Ulrika Heie

Herr talman! Det stämmer ju inte alls att ni har lagt en plan för att komma till rätta med järnvägens underhåll, Patrik Jönsson. Det stämmer inte ens till 2050. I de skrivningar som finns står det inte alls att det handlar om ”allt” underhåll, utan det handlar om ”väsentligt” underhåll. I ett antal skrivningar går det att läsa in att man inte löser allt underhåll nu.

Vad gäller punktlighet är det lite spännande att ledamoten nämner Japan och Schweiz och säger att underhållet av järnvägarna är statligt i Schweiz. Men det är många andra faktorer som bidrar till om man får möjlighet att vara punktlig.

Med anledning av att vi inte bygger ny järnväg i Sverige har den räls som redan finns fyllts på med fler tåg. Trafikmängden gör det oerhört svårt att få utrymme för underhållsarbete. Man får leta lite djupare, på ett lite bättre sätt och med lite större ärlighet för att kunna säga vilka delar av underhållsskulden som gör att vi är där vi är. Vilka delar är det man lyfter fram?

Ledamoten nämner höghastighetståg. Staten tog i hand med ett stort antal kommuner. Det satsades på stadsutveckling. Det satsades på utveckling av järnväg som behövde byggas. Trafikverket har under den här regeringen kommit med rapporter som visar på att vi behöver den här rälsen. Vi behöver den kapaciteten. Jag tror att felet man gjorde var att lägga in det i planen. Man borde ha kört på. Man borde ha sett till att det byggdes järnväg i stället för detta ständiga ältande av planer. Vi behöver ett annat sätt att planera för infrastruktur i Sverige. Det hoppas jag att Centerpartiet får vara med och göra efter valet i höst.

Herr talman! Då får jag kanske säga tack till Patrik Jönsson som vill ge mig ett gyllene tillfälle, om än med en väldigt märklig historiebeskrivning. Centerpartiet var med i alliansregeringen 2006–2010 och 2010–2014. Centerpartiet var i opposition 2014–2018.

Det är helt riktigt som ledamoten säger att det 2019 slöts en januariöverenskommelse som sedan varade några år. Det är den tid som Centerpartiet har varit med och styrt. Jag kan vara självkritisk och säga att vi inte tillförde tillräckligt mycket pengar till underhållet. Men vi har lyft fram den infrastrukturskuld som Sverige har lagt på kommande generationer. Den handlar både om underhåll och om nybyggnation. På så sätt blir det en infrastrukturskuld.

Vi har i dag inte den kapacitet i järnvägen som vi skulle behöva. Därför tycker Centerpartiet att det är extremt viktigt att underhållet inte återförstatligas. Det har jag hört sägas i vissa replikskiften att Sverigedemokraterna skulle vilja göra. Jag tycker att det är extremt viktigt att ge möjlighet för nytt kapital att komma in i finansieringen av nybyggnation av infrastruktur.

Jag vet inte riktigt vad Patrik Jönsson vill klistra på mig genom att göra en felaktig beskrivning av vilka år vilka partier satt i olika delar av ledningen. Men hittills har vi inte sett särskilt mycket av Sverigedemokraternas och Tidöregeringens satsningar på vare sig järnväg eller någon annan del. Det kommer ju ingen plan.

Herr talman! Jag vill även i denna debatt inleda mitt anförande med att yrka bifall till en reservation, och jag väljer att yrka bifall till reservation 12.

Herr talman! Ett sammanhållet Sverige kräver en infrastruktur som fungerar. Det kräver en infrastruktur av hög kvalitet oavsett vilket transportslag vi pratar om, men eftersom denna debatt handlar om järnvägen och kollektivtrafiken får jag hålla mig till det.

Den mobilitet som järnvägen och kollektivtrafiken skapar ger verkligen frihet. Att kunna ta tåget till jobbet, att kanske kunna skjutsa barnen till träningen med hjälp av kollektivtrafiken eller att som företagare kunna lita på att godset kommer fram till hamnen i tid är grundläggande för ett fungerande samhälle. Då blir infrastrukturen som blodådror som håller samman både vår ekonomi, vår klimatomställning och vår landsbygd – och stadsbygd.

I dag, herr talman, ser vi dock hur de här blodådrorna krackelerar. Vi har en enorm underhållsskuld på järnvägen. Vi är också alla oerhört medvetna om att det inte finns någon quickfix. Vi är medvetna om att man behöver köra på järnvägen och samtidigt underhålla den. Jag betackar mig därför för de olika påståenden om att andra ledamöter inte skulle ha full förståelse för problematiken som vi tidigare hörde i trafikutskottets debatt om ett annat ämne.

Underhållsskulden är stor. Det handlar om slitna spårväxlar och ett föråldrat signalsystem. Som en tidigare talare nämnde är också ERTMS ett viktigt system, och vi behöver lyfta fram att regeringen nu tar ett krafttag gällande det i den plan som kommer – om det nu är så att detta finns kvar i den plan som kommer, när den nu kommer.

Förra året var ett bottenår när det gällde tågens punktlighet. Det handlar inte bara om statistik. Det handlar om tusentals människor som missar hämtningar på förskolan och företag som förlorar mycket pengar i utebliven tillväxt.

Centerpartiet vägrar att acceptera en politik som bara lappar och lagar. Vi behöver ett Sverigelyft. Vi behöver ytterligare resurser till järnvägen. När vi nu går över till ett balansmål frigör det medel över en tioårsperiod som vi har möjlighet att investera i infrastruktur. Det finns olika typer av infrastruktur, men här är inte minst järnvägen en otroligt viktig del.

För att detta ska bli verklighet vill vi se en partiöverskridande infrastrukturberedning. Vi kan inte ha de här lappkasten där bollar kastas fram och tillbaka. I ett tidigare replikskifte nämndes en del av en järnväg i södra Sverige som ibland är inne i planen och sedan lyfts ut ur planen, och sedan får vi se om några veckor om den har lyfts in i planen igen. Det är inte ett trovärdigt sätt att hantera detta. Vi måste göra på ett annat sätt. Vi måste säkerställa Sveriges långsiktiga utveckling, inte bara för en mandatperiod i taget.

Järnvägen är ryggraden i ett klimatsmart transportsystem. Vi vet dock att kapaciteten i dag slår i taket. Vi ser kritiska flaskhalsar. Det gäller sträckan Göteborg–Alingsås och Södra stambanan genom Skåne. Vi behöver bygga ut Malmbanan. Den liknar ibland Sveriges egen Suezkanal när det blir den typ av stopp som vi kan se. Vi måste fullfölja Norrbotniabanan. Vi måste fullfölja Nya Ostkustbanan, som statsministern lovade i den förra valrörelsen. Det blir därför oerhört intressant att se vad den kommande planen innehåller.

Men vi vet också alla att vi behöver ytterligare resurser till att bygga infrastruktur. Därför var det välkommet att regeringen tillsatte en utredning ledd av Claes Norgren, som också kom med förslag både på hur man skulle kunna genomföra infrastrukturbyggen på ett mer effektivt sätt och på hur mer kapital skulle kunna komma den svenska infrastrukturen till del.

Från Centerpartiets sida vill vi se någon form av – ursäkta, herr talman, om jag säger ett engelskt uttryck – task force, en styrka som möjliggör att snabbt bygga bort de förseningar som i dag plågar tågtrafiken. Och som sagt: Var är planen? Vi väntar ju på den.

Herr talman! Jag vill gå över till den andra delen av betänkandet, den som handlar om kollektivtrafiken. Den måste fungera för alla, oavsett var man bor. Det är orimligt att prisskillnaderna på månadskort är så stora över landet och att resandet försvåras av krångliga regionala biljettsystem.

Centerpartiet skulle önska att man kunde införa ett nationellt biljettsystem så att det blev betydligt enklare att resa över länsgränser med en enda biljett. Vi vet att det inte är alldeles lätt. Vi vet att det inte bara finns fördelar. Men man behöver ändå genomföra detta för att göra det enklare att resa.

Vi ser också med stor oro på hur nattågstrafiken monteras ned. Natttågen är en symbol för ett sammanhållet land och en viktig länk både för arbetspendling och för turism över långa sträckor. Vi vill säkra långsiktiga anslag för nattågen till Jämtland och Norrland, och vi vill se sänkta banavgifter för att göra tåget mer konkurrenskraftigt mot både flyget och bilen.

Det är oerhört problematiskt att regeringen inte har tagit ett större ansvar för nattågsfrågan. Jag tror att vi alla förstår att det blir svårt att upprätthålla den kvalitet vi skulle vilja se, både i form av avgångar och turer och i form av tillräckligt bra vagnar, om man ska upphandla nattåg och inte har mer resurser att göra det för.

Detta är en fråga som har kommit upp med jämna mellanrum i trafikutskottet under mandatperioden. Tyvärr, Tidöpartier, imponerar det inte hur detta har skötts av er regering.

Slutligen, herr talman, handlar klimatomställningen också om att göra det enklare att göra rätt. Vi vill se en snabb elektrifiering av de tunga transporterna. Vi vill testa ny teknik som vätgaståg på sträckor där elektrifieringen dröjer. Vi vill att Sverige på riktigt ska vara ett innovationsland som visar att det går att förena ökad mobilitet med minskad klimatpåverkan.

Vårt mål är tydligt: ett sammanhållet Sverige där infrastrukturen bygger framtidstro i varje del av landet. Det är vad vi vill se.

Då handlar det också om ett fungerande Sverige där alla kan delta i samhällslivet oavsett funktionsförmåga. Jag vill därför här även nämna färdtjänsten. Den är en förutsättning för många för att kunna arbeta, studera och träffa vänner. Vi ser med oro på hur rätten till färdtjänst urholkas och hur bedömningarna skiljer sig åt över landet. Vi vill stärka rätten till färdtjänst och säkerställa att bedömningar görs utifrån principen dörr till dörr. Ingen ska lämnas utanför för att tekniska regelverk är anpassade efter storstäder men missar verkligheten på landsbygden.

Vi i Centerpartiet väljer inte mellan stad och land eller mellan olika transportslag. Vi väljer en politik som får hela Sverige att fungera. Genom handlingskraft, underhåll och investeringar bygger vi ett tryggare och grönare Sverige för alla – för vi vet att Sverige kan mer.

(Applåder)

Herr talman! Ledamoten Jönsson säger: Jag är inte nöjd, och det borde inte heller Ulrika Heie vara. Nej, och jag ställer ju en fråga: När det finns en utredning som har gett ett antal förslag på vad man ska göra, hur är det möjligt att man inte tar till vara de förslagen och gör en förändring?

Vi vet alla att förändringar av olika slag kan behöva genomföras i flera steg, men att gömma frågan i ännu en utredning har ju direkt motsatt effekt. Det innebär att människor får vänta ännu längre på den rättvisa vi vill se, det vill säga att bedömningen blir likvärdig i hela landet. Här finns ju förslagen, och här finns möjligheterna att göra förändringen.

Jag förstår om ledamoten Jönsson inte är särskilt nöjd med hur hans egen regering har hanterat frågan. Därför blir min fråga: Var det fel att tillsätta ännu en utredning? Kunde man inte ha vidtagit de åtgärder som krävdes för att komma till rätta med detta?

Jag tror att vi alla har viss möjlighet att sätta oss in i situationer. Vi blir satta i olika situationer där vi får testa en tillvaro utan synmöjligheter. Jag tror också att alla partier har träffat Synskadades Riksförbund och tagit del av de berättelser som finns. Därför är det väldigt märkligt att förslaget blir att tillsätta en utredning trots att det finns riktiga förslag.

Är Patrik Jönsson missnöjd med regeringens hantering, eller tycker Patrik Jönsson att den är bra och att det behövdes ytterligare en utredning?

Herr talman! Patrik Jönsson inledde sitt anförande med eftertanke och förståelse för människor i, skulle jag säga, en både utsatt och svår situation. Det handlar om att vi i det här betänkandet vanligtvis kanske mest pratar järnväg men att färdtjänsten nu finns med som en del.

Jag blir ändå mycket förvånad, och också provocerad, över att man nu tillsätter en utredning som ska vara färdig i januari, alltså efter valet. Det har på något sätt blivit ett signum för den här regeringen att göra väldigt många halvårslösningar: Man sänker matmomsen, och man gör andra nedsättningar som gäller för ungefär ett halvår eller möjligtvis ett år.

Nu tillsätter man alltså en utredning för att se hur olika detta fungerar. Utredningen ska titta på kritiken att rätten till färdtjänst varierar och att tidigare utredningar inte har lett till åtgärder. Men det är ändå så att Trafikanalys år 2023 kom med ett underlag, som även Patrik Jönsson hänvisade till i sitt anförande, om tydligare kriterier för färdtjänsttillstånd.

Hur är det möjligt att regeringen sätter sig på händerna och inväntar ytterligare en utredning när det faktiskt finns möjlighet att ta del av Trafikanalys arbete och därmed genomföra en rättvisereform för de människor som är i starkast behov av detta? Som Magnus Jacobsson sa vid ett tidigare tillfälle handlar det om att människor kan bli avsläppta på ganska skiftande ställen och inte ha någon möjlighet alls att hitta dit de ska.

Hur är det alltså möjligt att man tillsätter en utredning i stället för att på riktigt göra någonting åt problematiken?

Herr talman! Jag vill yrka bifall till reservation nummer 2.

Vi debatterar yrkestrafik och taxi. Sverige är ett land som bygger på rörelse och på innovationer. Vi lever på vår export, på den uppfinningsrikedom som finns och på vår förmåga att knyta samman stad och land. Ibland lyfts enbart problemen fram, men låt mig i dag visa också på möjligheterna.

I centrum av allt detta står just yrkestrafiken. Tidigt varje morgon sätter sig tusentals människor bakom ratten för att köra varor till våra livsmedelsbutiker, för att köra skolbarn till skolan och för att se till att våra industrier har komponenter av olika slag. Yrkestrafiken är en del av blodomloppet i Sverige, i den svenska ekonomin.

Vi måste dock vara ärliga och säga att det blodomloppet är ansträngt i dag. Under lång tid har infrastrukturen varit eftersatt, och vi ser en hisnande stor underhållsskuld. Nog för att regeringen har tillfört medel för att komma till rätta med underhållsskulden, men yrkestrafiken lider av effekterna av den. Det handlar inte bara om gupp på vägen. Det handlar om osäkerhet, ökade kostnader för trasiga fordon, en försämrad arbetsmiljö och mycket mer.

Centerpartiet vill se ett Sverigelyft, så att vi på allvar kommer till rätta med de här delarna. Det räcker inte att lappa och laga. Hela Sveriges vägnät måste hålla en lägsta godtagbar standard, oavsett om vägen ligger i Stockholms innerstad eller i inre Norrland.

Just nu, när det är tjällossning i Norrbotten, stängs uppemot 400 mil väg av. Där får det inte köras någon tung trafik, eftersom vägarna inte håller för det. Det drabbar yrkestrafiken, och det drabbar alla de företag, inte minst inom skogsnäringen, som på olika sätt behöver transportera.

Vi kan inte avskaffa tjällossningen. Det är inte det jag menar. Men mycket underhåll av våra vägar behöver förbättras. Norra Sverige behöver ses över på ett annat sätt. Mycket underhåll har nämligen gått till de vägar som har mer trafik. Men norra Sverige är extremt viktigt för hela Sveriges konkurrenskraft när det gäller både vår gruvnäring och vår skogsindustri men också när det gäller vår säkerhet. Vi behöver kunna transportera tungt gods på de vägarna.

Herr talman! Centerpartiet vill se en tanka-svenskt-politik. Det är en del av svaret på Tidöregeringens frågor om vad som ska hända med reduktionsplikten. Vi behöver se till att det finns svenskproducerade biodrivmedel, så att vi kan ställa om på ett bättre sätt.

Herr talman! Jag vill också nämna taxinäringen. Den är en absolut livsnerv, inte minst på vår landsbygd. Färdtjänsten har vi redan pratat lite grann om inom detta område, och vi ska tala mer om den i nästa debatt. Men taxifrågorna är viktiga. Taxi är en integrerad del av den svenska kollektivtrafiken och av framtidens kollektivtrafik, när vi pratar om delad mobilitet.

Herr talman! Från Tidöpartierna hör vi ord, ord och ord, men vi ser alltför lite handling. Hur kan man vara så nöjd när så mycket är ogjort? Det är nämligen vad vi ser i den svenska regeringens politik i dag.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 16 april.)

Herr talman! Reglerna för internationella transporter och transporter med lättare fordon börjar gälla den 1 juli 2026. Det brinner alltså lite i knutarna när det gäller att komma till rätta med detta.

När det gäller att dispens för vissa fordonstransporter inte skulle vara budgetpåverkande säger Trafikverket att det ändå skulle gå på cirka 12 miljoner att införa den tjänsten från deras sida, om de skulle ta ansvar för det helt och hållet. Så det är klart att det ändå har viss budgetpåverkan.

Jag skulle vilja gå vidare till ytterligare en fråga. Ledamoten säger att vi inte har någon anledning att skämmas när utsläppen från trafiken har ökat så pass rejält som de har gjort – må så vara. Men när det gäller den tunga trafiken upplever jag att det finns en oro. Ledamoten är mycket inne på yrkestrafiken, men vi har också våra två stora lastbilsleverantörer. Det finns en oro för att det inte är tillräcklig fart i arbetet med att gå över till elektrifiering, för det kommer att drabba branschen hårt.

Ledamoten nämnde själv hotet från Kina på olika sätt. Både Volvo och Scania lyfter senfärdigheten från regeringens sida och att systemet för att få stöd för att köpa tyngre lastbilar är knöligt. Jag undrar hur ledamoten ser på fortsättningen. Finns det i regeringens arbete delar som man nu tittar på, som kanske till och med bereds, för att på olika sätt snabba upp möjligheten till stöd för den som väljer att köpa en elektrifierad lastbil? Vad säger företrädaren för ministerns parti om detta? Tar ledamoten Volvos och Scanias oro på allvar?

Herr talman! Tack, Magnus Jacobsson, för anförandet! Det innehöll många olika delar. Tack också för svaret på förra årets undring! Det lämnar dock en del i övrigt att önska, och jag har några frågor att ställa.

Jag hörde inte ledamoten nämna dispenser för vissa fordonstransporter. Vi vet att möjligheten till specialtransporter av olika slag är viktig för hela näringslivet. Det finns ett tillkännagivande från 2020 och resultat från 2024. Det finns skrivningar i betänkandet från 2025, och nu har vi 2026. Trafikverket sa 2025 att om regeringen någon gång ändrar på reglerna kommer det att ta ytterligare två år innan det blir genomfört.

Vi börjar tala om tioårsperioder för att kunna åtgärda problem som dessa. Jag ser att ledamoten nickar och verkar också tycka att det här inte är okej. Det finns dock möjligheter att göra mer på relativt kort tid.

Accelerationskontoret, en funktion under regeringen, har pekat på att tid är pengar. Det här är kostnader som är väldigt stora, och även dessa saker nämndes i förra årets debatt. Därför är en av mina frågor: När kommer dispens för vissa fordonstransporter? Man är så glad att man nu har det.

Det finns en oro där ute över att man ska behöva installera färdskrivare för internationella transporter i både tunga och lättare fordon. Ledamoten bor ju själv i gränsbygder, och då är det grannkommunen som man många gånger vänder sig till när man så behöver. Här har vi ett antal hästtjejer och hästkillar som åker på tävling från Bohuslän till Norge, och en del från Skåne till Danmark. Man ska alltså behöva installera färdskrivare för att det rör sig om internationell godstransport. Jag har hört den oron från hästbranschen, och jag undrar om ledamoten kan räta ut frågetecknen.

Fru talman! Tack för frågorna, Rashid Farivar!

Det var tur att ledamoten förtydligade att det handlade om just flyget när det gäller medskicken, men jag tror egentligen att det i princip blir samma medskick. Här krävs långsiktiga förutsättningar. Det är viktigt när det gäller alla transportslag men inte minst för flygets del.

Centerpartiet ser gärna en infrastrukturberedning som tar sig an de breda perspektiven och den viktiga delen att orka göra saker och ting lite fortare. Ibland låter det som att en beredning skulle vara något slags långsamhetsarbete som bara pågår och pågår, men jag har under mina år i riksdagen sett hur Försvarsberedningen jobbar – hur man i bred enighet förbereder kloka och genomtänkta förslag om utveckling och därmed även skapar handlingskraft så att det kan gå snabbt när krisen och kriget i vissa fall ställer till det.

Vi kan se hur stödet till Ukraina har formats i bred enighet. Ett grundligt underarbete handlar om att skapa en bred kunskap och handlingsberedskap för att kunna göra det som behövs i tid.

När det gäller infrastrukturen i Sverige, inte minst flyget, måste vi verkligen jaga utsläppen. Då måste det viktiga vara att vi får nya satsningar på exempelvis biodrivmedel. På alla områden där flyget kan ställa om blir det extremt viktigt att man får förutsättningar att göra det. Då behövs ingen ryckighet från mandatperiod till mandatperiod, utan då är det viktigt att man satsar inte bara miljoner utan miljarder på att förändra på riktigt och att det sker på ett sätt som gör att man verkligen bekämpar utsläppen. Utsläppen måste gå ned för att jobben ska bli fler.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Farivar för frågorna.

Jag tycker att det var bra medskick till den nya regeringen. Jag ska inte säga något annat – färdmedelsneutrala resepolicyer och så vidare.

Ledamoten påpekar att jag inte nämnde flygskatten i mitt anförande. Nej, den är ju inte uppe för behandling. Det ligger inte något sådant förslag från Centerpartiet, och vad jag ser ligger det inte heller något förslag från regeringen om att införa en flygskatt. Jag ser inte det som en fråga för dagens debatt.

För Centerpartiets del är det viktigt att alla transportslag utvecklas på bästa sätt och också samspelar bättre med varandra. Centerpartiet är för en långsiktig utveckling av hela transportsektorn – för transporternas skull som sådana, för deras roll i händelse av kris och krig samt för Sveriges konkurrenskraft. Då är det otroligt viktigt att vi underlättar för kompetensförsörjning, regelförenkling och så vidare.

Från Centerpartiets sida ser vi ingen anledning att beskatta den sektor som själv behöver ställa om till ett grönare samhälle. Därför krävs det andra delar för att det ska ske.

En regering som får Centerpartiets stöd är en regering som lutar mot mitten. Jag tror att ledamoten är väl medveten om de besked som min partiledare har gett. Det kan finnas flera statsministerkandidater, men först ska svenska folket rösta på ett parti och ge det sitt förtroende att sedan ha regeringsförhandlingar. Dessa sker efter valet.

Fru talman! Jag yrkar för Centerpartiets räkning bifall till reservation 2.

Sverige är ett land präglat av mycket stora avstånd. Vi vet alla att Sverige är avlångt; vi vet hur Sveriges karta ser ut. Vi vet också var befolkningen finns, och vi vet att vi är oerhört beroende av goda transporter, oavsett transportslag.

I dag ska vi debattera flygets utveckling i Sverige. Det är extremt viktigt att hela Sverige hänger ihop, från Kiruna i norr till Malmö i söder, och att det finns goda kommunikationer. Transportlederna binder samman människor och företag och ger oss alla ökade möjligheter. Flyget är en central del i detta, som vi kan kalla för blodomlopp, trafiksystem eller något annat som beskriver att de olika trafikslagen verkligen hänger ihop.

För Centerpartiets del är det otroligt viktigt och självklart att flyget över hela Sveriges yta ska både finnas och utvecklas. Det handlar om att kunna ta flyget för att göra jobbet, för att nå sin utbildning eller, i värsta fall, för att snabbt få tillgång till specialiserad vård.

Här är det viktigt att vi som politiker inte jagar flyget men däremot jagar utsläppen. Det är inte transporterna i sig som är problemet, utan det är de fossila utsläppen. Den tidigare talaren sa alldeles nyss i debatten att vi måste skala upp tillverkningen av biodrivmedel och nya bränslen till flyget, men samtidigt var detta inte ett medskick till kommande regering. I den oljekris vi ser just nu är det otroligt viktigt att vidta snabba åtgärder men att också lägga full kraft på att skapa möjligheter för nya drivmedel för flyget.

Bland de första studiebesök det nya trafikutskottet år 2022 gjorde var hos mindre företag som jobbade med spännande utvecklingsarbete när det gäller flyget, inte minst när det gäller drönare, vertikalstartande farkoster och så vidare. Det fanns en stor optimism som handlade om att utvecklingen då bara hade börjat och därefter skulle rulla på.

Det är därför bekymmersamt att få den signal vi fick till trafikutskottet i förra veckan om att utvecklingen inte alls går så snabbt och så bra som man hoppades för några år sedan.

Det är extremt viktigt att flyget inte behöver lida skada under den tid vi ställer om till ett hållbart flyg, och vi måste därför skapa förutsättningar för flyget självt att vara med och göra omställningen.

Här blir det bekymmersamt, inte minst för de regionala flygplatserna. Svängningarna i ekonomin är kännbara, och de får bara för ett år i taget reda på hur stort stödet blir. De har därför inte möjlighet att bygga upp en hållbar struktur och själva ha rådighet över vilka investeringar de ska göra, utan de är totalt beroende av ganska kortvariga stöd från nuvarande regering för satsningar av olika slag.

Regeringen satsar miljoner, när man skulle behöva satsa miljarder. Det gör extremt stor skillnad, liksom det gör extremt stor skillnad när regeringen inte på riktigt satsar på utveckling utan bara lite kosmetiskt råddar i detaljerna.

Det behövs en långsiktighet för hela Sverige. Någon gång vart tredje år får ett antal av våra mindre flygplatser reda på att man nog inte kan fortsätta att flyga från Hagfors, från Torsby eller från Kramfors. För inte så många år sedan hade man hotet över sig, men sedan löste man det. Regeringens budgetarbete sker på något sätt i det offentliga, och man säger: Utan ökade anslag när det gäller den upphandlade trafiken får vi inte heller möjlighet att driva alla linjer.

För näringslivet och för människorna i norra Värmland eller i mellersta Sverige, där vi vet att det finns många flaskhalsar kopplade till infrastrukturen, är det extremt allvarligt att regeringen inte kan ge mer långsiktiga förutsättningar för alla transportslags möjligheter till både utveckling och omställning.

Från Centerpartiets sida anser vi att det är extremt viktigt att vi driver på för en kraftfull grön omställning och att vi blir betydligt bättre på att upphandla biodrivmedel också till flyget.

Nu säger ministern att myndigheterna kan upphandla bränsle. Regeringen har gett 60 myndigheter i uppdrag att se över sitt resande – hur man reser, vad det kostar och så vidare. Vad kostar det att övernatta om man inte flyger? Vad kostar det att åka tåg? Det viktiga är att man är tydlig och skapar förutsättningar både för produktion av bränslet och för att det sedan utvecklas och används.

Centerpartiet vill se att inrikesflyget blir fossilfritt redan till 2030 och att allt flyg som startar på svenska flygplatser ska vara fossilfritt senast 2040. Det behövs krafttag för att de målen ska nås, men det går fortfarande att nå dem.

Fru talman! Om man ska blicka framåt och leda utvecklingen är innovation nyckeln till framtidens resande. Vi har en fantastisk industri i Sverige. Jag såg att en av ministrarna i regeringen flög JAS-plan häromdagen, vilket säkert var väldigt häftigt. Vi har också sett hur flyget har utvecklats när det gäller dessa delar.

Västsverige nämndes tidigare, och GKN i Trollhättan är en fantastisk industri som på olika sätt leder utvecklingen både på det militära och på det civila området. Vi ska vara rädda om den kompetens som finns och se att man behöver fortsätta med detta.

Centerpartiet vill att Sverige ska vara ett föregångsland också när det gäller elflyget. Vi efterlyser mer från den här regeringen – inte bara utredningar och strategier, utan handfasta handlingsprogram och satsningar i budgetarbetet för att detta ska bli verklighet. Det behövs även en satsning på kompetensförsörjning.

Fru talman! Sverige behöver ett nytt ledarskap. Vi behöver fler jobb i hela Sverige. Vi behöver ta krafttag för att utsläppen ska gå ned, och här har omställningen av flyget en viktig roll. Men vi behöver också välfärd, utveckling och framtidstro i hela landet.

Fru talman! Min absoluta övertygelse är att en sådan utveckling sker bäst med ett starkt centerparti i Sverige, både i riksdag och i regering.

Fru talman! I TU10 behandlas ett antal olika frågor om sjöfart. För att förklara för den som lyssnar på debatten: Vi har en debatt i trafikutskottet som handlar om infrastruktur i det stora hela. Vi har också en budgetdebatt som delvis handlar om de här sakfrågorna. Nu gäller det alltså om ett motionsbetänkande som handlar om sjöfarten.

Detta kanske gör att man saknar vissa frågor i debatten, men jag ville bara förklara hur det hela är uppbyggt och varför man inte diskuterar alla frågor i alla betänkanden som också rör sjöfarten. Det finns dock gott om viktiga frågor att debattera när det gäller sjöfartens utveckling.

Man får väl ändå säga att vattenvägarna är våra äldsta vägar. Jag ska inte göra någon lång historisk exposé över Sverige som sjöfartsnation. Det är klart att det har funnits tider som har varit stoltare än den vi ser i dag, även om jag tycker att det finns anledning att vara stolt över ett antal svenska rederier, som gör ett fantastiskt arbete. Det gäller både miljöomställning och förmåga att se att sjöfarten är en fin möjlighet att transportera mycket gods på ett klimatsmart sätt.

Jag hade själv förmånen att tillsammans med ytterligare en ledamot i utskottet besöka Holland och Tyskland och vara med vid sjösättningen av en båt som Thunbolagen hade beställt och byggt här i Europa. Denna båt ska gå längs den engelska kusten.

Precis som den tidigare talaren nämnde är kustsjöfarten en viktig del både i vårt land och i resten av Europa. Sjöfarten är till stor del internationell och har ett internationellt regelverk, men det finns verkligen mycket som vi kan göra här i Sverige också.

Thunbolagen beställer en ny båt var tredje månad. Det är fantastiskt att se den framtidstro som finns kopplad till den svenska sjöfarten! Den här regeringen har vidtagit några åtgärder som har varit bra för sjöfarten; det får man ändå säga. Men det finns betydligt mer att göra på många olika sätt.

Även om vi nu väntar på en nationell plan tyckte jag att det lät betryggande att ledamoten från Sverigedemokraterna nämnde slussarna i Trollhättan och att de nu ska byggas. Det känns tryggt, för det är otroligt viktigt att Vänersjöfarten kan utvecklas på ett bra sätt. Det ger oss möjlighet att avlasta vägnätet och järnvägsnätet. Sjöfarten är ju både en klimatsmart och en avlastande del i övrigt.

Precis som vi alla vet är de avgifter som finns väldigt betungande. Centerpartiet tycker att man borde vara ännu tydligare när det gäller miljöavgifterna och farledsavgifterna så att det blir en betydligt bättre differentiering för dem som har beställt nya båtar som går på mycket mer miljövänliga bränslen. Det borde man kunna göra på ganska kort sikt.

I den dialog vi har med de bolag som beställer nya båtar är det spännande att höra att de menar att man kan minska utsläppen mycket på kort tid. Det är otroligt viktigt för oss i klimatarbetet att detta kan ske, och därför välkomnar jag verkligen om kommande regeringar fortsatt kan lyfta sjöfartens möjligheter till utveckling som ett prioriterat område.

Hur det än är blir det nämligen väldigt mycket fokus på väg och järnväg. Trots att det finns ett mål om att flytta över alltmer gods till sjöfart, men också till järnväg, ser vi inte det hända. Då är det viktigt att peka på de hinder som finns för detta, och avgifterna är en sådan del, men också att se över hela systemet. Det handlar om möjligheterna att utveckla kustsjöfarten och insjöfarten men också om hur vi skapar möjligheter för alla hamnar längs vår kust att vara en del i framtidsarbetet med den gröna omställningen.

Här tycker jag att man bör titta på grannländerna. I många andra frågor tittar vi ju på både Norge och Danmark, och i Norge har man tagit fram en grön strategi där bransch, hamnar – som i Sverige i dag många gånger ägs av kommunerna – och myndigheter går samman och gemensamt avsätter resurser för att få en betydligt bättre fart i den gröna omställningen av sjöfarten.

Jag vill i detta sammanhang också säga att vi givetvis står bakom alla våra reservationer men att jag väljer att yrka bifall till reservation nummer 6.

Det är viktigt att, vilket jag tycker att regeringen gör, peka ut stråk av olika slag. I det läge Sverige har i dag där luftrum, landrum och sjöfartens möjligheter är stängda åt ett antal olika håll blir det extremt viktigt att vi tar till vara de styrkor som finns i vårt infrastruktursystem.

Här blir sjöfarten extremt viktig eftersom väldigt mycket av infrastrukturen är nord-sydlig. Ska vi nå ut med våra exportvaror måste ju i princip allt, än så länge, gå ut sjövägen. Där önskar jag att regeringen på allvar ser över hur hela systemet ska fungera, lyfter hamnstrategier och sådana delar och även ser beredskapsfrågan. Det är också viktigt att transportköparna får möjlighet att vara med i omställningsarbetet på olika sätt.

Det är valår i år, och vi vet inte vilken regering som sitter efter valet. Men oavsett det önskar jag att dessa frågor inte hamnar i skymundan. Vi kan väl ändå säga att sjöfartsfrågorna under en ganska lång period inte har lyfts på det sätt som skulle behövas.

Vi har talat om kustsjöfarten. Utmed hela vår kust finns det samhällen och människor som bor. I går var vi några från utskottet som hade möjlighet att besöka Skärgårdarnas Riksförbund. Att färjorna i skärgården fungerar är också en del av sjöfarten. Nu har vi inga särskilda motioner på det området, men det är ändå ett område för hela trafikutskottet att ta sig an framöver: att se till att kommunikationerna, som delvis består av gula eller vita färjor och av andra transporter på vatten, fungerar och får möjlighet att utvecklas. För konkurrenskraften i våra ösamhällen är de otroligt viktiga.

Gotlandsfärjan kommer säkert att komma upp under den här debatten. Det är viktigt att transporterna till och från Gotland fungerar på ett tillfredsställande sätt och till priser som inte är alltför höga. Men det finns faktiskt många fler öar i landet. Vi skulle behöva en östrategi.

Det är inte roligt att höra hur man har det på Holmön i Bottenviken, där man kan bli strandsatt antingen på land eller på ön i uppemot åtta dygn därför att det inte går att ta sig fram med båt och dimman gör att man inte heller kan ta helikopter.

Oavsett parti bör man ta sig an de här frågorna på ett lite mer initierat sätt i den kommande regeringen.

Fru talman! Tack, ledamoten, för svaret!

Jag har en annan fråga. Den gäller det som ledamoten sa om att stämpelavgift och tonnageskatt nu är genomförda men att mer finns att göra. Ledamoten nämnde regelverk, kostnader, utbildningar och så vidare, men sedan blev det inte så mycket mer.

Jag är nyfiken på vad det är som Sverigedemokraterna, kanske tillsammans med regeringen, avser att genomföra när det gäller regelverk, kostnader och utbildning.

Det var lite prat om att ta bort farledsavgifter och så vidare. Men skulle ledamoten kunna förtydliga det som gäller utbildning, regelverk och kostnader lite grann?

Fru talman! Tack, ledamoten Ståhl, för anförandet!

Jag skulle vilja ställa några frågor och få ett par saker lite mer utvecklade. Det är alltid härligt att känna stolthet, men om vi ska vara helt ärliga var stämpelavgift, tonnageskatt och detta att man kan gå i land på fler ställen ganska lågt hängande frukter kopplat till hur detta var utrett och så vidare sedan tidigare.

Nu säger ledamoten att man inte behöver någon hamnstrategi. Jag undrar lite över det, för ledamoten lyfte ju själv fram behovet av en infrastruktur som anknyter till hamnarna både vad gäller farledsavgifterna, som ledamoten nämnde, och vad gäller väg och järnväg från hamnarna. Vad är det då som gör att man inte skulle behöva en hamnstrategi? Jag skulle vilja höra lite ytterligare om det från ledamotens sida.

Ledamoten lyfter också fram att det finns ett antal större hamnar och att man ska se över utländskt ägande när det gäller dem. Vi var några stycken som deltog i ett frukostmöte i går och fick höra en del om hur Sund & Bælt i Danmark numera äger sex strategiska danska hamnar.

Vad är det som gör att Sverigedemokraterna inte anser att man skulle behöva se över vad som i princip är en hamnstrategi? Vi har ett förändrat säkerhetsläge, och vi har större behov av bättre kommunikationer. Vad är det som gör att man inte skulle behöva en sådan?

Fru talman! Tack, Helena Gellerman, för svaren! Jag måste ändå förtydliga mina frågor: Är ledamoten nöjd med det som hände under 2024, att utsläppen ökade med 21 procent? Är ledamoten nöjd med att regeringen säger att vi inte kommer att nå klimatmålen till 2030 när det gäller transportsektorn? Vad ser ledamoten som företrädare för klimatministerns parti att man skulle behöva göra mer?

Det är klart att det är ett antal år kvar till att man ska uppnå målen. Finns det andra styrmedel som kan användas för att, likt det som står i utskottets text, göra insatser för att påskynda omställningen? Det säger man ju från regeringspartiernas sida att man vill göra.

Jag skulle gärna vilja veta hur ledamoten ser på att man inte når målen för transportsektorn under 2024 och att det har varit en sådan extrem tillbakagång. Uppemot 24 procent är en väldigt stor ökning på bara ett enskilt år. Jag skulle vilja veta hur Helena Gellerman och Liberalerna ser på klimatmålen, om man står bakom det vi har tagit beslut om i den här kammaren och vad man avser att göra för att nå målen.

Fru talman! Tack, ledamoten Gellerman, för anförandet!

Precis som ledamoten hade även jag förmånen att vara i Skövde i går, och det är klart att det var många viktiga frågor som lyftes upp, inte minst ur ett säkerhetsperspektiv och gällande hur fordonsindustrin kan vara en del av hur vi bygger robusthet och säkerhet på många olika sätt.

Vi mötte också Mobility Sweden.

Utvecklingen för elektriska fordon tror jag bekymrar ledamoten från Liberalerna mycket. Vi kan nu se att utsläppen från transporter under 2024 ökade med 21 procent eller vid en senare genomräkning med 24 procent. Det står samtidigt i utskottets ställningstagande att man konstaterar att en rad åtgärder har vidtagits under senare år för att påskynda omställningen.

Signalen från våra fordonsföretag är att man vill ha långsiktiga lösningar. Man vill veta vad som gäller framöver. Nu har det varit ganska stor ryckighet i politiken från regeringens sida. Var det inte så att man tog bort stödet för elbilar något för tidigt, innan det hade blivit helt stabilt på marknaden? Norge väntade lite längre med det, och nu verkar man vara över krönet på kurvan och kan börja ta bort olika former av subventioner, som bompengar, skattefrihet och så vidare.

Jag vill fråga ledamoten, som tillhör samma parti som klimatministern, som hanterar klimathandlingsplanen och andra frågor som ledamoten nämnde i sitt anförande: Kan man lita på att regeringen håller i långsiktiga förutsättningar? Kommer man att svänga om, eller kan man lita på att de ligger fast?

(Applåder)

Fru talman! Tack, ledamoten, för svaret! Om det är enklare att lösa regelverket när det gäller vattenkraften ser jag fram emot att få se när regeringen tar tag i det. Den har lagt det på is, kan man nästan säga, och så ska den vänta in något som kommer sedan. Det har inte blivit någon förändring, så jag ser verkligen fram emot den kommande enklare lösning som ledamoten lyfte upp.

Jag vill passa på att ställa en annan fråga. Ledamoten kåserade om lite olika motioner som oppositionen väckt. Jag upplevde att ledamoten talade om å ena sidan och å andra sidan och om att det är mångas olika ansvar och så vidare. Sedan tyckte jag att ledamoten själv skapade en vattendelare mellan möjligheter till mobilitet på landsbygden kontra staden och mobilitet i staden. Och sedan var det frågan om bilpooler.

Man måste ändå kunna ha två tankar i huvudet samtidigt. Vi måste kunna se bilen som nödvändig på ett sätt för landsbygdsboende, men det är ganska många städer i Sverige som mycket väl skulle kunna få en betydligt bättre miljö om man använder bilar på ett annat sätt. Där är bilpooler ett spännande arbetssätt, så jag skulle gärna vilja att ledamoten utvecklade lite mer varför det finns ett sådant motstånd mot bilpooler från Kristdemokraternas sida.

Sedan blir jag lite förvånad över inställningen till elbilar. Visst är det väl så att regeringen också har en ganska nyligen beslutad elbilspremie som man kommer att använda sig av? Att man kan köpa en miljöbil i de lägre prisklasserna är väl inte något som enbart Centerpartiet skulle vara för utan även regeringen?

Fru talman! Tack, Magnus Jacobsson, för inlägget! Jag skulle vilja ställa ett par frågor kopplat till det.

Det är inte så konstigt att man kommer in på energifrågor när man står och debatterar elektrifieringen av fordonsflottan. Det gjorde både ledamoten Jacobsson och ledamoten Bergheden tidigare.

Ledamoten nämnde att den småskaliga vattenkraften är en enklare lösning och att vi inte använder oss av den. Där vill jag verkligen ställa en fråga till ledamoten. Jag har uppfattat att det är en ganska svår lagstiftning kopplat till att kunna fortsätta med den småskaliga vattenkraften och att det är det som har gjort att frågan har dröjt, men nu låter det på ledamoten som att det skulle vara en enklare lösning som vi kan använda oss av ganska snabbt. Jag skulle jättegärna vilja höra hur det ligger till med det.

Jag blev också nyfiken på det som jag upplevde närmast var en fråga ställd till mig som centerpartist. Ledamoten sa att han är förvånad över styrmedlen, som han menar gör saker och ting dyrare, till exempel skattemedel som läggs på olika former av stöd till köp av exempelvis en elbil. Där blev jag väldigt förvånad, för det är väl precis vad regeringen gör när den lägger väldigt mycket skattemedel, eller kanske lånade pengar, på att bygga ny kärnkraft.

Man beskyller Centerpartiet för att inte vara borgerligt, men samtidigt främjar man gammal teknik med lånade pengar. Det handlar faktiskt om ett energislag som skulle kunna bära sig självt.

Dessa två frågor om energi skulle jag vilja ställa till ledamoten.

Herr talman! Tack, Sten Bergheden, för svaren på frågorna!

Jag skulle vilja upprepa den sista frågan: Vad är det man har gjort för att rädda den småskaliga vattenkraften? När det gäller snöröjningen säger ledamoten: Vi tittar på detta. Men vad är det man de facto gör för att lösa frågan om småskalig vattenkraft? Det skulle jag väldigt gärna vilja veta.

Sedan blir jag lite förvånad, måste jag säga. Det är en ny fråga som jag tänkte ta upp nu i slutet av mitt anförande. Ledamoten viftar ganska rejält och påpekar att oppositionspartierna har någon form av miljöpanik som inte gynnar det här landet. Det är väl ändå så att Moderaterna också står bakom de klimatmål som riksdagen har antagit? Visst står man bakom målen om att minska utsläppen från transportsektorn fram till 2045?

Nu säger regeringen själv att man med befintlig politik inte kommer att nå målen fram till 2030. Jag skulle vilja fråga, herr talman, om ledamoten Bergheden är bekymrad över att man inte når målen nu? Det är lite grann som när man pratar om underhållet för järnvägen: Man ska klara 10 procent på tio år, och om ytterligare elva ska man ha klarat de övriga 90 procenten. Hur ska man klara målen till 2045 om man inte når målen till 2030? Ska man tro att det händer någonting som man inte har sett, eller vad är det som gör att man förväntar sig att man ska nå målen till 2045?

Jag önskar att ledamoten beskriver engagemanget i Moderaterna för att nå klimatmålen. Jag undrar också huruvida man står bakom dem, som man har gjort. Och jag vill än en gång be om att få lite förtydliganden runt den småskaliga vattenkraften.

Herr talman! Jag skulle vilja ställa några frågor till ledamoten Bergheden, som jag tycker lite väl vårdslöst klumpar ihop oppositionen. Han förväntar sig plötsligt att oppositionen ska tycka likadant i alla frågor, där det inte verkar som att regeringspartierna orkar tycka likadant. Och därmed kan de inte komma framåt.

Låt mig då få fråga, så här tre och ett halvt år in i mandatperioden: Hur kommer det sig att det låter precis likadant i den här debatten som det har gjort tre gånger förut? Detta är alltså fjärde gången, och kritiken mot snöröjningen låter precis likadan: Vi måste se över den. Upphandlingen måste ses över.

Vad är det som gjort att Tidöpartierna inte har lyckats se över frågan om snöröjning under de här tre och ett halvt åren? Vi är nu inne på den fjärde vintern.

Sedan är det helt riktigt så som ledamoten lyfter fram: För att klara elektrifieringen behöver vi också mer elektricitet. Han lyfter fram att vi behöver bygga ny kärnkraft. Där vet vi att regeringen med det förslag som föreligger kommer att skuldsätta framtida generationer på ett sätt som är allt annat än ansvarsfullt.

Ledamoten säger också att regeringen nu har lyckats bevara de småskaliga vattenkraftverken. Vad är det som har hänt? Min bild är nämligen inte att man har lyckats bevara dem, utan det är ungefär samma problem som det har varit under i alla fall de senaste tio åren. Jag skulle gärna höra vad ledamoten kan ge för nya besked till ägare av småskaliga vattenkraftverk, som verkligen har jobbat med de här frågorna under lång tid.