Romina Pourmokhtari

Fru ålderspresident! Jag tackar ledamoten för frågan.

Jag stod för någon vecka sedan – möjligen något längre tillbaka, tiden går fort när man är statsråd – och diskuterade frågan, vilket sker frekvent. Det jag vill påpeka här är något som rör till exempel det ledamoten lyfte upp om det franska och danska initiativet om nationella förbud. Jag har nämnt detta tidigare för ledamoten, men jag utesluter inte att vi i ett givet läge, om EU inte lever upp till sina åtaganden, måste se över möjliga nationella begränsningar.

Det man ska ha med sig här, och det tror jag att ledamoten är väl medveten om, är att det är mycket svårt att upprätta ett slags kontrollverksamhet exempelvis via tullen för att göra PFAS-mätningar på alla produkter som används för konsumentbruk, det vill säga kosmetika, textilskor och impregneringsmedel. Att kontrollera varje produkt för PFAS är en omfattande och kostsam process, utöver den verksamhet som just nu pågår hos tullen, som har förstärkts med medel för att kontrollera att det inte sker någon import av narkotika och vapen.

Det är klart att vi kan implementera ett antal lagar i en nationell begränsning, men huruvida man lyckas verkställa lagarna ställer jag mig lite tveksam till sett till rådande kapacitet. Det gäller Frankrike och Danmark och även Sverige. Man behöver också ta hänsyn till hur pass kraftigt ehandelsplattformarna har stärkts i Sverige och i övriga europeiska länder där man i hög utsträckning importerar sådana produkter, inte minst kosmetika, textil, skor och så vidare från andra länder, särskilt från Kina. Det är en omfattande handel som i grund och botten måste begränsas, på samma sätt som PFAS-frågorna, vid roten av problemet. Att enbart genom en kontrollmekanism vid införsel till Sverige komma åt problemet blir svårt att genomföra i praktiken.

Därmed är min bedömning i nuläget att vi ska vara djupt engagerade i det arbete som pågår i EU med att lägga fram begränsningarna. Jag är glad över att kommissionen i varje fall har annonserat att det kommer att komma nya kemikalieförslag detta år. Det är viktigt, och det är så vi avser att hantera frågan – inte genom att sminka grisen, ursäkta uttrycket. Det här blir viktigt för att få fram ett kraftfullt förbud på EU-nivå. Om vi inte är på väg det här året, om kommissionen tvärvänder och inte håller sig till tidsplanen om att lägga fram nya begränsningar för kemikalier, måste vi titta på hur vi gör.

Min förhoppning är att vi kommer att kunna reglera genom EU, och då kommer fler företag att hållas ansvariga för mängden PFAS i olika produkter.

Fru ålderspresident! Jytte Guteland har frågat mig om jag och regeringen avser att vidta nationella åtgärder för att stoppa utsläppen av PFAS i Sverige.

Frågan om att vidta nationella åtgärder för att stoppa utsläppen av PFAS i Sverige har jag nyligen besvarat i en interpellationsdebatt med Joakim Järrebring den 8 april.

Regeringens bedömning är fortsatt att det mest effektiva är att begränsa användningen av PFAS på EU-nivå. Ett nationellt förbud får inte samma genomslagskraft, och det är väldigt svårt att kontrollera den handel som sker på EU-marknaden.

Sverige har tagit täten i arbetet med att fasa ut PFAS i EU. Kemikalieinspektionen har, som Sveriges behöriga myndighet för Reach, tillsammans med myndigheter i fyra andra länder tagit fram ett brett förslag om att förbjuda all resterande användning av PFAS inom EU. Förslaget behandlas nu i Europeiska kemikaliemyndighetens vetenskapliga kommittéer. Nästa steg är att kommissionen lägger fram ett slutligt förslag för medlemsländerna att ta ställning till.

Sammanfattningsvis vill regeringen se ett PFAS-förbud i EU för all användning där det inte har kunnat påvisas att PFAS är nödvändigt för samhället och att alternativ helt saknas. Regeringen fortsätter att jobba aktivt tillsammans med sina EU-kollegor för att så snabbt som möjligt få detta förbud på plats. Samtidigt arbetar vi för att minimera risker och spridning av PFAS som redan finns i vårt samhälle och i vår miljö, allt för att skydda både vår miljö och människors hälsa.

Fru ålderspresident! Man får ju inte visa upp rekvisita i talarstolen, men jag kan visa dig tabellerna efter vår debatt, Jytte Guteland, om du inte har kunnat läsa i statsbudgeten och i regeringens underlag hur budgetarna har sett ut. Det är glasklart. Vem som helst som tittar på denna debatt kan också gå in och läsa siffrorna i statsbudgetarna. Det finns ingen socialdemokratisk budget som har vunnit i kammaren och som Socialdemokraterna har styrt på som har varit större på klimat- och miljöområdet än Tidöregeringens klimat- och miljöbudgetar.

Jag förstår genuint om ledamoten själv inte har förstått detta, givet det höga tonläget och den polariserande debatt man för med den här regeringen om klimatpolitiken. Jag förstår att man inte begriper hur det någonsin skulle kunna vara möjligt att våra budgetar är större. De är större därför att vi väljer att bygga ut många av de satsningar som varit framgångsrika och som inte minst mitt parti Liberalerna varit med och plockat fram och drivit på för i det tidigare samarbetet.

Det som fungerar satsar vi stenhårt på. Aldrig någonsin har Klimatklivet varit så stort som under den här regeringen. Aldrig har Industriklivet varit så stort som under den här regeringen. Vi plockar fram mycket ny politik som vi implementerar på olika sätt. Vi arbetar väldigt engagerat med att se till att exempelvis tillståndsprocesserna förenklas så att man inte sätter käppar i hjulen för alla de verksamheter runt om i hela vårt avlånga land som nu försöker ställa om och då behöver nya tillstånd. Vi arbetar väldigt engagerat inte bara med kärnkraftsfrågan utan också med vindkraftsfrågan. Vi ger stöd till kommunerna för landbaserad vindkraft och stöd för att bygga om systemet med havsbaserad vindkraft.

Det är alltså väldigt mycket som händer, fru ålderspresident. Jag kommer inte på något sätt att skämmas eller oroa mig över Sveriges taktpinne i klimatfrågorna. Vi hade lägst utsläpp per capita 2023 med den här regeringens politik. Vi hade lägst utsläpp per GDP 2023 med den här regeringens politik. Medan mina kollegor vill fasa ut kol, olja och gas bygger vi kärnkraft och vindkraft i Sverige. Det är så man ställer om på riktigt, fru ålderspresident.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru ålderspresident! Ja, det vore väldigt bra om vi kunde diskutera innehållet i klimatpolitiken och diskutera hur politiken ska utvecklas och ta sig framåt. Men än en gång hör vi hur ledamoten Guteland föredrar att påpeka att jag vill att oppositionen ska redogöra för sin politik och påstå att jag därför inte har någon egen politik.

Faktum är att den här regeringen är ganska tydlig klimatpolitiskt. Vi ser det som helt avgörande för klimatomställningen i Sverige, där vi ska fasa ut fossila bränslen, att det finns någonting att ersätta de fossila bränslena med.

Man kan ansluta sig till Miljöpartiet och det Amanda Lind säger med jämna mellanrum. Sedan tar hon möjligen avstånd från det, men det är det här med nedväxt och att ersättningen för att lyckas nå klimatmål är att svenska industrier och företag ska lägga ned. Men såvida man inte tror på det behöver man ersätta de fossila bränslena med någonting.

Fru ålderspresident! Beroende på vem jag står här i kammaren och debatterar mot hör jag antingen förnybar energi eller fossilfri energi. Det är lite beroende på vilken socialdemokrat som står i talarstolen eftersom det är så otroligt svårt för dem att förhålla sig till frågan om kärnkraft i Sverige. Det är inte minst en sådan sak som skapar instabilitet i vårt klimatpolitiska arbete – att det största partiet i Sveriges riksdag inte vet vad det tycker.

Ytterligare en sådan fråga, fru ålderspresident, är den ledamoten själv lyfte fram nu. Reduktionsplikten var det första hon nämnde som ett konkret klimatpolitiskt verktyg för att nå målen. Men när Socialdemokraterna under ett halvår styrde ensamma i Sverige ville man inte fortsätta på Miljöpartiets klimatpolitik och höja reduktionsplikten, utan då pausade man den. Det var alltså år 2022. Så fort man fick möjligheten från Socialdemokraternas sida pausade man sitt främsta klimatpolitiska verktyg. Och nu när man sitter i opposition slår man sig för bröstet och menar att man ska höja reduktionsplikten.

Fru ålderspresident! Jag menar att det inte blir särskilt trovärdigt när den som inte klarade av att axla det tunga ansvaret när man satt vid makten plötsligt påstår att man kommer att höja reduktionsplikten och med kraft driva igenom en progressiv bränslepolitik. Jag tycker att det blir ganska svårt att förlita sig på det.

Vi hörde också nyligen att Miljöpartiet och Amanda Lind gick ut med nya krav på kraftigt höjd reduktionsplikt och att bränslepriserna ska öka. Är det politik som Socialdemokraterna delar, eller har man en egen linje? Det fick vi inga svar på i fredags, och jag utgår från att vi inte får några ytterligare svar på det.

Skälet till att jag ställer de här frågorna ganska ofta, fru ålderspresident, är helt enkelt att jag inte får svar på hur man förhåller sig till sin koalitions bränslepolitik. Vi hör ju hur Miljöpartiets språkrör säger sig vara övertygad om att Socialdemokraterna står bakom detta, och då innebär det kraftigt höjda bränslepriser.

Må så vara att detta är hur Socialdemokraterna vill lyckas med klimatomställningen, men så är det inte för den liberala, borgerliga regeringen. Vi väljer att fortsätta stå i framkant globalt, inte minst genom att ha de största klimat- och miljöbudgetarna bortsett från 2022. Det året var det enda året som Sverige hade en klimat- och miljöbudget som var större än Tidöregeringens budgetar, och som kammaren borde vara väl medveten om, fru ålderspresident, var det alltså M-SD-KD-budgeten som styrde Sverige 2022.

Det är helt enkelt falskt att påstå att vi sänker budgetarna kraftigt i jämförelse med den tidigare regeringens. Den enda budget för klimat och miljö, utgiftsområde 20, som någonsin varit större än våra Tidöbudgetar är den M-SD-KD-budget som Socialdemokraterna fick styra med eftersom man inte fick igenom sin egen budget här i kammaren.

Fru ålderspresident! Tack, ledamoten Guteland, för ännu ett tillfälle att diskutera svensk klimatpolitik!

Jag anser att det är oroväckande med det sätt på vilket Socialdemokraterna polariserar klimatpolitiken ytterligare genom att porträttera det som om det är kraftigt skilda bedömningar som görs av exempelvis den tidigare regeringens klimatpolitik och den nuvarande regeringens klimatpolitik. Den tidigare regeringen fick kritik av Klimatpolitiska rådet för att man inte nådde Sveriges klimatmål och för att man inte levde upp till klimatlagen.

Den tidigare regeringen ökade utsläppen år 2021. Då stod vi inte i kammaren med det här höga tonläget och den här polariserande metoden, utan vi talade långt mer konstruktivt om hur Sveriges klimatpolitik ska utvecklas.

Jag vill först och främst påpeka att jag tycker att det är djupt problematiskt att man fortsätter spä på denna extrema bild trots att Sverige med den här regeringens klimatpolitik har lägst utsläpp i OECD, både per GDP och per capita. Vi är alltså fortfarande bäst i klassen. Jag tycker att det är ganska sorgligt att jag ska behöva stå här och stångas för att få ut den bilden eftersom oppositionen verkar vilja vinna valet på att smutskasta Sveriges klimatambitioner, Sveriges klimatengagemang och Sveriges fantastiska prestation i att ha låga utsläpp.

Hade man i stället varit mer sanningsenlig och velat diskutera hur vi konstruktivt ska utveckla klimatpolitiken hade man kanske kunnat prata om det faktum att Naturvårdsverkets underlag även i år visar att Sverige har ESR-målet inom räckhåll.

Eftersom Jytte Guteland var en av de ledamöter som i Europaparlamentet arbetade fram de här fantastiskt kraftiga klimatlagarna vet hon mycket väl att ESR-målet är ett årligt mål, en årlig bana och en kraftfull del av klimatmålen. Många säger att det även är det svåraste målet att nå av de mål som vi behöver nå eftersom så mycket ligger på transportsektorn, så jag skulle säga att det är positivt att vi har ESR-målet inom räckhåll. Men precis som jag redogjorde för i mitt svar, fru ålderspresident, är det här ett arbete som kommer att kräva ytterligare åtgärder.

Jag hoppas att vi kan ägna resten av den här interpellationsdebatten åt att prata om vad klimatpolitiken bör innehålla och hur vi kan bygga en stabilare grund för svensk klimatpolitik genom att minska polariseringen och sänka tonläget för att diskutera det konkreta innehållet i stället för att ropa ut vem som får F för olika klimatmål, givet att den tidigare rödgröna regeringen också fick F för så oerhört många klimatmål. Detta är en svår fråga.

Vad är det då som den här regeringen menar att vi bör göra rent politiskt?

En viktig del i detta är ju att när vi träffar industrin, som står för en tredjedel av våra utsläpp, eller transportsektorn, som står för ytterligare en tredjedel av Sveriges territoriella utsläpp, pratar väldigt många om att elektrifieringen kräver att man kan lita på att elen finns där. Hur ska vi då göra för att ge bättre förutsättningar för både havsbaserad och landbaserad vindkraft och kärnkraft i Sverige?

Sverige genom den här regeringen tittar nu på en finansieringsmodell för kärnkraften. Vi arbetar på en omläggning för havsbaserad vindkraft. Staten ska peka ut vilka områden som är lämpliga för att vi sedan ska kunna ha en auktion. Det kanske gör att det arbetet går snabbare och blir mer finansiellt stabilt. Vi upprättar ett stöd för kommunerna så att kommunerna känner att de tjänar pengar och helt enkelt tjänar på att ha landbaserad vindkraft i sin kommun.

Det här är några exempel på det vi gör för att elen ska finnas där så att man vågar ställa om och sluta använda fossila bränslen.

Vi arbetar också kraftigt med infrastrukturpolitiken, med kompetensförsörjningen och med att förenkla tillståndsprocesser – frågor som är oerhört viktiga för det här arbetet rent konkret.

Fru ålderspresident! Jytte Guteland har frågat mig om jag anser att det med anledning av Naturvårdsverkets bedömning – att Sverige inte ser ut att klara några av klimatmålen – finns behov av ytterligare klimatpolitiska åtgärder.

Låt mig inleda med att regeringen är fast besluten att Sverige ska nå sitt ESR-åtagande och nå hela vägen ned till nettonollutsläpp senast år 2045. De nationella etappmålen är viktiga kontrollstationer på vägen mot det långsiktiga klimatmålet. Regeringen har också gett Miljömålsberedningen i uppdrag att se över utformningen av de nationella etappmålen så att de bättre överensstämmer med Sveriges åtaganden i EU.

Grunden för regeringens klimatpolitik är att skapa bästa möjliga förutsättningar för hushållens och företagens klimatomställning. För att göra det krävs långsiktiga insatser och investeringar, till exempel i infrastruktur och fossilfri energi.

Naturvårdsverket har redovisat sitt underlag till regeringens klimatredovisning. Underlaget innehåller bland annat uppdaterade scenarier för Sveriges utsläpp och analyser av uppfyllelsen av Sveriges klimatmål. Naturvårdsverket bedömer att regeringens politik under det senaste året har bidragit till att minska utsläppen med 0,5 till 1,5 miljoner ton koldioxidekvivalenter inom ESR-sektorn år 2030, framför allt genom förslaget om att höja reduktionsplikten. Nu ser vi att utsläppsprognosen från Naturvårdsverket fortsatt ligger i stort sett i linje med ESR-åtagandet exklusive LULUCF.

Fru ålderspresident! I Naturvårdsverkets underlag framför myndigheten också att mer krävs för att nå våra klimatmål, och det är ett arbete som vi är mitt uppe i just nu.

Bara för några veckor sedan presenterade regeringen sitt förslag till vårändringsbudget. Där kunde jag presentera nya satsningar för att stärka Sveriges klimatomställning. Exempelvis höjer vi Klimatklivets bemyndigande från 4,6 miljarder till 6,5 miljarder kronor, ett beslut som möjliggör nya satsningar på klimatåtgärder i hela Sverige. Vi kommer också att höja skrotningspremien, från 10 000 kronor till 25 000 kronor, för att påskynda elektrifieringen av fordonsflottan.

Naturvårdsverkets underlag visar att utsläppen framöver väntas minska. Som klimat- och miljöminister är jag stolt över att klimatpolitiken börjar visa resultat, samtidigt som arbetet för att nå våra klimatmål fortsätter. Det är ett arbete som kommer att kräva ytterligare åtgärder.

Fru talman! Jag ska endast påpeka att med den här regeringen har Sveriges utsläpp minskat år 2022 och år 2023. De har ökat 2024 för att sedan bedömas minska igen 2025 och 2026. Det är detsamma som under den tidigare regeringen när utsläppen ökade år 2021.

Under den här mandatperioden har vi haft ett år då utsläppen ökade, och det är inte bra. Det ska vi motverka. Och vi ska motverka detta genom att fortsätta att ha ny politik, som inte bara bygger på att höja bränslepriser och luta sig tillbaka. Vi kommer inte att bygga klimatpolitik på en daterad bild av modern energi, såsom havsbaserad vindkraft och kärnkraft.

Vi kommer att behöva fler politiska förslag, och det politiska samtalet kommer att fortsätta. Men det som är viktigt att ha med sig är att Sverige ligger längst fram inte bara i EU utan också i OECD-länderna. Sverige är det land som ligger längst fram i att sänka utsläppen, och vi ska fortsätta att göra det inte minst genom att den klimatpolitiska debatten i Sverige ska fortsätta.

Den särskilda debatten var härmed avslutad.

Fru talman! Låt mig börja med att gratulera Miljöpartiet till att ha kommit till samma insikt som Liberalerna haft hela tiden, nämligen att det inte är en skyhög reduktionsplikt som kommer att rädda transportsektorns omställning utan att det är utsläppshandel, samarbete och EU som är svaret på hur Sverige ska minska sina utsläpp från transportsektorn.

Det vi ser är inte det Daniel Helldén sa i talarstolen. Det vi ser är exempelvis att både elbilar och laddhybrider enligt Mobility Sweden har ökat under årets tre första månader medan andelen bensinbilar har minskat i försäljningen i Sverige. Vi ser också en fantastisk utveckling med fler laddhybridlastbilar och eldrivna lastbilar på vägarna sedan 2024. Det är inte rätt att allting går i fel riktning och att elektrifieringen raseras.

Den långsiktiga frågan är denna: Om vi ska ha elektrifiering, om vi ska få bort de fossila bränslena och om vi ska få bort oljan ur plastförpackningarna behöver något komma in som ersättning. Det behövs kärnkraft, och det behövs ett livskraftigt skogsbruk. Det behövs också en insikt om att man inte kan utesluta tekniker för att en magkänsla – och kanske lite en hippiekvarleva – sänker entusiasmen inför tekniken.

Fru talman! Inte heller jag kan låta bli att påpeka att antingen har man en mjölkkartong som är gjord av papp i Sverige, där svenskt skogsbruk kan bidra, eller så har man glas. Kanske Daniel Helldén vill ha det som i södra Europa, där man skjutsar glasflaskor fram och tillbaka på fossildrivna lastbilar med hög bränslekonsumtion eller använder fossil plast, alltså oljeplast.

Så här blir det när Miljöpartiet inte kan välja mellan miljö och klimat och sätter logiken för miljön framför logiken för klimatet.

Det hände också med kärnkraften. Man ställde logiken för miljön framför logiken för klimatet, som kräver kärnkraft för att få ihop elsystemet så att man kan fasa ut oljan. I stället lades kärnkraften ned, och Karlshamnsoljeverket gick varmare än någonsin på grund av Miljöpartiets politik.

Fru talman! Det jag undrar över är Miljöpartiets vändning i fråga om reduktionsplikten. Kan man förklara långsiktigheten i att man nu vill avskaffa reduktionsplikten efter 2027?

Fru talman! Jag förstår att ledamoten Nordin vill höja rösten för att distrahera oss från det faktum att han inte kan svara på frågan. Vill man höja klimatmålen för skogen? Och ska vi ha avverkningsstopp i en vecka och sedan kanske avverkningsstopp i flera månader därför att Centerpartiet vill höja klimatmålet för skog och mark? Eller är det transportsektorns klimatmål som man vill höja? Eller kan det vara så att Centerpartiet bara säger att man vill höja klimatmål utan att förklara vad det är man menar, för att vinna billiga poäng hos väljarna och vilseleda genom att säga att man har högre klimatambitioner än andra?

Faktum är att den politik som man har nu och den budget som Centerpartiet har lagt fram inte når några klimatmål. Det har vi räknat på. Man missar faktiskt fler klimatmål än alla andra partier i Sveriges riksdag.

Jag undrar vad det innebär att Centerpartiet vill höja klimatmål. Jag förstår att du vill ha biogas, Rickard Nordin, men vad innebär det? Vilket mål vill ni höja? Vill ni höja för transporterna eller för skogen?

Fru talman! Jag ska börja med att påpeka att de statliga subventionerna till ny kärnkraft inte kommer att kosta staten tusentals miljarder. Det är ett helt absurt påstående. Låt detta vara nedtecknat.

Fru talman! Centerpartiets nya partiledare har aviserat att partiet vill höja klimatmålen. Men hur ska man kunna göra det? Man kritiserar oss för att vi sänkte reduktionsplikten och bränslepriserna. Betyder det att man själv vill höja reduktionsplikten, likt det Miljöpartiet föreslog i går och menade att oppositionen kommer att kunna enas kring? Eller menar man kanske LULUCF-målet för skog- och markupptag? Just nu är underskottet 63–71 miljoner ton, och det skulle krävas avverkningsstopp i ett år för att nå det nuvarande målet – ett mål Centerpartiet eventuellt vill höja.

Vad har Centerpartiet för besked att ge till svenska väljare? Blir det höjt mål för skog eller för transporter med Centerpartiet vid rodret?

Fru talman! Jag vill nämna att jag verkligen menar allvar med att det finns en genuin oro hos många jordbrukare i Sverige. Oron grundar sig såklart på de stigande kostnaderna i och med inflationen och annat, liksom de små marginaler man har för att få ihop sin verksamhet och se till att förse Sverige med livsmedel. Men oron gäller även förutsättningar som är helt omöjliga att hantera för en jordbrukare.

Om du har en torka på det sätt som vi hade exempelvis under 2018 eller om du har de översvämningar som vi såg exempelvis i Norge förra året får det enorma konsekvenser, och vi behöver verkligen råda bot på detta. Det gör vi bäst genom att öka trycket på länder som år efter år kraftigt ökar sina utsläpp och i det internationella klimatarbetet, men vi gör det också genom att agera som ett föredöme i Sverige och fortsatt vara de som ligger längst fram med låga – och sänkta – utsläpp.

Jag hoppas att det här är någonting som vi kan fortsätta samarbeta kring och att vi faktiskt tar ett grepp om jordbrukspolitiken framöver – även för klimatets skull.

Fru talman! Jag tänkte ta tillfället i akt att diskutera det som Klimatpolitiska rådet faktiskt har ägnat sin rapport åt detta år. Man har tittat extra noggrant på jordbrukspolitiken och hur vi ska se till att ta hand om den sektor som faktiskt har stått still under en längre period. Om man tittar på hur utsläppen från transportsektorn, industrin och andra sektorer i Sverige har sett ut ser man att det har skett förändringar. Jordbrukssektorn ligger dock stabilt på den nivå den ligger på.

Martin Kinnunen har flera gånger nämnt att ytterligare belastningar på jordbruket är oacceptabla och att vi ska hjälpa svenska jordbrukare. Men när jag träffar svenska jordbrukare hör jag att de har en genuin oro över översvämningar, torka och annat som är konsekvenser av klimatförändringarna. Därför undrar jag: Vad vill Sverigedemokraterna göra för att minska den belastning som drabbar jordbrukare i Sverige på grund av klimatet?

Fru talman! Skälet till att jag tar upp kärnkraft och bränslepriser är att du inte kan svara på de frågorna. Ni som är det största partiet i Sveriges riksdag vägrar ge besked till väljarna om vad det är ni vill ersätta min klimatpolitik med. Det är därför jag ställer frågor om kärnkraft och bränslepriser. Det är för att du inte kan svara på den frågan, för att Socialdemokraterna vägrar ge besked och för att Socialdemokraterna använder sig av pr-knep och sloganer i stället för att ge svar på vad deras klimatpolitik de facto består av.

Jag tycker att det är ganska anmärkningsvärt att oppositionen sedan dag ett haft ett så uppskruvat tonläge gentemot mig och den klimatpolitik vi lägger fram utan att kunna ge ett svar. Blir det nedlagd kärnkraft? Blir det höjda bränslepriser eller inte?

Varför kan inte Socialdemokraterna svara på denna fråga? Varför kan man inte ge ett besked till svenska folket? Varför skapar man en sådan instabilitet i klimatpolitiken och breddar den polarisering som sker och skapar en osäkerhet för näringslivet? Blir det höjda bränslepriser eller inte? Blir det nedlagd kärnkraft eller inte? Det kan inte Jytte Guteland svara på. Jag kan bara beklaga.

(ANDRE VICE TALMANNEN: Jag vill påminna igen om att använda ordet ledamot eller för- och efternamn och inte ordet du i talarstolen.)

Fru talman! Vi hörde ett spännande replikskifte här, där Jytte Guteland ansåg sig inte behöva svara på frågan om huruvida bränslepriserna ökar eller inte med nästa regering. Hon refererade till att eftersom den här regeringen ska införa ETS 2 blir priserna höga på grund av oss också. Det är lite anmärkningsvärt att man inte vill svara på frågan om vad som händer.

Vi har i alla fall räknat på vad vår politik innebär. Naturvårdsverket har estimerat att priseffekten på bensin blir 1,17 kronor mer per liter och på diesel 1,26 mer per liter på grund av ETS 2.

I går hörde vi Miljöpartiet säga att de har Socialdemokraterna med sig på att höja priserna till den nivå som de säger. Stämmer det? Kan väljarna få höra – blir det med Socialdemokraterna fortsatt nedlagd kärnkraft och återigen höjda bränslepriser?

Fru talman! Jag tycker att det är bra att det blir tydligt vilken skillnaden är mellan oppositionens och regeringens klimatpolitik – att vi faktiskt pratar om politik och klimatpolitiska förslag i stället för att prata om annat och använda retoriska sloganer.

Om man undrar var långsiktigheten är tycker jag att det är väldigt intressant att exempelvis Miljöpartiet, fru talman, har gjort en kovändning. Är det långsiktigt att de nu vill avskaffa reduktionsplikten efter 2027? Här finns en förändring i klimatpolitiken, och jag hoppas att den leder till lite mer stabilitet.

Jag hoppas att den leder till att vi ser till att använda bränslepriser och andra typer av styrmekanismer på ett mer ansvarsfullt sätt än tidigare, då man använde det ensidigt och på så vis förstörde det förtroende som fanns för klimatomställningen i Sverige. Numera är vi i ett polariserat läge där vi måste göra allt vi kan för att få fortsatt förtroende för klimatpolitiken, så att den får stöd av det demokratiska systemet och väljarnas förtroende i val.

Fru talman! Återigen nämner ledamoten från Miljöpartiet att väljarna vill ha mer – absolut, men mer av vad? Mer av nedlagd kärnkraft till förmån för skyhöga elpriser som gör att man inte vågar elektrifiera från industrins sida? Mer av att inte få igenom ett stöd för vindkraften lokalt så att kommunerna känner sig trygga med att bygga landbaserad vindkraft? Mer av att höja bränslepriserna så pass mycket att människor inte har råd att få ihop sin vardag, så att vissa grupper i vårt avlånga land känner att de inte får vara inkluderade i klimatomställningen? Min vardag, mitt liv, ska förstöras till förmån för klimatomställning. I stället läggs över 13 miljarder på en bilbonus som går till dem som har råd att köpa fabriksnya bilar.

Nej, så jobbar inte Tidöregeringen. Vi kommer att se till att vi bygger kärnkraft i Sverige. Vi inför ett stöd för den landbaserade vindkraften. Och vi ser nu till att bygga upp en premie som riktar sig mot dem som faktiskt har ett behov av den – inte införa stora skattelättnader för folk som har råd med fabriksnya bilar. I stället öppnar vi upp för andrahandsmarknaden och riktar stöden till dem som faktiskt behöver dem.

(Applåder)

Fru talman! Jag tillhör ett parti som det skrattades åt när vi pratade om faran i att förlita sig så hårt på Rysslands energiförsörjning – när vi nämnde att Putin inte är någon att lita på och att vi inte skulle skapa ett beroende av Ryssland. När vi pratade om att det finns två problem med rysk gas – det ena är att den är rysk, och det andra är att det är gas – stod alla andra partiledare och fnissade åt de paranoida liberalerna, då folkpartisterna, som försökte varna för den situation vi är i nu.

Är lösningen på detta att försätta Sverige i ett läge där man förlitar sig helt på reduktionsplikt och, som Centerpartiets regeringsalternativ vill, höjer bränslepriserna? Det vi märker är ju att HVO-priset under den tidigare regeringen låg på cirka 32 kronor litern, när det var som värst. Är detta hållbart? Får man en bra inblandning då, eller är det kanske bättre nu när det ligger på ungefär 19 kronor litern? En konsekvens av det låga trycket är ju att HVO blir billigare och mer konkurrenskraftigt, och då kan vi blanda in mer.

Det gäller alltså att tänka lite ekonomiskt när man lugnt och sansat ställer om den här sektorn. Då kommer vi att kunna fasa ut den ryska gasen på allvar.

Fru talman! Det finns många olika sätt att ställa om transportsektorn. Den här regeringen vill vara tydlig med att vi inte ensidigt kan luta oss mot en HVO-inblandning som innebär att vi köper upp biodrivmedel från hela världen – in med en tredjedel av hela världens utbud av HVO i de svenska biltankarna så har vi löst problemet. De brasilianska företag som säljer slaktrester och palmolja till våra HVO-drivmedel är ganska nöjda med det upplägget. Oljebolagen, som gör stora vinster på att sälja HVO till hutlösa priser i Sverige, är ganska nöjda med det upplägget. Men det är inte vi, fru talman.

Därför måste vi se till att hitta en bra balans med flera olika styrmedel, där reduktionsplikten utgör en liten del, elektrifieringstakten utgör en del och transporteffektivitet utgör ytterligare en del, och där vi på olika sätt bidrar till att öka elektrifieringstakten på ett stabilt sätt – inte genom ensidiga lösningar.

Fru talman! Jag vill säga att jag verkligen håller med ledamoten om att det är problematiskt att utsläppen ökade 2024. Det är inte något vi är nöjda med – precis som jag utgår ifrån att de rödgröna inte är nöjda med att utsläppen ökade 2021. Enskilda år sker det ökningar. Varför sker de? I det här fallet handlade det om transportsektorns belastning, med en reduktionsplikt som man inte mäktar med när priserna går upp till de nivåer de var på.

Hur hanterar vi detta? Vi hanterar det, tror jag, genom att ha en genuint rättvis omställning framöver. Ta exempelvis en bilbonus där man lägger över 13 miljarder på att subventionera fabriksnya elbilar till folk som har råd med sådana. Detta slutar vi med, och så tar vi de medlen och lägger dem på en bilpremie riktad till folk som har ett visst avstånd till kollektivtrafik eller bor i glesbygd.

Den typen av politik, som är mer rättvis, tror jag är väldigt viktig för att klimatomställningen ska behålla sin legitimitet. Jag hoppas att detta är något som kommer att kunna hålla över tid.