Ann-Sofie Lifvenhage

Herr talman! Det handlar just om prioriteringar, som så mycket av politisk vilja består i. Pengarna kommer nästan aldrig att räcka till precis allting man vill göra, men att prioritera klarar de allra flesta – förutom de som är lite lata och inte orkar göra jobbet.

Det är det jag ser i det S-styrda Stockholm just nu. Där blir prioriteringen att ta bort trygghetsvärdarna och göra det mer osäkert och otryggt för en ensam tjej att ta sig hem på kvällen. Att över huvud taget behöva tänka tanken att man måste gå och prata i mobiltelefon för att kunna känna sig säker är, om någonting, ett haveri som visar att kollektivtrafik inte är något som är viktigt i människors vardag, vilket jag starkt tar avstånd från.

Vi ser ett ökat resande i exempelvis moderatledda Sörmland, som jag kommer från. Vi ser självklart, precis som ledamoten beskriver, att man får vända på kronorna. Ja, det är många saker man får vända på kronorna och göra prioriteringar för. Vi från Moderaterna sänker just nu matmomsen för att det ska bli billigare för familjer. Vi ser till att de har pengar i plånboken att göra sina prioriteringar med.

Att man till exempel i S-styrda Stockholm tar bort säkerhetsåtgärder och helt drar in möjligheten att gå till privat ätstörningsvård är helt och hållet prioriteringar. Jag delar verkligen inte de S-prioriteringarna.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 16 april.)

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågorna.

Vi delar över huvud taget inte bilden av detta. När jag tittar på det Moderaterna gjorde under den förra mandatperioden, då man styrde i Stockholm, ser jag att man satsade på kollektivtrafiken. Man såg till att det fanns trygghetsvärdar och utformade stationerna så att det fanns kameramöjligheter, vilket ökade säkerheten och tryggheten. Vi såg också ett ökat resande. Under den här mandatperioden, med S-styre i Stockholm, ser vi hur precis samma sak nedmonteras.

Att ledamoten uttrycker det som att man lämnar regionerna åt deras öde ser jag nästan som lite nedvärderande mot regionerna. Jag ser Sveriges regioner som en väldigt kraftfull beståndsdel som slagkraftigt och handlingskraftigt klarar av att fatta egna beslut och göra sina egna prioriteringar.

Herr talman! Som sista talare i den här debatten kan jag konstatera att vi har behandlat flera stora frågor. För mig finns här en av de frågor som gjorde att jag fick upp ögonen för politiskt engagemang, nämligen kollektivtrafik. Det är en synnerligen hård fråga som samtidigt är så mjuk det bara går och som betyder något för människor varje dag.

Kollektivtrafiken ger människor möjlighet att ta sig till och från jobb och skola. Den minskar trängseln på våra vägar och spelar en avgörande roll i omställningen. För många är den en nödvändighet – det som bidrar till att man får pusslet att gå ihop. En väl fungerande kollektivtrafik kan vara skillnaden mellan att det blir en fantastisk dag och att allt ställs på sin spets.

Resandet ser olika ut över landet, och det ska det också få göra. Landet är nämligen långt och på vissa håll lika olikt som det på andra håll är likt. En parameter är dock densamma, nämligen förväntningen att det man planerat ska fungera och att resorna ska vara trygga, punktliga och prisvärda.

Herr talman! För att kollektivtrafiken ska vara pålitlig och attraktiv krävs långsiktighet, ansvar och ekonomisk ordning och reda. Ansvar och sund ekonomi skapar förutsättningar, och vi har nu tagit tag i underhållsskulden på allvar. Det har aldrig tidigare lagts så mycket pengar i Sverige på att rusta och underhålla vårt befintliga nät, och det gäller både järnväg och väg.

Detta är något som absolut borde ha gjorts långt tidigare. Även om det inte innebär det där flådiga att få klippa band är det att visa ansvar och ta om hand det vi gemensamt investerat i över väldigt lång tid, för att det ska kunna både fortsätta leverera här och nu och ta oss in i framtiden. Det krävs för att bussar ska kunna åka på trygga vägar, för att tåget ska ha en fungerande räls med ett signalsystem som inte låter pendlarna stå stilla i rusningstid och för att den sjöburna trafiken ska ha en positiv utveckling. Med en prioritering som sätter resenären i centrum, med trafik som går och kommer fram i tid och med avgångar på efterfrågade tider byggs attraktiva och klimatsmarta resor.

Herr talman! Mycket av beställningen av trafiken ligger på kommuner och regioner, men Moderaternas målsättning är både här och där en pålitlig, trygg och tillgänglig kollektivtrafik. Nationellt arbetar vi för att säkra robusthet och förutsättningar för en punktlig järnväg genom underhåll och en modernisering med målsättningen att minska krånglet. Vi arbetar för att stärka tryggheten genom att ge kommuner och regioner bättre verktyg för att öka säkerheten i kollektivtrafiken.

Det här är en viktig del i samhällskontraktet, och om den inte fungerar slår det hårt. Men om servicen fungerar – om beställningen levererar sömlösa resor där pendlarparkeringen finns nära så att man enkelt kan ta nästa färdmedel och en komfort som gör att resan kan användas till arbete eller återhämtning – är kollektivtrafiken ett oslagbart konkurrenskraftigt alternativ för resande.

Med fler som erbjuder en flexibel service i områden där kollektivtrafiken inte är lika utbredd som i storstäderna är samverkan mellan till exempel anropsstyrd trafik, delningstjänster, färdtjänst, taxi och skolskjuts en väg mot ett ökat utbud även i mer glesbefolkade områden.

Herr talman! Gotlandstrafiken har en särställning i landets infrastruktur då ingen annan region ser sin motorväg till grannkommunen eller huvudstaden stå öppen bara några få gånger per dygn. Det ställer särskilt stora krav på beställning och utförande för att det sömlösa resandet ska kunna leverera invånare, besökare och varor till och från ön både till ett rimligt pris och med en attraktiv restid.

Här är det av stor vikt hur vi ser på ansvaret för att binda samman landet för att vara just konkurrenskraftiga, liksom ansvaret för att skapa förutsättningar för näringslivet att blomstra, förutsättningar för både inhemsk och utländsk turism samt – inte mindre viktigt – förutsättningar för godset att förflyttas snabbt och prisvärt.

Med det sagt välkomnar jag vårt tydliga besked att vi nu i år satsar 125 miljoner kronor på att sänka gotlänningarnas priser för färjetransport till och från fastlandet. Vi avser också att fortsätta med stödet, som då motsvarar 250 miljoner årligen. Detta är en av grundpelarna för att Gotland ska kunna vara en attraktiv region för boende och för att kunna skapa underlag för regionens möjlighet att göra egna prioriteringar i en sund ekonomi.

Färja, tåg och buss över hela landet behöver dessutom vara up to date med uppkoppling som gör att den tid som resan tar kan innebära kvalitet i form av valfrihet gällande hur du spenderar din tid. Just så blir kollektivtrafiken ett ännu mer attraktivt val för resan.

Politik är att prioritera och att skapa förutsättningar för ett gott liv. Kollektivtrafik är en hård men sannerligen mjuk fråga genom hela livet, och den kokar ned till frihet – frihet att färdas med färdtjänst för den som behöver det, frihet att parkera epan tryggt på pendlarparkeringen, frihet att känna vinden i håret under båtens färd från en ö till fastlandet och frihet att kunna resa även om man ännu ej har fått sitt körkort. Kort och gott handlar det om frihet att leva, uppleva och utvecklas.

Fru talman! Jag är av den meningen att detta är att bagatellisera det hela. Oavsett om det hade varit 40 eller 2 personer är det på tok för många. I Sverige ska man, med det rättssäkerhetsläge vi gemensamt kämpar för, över huvud taget inte kunna utsättas för det som de här människorna har utsatts för.

När det gäller på vilket sätt man går till botten med detta kan jag säga att det för mig handlar om ett symbolvärde, när vi har en ledning som inte tidigare och tydligare har satt stopp för att det här över huvud taget har kunnat hända. Vi har i samband med utskottet fått höra människor som berättar hur de själva har påverkats. Jag berörs, och jag är helt övertygad om att även resten av församlingen gör det. Detta är ett ovärdigt sätt att arbeta på i Sverige.

Trafiksäkerheten är mångfasetterad. Den består av otroligt många olika viktiga bitar, och allting kommer till syvende och sist att vara en prioriteringsfråga. Vi måste se till vilka effekter som gör störst nytta och störst skillnad.

Precis som ledamoten tidigare tog upp handlar det här också om hur vi ska kunna nå nollvisionen. Hur ska vi se till att vi i ökad takt minskar antalet människor som blir allvarligt skadade eller dödade i trafiken? Då måste vi också kunna se att vi gör olika saker med pengarna. Om man får söka från flera olika typer av fonder, exempelvis Skyltfonden, som ledamoten tidigare tog upp i replikskiftet, är detta fortfarande pengar som kan användas i arbetet. Varje krona räknas!

Regeringen gör stora satsningar med 354 miljarder till vägunderhåll och 1 171 miljarder, vilket är en ökning med 27 procent från tidigare år, på investeringar i hela vårt nät. Det hoppas jag ska göra stor nytta och skillnad.

Fru talman! Tack, ledamoten Heie, för frågorna!

När det gäller den första frågan är det jätteviktigt att vi har en nollvision. Den har antagits i bred enighet, och vi har kunnat följa statistik långt tillbaka. Det har ett egenvärde att vi kan följa upp samma typer av frågeställningar och ha fokus på just det.

För mig är detta inget hinder för att man också inom andra områden eller andra parametrar sätter in utvärderingar av vad vi ser när det gäller olika typer av partiklar i in- och utandningsluften. Men jag vill att vi behåller precis den nollvision som vi antog från första början för att hela tiden enkelt kunna följa statistik och ha samma tydliga parametrar. Därmed inte sagt att jag ser något hinder för att också lyfta in och titta på hur vår in- och utandningsluft påverkas.

Den andra frågan gällde pethtesterna. Jag tycker att detta är ett totalt haveri; det är fruktansvärt. Att det görs en förändring när det gäller styret hos Transportstyrelsen är för mig en tydlig markering av det ansvar man har när man arbetar med en viss typ av frågor. Man har också ett ansvar för att följa upp och se vilka resultaten blir av det arbete som man gör.

Jag ser fram emot att vi får ett annat, tydligare och mer uppföljande styre. Förhoppningsvis får vi också se ett resultat av en utvärdering av det arbete som har skett kring pethtesterna. Det är ett totalt haveri.

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågorna! Jag ser över huvud taget inte att det inte är en prioritering. Man kan självfallet välja att sätta en viss pott med pengar på ett konto och en annan pott med pengar på ett annat konto, men det är fortfarande möjligt att pengarna kommer till samma mottagare. Hur man väljer att lägga pengar i olika budgetpottar handlar inte om någon neddragning över huvud taget. Det vi gör är en satsning där det kommer att finnas mer pengar som kan sökas, men på olika sätt.

Det här är inte det enda sättet att använda kunskapshöjande insatser för våra medborgare. Det handlar om möjligheter till mer polisiär information till våra skolor, för att tidigt ge kunskap till våra barn och elever om hur man beter sig och förflyttar sig i våra samhällen på ett trafiksäkert sätt. Det finns flera olika sätt att använda den typen av pengar. De måste inte alltid komma från en och samma pott.

När det gäller Strada håller jag helt och hållet med ledamoten. Jag tycker att det ska vara enkelt och smidigt att ta emot information som är GDPR-säkrad. Att vi inte har kommit längre med det beklagar jag. Jag hoppas verkligen att de får eld i baken.

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Jag tycker att det är skönt att detta i stora drag är ett område där vi står enade som svenskar. Det handlar om att vi ska rädda så många liv som möjligt och om att vi gemensamt ska prioritera åtgärder som får så stor effekt som möjligt.

När det kommer till budgetposten och hur många miljoner vi har lagt på olika möjliga anslagsfinansieringar har vi från regeringens sida för första gången gjort en enorm satsning. Vi har ökat budgetutrymmet för olika typer av åtgärder med totalt 28 procent. Där finns också en stor ökning för trafiksäkerhetsåtgärder.

När det gäller det som ledamoten undrade specifikt över – det som frivilligorganisationer kan ansöka om – tycker jag att dessa organisationer gör ett viktigt arbete. De har också möjlighet att få pengar från olika typer av finansiering. Ytterligare ett sätt att få pengar är till exempel den skyltfond som finns. Alla som ansöker om en egen registreringsskylt betalar 6 250 kronor, varav den största delen går till just trafiksäkerhetsarbete.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Varje dag ger vi oss ut i trafiken. Vi ger oss ut till fots, på cykel eller i kollektivtrafiken eller sätter oss själva bakom ratten. För de flesta av oss är det en självklar del av vardagen – något vi gör nästan utan att tänka på det. Trafiken är dock inte bara ett transportsystem utan också en av de platser där våra val får allra störst konsekvenser.

Trafiksäkerhet är i grunden något mycket enkelt men samtidigt väldigt stort. Det handlar om rätten att komma fram levande. Det handlar om rätten för barn att gå till skolan utan att vara rädda och rätten för föräldrar att komma hem efter jobbet. Det handlar om rätten att inte förlora sitt liv på grund av en olycka som hade kunnat undvikas.

Trafiksäkerhetsarbetet förenar oss politiska partier i viljan att skapa så trygga förutsättningar som möjligt för att man ska kunna färdas tryggt ute i trafiken oavsett hur man tar sig fram. Sverige är ett av världens föregångsländer inom trafiksäkerhet, och vi står med bred uppslutning bakom nollvisionen, med målsättningen att ingen ska dö eller skadas allvarligt i trafiken. Statistiken går åt rätt håll när fler och fler åtgärder vidtas nationellt för att nå målet. Men vi är inte där.

Varje år skadas och omkommer människor i trafiken. Bakom varje siffra finns en människa, en familj, vänner, en skolklass, arbetskamrater, en hel by. Liv kan förändras på ett ögonblick, och därför får trafiksäkerhet aldrig reduceras till statistik eller regler på ett papper. Det handlar i grund och botten om ansvar, vårt ansvar för varandra.

Fru talman! Under mandatperioden har vi tagit beslut här i kammaren som bidrar till att fler ska kunna komma tryggt hem. Det handlar bland annat om en historisk satsning på vägunderhåll, med beprövade metoder för att jobba av underhållsskulden – något som borde ha tagits tag i för länge sedan.

Vidare har vi äntligen fått en lag om bilbälte i Atraktorer. Det borde alltid ha varit självklart.

Dessutom har fler vägar fått mitträcke, vilket hindrar att fordon kommer över i fel körriktning. Det har också blivit fler stigningsfält runt om i landet, vilket underlättar ett smidigt trafikflöde och helt undanröjer risken för farliga omkörningar av exempelvis tung trafik. Det har även tillkommit rondeller på platser som har varit olycksdrabbade, och fler cykelvägar har separerats från gatan.

Vidare har kamerasystemet utökats på särskilt utvalda vägsträckor, och vi ser en utveckling med geofencing och fler viltstaket för att hålla viltet och trafiken isär.

Det har också blivit förbjudet att använda mobiltelefonen medan man kör.

Våra fordon blir allt säkrare att färdas i tack vare bland annat trötthetsvarnare och varning om man kör för nära mittlinjen.

Forskningen går äntligen framåt när det gäller olika bältesmodeller så att en manlig respektive en kvinnlig kropp kan skyddas på rätt sätt. Trepunktsbältet är annars den enskilt största bidragande orsaken till minskad dödlighet för dem som åker bil.

Jag hoppas att nästa stora insats, även för oskyddade trafikanter, blir självkörande fordon. Forskningen har ju tagit fart, och Nacka har sedan en tid tillbaka ett pilotprojekt för självkörande fordon. Jag ser verkligen fram emot att utvecklingen här bidrar till att drastiskt dra ned olyckstalen.

Fru talman! Mycket kan vi göra ur ett lagstiftande perspektiv, men en hel del landar sedan i kommunernas arbete med både befintligt vägnät och hur man planerar nybyggnation för att inte skapa faror och fientliga miljöer i onödan.

Till syvende och sist kokar ändå mycket ned till det personliga ansvaret och hur jag beter mig när jag är i trafiken, hur jag framför mitt fordon och vilka risker jag utsätter mig själv och mina medtrafikanter för.

Det handlar till exempel om att alkohol och droger inte hör hemma i trafiken vare sig på land eller till sjöss. Alkobommar, ett effektivt och enkelt användande av mer generellt alkolås eller andra avläsningsmetoder som gör att man inte kan komma iväg om omdömet är grumlat av alkohol eller droger så att man själv inte fattar vilken idiotisk idé det vore att framföra ett fordon är insatser som är välkomna och gör skillnad. Här har även trafikpolisen ett viktigt jobb att göra för att hålla vägarna trygga.

Vi lever i en tid när mobiltelefonen har blivit en ständig följeslagare. Ett meddelande eller en notis får en att kasta en snabb blick på skärmen. Men tre sekunder utan uppmärksamhet i 90 kilometer i timmen innebär att bilen rullat 75 meter helt utan kontroll. Tänk er, en hel fotbollsplan, i blindo! Att använda mobilen i trafiken är inte ett litet misstag; det är ett medvetet risktagande. Inte kan det spela någon roll när ingen ser mig, tänker nog många svenskar.

Här är regelefterlevnaden avgörande, inte hur många spaltmeter vi skriver i dokument. Att tidigt prata med barn om trafikvett och att öva mycket i lugn och ro är därför viktigt. Trafiksäkerhet innebär bland annat att ställa sig frågorna: Hur beter jag mig i trafiken? Visar jag hänsyn? Är jag en förebild? Följer jag reglerna även när ingen ser mig? Tänker jag på hur mitt beteende påverkar andra?

Med barn i bilen gör vi ofta det självklara. Vi spänner fast dem, saktar ned och kör försiktigt. Men alltför ofta glömmer vi eller struntar i samma försiktighet när det gäller oss själva eller andra vuxna. Att köra säkert är inte ett tecken på svaghet eller osäkerhet. Tvärtom är det ett tecken på mognad, respekt och ansvar. Det är ett sätt att visa att vi värderar människoliv högre än bekvämlighet och några minuter hit eller dit.

Reflexväst på, annars syns du inte! Och visst är väl cykelhjälm bra mycket coolare än en krossad skalle när olyckan är framme.

Fru talman! Apropå när olyckan är framme har hela vårt avlånga land blåljuspersonal som rycker ut till en plats och en situation som de allra flesta gör sitt yttersta för att undvika. Men vi får nu rapport efter rapport om ett katastrofalt läge där brandmännen blir färre och färre – trots att vi borde hörsamma Carl-Oskar Bohlin, minister för civilt försvar, vad gäller vikten av att ta ansvar för uppbyggnaden av Sveriges civila beredskap.

I en interpellationsdebatt för någon vecka sedan kunde vi höra hur man ska rekrytera fler brandmän och göra yrket mer attraktivt. Det är viktigt, för tyvärr blir de som sagt bara färre – inte för att de inte längre drömmer om att få vara superhjältar utan för att SKR och Kommunal fortfarande inte har förstått att svenska brandmän likt sina kollegor i andra EU-länder vill ha möjlighet att jobba flexibla dygnspass med goda återhämtningsmöjligheter året om. Ja, jag menar året om, inte bara när arbetsgivaren tycker att det passar för att få ihop sommarsemestern.

Jag vet inte om det är överimplementeringar och felaktiga tolkningar som är värst eller avsaknaden av viljan att lösa det man har ställt till med. Moderaternas EU-parlamentariker Tomas Tobé med flera har sedan länge påvisat att detta inte är EU-regelverkets fel och att ingen heller kommer att tacka Sverige för att vi gör något andra inte gör bara för att vi tror att vi gör rätt och att det inte finns andra sätt; det gör det.

Jag får ont i magen på riktigt när Marcus Aronsson med flera engagerade brandmän från hela landet skickar artikel på artikel och mejl på mejl som visar läget i Sverige. Till exempel handlar lunchrumsdiskussionen på Nyköpings brandstation om viljan att göra något annat, allt på grund av ett formaliafel. Detta gäller brandmän från hela landet. Peter, Stephanie, Emelie, Robert, Karin, Christer, Mattias, Robin och Magnus, ja, listan kan göras smärtsamt lång över dem som inte vill mer och som byter karriär. De slutar med något Sverige har brist på och som de är ruggigt skickliga på bara för att det finns folkvalda och fackliga företrädare som inte kan ta en prestigeförlust.

Ibland blir det inte som man har hoppats eller trott. Ibland blir det till och med fel. Men vet ni vad? Det är inte farligt. Då ber man om ursäkt och rättar till det så att det blir rätt. Jag skäms över att dessa beslutsfattare inte med gemensam kraft har löst problemet utan i stället uppvisar total tondövhet och arrogans. Det duger verkligen inte.

Den 13 september är det val, och trygghetsskaparna inom Blåljussverige har alla var sin röst. Tillsammans med sina anhöriga och alla andra som påverkas är de många. Jag hoppas att de använder sin röst för att visa att Sverige ska vara ett frihetligt, trygghetsskapande land som tror på människor och kompetens där alla inte måste vara i samma fack eller vara lika och att man står upp för friheten. Då kanske det just nu Sstyrda SKR och Kommunal kan vakna till, ta varandra i hand och äntligen lyssna till dem vars intressen de är valda att företräda. Den 13 september, here we go! Det är inte ord utan handling som räknas.

(Applåder)

Fru talman! Jag hör att ledamoten är glad över att den moderatledda regeringen har sett till att vi nu har bälteskrav, och det är jag glad över att vi har samsyn om.

Ledamoten tog upp i ett tidigare replikskifte i denna debatt att fler parametrar borde lyftas in i nollvisionen. Jag hann inte svara på den delen. Men för oss är det viktigt att nollvisionen är tydlig och att vi har mätbarhet i de mål vi har. Vi ser ju de arbetsinsatser som görs – Trafikverket, Transportstyrelsen och Trafikanalys arbetar systematiskt med just analyser för att utveckla trafiksäkerheten. Ska man då lyfta in mer och bredda nollvisionen till att gälla allt?

Det här är absolut viktiga frågor, men de hör hemma också inom miljöpolitiken. För vår del renodlar vi hellre. Då kan vi också hela tiden följa upp utifrån en och samma målsättning och med samma parametrar så som vi har kunnat göra. Det innebär att vi får fortsatt mätbarhet och slipper förlora fokus, som vi riskerar att göra om det blir för breddat.

Det är mitt svar på ledamotens tidigare fråga.

Fru talman! Tack, ledamoten, för anförandet!

Ledamoten säger sig vara angelägen om att nå målen, vilket regeringen med Moderaterna i spetsen välkomnar. Det är gemensamma insatser mot målen som är avgörande. Men mål i all ära – det är aktiva handlingar som leder till måluppfyllelse, inte alltid önskningar.

Med detta i åtanke skulle jag vilja fråga hur det kommer sig att ledamotens parti Socialdemokraterna till exempel inte har gått från ord till handling tidigare genom att lagstifta om bälteskrav för våra mest utsatta unga förare som färdas övande ute i trafiken eller genom att prioritera underhåll för att våra vägar ska vara i så bra skick att olyckor undviks. Det är framför allt tvåhjuliga fordon med, återigen, de mest oskyddade trafikanterna som riskerar att köra i ett större eller mindre potthål och därmed drabbas av en olycka.

Mål är viktigt, men handling är viktigare.

Fru talman! Det finns som sagt ingen quickfix. När det gäller de åtgärder vi arbetar med lyfte jag fram en i mitt anförande, nämligen bälte i Atraktorer. Jag vill inte ens tänka på hur många liv vi hade kunnat rädda om detta beslut hade fattats betydligt tidigare.

Teknikutvecklingen ger möjlighet att färdas mer skyddat och säkert i de fordon vi har, och när det gäller självkörande fordon är utvecklingen kanske inte lavinartad men väldigt snabb.

Jag är övertygad om att alla dessa bitar tillsammans är viktiga steg för att nå målsättningen. Det blir tryggare och säkrare i trafiken. Det gäller också att förhindra självmord i och genom trafik.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Jag tror inte att det finns någon quickfix för att nå målet. Men målet är oerhört viktigt, och vi behöver arbeta med många bitar för att nå dit. Teknikutvecklingen, med bland annat säkrare fordon, bidrar. Rätt hastighet är också viktigt och en sådan enkel sak som mitträffling, som ger trafikanter på väg över på fel sida möjlighet att korrigera sin körning. Hoppskydd är också otroligt viktigt för att förhindra självmord i trafiken. Varje bit behövs för att vi ska kunna nå målsättningen.

Fru talman! Ännu en gång har vi möjligheten att här i kammaren belysa vikten av trafiksäkerhet, ett område där målsättningen för en gångs skull är något som vi är eniga om mellan de politiska partierna. Vi vill ju alla se att ingen ska dödas eller skadas allvarligt i trafiken.

Mycket arbete har gjorts genom åren där vi har prioriterat tillsammans, vilket har lett till att Sverige och Danmark nu är de länder som har den lägsta trafikdödligheten i EU. Livet är skört, och vår moderatledda regering är tydlig med våra prioriteringar: Det är underhåll och säkerhet som gäller.

Underhåll av vägnätet är viktigt för att minska risken för potthål som brutalt kan sätta stopp för tvåhjuliga fordon. Fler sträckor med viltstängsel minskar risken för olyckor när viltet vandrar fritt. Med mitträcken ser vi till att fordon inte hamnar på fel sida av vägen, och stigningsfält och två-plus-ett-väg gör att omkörningar av långsamgående eller tung trafik blir säkrare. Risken minskar också för beteenden som utsätter andra för onödig fara.

Jag är stolt över det arbete som många har bidragit till för att rädda vår dispens på EU-nivå för A-traktorn, vilket skedde nyligen. För ungdomar, framför allt på landsbygden där tunnelbanan mest ses på film och kollektivtrafiken varken är särskilt utbredd eller kollektiv, ger A-traktorn eller motsvarande fordon en frihet som ofta är hett efterlängtad och som dessutom många gånger hjälper till i familjepusslet. Att vi nu har lag på bälte känns självklart, och jag har faktiskt lite svårt att förstå varför det inte har varit så tidigare.

Vi har dock fortfarande ett arbete att göra med att se över trafikutbildningen. Att säkerhetsdelen är av stor vikt är oomstritt, men däremot ser jag fram emot att titta på om det verkligen är rimligt att den som planerar att framföra ett fyrhjuligt fordon bara övar och kör upp på ett tvåhjuligt. Likaså är kvaliteten på trafikskolorna av största vikt för att unga förare ska vara trygga och säkra och ha så mycket högkvalitativ kunskap som möjligt när de ger sig ut och övar på att bli riktigt skickliga förare. Trafikskolorna spelar en viktig roll, och kvaliteten på dessa och kontrollen som gör att vi får bort aktörer som inte håller måttet är ännu en viktig del i att unga förare bidrar till trafiksäkerhetsarbetet och själva kan vara föredömen i trafiken.

Fru talman! För två år sedan debatterade vi trafiksäkerhet här på vårkanten. Jag berättade om fasan jag hade när jag var liten över att se Olyckan på tv. Förra året hade vi precis ställts inför chocken att parterna med arbetsgivare och fack inte lyssnade på Blåljussveriges larm om vikten av flexibla arbetstider med möjlighet till dygnspass i schemat och med kompensatorisk ledighet som följd, som gör att de, när de riktigt jobbiga olyckorna är framme, har möjlighet till flexibla byten, avlastning, samtalsstöd och några dagar för att preppa och vara redo igen. Det är viktigt på riktigt.

Klippet från förra årets trafiksäkerhetsdebatt har visats hela 168 000 gånger. Att nå ut i mediebruset är verkligen inte allt, men det säger någonting om hur viktigt det här är för en hel yrkeskår av superhjältar. De förtjänar att lyssnas på.

Jag vill att vi oavsett partifärg, ålder, kön eller bakgrund ska kunna lita på att Räddningssverige är en viktig del i trafiksäkerhetsarbetet och fungerar när olyckan är framme. Det är väl ändå inte mer än rätt att dessa vardagshjältar i vårt avlånga land också får känna att vi finns där för dem, att vi lyssnar, tar till oss, vänder och vrider på frågorna och ser möjligheter i stället för att skapa hinder? Framför allt bör vi över partigränserna se till att med sunt förnuft i stället för prestige våga lyssna på riktigt, ta till oss kunskapen och göra det vi borde brinna för – nämligen att lösa verkliga problem i stället för att skapa nya. Det är vad engagemang och politiskt ledarskap handlar om.

Som moderat tror jag på ansvar och frihet och att system inte ska hindra människor från att välja hur de vill leva sina liv. I stället ska vi skapa trygga möjligheter. Den inställningen delar jag med många, bland andra vår Europaparlamentariker Tobé, som hållit den svenska fanan högt och tydligt påvisat att det inte är EU som hindrar oss i Sverige från att bestämma arbetstider utan vi själva som äger våra beslut. Det är också någonting brandmän som Marcus Aronsson tillsammans med många kollegor runt om i landet drivit på för att belysa under det gångna året. Hatten av för att de inte ger upp utan fortfarande står kvar och fortfarande är att lita på!

Beslut och intentioner i all ära, men det blir inte alltid som man har tänkt. Det är faktiskt inte farligt att säga högt att det vi beslutade blev fel, men att vi har lyssnat och ska göra allt i vår makt för att göra om och göra rätt. Här står vi nu, med en varm och härlig sommar framför oss, där räddningstjänsten runt om i landet har fått dispens från sitt eget avtal och får jobba precis som de önskar. Det är en verkligt bra början till att leda oss framåt, tillbaka till det Sverige där räddningstjänst och ambulanskår står på ungdomarnas önskelista över framtida arbetsgivare.

Att vilja, våga och välja är grunden för beslutsfattande. Jag lovar att göra allt i min makt för att fortsätta lyfta de verkliga problemen. Landets superhjältar inom räddningstjänst, ambulans och sjukvård rycker ut dit ingen annan önskar gå och sträcker ut handen när vi medmänniskor är som mest sårbara och svaga. När de nu inte litar på systemet, att deras eget fackförbund driver deras sak eller att deras arbetsgivare lyssnar och försöker hitta flexibla lösningar, ska de inte behöva tvivla på vårt stöd och våra intentioner.

Fru talman! Trafiksäkerhet är mångfasetterat. Varje part har sin del, och helheten blir summan av vad var och en bidrar med. Moderna system för hastighetsbegränsningar i bilen, mitträcken som skapar trygga mötesfria körfält, alkolås, varningssystem för trötthet och autonom körning är bara några exempel på åtgärder och innovationer som bidrar till att göra våra vägar säkrare.

Genom att utbilda våra barn i trafiksäkerhet från en tidig ålder och genom att fortsätta sprida medvetenheten om riskerna med osäkra beteenden på väg kan vi skapa en generation av säkrare förare och fotgängare. Men allra viktigast är att vi tar personligt ansvar för vår och andras säkerhet.

Jag yrkar bifall till förslagen i betänkandet och vill avsluta med ett litet reklaminslag. Ljumma kvällar väntar med en promenad eller cykeltur i skymningen. Glöm då inte reflexvästen! Det är världens enklaste, bästa och billigaste livförsäkring för oskyddade trafikanter. Jag önskar talmannen med medarbetare, kollegorna och trafikutskottets kansli en fin sommar. Jag vill tacka för gott samarbete under riksdagsåret. Glöm inte att njuta av tiden vi har framför oss! Av 100 sommardagar har vi 96 kvar.

(Applåder)

I detta anförande instämde Sten Bergheden, Ann-Charlotte Hammar Johnsson, David Josefsson, Johanna Rantsi och Oskar Svärd (alla M).

(forts. § 15)

Herr talman! För en vecka sedan kom ett riktigt glatt besked: Västflyg tar i samverkan med flera aktörer ett viktigt steg i att knyta samman Växjö och Bromma med direktflyg. I dag kom ännu ett oerhört efterlängtat och glatt besked: Visby får åter direktflyg till Bromma, även det i samverkan med aktörer på ön som ser både att det är viktigt att invånare, personal och kunder kan resa snabbt och smidigt in och ut från ön och att turismen är livsviktig för att näringslivet ska må bra och frodas året om.

Genom dessa glada besked knyts landet samman, och med satsningar på inrikesflyget ser vi åter aktivitet på Bromma som kortar ledtiden. Bara min resa till ön, från dörr till dörr, kortas med hälften – hälften!

Här ser vi samverkan när den är som allra bäst, och nu gäller det att samhället sluter upp. Jag skulle vilja höra infrastrukturministerns syn på dessa senaste samarbetsprojekt, som lyfter svenskt inrikesflyg.

Fru talman! Det är ökad trängsel. Det är dåligt för klimatet. Det är dessutom näst intill omöjligt att nå kollektivtrafikmålsättningen. Det blir mindre, sämre och dyrare utbud. Detta är inte direkt lätt att sälja in. Stockholm har tidigare, under moderat ledarskap, burit fanan högt i fråga om att vara en motor i Kollektivtrafiksverige genom att satsa på trygghet och tillgänglighet.

Jag undrar vilka medskick ministern skulle vilja göra till det rödgröna regionstyret för att de ska förstå vikten av att vara med och bidra till ett ökat kollektivt resande.

Fru talman! Min fråga går till infrastrukturministern.

Jag vet att kollektivtrafik är en viktig del när det gäller att kunna förflytta många människor smidigt och klimatsmart. Vi vet också att förutsättningarna för en effektiv kollektivtrafik ser väldigt olika ut i landet. Särskilt bra är förutsättningarna i till exempel Stockholm, där över 60 procent av Sveriges kollektivtrafik finns.

Mot denna bakgrund blir jag orolig när det S-ledda styret i Stockholm har fattat beslut som försvårar och förhindrar för stora mängder människor att pendla smidigt. Det handlar bland annat om indragna linjer, som gör att till exempel småbarnsfamiljen i Norra Djurgårdsstaden inte får vardagen att gå ihop. Det leder i sin tur till att de införskaffar en bil – eller kanske en bil till. Det ger ökad trängsel, och det är dåligt för klimatet.

Jag skulle vilja höra ministerns syn på möjligheten att nå målsättningen om ett ökat kollektivt resande när S, V, C och MP drar in på utbudet där det är som mest gynnsamt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Järnvägs- och kollektivtrafikfrågor

Herr talman! Jag tackar återigen ledamoten för viktiga frågor.

Att vi som moderater lägger stor vikt vid upphandlingen av Gotlandstrafiken tror jag inte har gått någon förbi. Vi kommer också att följa frågan väldigt nogsamt på samma sätt som vi har gjort under de senaste åren, då vi på grund av till exempel drivmedelspriser har kunnat hjälpa till med ett extra stöd från staten. Jag tycker egentligen inte att det är så det ska vara uppbyggt från första början, men med en oberäknelig marknad för drivmedelspriser är det den situationen vi hamnar i.

Vi kommer dock att följa det här väldigt nogsamt, och jag skulle gärna se att vi framgent arbetar fram en öpolitik. Jag vet att många andra länder med situationer liknande vår har en sådan. Även om vi hos oss bara har en region medan andra länder har betydligt fler skulle vi kunna ta till oss och lära av hur man arbetar med det här i andra länder.

Som ledamoten lyfter ser jag också möjligheten för idrottslag att självklart kunna både mötas på ön och på fastlandet. Jag har själv åkt över med vår äldsta dotter för att spela innebandy i damserien. Däremot hade jag verkligen välkomnat det jag saknar nu, nämligen den smidighet det innebar att flyga från Bromma till Visby. Det är någonting jag saknar. Jag ser att tiden för att ta sig till och från ön har fördubblats i och med att man behöver resa via Arlanda. Där har vi alltså verkligen ett arbete att göra.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för möjligheten att fördjupa mig i dessa frågor.

Jag väljer att börja i verktyg till kommunerna. Jag tycker att det är oerhört viktigt att beslut fattas så nära individen som möjligt, och därför tycker jag att det är viktigt att våra kommuner och regioner har möjlighet att lägga beställningar utifrån hur just deras studie- och arbetsmarknadspendlingsmönster ser ut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Järnvägs- och kollektivtrafikfrågor

Förutsättningen för att de ska kunna göra det är att de har en sund ekonomi. Där anser jag att vårt ansvar här i kammaren är att lägga en budget för hela landet som gör att så mycket pengar som möjligt kan finnas ute i kommuner och regioner så att de kan fatta de här, för sina invånare högst avgörande, besluten.

När det kommer till det här med fyra av tio resor ser vi moderater att landet är avlångt och har olika förutsättningar. För att vi ska nå upp till den målsättningen i hela landet kommer fler resor att behöva vara kollektiva i vissa områden, till exempel i storstäderna. Där ser jag hur mina kamrater som styrde Stockholm under den förra mandatperioden hade en väldigt hög målsättning gällande hur stor andel av resandet som ska ske med kollektivtrafik. Vi såg då att sex av tio resor gjordes med kollektivtrafik. Jag är oerhört oroad över det nuvarande styret, som har dragit ned antalet busslinjer och antalet tåglinjer. Det motverkar ju möjligheten att resa kollektivt.

När det kommer till färdtjänsten är jag inte alls främmande för att lyfta den frågan ytterligare. Jag ser att vi har en bred majoritet i kammaren för synen att det är en självklar frihetsfråga.

Herr talman! I betänkandet är flera stora frågor bearbetade tillsammans. En av dessa är den som gjorde att jag över huvud taget valde att engagera mig i politiken: kollektivtrafik. Varför det? Jo, för att detta är en synnerligen hård fråga som samtidigt är så mjuk det bara går och som betyder något varje dag i vardagen.

Kollektivtrafiken är en av samhällets viktigaste funktioner. Den ger människor möjlighet att ta sig till och från jobb och skola, minskar trängseln på våra vägar och spelar en avgörande roll i den gröna omställningen.

För många är kollektivtrafiken en nödvändighet. Det är den som gör att vi får vardagen att gå ihop. En väl fungerande kollektivtrafik kan vara skillnaden mellan att det blir en helt fantastisk dag och att allt ställs på sin spets.

Resandet ser olika ut över landet – och ska så få göra – därför att landet är långt och på vissa håll lika olikt som det på andra håll är likt. Några parametrar är dock desamma, till exempel förväntan på att det jag planerar för ska fungera i så stor utsträckning som möjligt och att ju fler resor som blir av med ett kollektivt resande, desto bättre är det för miljön.

Att fler ska kunna resa med en väl fungerande kollektivtrafik borde därmed vara en självklar målsättning. Att resorna ska vara trygga, punktliga och prisvärda borde vara en självklarhet.

Herr talman! För att kollektivtrafiken ska vara pålitlig och attraktiv krävs långsiktighet, ansvar och ekonomisk ordning och reda. Ansvar och sund ekonomi skapar förutsättningar. Det krävs politiker som tar ansvar för att prioritera det underhåll och den utveckling som krävs i vårt bassystem av infrastruktur för att kollektivtrafiken ska kunna fungera och leverera det vi förväntar oss. Det krävs för att bussar ska kunna åka tryggt på vägnätet, för att tåget ska ha en fungerande räls med ett signalsystem som inte ställer pendlarna stilla i rusningstrafik och för att den sjöburna trafiken ska se en positiv utveckling för framtiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Järnvägs- och kollektivtrafikfrågor

Med prioritering som sätter resenären i centrum, med trafik som går och kommer fram i tid och med avgångar på efterfrågade tider byggs ett attraktivt och klimatsmart resande.

Ansvaret för att lägga beställningar för kollektivtrafiken ligger på regionerna, där till exempel Christoffer Öqvist, regionstyrelsens ordförande i Sörmland, och Anna Jähnke, regionråd i Skåne, tillsammans med sina lagkamrater har bäst kunskap om hur just deras studie- och arbetspendlingsmönster ser ut, med närhet till sina invånare och därmed kunskap om hur man kan lägga beställningar som prioriterar just det som är mest effektivt för att öka möjligheten till ett sömlöst resande från port till port i deras regioner.

Herr talman! Moderaternas målsättning är en pålitlig, trygg och tillgänglig kollektivtrafik. Nationellt arbetar vi för att säkra robusthet och förutsättningar för en punktlig järnväg genom historiskt höga satsningar på underhåll och modernisering med en målsättning om ett minskat krångel så att det blir enklare att resa kollektivt i hela landet. Vi arbetar för att stärka tryggheten genom att ge kommuner och regioner bättre verktyg för att öka säkerheten både i bussar och på tåg.

Det här är en viktig del i samhällskontraktet, som om det inte fungerar slår hårt mot alla som är beroende av kollektivtrafiken. Pendlarna riskerar att få längre restider, vilket gör att man kanske inte hinner hem till dagishämtning. Elever får svårare att ta sig till skolan och riskerar att missa viktiga moment i sin utbildning. Äldre och personer med funktionsnedsättning får sämre möjligheter att röra sig fritt. Och vad blir konsekvensen? Jo, att vissa resor inte alls blir av, vilket minskar individens frihet, eller att fler väljer bilen för att kollektivtrafiken inte längre är ett fungerande alternativ. Det är dåligt för individen och dåligt för klimatet.

Med en service som fungerar, när beställningen levererar, med sömlösa resor där pendlarparkeringen finns nära för att man enkelt ska kunna ta nästa färdmedel när bilen inte längre är högsta prio, med en komfort som gör att resan kan användas till arbete om man så önskar eller kanske återhämtning och planering av dagen om man så önskar är kollektivtrafiken ett oslagbart konkurrenskraftigt alternativ för resan.

Vid mina många skolklassbesök kommer ungdomarna ofta med inspel kring just kollektivtrafik. Det kan vara hur viktigt det är för jämställdheten att det kollektiva resandet upplevs tryggt, även när man sent en kväll ska åka hem från innebandyträningen i Strängnäs, och hur mycket man uppskattar de trygghetsvärdar och kameror som gör det svårare för den som har ont uppsåt att gömma sig och göra dumheter i det offentliga rummet när vi reser tillsammans.

Kollektivtrafiken ser dock väldigt olika ut över landet och behöver så göra för att kunna leverera efter förväntan. Med fler som erbjuder en flexibel service i områden där kollektivtrafiken inte är lika utbredd som i storstäderna är samverkan mellan exempelvis anropsstyrd trafik, delningstjänster, färdtjänst, taxi och skolskjuts en väg mot ett ökat utbud även i mer glesbefolkade områden.

Gotlandstrafiken har en särställning i landets infrastruktur, då ingen annan region ser sin motorväg till grannkommunen eller huvudstaden öppen bara några få gånger per dygn. Det ställer stora krav på beställning och utförande för att det sömlösa resandet ska kunna leverera både invånare, besöksnäringen och varor till och från ön både till ett rimligt pris och på en tid som är attraktiv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Järnvägs- och kollektivtrafikfrågor

Här ligger stor vikt på hur vi ser på såväl ansvaret att binda samman landet för att vara just konkurrenskraftiga som hur vi skapar förutsättningar för näringslivet att blomstra, ger förutsättningar för såväl inhemsk som utländsk turism och, inte mindre viktigt, hur godset kan förflyttas snabbt och prisvärt. Detta är en av grundpelarna i att vara en attraktiv region för boende och att skapa underlag för regionens möjligheter att göra prioriteringar i en sund ekonomi.

Färjan, tåget och bussen behöver dessutom över hela landet vara uptodate, med uppkoppling som gör att den tid resan innebär kan ge kvalitet i valfriheten när det gäller hur du spenderar din tid. Just så blir kollektivtrafiken ett än mer attraktivt val för resan.

Just så får vi också fler att bidra till omställningen där så är möjligt – där färdtjänst är en fråga om frihet, där epans trygga parkering vid tågstationen är en fråga om frihet, där båtens trygga färd är en fråga om frihet och där resan för den som ännu ej har fått körkort är en fråga om frihet.

Kollektivtrafik är en hård men sannerligen mjuk fråga i livet som kokar ned till just frihet – frihet att leva, uppleva och utvecklas.

Herr talman! Vi moderater vill återinföra möjligheten till dygnspass för Blåljussverige. Upplägget att arbeta mycket i korta perioder och sedan kompenseras med ledighet i direkt anslutning är vad branschen vill ha. Det är så man vill jobba, och det är så man har sett till att ha några av Sveriges lägsta sjukskrivningstal. Det är ett kostnadseffektivt arbetssätt, och det är just så våra blåljushjältar ges bäst möjlighet till stöd, hjälp och återhämtning efter tuffa insatser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Moderaternas EU-parlamentariker Tomas Tobé är tydlig med att vi kommer att arbeta med frågan på högsta nivå. Men redan här och nu behöver vi få till stånd lättnader som skapar frihet - mer än bara dispensansökningar för semesterperioder - för att vårt land inte ska förlora viktig kompetens och i kris riskera att vara sämre rustat.

Min fråga går till ministern för civilt försvar: Hur kan vi hjälpas åt att rädda och stärka den framgångsrika svenska modellen för räddningstjänsten?