, främja jämställdhet, ha ett starkt barnrättsperspektiv samt främja ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar utveckling.
Vår politik för bistånd och utveckling fokuserar på att människor ska ges förutsättningar att själva kunna ta sig ur fattigdom, förbättra sina levnadsvillkor, leva i trygghet samt ha makt och inflytande över sina egna liv. Eget arbete som ger egen försörjning är grundläggande för människors frihet och ett effektivt sätt att bekämpa fattigdom. Löner som går att leva på, säker arbetsmiljö och anständiga anställningsvillkor måste säkerställas.
Den internationella solidariteten är obestridlig för oss socialdemokrater, precis som vårt stöd till demokratiska rörelser och aktörer, fackföreningar och civilsamhällen världen över.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd
Sverige ska givetvis ställa tydliga krav på att biståndet används till vad det är avsett för, och aktörer ska ställas till svars när oegentligheter upptäcks. För oss är det självklart att alltid göra kontroll och riskanalys av svenska biståndsinsatser samt att följa upp dem med revision och resultatredovisning.
En demokratisk utveckling byggs genom ett välfungerande flerpartisystem, fria och rättvisa val samt parlament och institutioner som följer rättsstatens principer. Utvecklingssamarbetet ska bidra till att bygga upp och stärka demokratiska styrelseskick, fria politiska partier, folkrörelser och institutioner. Att stödja organiseringen av politiska partier och en demokratisk kultur är centralt för oss socialdemokrater. Vi vill att demokratistödet till demokratiska partier och aktörer ökar.
Sverige ska fortsätta att motverka det krympande utrymmet för civilsamhället genom att värna och stödja yttrande, förenings- och församlingsfriheterna. I många samhällen spelar kyrkor och religiösa aktörer en betydande roll och är inte sällan de institutioner som människor framför allt har förtroende för. Att samarbeta med svenska organisationer som står dem nära är viktigt för att nå framgång i insatser för fred, fattigdomsbekämpning och jämställdhet.
Vi vill fokusera på att stärka institutioner, sociala trygghetssystem såsom arbetslöshetsersättning, barnbidrag, föräldraförsäkring och pensioner samt aktörer som stöder hållbar utveckling och demokratisk styrning. Vi vill också bekämpa skatteflykt, som undergräver välfärden, genom riktade insatser i biståndet på att till exempel inrätta skattemyndigheter i mottagarländerna samt bygga effektiva och rättvisa skattesystem med tydliga regelverk för beskattning.
För oss socialdemokrater är det viktigt att Sverige fortsätter att vara ledande i att bidra till att Agenda 2030, Addis Abeba Action Agenda om utvecklingsfinansiering och Parisavtalet om klimat genomförs globalt och att utvecklingsarbetet inte undermineras av bristande samstämmighet mellan olika politikområden.
Slutligen: Genom de så kallade kärnstöden som går till en multilateral organisations centrala budget kan Sverige få genomslag för utrikes- och biståndspolitiska målsättningar samtidigt som vi bidrar till att uppnå organisationernas mål och skapar förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck.
Kärnstödet innebär ökade möjligheter för organisationerna att snabbt agera när nya kriser och behov uppstår. Kärnstöd bidrar också till ett långsiktigt stabilt multilateralt system där Sveriges politiska prioriteringar får större genomslag.
Med det vill jag tacka för ordet och som sagt yrka bifall till våra reservationer nummer 1 och 6.
Fru talman! Den här biståndsdebatten börjar nästan likna en fars. Det är lite underhållande. När man sitter här och lyssnar på Socialdemokraterna kommer man osökt att tänka på Bagdad-Bob, men det är trots allt så att svenskt bistånd är alltför allvarliga saker för att låta sig göras till en fars.
Återigen fick vi höra att Socialdemokraterna står fast vid enprocentsmålet. Ledamoten Thorell sa i sitt anförande att man står fast vid enprocentsmålet. Hur kan det då komma sig att man inte lägger fram en budget som når upp till enprocentsmålet?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd
Det skiljer 0,3 procentenheter mellan regeringens biståndsbudget och Socialdemokraternas biståndsbudget. Ändå låter det när man lyssnar på Olle Thorell som att alla de gamla prioriteringarna ligger kvar. Han tog exempelvis upp neddragningarna på stödet till Burma/Myanmar. Med ett brutalt anfallskrig på vår egen kontinent och miljoner människor på flykt, där det krävs humanitär hjälp, ekonomiskt stöd, flyktinghjälp med mera, måste man ställa sig frågan vilka Socialdemokraternas prioriteringar egentligen är.
Fru talman! För mig är det ganska märkligt att allt detta sammantaget skulle rymmas inom en biståndsram som är 0,3 procentenheter större än regeringens. Där blir Thorell svaret skyldig.
Fru talman! Jag kan bara upprepa det jag sagt tidigare, och om ledamoten Weinerhall tycker att det är farsartat eller Bagdad-Bob-artat vill jag inte sänka mig till den nivån. Jag kan bara säga hur vi socialdemokrater har tänkt. Vi lägger 2 ½ miljard kronor mer än regeringen på biståndsramen. Vi säger att man ska göra precis som vi gjorde efter 90-talskrisen, då vi sänkte biståndet till 0,7 procent och var tydliga med att målet ändå kvarstod. Även om man gör avsteg från nivån under en period kan man ha kvar målet. Det har vi nu, och det hade vi då.
Om ledamoten Weinerhall inte tror mig ger det väl något mera trovärdighet att Socialdemokraterna har gjort det här förut. Vi har bibehållit enprocentsmålet och höjt från 0,7 till 1,0 procent. Det gjorde vi efter 90-talskrisen, och det kommer vi att göra igen när vi får tillbaka regeringsmakten. Det syns i vår skuggbudget att vi tar steg mot detta. Jag kan inte säga annat än att vi kommer att göra det när vi får regeringsmakten, men ju längre det dröjer, desto större blir gapet. Gud förbjude att vi förlorar valet 2026 och inte får chansen förrän 2030! Då kommer det där gapet att bli ännu större, och det kommer att ta längre tid att återställa det.
Vårt mål kvarstår. Vi står upp för enprocentsmålet. Skiljelinjen mellan de olika partierna i Sveriges riksdag går mellan dem som har ett enprocentsmål och dem som inte har det. Moderaterna ihop med Sverigedemokraterna är de partier som rakt upp och ned säger att det är fel att ha målet att avsätta 1 procent av vårt välstånd till fattigdomsbekämpning.
Fru talman! Det stämmer alldeles utmärkt att Moderaterna och den nuvarande regeringen inte vill ha ett utgiftsmål, som Socialdemokraterna vill ha. Men jag fick inte riktigt svar på frågan jag ställde. Jag vill ändå börja med att säga att jag har respekt för att Socialdemokraterna har en vilja och ambition att nå upp till 1 procent av bnp eller bni när det gäller biståndet. Det får man gärna ha, men som moderat tror jag inte att det är det som är avgörande för biståndet och vilken skillnad det gör i världen.
Min fråga var vilka neddragningar Socialdemokraternas budget skulle innebära. Vilket kärnstöd försvinner hos Socialdemokraterna, och vilka strategier får stryka på foten hos Socialdemokraterna? Socialdemokraternas budget är inte i närheten av att vara lika stor som den biståndsbudget de lade fram när de var i regeringsställning, trots att Sverige har ett enormt åtagande i Ukraina, som är Sveriges största mottagare av bistånd. Jag undrar vilka prioriteringar Socialdemokraterna ser, för jag förstår att det är lätt att kritisera regeringens biståndspolitik och budget när man inte själv behöver ta ansvar för den budget man lägger i opposition.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd
Det är trots allt så, och det tycker jag inte att man ska hymla med, att sett till hur biståndet såg ut fram till förra året skulle Socialdemokraternas biståndsbudget innebära en drakonisk nedskärning. Inte minst givet omprioriteringarna som måste göras på grund av kriget i Ukraina skulle det få stora effekter på andra ställen runt om i världen. Frågan är alltså fortsatt vilka prioriteringar Olle Thorell ser att Socialdemokraternas budget skulle innebära och vilka neddragningar som skulle behöva göras.
(Applåder)
Fru talman! Jag tackar ledamoten Weinerhall för frågorna.
Det är klart att det på ett sätt är lättare att vara i opposition. Det är också svårare att vara i regeringsställning. Det hör till regeringspartiernas skyldigheter att stå för den politik som faktiskt genomförs och att svara på frågor omkring den.
Vi i oppositionen ska lägga fram motförslag som visar på våra alternativ, och det har vi gjort. Vi lägger 2 ½ miljard kronor mer än regeringen inom biståndsramen, och det kan till exempel räcka till att inte skära bort 60 procent av det bilaterala stödet till Myanmar. Men det är klart att även vi om vi hade varit i regering skulle ha fått göra prioriteringar och omfördela. Vi skulle lägga ned någon ambassad där och öppna en annan här.
Vi socialdemokrater prioriterade också Ukraina under vårt senaste regeringsår. Under 2022 var Ukraina högst prioriterat i biståndsbudgeten. Om det inte var största var det näst största biståndsland även under vår regeringstid. De prioriteringarna mäktar vi med att göra, och jag har respekt för att man måste lägga om biståndspolitik när det händer saker. Med ett storkrig i Europa är det klart att resurser måste fördelas dit.
Jag kan berätta att vi inte skulle göra ett lika monumentalt lappkast inom biståndspolitiken som regeringen gör utan att förankra det med aktörerna på området, göra konsekvensanalyser eller bjuda in till exempel civilsamhällets aktörer till diskussion innan man gör en omläggning av politiken. Det skulle vi absolut inte göra. Vi skulle prioritera, men vi skulle göra det på ett mer genomtänkt sätt än den här regeringen har visat sig göra.
Fru talman! Ledamoten Thorell har nu upprepat detta om vikten av enprocentsmålet. Jag har inte suttit i riksdagen i närheten så länge som ledamoten har gjort, men jag har lyssnat på och följt svensk politik under många år och varit aktiv på olika nivåer. Eftersom ledamoten trycker så mycket på vikten av att göra konsekvensanalyser, mäta och utvärdera skulle jag vilja få detta preciserat.
På vilket sätt blir biståndet effektivare för att man håller fast vid och stirrar sig blind på ett enprocentsmål? Vad kom ni fram till i era utvärderingar och analyser under den socialdemokratiska regeringens åtta år? Vad är det som gör att ni inte kan tänka er att ompröva detta? När världen förändras och det ekonomiska läget ser ut som det gör både i Sverige och på många andra håll vore det kanske ändå klokt att vara öppen för att se över hur biståndet ska hanteras. Inom alla andra politikområden har man en budgetram, och det borde faktiskt fungera även på biståndsområdet. Det finns stor potential till förbättring. Men återigen: Vad har den tidigare regeringens utvärderingar visat som gjort att enprocentsmålet är allenarådande i er politik?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt utvecklingsbistånd
Fru talman! Jag tackar Katarina Tolgfors för frågorna, som ger mig möjlighet att berätta lite mer om hur vi ser på biståndspolitiken.
Det är inte så att vi stirrar oss blinda på summan eller på andelen 1 procent. Det absolut viktigaste är förstås att resurserna ger resultat. De ska användas effektivt och ändamålsenligt med beprövad erfarenhet, vetenskap och forskning som grund. Man ska dra lärdom av tidigare misstag. Man ska se till att biståndspolitiken bidrar till svenska prioriteringar i utrikespolitiken. Man ska se till att hitta synergier mellan handel och bistånd. Det finns tusen saker man kan göra för att fylla biståndet med innehåll.
Vi stirrar oss inte blinda på enprocentsnivån. Vi har arbetat målmedvetet under många år med att fylla biståndet med bästa möjliga innehåll. De som är fixerade vid nivån är ju de som säger att det är fel att ha den här styråran. Eftersom det finns oändliga behov i världen kommer aldrig behovet av bistånd i världen att vara noll, vilket är Moderaternas mål. Ni har ju en nollvision för biståndet. Det tycker jag är en naiv syn på världens utveckling. Det kommer alltid att finnas behov av bistånd. Eftersom vi är så lyckligt lottade att vi lever i ett av världens rikaste länder tycker vi att det är bra att ha en styråra och en kompass som pekar i en viss riktning. Därför avsätter vi en hundradel. Så ser vi på saken.
Fru talman! Jag vet inte om jag tycker att jag fick något konkret svar. Jag hoppas att ni har utvärderat den biståndspolitik ni förde under de åtta år ni satt vid regeringsmakten, Olle Thorell. Man skulle kunna höja till 2 procent och ha ett mål. Men om man inte har en strategi med delmål, mäter, utvärderar och har ett transparent system spelar det ingen roll hur hög procentsatsen är. Det viktiga är ju att man ser till att biståndet verkar där behovet är som störst och att man får största möjliga utväxling av de skattepengar som Sverige generöst ger i bistånd, vilket vi ska fortsätta att göra. Jag frågar igen: Skulle du kunna nämna något exempel på utvärdering av ert eget biståndsarbete som gör att man kan rättfärdiga enprocentsmålet som det bästa?
Fru talman! Svenskt bistånd är genomlyst kors och tvärs på alla ledder, och inte bara av svenska myndigheter och organisationer som Sida, Riksrevisionen och Expertgruppen för biståndsanalys. Det finns dussintals rapporter och revisionsberättelser. Civilsamhällesorganisationer och deras biståndsarbete ute i världen revideras kors och tvärs. OECD har också gjort utvärderingar av svenskt bistånd. Häromåret gjorde man en genomlysning av det svenska biståndet som säger att det är i absolut världsklass. Det är ändamålsenligt och genomtänkt, följer forskning och utgår från mottagarnas perspektiv och de fattigas rättigheter. Man utgår från det som forskning visar är effektivt bistånd.
Sedan är det klart att det finns problem i svenskt bistånd, en stor verksamhet där många miljarder används i de svåra miljöer man verkar i. Att de är svåra är också skälet till att man är där. Vi vill ju vara i länder som lider av korruption och bristande statsbyggande. Där behövs det bistånd, och det är därför vi är där. Då riskerar man samtidigt att drabbas av dessa syndrom. Men att sprida bilden att svenskt bistånd är ineffektivt och att ingen har en aning om vart pengarna går är bara larvig populism som jag tycker att Moderaterna borde hålla sig för goda för.
