Fru talman! Ännu en gång har vi möjligheten att här i kammaren belysa vikten av trafiksäkerhet, ett område där målsättningen för en gångs skull är något som vi är eniga om mellan de politiska partierna. Vi vill ju alla se att ingen ska dödas eller skadas allvarligt i trafiken.

Mycket arbete har gjorts genom åren där vi har prioriterat tillsammans, vilket har lett till att Sverige och Danmark nu är de länder som har den lägsta trafikdödligheten i EU. Livet är skört, och vår moderatledda regering är tydlig med våra prioriteringar: Det är underhåll och säkerhet som gäller.

Underhåll av vägnätet är viktigt för att minska risken för potthål som brutalt kan sätta stopp för tvåhjuliga fordon. Fler sträckor med viltstängsel minskar risken för olyckor när viltet vandrar fritt. Med mitträcken ser vi till att fordon inte hamnar på fel sida av vägen, och stigningsfält och två-plus-ett-väg gör att omkörningar av långsamgående eller tung trafik blir säkrare. Risken minskar också för beteenden som utsätter andra för onödig fara.

Jag är stolt över det arbete som många har bidragit till för att rädda vår dispens på EU-nivå för A-traktorn, vilket skedde nyligen. För ungdomar, framför allt på landsbygden där tunnelbanan mest ses på film och kollektivtrafiken varken är särskilt utbredd eller kollektiv, ger A-traktorn eller motsvarande fordon en frihet som ofta är hett efterlängtad och som dessutom många gånger hjälper till i familjepusslet. Att vi nu har lag på bälte känns självklart, och jag har faktiskt lite svårt att förstå varför det inte har varit så tidigare.

Vi har dock fortfarande ett arbete att göra med att se över trafikutbildningen. Att säkerhetsdelen är av stor vikt är oomstritt, men däremot ser jag fram emot att titta på om det verkligen är rimligt att den som planerar att framföra ett fyrhjuligt fordon bara övar och kör upp på ett tvåhjuligt. Likaså är kvaliteten på trafikskolorna av största vikt för att unga förare ska vara trygga och säkra och ha så mycket högkvalitativ kunskap som möjligt när de ger sig ut och övar på att bli riktigt skickliga förare. Trafikskolorna spelar en viktig roll, och kvaliteten på dessa och kontrollen som gör att vi får bort aktörer som inte håller måttet är ännu en viktig del i att unga förare bidrar till trafiksäkerhetsarbetet och själva kan vara föredömen i trafiken.

Fru talman! För två år sedan debatterade vi trafiksäkerhet här på vårkanten. Jag berättade om fasan jag hade när jag var liten över att se Olyckan på tv. Förra året hade vi precis ställts inför chocken att parterna med arbetsgivare och fack inte lyssnade på Blåljussveriges larm om vikten av flexibla arbetstider med möjlighet till dygnspass i schemat och med kompensatorisk ledighet som följd, som gör att de, när de riktigt jobbiga olyckorna är framme, har möjlighet till flexibla byten, avlastning, samtalsstöd och några dagar för att preppa och vara redo igen. Det är viktigt på riktigt.

Klippet från förra årets trafiksäkerhetsdebatt har visats hela 168 000 gånger. Att nå ut i mediebruset är verkligen inte allt, men det säger någonting om hur viktigt det här är för en hel yrkeskår av superhjältar. De förtjänar att lyssnas på.

Jag vill att vi oavsett partifärg, ålder, kön eller bakgrund ska kunna lita på att Räddningssverige är en viktig del i trafiksäkerhetsarbetet och fungerar när olyckan är framme. Det är väl ändå inte mer än rätt att dessa vardagshjältar i vårt avlånga land också får känna att vi finns där för dem, att vi lyssnar, tar till oss, vänder och vrider på frågorna och ser möjligheter i stället för att skapa hinder? Framför allt bör vi över partigränserna se till att med sunt förnuft i stället för prestige våga lyssna på riktigt, ta till oss kunskapen och göra det vi borde brinna för – nämligen att lösa verkliga problem i stället för att skapa nya. Det är vad engagemang och politiskt ledarskap handlar om.

Som moderat tror jag på ansvar och frihet och att system inte ska hindra människor från att välja hur de vill leva sina liv. I stället ska vi skapa trygga möjligheter. Den inställningen delar jag med många, bland andra vår Europaparlamentariker Tobé, som hållit den svenska fanan högt och tydligt påvisat att det inte är EU som hindrar oss i Sverige från att bestämma arbetstider utan vi själva som äger våra beslut. Det är också någonting brandmän som Marcus Aronsson tillsammans med många kollegor runt om i landet drivit på för att belysa under det gångna året. Hatten av för att de inte ger upp utan fortfarande står kvar och fortfarande är att lita på!

Beslut och intentioner i all ära, men det blir inte alltid som man har tänkt. Det är faktiskt inte farligt att säga högt att det vi beslutade blev fel, men att vi har lyssnat och ska göra allt i vår makt för att göra om och göra rätt. Här står vi nu, med en varm och härlig sommar framför oss, där räddningstjänsten runt om i landet har fått dispens från sitt eget avtal och får jobba precis som de önskar. Det är en verkligt bra början till att leda oss framåt, tillbaka till det Sverige där räddningstjänst och ambulanskår står på ungdomarnas önskelista över framtida arbetsgivare.

Att vilja, våga och välja är grunden för beslutsfattande. Jag lovar att göra allt i min makt för att fortsätta lyfta de verkliga problemen. Landets superhjältar inom räddningstjänst, ambulans och sjukvård rycker ut dit ingen annan önskar gå och sträcker ut handen när vi medmänniskor är som mest sårbara och svaga. När de nu inte litar på systemet, att deras eget fackförbund driver deras sak eller att deras arbetsgivare lyssnar och försöker hitta flexibla lösningar, ska de inte behöva tvivla på vårt stöd och våra intentioner.

Fru talman! Trafiksäkerhet är mångfasetterat. Varje part har sin del, och helheten blir summan av vad var och en bidrar med. Moderna system för hastighetsbegränsningar i bilen, mitträcken som skapar trygga mötesfria körfält, alkolås, varningssystem för trötthet och autonom körning är bara några exempel på åtgärder och innovationer som bidrar till att göra våra vägar säkrare.

Genom att utbilda våra barn i trafiksäkerhet från en tidig ålder och genom att fortsätta sprida medvetenheten om riskerna med osäkra beteenden på väg kan vi skapa en generation av säkrare förare och fotgängare. Men allra viktigast är att vi tar personligt ansvar för vår och andras säkerhet.

Jag yrkar bifall till förslagen i betänkandet och vill avsluta med ett litet reklaminslag. Ljumma kvällar väntar med en promenad eller cykeltur i skymningen. Glöm då inte reflexvästen! Det är världens enklaste, bästa och billigaste livförsäkring för oskyddade trafikanter. Jag önskar talmannen med medarbetare, kollegorna och trafikutskottets kansli en fin sommar. Jag vill tacka för gott samarbete under riksdagsåret. Glöm inte att njuta av tiden vi har framför oss! Av 100 sommardagar har vi 96 kvar.

(Applåder)

I detta anförande instämde Sten Bergheden, Ann-Charlotte Hammar Johnsson, David Josefsson, Johanna Rantsi och Oskar Svärd (alla M).

(forts. § 15)