Herr talman! Det var ganska intressant att lyssna på ledamoten och hans historiebeskrivning. Under förra mandatperioden hade jag nog närmare hundra debatter med olika ministrar från Socialdemokraterna om just problemet med kriminell verksamhet på vägarna. Ingenting hände, men nu ska man helt plötsligt göra något åt detta. Varför gjorde man ingenting under de första åtta åren? Den frågan kan vi ju ställa oss.

Jag går tillbaka till detta med yrkestrafikinspektionen. Jag förstår inte varför man envisas med att bara gå halva vägen i stället för att verkligen ta ett rejält grabbatag i frågan och få en lösning. Ska vi klara kontrollerna på väg måste den som utför dem ha stöttning i lagstiftningen. Vi måste ha hela paketet färdigt. Ska man skicka ut några civila? Det har vi i och för sig i dag; vi har bilinspektörerna som jobbar i polisorganisationen. Men här är det tydligen fråga om att starta en ny myndighet.

Då är det betydligt bättre att lägga det här i polisorganisationen, där detta redan finns, och utbilda personalen så att den kan göra jobbet från det att fordonet stannar till dess man är färdig och har gjort ett avslut. Ska vi ha en civil organisation som är ute och gör detta måste den hela tiden ha stöttning av polisen. Det är så det fungerar; det är bara att läsa på i lagstiftningen. Den är tydlig i regleringen av vem som får stoppa ett fordon och framför allt i regleringen av vad som får göras när ett fel upptäcks.

Här måste ni läsa på, Kadir Kasirga. Det blir lite lustigt att bara slänga ur sig någonting om att man ska ha en yrkestrafikinspektion. Den måste nämligen även ha verktygslådan.

Herr talman! Det blir ju lite konstigt det här. Vi skulle arrangera ett möte med taxibranschen och diskutera villkoren där, men både Transportarbetareförbundet och Socialdemokraterna sa nej till mötet. Det är alltså inte ett så där jättestort engagemang man har för att komma åt problemen i en hel bransch. Ska vi verkligen göra någonting måste vi kroka arm och gå framåt.

Man måste dock ha lagstiftningen med sig; jag fattar inte att det ska vara så svårt att förstå. Det är tydligt att ni inte har koll på lagstiftningen, Kadir Kasirga. Ni pratar hela tiden om att ni har pratat med arbetsgivarorganisationer, arbetstagarorganisationer och så vidare. Ni har också pratat med Sveriges Åkeriföretag, och det är bra – det är en av mina gamla arbetsgivare. Jag hade deras vd hos mig förra veckan, och då diskuterade vi det här med kontroller på väg.

Vi var rörande överens om att vi måste ha en kraftfull organisation där ute. Då måste man nyttja den myndighet som i dag har allt lagstöd för att göra jobbet. Annars måste man gå in och göra om alltihop i hela trafiklagstiftningen för att förklara vem som får göra vad. I händelse av att ett fel upptäcks måste det finnas stöd i lagstiftningen för att gå vidare. Man slipper arbetet med att ändra alltihop i lagstiftningen när den myndighet som är utpekad för att utföra kontroller på väg organiserar arbetet. Då vinner man oerhört mycket.

Dessutom har man då hela registret tillgängligt, inklusive alla lagar som behövs för att kunna använda våld, om den situationen skulle uppstå. Ni måste förstå komplexiteten i att göra en kontroll på väg – det är inte bara att stoppa en bil och säga ”God dag!”, utan man måste ha stöd för i stort sett alla åtgärder man vidtar mot individen och företaget där ute.

Herr talman! År 2019 fattade denna kammare beslut om att införa reduktionsplikt, och man gjorde det med en modell som var stegrande. Rätt så snabbt efter att det beslutet var fattat började jag bli uppvaktad av framför allt folk i transportsektorn men också av människor på landsbygden, som konstaterade att den prisbild som nu växer fram inte fungerar.

Jag noterar nu – dels i debatten i allmänhet, dels i den debatt som vi alla för med varandra på nätet, i tidningar och i andra sammanhang – att framför allt socialdemokratin, Miljöpartiet, Centern och Vänsterpartiet för fram att prisökningen som just nu sker beror på oljepriset.

Herr talman! Jag tycker ändå att det är rätt viktigt att vi i denna kammare håller oss till grundläggande fakta. Ett av de mest grundläggande är att detta beslut handlade om en stegrande modell. Om vi hade vi följt det beslutet hade vi i dag legat på ungefär 50 procents iblandning för diesel och någonstans runt 15 procent för bensin – det går nämligen inte rent tekniskt att blanda i lika mycket i bensin. Om vi hade legat på 50 procent med nuvarande oljepris och inte gjort skattesänkningar, och sedan lagt moms på detta, hade prisbilden just nu varit 35–40 kronor. Prisbilden är strax över 20 kronor. Då agerar vår regering.

Men jag måste ändå få ställa frågan till socialdemokratin: Ni röstade ju ja 2019. Ni har sedan inte svängt, som vi kristdemokrater – jag lyckades nämligen få mitt parti att svänga i den här frågan. Om faran är framme, kommer ni att höja reduktionsplikten till dessa 50 procent som ni en gång i tiden röstade ja till?

Herr talman! Jag har stor respekt för att en ledamot som är ny i utskottet inte har följt exakt vad som hände under förra mandatperioden. Faktum kvarstår dock: År 2019 röstade socialdemokratin för en modell som i dagsläget, om inte vi hade upphävt denna modell, hade gett cirka 50 procents iblandning för diesel, och då hade vi haft ett bränslepris någonstans mellan 30 och 40 kronor. Detta kan var och en som är intresserad själv granska genom att titta i de protokoll som finns.

Men låt mig ta en annan fråga, herr talman. Den här regeringen avsätter 1 171 miljarder till infrastruktur – ungefär hälften järnväg, hälften väg. Hälften av den halvan är sedan underhåll. Vi avsätter 354 miljarder till underhåll. Varför gör vi det? Jo, vägen är ju yrkestrafikens viktigaste arbetsmiljö, tillsammans med hytten eller fordonet man jobbar i.

Det är många som glömmer det, men Trafikverket konstaterade för fyra år sedan att underhållsskulden skulle öka om den förra planen genomfördes. Med den strategi och den plan vi nu går fram med och med den budget vi har antagit kommer underhållsskulden att byggas bort på tolv år.

Döm då om min förvåning, herr talman, när socialdemokratin i sina budgetförslag lägger 45 miljarder mindre till underhåll. Det innebär alltså att underhållsskulden inte kommer att byggas bort på tolv år. Det är 13 procent mindre till underhåll på väg. Det innebär att arbetsmiljön fortsatt ska vara dålig. Omräknat i år skulle det ta 14–15 år innan underhållsskulden var borta.

Herr talman! Låt mig ställa frågan: Varför gör ni denna prioritering när det är så viktigt att vi tar itu med underhållsskulden?

Herr talman! Det här blir en intressant diskussion. Socialdemokraterna föreslår att man ska inrätta en yrkestrafikinspektion som ska ta hand om olagligheterna ute på vägarna. Vi har i dag en polis som har våldsmonopol och kan ta hand om sådana delar där ute, plus en rad andra myndigheter som ska backa upp dem. Den delen tycker tydligen Socialdemokraterna inte håller. Nu ska ett antal tjänstemän som är anställda på någon form av yrkestrafikinspektion åka ut och stämma av vad som sker på vägen.

Då blir min fråga: Vad kommer de att ha för befogenheter där ute? Kan de gripa en person som gjort något olagligt? Kan de riva isär hela bilen och gå igenom den? Vad har de för befogenheter om det uppstår en situation där polisen behöver vara med? Ska de då stå där med sitt anteckningsblock och säga ”Snart kommer vi att kalla hit polisen”, eller har de någon form av befogenheter?

Detta känns som en ren skrivbordsprodukt från Socialdemokraterna som rätt mycket saknar verklighetsförankring. Vi har myndigheter som ska sköta detta. Vi sätter press på myndigheterna för att de ska klara detta. Vi ger polisen resurser och ekonomisk styrka för att klara av att växla upp och ta hand om den kriminalitet som ni efter åtta år lämnade efter er. Det var en situation som eskalerade ohejdat.

Nu har vi brutit en del av den biten. Vi är på god väg. Ert svar på detta är att en yrkesinspektion ska lösa de problem vi har ute på vägarna. Då vill jag ha reda på: Vad anser Kadir Kasirga att den här inspektionen ska ha för befogenheter? Vad ska den göra på vägen efter den här långa utredningen?

Herr talman! Det är ju gott och väl att ledamoten tror att det går att lösa allting med vilja. Men i svaret hittade jag ingenting som den här yrkesinspektionen skulle ha befogenhet att göra. Det skulle en utredning titta på och efter ett antal år komma fram till något förslag om. Men det finns redan i dag myndigheter som faktiskt ska sköta om den här delen, och vi ser nu till att de får befogenheter och instrument för att klara av det. Ändå föreslår Socialdemokraterna att detta ska lösas med en utredning och en översyn. Då kommer någonting att hända, men vi vet inte riktigt var det kommer att landa. Det tycker jag, herr talman, är lite grann som en skrivbordsprodukt utan verklighetsförankring.

Jag vill gärna passa på nu när jag har Kadir Kasirga här att diskutera konkurrenskraft. Kommer ni i Socialdemokraterna att återgå till den plan ni hade för reduktionsplikten och höja skatterna igen om ni tillträder? Det fattas ju en hel del i er budget. De grejerna behöver ni finansiera. Kommer ni att återgå till reduktionsplikten som till exempel innebär att dieseln ska upp i 66 procents reduktionsplikt 2030, som låg i er plan? Kommer ni att höja skatterna igen? Kommer vi att få 10–15 kronor dyrare diesel och bensin? Det behöver ni svara på inför valet. Hur har ni tänkt göra med detta?

Ni pratar ju ofta om miljömålen, och ett instrument för er del tillsammans med Miljöpartiet är att höja bränsleskatter och avgifter kraftigt, dammsuga Europa på biodrivmedel och annat. Jag vill veta om den planen ligger fast. Om man återtar en maktposition efter valet, återgår man då till den planen och höjer skatterna med 10–15 kronor för diesel och bensin, eller har man kommit på andra tankar? Hur ska man i så fall finansiera sin budget, där det fattas en del?

(Applåder)

Herr talman! I det betänkande vi i dag debatterar hanteras 31 olika yrkanden. Det handlar om yrkestrafik och taxi. Yrkestrafiken är blodomloppet i ett fungerande samhälle. På samma sätt som ungefär 90 procent av alla transporter till och från Sverige sker med båt transporteras cirka 80 procent av all godsvolym inom landet med lastbil. Många företag runt omkring i Sverige är helt beroende av dessa transporter då de i praktiken håller sitt lager på lastbilen. Det är också många butiker, framför allt matbutiker, som är helt beroende av att transportsystemet fungerar.

Skulle det gå bara några dagar utan att transportsystemet är igång innebär det stora problem för alla som bor i en större stad. Man kan helt enkelt konstatera att utan ett fungerande transportsystem står Sverige stilla. Detta är extra allvarligt med tanke på situationen i Ukraina. Vi har mycket vi behöver lära därifrån.

En annan viktig del, utöver de som gör jobbet och befinner sig i transportsystemet, är det vi till viss del redan har debatterat, nämligen att ta itu med underhållsskulden. Om man inte kraftigt satsar på att rusta upp våra vägar är det stor risk att det som halkar efter blir underhållet på landsbygden. Jag tror att vi är många som kommer från utanför de större städerna som har den känslan. De stora städerna tenderar att få det de behöver. Det är längre ut i systemet som det tar tid. Därför är jag väldigt oroad över socialdemokratins budget.

Jag har stor respekt för att man vill satsa på järnväg, och vi kommer snart att debattera även det. Men 80 procent av alla transporter sker på väg. Det är därför regeringen har satsat på underhåll. Det är därför regeringen har satsat på stöd till enskilda vägar. Det är också därför regeringen har satsat så oerhört mycket på att bygga upp BK4-systemet. Det handlar om att få ett fungerande transportsystem.

Vi är väl medvetna om att transportsektorn står för ungefär 36 procent av koldioxidutsläppen. Industrin står för 30–33 procent. Det är storheter. Ofta i debatten låter det nästan, herr talman, som om Sverige vore ett dåligt land. Men sanningen är den att vi står för 0,1 procent av världens totala utsläpp. Det ska jämföras med Kina som står för 33 procent, eller USA som står för 12 procent och Indien som står för 7 procent. Om vi med vår teknikutveckling skulle lyckas exportera vårt kunnande till Kina så att deras utsläpp minskar med en procentenhet är det en större miljöinsats än alla de straffåtgärder som den tidigare regeringen utsatte vanliga svenskar för på landsbygd och i städer.

Om vi lyckas med vår teknikutveckling och får bilar, flyg och sjöfart att fungera mer miljövänligt har det otrolig effekt på miljön. Det är det som gör att vi kristdemokrater stolt säger att vi står för en svensk miljöpolitik, men att den bygger på samarbete inom EU. I dag finns Carbon Border Adjustment Mechanism, där man helt enkelt tar betalt för CO2-utsläpp. Här har vi kristdemokrater med Peter Kullgren i spetsen lagt fram ett förslag om att inkludera varor som produceras med kolkraft. Skillnaden är att vi anser att man ska kunna lägga tull på detta. Den röda sidan tenderar att säga att medborgarna i Sverige ska räkna in CO2-avgift eller CO2-utsläpp i de varor de köper. Det innebär att våra medborgare ska ta ansvar två gånger för miljöutsläppen. Först ska vi ta ansvar för våra egna, och sedan ska vi ta ansvar för andra länders utsläpp. Det är en fullständigt orimlig hållning.

Den rimliga hållningen är att vi tar ansvar för våra miljöutsläpp. Sedan beskattar vi via tullar i ett gemensamt europeiskt arbete så att Kina och andra länder börjar ta ansvar för sina utsläpp. Det är den rimliga hållningen, inte att vi ska straffbeskatta våra transporter och våra medborgare.

En annan åtgärd som regeringen har jobbat mycket med är BK4-vägar. Syftet är längre och tyngre fordon. Kan vi få fram sådana – jag tycker personligen att Finland är en förebild med detta – skulle förbättrad miljö bli resultatet.

Vi från kristdemokratiskt håll håller fast vid Fit for 55 och nettonollutsläpp fram till 2050, men vi vill jobba inom det europeiska systemet. För att vara helt ärlig: Sverige är ett föregångsland. Vi har ingen anledning att skämmas. Det hindrar dock inte att vi fortsätter att jobba med bränslen och elektrifiering. Men om vi ska lyckas med det här har vi nästa problem, herr talman.

Alla inom transportsektorn pratar i dag om elektrifiering. Alla partier är överens om att vi ska försöka få yrkestrafiken och godsflödena att gå över till elektrifiering eller vätgas, som är en annan variant av elektrifiering. Det finns bara ett litet problem: Ska vi lyckas med detta måste det finnas kraftöverföring och kraft i rättan en tid.

Det är därför vi kristdemokrater lyfter fram vattenkraften – den småskaliga vattenkraften – och kärnkraften. Vi kan inte lita på tillfälliga vindpustar eller daglig sol utan lagringsförmåga.

Herr talman! Vi kommer att fortsätta kämpa för en miljöpolitik som gör att vi har en stark yrkestrafik och en stark miljöprofil, men det ska ske gemensamt med näringslivet, samtidigt med en energiutveckling och gemensamt inom EU.

En fråga som jag har lyft många gånger här i kammaren och har anledning att lyfta igen är avståndsbaserad beskattning. Här har vi kristdemokrater däremot inte med oss alla våra vänner i regeringen, men det här är trots allt en debatt som också handlar om vad enskilda partier tycker.

Jag var rätt ensam om att lyfta frågan under förra mandatperioden. Jag var för övrigt rätt ensam när jag sa att vi också måste lämna idén med överskottsmål, men jag är glad över att vi i dag har ett balansmål. Man måste ha mål och ekonomiska system som gör att man kan investera inför framtiden.

Vad är fördelen med det avståndsbaserade? Jo, man kan avveckla dagens fordons- och bränsleskatt och ha en beskattning som bygger på avstånd. Det är vad tyskarna har gjort. Vi har i dag Eurovinjettsystemet. Det har i princip alla utom Sverige och Schweiz lämnat. Förr eller senare kommer vi att vara tvungna att hitta en ny modell. Då har tyskarna redan jobbat fram en ny sådan.

Fördelen med en sådan avståndsbeskattning är att man kan stoppa in andra saker, exempelvis fordonets miljöprestanda. Man kan stoppa in vägtullarna så att de inte behöver sitta på en kamera, utan man jobbar med dem digitalt. Jag och vi kristdemokrater hoppas att det förr eller senare blir fler som kommer att titta på denna fråga.

Sanningen är ju att om vi lyckas med elektrifieringen och om vi får fler att köra elbil blir det färre som betalar för vägen. I dag är det de som tankar med bensin och diesel som betalar vägunderhållet. Men när du kör en elbil sliter du också på vägen, herr talman. Denna fråga kommer vi förr eller senare att vara tvungna att titta på.

Det finns ytterligare något som är viktigt att lyfta fram, nämligen våra rastplatser och tryggheten för dem som jobbar i systemen. Jag har vid åtskilliga tillfällen tagit upp mina resor till Ukraina, och jag kan konstatera att Polen är ett föregångsland. I sina vägsystem har de byggt upp bensinstationer, parkeringsplatser och möjligheter att duscha. Man kan stanna och sova tryggt en natt, för man vet att det finns människor som är i rörelse. Här har vi oavsett färg på flaggan, det vill säga partierna, något att titta på.

Herr talman! I debatten har det ställts frågor om taxibranschen. Här vill jag vara tydlig. Kristdemokraterna är generellt sett positiva till teknikutveckling. Det pågår en fantastisk utveckling. Olika appar och system växer fram. Med största sannolikhet kommer det snart att finnas självkörande fordon, vilket kommer att förändra en hel del av branschen.

För egen del tror jag att vi behöver titta på den danska modellen. Om jag inte svarade i replikskiftet tidigare är mitt svar nu att jag tror att vi kommer att vara tvungna att titta på den danska modellen. Där har man kopplat apparna till taxametern. Det blir väldigt konstigt om vissa betalar korrekt skatt och andra inte gör det.

Det finns andra förslag som taxibranschen har lyft fram om hur man exempelvis ska styra priser. Det är jag betydligt mer tveksam till; jag är klassiskt borgerlig. Men om en enskild medborgare ska kunna bedöma om ett taxipris är skäligt kanske det skulle vara ett förslag som hade ett rekommenderat kilometerpris. Om det sedan är Konsumentverket eller någon annan som gör det spelar mindre roll. I dag är det väldigt svårt att vara kund i Sverige. Man vet inte vad ett normalt kilometerpris för taxi är.

Det är likadant när kommuner upphandlar, herr talman. Då kan man välja att inte ta det lägsta priset, utan man tar pris med kvalitet. Om man som kund ska kunna göra rätt bedömning bör man veta vad som är ett kvalitetsmässigt pris. Det skulle Konsumentverket kunna fundera över.

Herr talman! Vid den här tiden förra året blev jag apostroferad av Heie. Frågan handlade om funktionsnedsatta och fenomenet med färdtjänst. Jag svarade vid tillfället att jag faktiskt inte hade någon aning. Jag kanske lindade in det lite mer, men det var vad jag egentligen sa.

Det här året har jag, herr talman, roat mig med att försöka få en aning. Jag har lyssnat till dem som jobbar med det här, bland annat de synskadades förening, och jag är lite förvånad över att vi inte kommer snabbare fram här. Jag delar nog den uppfattning som har lyfts fram: Om man är synskadad behöver man kunna få hjälp från dörr till dörr.

Det här är något som jag lovar – inte att regeringen genomför det, för det kan jag inte lova, men jag lovar att jag själv kommer att fortsätta att lyfta fram frågan. Jag kan tänka mig in i situationen om man är synskadad och blir lämnad på fel plats. Då är det inte så lätt att komma rätt. Det här är en fråga man behöver ta med sig.

Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på alla motioner.

(Applåder)

I detta anförande instämde Rashid Farivar (SD).

Herr talman! Avseende hästtransporterna kan jag inte räta ut frågetecknen, för detta är ett arbete som pågår både nationellt och internationellt inom EU. Jag tror inte mot bakgrund av det jag känner till att detta är färdigprocessat än, så där blir jag dig svaret skyldig.

När det gäller dispenserna har jag gjort ett stort antal studiebesök. Jag har själv varit ute och tittat ibland annat Göteborg. Det är en fantastisk stad, och det byggs överallt. Det kan handla om bara det att få in eller ta bort en kran. Jag delar helt enkelt ledamotens uppfattning: Detta är något vi borde ha kommit fram snabbare med. Jag tror egentligen inte att det har budgetpåverkan.

Man kan ibland tycka att fyra år är en lång tid. Jag kan tycka att fyra år är en kort tid. Man bildar en regering, och sedan ska man sätta sig och börja jobba med de första frågorna – och så kommer det fler och fler frågor. Jag skulle nog vilja säga att vi får ta med oss det där med dispenserna in i nästa mandatperiod, när vi har vunnit valet.

Det är samma sak med färdtjänstfrågan. Jag tror inte att man kommer att hinna nu; propositionslistan är tämligen stängd. Men det är en fråga som åtminstone jag kommer att bära med mig i valet och in i det framtida arbetet. Det är samma sak med färdtjänst – det är inte en fråga som kostar staten pengar. Det är en fråga som däremot kommer att kosta kommuner och regioner pengar. Det kommer att vara en ansvarsfråga. Men om vi ska ha ett likvärdigt samhälle måste även de som är synskadade ha likvärdiga förutsättningar.

Båda dessa frågor kommer jag alltså att ta med mig. När det gäller frågan om de här transporterna pågår som sagt ett arbete, och jag har inget svar innan det är färdigt.

Herr talman! Jag har lite svårt att förstå frågan, om jag ska vara helt ärlig. När det gäller våra två lastbilstillverkare går 90–95 procent av alla fordon på export – jag har sett den siffran någonstans. Det är inte den svenska marknaden som avgör deras teknikutveckling.

Vad som däremot är ett problem är när varje enskilt land har särregler, på samma sätt som när enskilda kommuner går in och skapar särregler. Det gör man ofta på både bostads- och transportsidan. Varje enskild kommun tycker då att de är mer miljövänliga än grannen, och enskilda länder tycker att de är mer miljövänliga än andra länder.

Det är detta som har gjort att Europa har halkat efter ekonomiskt. Man kan titta på hela den europeiska situationen, jämfört med situationen i exempelvis USA – vi har halkat efter ekonomiskt. Det är korrekt att vi har vidtagit fler miljöåtgärder än amerikanerna, även om de faktiskt också har minskat en del av sina utsläpp och jobbat med dem. Men de är fortfarande en av de stora utsläpparna i världen.

Om vi ska gynna våra företag ska vi göra det genom att vara benhårda när det gäller att vi ska ha gemensamma spelregler på den europeiska marknaden. Att ha särregler i varje enskilt land försvårar för branschen. Att ha olika regler i olika länder för vad man har för kopplingar eller vad man har för iblandningar etcetera gör det svårt för näringslivet.

Svaret på din fråga är att vi ska hålla fast vid de europeiska målen. Vi ska förhandla inom EU. Sedan ska vi arbeta utifrån de gemensamma målsättningarna. På så sätt gynnar vi svenskt näringsliv, och på så sätt kommer vi i förlängningen också att förbättra klimatet.

(Applåder)

Herr talman! I en motion som Vänsterpartiet har väckt i det här betänkandet är man åter inne på detta med en yrkestrafikinspektion. Men man kan inte utläsa hur Vänsterpartiet har tänkt att det hela ska fungera, vem som ska göra vad och vilka åtgärder man ska vidta om man upptäcker fel. Det är gott och väl.

Problembeskrivningen när det gäller taxi håller jag med om. Det som pågår är modernt slaveri. Jag tyckte att ledamoten var lite blygsam när hon sa att de bara körde 12 timmar på dagen. 12 timmar är vad de kör före rasten. Det går betydligt längre än så i vissa fall.

Vi behöver vidta kraftfulla åtgärder för att komma åt detta. Det är ren och skär människohandel. Man utnyttjar människor å det grövsta.

Den här frågan har jag tagit upp, bland annat med polisen. Jag pratar ju ofta med mina gamla kollegor inom trafikpolisen. Nu skulle vi ha haft ett taxiseminarium här i riksdagen, men det fick ställas in, för det var två parter som valde att inte komma dit. Men då hade polisen kunnat vara där och berätta vad de gör för att komma åt det här problemet.

Jag vill nog påstå att det inte är polisen som är det egentliga problemet, utan det är den fortsatta beredningen hos åklagaren. Det ställs väldigt höga beviskrav för att man ska kunna komma åt svarttaxibolagen. Vi behöver gå på djupet i de frågorna och framför allt skärpa lagstiftningen där luckorna finns. Här står det vidöppet, vill jag påstå. Man måste göra något åt detta.

Men jag är lite nyfiken och vill ha svar på frågan hur man har tänkt när det gäller yrkestrafikinspektionen.

Herr talman! Ja, förslag har redan lagts fram för justitieministern och infrastrukturministern. Jag kan delge ledamoten ett exemplar av det, så kan hon själv läsa hur resonemanget går när det gäller hur man ska bygga upp verksamheten så att man verkligen kommer åt det som är ett bekymmer.

Det är verkligen ett jättebekymmer. Det är slaveri av den värsta sorten. Ofta går det tillbaka till de kriminella nätverken som skor sig och skapar ekonomiska förutsättningar för att bedriva annan kriminell verksamhet. Vi ser det dagligen. Det är skjutningar, sprängningar och allt vad det nu är. De handlar också med människor. Man kan gå och sätta sig vid datorn och beställa en kvinna om man känner sig lite ensam en fredag, och det blir levererat precis som det vore en varutransport. Det är en verksamhet som är så mörk att den är fullständigt obeskrivlig.

Detta måste vi sätta fokus på. Vi måste skärpa lagstiftningen. Och framför allt måste vi väcka en del trötta poliskommissarier, vill jag säga, för de har inte förstått allvaret i det här.

Sedan måste jag fråga om det som ledamoten sa om toaletterna på polisens kontrollplatser. Polisens kontrollplatser inte är ju inte lokaler som är tillgängliga för allmänheten. I de lokalerna kan det faktiskt pågå ett förhör, och då kan man inte släppa in ytterligare människor där. Polisens kontrollplatser är alltså inte möjliga att använda för allmänhetens toalettbesök, av naturliga skäl.

Sedan kan jag hålla med om att det är galet att stänga kontrollplatserna så att allmänheten inte kan stanna där. Men det är en annan fråga. Det viktiga är egentligen att få Trafikverket att rusta de rastplatser vi har och framför allt att bygga ut och öka säkerheten på dem.

Herr talman! I dag debatterar vi yrkestrafik och taxi.

Herr talman! Åkerinäringen i Sverige har mycket stor betydelse för Sveriges tillväxt och välfärd. Åkerinäringen står för den stora majoriteten – 80 procent – av alla godstransporter i Sverige. Åkerierna hanterar svenska företags gods och stärker de andra företagens konkurrenskraft. De ser samtidigt till att butiker och mataffärer får regelbundna leveranser.

Yrkestrafiken finns i hela Sverige, och den ger därför många jobb runt om i Sverige. Jag kan inte nog betona vikten av att vi har en fungerande marknad för godstransporter i Sverige – också med svenska åkerier – sett ur ett beredskapsperspektiv. Samtidigt vill jag faktiskt börja med att rikta ett tack till alla de chaufförer som ligger ute på vägarna och som försakar sitt familjeliv för att leverera till företag och till handeln runt om i landet. Tack så jättemycket!

Liberalerna vill se en sund åkeribransch i Sverige och värnar därför sjysta konkurrensvillkor och framför allt att regelverken efterlevs.

Godstransporterna är gränsöverskridande, och det råder stenhård konkurrens inom transportnäringen. Därför är EU:s direktiv och regleringar genom mobilitetspaketen viktiga för att vi ska ha ett regelverk som även gäller utländska företag och som stöder seriösa åkerier. Det handlar till exempel om kravet på smarta färdskrivare i både tunga och lätta lastbilar. Det innebär att man kan se när en lastbil passerar en landsgräns och att man därmed får bättre möjligheter att följa lastbilarnas rutter. Vi måste stärka arbetet mot utländska och svenska åkerier som bedriver illegal verksamhet. Regelverk utan uppföljning gör att många struntar i reglerna.

Herr talman! Polisen har fått ökade befogenheter. Vi behöver ytterligare skärpa kontrollerna för att förhindra fusk med cabotage, kör- och vilotider och rattfylleri. Vi behöver också kontrollera fordonen så att de är trafiksäkra och innehåller rätt utrustning. Utöver de rent trafikmässiga kraven handlar det om att lastbilar också används för kriminell verksamhet, som frakt av narkotika och stöldgods in och ut ur landet.

Utöver fler trafikpoliser som kan utöka antalet kontroller behöver landets kontrollstationer och behovet av teknisk utrustning ses över för att underlätta trafikpolisernas vardag. Utredningen om effektivare kontroller av yrkestrafik på väg för att motverka brottslighet inom transportsektorn innehåller många bra förslag. Trafikverket arbetar nu bland annat med att identifiera behov av nya kontrollplatser och behov av utrustning på de befintliga.

Säkra rastplatser är en förutsättning för att öka trafiksäkerheten på våra vägar. En förare måste kunna lita på att man kan rasta enligt de kör- och vilotider som gäller utan att bli utsatt för stölder. Rastplatserna ska heller inte kunna användas som uppställningsplatser över många dygn och därmed blockera möjligheten för övriga yrkesförare att få plats. Trafikverket har därför i uppdrag att successivt se över våra rastplatser och öka säkerheten.

Herr talman! Åkeribranschen behöver ställa om till fossilfria vägtransporter. Samtidigt kan inte åkerierna göra det på egen hand. Marginalerna är små i åkeribranschen, och differensen i pris mellan en ellastbil och en fossildriven lastbil är fortfarande betydande. För att öka efterfrågan på fossilfria transporter har regeringen i vårändringsbudgeten lagt 100 miljoner för att de statliga myndigheterna ska kunna beställa fler fossilfria transporter. Samtidigt måste alla aktörer inom godshanteringen – från varuägarna, över transportören och ända till kunden – komma samman och se hur de kan bidra för att kunna öka takten i omställningen. Dessa företag kan då också använda de sänkta utsläppen i sin marknadsföring.

Försäljningen av nya personbilar har ökat snabbt, och elbilar var cirka en tredjedel av de sålda bilarna 2025. Antalet ellastbilar ökar i långsammare takt. Här görs det ett flertal aktiviteter i dagsläget för att stimulera omställningen. Regeringen har fortsatt en premie för inköp av tunga och lätta ellastbilar, parat med ett stöd för laddinfrastruktur. Utöver depåladdning behöver laddinfrastrukturen längs våra vägar och på rastplatser byggas ut. Även nätverket av biogasstationer måste successivt byggas ut för att möta det ökande behovet.

Herr talman! Vägnätet för längre och tyngre lastbilar ökar successivt. I dag har vi 600 mil öppna för längre lastbilar, och cirka hälften av de statliga vägarna klarar 74 ton tunga lastbilar. Det är viktigt både ur klimatsynpunkt och av konkurrensskäl. Vägunderhållet har under en lång rad av år fått stå tillbaka, men nu återtar Liberalerna tillsammans med regeringen och Sverigedemokraterna hela underhållsskulden på tolv år genom regeringens proposition om den nya infrastrukturplanen. Det är viktigt både för industrins transporter och för den militära mobiliteten.

Vår vinterväghållning börjar äntligen bli bättre. Utöver att Trafikverket tillsammans med andra statliga myndigheter under den senaste vintern haft större förberedelse inför dåligt väder har Trafikverket börjat samarbeta med fordonstillverkare för att få data om vägarnas tillstånd och snabbare få information om nedisning, så att man kan skicka ut salt- och plogbilar i tid.

Herr talman! Förarbristen är ett stort problem för branschen. Det gäller både lastbilar, bussar och taxi. En grundförutsättning är att fler tar det vanliga B-körkortet för personbil, då det är en inkörsport till lastbils- och busskörkort. Tyvärr ser vi problem med att allt fler inte är redo vid första uppkörningen; de klarar då inte förarprovet. Men glädjande nog ser vi en uppåtgående trend vad gäller antalet körkort bland unga.

Nu lägger regeringen fram ett förslag om att ta bort introduktionsutbildningen. Anledningen till det är att man vill underlätta för dem som ska ta körkort att övningsköra med fler vuxna i sin närhet.

De flesta lastbilar och färdtjänstbussar blir tyngre när de utrustas med batterier. Det har ytterligare spätt på problemet med förarbristen. Med ett vanligt B-körkort har man nämligen maximalt fått köra en lastbil som väger 3 500 kilo. Regeringen drev i EU på för att man skulle kunna få köra en eldriven lastbil på 4 250 kilo med ett vanligt B-körkort. Nu finns det med i det beslutade körkortsdirektivet.

Något annat som finns i det direktivet är sänkt ålder för att få köra buss – 21 års ålder. Det ger bussbranschen tillgång till fler förare.

Den nuvarande regeringen har drivit på hårt för att detta ska bli verklighet.

Herr talman! Slutligen gäller det taxibranschen. Den tyngs under konkurrens från illegala taxiföretag. Så kan det inte få fortgå. Regelefterlevnaden måste öka. Transportstyrelsen har under mandatperioden fått mer resurser för tillsyn. Man har också utvecklat en starkare samverkan mellan en lång rad myndigheter för att identifiera företag som inte följer reglerna. Det görs fler kontroller på väg, som tyvärr stärker bilden av en bransch som inte följer reglerna.

Kontrollerna på väg behöver bli fler och tillsynen öka. Det är nödvändigt för att vi ska kunna få en sund taxibransch med en bra arbetsmiljö.

Med de orden yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på alla motioner.

(Applåder)

Herr talman! Jag är tvungen att gå upp och ta en diskussion här. Det känns nämligen lite grann som om Miljöpartiet är ute på ett gungfly när det gäller åkerinäringens villkor. Det är ju inte så att regeringens politik har slagit undan benen för Scania och Volvo när det gäller att sälja bilar. De säljer trots allt en hel del elektriska fordon. Men merparten av det de producerar går faktiskt på export. Det var också lite trevligt att du faktiskt hade tagit dig tid att vara ute hos Scania och provköra lastbilar. Det var ju bra, för då har du fått känna på lite grann hur arbetsmiljön är för förarna där ute.

Hur är det då ute på landets vägar? Det som sätter villkoren för svensk åkerinäring är helt enkelt den öppna marknaden som man verkar på. Politiker talar inte om för ett åkeri vad de ska göra och inte göra, utan åkeriet anpassar sin verksamhet till vad kunderna är villiga att betala. Vi har en situation i landet där den olagliga cabotagetrafiken slår undan villkoren både för den seriösa åkerinäringen och för godstransporter på järnväg.

Jag har flera gånger tagit upp med representanter för just godstrafiken att de utsätts för konkurrens av den olagliga trafiken. Att den olagliga trafiken tar sådana marknadsandelar beror ju inte på att de är jätteduktiga på att transportera gods, utan det handlar om att de inte betalar någonting för transporten. Det finns även en annan del i detta, och det är att följer med lite annat i transporterna som finansierar det som saknas i själva transportuppdraget.

Här måste ni titta på villkoren och på vad som är orsak och vad som är verkan. Då är vi tillbaka i att vi måste se till att få kontroller på väg.

Herr talman! Låt mig direkt ställa en rak fråga. Kommer ni att driva på för att höja reduktionsplikten om det skulle vara så olyckligt att ni kommer in i regeringen till hösten? Vi får innerligt hoppas att det inte sker.

Men låt oss prata fakta. En elektrisk lastbil, ett fullstort ekipage, ligger på ungefär två till två och en halv gång mer i pris än vad en traditionell bil gör. Men en åkeriägare är inte en scoutledare, utan verksamheten måste gå runt; man måste få betalt för det arbete man utför. Är inte kunden villig att betala merkostnaden kommer man att förlora affären. Det är ett problem med att man inte får ut de elektriska bilarna, det vill säga att marknaden inte är villig att betala. Kunden betalar hellre bulgaren som kör för kaffepengar än för det seriösa svenska åkeriet som har en elektriskt driven lastbil – eller gas eller vad det kan vara.

Grundproblemet är att vi har släppt marknaden fri för dem som verkligen rundar lagstiftningen. Det slår undan alla rimliga förutsättningar för seriösa företagare att bedriva sin verksamhet. Det här är ett av de grundläggande problemen. En åkeriägare kan inte lägga så mycket pengar på en elektrisk bil om man inte får tillbaka dem i form av transportuppdrag. Ni måste förstå det sambandet.

Ännu ett stort åkeriföretag gick omkull häromdagen. Det är kruxet. Vem ska köpa de elektriska bilarna om ingen är villig att betala? I stället sponsras kriminell verksamhet – det är vad vi pratar om i klartext. Här måste ni vara med på banan och förstå sambanden.

Herr talman! Det är alltid lika intressant att lyssna på Miljöpartiets Linus Lakso. Just i fråga om skatter framför Lakso att när man sänker skatter subventionerar man bränslet med ett antal miljarder kronor.

Herr talman! Enligt Miljöpartiets syn på det hela ska skattetrycket vara jättehögt. Allt som görs därunder blir i så fall subventionering av verksamheten. Hur högt skattetryck kan man tänka sig ha i landet? Ni har drivit upp reduktionsplikten, den tidigare skatten som vi har sänkt. Precis som flera andra har sagt har vi inte fått svar från Socialdemokraterna om var de står. Det verkar som att de nu vill sänka skatterna. De trycker på om att vi behöver anpassa oss, gå till EU och sänka skatterna på bränsle.

Var står Miljöpartiet? Ni har ändå tänkt att regera ihop med Socialdemokraterna efter valet, om det skulle vara så illa. Kommer ni att återgå till den norm som vi satte upp om att ha en inblandning av diesel till 66 procent fram till 2030? Kommer ni att trycka på om den biten? Hur har ni förhandlat detta med Socialdemokraterna? Vad kommer bränslet att kosta för åkerinäringen om Miljöpartiet tar över makten i september? Kommer man att återgå?

Sedan var det frågan om elbrist. Jag var med förrförra vintern när det var chockhöga priser på el. Att vi kör igång Karlshamnsverket och kör ut olja, eller köper tysk kolkraft, är inte så mycket bättre för miljön. Jag kan inte förstå varför Miljöpartiet hela tiden är emot kärnkraft, som är koldioxidneutralt i dessa lägen. Man driver på en utfasning av rent bränsle och vill i stället köpa kolkraft från Tyskland.

Herr talman! Jag ska ställa en rak och enkel fråga som borde vara enkel att svara på: Vad har Miljöpartiet emot kärnkraft, i och med att man hela tiden vill stänga ned den? Det vore bra om vi fick svar på den frågan. Man har varit med och stängt ned sex kärnkraftverk i Sverige.

Den andra delen som Linus Lakso tar upp här är överskott. Ja, det blir överskott när det blåser eller när solen skiner. Men i Sverige kan vi inte köra industrin eller åka på vägarna bara när det blåser eller solen skiner. Både industrin och annat måste fungera även andra dagar under året. Därför måste vi ha bättre reglerkraft, för att täcka upp för den delen. Den reglerkraften får vi nu köpa in eller producera genom oljekraftverk, på grund av att man tidigare stängde ned kärnkraftverk. Då landar vi i att köpa in från kolkraftverk, bland annat från Tyskland, som också har stängt ned sin kärnkraft, påhejade av den gröna rörelsen i Tyskland.

Är ni verkligen för att klara miljön? Eller är det viktigare att vi lägger ned fungerande kärnkraftverk och får bort bilarna på det sättet? Vad är tanken hos Miljöpartiet?

Jag tror att det är viktigt att Miljöpartiet redovisar var de står i frågan nu. Socialdemokraterna vill passa på den frågan och försöker få det att verka som att de vill ha låga bränslepriser, medan Miljöpartiet tycker att det är en subventionering när vi sänker skatten på bränsle.

Var står Miljöpartiet? Vore det inte rimligt att ni redovisar någon form av gemensam ståndpunkt? Vilka priser kan väljarna i så fall förvänta sig efter valet när det gäller diesel och bränsle? Det är rätt viktigt för såväl åkerinäring som företag, landsbygd, lantbruk och annat att de får den redovisningen före valet, så att vi inte vaknar upp efter valet och får chockbeskeden då.

(TALMANNEN: Den här debatten handlar om yrkestrafik och taxi.)

Herr talman! Jag vill yrka bifall till reservation nummer 2.

Vi debatterar yrkestrafik och taxi. Sverige är ett land som bygger på rörelse och på innovationer. Vi lever på vår export, på den uppfinningsrikedom som finns och på vår förmåga att knyta samman stad och land. Ibland lyfts enbart problemen fram, men låt mig i dag visa också på möjligheterna.

I centrum av allt detta står just yrkestrafiken. Tidigt varje morgon sätter sig tusentals människor bakom ratten för att köra varor till våra livsmedelsbutiker, för att köra skolbarn till skolan och för att se till att våra industrier har komponenter av olika slag. Yrkestrafiken är en del av blodomloppet i Sverige, i den svenska ekonomin.

Vi måste dock vara ärliga och säga att det blodomloppet är ansträngt i dag. Under lång tid har infrastrukturen varit eftersatt, och vi ser en hisnande stor underhållsskuld. Nog för att regeringen har tillfört medel för att komma till rätta med underhållsskulden, men yrkestrafiken lider av effekterna av den. Det handlar inte bara om gupp på vägen. Det handlar om osäkerhet, ökade kostnader för trasiga fordon, en försämrad arbetsmiljö och mycket mer.

Centerpartiet vill se ett Sverigelyft, så att vi på allvar kommer till rätta med de här delarna. Det räcker inte att lappa och laga. Hela Sveriges vägnät måste hålla en lägsta godtagbar standard, oavsett om vägen ligger i Stockholms innerstad eller i inre Norrland.

Just nu, när det är tjällossning i Norrbotten, stängs uppemot 400 mil väg av. Där får det inte köras någon tung trafik, eftersom vägarna inte håller för det. Det drabbar yrkestrafiken, och det drabbar alla de företag, inte minst inom skogsnäringen, som på olika sätt behöver transportera.

Vi kan inte avskaffa tjällossningen. Det är inte det jag menar. Men mycket underhåll av våra vägar behöver förbättras. Norra Sverige behöver ses över på ett annat sätt. Mycket underhåll har nämligen gått till de vägar som har mer trafik. Men norra Sverige är extremt viktigt för hela Sveriges konkurrenskraft när det gäller både vår gruvnäring och vår skogsindustri men också när det gäller vår säkerhet. Vi behöver kunna transportera tungt gods på de vägarna.

Herr talman! Centerpartiet vill se en tanka-svenskt-politik. Det är en del av svaret på Tidöregeringens frågor om vad som ska hända med reduktionsplikten. Vi behöver se till att det finns svenskproducerade biodrivmedel, så att vi kan ställa om på ett bättre sätt.

Herr talman! Jag vill också nämna taxinäringen. Den är en absolut livsnerv, inte minst på vår landsbygd. Färdtjänsten har vi redan pratat lite grann om inom detta område, och vi ska tala mer om den i nästa debatt. Men taxifrågorna är viktiga. Taxi är en integrerad del av den svenska kollektivtrafiken och av framtidens kollektivtrafik, när vi pratar om delad mobilitet.

Herr talman! Från Tidöpartierna hör vi ord, ord och ord, men vi ser alltför lite handling. Hur kan man vara så nöjd när så mycket är ogjort? Det är nämligen vad vi ser i den svenska regeringens politik i dag.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 16 april.)