Ulrika Heie

Herr talman! Denna debatt handlar om vägtrafik- och fordonsfrågor, men jag vill ändå inleda den med en hälsning från en minister från Ukraina, Serhij Derkatj, Deputy Minister for Development of Communities and Territories of Ukraine, som gruppledarna i utskottet hade förmånen att träffa under en konferens nu på förmiddagen. Han skickade sin varma hälsning och tackade för stödet till Ukraina, som ju är starkt från alla riksdagens partier. Vi fick en hälsning från Ukraina, och jag vill hälsa tillbaka. Jag vet att detta är en fråga som engagerar alla partier på många olika sätt.

När vi ska diskutera snöröjning, veteranfordon och så vidare och ser vilken situation som man kämpar med i Ukraina för att upprätthålla en infrastruktur i krig blir såklart alla initiativ som på olika sätt kan tas från Sveriges sida viktiga.

Med det sagt är detta ändå ett viktigt betänkande. Jag skulle vilja vända mig till dig som kanske lyssnar på den här debatten och säga att här finns mycket man kan läsa i form av förslag från de olika partierna. Man kan också läsa vilka utredningar som är på gång. Och man kan se att den här regeringen, trots stora ord och trots att Tidöpartierna lyfter viktiga frågor i debatten, i ett antal av de frågor som tas upp i betänkandet ändå väljer att vara loja och inte agera – att säga att det i och för sig är en intressant fråga men att den förra inte regeringen gjorde något, så vi gör heller ingenting. Och så får frågan bara fladdra förbi.

Precis som föregående talare nämnde är möjligheten till transporter, både för näringslivet och för människor, en viktig del; det är som pulsådern i ett land. För att göra ännu en connection till Ukraina kanske det egentligen stämmer med pulsådern, för det är också livlinan. De kanske är att likställa med varandra, för det är otroligt viktigt att de olika delarna fungerar.

När man ser bilder på en sönderbombad järnväg eller, för den delen, på en väg som är relativt fin men som är inkapslad i nät för att skydda trafikanterna från drönare så att de ska kunna resa säkert på vägen blir det oerhört starkt. Då är jag glad att den svenska regeringen gör insatser för att stötta Ukraina i detta arbete.

Herr talman! Jag skulle vilja lyfta ett par av reservationerna i betänkandet. Vi inleder betänkandet med att lägga fram förslag om en fossilfri fordonsflotta. Från regeringens sida sägs att åtgärder har vidtagits för att påskynda omställningen – så inleds utskottets ställningstagande. Då blir det lite kämpigt när det i bakgrundstexterna framgår att utsläppen ökade under 2024. Enligt den första siffran var ökningen 21 procent, men vid en sammanräkning i slutet av 2025 kan det säkert slås fast att utsläppen ökat med 24 procent under ett år. Jag vet att man ska vara försiktig med procentsatser av olika slag, men man kan också jämföra med att utsläppen från 2010 till 2024 minskade med 20 procent. Då kan man förstå att det som hände under 2024 är oerhört allvarligt.

Vad har man då vidtagit för åtgärder? Jo, man skriver i betänkandet att man vill påminna alla som läser om att man införde en ny reduktionsplikt den 1 juli 2025. Man ser detta som en del av vägen framåt för att minska utsläppen. Vi hoppas att det kommer att leda till minskade utsläpp.

Om jag får framföra ytterligare lite kritik blir jag dock bekymrad över att vi nu, efter tre och ett halvt år med den här regeringen, ändå kan se att man drar in och återför stöd – det blir väldigt ryckigt. Är det något som både privatpersoner och företag önskar är det stabilitet och långsiktighet och att få veta vad som gäller. Man har ett stöd för elbilar, och så tar man bort det stödet och inför ett annat stöd för elbilar. Ingen vet hur länge det kommer att gälla och på vilka premisser.

Herr talman! Jag tycker inte att den här regeringen har skött frågan om elektrifiering och om att skapa en fossilfri fordonsflotta som den borde ha gjort under de år som har gått.

En annan fråga jag vill lyfta i detta sammanhang är bilpoolerna. Redan 2020 mottogs en utredning om bilpooler. I betänkandet konstaterar man att den förra regeringen inte vidtog några åtgärder. Den tittade på utredningen men vidtog inga åtgärder. Och så skriver man: Vi vidtar inte heller några åtgärder.

Vi vet att en bil i en bilpool skulle kunna ersätta så många som 15 andra bilar. Det är faktiskt ganska bra; vi kan minska antalet bilar och samtidigt använda de bilar som finns på ett betydligt klokare sätt. Jag beklagar att man inte lyfter in bilpoolsfrågan utan bara noterar att man inte behöver göra någonting där.

Från oppositionspartierna har vi lyft fram behovet av främjandeåtgärder av olika slag. Från Centerpartiets sida har vi lyft fram behovet av att juridiskt definiera vad som gäller för bilpooler. Men vi lyfter också fram möjligheten för kommunerna att hantera till exempel parkeringsfrågan så att man främjar en utveckling som är bra för både mobiliteten och klimatet.

En annan fråga som hanteras lite grann i betänkandet vill jag också lyfta upp – det handlar om veteranbilarna. Det verkar finnas en samsyn i utskottet om att de regler som har antagits på Europanivå nu ändå delvis pekar i rätt riktning så att de veteranbilar som finns i Sverige kan betraktas som en del av både kultur- och motorarv. Därmed bör möjligheten att fortsatt använda dem på ett bra sätt kunna säkerställas.

Ledamoten före mig tog upp problemet med snöröjningen. Snö och kyla hör ju vintern till. Jag uppskattar att regeringen nu kanske ändå går till botten med problematiken. Regeringen har ju haft tre och ett halvt år på sig, och det har kommit mycket kritik, men trots det sitter vi med samma situation. Då vill det till att man förstår problematiken – att man inte bara kritiserar utan också kan förstå den på djupet. Det verkar nu börja finnas en bredare samsyn i detta.

Med detta, herr talman, vill jag ta upp hälsningen från den ukrainska ministern. Jag vill lyfta fram behovet av en fossilfri fordonsflotta och bilpooler. Jag vill också yrka bifall till reservationerna 2 och 19.

Fru talman! Min fråga kommer att gå till statsrådet Carlson.

Det är fem sex år tills Fehmarn Bält-tunneln står klar, och då väntar en stor kapacitetsökning för gods som går över Öresund. Vi vet att det svenska järnvägsnätet i dag inte har kapacitet att ta emot den ökningen. Trafikverket pekar på att det handlar om uppemot 40 procents ökning på bara 20 år, och på vår sida av sundet har vi svårt att hantera det.

Vi behöver ny kapacitet, men vi behöver också möjlighet att låta nya längre och tyngre tåg gå på våra järnvägar både i södra Sverige och längre norrut. De åtgärder som skulle behövas inom kort ligger dock väldigt långt fram i de planer som finns.

Min fråga blir därför: Vilka åtgärder tänker regeringen vidta så att längre och tyngre tåg kan framföras i Sverige när Fehmarn Bält-tunneln öppnas?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för svaret på frågan. Man kan väl tycka att det är ganska många politiska debatter som är polariserade och där uppgifter som framförs inte överensstämmer helt med evidensbaserade fakta och så vidare.

I det här fallet upplever jag att människor har känt sig utsatta på ett sätt som inte bör förekomma från myndigheter. Därför bör man granska detta och få rätsida på vad som har skett och varför. Det kan vara så att de här människorna har rätt till någon form av upprättelse – i ord eller monetärt. Vi är angelägna om att det görs en extern granskning. Jag har svårt att känna att det är tillräckligt med en intern granskning i en myndighet som inte har levt upp till det vi kan förvänta oss av den. Jag tackar så mycket för svaret.

Jag går över till frågan om nollvisionen, som jag vet att ledamoten är väldigt engagerad i. Vi ser att vi inte når målet i nollvisionen. Vi yvs över den, tycker att den är bra och anser att vi tidigare har levt upp till den, men vi kommer inte att nå etappmålet. Planen rymmer inte heller medel till åtgärder för att nå det.

Man lägger nu över lite mer av två-plus-ett-vägar och regionala vägar på länsplanerna och säger att det nog kommer att bli effektivare om man använder resurserna på ett mer samlat sätt. Har man i diskussionerna om detta i ministerns parti kommit fram till att vi genom att göra den här förflyttningen kommer att få betydligt större effekt av det hela? Vilken effekt är det man förväntar sig av att regionerna genom länsplanerna själva får ta större ansvar för att bygga bort de osäkerheter man ser?

Fru talman! Tack, ledamoten Jacobsson, för anförandet!

Våra frågor går delvis i varandra. Det är nämligen ett antal områden som är av särskild angelägenhetsgrad. Det gäller givetvis att olycksstatistiken verkligen ska fortsätta att gå nedåt. Man ska inte beskylla någon för att inte ha ett stort intresse av det. Där känner jag att det finns en stor bredd.

Däremot är jag inte särskilt förvånad över att man ifrågasätter civilsamhällets organisationer. Man har skurit bort en halv miljard från studieförbunden. Där är det inte en halvering, som det är i det här fallet. Där gäller det miljarder. Nu gäller det miljoner. Men om jag förstår det rätt tror jag att det ligger en hel del i det som ledamoten sa: att det är en så pass liten summa inom Trafikverkets arbete, och den står inte som en egen budgetrad i vårt budgetbetänkande.

Oavsett om den gör det eller inte är det en nedskärning med drygt 50 procent. Det är väldigt mycket pengar, och det är som att man drar undan mattan för dem. Jag är lite förvånad över att Kristdemokraterna som parti inte står upp mer för civilsamhällets organisationer.

Jag vill också hinna ställa en annan fråga, och den handlar om Transportstyrelsens sätt att hantera pethtesterna. Man gick först i försvarsställning, men sedan förstod man att man hade gjort något fel. Man sa till och med: Vi har inte använt evidensbaserade metoder. Vi kan inte finna något stöd i forskningen för de delar som vi har använt. Därför drar vi nu tillbaka vissa delar men lyfter ut andra.

Jag har kunnat ana att andra ledamöter är beredda att kräva en extern granskning av detta, så att det inte blir något som återkommer. Framför allt behöver enskilda personer kunna få upprättelse. Är ledamoten Jacobsson beredd att kräva en sådan granskning?

Fru talman! Tack, ledamoten Lifvenhage, för svaren på frågorna!

Menar ledamoten att det kommer att göras en utvärdering så att man går till botten med pethtesterna? Det är ju en sak att byta ut en ledning eller att på något sätt markera mot en myndighet, men här handlar det om enskilda människor som verkligen har råkat i kläm både utifrån hur man blir betraktad som människa och utifrån vilka konsekvenserna blir på arbetsnivå, när det gäller möjlighet att försörja sig och så vidare. Även om det, som man säger, bara är drygt 40 människor som har råkat allra värst ut är detta ändå något som har använts för ganska många människor.

Jag skulle gärna vilja höra lite mer om detta. Är man beredd att på något sätt ersätta människor eller se till att ge dem upprättelse – det kanske är det viktigaste – när det gäller de här frågorna?

Jag hann aldrig ställa min tredje och sista fråga riktigt ordentligt. Även Carina Ödebrink, som frågade om detta tidigare, var förvånad över att stödet till trafiksäkerhetsorganisationerna mer än halveras på det här området.

Jag vet att ministern inte tillhör samma parti som Lifvenhage, men man tillhör ändå de tre regeringspartierna tillsammans. Ministern lyfte fram att också civilsamhällets organisationer har en viktig uppgift. Hur kommer det sig då att man i så stor utsträckning drar undan mattan för dem?

Man skulle i stället behöva ha en tillitsbaserad basfinansiering som ger dem möjlighet att arbeta med att söka projekt, att söka medel från Skyltfonden eller vad det nu kan vara. Denna osäkerhet, där organisationerna inte vet hur det blir från år till år, skapar stora svårigheter när det gäller det frivilliga arbetet. Jag uppfattade att ledamoten skulle uppskatta detta.

Fru talman! Tack, ledamoten Lifvenhage, för anförandet!

Jag uppskattar den långa uppräkningen av olika delar som är viktiga för att vi alla ska känna en större säkerhet i trafiken. Samtidigt blandar man lite stort och smått. Mycket av det som handlar om ombyggnationer och så vidare är sådant som varit planerat sedan länge, såsom fler två-plus-ett-vägar, rondeller och så vidare.

All kredd ska absolut ges för bälteslagen för Atraktorer och att mobiler inte får användas. Det är jätteviktiga delar som jag tycker att man ska lyfta fram. Där tycker jag att ledamoten lyfte fram riskbeteenden på ett alldeles förtjänstfullt sätt.

Jag vill ställa tre frågor.

Den första handlar om den första reservationen i betänkandet, om en breddad nollvision. Jag har varit inne på att det tyvärr inte går åt rätt håll. Antalet döda i trafiken minskar sakta, men antalet allvarligt skadade ökar ganska rejält. Man behöver kanske koncentrera sig på nollvisionen då, men vi har ändå ett förslag. Flera tusen människor dör också av trafiken och de partikelutsläpp med mera som den ger. Varför finns det inte intresse av att lyfta in också de frågorna och ta chansen att arbeta sektorsövergripande? Det var min första fråga.

Min andra fråga handlar om pethtesterna och Transportstyrelsen och huruvida Ann-Sofie Lifvenhage och Moderaterna driver frågan om en extern granskning av Transportstyrelsen för att gå till botten med frågan så att man inte hamnar där man var igen. Ledamoten har ett bra anslag kopplat till individens möjligheter och rättigheter. Det handlar om att människor har behandlats orätt.

Min tredje fråga lyder: Varför minskar stödet på alla områden till organisationer som trafiksäkerhetsorganisationer och så vidare? Detta har jag delvis fått svar på, men jag vill ändå höra något ytterligare om det.

Fru talman! Jag tackar Thomas Morell för frågan, även om jag inte riktigt uppfattade den.

Ledamoten sa att det händer fantastiskt mycket nu och att han inte riktigt förstår varför vi klagar eller varför vi från oppositionen lyfter fram olika saker. Jag tycker att det är högst ovetenskapligt att stå här i talarstolen och säga att det har hänt fantastiskt mycket på fyra år medan det inte hände någonting under fyra år dessförinnan. Det är ju inte med sanningen överensstämmande.

Om vi tittar på statistiken och på de siffror som finns ser vi att det har gjorts mycket. Det har inte gjorts riktigt lika mycket hela tiden, men det har gjorts olika insatser. Det finns en bred politisk enighet kring nollvisionen. Jag skulle säga att den inte beror på regeringen, utan det är våra myndigheter, kommuner och så vidare som driver den.

Det har sakta men säkert gått i rätt riktning när det gäller de delarna. Tyvärr går utvecklingen åt fel håll när det gäller antalet svårt skadade i trafiken, oavsett regering. Det är oseriöst att säga att den ena gör så fantastiskt mycket och att den andra inte gjorde någonting.

Jag tackar så mycket för upplysningen om hur man ska sätta i bältet. Vi kan inte nog betona vikten av att köra på ett trafiksäkert sätt. Också här handlar det dock om stöd till frivilligorganisationerna. Vi vet att våra pensionärsorganisationer tillsammans med MHF och ett antal studieförbund just nu jobbar med att ta fram trafiksäkerhetsmaterial. Den äldre och skörare kroppen drabbas ännu hårdare av det våld som trafiken kan skapa.

Därför är det ännu mer förvånande att man inte ser till dessa delar. Vi kan få ut så mycket mer till så många fler människor för bara några få miljoner, men Tidöregeringen väljer att inte göra det man kan.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Morell för frågan, eller snarare för svaret på frågan, även om ledamoten begärde replik.

Jag håller med om en hel del av det som ledamoten tog upp. Det är klart att det behövs fler kontroller och mer uniformerad polis. Dessa beslut ligger dock inte inom trafikutskottets ram, så jag får lämna dem till kollegorna i andra utskott.

Jag håller också med om att frivilligorganisationer inte kan agera på vägen. Vi vet dock – och det är fastställt genom forskning – att förebyggande arbete har en viktig roll att spela när det gäller trafiksäkerhet. Därför är det beklagligt att frivilligorganisationerna inte kan jobba på det kraftfulla sätt som de hittills gjort. Jag tror att man egentligen skulle kunna få ut mycket mer av det förebyggande arbetet. Man kan komma in tidigt och nå barn och unga.

Till exempel har organisationerna varit ute i skolorna med en liten cykelhjälm och ett ägg. Om man släpper ägget i golvet går det ju ganska fort sönder. Det vet ju alla; jag tror att alla har råkat ut för det. Om man lägger samma ägg i en frigolithjälm och släpper det i backen förblir det helt.

Det finns olika förebyggande delar där barn och unga får möjlighet att se hur man kan skydda sitt eget huvud, som är lika skört i en trafiksituation. Det är viktigt att mattan inte dras undan för dessa organisationer. De ska kunna fortsätta att utveckla ett sådant arbete.

Det här är ingenting som man gör på bara några år; det tror jag att ledamoten håller med om. Det finns ingen quickfix, utan man behöver göra ett antal olika saker. Vi kan inte bara ställa uniformerade människor på asfalten, utan det handlar också om ett stort förebyggande arbete.

Fru talman! Centerpartiet står givetvis bakom alla sina reservationer. Jag ska göra ett avsteg från överenskommelsen om att yrka bifall enbart till en reservation och yrka bifall både till reservation 1, som är gemensam för alla de fyra partierna i oppositionen, och till reservation 9, som är Centerpartiets egen.

Trafiksäkerhet – att se till att den miljö som så många människor runt om i Sverige befinner sig i dagligen blir så säker som möjligt – är ett stort gemensamt ansvar inte bara för trafikutskottet utan även för väldigt många andra aktörer. Men låt oss göra det vi kan göra från trafikutskottets sida för att öka säkerheten!

I betänkandet behandlas enbart motioner från allmänna motionstiden, och i utskottets ställningstagande står det att alla motioner avslås med hänsyn till planerade eller redan vidtagna åtgärder och pågående beredningsarbete. Det låter därmed som att Tidöpartierna ändå har ambitioner på det här området.

Vi måste dock säga som det är: Vi har en nollvision i det här landet som innebär att vi ska nå mål framöver, inte minst framåt 2030. I betänkandet är man ärlig med att det i dag inte finns tillräckliga resurser i den nationella planen för att bygga om vägarna i sådan utsträckning att etappmålet om trafiksäkerhet kan nås.

I den statistik som finns i betänkandet ser vi också att antalet döda i trafiken tack och lov minskar från år till år, även om det bara är med några få personer – under tio. Antalet allvarligt skadade i trafiken ökar dock i hundratal; enligt den senaste siffran för 2023 och 2024 var det cirka 400 fler människor som skadades allvarligt i trafiken. Inte ens nollvisionen, som den ser ut i dag, arbetar man alltså med på ett sådant sätt att det leder till att målen nås.

Vi har dessutom föreslagit att nollvisionen ska breddas så att hänsyn tas till alla dem som dödas av trafiken och inte bara till dem som dödas i trafiken. IVL Svenska Miljöinstitutet säger att cirka 7 000 personer per år dör i förtid på grund av dålig luftkvalitet. Ett stort antal människor får också ytterligare problem med hjärt-kärlsjukdomar och lungsjukdomar med anledning av trafiken.

Det är därför med förvåning jag ser att man så idogt håller fast vid den tidigare nollvisionen. Det började i och för sig ganska bra – enligt visionen från 1997 ska inte bara antalet döda utan även antalet allvarligt skadade i trafiken minska. Men det går åt alldeles fel håll. Jag tänker därför att retoriken om att nollvisionen inte ska ändras eftersom den har tjänat oss så väl inte stämmer, för det är ju bara halva visionen som har fungerat väl – eller fungerat, ska jag väl säga. Därför förvånar det mig när man tittar så enögt på den som Tidöpartierna gör.

Det pågår mycket bra arbete, och i ett tidigare replikskifte lyftes vad mer vi kan göra tillsammans. Vi vet att myndigheterna och kommunerna – offentlig sektor – har ett ansvar, men vi vet också att civilsamhället har en stor roll i trafiksäkerhetsarbetet. Jag kan se ett antal personer här i salen som jag tror fick klistra Säker cykel-klistermärket på bakskärmen efter att ha gjort ett prov i skolan. Sedan fick man känna att man hade en trafiksäker cykel.

NTF har ganska mycket projektpengar men halverar budgeten för trafiksäkerhetsarbete, trots att Andreas Carlson säger här i talarstolarna – förmodligen i de främre, som används under frågestunder och interpellationsdebatter – att organisationerna är en viktig del av arbetet. Nu fick vi också höra från Sverigedemokraternas ledamot att det inte hade dragits ned på resurser till den civila sektorn om det hade varit upp till dem. Då undrar man ju om det är Moderaterna, Kristdemokraterna eller Liberalerna som föreslog att bidraget till den sektorn skulle minskas. Vi kanske får möjlighet att höra det under debattens gång.

Fru talman! Nollvisionen och arbetet med den är en viktig del. Vi har ett trafiksäkerhetsarbete som pågår – det vet vi – och här är myndigheterna framåtblickande på olika sätt. År 2023 tog man fram den första krockdocka som tog hänsyn till kvinnokroppens fysik. Vi vet att det bland annat är dubbelt så många whiplashskador hos kvinnor som skadas i trafiken jämfört med män som skadas i trafiken. Men krockdockan används inte i någon större utsträckning, trots att våra myndigheter sitter med i internationella sammanhang och driver de här frågorna.

Jag blir alltså lite förvånad över att man från Tidöpartiernas sida inte lyfter de här frågorna tydligare utan i betänkandet bara hänvisar till att det mesta är under beredning, att man redan har vidtagit åtgärder eller att åtgärder är planerade på något sätt. Det är mycket riktigt så att det pågår arbete, men när efterfrågas resultatet av arbetet? När får vi se något som gör verklig skillnad ute i trafiken? Jag beklagar att det dröjer så länge.

Riksdagsledamoten från Sverigedemokraterna sa också i ett tidigare replikskifte att det är självklart att den felaktiga användningen av pethtester ska utredas. Därför blir jag lite förvånad över att vi behöver skriva reservationer. Det borde ha funnits tydligare skrivningar om detta i utskottets ställningstagande, men jag hittar tyvärr inte dem. Jag hoppas att även det kan bli utrett under debattens gång.

Fru talman! Trafiksäkerhet är ett stort och viktigt område, och som jag har varit inne på har Centerpartiet lyft insatser mot alkohol och droger. Där har jag varit inte på pethtesterna. Vi lyfter också frågan om viltstängsel. Viltolyckorna kostar 3–4 miljarder kronor per år, och att göra de insatser som krävs är en viktig del. Här säger man också att man håller på och bygger ut i en viss takt, men det räcker ju inte.

En annan del handlar om syn, och den har i sig två olika delar i betänkandet. Den ena handlar om synkontroller för äldre, där man pekar på att insatsen inte är samhällsekonomiskt lönsam. MHF fick i förra veckan frågan hur ett människoliv värderas i trafiken och återkom med siffran 40,5 miljoner kronor. Vi ska inte räkna liv i pengar, men jag börjar ändå fundera när någon säger att det inte är samhällsekonomiskt lönsamt att göra insatser på det här området.

Centerpartiet lyfter också frågan om körkortsbehörigheter. Jag tänker dock att det viktigaste av allt – eller kanske inte det viktigaste av allt, men en viktig faktor – är att se diskrepansen mellan trafikutskottets ställningstagande att mycket är på gång och vad man hör när man lyssnar till ministern Andreas Carlson, som lyfter in organisationernas betydelse. Den gåtan är fortfarande obesvarad. Vem är det som tycker att organisationerna inte gör ett särskilt bra arbete och som väljer att dra ned deras resurser i budgeten?

Fru talman! Tack, ledamoten Morell, för svaren på de frågor som hanns med!

Ledamoten säger att det har avsatts pengar för alkobommar. Men på vilket sätt har man följt upp det så att de har kunnat uppföras? Jag skulle gärna höra inte bara att man pratar om det med departementet utan också vad det har lett till i verkligheten.

Ledamoten säger när det gäller pethtesterna att de har skett i strid med gällande lagstiftning. Min fråga var varför inte ledamoten anser att en extern granskning av Transportstyrelsen ska göras så att man också kan se om de som har råkat ut för detta behöver få en uppföljning och eventuellt upprättelse eller ersättning på något sätt. När det gäller att bredda nollvisionen så handlar det också om partikelutsläpp. Jag väntar med spänning på svaren också på dessa frågor.

Jag vill gärna ha ett förtydligande kopplat till de andra frågorna, eftersom jag upplever att ledamoten bara lyfte att detta står i strid med gällande lagstiftning. Sedan sa han inte något mer än att man skulle ha bättre styrning på myndigheten. Men om man skulle ta det de här människorna har råkat ut för på fullt allvar borde man väl också tillsätta en extern granskning av myndigheten.

Fru talman! Jag tackar Thomas Morell, som jag vet har ett stort engagemang i trafiksäkerhetsfrågor sedan lång tid tillbaka. Jag har ändå tre frågor till ledamoten.

Varför är ledamoten inte beredd att bredda nollvisionen? Vi ser i statistiken att antalet dödsfall minskar, men antalet allvarligt skadade ökar betydligt. Antalet döda minskar i ental, men antalet allvarligt skadade i trafiken ökar i hundratal. Det är bara en del där vi ser att utvecklingen går åt fel håll. Jag tänker att ledamoten också är medveten om att cirka 7 000 människor dör i förtid med anledning av partikelutsläpp och så vidare, så den frågan vill jag ställa till ledamoten.

Min andra fråga handlar om de pethtester som ledamoten tog upp i sitt anförande. Ledamoten sa att Transportstyrelsen omedelbart ändrade sina rutiner. Centerpartiet har krävt att en extern granskning ändå ska genomföras för att se på vilket sätt de människor som råkade ut för den felaktiga hanteringen av indragna körkort faktiskt skulle kunna få upprättelse eller någon form av ersättning kopplad till att man kanske blev av med jobbet eller inte fick det jobb man hade sökt. Det påverkade ju människor i väldigt hög grad.

Min tredje fråga handlar om alkobommar. Ledamoten nämnde att vi hade MHF på besök i utskottet. MHF pekade på ett antal hinder. Som jag förstår det kom den förordningen 2022, och det fattades beslut alldeles före jul 2022 av den då nytillträdda Tidöregeringen. Vid den tiden hade man inte stöd från Sverigedemokraterna i just trafikfrågorna, utan man jobbade på ett annat sätt. Men på vilket sätt har ledamoten agerat för att också de frågorna ska lösas?

Fru talman! Tack, Thomas Morell, för ytterligare kommentarer och frågor!

Det är väl alldeles uppenbart att klimatutsläppen har stor påverkan på inte minst vår infrastruktur i hela Sverige. Ibland ser vi tydliga exempel på det, ibland lite mindre tydliga. Vi har sett stora problem inte minst kopplat till tjälskador i hela norra Sverige. Jag vet att ledamoten är väldigt angelägen om att kunna lyfta den problematik som finns och att göra något åt den.

Men det förvånar mig att Sverigedemokraterna tillsammans med regeringen inte tydligare driver en vision för järnvägen. Varför har man inte en plan för hela järnvägens utveckling i Sverige så som det trafikslaget förtjänar? Man säger att industrin kommer att flytta ut om det inte finns möjlighet att lyfta upp mer på järnväg. Varför finns det då inte fler förslag om att stärka järnvägen från regeringens sida? Vi ser på Hitachi i Ludvika hur sårbart det är, om deras väg ut ur Sverige inte skulle fungera. Varför lägger man inte ytterligare resurser och säger att underhållet behöver snabbas på och stärkas? Jag blev lite förvånad över den retoriken från Sverigedemokraterna.

Ledamoten reagerade på att jag sa att man måste kunna tänka på två saker samtidigt. Det gäller också industrin. Den behöver goda kommunikationer, men den behöver också energi. Vi vet att vindkraften behöver byggas ut snabbt. Kärnkraften, som jag tror att ledamoten vurmar mycket för, är viktig på sikt, men vi behöver energi nu. Då krävs utbyggnad av vindkraften. Jag skulle vilja se helhetsbilden från Sverigedemokraternas sida.

Sedan ställdes också en fråga om ny järnväg och ny räls. Vi behöver bygga för samma hastighet som man gör runt om i Europa, 250 kilometer i timmen, och bygga ihop hela Sverige med de hastigheterna så att man inte behöver dra ned på hastigheten någonstans.

Fru talman! Ja, en järnväg som fungerar dygnets alla timmar, årets alla dagar, tror jag absolut att vi har en väldigt bred samsyn kring här i trafikutskottet, alla dagar i veckan.

Ledamoten nämner regnen i Västernorrland och att man inte hade med sig tankarna på vad som kunde hända. Men hur ser Sverigedemokraterna då på de klimatutmaningar som vi har, när klimatmålen nu inte nås? Visst är det klimatomställningen som gör att vi får betydligt större utmaningar med både vägar och järnvägar som inte är klimatsäkrade på olika sätt? På vilket sätt ser Sverigedemokraterna att man behöver ta tag i klimatpolitiken för att vi ska kunna se till att vi inte får den typen av extremväder?

Jag vet att vi är sent ute när det gäller detta. Men det är märkligt om inte alla har vaknat och gör allt man kan, allt som står i ens makt, för att se till att vi minskar våra utsläpp. Vi vet ju att utsläppen från trafiken är en del av det som ligger bakom klimatförändringen, och vi behöver komma till rätta med det.

Jag vet också att Inlandsbanan, som ledamoten lyfte, var en viktig del av försörjningen mellan norra och södra Sverige när regnen hade dragit med sig de andra järnvägarna. Jag ser med spänning fram emot att Sverigedemokraterna kanske lyfter in den delen betydligt mer i kommande plan så att man säkerställer att klimatsäkringen av våra järnvägar får betydligt större resurser än hittills.

Fru talman! Tack, Maria Stockhaus, för både ytterligare frågor och kommentarer! Men har man färdigskrivna kommentarer lyssnar man kanske inte till de svar som ges. Maria Stockhaus sa att det inte gavs några lugnande besked. Också vi är beredda att stötta flygets omställning. Vi har satsat mer än regeringen på de regionala flygplatserna. Att det inte skulle vara ett lugnande besked gör mig väldigt förvånad.

Vidare gällde det den nationella planen. Vi ingick i januarisamarbetet under en del av den förra mandatperioden, och när planen lades fram var januarisamarbetet inte längre en del av underlaget för regeringens politik. Moderaterna hade tillsammans med Vänsterpartiet fällt regeringen innan dess.

Det är förstås inte särskilt bra att anläggningen är i sämre skick. Det finns svårigheter även i dag med den plan som nu är aktuell. Det finns behov av betydligt mer järnväg än vad man förmår att prestera i en plan. När man ser tillbaka tror jag inte att någon kan vara särskilt stolt eller tycka att det är bra att man inte underhåller såtillvida att man inte försämrar anläggningen. Men det är inte heller bra att ta bort förutsättningar för byggnation av ny räls och ny väg på det sätt som regeringen gör i det planförslag som finns. Vi får se om regeringen vidhåller sitt förslag när planen läggs fram till våren.

Jag tycker att det är oerhört alarmerande att regeringspartierna inte tar den infrastrukturskuld som finns i Sverige i dag på större allvar. Vi skulle behöva all den järnväg som Tidöregeringen strök i början av mandatperioden. Lika mycket räls som ströks visar Trafikverket att vi behöver. Samtidigt tar man bort projekt ur planen som hade varit viktiga att bygga.

Jag ser fram emot att se regeringens politik, och jag hoppas att man lyssnar till hela landet när man lägger fram sin plan.

Fru talman! Tack, Maria Stockhaus, för frågorna!

Det blev lite av en favorit i repris. Jag tittade i går på förra årets replikskiften, och samma fråga ställdes då: Hur ska Centerpartiet klara av att ha en flygpolitik som stämmer överens med andra partiers?

Jag delar Maria Stockhaus bild av att det finns mycket i Tidöpartiernas politik som även Centerpartiet har i sin. Det gäller inte minst tanken på flygets möjligheter. Centerpartiet har i sina budgetförslag lagt rejäla tillskott till de regionala flygplatserna, för vi ser ett behov av att flyget ställer om. Vi behöver ett miljömässigt bättre flyg, men flyget behöver också baseras på tillgänglighet och pris. Det behövs alltså en ökad konkurrens, och samtidigt behöver flyget ställa om.

Jag är inte särskilt orolig inför framtida samarbeten. Vi har ett val till hösten, och väljarna kommer att visa vilka partier de ger sitt förtroende till. Efter valet startar en process, vilket vi i Sverige är vana vid. Då får någon förtroendet att försöka bilda en regering. När väljarna har sagt sitt tror jag att vi kommer att få se sådant bli möjligt som vi kanske inte ser i dag.

Jag lyssnar till oppositionens olika delar och tycker mig höra från alla partier att flyget behövs, men man vill se en grön omställning. Frågan om hur man ser på flygets framtid får kanske ställas till övriga delar av oppositionen. Men det måste ställas om, för hela Sverige behöver snabba kommunikationer. Och det finns inte något annat som kan tävla med flyget i det avseendet. Vi behöver ett hållbart resande i hela vårt land, och då är flyget otroligt viktigt. Men det måste ställa om.

Fru talman! Då var det dags för budgetdebatt om kommunikationer. När man nu, som vi gör i Sveriges riksdag, debatterar ett område i taget blir det lätt så att man inte får syn på vidden av de utmaningar vi har framför oss. Sverige har i grunden ett gott utgångsläge, men vi har hamnat i en förvärrad ekonomisk situation. Vi har ett av västvärldens allra högsta arbetslöshetstal. Vi har en svag tillväxt, och vi har ett fallande nyföretagande. Det är oerhört skrämmande om det är den utvecklingen vi kommer att få fortsätta se.

Nu går vi in på den fjärde budgeten som Tidöpartierna lägger fram. Tyvärr ser vi inte en sammanhållen politik för att utmaningarna ska kunna tas på allvar och utvecklingen vändas. Inte minst när det gäller klimatpolitiken har vi sett ett tvärt omkast. Från att vara ett klimatföredöme har vi gått till att vara ett land som står för kraftigt ökade utsläpp.

Svag tillväxt och skenande klimatutsläpp sker samtidigt som vi behöver inleda en historiskt stor upprustning av både det militära och det civila försvaret. Vi behöver en politik som på allvar tar tag i hela den problematiken. Vi behöver en politik som frigör potentialen i Sverige men som också inger framtidstro.

Från Centerpartiets budgetmotion skulle jag vilja lyfta fram tre viktiga fokusområden i debatten som handlar om kommunikationer. På de tre områdena är vi väldigt kritiska mot Tidöregeringens politik. Som vi hörde av Thomas Morell nyss handlar den om att göra antingen eller, inte om att göra både och.

Vi behöver underhålla, och vi behöver samtidigt bygga ny järnväg. Vi behöver ge resurser till att underhålla våra vägar. Det gör regeringen i den nationella plan som nu finns framtagen, men man måste också se på vilket sätt hela transportsystemet kan klimatsäkras.

Höstens regn i Västernorrland, där både banvallar och vägar spolades bort, visar på att kraftiga satsningar behövs för att stärka infrastrukturen. Samtidigt måste vi jobba för en bättre klimatpolitik.

De tre områden jag som centerpartist vill lyfta fram handlar om jobbskapande, möjlighet till fler jobb och kompetensförsörjning. Vad har det med kommunikationer att göra? Jo, hela kommunikationssektorn är faktiskt en del av samhällsbygget, och det behöver kompetensförsörjas.

Vi i utskottet hade förmånen att besöka ME-skolan, som Maskinentreprenörerna har utanför Stockholm. Det är ett samarbete med ett antal olika kommuner i Sverige. Vad viktigt det är att visa på den framtidssektor som hela entreprenadbranschen är!

Sverige behöver ett klimat- och miljöledarskap. Vi behöver en klimatplan för att nå utsläppsmålen och bli ett klimatföredöme igen. Med Tidöregeringen har det fossila ökat och utsläppen ökat kraftigt. Vi måste ta oss an den problematiken, inte minst när det gäller trafiken.

Miljöbilarnas försäljningsutveckling är ett stort problem. Centerpartiet lägger fram ett förslag om att kunna leasa en miljöbil. Upp till 100 000 personer skulle kunna göra det. Regeringen lägger fram en miljöbilsbonus som kanske når, högt räknat, 10 000 personer.

Vi behöver upphandla inhemsk drivmedelsproduktion. Vi behöver ha både produktion och lager, och det ska vara till både bilar och lastbilar.

Vi siktar på ett fossilfritt flyg till 2030.

Kollektivtrafiken måste stärkas.

Det finns många utmaningar när det gäller trafiken och klimatet. Centerpartiet vill inte, till skillnad från Tidöpartierna, att den ekonomiska politiken bara ska vara inriktad på att stärka hushållens ekonomi. Vi vill också investera i och bygga infrastruktur, grön industri och grön energiproduktion och dessutom billiga bostäder i hela landet. Här behövs investeringar för att minska klyftorna och öka tillväxten.

Föregående talare var inne på ämnet järnvägen. I Trafikverkets plan ser vi att underhållet inte kommer att vara färdigt ens till 2050. Man säger att stora delar kommer att kunna vara klara till dess, men det duger inte. Omtag Svensk Järnväg lade fram tio olika förslag på vad man skulle kunna göra på relativt kort sikt för att stärka den svenska järnvägen. Regeringen har bara lyssnat till ett av dessa tio. Det ska bli spännande att se hur regeringen i vår kommer att hantera Trafikverkets förslag, som nu är ute på remiss.

Centerpartiet skulle vilja ha en task force för järnvägen. Vi vill att man på relativt kort tid bestämmer sig för både underhåll och en del investeringar, till exempel i form av triangelspår, för att öka kapaciteten samtidigt som man förmår att underhålla. Det måste gå att – till skillnad från regeringen – tänka mer än en sak åt gången, alltså tänka både och. Det behövs både ökat underhåll och mer räls, inte minst för att stärka den civila beredskapen.

Jag nämnde regnet i Västernorrland i september. Där såg vi behovet av att enskilda vägar får möjlighet till ökat stöd. Det kommer ett visst stöd från regeringen, med det skulle behövas ytterligare möjligheter att klimatsäkra de enskilda vägarna. De drivs ofta av samfällighetsföreningar, och den delen behöver verkligen också stärkas.

Låt mig ta upp ytterligare två exempel där jag önskar att regeringen skulle se enskilda människors behov på ett tydligare sätt. Det ena exemplet handlar om den upphandlade trafiken, och en del av den gäller nattågen. När den här budgeten skrevs hade vi sett hur man dragit ned på nattågstrafiken i Sverige. Sedan dess har det kommit ytterligare besked om neddragningar. Det är en svaghet från regeringens sida att inte ge resurser till bättre upphandling av sådan trafik.

Jag vill också nämna Gotlandstrafiken och att det inte går att besöka grannkommunen utan att det kostar flera tusen – kanske uppemot 4 000 kronor för en bil och fyra personer i en familj. Jag vet inte vilka ord man ska använda, men där har man verkligen nått vägs ände. Jag hade önskat att regeringen tagit tag i det på ett tydligare sätt. Vi får se när Trafikverkets generaldirektör tillsammans med infrastrukturministern besöker Gotland vad man har för besked att ge.

Det ska inte behöva vara så att vi under många år vänjer oss vid att en kommun i Sverige har helt andra förutsättningar än alla andra att besöka sina grannkommuner. Det var dyrt redan för 35 år sedan att åka till Gotland. Nu är det oerhört mycket dyrare. Det är som om vi har vant oss vid det. Jag är besviken över att regeringen inte har hörsammat de rop vi har hört från gotlänningarna under lång tid.

Det finns mycket att säga om Sveriges infrastruktur. Centerpartiet vill visa på en politik som ger fler jobb men också färre utsläpp. Vi vill ha ett land som hänger ihop. Hela Sverige måste funka, och då måste bland annat järnvägen åtgärdas.

Avslutningsvis vill jag önska utskottskollegorna en fin jul. Jag vill även tacka kammarkansliet och utskottskansliet för allt fint arbete under året och önska er en god jul och ett gott nytt år.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Jesper Skalberg Karlsson för hans omtanke vad gäller att bita oss själva i svansen. Jag kan inte se att Centerpartiet bygger sin politik på att odla rädsla eller oro. Vi bygger snarare vår politik på att skapa trygghet och framtidstro i bygder som är satta under stark press kopplat till den politik som regeringspartierna väljer att lyfta fram.

Ledamoten har valt att både under sitt anförande och i tidigare replikskiften hålla en låg, resonerande samtalston. Jag tänker att syftet är att bygga tillit och framtidstro hos de väljare som anser att det vore bra med stora urangruvor i Sverige och hög självförsörjningsgrad.

Jag menar att det är viktigt att granska varje del oavsett vilken tonalitet vi väljer att ha och fråga oss vad vi grundar våra beslut på. När det handlar om uran går den brytningen inte att jämföra med de andra ämnen ledamoten tog upp. Det är inte alls samma typ av gruvor. Det är farliga ämnen, men det ändå olika former av brytning. Därför är granskning viktigt.

Det handlar om att ha en miljölagstiftning där man kan lita på att den håller på de sätt som behövs utan att man tar bort det nära inflytandet för människor. Det bygger inte på att odla någons rädsla utan på att ge dessa bygder möjlighet till framtidstro utan ett ständigt pågående hot om att någon annan kommer att bestämma över bygden – så som gjordes på 60-talet och under 00-talets första år när dessa jordbruksbygder hotades av olika prospekteringsbolag.

Jag vet att vi har ett antal målkonflikter att hantera, och det gör vi genom nära beslut som inte bygger på rädsla och känsla utan på fakta.

Fru talman! När det gäller uranbrytningen redogjorde jag i mitt anförande för möjligheten att ta till vara det uran man bryter i samband med annan brytning så att det inte läggs på hög utan används. Centerpartiet ser det som en naturlig del i ett cirkulärt samhälle att man använder sig av det man ändå bryter.

Uranbrytning i urangruvor är en helt annan typ av brytning eftersom man tar väldigt mycket mark i anspråk. Som jag har förstått det ligger också de stora uranfyndigheterna i bebyggda trakter med stark jordbruksnäring och andra näringar, och dessa skulle då skyfflas undan på ett sätt som inte vore bra.

Just därför lägger Centerpartiet stor vikt vid det lokala självinflytandet och beslutsmakten. Det handlar ju om på vilket sätt man tar till vara framtidsvisioner i olika bygder och att det ska kunna beslutas så nära människor som möjligt. Tyngdpunkten i Centerpartiets resonemang handlar både om att makten ska finnas kvar nära människor som bor där och att man inte kan bryta uran på samma sätt som man bryter till exempel järnmalm med mera.

Ledamoten räknar upp ett antal andra farliga ämnen som det finns beredskap för i olika lagstiftningar. Centerpartiet ser dock inte detta som en anledning att ta bort förbudet mot just uran, utan det kan finnas kvar samtidigt som vi gör det möjligt att ändå använda det uran som tas upp ur marken vid den brytning av annat slag som sker i dag.

Fru talman! En bit in i debatten är det gott att få ha sitt eget anförande och inte bara ta upp frågor i repliker.

Vi debatterar i dag regeringens förslag att helt och villkorslöst riva upp förbudet mot uranbrytning i Sverige genom att uran återinförs som koncessionsmineral i minerallagen. Det är ett förslag som vid första anblicken kan verka vara ett både enkelt och rationellt sätt att stärka vår energiförsörjning. När man skrapar lite grann på ytan ser man dock att regeringens förslag är både ogenomtänkt och riskfyllt samt att det kör över grundläggande principer om lokalt självstyre och miljöansvar.

Centerpartiet säger därför nej till regeringens proposition. Vi ser med oro på borttagandet av förbudet tillsammans med det förslag om ett potentiellt borttagande av det kommunala vetot mot uranbrytning som regeringen har skickat ut på remiss. Det kommer att drastiskt försvåra för kommuner att bestämma över eventuella etableringar av urangruvor i kommunerna.

Fru talman! Låt mig vara väldigt tydlig: Centerpartiet är inte emot kärnkraft. Vi är inte heller emot en stark gruvnäring, snarare tvärtom. Vi vill möjliggöra fler gruvor i Sverige, och vi har lagt fram flera förslag för att korta tillståndsprocesserna och stärka konkurrenskraften för svensk mineralnäring. Uran skiljer sig dock nämnvärt från andra mineral och behöver hanteras på ett annorlunda sätt. Det är här regeringens förslag brister fundamentalt.

Vi riksdagsledamöter från Skaraborg vet vad vi talar om. Vi har redan levt med konsekvenserna av uranbrytning. Mellan Skövde och Falköping, vid berget Billingen, ligger Häggum och Ranstadsverket, som bröt uran under ett antal år på 60-talet. Då hade Sverige ambitioner om kärnvapen och så vidare, så det var en ganska stor fråga som förtjänar att belysas ur många olika aspekter.

I dag är det ett öppet sår i landskapet, förvisso med plåster på. Det finns en sjö, och det ser ut som fin natur. Vi vet dock att det under lång tid framöver – rättare sagt för evig tid – kommer att fortsätta läcka från den här typen av verksamheter. Riskerna är stora.

Notan för efterbehandlingen och saneringen har landat på över en halv miljard kronor i dagens penningvärde. Än i dag, mer än 50 år senare, är området där avfallet deponerades ett avspärrat miljöriskområde som kräver evig övervakning för att förhindra läckage av radioaktivitet och tungmetaller. Det är den dyrköpta och smärtsamma läxan från Ranstad. Några få års drift kan leda till stora kostnader och permanenta miljöskador.

Fru talman! Uran skiljer sig från andra mineral som bryts i Sverige. Uranmalmen har en annan karaktär och kräver en annan bearbetning än exempelvis järnmalm. I Sverige återfinns uran framför allt i alunskiffer, vilket innebär en stor skillnad jämfört med vanlig malmbrytning. Alunskiffer har oftast en väldigt låg uranhalt, vilket betyder att stora mängder berg behöver brytas, malas och lakas för att man ska få ut relativt små mängder uran. Eftersom malmen är låggradig krävs dagbrott som tar stora ytor i anspråk.

Att bryta detta i stor skala riskerar att förgifta vårt grundvatten och vårt dricksvatten för generationer framöver. Jag hör vad regeringspartierna säger: Vi har en stark miljölagstiftning som kommer att säkerställa att det inte sker. Vi vet dock att det inte alltid blir som man har tänkt sig. Det sker olyckor av olika slag, och vi ska inte riskera det.

Regeringen viftar bort riskerna och menar att miljöbalken ska räcka, men erfarenheterna från Ranstad visar med all önskvärd tydlighet att konsekvenserna är oerhört svåra att hantera, även med den bästa vilja – eller vision – i världen.

Fru talman! Det andra stora problemet med propositionen är attacken på det kommunala självstyret. Den lag som vi nu debatterar syftar, tillsammans med förslaget som nu är ute på remiss, till att helt ta bort det kommunala vetot. Det kommer att drastiskt minska det lokala inflytandet.

Låt oss inte glömma det folkliga motståndet. Jag, och många med mig i Skaraborg, minns de massiva protesterna på 70-talet när man ville återuppta brytningen. Nu pratar vi om en gruva som ägnade sig åt brytning under några år och sedan lades ned. Det fanns planer på att återöppna den, men tack och lov fanns det kommunala vetot. Det gjorde att beslutsfattare på den lägsta nivån – i kommunerna – kunde lägga in ett kommunalt veto som stoppade brytningen. Tusentals människor samlades för att försvara sin bygd, sitt vatten och sin jordbruksmark.

Det är ju inte så att ingenting har hänt sedan dess. Det är heller inte så att vi enbart pratar om gammal teknik när det gäller uranbrytning. Många markägare på berget Billingen, i olika delar av Jämtland, i Oviken och så vidare upplever ett stort hot. Man kommer med nya förslag på ny teknik som skulle kunna underlätta underbrytning, men vid närmare granskning visar det sig inte hålla. Detta har skapat oro i stora bygder, och därför har det varit bra med ett förbud mot uranbrytning.

Däremot ställer sig Centerpartiet bakom att uran inte ska behöva läggas på hög utan kunna användas när man bryter metaller och uran blir en biprodukt som kommer med. Man ska säkerställa att resurser används på ett bra sätt.

Fru talman! Det kommunala vetot är oerhört viktigt. Det säkerställer att de människor som lever närmast en potentiell urangruva – de som kommer att påverkas allra mest – har det avgörande inflytandet. Nu föreslår regeringen i ett första steg att vetot ska försvagas, och om man får som man vill ska det helt tas bort. Makten flyttas då från det lokala – från Häggum eller Oviken – till ett sammanträdesbord eller ett skrivbord på Näringsdepartementet. Det är en farlig väg att gå. Det är också en respektlös handling mot alla de lokalsamhällen som kan komma att beröras.

För oss är principen glasklar: Den lokala acceptansen är helt avgörande.

Fru talman! Regeringens huvudargument är försörjningstrygghet. Men stämmer det? Nej. Sverige är genom Euratom redan en del av en trygg försörjningskedja och importerar uran från demokratier som Kanada och Australien som har en betydligt högre koncentration av uran i sin mark och inte behöver göra sin brytning i alunskiffer. EU har inte heller klassat uran som en kritisk råvara. Att då riskera ovärderliga naturområden, som Platåbergen i Skaraborg eller marken vid Storsjön i Jämtland, vore inte bara farligt utan också helt onödigt.

Fru talman! Centerpartiet har ett eget konstruktivt förslag, en väg framåt som balanserar behovet av resurser med miljöhänsyn och lokalt inflytande. Vi föreslår att det generella förbudet mot att öppna nya gruvor med primärt syfte att bryta uran ska vara kvar. Däremot är det ett enormt resursslöseri att inte tillåta att uran tas till vara som en biprodukt från annan gruvdrift. I dag tvingas gruvbolagen att lägga detta på hög, och det är absurt. Låt oss i stället skapa en lagstiftning som gör det möjligt att på ett säkert sätt ta hand om detta uran och använda det. Det är cirkulär ekonomi i praktiken och resurssmart, och det minskar mängden farligt avfall utan att vi behöver öppna nya riskfyllda urangruvor i känsliga miljöer.

Sammanfattningsvis, fru talman: Regeringens förslag missar målet, det underminerar den lokala demokratin och det bygger på felaktiga premisser.

Centerpartiet väljer en annan, mer ansvarsfull väg. Därför yrkar jag bifall till reservationerna 1 och 2 och avslag på propositionen.