Fru ålderspresident! Jytte Guteland har frågat mig om jag och regeringen avser att vidta nationella åtgärder för att stoppa utsläppen av PFAS i Sverige.

Frågan om att vidta nationella åtgärder för att stoppa utsläppen av PFAS i Sverige har jag nyligen besvarat i en interpellationsdebatt med Joakim Järrebring den 8 april.

Regeringens bedömning är fortsatt att det mest effektiva är att begränsa användningen av PFAS på EU-nivå. Ett nationellt förbud får inte samma genomslagskraft, och det är väldigt svårt att kontrollera den handel som sker på EU-marknaden.

Sverige har tagit täten i arbetet med att fasa ut PFAS i EU. Kemikalieinspektionen har, som Sveriges behöriga myndighet för Reach, tillsammans med myndigheter i fyra andra länder tagit fram ett brett förslag om att förbjuda all resterande användning av PFAS inom EU. Förslaget behandlas nu i Europeiska kemikaliemyndighetens vetenskapliga kommittéer. Nästa steg är att kommissionen lägger fram ett slutligt förslag för medlemsländerna att ta ställning till.

Sammanfattningsvis vill regeringen se ett PFAS-förbud i EU för all användning där det inte har kunnat påvisas att PFAS är nödvändigt för samhället och att alternativ helt saknas. Regeringen fortsätter att jobba aktivt tillsammans med sina EU-kollegor för att så snabbt som möjligt få detta förbud på plats. Samtidigt arbetar vi för att minimera risker och spridning av PFAS som redan finns i vårt samhälle och i vår miljö, allt för att skydda både vår miljö och människors hälsa.

Fru ålderspresident! Jag tackar ledamoten för frågan.

Jag stod för någon vecka sedan – möjligen något längre tillbaka, tiden går fort när man är statsråd – och diskuterade frågan, vilket sker frekvent. Det jag vill påpeka här är något som rör till exempel det ledamoten lyfte upp om det franska och danska initiativet om nationella förbud. Jag har nämnt detta tidigare för ledamoten, men jag utesluter inte att vi i ett givet läge, om EU inte lever upp till sina åtaganden, måste se över möjliga nationella begränsningar.

Det man ska ha med sig här, och det tror jag att ledamoten är väl medveten om, är att det är mycket svårt att upprätta ett slags kontrollverksamhet exempelvis via tullen för att göra PFAS-mätningar på alla produkter som används för konsumentbruk, det vill säga kosmetika, textilskor och impregneringsmedel. Att kontrollera varje produkt för PFAS är en omfattande och kostsam process, utöver den verksamhet som just nu pågår hos tullen, som har förstärkts med medel för att kontrollera att det inte sker någon import av narkotika och vapen.

Det är klart att vi kan implementera ett antal lagar i en nationell begränsning, men huruvida man lyckas verkställa lagarna ställer jag mig lite tveksam till sett till rådande kapacitet. Det gäller Frankrike och Danmark och även Sverige. Man behöver också ta hänsyn till hur pass kraftigt ehandelsplattformarna har stärkts i Sverige och i övriga europeiska länder där man i hög utsträckning importerar sådana produkter, inte minst kosmetika, textil, skor och så vidare från andra länder, särskilt från Kina. Det är en omfattande handel som i grund och botten måste begränsas, på samma sätt som PFAS-frågorna, vid roten av problemet. Att enbart genom en kontrollmekanism vid införsel till Sverige komma åt problemet blir svårt att genomföra i praktiken.

Därmed är min bedömning i nuläget att vi ska vara djupt engagerade i det arbete som pågår i EU med att lägga fram begränsningarna. Jag är glad över att kommissionen i varje fall har annonserat att det kommer att komma nya kemikalieförslag detta år. Det är viktigt, och det är så vi avser att hantera frågan – inte genom att sminka grisen, ursäkta uttrycket. Det här blir viktigt för att få fram ett kraftfullt förbud på EU-nivå. Om vi inte är på väg det här året, om kommissionen tvärvänder och inte håller sig till tidsplanen om att lägga fram nya begränsningar för kemikalier, måste vi titta på hur vi gör.

Min förhoppning är att vi kommer att kunna reglera genom EU, och då kommer fler företag att hållas ansvariga för mängden PFAS i olika produkter.

Fru ålderspresident! Det blir problematiskt när man hör påståenden från ledamoten Guteland om att regeringen skulle invänta EU-förbud. Ledamoten, som är tidigare EU-parlamentariker, är väl medveten om att EU inte är något slags parallell verklighet i Bryssel där det sitter en mängd främlingar och tar fram nya politiska förslag. Det är något som kräver ett engagemang från Sveriges regering, och Sveriges regering står längst fram i arbetet med att begränsa kemikalierna.

Tyvärr har jag färre och färre kollegor som bistår i arbetet med att trycka på. Flera länder har tagit en mindre framåtlutad position i PFAS-frågorna. Det gör inte jag, och det gör inte min danska kollega. Vi står i princip ensamma i att stånga oss blodiga för den typen av förbud. Bilden av att vi lutar oss tillbaka och inväntar ett EU-förbud motsätter jag mig eftersom den inte stämmer.

Det finns många exempel på vad regeringen gör, men ett exempel är att vi tillsammans med Danmark, Nederländerna, Norge och Tyskland har lagt fram ett förslag om hur vi kan begränsa all användning av drygt 10 000 olika PFAS-ämnen inom EU. Det är ett arbete som har mobiliserats genom våra respektive myndigheter och där Kemikalieinspektionen har drivit på för arbetet. Begränsningsförslaget för PFAS hanteras för närvarande av Echa, Europeiska kemikaliemyndigheten.

Det finns även ett arbete där regeringen och myndigheterna arbetar på liknande sätt som Frankrike väljer att göra i: med ett helhetsgrepp för att kunna hantera den nationella problematiken. Vi arbetar bland annat med att tillsammans med många olika myndigheter – Naturvårdsverket, MSB, länsstyrelserna och många fler – identifiera vilka områden som är PFAS-förorenade, för att kunna lägga undan särskilda saneringsanslag för dem.

Under exempelvis 2024 avsattes över 100 miljoner kronor särskilt för en bredd av insatser kopplade till PFAS-föroreningar. Det handlar om inventeringar, provtagningar och olika kunskapshöjande insatser men också om forskning och utbildning. Det handlar även om olika vägledningsinsatser och pilotprojekt för att testa nya metoder för att åtgärda PFAS-föroreningar. Just när det gäller PFAS är det väldigt svårt att rena såväl vatten som kroppar och natur från de här ämnena, som är evighetskemikalier.

Utöver det har det funnits en särskild finansiering av ett arbete för att identifiera potentiella PFAS-objekt. I början av 2024 uppgick antalet potentiella PFAS-projekt till knappt 1 000 objekt. Men efter att man under 2024 påbörjade denna process, som regeringen har initierat, med provtagning och inventering har man i början av april 2025, alltså ungefär nu, identifierat cirka 21 200 potentiella objekt. Det är den fasen som det nationella arbetet är i. Vi har identifierat cirka 21 200 objekt, potentiellt PFAS-förorenade områden, till skillnad från tidigare då man trodde att det var 1 000.

Vi har börjat samla in kunskapsunderlaget för att kunna påbörja processerna med sanering och i alla fall kontroll av och medvetenhet kring PFAS-föreningar. Vi lutar oss absolut inte tillbaka på något sätt och inväntar EU-förbud, utan vi arbetar mycket engagerat på nationell nivå. Där hoppas jag att ledamoten i varje fall kan känna någon trygghet.

Fru ålderspresident! Sverige har tagit täten i arbetet med att fasa ut PFAS i EU. Jag vill återigen påpeka att ett nationellt PFAS-förbud inte får samma kraft och är oerhört svårt att kontrollera. Det är därför man behöver överväga var man lägger tyngdvikten.

Vi vet att de 10 000 som exempelvis Sverige tillsammans med fyra andra länder har identifierat och driver på för att EU ska förbjuda faktiskt med ett EU-förbud mot den här typen av kemikalier kommer att ha mycket svårare att sprida sig i hela unionen. Det är den inre marknaden som vi behöver värna här.

Det handlar inte om ekonomiska kostnader; vi vet nämligen att det med PFAS-spridning också följer stora kostnader. Men det är inte det som det handlar om. Det handlar om vår kapacitet att kontrollera de mängder varor och produkter som florerar i hela EU där vi handlar med varandra och köper och säljer.

Ett nationellt PFAS-förbud får inte samma genomslagskraft och har inte samma förmåga att kontrollera som ett EU-förbud har. Vi behöver ta i beaktande att man om man vill ha exempelvis ett nationellt förbud också måste se till att anslå de medlen till tullen och annat för att det ska bli pålitligt. Det är en fråga som det blir intressant att följa.

Ett brett EU-förbud däremot är ett oerhört viktigt steg. Och nästa steg är just att kommissionen lägger fram sitt förslag. Jag diskuterade det med kommissionen senast förra torsdagen. Vi kommer att driva på. Sverige ligger verkligen i täten i det här arbetet.

Vi kommer att behöva arbeta på många olika sätt. Vi följer Frankrike och den omfattande metoden för att begränsa PFAS nationellt. Men just lagförbudet ger inte nödvändigtvis verkan. Det måste man ta i beaktande när man bedömer var vårt fokus ska ligga.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.