Ann-Sofie Lifvenhage (M) om (forts. från § 13) Trafiksäkerhet (forts. TU14)

Fru talman! Betänkandet om trafiksäkerhet behandlar en rad viktiga frågor. Jag vill i dag lyfta fram några särskilt prioriterade områden där utvecklingen enligt min uppfattning går åt fel håll eller kanske inte tillräckligt snabbt framåt. Här har regeringen ett tydligt ansvar att agera.

Vi i Socialdemokraterna står bakom samtliga våra reservationer i betänkandet, men vi yrkar bifall endast till reservation 1 under punkt 1 om nollvisionen och reservation 6 under punkt 4 om insatser mot alkohol och droger i trafiken.

Fru talman! En säker trafikmiljö är en gemensam angelägenhet. Regering och riksdag har ett särskilt och stort ansvar, men också andra myndigheter, organisationer och vi som enskilda trafikanter och invånare spelar en avgörande roll.

Sverige är nationellt erkänt som ett föregångsland inom trafiksäkerhet. Vi har EU:s lägsta trafikdödlighet. Nollvisionen har bidragit till det, och den har inspirerat världen.

Det systematiska och förebyggande arbetet har varit avgörande, med säkrare fordon, bättre vägar, trafiksäkerhetskameror och utbildning. Trafikverket har sedan 2019 samordnat ett omfattande arbete genom aktionsplanen för säker vägtrafik. Mellan 2022 och 2025 omfattar den 250 åtgärder där frågor som rätt hastighet och nykter trafik är några delområden.

Men, fru talman, trots allt detta goda arbete är det inte tillräckligt. Etappmålen för 2030 är i fara. Den tidigare, socialdemokratiskt ledda regeringen beslutade 2020 om ett nytt etappmål: att halvera antalet omkomna i alla trafikslag fram till 2030 samt att minska antalet allvarligt skadade med minst 25 procent. För vägtrafiken innebär det att antalet omkomna inte får överstiga 133 personer år 2030, som jag sa tidigare, men under 2024 omkom 210 personer, enligt Trafikverkets egen statistik. Det visar att vi har en bit kvar att gå.

Transportstyrelsens uppföljning visar dessutom att nuvarande utvecklingstakt inte räcker. Fler måste göra mer om vi ska nå målen. Det behövs ett politiskt ledarskap som prioriterar trafiksäkerheten. Trafiken skadar inte bara människor i form av olyckor, utan den orsakar också död och sjukdom genom partiklar, buller och utsläpp. IVL Svenska Miljöinstitutet har visat att närmare 7 000 personer i Sverige dör i förtid varje år till följd av dålig luftkvalitet. Det är många fler än som dör i själva trafiken.

Transportsektorn står för nära en tredjedel av Sveriges utsläpp, och 2024 ökade utsläppen från vägtrafiken med hela 18 procent, enligt Trafikverkets redovisning. Därför menar vi socialdemokrater att nollvisionen behöver utvecklas. Vi vill se ett ambitiöst mål för att även minska antalet som dödas av trafiken, inte bara i trafiken.

Säkerheten för dem som arbetar vid vägarna förtjänar mer uppmärksamhet. En undersökning från 2024 från fackförbundet Seko visar att hela 89 procent av de medlemmar som svarat på enkäten – närmare 1 000 medlemmar – känner oro för sin egen säkerhet när de arbetar på eller vid väg. Det är helt oacceptabelt. Det är alldeles för många bilförare som kör för fort, som är vårdslösa och som inte tar nödvändig hänsyn.

Regeringen måste ta detta på största allvar. De som möjliggör vår tillgång till fungerande vägar och infrastruktur ska kunna känna sig trygga på jobbet. De ska kunna komma hem efter jobbet. Handlingsplanen för ökad säkerhet måste genomföras och utvecklas. Regeringen behöver därför överväga skärpta straff, ökad bevakning och fler inspektioner av Arbetsmiljöverket.

Fru talman! Att minska rattfylleri är en av de mest effektiva åtgärderna för att rädda liv. Vi behöver därför ge polisen bättre verktyg för att upptäcka drogpåverkade förare, precis som de redan har i dag vid alkoholpåverkan. Därför är det positivt att försöksverksamheten med rutinmässiga ögonundersökningar har införts. Fler kontroller ska kunna genomföras även utan konkret misstanke om brott, på samma sätt som för utandningsprov för alkohol. Det handlar om trygghet, förebyggande arbete och trafiksäkerhet.

Fru talman! Jag har lyft upp detta förut, men jag tycker att det förtjänar att sägas igen: Trafiksäkerhet är också en jämställdhetsfråga. I budgetpropositionen för 2025 konstaterar regeringen att kvinnor upplever transportsystemet som mer otryggt än män. Män är samtidigt kraftigt överrepresenterade både bland förare som kör onyktra och bland dem som omkommer i trafiken.

Trafikverket har sedan 2022 haft ett uppdrag att jämställdhetsintegrera trafiksäkerhetsarbetet. Det är viktigt att detta perspektiv blir en självklar del i all långsiktig planering av transportinfrastrukturen, även efter det att uppdraget avslutas 2025.

Ett konkret exempel är krocksäkerheten. År 2023 presenterades världens första krockdocka som representerar kvinnlig anatomi, framtagen under ledning av professor Astrid Linder vid VTI. Det är ett stort steg, men det är inte rimligt att bilsäkerhet i decennier har utgått från att alla förare är män. Vi vill att regeringen genom Transportstyrelsen ska driva på för att ändra reglerna inom FN:s ekonomiska kommission för Europa så att både manliga och kvinnliga krockdockor används i tester. Eller som professor Astrid Linder själv uttrycker det: Det är svårt att säga hur lång tid det tar, men det är ett betydligt mindre steg än att ge kvinnor rösträtt.

Fru talman! Arbetet för trafiksäkerhet måste intensifieras. Regeringen måste ta ett större ansvar, ge tydligare prioriteringar och säkra att vi har rätt verktyg, rätt lagstiftning och rätt målbild. Det handlar om människors liv.

(Applåder)

Fru talman! Vi välkomnar alla de förändringar som är gjorda på trafiksäkerhetsområdet när det gäller Atraktorer; det vill jag vara tydlig med.

Jag vill också säga att den nationella plan som gäller ännu ett tag utgår från satsningar på trafiksäkerhet. Det är ingen önskelista. Man behöver ha tydliga mål för att lite grann orientera sig om vart man är på väg. Utifrån de målen behöver man sedan ta fram handlingsplaner och insatser som gör att man kan räkna med att nå målen. Det gör inte den nuvarande regeringen. Med det arbete som regeringen nu bedriver kommer man inte att nå målen.

Jag kommer att tänka på Alice i Underlandet, fru talman. Jag vet inte om det verkligen är så det står i boken, men när Alice trillar ned i Underlandet frågar hon Cheshirekatten: Vilken väg ska jag ta? Katten frågar vart hon ska, och Alice svarar: Det vet jag inte. Katten säger: Då spelar det ingen roll vilken väg du tar.

Jag tycker att regeringen är svaret skyldig i det här.

Fru talman! Tack, Ann-Sofie Lifvenhage, för svaret! Nu kan jag inte återgälda det med en ytterligare fråga.

Jag vet inte om ledamoten antyder detta. Jag tror inte det; jag ska inte misstolka det. Men det finns både forskning och vetenskap om och evidens för att människor dör i förtid på grund av buller, på grund av luftburna partiklar från vägslitage och på grund av utsläpp. Förra året ökade utsläppen från vägtrafiken med 18 procent. Då tycker jag inte att det håller att säga att det här kanske är frågor som ligger på miljöområdet. Så kan det säkert vara, men vår uppgift är att se till att politiken hänger ihop så att vi inte bara har en massa stuprör. Vi måste faktiskt se till att politikområdena hänger ihop över hela detta område.

Det är allvarligt att närmare 7 000 personer dör i Sverige varje år på grund av dålig luftkvalitet. Det är en fråga som jag tycker att regeringen borde ta på större allvar.

Fru talman! Jag sa inte att vägtrafiken inte har tagit sitt ansvar. Jag säger att regeringen inte tar sitt ansvar när det gäller att arbeta ännu mer progressivt och proaktivt för att nå nollvisionen och minska utsläppen.

Jag sa heller inte, fru talman, att koldioxidutsläppen ökade med 18 procent. Jag sa att det var utsläppen från vägtrafiken, som ju innehåller mer än bara koldioxid. Rätt ska vara rätt.

Sedan är jag mycket väl medveten om att vi har gjort ett fantastiskt bra jobb i Sverige. Vi ligger i framkant, och det tycker jag som socialdemokrat att vi ska göra även i framtiden.

Andelen luftburna partiklar har minskat. Det är tack vare att man har infört hårdare krav på fordon, annan beläggning på vägar och så vidare som andelen luftburna partiklar har minskat sedan 90-talet, som ledamoten Morell säger. Men det betyder inte att vi kan slå oss till ro och tänka att så farligt är det ändå inte.

Fru talman! Jag delar inte ledamoten Morells uppfattning att den enda lösningen om vi ska få bort förare från vägarna som inte ska vara där är poliser. Vi måste jobba brett med en hel palett av åtgärder så att vi som enskilda individer vet vad som gäller när vi sätter oss bakom ratten. Detta har vi jobbat med under lång tid, och det är det som visar sig framgångsrikt. Det handlar inte bara om att poliser skulle lösa problemen. Jag vet att ledamoten Morell tycker att detta är den enda lösningen.

Nu kan inte ledamoten Morell svara, men nuvarande regering, med stöd av Sverigedemokraterna, har nu snart suttit i tre år. Det vore intressant att höra hur många fler poliser det har blivit på vägarna efter den nya regeringens tillträde.

(Applåder)