Romina Pourmokhtari

Fru talman! Jag tackar återigen ledamoten för möjligheten att debattera detta ämne. Låt mig väldigt konkret svara på de frågor som har ställts. Min bedömning när det gäller den första frågan är att den nya ELV-förordningen kommer att kunna tillgodose de svenska intressen vi har arbetat för och att Sverige genom de undantag vi har lyckats förhandla igenom kommer att kunna bibehålla det svenska rullande kulturarvet på ett tillfredsställande sätt.

När det gäller hur tillämpningen ska ske rättssäkert, enhetligt och förutsebart hänvisar jag till förvaltningslagen, som ställer sådana krav på våra myndigheter. Men regeringen måste självklart aktivt följa upp att förordningen tillämpas på ett lämpligt sätt.

De möjligheter till undantag regeringen har förhandlat fram ska implementeras med så liten administrativ börda som möjligt, och det är regeringens prioritering när ELV-förordningen ska tillämpas i Sverige. Vissa delar av förordningen är som sagt direkt gällande i svensk lag, vilket gör att det kommer att vara en snårig juridik kring detta.

Därför är det viktigt att regeringen visar ett stort engagemang, och jag hoppas att alla fantaster där ute har märkt av detta engagemang, inte minst i och med att vi lyckades förhandla fram dessa undantag.

Slutligen vill jag tacka ledamoten för goda debatter även i miljö- och jordbruksutskottet och hoppas att ledamoten får lite mer tid med sin familj nu när han inte längre kommer att vara ledamot. Stor tack för det arbete du har genomfört som ledamot!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det korta svaret är: Ja, sakkunskapen kommer att tas till vara. Jag tycker att vi från regeringens sida hade en väldigt god dialog med intresseorganisationer inför att förhandlingarna om den här förordningen började. Inte minst jag har haft stor nytta av den sakkunskap som intresseföreningarna har kunnat bidra med.

Jag har inte hänvisat till att regeringen inte ska lägga sig i enskilda ärenden som förklaring till att regeringen inte kan ge några absoluta besked nu. Skälet till att jag inte rakt ut kan säga hur vi avser att implementera undantagsmöjligheterna är att vi inte har beslutat hur vi ska utforma ett sådant undantagsförlopp. Det beror på att man måste vänta tills förordningen är publicerad innan man kan arbeta fram denna typ av kriterier.

Detta gör att jag tycker att den här debatten blir särskilt läglig, fru talman. Den kommer i ett skede då vi sitter och arbetar med utformningen av hur Transportstyrelsen ska kunna utfärda den här typen av undantag. Därför lyssnade jag noga på det ledamoten framförde om exempelvis hur man kan ta vara på den typ av information om status som redan dokumenteras av fordonsägare. Den typen av diskussion är väldigt läglig att ha just nu, för det är just där vi är i processen.

Det är inte så att detta handlar om enskilda ärenden och att jag inte kan uttala mig. Det är självklart regeringens ansvar att säkerställa att dessa undantag tillämpas och att vi i Sverige använder dem så att vi inte har en massa veteranbilar som klassas som uttjänta.

Vi ska använda de här undantagen. Anledningen till att jag har kämpat för att få dit undantagen är att Sverige ska kunna använda dem. Frågan är hur vi ser till att inte skapa ett byråkratiskt haveri, hur vi ser till att ha lätt administrativ börda och hur vi på olika sätt kan ta vara på information som redan är registrerad. Det hade som sagt varit väldigt trevligt att kunna annonsera rakt ut hur regeringen avser att göra, men eftersom regeringen ännu inte har fattat beslut om det kan jag inte ge några raka besked i dagsläget.

Det pågår ett aktivt arbete med detta. Vi har fått in möjligheter till undantag just därför att vi vill använda dem i Sverige.

Jag menar att det finns många exempel på frågor där man behöver vara väldigt tydlig gentemot myndigheterna när det gäller hur man avser att tillämpa exempelvis undantag. Jag ser det i vattenlagstiftningen, för att ta ett exempel, och jag skulle säga att ELV-förordningen är en förordning där vi från regeringens sida behöver vara tydliga med vad vi förväntar oss av myndigheten.

Det är väl ungefär där vi är i dag. Vi är helt överens om att vi behöver se till att hela den administrativa bördan inte landar hos fordonsägaren. Man behöver ju följa förordningen, och formuleringen i den är att den berörda myndigheten på fordonsägarens begäran ska utfärda ett intyg. Hur kan man använda den formuleringen för att underlätta så mycket som möjligt för svenska fordonsägare? Det kommer vi från regeringens sida att beakta när vi formulerar våra instruktioner till myndigheten.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka för de snälla och uppmuntrande orden. Jag hann ta mig hem och se till att både barn och man var på gott humör samt äta lite middag med dem före den här debatten, så det gick alldeles utmärkt. Jag ser också väldigt mycket fram emot att få debattera ELV-förordningen igen eftersom det var ett tag sedan jag fick stå i kammaren och prata om detta arbete.

Till att börja med har vi, precis som ledamoten lyfter, en stor utmaning vad gäller tillämpningen av den här typen av förordning i vårt land. Vi har ett väldigt omfattande rullande kulturliv i Sverige. Vi har en fordonskultur som verkligen sticker ut, och jag skulle säga att det är en del av svensk kultur att se de veteranbilar som med jämna mellanrum radar upp sig på gatorna.

En viktig del för den svenska regeringen har varit att se till att man kan få ett sådant här undantag, det vill säga att vi inte på rak arm får en lagstiftning som direkt börjar gälla i Sverige där främst veteranbilar rakt av klassas som uttjänta fordon. Det hade varit en total katastrof för vår fordonskultur, och jag är väldigt stolt och glad över att regeringen har lyckats stoppa en sådan situation. Det betyder dock inte att faran är över, utan precis som ledamoten lyfter måste vi se över hur vi kan tillämpa en sådan här förordning på bästa möjliga sätt i vårt land.

Det allra främsta skulle väl jag säga är hur vi ser till att på ett effektivt sätt genomföra den här typen av undantag. Här är det ju rent formellt så att allt det nationella arbetet börjar med en förordningstillämpning först när förordningen är beslutad och publicerad, vilket inte har skett än. Det betyder inte att vi ska luta oss tillbaka, utan från regeringens sida behöver vi självklart vara väl förberedda på hur man på bästa sätt kan tillämpa en sådan här förordning.

Jag tar absolut med mig möjligheten att utnyttja uppgifter som redan finns. Det vi än så länge har kunnat identifiera i den här förordningen är att den berörda myndigheten på fordonsägarens begäran ska kunna utfärda intyg om att fordonet undantas.

Någonstans är det ändå ganska tydligt i förordningen att den berörda myndigheten blir ansvarig för att utfärda de här intygen. Då blir den största farhågan administrativ börda och ett långsamt arbete med att utfärda intygen. Därför anser jag att det är helt rätt att diskutera hur vi kan minska den administrativa bördan och se till att det här går så snabbt som möjligt och att det inte blir någon lång fördröjning som skapar problem för alla som äger ett sådant fordon och har ett sådant kulturellt intresse.

Det är viktigt att statusen, som ju ofta är dokumenterad, kan framgå för den berörda myndigheten på bästa möjliga sätt. Jag kan inte redogöra för exakt hur vi från regeringens sida vill att en sådan process ska se ut, eftersom vi inte beslutar om någonting sådant förrän förordningen är publicerad och färdig. Jag tar dock väldigt gärna en diskussion om hur vi kan se till att minska den administrativa bördan så mycket som möjligt.

Slutligen vill jag återigen nämna något som jag tog upp i mitt första svar. Vi har en lag i Sverige, förvaltningslagen, vars syfte är att ärenden ska handläggas så enkelt, snabbt och kostnadseffektivt som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts. Det finns alltså sådana motivationer i vår lagstiftning i dag, och de är särskilt viktiga i det här sammanhanget.

Fru talman! Rashid Farivar har ställt tre frågor till mig.

Han undrar vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att ELV-förordningen, det vill säga förordningen om cirkularitetskrav för fordonskonstruktion och hanteringen av uttjänta fordon, genomförs i Sverige på ett sätt som värnar Sveriges fordonskultur, det rullande kulturarvet och äganderätten.

Han undrar också hur jag avser att säkerställa att Transportstyrelsen och andra berörda myndigheter tillämpar förordningen rättssäkert, enhetligt och förutsebart så att fordonsägare inte riskerar att felaktigt få sina fordon klassade som uttjänta.

Slutligen undrar han vilka initiativ jag avser att ta för att de nationella möjligheter till undantag som ELV-förordningen medger – exempelvis för specialbyggda fordon, tävlingsfordon och andra fordon av särskilt kulturellt intresse – ska utnyttjas fullt ut vid genomförandet av förordningen i Sverige.

Som min vikarie Johan Britz svarade på den skriftliga fråga om genomförandet av ELV-förordningen som inkom i april i år blir den EU-förordning som har förhandlats fram direkt gällande i svensk rätt. Därför har Sveriges regering i förhandlingarna i EU:s ministerråd från start varit väldigt tydlig, utifrån den ståndpunkt som regeringen har förankrat med riksdagen om att fordonsägares intressen ska beaktas, med att förordningen inte får bli för ingripande eller begränsande när det gäller fordon av särskilt kulturellt intresse. Det här har varit en prioriterad fråga för Sverige under förhandlingarna.

Enligt överenskommelsen mellan ministerrådet och Europaparlamentet ska vad som anses vara av särskilt kulturellt intresse bedömas på nationell nivå. Ett fordon som på nationell nivå har bedömts vara av särskilt kulturellt intresse omfattas inte av kraven i förordningen. Regeringens ambition är att beakta fordonsägares intressen och att det står oförändrat. Mot den bakgrunden är det min bedömning att den nya EU-förordningen på ett tillfredsställande sätt kommer att kunna tillgodose de intressen vi har i Sverige.

Enligt förvaltningslagen ska all lagstiftning tillämpas på ett rättssäkert, enhetligt och förutsebart sätt av myndigheter. Av lagen framgår bland annat att ärenden ska handläggas så enkelt, snabbt och kostnadseffektivt som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts, och det framgår också att myndighetsbeslut som regel är möjliga att överklaga och att den enskilde kan överklaga ett beslut som går en emot.

När det gäller möjligheten till nationella undantag undantas specialbyggda fordon, tävlingsfordon och andra fordon redan i förordningen om de anses ha ett särskilt kulturellt intresse i medlemsstaten.

Fru talman! Det blir lite bittert att göra ett avslutande inlägg där jag måste kritisera ledamoten för hennes syn på svenska mark- och skogsägare som personer som vill förstöra naturen.

De som äger skog och mark i Sverige är väldigt många olika personer. Jämfört med förhållandena i andra länder äger man ofta en mycket mindre mängd areal, och man är väldigt mån om att ta hand om den på ett ansvarsfullt sätt.

Vänsterpartiet talar i samma vända om att vi ska fasa ut all fossil plast, alla förpackningar och allting som använder sig av kol, olja och gas som grund och ersätta det med något annat. Vad ska det ersättas med om inte pappers- och massaprodukter? Någonstans finns det en logik här som man måste ta hänsyn till.

I Sverige har vi ett väldigt sunt sätt att förhålla oss till den skog och mark som vi har. Vi exploaterar den inte på det sätt som man gör i andra länder, såsom i Kanada eller Brasilien, utan vi har ett ansvarsfullt brukande som leder till att vi har växande skogar som ökar i volym. Vi ser till att förse hela Europa med rena förpackningar och rena produkter som man kan använda. Det tycker jag är en väldigt bra sak, och jag vänder mig emot bilden av att man vill förstöra naturen när man äger skog och brukar den.

Ledamoten lyfter fram att det visserligen är bra att vi satsar på våtmarker men menar att inte ens det är tillräckligt. Men det har faktiskt aldrig i svensk historia satsats så mycket på våtmarker som med oss i regeringsställning. Under förra mandatperioden satsade det underlag som Vänsterpartiet ingick i lika mycket som vi har gjort i en enskild budget på våtmarker. Det blir lite svårt med trovärdigheten när vi har satsat två och en halv gånger så mycket som man gjorde under förra mandatperioden, totalt nästan 1,8 miljarder, för att återställa våtmarker.

Mer ska göras, och jag ser fram emot att debattera det vidare.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag får helt enkelt inse att ledamoten inte vill diskutera den nya typen av satsningar som regeringen är väldigt investerad i. Det har exempelvis aldrig någonsin i svensk historia satsats så mycket på att återställa våtmarker som under den här regeringen.

Regeringen har lagt fram en havsmiljöproposition som tar avstamp just i ramverket som jag var med och förhandlade fram, Kunming–Montreal-ramverket. Den innehåller ett mål om att skydda just 30 procent av våra hav och vatten med 10 procent strikt skydd, precis i enlighet med ramverket.

I stället vill ledamoten strikt fokusera på skydd. Det går jättebra. Vi kan absolut tala om behoven av naturreservat, nationalparker och olika typer av landbaserade skydd. Regeringen satsar nu exempelvis 500 miljoner kronor ytterligare per år 2023–2026 för just skydd av värdefull natur.

Det handlar framför allt om att ge ersättning till olika markägare som har värdefull skog med höga naturvärden så att den kan skyddas som naturreservat. Det är en viktig del av det arbete som sker.

Fru talman! Jag märker att ledamoten i sina frågor har tagit avstamp i rapporten. Där beskrivs det att det är särskilt oroande för Sverige eftersom Sverige ingår i det boreala barrskogsbältet.

Det är viktigt att lyfta fram några aspekter. Exempelvis är uppvärmningen kraftigare. I rapporten lyfter man fram boreala skogar i Ryssland och Kanada. Situationen är likartad, men hoten ser inte likadana ut.

Exempelvis har man en mer omfattande exploateringstakt i Kanada än vad vi har i Sverige. De har en större permafrostavsmältning som också påverkar. De har också en uppvärmning som är kraftigare, eftersom uppvärmningen på höga latituder är snabbare än det globala snittet. Det finns lite sådana aspekter att ta hänsyn till.

Vi behöver självklart stärka resiliensen också i svenska skogar. Vi behöver på olika sätt utveckla hur vi gör det. Personligen kan jag tycka att det har varit ett stort problem när skogsägare i Sverige som tar hand om sin skog endast möts av ett avverkningsförbud när det dyker upp större miljö- och naturvärden, en större naturrikedom och känsliga arter som har ett skydd enligt EU-lagstiftning.

Det kanske inte är ett så bra incitament om vi vill att alla markägare i Sverige ska se till att ha en stark biologisk mångfald och stärka naturvärdena i sin skog. Därför har regeringen gått fram med ersättning till skogsägarna även när det är på grund av exempelvis art- och habitatdirektivet eller annat som de inte kan avverka. På så sätt blir det positivt när man exempelvis får ett stopp på avverkningsbeslut.

Vi måste på olika sätt se till att stärka de skogsägare som skyddar sin skog som har höga naturvärden. Det gäller att se till att det blir någonting positivt både ekonomiskt och generellt så att man inte ser miljölagarna som ett hot. I Sverige ägs väldigt mycket av vår skog av privata markägare och näringsidkare av olika slag.

Det finns många frågor att arbeta med när det kommer till skydd av natur. Det handlar såklart om att satsa på att bilda nya naturreservat och sköta de naturreservat man har. Men det handlar också om att bygga förtroende för hur vi arbetar i Sverige och Europa, nämligen att man får ersättning när man får ett avverkningsstopp av miljöskäl.

Fru talman! Andrea Andersson Tay väljer att kritisera regeringen för att vi enligt henne är för sena med vårt arbete. Men Sverige rapporterade in nationella mål före partsmötet 2024. Det var den tidsplan som rådde, helt i enlighet med de beslut som fattades på partsmötet 2022. Man uppmanades att rapportera in mål om uppdateringen av ens nationella strategi, det vi kallar för NBSAP, inte var klar. Jag vet inte om Vänsterpartiet föredrar att man hafsar ihop en plan för biologisk mångfald som man rapporterar in snabbare än alla andra länder och att den sedan är svagare i innehållet. Så väljer vi inte att arbeta. Jag som liberal tycker att det är viktigt att vi levererar en bra plan. Vi ska absolut hålla oss till tidsramarna, vilket vi också har gjort.

Den plan som vi nu har lagt fram bygger på en parlamentarisk utredning. Jag tycker att det är väldigt bra, fru talman, när alla partier i hela Sveriges riksdag kan vara med och arbeta fram de mer långsiktiga, stora dokumenten, som den nationella planen för biologisk mångfald, artrikedom och miljö. När vi har en bredare grupp av partier som har tittat på vilka behov som finns i Sverige och plockat fram ett underlag blir det också ett mer robust dokument som regeringen sedan kan lägga fram. Det kan hålla över tid och ha ett större stöd i hela vårt land. Eftersom den parlamentariska utredningen behövde komma med sitt förslag till svensk strategi behövde vi invänta det betänkandet. När vi sedan fick det var vi tvungna att remittera det. Efter det har vi arbetat väldigt snabbt.

De mål som vi har rapporterat spänner över 13 olika utgiftsområden. Självklart är utgifterna inom klimat, miljö och natur störst. Men det finns också många mål som spänner över andra ansvarsområden och andra delar av det arbete som sker från regeringens sida.

Fru talman! Ledamoten nämner att jag var på plats och ställde mig bakom det här ramverket. Jag skulle vilja lyfta in att jag inte bara var på plats. Jag förhandlade fram det här ramverket. Jag satt många timmar med kollegor från många olika länder och kämpade för att ramverket skulle ha hög ambition och för att fler länder skulle ta mer ansvar för inte minst vad som händer i havs- och vattenområden, där vi har ett särskilt engagemang från svensk sida.

Vi såg också till att förhandla väldigt hårt kring rapporteringen för att se till att alla länder är så pass transparenta och öppna som de kan vara med vilket läge som råder i deras olika länder. Jag skulle säga att demokratiska länder har kommit en mycket längre bit med att rapportera det faktiska läget för den biologiska mångfalden.

Fru talman! Det finns många olika vinklar på det här arbetet. Det är självklart att det arbete som sker med skyddande av värdefull natur genom att vi bildar naturreservat är en viktig del. Men jag tycker också att det är viktigt att nämna att det finns ett arbete som man kan utveckla. Bildandet av naturreservat och nationalparker hör till det som pågått länge. Sedan finns det arbeten där vi verkligen ligger efter och kraftigt behöver komma i kapp.

Jag syftar inte minst på arbetet med att skydda våra havs- och vattenmiljöer. Det är ett arbete som har halkat efter och där Sverige inte har varit tillräckligt bra. Vi har inte tagit ansvar för den väldigt oroväckande situation vi har i våra hav och vatten. Därför tycker jag att det är väldigt bra att Sveriges regering har lagt fram en ny havsmiljöproposition där det bland annat ingår att minst 30 procent av alla inlandsvattenområden och kust och havsområden ska bevaras och förvaltas senast år 2030. Det finns också ett 10-procentigt krav på särskilt starkt skydd, helt i enlighet med det nya ramverk som jag var med och förhandlade fram.

Fru talman! Andrea Andersson Tay har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att hantera de risker för ekosystemkollaps som beskrivs i den rapport som har publicerats av brittiska Department for Environment, Food & Rural Affairs. Vidare har hon frågat varför jag inte verkat för att Sverige ska uppfylla sina skyldigheter enligt Kunming–Montreal-ramverket, EU:s strategi för biologisk mångfald och naturrestaureringsförordningen. Slutligen har hon också frågat mig om jag avser att verka för införandet av ett naturpolitiskt ramverk, i likhet med det klimatpolitiska ramverket.

År 2019 presenterade FN:s panel för biologisk mångfald, IPBES, den första övergripande rapporten om tillståndet för världens biologiska mångfald och ekosystemtjänster. Situationen beskrevs som allvarlig. Fler arter än någonsin i mänsklighetens historia hotas av utrotning, och många ekosystem förändras i snabb takt. Kunming–Montreal-ramverket, ett nytt globalt ramverk som förhandlades fram 2022, har som övergripande målsättning att hejda och vända den förlusten.

Sverige är part till FN:s konvention om biologisk mångfald och hade en central roll i arbetet med att ta fram Kunming–Montreal-ramverket. I samband med att världens länder enades om ramverket fattades även beslut om att parterna skulle uppdatera sina strategier för biologisk mångfald och ekosystemtjänster och anpassa sina planer till de nya målen i ramverket.

Regeringen beslutade därför den 5 februari om en ny svensk strategi för biologisk mångfald och ekosystemtjänster. I strategin beskriver regeringen arbetet för att nå målen i Kunming–Montreal-ramverket. Därigenom bidrar också Sverige till att nå målsättningarna inom EU:s strategi för biologisk mångfald till 2030.

Regeringen har gjort flera satsningar för att skydda och restaurera ekosystem. Ett exempel är våra historiskt höga satsningar på att återväta utdikade våtmarker och på att minska koldioxidutsläpp och främja biologisk mångfald, vilket också sker genom det arbetet. Riksdagen har även beslutat om regeringens havsmiljöproposition, den första sedan 2009. Där ingår ett ökat skydd av marina områden, minskad övergödning och ett hållbart fiske. Målet är att säkerställa att minst 30 procent av alla inlandsvattenområden och kust- och havsområden bevaras och förvaltas effektivt senast år 2030.

Till följd av kraven i EU:s naturrestaureringsförordning om att upprätta en nationell restaureringsplan har regeringen gett Naturvårdsverket i uppdrag att tillsammans med Havs- och vattenmyndigheten, Skogsstyrelsen, Jordbruksverket och Boverket ta fram ett förslag till en sådan plan. Naturvårdsverket ska redovisa uppdraget till Regeringskansliet den 27 februari 2026. Därefter behöver underlaget beredas av regeringen innan ett utkast till plan kan lämnas till kommissionen. Det ska ske senast september 2026.

Regeringen gör år 2026 även satsningar på att möjliggöra implementering av naturrestaureringsförordningen. Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten har bland annat fått medel för att skala upp arbetet med miljöövervakning, inklusive övervakning av tillståndet för pollinatörer.

Sedan 1999 har Sverige ett miljömålssystem som i dag består av ett generationsmål och 16 olika miljökvalitetsmål som har beslutats av riksdagen. Systemet inkluderar ett flertal etappmål. Regeringen beslutade den 5 februari om ett nytt etappmål om vilda pollinatörer samt uppdaterade etappmålet om stadsgrönska. Miljömålen följs upp på regelbunden basis, inte minst genom vår årliga budgetproposition till riksdagen. Genom miljömålssystemet tillsammans med våra internationella åtaganden har vi i dag ett robust system för styrning, målsättning och regelbunden uppföljning av regeringens miljöarbete.

Fru talman! Nu när jag hört ledamoten resonera kring konsekvenser av köp av överprestationer inser jag att hon inte verkar begripa skillnaden mellan böter vid eventuellt icke uppfyllda klimatmål och köp av överprestationer från andra medlemsländer. Ledamoten påstod i sitt andra anförande att hon har siffror som hon har tittat på, och hon kritiserar regeringen för att vi inte har siffror. Det hon de facto har tittat på är dock helt andra siffror än dem hon ställer frågor till mig om i sin interpellation.

Det är kanske ett tecken på okunnighet som spiller över i klimatpolitiken när ledamoten i fråga också står här och säger att Socialdemokraterna inte vill öka några drivmedelsskatter. Nej, men ni vill som sagt däremot ha en kraftigt ökad reduktionsplikt, Aida Birinxhiku, vilket var det jag sa. Ni vill snudd på dubblera reduktionsplikten på diesel. Ni vill ha den på 19,3, och vi har den på 10.

Detta skulle få konsekvenser för svenska hushåll när de tankar – konsekvenser som ledamoten vägrar att ta ansvar för och vägrar att stå för här i kammaren. Hade det i stället varit en annan socialdemokratisk ledamot som stått här och debatterat mot finansministern eller energiministern hade man säkerligen pratat om att man absolut inte vill höja priserna vid pump.

På detta vis försöker man vilseleda väljarna och påstå att man kan nå klimatmål utan att det får några konsekvenser i plånboken. Det är oseriöst.

Det är synd att man inte väljer att begripa det man ställer frågor om i interpellationsdebatter. Det interpellationsdebatten de facto handlar om, det vill säga hypotetiska böter i de fall då klimatåtaganden inte uppfylls, är som sagt helt osäkra parametrar att utgå från när man ska räkna fram sådana belopp eftersom de inte existerar.

Regeringen arbetar vidare med elektrifieringen, och vi får helt enkelt se hur väljarna röstar på valdagen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag noterar att ledamoten väljer att ignorera det faktum att jag sa att hon nyss for med osanning när hon sa att Sveriges utsläpp förra året ökade mer än på flera decennier. Det är felaktigt. Hon valde då att omedelbart korrigera och uttala sig på ett annat sätt i sitt andra anförande, i stället för att bemöta det faktum att hon hade sagt något som inte stämmer och att det var fel.

Det blir också lite svårt att begripa vad ledamoten menar när hon pratar om att man har räknat på konsekvenser av köp av överprestationer. Ledamoten får gärna förtydliga vad det är hon hänvisar till som RUT har tittat på. Köp av överprestationer är inte samma sak som en bedömning av kostnader för eventuellt icke uppfyllda klimatmål.

Det är såklart väldigt tacksamt för oppositionen att i denna interpellationsdebatt diskutera analyser av eventuella böter efter 2030. Faktum är dock att Sverige fortfarande har kapacitet att klara av landets klimatmål, trots att vi har de tuffaste klimatmålen i hela Europeiska unionen.

Det finns ett fåtal länder som har samma höga målnivå som oss. De länderna har en fossil uppvärmningssektor, och Sveriges uppvärmningssektor är i stor utsträckning redan ren. Det gör att vi verkligen har en unik situation bland samtliga EU-länder i att vi redan har de lägsta utsläppen per person men samtidigt en förväntan på att minska våra utsläpp allra mest.

Detta är inte minst någonting som ledamotens parti självt har förhandlat fram åt Sverige. Man menar ju att man med sitt eget partis politik når mål och att allting är frid och fröjd, men man väljer att inte påpeka att man för att göra det här planerar att kraftigt öka reduktionsplikten på diesel till en nästan dubbelt så hög nivå som i dag.

Det vore väldigt intressant att höra om ledamoten kunde svara på om det blir dyrare bränsle vid ett maktskifte eller hur mycket dyrare det blir vid pump vid ett maktskifte. Detta har dock varenda socialdemokrat som jag har frågat det senaste året tvärvägrat att svara på. Det vore ett unikt tillfälle om ledamoten faktiskt kunde svara för sitt partis politik i stället för att leda väljarna på villovägar. Hon ignorerar frågor om vad konsekvenserna skulle bli av partiets förda klimatpolitik och hur den påverkar svenska folkets inställning inte minst till klimatfrågor och deras syn på sin egen hushållsekonomi. Att stå här och reflektera kring möjligen uppfyllda klimatmål är så oerhört tacksamt.

Vi behöver ju verkligen arbeta för att nå klimatmålen, och regeringens sätt att hantera den utmaning som Sverige står inför är som sagt att satsa på elektrifieringen. Den här regeringen satsar mer än de rödgröna på att bygga ut laddinfrastrukturen.

Just infrastrukturen för elektrifiering är någonting vi menar är statens ansvar och som staten behöver ta ett kliv framåt kring. Vi arbetar också väldigt aktivt med att bygga ut det svenska kraftsystemet så att det faktiskt finns ren el både för vår transportsektor och för vår industri.

Det är mycket positivt att ledamotens parti nu föreslår precis samma summor som regeringen gör för exempelvis finansiering av kärnkraft. Det är ett väldigt välkommet besked, inte minst för den svenska industrins omställning.

Det är som sagt för tidigt att göra analyser av vad eventuella böter skulle kosta. Jag ser fram emot att höra ledamotens resonemang om konsekvenser av köp av överprestationer, så att jag förstår lite hur hon resonerar.

Fru talman! Den här interpellationsdebatten blir lite udda givet att det inte går att räkna ut en siffra på ett eventuellt belopp som ska komma efter 2030 i ett hypotetiskt scenario med ett visst utfall, inte minst då klimatutsläpp är väldigt oförutsägbara och det finns stora osäkerheter på grund av att LULUCF-sektorn är inkluderad. Det vill ledamoten använda till sin fördel i den här debatten. Hon påstår att regeringen är ansvarslös som inte har räknat ut en siffra som de facto är omöjlig att räkna ut exakt. Man kan göra generella bedömningar, men de skiftar kraftigt från år till år.

Jag vet inte om ledamoten har gjort något försök på egen hand, bett riksdagens utredningstjänst titta på det eller på annat vis försökt undersöka hur beräkningarna går till. Men hade ledamoten gjort det hade hon nog insett att det här inte är ett försök från regeringen att undanhålla något eller undgå ansvar, utan det är helt enkelt ett faktum att det är svårt att räkna ut en siffra utifrån hypotetiska utsläppssiffror fram till 2030 som ska leda till böter, särskilt som man inte vet detaljerna för hur böterna beräknas utifrån utsläppssiffrorna. Det är väldigt många svåra variabler att ta hänsyn till här. Trots att det finns doktorer i matematik i regeringen är det inte vårt fokus att ägna tid och resurser åt att räkna ut eventuella siffror för eventuella böter, utan regeringen arbetar för att nå de här klimatmålen.

Fru talman! Det är inte regeringens uppfattning att vi kommer att missa klimatmål, utan det vi gör är en bedömning utifrån varje budget: Hur ser läget ut i dag? Hur ser prognoserna ut? Vad är det som saknas för att vi ska lyckas nå klimatmål?

Då är det mer politik för elektrifiering som krävs. Elektrifieringen behöver många saker, inte minst laddinfrastruktur. Där satsar den här regeringen mer än någon tidigare regering. Ett rekordstort antal laddpunkter ställs upp med den här regeringen. Men man behöver i slutändan också el, fossilfri energi. Därför är det den här regeringens största fokus i klimatpolitiken.

Fru talman! Ledamoten far med lögner och påstår att den största utsläppsökningen på decennier skedde förra året. Faktum är att utsläppen minskade förra året, så jag vill gärna att det förs till protokollet att det inte stämmer att utsläppen ökade år 2025.

Även det år under den här mandatperioden då Sveriges utsläpp ökade tillfälligt, nämligen det enskilda året 2024, var Sverige bäst per capita av samtliga EU-länder. Per person hade vi lägst utsläpp i hela EU, och det tycker jag är något som är bra. Det tycker jag är något som man ska ta fasta på.

Jag tycker att den här debatten förtjänar att handla lite mer om faktisk politik, det vill säga hur man löser klimatutmaningen och minskar utsläppen, och lite mindre om hypotetiska scenarier utifrån hypotetiska summor. Ledamotens parti har självt inte något särskilt mycket bättre svar på hur en sådan hypotetisk summa skulle se ut eftersom den är väldigt svår att beräkna. Den bygger på parametrar som vi inte vet.

Fru talman! Aida Birinxhiku har frågat finansministern vilka analyser ministern har låtit ta fram inom Finansdepartementet av kostnaderna för Sverige i form av köp av utsläppskrediter eller annan kompensation om ESR-åtagandet till 2030 inte uppfylls samt vilka analyser ministern har låtit ta fram inom Finansdepartementet av risken för och storleken på eventuella böter som kan följa av överträdelser av EU-rätten kopplade till att ESR-åtagandet till 2030 inte uppfylls.

Arbetet inom regeringen är fördelat som så att det är jag som ska svara på frågan.

Sverige är, som alla medlemsstater i EU, bundet av ESR-förordningen. Regeringen verkar för att Sverige ska leva upp till sitt åtagande i enlighet med förordningen. Sverige är ett av länderna med tuffast ESR-åtagande till 2030. Det finns kopplingar mellan ESR-förordningen och LULUCF-sektorn som innebär att ett eventuellt underskott eller överskott från LULUCF-förordningens första åtagandeperiod automatiskt täcks av utrymme inom ESR-sektorn.

LULUCF-sektorn har stora inneboende osäkerheter när det gäller både hur framtiden för nettoupptaget utvecklas och hur mätningar och beräkningar görs. Sverige har bland de högsta nettoupptagen av koldioxid i skogsmark i EU.

Under 2010-talet minskade tillväxten i den svenska skogen. Det berodde i stor utsträckning på faktorer som politiken har svårt att påverka, såsom torka och omfattande angrepp av skadedjur som granbarkborre. Nedgången i tillväxt har haft en väsentlig negativ effekt på det redovisade svenska nettoupptaget, inte minst i början av den första åtagandeperioden. Enligt regeringen är det inte rimligt att Sverige belastas eller straffas för en utveckling som i grunden ligger utanför politisk kontroll. Därför har regeringen fört en aktiv och konstruktiv dialog med EU-kommissionen tillsammans med andra medlemsstater, såsom Finland, för att framhålla dessa utmaningar.

Samtidigt finns även positiva tecken. Statistiken för 2024 visar en återhämtning i skogens tillväxt under de senaste åren och därmed ett ökat upptag av koldioxid i skog och mark. Detta kan få betydelse för Sveriges LULUCF-åtagande, men givet osäkerheterna i rapporteringen och de naturliga variationerna inom sektorn är det ännu för tidigt att dra några slutsatser om hur åtagandet inom sektorn kommer att falla ut. Därmed är det i dagsläget väldigt svårt och för tidigt att avgöra hur förutsättningarna för att nå Sveriges klimatåtaganden inom EU ser ut.

Herr talman! Låt mig svara rakt på ledamoten Luhrs fråga. Vad är det som gör att man är så trygg som liberal klimat- och miljöminister i en borgerlig regering? Det som gör att man är så trygg är att det finns en grundläggande förståelse inom borgerligheten för att det är katastrof i fråga om utsläppen när det behövs kolkraft i elsystemet. Det är detta vi ser i länder där de gröna styr. Vi har sett det historiskt i Sverige. Vi ser det också i Tyskland i dag.

Man kan titta på mängden utsläpp i Tyskland per person och särskilt totalt. I jämförelse med Sverige är det absurt höga utsläpp. De gröna i Tyskland är jättestolta över att de har det fantastiska tågkortet – man kan betala en liten peng och åka tåg i hela Tyskland. Det är någonting som Miljöpartiet i Sverige har inspirerats av. Nu pratar man om Sverigekortet, som vi ska ha i Sverige. Det känner man en stor stolthet över.

Men vad spelar det för roll att man delar ut subventionerade tågkort till alla medborgare när tågen går på kolkraft? Är det bra för planeten? Är det så man löser klimatutmaningar?

Det tycker inte jag. Jag är mycket stolt över att mitt parti Liberalerna, som då hette Folkpartiet, tog kampen mot många andra partier här i kammaren för att vi i Sverige skulle bygga kärnkraft och för att vi i Sverige skulle ha ren el – mot krafter som Miljöpartiet och de gröna som tyckte att kärnkraft verkade läskigt och mot Socialdemokraterna som på den tiden ville bygga kolkraftverk längs hela Östersjöns kust.

I ett borgerligt samarbete förstår man att den grundläggande kärnan i att Sverige även 2024, det enskilda år när utsläppen ökade, hade lägst utsläpp per capita av alla EU-länder är vår fantastiska rena el som bygger på vattenkraft, vindkraft och kärnkraft. Det kan man vara trygg med.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Vilken fantastisk debatt det blir när vi faktiskt får prata om vad vi ska göra för att minska utsläpp eller eliminera utsläpp, som jag som liberal gillar att fokusera på.

Ledamoten Luhr räknar upp olika nedmonterade reformer, som hon väljer att kalla det. Hon nämner exempelvis att regeringen har avslagit ansökningar om havsbaserad vindkraft. Det hon avstår från att nämna är att regeringen har godkänt fler ansökningar om havsbaserad vindkraft än den tidigare regeringen gjorde. Det är alltså så här: I stället för att låta ansökningar om havsbaserad vindkraft ligga på hög och samla damm, som miljöpartisten Per Bolund gjorde, ser vi till att utfallen kommer. Det gäller både avslagen och bifallen och både de vindkraftverk som ska byggas och de som exempelvis Försvarsmakten menar är olämpliga att bygga.

Jag menar att det är positivt att utfallen kommer i stället för att man låter ansökningarna samla damm och lutar sig tillbaka med att det är en mer neutral politik för havsbaserad vindkraft. Skälet till att utfallen kommer är att regeringen har prioriterat budgetmedel för att snabba på hanteringen och faktiskt ge utfallen. Det är inte en slump eller en tidsfråga, utan det är en prioritering från den här regeringen. Den prioriteringen hänger ihop med vår vilja att fokusera på elektrifieringen, som vi menar är det grundläggande och viktiga svaret på hur Sverige ska fortsätta sitt arbete med att eliminera utsläpp.

I termer av nedmonterade reformer finns det väldigt mycket man kan nämna. Man kan exempelvis nämna att den här regeringen har avskaffat elbilsbonusen. Jag väljer att notera att varken Socialdemokraterna eller Miljöpartiet vill återinföra den bilbonus som vi avskaffade, utan de passar på att plocka fram nya, förbättrade modeller. Jag tycker att det är jättebra att man ser samma behov som jag och regeringen har sett. Den förra bonusen såg till att subventionera dyra fabriksnya elbilar till personer som har stora ekonomiska muskler i stället för att fokusera på att sänka trösklarna för dem som faktiskt ser klimatomställning som ett hot mot deras möjlighet att exempelvis köra bil.

Jag välkomnar att man nyttjar den här tiden till att förbättra sin egen politik. Det är bra för Sverige. Det är bra för svenska folket. Men man ska också vara ärlig. Om man inte vill återinföra de reformer som man anklagar oss för att nedmontera blir det lite konstigt att kritisera oss för nedmonteringen.

Herr talman! Man kan också notera att det under Tidöregeringen finns mer pengar än någonsin tidigare till Klimatklivet, mer pengar än någonsin tidigare till arbetet med att återställa våtmarker och en tydlig fokusering på flera olika delar som en liberal och borgerlig regering ser som lösningar på klimatutmaningarna i Sverige.

Exempelvis har vi ett arbete med Industriklivet, något som påbörjades under Miljöpartiets tid och som byggs vidare med den här regeringen. Detsamma gäller Klimatklivet, som inte minst handlar om att bygga ut den infrastruktur som krävs för elektrifiering i hela vårt avlånga land.

Det finns mycket man kan fokusera på. Det finns också vissa delar av politiken där man absolut kan påpeka att vi tycker olika. Vi har exempelvis avskaffat symboliskt strössel som elcykelsubventioner, plastpåseskatter och annat. Men det man inte kan kritisera Tidöregeringen för är järnvägsunderhållet. Det finns alltså inget tillfälle då vi haft större satsningar på järnvägsunderhåll än vi har just nu i Sverige. Jag tror att svenska folket märker det – att det är mycket arbete på våra järnvägar och att det är mycket som pågår. Man kan själv se vad myndigheterna säger: Vi kan inte ta emot mer pengar för järnvägsunderhåll än för det vi arbetar med nu.

Budgeten har fördubblats på tio år och uppgår nu till 16 miljarder kronor per år. Det är bra för Sverige.

Herr talman! Tack till ledamoten Luhr, som ju är talesperson för dessa frågor i Miljöpartiet! Jag tror att vi kommer att ha många spännande debatter om klimatpolitiken framöver, och det ser jag fram emot.

Låt mig börja med synen på klimatmål. Sedan regeringen tillträdde har jag behövt försvara mig mot påståenden från inte minst ledamotens eget partis språkrör Daniel Helldén men även andra företrädare från Miljöpartiet, som har påstått att regeringen vill avskaffa eller sänka klimatmålen. Inte minst har det gällt det arbete som ledamoten Luhr nu nämner och krediterar, nämligen arbetet med översynen av klimatmålen. Det var ju någonting som Isabella Lövin själv skrev in i klimatlagen när målen sattes upp.

När jag annonserade att det här arbetet skulle påbörjas – ledamoten själv har tagit del av det och varit en del av det – fick jag stå i tv och försvara mig mot språkröret Daniel Helldén, som påstod att det här är regeringens sätt att avskaffa klimatmål, sänka klimatmål och så vidare. Bilden att den här regeringen avskaffar och sänker klimatmål är något jag varje dag måste försvara mig mot.

Jag tycker att det är synd, för i Sverige har vi en fantastisk enighet när det gäller klimatmålen, en enighet som är värd att försvara. Det är en enighet som många andra länder är avundsjuka på och en enighet som oppositionen tyvärr verkar vilja splittra genom att påstå att vi vill avskaffa och sänka klimatmålen när vi inte vill det.

Men låt oss i stället diskutera innehållet i klimatpolitiken, för det är det som är det värdefulla här. Det som de facto har hänt, herr talman, är att utsläppen i Sverige minskade 2023. De ökade 2024 men bedöms minska igen 2025 och 2026, ända fram till 2030. Detta tycker jag är viktigt att poängtera.

Det vi diskuterar när vi talar om ökade utsläpp är alltså ett enskilt år under mandatperioden, nämligen 2024. Då sänkte regeringen reduktionsplikten till den lägsta nivån, 6 procent, en nivå vi nu har höjt till 10 procent, där vi även inkluderar elektrifiering och laddel på olika sätt.

Förändringen är en konsekvens av en väldigt aggressiv bränslepolitik som inte minst Miljöpartiet har tagit fram och drivit.

Jag tycker att det är viktigt att ha den debatten, för jag vill inte att Sverige på nytt hamnar i en situation där man lägger alla ägg i samma korg: Man sätter reduktionsplikt väldigt högt och lutar sig sedan tillbaka och påstår att man kommer att nå målen till 2030.

Därför är jag väldigt glad över att Miljöpartiet har backat från den politik man bedrev under förra mandatperioden och menade att man skulle kunna nå målen 2030 med. Numera vill Miljöpartiet avskaffa reduktionsplikten efter ett visst årtal. Man har helt enkelt förstått att omställningen av transportsektorn inte bygger på en piska med höga priser utan också på en utbyggd elektrifiering av vår transportsektor. Den bygger på transporteffektivitet och mycket mer. Det välkomnar jag. Man ansluter sig till linjen om nationella utsläppshandelssystem, som ju mitt parti Liberalerna har varit med och tagit fram.

Herr talman! År 2024, då utsläppen ökade i Sverige, hade Sverige fortsatt de lägsta utsläppen per person i hela EU. Ledamoten lyfter fram att utsläppen ökade mest av alla EU-länder, men trots att de ökade mest var de alltså fortfarande lägst per person bland alla EU-länder. Det tycker jag är värt att lyfta fram i sammanhanget.

Varför är de då det? Jo, de är det eftersom Sverige inte likt många andra EU-länder kämpar för att få ren el. I Sverige har vi tvärtom under lång tid haft vattenkraft, som vi ju elektrifierade vår nation med, och också kärnkraft och vindkraft. Där har vi nyckeln till att fortsatt ha låga utsläpp i Sverige.

Herr talman! Katarina Luhr har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att vända utvecklingen och minska Sveriges utsläpp till en nivå som får ned utsläppen till målbanan mot 2030-målet igen och vilka politiska åtgärder som enligt mig bör prioriteras för att Sveriges klimatutsläpp snabbt ska minska i den takt som behövs för att nå både EU:s och Sveriges nationella klimatmål till 2030.

Det är bråttom att minska utsläppen i världen. Sedan 1990 har Sverige minskat de territoriella utsläppen med en tredjedel samtidigt som vår bnp nästan har fördubblats. År 2024 hade Sverige också lägst utsläpp per capita i EU, enligt EU-kommissionens databas Edgar. Det gör Sverige till ett föregångsland.

Med regeringens klimatpolitik beräknas Sveriges utsläpp minska från och med i år och varje år fram till 2030. I regeringens budgetproposition för 2026 finns flera förslag på åtgärder som tar oss närmare klimatmålen. Det handlar bland annat om en miljardsatsning på Klimatklivet. Vi förlänger dessutom de efterfrågade klimatpremierna för lätta ellastbilar och ska inom kort införa en träffsäker elbilspremie riktad till hushåll i glesbygd. Åtgärderna i budgetpropositionen beräknas minska utsläppen i ESR-sektorn med cirka 1,5 miljoner ton koldioxidekvivalenter till och med 2030.

Herr talman! I budgetpropositionen har regeringen även föreslagit åtgärder för att öka nettoupptaget i skog och mark. Det handlar bland annat om en satsning på information och rådgivning till skogsägare avseende ökat kolupptag och biologisk mångfald, ett nytt stöd för återvätning av nedlagd jordbruksmark och utökade medel för att påskynda prövning av våtmarksåtgärder. Regeringens satsningar på återställande av våtmarker är historiskt stora.

Regeringen står fast vid vårt ansvar att verka för att nå ESR-åtagandet till 2030 på ett effektivt och socialt acceptabelt sätt. Vi är på rätt väg, men det är uppenbart att det krävs mer politik och fler politiska åtgärder. Som ett led i detta har regeringen tillsatt den så kallade styrmedelsutredningen, som presenterar sin analys i maj 2026, och parallellt fortsätter regeringen att analysera vilka ytterligare effektiva och genomförbara insatser som behövs för att vi ska lyckas hålla kursen.

Avslutningsvis vill jag lyfta fram att det är positivt att Naturvårdsverkets statistik för 2024 visade en ljusning för upptaget av växthusgaser i skog och mark. Även om siffrorna är behäftade med osäkerheter visar ändå statistiken att trenden med minskat upptag har vänt. Under de senaste åren har skogstillväxten återhämtat sig, och nettoupptaget har ökat.

Herr talman! Vi hör i debatten att Socialdemokraterna fortsatt vägrar ta ansvar för att man använder resurser, skattemedel, för att utreda huruvida man ska förbjuda uranbrytning i alunskiffer och sedan landar i att man inte ska förbjuda det. Man ska fortsatt tillåta svenska gruvbolag att ansöka om att driva gruvor i alunskiffer. Man ska inte göra som Miljöpartiet faktiskt antydde att man borde göra, och som det partiet ville göra i regering. Socialdemokraterna valde att köra över dem i den här frågan och ta fajten för brytning av alunskiffer. Nu står man här och beklagar sig över den oro som man själv har föranlett genom att inte gå vidare med ett förbud mot brytning i alunskiffer.

Man gör detta, herr talman, genom att kidnappa regeringens hållning i uranfrågan. Det är här det blir lite komplext. Det regeringen har gjort är att lägga fram förslag som handlar om att inte särbehandla just uran som mineral.

Den gruvnäring som bedrivs i Sverige i dag innebär att man bryter uran men inte får ta vara på det. Man måste hantera det som avfall. Detta, menar jag, ökar miljöriskerna. Vad händer med det uran som man inte använder på ett produktivt, nyttigt sätt, exempelvis för att göra det till en resurs för den svenska eller europeiska kärnkraften och sälja det? I stället ska det på grund av den rödgröna regeringen hanteras som avfall, med de kostnader det medför, som gör att gruvnäringen generellt får en sämre lönsamhet och konkurreras ut av Kina, Kazakstan, Kanada, Australien och andra länder, som inte har sådan här absurd, särbehandlande lagstiftning.

Det uran som bryts i Sverige i dag måste hanteras som avfall när man råkar hitta det. Det tycker jag är resursslöseri, och därför lägger regeringen fram lagar som innebär att vi ska kunna ta hand om uranet i Sverige, med starkt miljöskydd och med stort ansvar.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag noterar att ledamoten vill att jag lugnar befolkningen i Oviken efter de påståenden hon har i sin interpellation om besluten om gruvan i Oviken när det inte finns ett beslut om en gruva i Oviken. Det kallar jag populism.

Det är helt okej att Socialdemokraterna själva inte begriper vad det är de sysslar med i dessa tider. Men jag tycker att det är alldeles uppenbart. Det kommer också att vara alldeles uppenbart för svenska folket när de ser på vad Socialdemokraterna ägnade sig åt då de innehade makten.

Något man inte ägnade sig åt var att införa ett förbud mot brytning i alunskiffer trots att man utredde frågan. Man lade svenska medborgares skattemedel på att i över ett år utreda huruvida vi ska förbjuda brytning i alunskiffer. Sedan bestämde Socialdemokraterna, till vissa miljöpartisters missnöje, om jag minns rätt, att man fortsatt ska tillåta brytning i alunskiffer i Sverige. Nu står man här och anklagar regeringen för att det är så hemskt om vi skulle få en situation med kontaminerat vatten i Sverige. Det är fullkomligt obegripligt, herr talman, att det kommer sådana påståenden.

Det kommer inte att hända att en domstol ger en gruva tillåtelse att bedriva en verksamhet i alunskiffer, vilket kräver att särskilda lämplighetskrav är uppfyllda och inte har medgetts sedan dessa infördes, om jag inte minns fel, och att bryta på ett sätt som kontaminerar svenskt vatten. Vi har den striktaste miljölagstiftningen i hela världen. Sedan den miljölagstiftningen kom på plats och vi fick en modern miljöbalk har ingen aktör hittills beviljats tillstånd att bryta i sådan känslig mark.

Socialdemokraterna utredde frågan och landade i att inte ta bort den här möjligheten. Och nu står man här och anklagar mig för den oro som finns bland befolkningen. Jag tycker att man kan ha lite mer sans och balans och lite mer respekt för sin egen politik, som man bedrev i regeringsställning, när man tar den här diskussionen – särskilt, herr talman, när man fortsatt har företrädare som till skillnad från ledamoten Guteland står och talar om att de älskar svenska gruvor. Någon ordning får det vara.

Om ett gruvbolag vill bryta i alunskiffer krävs först och främst att de har den ekonomiska och tekniska kompetens som behövs för gruvbrytning generellt. Sedan kommer det ett ytterligare raster med lämplighetskrav som gäller just alunskiffer och som ska visa att de har miljöteknisk kompetens att hantera alunskiffer, just för att man inte ska hamna i en situation med kontaminerat vatten och annat. Hittills har inga sådana tillstånd delats ut.

Tvärtom är det här regelverket väldigt kraftfullt. Det skapar en hög tröskel som gör att endast de mest seriösa aktörerna med den tekniska kompetensen ens kan komma i fråga för att ansöka om en sådan potentiell prospektering.

Den som bor i Oviken och är bekymrad över varför kommunerna inte får säga nej och varför man ens får ansöka om att bryta i alunskiffer tycker jag ska fråga Socialdemokraterna varför de inte förbjöd det när de hade chansen och varför de ställer sig i opposition med detta höga populistiska tonläge och påstår att det är den här regeringen som skapar en oro. Jag får frågan varför jag inte lugnar medborgarna. Det är ledamoten Guteland och halva Socialdemokraterna, de som inte påstår att de älskar gruvor, som skapar den här oron och inte tar ansvar för att de inte själva såg till att förbjuda detta när de faktiskt hade chansen.

Jag tycker att den här debatten förtjänar lite mer höjd än vad som visas just nu.

Herr talman! Jag hör att ledamoten hävdar att hon i sin fråga till mig inte utgår ifrån att det finns en gruva utan att det här är en debatt som nu pågår. Varför skickar hon då en fråga till regeringen där hon uttrycker sig ordagrant om ”den planerade gruvan i Oviken” och använder sig av uttrycket ”beslutet om uranbrytning”? Hon spär på den enorma oro som finns bland medborgarna i Oviken, trots att jag återigen påpekar att det inte finns något beslut om en gruva i Oviken eller om att tillåta brytning i alunskiffer.

Det här görs ju för att skrämma upp medborgare och vinna billiga politiska poäng. Jag tycker att det är ovärdigt. Det är ovärdigt den politiska debatt vi behöver ha, och det är ovärdigt partiet Socialdemokraterna, herr talman. Den ena stunden har man företrädare som säger ”Jag älskar gruvor” när de träffar gruvnäringen. Men här i kammaren väljer andra att säga ”riskkapitalister” och ”räven” när de talar om gruvföretag.

Hur ska det vara? Hur går resonemanget i Sveriges största parti? Jag tycker inte att det är värdigt att man inför svenska folket låtsas hålla båda sidor nöjda på det här viset. Det är olämpligt.

Låt mig därför återigen påpeka att det inte finns något beslut om att tillåta uranbrytning i Oviken. Man kan ansöka om att få ett sådant tillstånd. En av orsakerna till att man har rätt att ansöka om att driva en sådan gruva är att de rödgröna och Socialdemokraterna under förra mandatperioden utredde ett förbud mot att driva urangruvor eller ha andra typer av gruvnäring i alunskiffer i Sverige men sedan landade i den egna utredarens synpunkt att man inte ska ha något förbud mot sådana gruvor och brytning i alunskiffer.

Socialdemokraterna ägnade alltså själva den tidigare mandatperioden då man styrde åt att möjliggöra brytning i alunskiffer genom att inte gå fram med ett förbud mot det. Nu kritiserar de oss för beslut om gruvor som inte existerar.

Herr talman! Jag tycker att det här är ovärdigt den debatt som vi verkligen behöver ha. Som jag nämnde i mitt första anförande är Sverige det land som har den största kapaciteten att förse Europa med väldigt många olika typer av metaller och mineral som vi behöver och som krävs. Om man säger ”Nej, de krävs inte” blir det inga elbilar. Det blir inte heller några vindkraftverk, som också behöver dessa metaller och mineral.

Då kanske man tänker ”Det spelar ingen roll, för jag vill inte ha några kärnkraftverk som behöver uran”. Det är inte vad det handlar om. Det här handlar om att det i dag i Sverige finns gruvor där man bryter vanadin och andra typer av metaller och mineral som behövs och som inte är uran men att man har svårt att få ihop sin lönsamhet. Varje gång man hittar lite uran måste man nämligen hantera det som avfall och göra sig av med den mängd uran man har hittat. Enligt kärntekniklagar måste man ha prövningar om det plötsligt finns uran. Det gör det hela dyrt och olönsamt.

Vad betyder det? Läggs gruvan ned så att vi inte kommer att ha några gruvor i Sverige? Nej, det betyder allra främst att vi importerar mer metaller och mineral från Kina, Kazakstan, Australien och Kanada. Är det så vi ska jobba framöver? Eller ska vi se till att Europa står starkt i sitt klimatarbete och att Sverige tar sitt ansvar och har en stark miljölagstiftning som tillåter en etisk gruvnäring med goda arbetsvillkor och goda miljökrav? Det är i varje fall vad Tidöregeringen tycker vore det riktiga.

Herr talman! Jytte Guteland har frågat mig om jag haft kännedom om att beslutet att tillåta uranbrytning i Oviken riskerar att medföra att Sverige ökar utsläppen av växthusgaser med i storleksordningen 20 miljoner ton koldioxid under elva år.

Herr talman! Jag vill först tydliggöra att det inte finns något beslut om att tillåta uranbrytning i Oviken. Det här är en del av en stor debatt som pågår just nu och som också uppmärksammades under partiledardebatten. Det finns alltså inga beslut om att tillåta uranbrytning i Oviken, så som påstås i interpellationen.

Regeringen fattade den 28 augusti 2025 beslut om en proposition med förslag om ändringar i miljöbalken och minerallagen som syftar till att möjliggöra utvinning av uran i Sverige. Ett sådant beslut skapar förutsättningar för att bryta uran och andra kritiska och strategiska mineral som ofta återfinns tillsammans med uran. Att ta bort förbudet mot utvinning av uran möjliggör även utvinning av det som annars är att betrakta som gruvavfall, vilket innebär en mer effektiv hushållning av resurser och ett tillgodogörande av de metaller och mineral som finns tillgängliga i befintliga gruvor i dag.

Detta är viktigt för att minska Sveriges och Europas energiberoende och för att säkra vår självförsörjning av dessa typer av metaller och mineral. En ökad tillgång till metaller och mineral är nödvändig för att möjliggöra klimatomställningen och det fossilfria samhällsbygget, för att stärka konkurrenskraften, för att elektrifiera Sverige och för att stärka svensk försvarsförmåga. Sverige är i dag Europas ledande gruvnation, och det ska vi fortsätta vara.

För att kunna starta en gruvverksamhet krävs tillstånd enligt miljöbalken, som beslutas av en domstol. Domstolen ska säkerställa att utvinningen uppfyller samma miljökrav som annan industriell verksamhet i Sverige. Detta gäller även alla potentiella framtida gruvverksamheter i Sverige. När det gäller brytning ur alunskiffer finns dessutom ett särskilt lämplighetskrav i minerallagen. Lämplighetskravet innebär en skärpning för aktörer som vill bryta ur alunskiffer, och det omfattar bland annat sökandens lämplighet och tekniska och ekonomiska möjligheter att fullfölja den tänkta brytningen.

Gruvbrytning ger upphov till utsläpp av växthusgaser – det stämmer – från bland annat arbetsmaskiner i gruvor och energiintensiva förädlingsprocesser. Gruvnäringens växthusgasutsläpp ingår i det fantastiska utsläppshandelssystem som EU har, nämligen EU ETS, och de omfattas därmed av de utsläppsminskningar som krävs på EU-nivå. Eftersom EU:s utsläppshandelssystem sätter ett tak för utsläppen från verksamheter som ingår i systemet leder det till att nya gruvor i Sverige inte ökar utsläppen inom EU. Nya och befintliga gruvverksamheter är tvungna att köpa utsläppsrätter motsvarande sina utsläpp, och det är utsläppsrätter som ingen annan verksamhet kan nyttja. I takt med att taket inom EU:s utsläpphandelssystem sänks kommer verksamheterna att behöva ställa om till fossilfri produktion för att kunna fortsätta bedriva sin verksamhet.

Avslutningsvis vill jag tydliggöra att det inte finns någon principiell skillnad mellan uranbrytning och annan gruvbrytning. All form av gruvverksamhet kommer med miljörisker, oavsett om vi pratar om koppar, vanadin eller uran. Det är därför som Sverige ska ha den tydliga och starka miljölagstiftning som finns i dag, en av världens mest strikta med krav för utsläpp av föroreningar som sätts i en domstolsförhandling. Klarar man inte de högt ställda miljökraven blir det ingen gruvverksamhet i Sverige. Och så ska det vara även i fortsättningen.