Charlotte Nordström

Herr talman! Nu kan vi äntligen ta bort kravet på tillstånd för kamerabevakning. Kommuner, regioner och myndigheter ska inte längre behöva ansöka om tillstånd för att sätta upp kameror. Nu kommer man att få möjlighet att agera snabbt och effektivt för att sätta upp kameror på platser där de behövs som mest. Det är en självklar och nödvändig åtgärd för att stärka tryggheten i hela vårt land.

I propositionen föreslås ändringar i kamerabevakningslagen för att göra reglerna mer användbara och anpassade till dagens behov. Brottsutvecklingen och säkerhetsläget kräver dessa effektivare insatser.

Kamerabevakningen är ett helt centralt verktyg för att trycka tillbaka brottsutvecklingen. Förslagen är en del i regeringens kameraoffensiv, där vi flyttar fram positionerna rejält. Det handlar om att steg för steg återupprätta tryggheten. Kamerabevakningen är ett bra verktyg för att förebygga och utreda brott och öka tryggheten på gator och torg.

Förslaget om att man inte längre ska behöva ansöka om tillstånd hos Integritetsskyddsmyndigheten för att bedriva kamerabevakning innebär en betydande förenkling för flera aktörer. Efterfrågan på dessa förändringar är väldigt stor, för dagens tillståndskrav har medfört en stor administrativ börda och fördröjer uppsättningen av kameror. Det skapar en oacceptabel risk för att akuta behov av kamerabevakning inte kan tillgodoses i rimlig tid.

Till er som förespråkar anmälningsplikt eller förenklad tillståndsgivning vill jag säga: Det är just sådan byråkrati som försvårar för kommunernas trygghetsarbete. Snabb tillgång till kamerabevakning kan vara skillnaden mellan att lösa ett brott eller att inte lösa det. Vi väljer att lita på våra brottsbekämpande myndigheter och vill underlätta deras arbete – inte försvåra det med onödig byråkrati, som en anmälningsplikt skulle kunna innebära.

Låt mig också kort få dela med mig av personlig erfarenhet som tidigare kommunalrådskollega. I februari 2017, då jag inte var kommunalråd, väckte en kollega och jag en motion i Skara kommunfullmäktige om att identifiera otrygga platser och ansöka om kameraövervakning där. Först i februari 2018 bifölls inventeringen, men den socialdemokratiska ledningen avslog förslaget om att ansöka om tillstånd med motiveringen att lagstiftningen tydligt inte tillät kameror. I den kommunen fanns en ovilja att ens försöka. Inventeringen gjordes sedan i april 2019. Sedan kom en ny ledning och gav nytt uppdrag 2020. Man ansökte om en kamera på en plats som hade identifierats där invånare kände sig otrygga och där polisen ansåg att det behövdes. Tillstånd godkändes, och kameran kom till slut upp 2022, fem år efter den ursprungliga motionen och intentionen att få göra det tryggare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kamerabevakning i brottsbekämpning och annan offentlig verk-samhet – utökade möjligheter och ett enklare förfarande

Vid ungefär samma tid som vi fick tillstånd fick grannstaden Skövde avslag på sin ansökan om att få sätta upp en kamera vid en given plats för övervakning som även polisen tyckte var nödvändig. Det tog ett bra tag innan de fick en ny ansökan godkänd.

Detta är exempel som visar på hinder och långdragna processer som saboterar trygghetsarbetet. Det är inte rättssäkert. Det är byråkratisk och politisk vanmakt!

Kommunerna har nu ett lagstadgat ansvar för det brottsförebyggande arbetet. För att lyckas krävs en väl utformad lokal politik som förebygger, hindrar och bekämpar brottsligheten. Då måste alla verktyg vara tillgängliga snabbt och smidigt och utan byråkratiskt krångel.

Jag konstaterar att regeringens förslag om att ta bort tillståndsplikten överensstämmer med utredningen och att en klar majoritet av remissinstanserna har tillstyrkt eller inte invänt mot förslaget. Men vår integritet, hur blir det med den? Enligt förslaget ska den som sätter upp en kamera själv pröva om intresset av bevakningen väger tyngre än den enskildes integritetsintresse. Det motsvarar den prövning som tillståndsmyndigheterna gör i dag. Jag vet att kommuner och regioner har förmågan att göra sådana avvägningar. Bedömningen ska dokumenteras, och aktörerna ska föra förteckning över pågående bevakning, vilket också förenklar tillsynen och gör den mer effektiv och säkerställer fortsatt rättssäkerhet.

Herr talman! Regeringen har gjort en noggrann avvägning mellan effektiviteten i brottsbekämpningen och skyddet för den personliga integriteten. Jag delar regeringens samlade bedömning att ett tillräckligt starkt skydd för den enskildes personliga integritet kan upprätthållas även utan tillståndsplikt. Propositionens förslag är nödvändiga, proportionerliga och motiverade av den allvarliga brottsutvecklingen. Regeringen är beredd att följa utvecklingen och vid behov göra justeringar för att säkerställa att lagen uppfyller sitt syfte utan onödiga integritetsintrång.

Men propositionen ger också förslag på ytterligare viktiga steg när det gäller kamerabevakningen. Det ska bli enklare för polisen att övervaka fler strategiskt viktiga områden, även platser där man ännu inte ser någon omedelbar risk. Det ökar möjligheten att förhindra och klara upp brott. Polisen och Säpo ska också i högre grad få använda teknik som automatiskt känner igen registreringsnummer och få sätta upp kameror längs vägarna. Även detta är efterlängtat.

När jag hör motstånd mot detta tänker jag ibland på vad Erik Nord, polischef i polisregion Väst, har berättat i medierna om en engelsk kollega. Den engelske polischefen var helt oförstående till att vi i Sverige inte kunde använda trängselskattskamerorna för löpande kontroller av fordon. Han lär ha sagt: Ni registrerar medborgare för att ta ut skatt men inte för att förebygga mord! Sverige sticker uppenbart ut i jämförelse med andra länder med mer flexibel hantering av kamerabevakning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kamerabevakning i brottsbekämpning och annan offentlig verk-samhet – utökade möjligheter och ett enklare förfarande

Herr talman! Med mindre regelkrångel och bättre redskap för kommuner, regioner och polis gör vi Sverige tryggare. Det är angeläget med ett så snart ikraftträdande som möjligt för denna nya lag. Jag yrkar därför avslag på samtliga motionsyrkanden och bifall till utskottets förslag om att bifalla propositionen i sak och att lagändringen ska träda i kraft den 1 april 2025.

(Applåder)

I detta anförande instämde Gustaf Göthberg och Magnus Resare (båda M).

Fru talman! Tack, ledamoten, för att du först och främst tror på det jag säger! Tack för att vi är överens om hur saker och ting ser ut.

Köerna till bup är förfärliga. De har inte uppstått på två år. Här har vi haft långa köer under lång tid, och de måste tas om hand. Även där måste vi börja tidigt. Jag menar, utifrån den andra roll där jag har jobbat, att det bör ske redan på BVC. Det handlar om förskolan och en samverkan mellan den regionala och den kommunala delen. Där är vi helt överens.

Tar vi emot nyanlända, som vi gjorde i Skara, måste vi ta hand om dem och göra det på ett korrekt sätt. Det har inte riktigt lyckats i Malmö. Där måste vi gemensamt finna lösningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Unga lagöverträdare

Vi ska ha ett fokuserat, evidensbaserat sätt att arbeta, vi ska ha lite sunt förnuft och vi ska ta vara på varandra och bry oss om varandra. Det har saknats från vuxenvärlden, vill jag påstå, i många kommuner runt om i landet.

Jag vill gå vidare med regeringens politik. Efter så många år har vi äntligen en ny socialtjänstlag. Vi har levt med den gamla i 40 år. Jag är stolt över regeringens politik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Unga lagöverträdare

Fru talman! Tack, ledamoten!

Det är inte naivitet. Jag talar om vad som händer på verklighetsbasis. Min erfarenhet som kommunstyrelsens ordförande under många år handlade om att ha ett starkt fokus på unga i det brottsförebyggande arbetet i en lågkonjunktur. Vi satsade på skolan och på förskolan. Där skulle det vara tryggt när det inte var tryggt utanför.

Detta med den ändrade sekretessen är ett verktyg. Jag kan säga att vi struntade i sekretessen i Skara på den tiden, men andra kommuner vågade inte. De behövde paragrafen för att känna sig trygga.

Jag är stolt över att vi går dem som jobbar med de sociala frågorna till mötes. Vi behöver detta för att kunna samverka effektivt med polisen. Jag har sett goda resultat när man har gjort detta.

Detta är bara ett verktyg. Sedan krävs det självklart ett ledarskap, ledamoten, för att våga samverka och vara på tå för att göra de tidiga insatserna individuellt för att hjälpa barnen rätt på en gång.

Fru talman! Begreppet unga lagöverträdare berör. Alldeles för länge har insatserna mot barn och unga som riskerar att hamna i gängens grepp kommit för sent eller varit för svaga. Resultatet har blivit förödande; många barn och unga har rekryterats till gängen. Att barn utsätter andra barn för grova våldsbrott och till och med blir mördare är ett totalt misslyckande.

Många gånger har man hört från olika politiska håll och aktörer att barnen är vår framtid. Det har varit som ett mantra under många år, för några ibland ett slagträ i debatten. Men vad gjordes sedan, efter utropen? Vad gjordes konkret? Det är helt klart att det inte har lyckats.

Vi vet nu att många av dem som misstänkts för inblandning i grovt gängvåld har haft omfattande skolfrånvaro, varit i våldsamma konflikter och ägnat sig åt narkotikabruk. Vissa har till och med blivit tvångsomhändertagna. Påfallande ofta är de kända tidigt av skola och socialtjänst på sina hemorter i form av orosanmälningar, utan att myndigheterna haft möjlighet att samarbeta och agera.

Vi kunde nyligen läsa i medierna om rapporteringen från Malmö. Omfattande brister har avslöjats i Malmö stads insatser mot barn i kriminalitet. Det är en beskrivning som skakar om, kära kollegor. I Malmö var 870 barn var misstänkt kriminella under januari till augusti 2024, under åtta månader. Medierna skriver att det är lika många som hela 35 skolklasser. Nästan 10 procent av dessa barn var under 12 år. Barn under 12 år är alltså misstänkt kriminella.

Denna situation är oacceptabel. Jag vill påstå att vuxenvärlden i allra högsta grad är medskyldig. Det är ett fullständigt misslyckande.

Detta är ett konkret exempel på att vi behövde en ny socialtjänstlag. Tidigare var det frivilligt att arbeta förebyggande för barnets bästa. Det var frivilligt men borde ha varit en självklarhet. Nu blir det ett krav. Med Moderaterna i regeringsställning har ett mycket stort reformarbete dragit igång. Vi är fast beslutna att bekämpa de kriminella gängen. Vi kommer inte att ge oss förrän rekryteringen av barn till gängen har upphört. Vi tar nu ett helhetsgrepp om ungdomsbrottsligheten.

För att lyckas krävs det ett effektivt och evidensbaserat brottsförebyggande arbete. Det behövs tidiga, tydliga och samordnade insatser i nära samverkan mellan socialtjänst, skola, polis och andra berörda aktörer för att förhindra att barn och unga dras in i kriminalitet. Det handlar om att bygga fungerande sociala skyddsnät runt varje barn, även i de fall det inte finns stöd från den egna familjen.

Där har sekretessen varit ett hot mot våra barn och ungdomar, mot vår vilja att stötta och förebygga. Men det är glädjande att sekretesshindren nu rivs så att socialtjänst, skola och polis kan samarbeta effektivt. Hela samhället måste flytta fram positionerna rejält i det brottsförebyggande arbetet. Nu händer det, men det kommer att ta tid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Unga lagöverträdare

Barn ska få vara barn. Alla barn och unga har rätt till ett liv utan brott och våld. Alla barn har rätt till en trygg och ljus framtid. Det måste vara vårt gemensamma mål. Nu är det verkstad som gäller.

Fru talman! Det som görs ska självklart ha sin grund i evidensbaserat arbete. Men jag vill lägga till att det också behövs sunt förnuft, mod och handlingskraft, och det behövs omsorg om varandra. Det är de bästa goda faktorerna i vardagen. Om ett barn eller en ungdom far illa ska man snabbt agera och ge hjälp.

Kring alla våra barn och unga finns faktorer som skyddar dem från att riskera att hamna i brottslighet, missbruk eller andra svårigheter. Det är saker som borde vara självklarheter: att få växa upp i en kärleksfull familj med tydliga regler och vuxna som bekräftar dem och att få trivas i sin skola, känna tillhörighet och uppmärksammas vid positivt handlande.

Genom att vi tillsammans stärker dessa faktorer kring barn skapar vi förutsättningar för en god framtid och minimal risk för att hamna snett senare i livet. Det är av största vikt att vi ser till att barn och ungdomar hittar andra gemenskaper än de kriminella gängen, så att fler kan känna hopp inför framtiden.

Att knäcka de kriminella gängen kommer att ta tid. Det kräver beslutsamhet och ett brett arbete där alla goda krafter i samhället mobiliseras. Det handlar om att fler måste göra mer och göra det bättre. Det handlar inte bara om kriminalpolitik. Det handlar även om socialpolitik, skolpolitik, integration och en stark arbetslinje. Nu tar regeringen ett samordnat grepp över politikområdenas gränser för att utveckla det förebyggande arbetet mot brott i hela landet.

Fru talman! Flera insatser görs nu på både nationell och lokal nivå. Det är bara att jobba på. Med hänvisning till det pågående brottsförebyggande arbetet med starkt fokus på barn och unga yrkar jag bifall till utskottets förslag om att riksdagen avslår motionsyrkandena och reservationen i Unga lagöverträdare.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Jag har all respekt för att ledamoten Strandhäll har varit minister.

Jag vet att ministern också läser remissvaren. När det gäller utskottsinitiativet lyftes just den omfattande kritik som fanns i fråga om den här promemorian. Det blev ingen vidare diskussion i utskottet, och det är väl lite tråkigt att man inte har den diskussionen i utskottet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Jag vill påstå att vår regering och vår minister högprioriterar denna fråga, ledamoten Strandhäll. Man vill analysera ordentligt för att kunna komma fram med bra förslag, som även ledamoten Strandhäll kan ställa sig bakom.

Regeringen har påbörjat arbetet med att ta fram en ny nationell strategi och ett nytt åtgärdsprogram mot mäns våld mot kvinnor, och jag hoppas att det kommer att falla även ledamoten Strandhäll i smaken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Herr ålderspresident! I förra veckan diskuterade vi de här frågorna. Då var ledamoten Strandhäll inte med. Då tog jag upp de delar där regeringen och justitieministern arbetar med kraft.

Som jag nämnde har jag själv läst remissvaren. Vi läser uppenbarligen på olika sätt. Helt klart är att det finns en massiv kritik mot det som ligger. Det är ju bättre att en minister tar detta på stort allvar och vill analysera det som står i promemorian innan man går fram med ett förslag.

Det jobbas för högtryck. I förra veckan, när vi diskuterade våldsbrott och brottsoffer, nämnde vi också att regeringen nu ser över bestämmelserna om villkorlig frigivning och huruvida det enbart ska beviljas om det finns särskilda skäl. Det handlar om risken för återfall i vålds- och sexualbrott, och vi anser att man då inte ska kunna friges villkorligt. Vi har lagt fram förslag om att våldsutsatta kvinnor ska få stärkt rätt till målsägarbiträde i hovrätten för en trygg och säker rättsprocess. Män som slår kvinnor ska få hårdare straff. Det har också tydligt sagts. Upprepade sexualbrott ska kunna ge livstids fängelse. Detta har också ministern talat om i utskottet. Där var ministern väldigt tydlig med att det här ska behandlas med kraft på samma sätt som gängkriminaliteten.

Herr talman! Våldet och otryggheten har inskränkt friheten och vardagen för allt fler. Vi har gång på gång sett hur utdömda straff och skadestånd inte är i paritet med det allmänna rättsmedvetandet och medborgarnas syn på vad som är rättvist. Vi måste och vi kan vända denna utveckling och återupprätta rättsstaten och respekten för lag och ordning. Vi kan göra det med den genomgripande översynen av strafflagstiftningen som är på gång.

Det var den 20 juli 2023 som regeringen beslutade att ge en särskild utredare, Petra Lundh, i uppdrag att göra en översyn av straffskalorna för att reformera påföljdssystemet, den så kallade Straffreformutredningen. Straffskalorna ska på ett bättre sätt än i dag återspegla brottets allvar, och påföljderna som döms ut ska framstå som rimliga och rättvisa.

Det finns ett påtalat behov från många av en mer övergripande och sammanhållen översyn av straffskalorna som nu genomförs. Det innebär att till exempel straffen för ett flertal brott kommer att skärpas och att fäng-else kommer att dömas ut i fler fall än i dag. Uppdraget ska enligt det tilläggsdirektiv som finns redovisas senast den 30 maj 2025.

Denna straffreformsutredning kommer att behandla även en del av de motioner som vi har att behandla här i dag.

När det gäller fridskränkningsbrott och kontrollerande beteende har utredningen om en översyn av kontaktförbudslagstiftningen, som bland annat behandlat frågan om straffskärpningar för fridskränkningsbrotten, i februari lämnat sitt betänkande till regeringen, En effektivare kontaktförbudslagstiftning - ett utökat skydd för utsatta personer. Utredningens bedömning är att straffskalan för grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning inte bör ändras, men i enlighet med uppdraget lämnas ändå ett alternativt författningsförslag om att skärpa maximistraffet till tio års fängelse.

Nu har betänkandet remitterats, och remisstiden går ut den 26 juni. Som jag nämnde under förra veckans debatt om ett av justitieutskottets betänkanden är det oerhört viktigt att kvinnor som utsätts för våld får det skydd de behöver. Därför vill Moderaterna att kontaktförbud ska användas i fler fall och att elektronisk övervakning med hjälp av fotboja ska kunna användas i större utsträckning för att säkerställa att kontaktförbud följs. Vi vill att området för kontaktförbud ska gälla för fler fall och i vissa fall kunna omfatta hela kommuner i de fall hotbilden är särskilt allvarlig.

Straffrättsliga frågor

Även Straffreformutredningen har fått i uppdrag att se över straffskalorna. Då arbete pågår är utskottet inte berett att nu ta initiativ till ytterligare straffskärpningar eller andra lagändringar i fråga om fridskränkningsbrotten.

Promemorian med förslag om att införa psykisk misshandel som en ny brottsbeteckning har remissbehandlats och bereds inom Regeringskansliet. Vi är alla överens om att mäns våld mot kvinnor måste få ett stopp, både det fysiska, det psykiska och det ekonomiska. Förslaget om kriminalisering av psykiskt våld har dock fått omfattande remisskritik. Det finns till exempel oro från inte minst civilsamhället för att ett sådant brott skulle kunna användas av förövande män för att rikta anklagelser mot kvinnor som de själva har utsatt för våld eller att det skulle kunna missbrukas i vårdnadstvister. Detta är risker som behöver tas på största allvar. En analys pågår just nu, och vi vill inte föregripa den annat än genom att framhålla att frågan är oerhört angelägen för regeringen att komma vidare i.

Ett stort antal myndigheter har fått i uppdrag att arbeta med att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor. Regeringen kommer att göra en översyn av behovet av skärpt styrning och uppföljning av myndigheternas arbete mot mäns våld mot kvinnor. Regeringen har också påbörjat arbetet med att ta fram en ny nationell strategi och ett nytt åtgärdsprogram mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck.

Herr ålderspresident! Tillsammans här inne måste vi återupprätta lag och ordning, så att Sverige kan bli ett tryggt land. Vi kan och ska stoppa det som pågår, vända utvecklingen och sätta brottsoffren i främsta rummet. Det ska inte gå att komma undan. Det ska inte löna sig att begå brott.

Men det handlar inte bara om att skärpa lagarna. Vi måste också få alla människor i Sverige att följa lagarna och respektera de värderingar som ligger till grund för dessa. Utrednings- och beredningsarbete pågår, som sagt. De är omhändertagna av departementet, och vi ser fram emot att förslagen ska behandlas här i kammaren. Med detta som grund yrkar jag bifall till utskottets förslag att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden.

Herr talman! Med all respekt - jag har inte detaljkunskap om var det ärendet ligger just nu. Jag vet dock att det viktigaste för en drabbad familj är att kommunen, som har ett ansvar, inte höjer skatten. Men tyvärr är det väldigt många socialdemokratiska kommuner som har höjt skatten, och det drabbar den ensamstående mamman ganska hårt, om man nu ska tala om den ekonomiska delen.

Jag vet också att det finns väldigt många kommuner som stöttar de barn och familjer som det är extra hårt och tufft för. Det handlar om att man krokar arm, går framåt och hjälper de barnfamiljerna så att även de unga kan få ett bra sommarlov, till exempel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Unga lagöverträdare

Herr talman! Jag vill först tacka ledamoten för de fina orden.

Jag anser nog att hela vår budget är brottsförebyggande med syfte att se till att få ordning och reda i Sveriges ekonomi i den hårda värld vi lever i och att öka tillväxten så att vi får mer medel till familjerna. Att man kan leva på sin lön är också viktigt för familjerna. Det är i sig en grund för det brottsförebyggande arbetet.

Jag vet också, som tidigare kommunstyrelseordförande där jag drev Skara kommun under värsta lågkonjunkturen, att man ska satsa på tidiga insatser. Vi tittade på de pengar vi hade. Det handlar om arbetssätt, som jag försökte beskriva.

Jag vet att det går att gå från ord till handling, och därför är jag inte bekymrad på den punkten. Har vi gemensamma mål och kan hjälpas åt med samverkan kan vi lösa detta.

Herr talman! Barn ska få vara barn. Varje barn har rätt till ett liv utan brott och våld. Det måste vara vårt gemensamma mål.

Verkligheten är oacceptabel. Tidningarna fylls av rubriker om gängvåld som kryper allt längre ned i åldrarna. Barn utreds för inblandning i mordplaner, sprängdåd och skottlossningar. Det blir allt vanligare att de som döms för mord och mordförsök i de svenska gänguppgörelserna är barn.

Det visar sig att många av dem som misstänks för inblandning i grovt gängvåld tidigare har varit föremål för tvångsomhändertaganden. Många av dem har en historia med omfattande skolfrånvaro, våldsamma konflikter, narkotikabruk och annan brottslighet. Påfallande ofta är de kända av skola eller socialtjänst i sina hemorter utan att myndigheterna kunnat samarbeta.

Om vi ska lyckas skydda våra barn och unga måste vi arbeta på nya sätt. Ett framgångsrikt brottsförebyggande arbete måste ha sin grund i ett nära samarbete mellan polisen och kommunerna. Det gäller särskilt i verksamheter som förskolan, skolan och socialtjänsten. Det handlar om att bygga ett fungerande socialt skyddsnät runt varje barn, även i de fall där det inte finns stöd från den egna familjen.

Metoden Backa barnet, som kommunerna i till exempel Lidingö, Ystad och Degerfors arbetar med, går ut på att tidigt upptäcka barn som riskerar att dras in i kriminalitet eller andra sociala problem. Det är nog en effektiv och bra modell att arbeta med. De har dock stött på hinder i arbetet på grund av att olika myndigheter inte kan eller vågar dela information. Det är ett problem.

Sekretessen är ett hot mot våra barn och ungdomar när det gäller vår vilja att stötta och förebygga. Vi arbetar nu för att socialtjänst, skola och polis ska kunna samarbeta i kampen mot gängen utan att hindras av sekretess.

Herr talman! I betänkandet Unga lagöverträdare har vi att behandla ett antal motioner om frågor som redan är omhändertagna genom att arbete pågår i utredningar eller genom att de bereds.

Utredningen om förbättrade möjligheter att utbyta information med brottsbekämpande myndigheter lämnade nyligen sitt betänkande Ökat informationsflöde till brottsbekämpningen - En ny huvudregel till regeringen. Utredningens förslag bereds nu inom Regeringskansliet. Regeringen har aviserat att en proposition ska komma redan under juni med förslag om sekretessbrytande bestämmelser och samordnade insatser.

När det gäller förslagen om en särskild kraftsamling för att förebygga att barn och unga involveras i gängkriminalitet har Trygghetsberedningens betänkande Vägar till ett tryggare samhälle remissbehandlats. Även där bereder regeringen förslagen.

Regeringen presenterade också i mars en nationell strategi för att stärka det brottsförebyggande arbetet med fokus på sociala brottsförebyggande åtgärder. Syftet är bland annat att förebygga att barn och unga involveras i kriminella nätverk och annan brottslighet. För att motverka brottsligheten och öka tryggheten behöver satsningar på rättsväsendet och straffrättsliga åtgärder kombineras med ett effektivt och proaktivt brottsförebyggande arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Unga lagöverträdare

Kring alla våra barn och unga finns det faktorer som skyddar dem från risken att hamna i brottslighet, missbruk och andra svårigheter. Några borde vara ganska självklara. Det handlar om att få växa upp i en kärleksfull familj med tydliga regler och vuxna som bekräftar.

Andra skyddande faktorer är att få trivas i sin skola, känna tillhörighet och uppmärksammas vid positivt handlande. Genom att öka antalet skyddande faktorer kring barn skapar vi förutsättningar för god hälsa och minimal risk att hamna snett senare i livet.

I min tidigare roll var jag kommunstyrelsens ordförande i Skara. Vi arbetade hårt med de här frågorna och hade starkt fokus på tidiga, förebyggande insatser för att barn och unga skulle få bästa möjliga start i livet. Förebyggande arbete var vårt mantra, liksom att gå från ord till handling. Förebyggande arbete minskar risken att barn och ungdomar far illa och ska genomsyra alla verksamheter. Barn och ungdomar ska få stöd i sin grupp i förskolan eller skolan.

Om något barn eller någon ungdom far illa ska man snabbt ge dem hjälp. Man ska agera. Det krävs kraftsamling för samverkan och gemensamt ansvar kring det enskilda barnet och ungdomen. Vi måste hjälpas åt att öka samverkan och att skapa samsyn och en gemensam bas i arbetet med insatser för barn och unga som far illa. Det handlar helt enkelt om, herr talman, att fler måste göra mer och göra det bättre. Hela samhället måste tillsammans arbeta fokuserat med att förebygga brott. Det handlar om såväl offentliga aktörer som företag och enskilda individer, för det är nog nu. Tryggheten är vår tids stora frihetsfråga.

Herr talman! Betänkandets motioner omhändertas och arbetet pågår för fullt. Jag ser fram emot när förslagen behandlas här i kammaren. Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden gällande unga lagöverträdare.

(Applåder)

Fru talman! Processrätten rör en mängd olika områden där förändringar behövs. Med respekt för att detta måste ske varsamt och genomtänkt och utredas noggrant måste det också ske med något högre hastighet, av flera skäl. Ett skäl är behovet av att förbättra möjligheterna att bekämpa den grova organiserade brottsligheten.

Ett gott exempel på när man behövde ha högre hastighet som visar att det går att göra skillnad rätt snabbt är den lagändring som gjordes den 1 oktober 2023. Det var då ett antal lagändringar trädde i kraft som innebar utökade möjligheter att använda hemliga tvångsmedel, vilket gjorde det tillåtet att avlyssna utan konkret brottsmisstanke.

I slutet av februari gick det att läsa i medierna att sedan lagen ändrades den 1 oktober hade domstolar givit polisen tillstånd för så kallade hemliga tvångsmedel 200 gånger. Polisen hade förhindrat en rad grova brott och gripit över 30 personer med hjälp av den nya lagen. Det rörde sig om förberedelse till mord, grova vapenbrott och annan grov brottslighet.

Visst finns det de som varit betänksamma över lagen och undrat hur man skulle kunna få en samlad bild när det gäller den personliga integriteten. Men jag håller med rikspolischefen, som uttryckt att vi får väga integritetsintressena mot effektiviteten; när vi har en sådan samhällsutveckling måste vi pröva allt som går.

Ja, vi måste lägga många bitar på plats i detta spel. Och kom ihåg: Detta gjorde skillnad väldigt snabbt.

Vårt fria och öppna samhälle är hotat, och då får man tänka nytt och flytta tyngdpunkten något mellan effektiv brottsbekämpning och personlig integritet - på grund av den utveckling som pågår.

För en effektiv brottsbekämpning är det helt klart nödvändigt att myndigheterna i vissa fall har tillgång till hemliga tvångsmedel. Visst, användningen av hemliga tvångsmedel kan medföra inskränkningar i grundläggande rättigheter som skyddas av regeringsformen. Därför ska det alltid göras en noggrann avvägning mellan intrånget i den enskildes integritet och det intresse som lagstiftningen har till syfte att värna.

Det pågår ett omfattande arbete på tvångsmedelsområdet. Regeringen har nyligen överlämnat två propositioner till riksdagen - en om preventiva tvångsmedel för att förebygga och förhindra allvarliga brott och en om bättre möjlighet att verkställa frihetsberövanden. Vidare bereds också förslagen i betänkandet Hemlig dataavläsning - utvärdering och permanent lagstiftning. Jag ska inte föregripa debatten om dessa här och nu.

Vi har i betänkandet att behandla ett antal motioner om frågor som redan är omhändertagna i propositioner och i utredningar som både pågår och alldeles nyss har presenterats.

Kamerabevakningsutredningen presenterades i måndags, den 15 april. När jag som ungdomspolitiker stod i Skara kommunfullmäktige och viftade med George Orwells bok 1984 trodde jag aldrig att jag en dag skulle stå här som riksdagsledamot och hylla en kamerabevakningsutredning. Men det gör jag.

Kamerabevakning är ett centralt verktyg för att förebygga och utreda brott, och samhällsutvecklingen gör att vi måste flytta fram positionerna rejält. Regeringen drog tidigt igång arbetet med att få fram offensiva reformer, och nu har vi fått de första skarpa förslagen.

Utredningen presenterar förslag på lättnader och möjlighet till mer kamerabevakning i offentlig verksamhet. Tillståndskravet slopas. Kommuner, regioner och myndigheter ska inte längre behöva söka tillstånd för att använda sig av kameraövervakning. Detta är en avsevärd förenkling som gör att den så kallade startsträckan för att sätta upp kameror förkortas och byråkratin minskar.

Det ska också bli lättare för polisen att ta till kameraövervakning. Polisen och andra som bekämpar brott föreslås få kamerabevaka inte bara platser där brott redan begåtts utan också platser där det finns risk för framtida brott eller som är strategiskt viktiga för kriminella. Detta ger helt andra möjligheter att förebygga och förhindra brott.

Civila polisfordon föreslås få ha kamerabevakning igång även när poliserna lämnar polisbilen, något som alltså inte är tillåtet i dag. Det ska också bli enklare för polisen att använda drönare.

Inriktningen i utredningen är en välkommen utveckling såväl för polisens brottsbekämpning som för kommunernas brottsförebyggande arbete i syfte att öka tryggheten på gator och torg. I sommar får regeringen dessutom fler utredda förslag för att ge polisen bland annat bättre tillgång till automatisk igenkänning av registreringsnummer och rätt att följa trafikkameror i realtid.

Regeringen har startat kameraoffensiven och kommer nu att se till att förslagen blir verklighet så snart som möjligt. Steg för steg gör vi det som krävs för att återupprätta tryggheten och friheten i vårt land.

Fru talman! Många motioners innehåll omhändertas, och arbetet pågår för fullt. Jag är glad att vi snart kan se förslagen här i kammaren och då får debattera dem mer i detalj. Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag att riksdagen ska avslå samtliga motionsyrkanden om processrättsliga frågor.

Herr talman! Händelsen har etsat sig fast: En tolvårig pojke såg sin pappa bli mördad, skjuten till döds, för att pappan vågade säga ifrån till ett kriminellt gäng. Pappan visade civilkurage. Han sa ifrån men fick betala ett brutalt och fruktansvärt pris: sitt liv.

Våra tankar går till den modige tolvårige sonen, som själv fick ringa 112 i detta fruktansvärda läge och meddela: Någon har skjutit min pappa. Inget barn ska behöva genomlida en sådan händelse och sedan få bära med sig den resten livet.

Så många är berörda av det som hänt. Det är sorg och chock. Våldet har blivit råare och mycket mer hänsynslöst. Det verkar inte finnas någon hänsyn eller respekt för oskyldigas liv.

Många stannar upp och funderar på hur det kunde bli så här och uttrycker att det aldrig får hända igen. Rädsla, oro och upprördhet ombildas till kraft att förändra. Vi accepterar helt enkelt inte att en sådan händelse sker i vårt samhälle.

Jag tillhör dem som alltid uppmanat min omgivning, speciellt mina egna ungdomar, till civilkurage - att våga säga ifrån både till unga och vuxna människor om man ser någon som beter sig olagligt eller felaktigt. Risken är stor att fler nu inte kommer att våga. Men rädslan får inte ta överhand. Då vinner de kriminella. Vi ska inte ge upp. Vi ska vinna över gängen. Rättsstaten ska agera mera.

Några uttrycker: Ni politiker har pratat så länge om detta - varför har det inte hänt något? Ni måste ta tag i detta nu! Kritiken om att regeringens beslut går för fort fram bleknar. För brottsoffren går det inte för fort.

Ett brott drabbar så många - inte bara den som blir utsatt för brottet utan också familj och vänner till offret. Svensk rättspolitik har trots detta ofta haft gärningsmannen i fokus för samhällets olika insatser, framför tryggheten och respekten för brottsoffren.

Våldet och otryggheten inskränker friheten och vardagen för allt fler. Nu ändrar vi på det. Regeringens politik innebär ett perspektivskifte. Nu sätts brottsoffrens behov i fokus.

Så kommer jag till betänkandet, med motioner som har grund i många av de förfärliga situationer som råder i vårt samhälle och har eskalerat år från år. De visar på vikten av att konkreta åtgärder kommer till för att stötta, hjälpa och skydda. Därför är jag glad över att alla de mest angelägna motionsyrkandena här har omhändertagits eller omhändertas av regeringen, alltifrån lämnade propositioner till pågående utrednings- och beredningsarbete.

Men jag vill ändå belysa något: våld i nära relation. I dag känner sig alltför många otrygga, inte minst till följd av den gängrelaterade brottsligheten. Men våldet mot kvinnor och flickor är ett lika viktigt samhällsproblem som den gängrelaterade brottsligheten och ska bekämpas med samma kraft.

Jag läste nyligen att VKV - Västra Götalandsregionens kompetenscentrum om våld i nära relationer - har bedrivit en studie om det dödliga partnervåldet i min region. Mellan 2000 och 2016 dödades 48 kvinnor och 11 män av en nuvarande eller tidigare partner. Man har gått igenom samtliga kända fall. Det handlar om 48 män och 10 kvinnor som varit förövare. I ett fall dödade en man två kvinnor. Många av dessa kvinnor och män hade sökt hälso- och sjukvård under lång tid innan men också i nära anslutning till dådet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Våldsbrott och brottsoffer

Studiens syfte var bland annat att identifiera riskfaktorer för att bidra till att förebygga och förhindra dödligt våld i nära relationer. Man ville också identifiera eventuella brister i samverkan och rapportering mellan myndigheter och organisationer.

I de flesta fall av dödligt våld är det pappan som dödar mamman. Detta påverkar barnets hela livssituation på både kort och lång sikt. Det dödliga våldet påverkar och förändrar livet kraftigt även för övriga anhöriga. Alla samhällsaktörer har ett ansvar för att förebygga dödligt våld.

Det hänsynslösa våldet måste få ett slut. Regeringen har hela tiden sedan man tillträdde varit tydlig med att frågan om att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor är prioriterad. Det är viktigt att brottets allvar också speglas i brottets straff. Det handlar om att offret ska få upprättelse men också om att förhindra återfall.

Regeringen ser över om villkorlig frigivning enbart ska kunna beviljas om det finns särskilda skäl för det. Män med hög risk för återfall i vålds- och sexualbrott ska inte friges villkorligt. Uppdraget ska redovisas senast den 1 juli 2024.

Det tas fram förslag för att våldsutsatta kvinnor ska få stärkt rätt till målsägandebiträde i hovrätten för en trygg och säker rättsprocess.

Män som slår kvinnor ska få hårdare straff, och upprepade sexualbrott ska kunna ge livstids fängelse.

Så till Igor, det myndighetsöverskridande samverkansprojektet mot relationsvåld med en riktad arbetsgrupp. Målet var att förebygga upprepat partnervåld och förhindra att nya gärningar inträffar i pågående eller avslutade relationer som redan är kända av polisen eller socialtjänsten. Detta projekt såg till att göra skillnad. Igor har utvärderats som framgångsrikt med stöd av Brå och utlåtanden av forskare om att det fungerade i praktiken.

Jag har förståelse för motionen om att Igors arbetssätt borde kunna användas runt om i landet. Men det är Polismyndigheten själv som ska bedöma vad som behövs var i dess arbete. Jag förutsätter att goda exempel på arbetssätt tas om hand och att arbetssätten verkställs och får genomsyra där de behövs bäst. Allt annat vore tokigt och olyckligt.

Ett stort antal myndigheter har fått i uppdrag att arbeta med att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor. Regeringen kommer att göra en översyn av behovet av skärpt styrning och uppföljning av myndigheternas arbete mot mäns våld mot kvinnor. Regeringen har också påbörjat arbetet med att ta fram en ny nationell strategi och ett nytt åtgärdsprogram mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck.

Det finns en motion om våld i hemmet som behandlas i betänkandet. Regeringen har nu överlämnat en proposition till riksdagen om stärkt hyresrättsligt skydd för våldsutsatta kvinnor. Det handlar om att förbättra förutsättningarna för en hyresgäst som utsatts för våld av en närstående att behålla lägenheten vid uppsägning och om att förstärka möjligheterna för den som utsatts för våld av en närstående att överta hyreskontraktet. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2024.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Våldsbrott och brottsoffer

Reglerna för bodelning ska också ses över för att förenkla situationen för kvinnor när det gäller att kunna lämna våldsamma relationer.

Sedan gäller det kontaktförbud och elektronisk övervakning. För Moderaterna är det viktigt att kvinnor som utsätts för våld får det skydd de behöver. Moderaterna vill därför att kontaktförbud ska användas i fler fall samt att elektronisk övervakning med hjälp av fotboja ska kunna användas i större utsträckning för att säkerställa att kontaktförbud följs. Vi vill att området för kontaktförbud i vissa fall ska kunna omfatta hela kommuner när hotbilden är särskilt allvarlig.

Regeringen tog i februari 2024 emot utredningsbetänkandet En effektivare kontaktförbudslagstiftning, där bland annat dessa åtgärder föreslås. Lagändringarna föreslås där träda i kraft den 1 juli 2025.

Herr talman! Utrednings- och beredningsarbete pågår. Propositioner ska behandlas. Jag ser fram emot när dessa förslag kan behandlas här i kammaren, så att man kan gå från ord till handling.

Med hänvisning till pågående arbete yrkar jag bifall till utskottets förslag om att riksdagen ska avslå samtliga motionsyrkanden.

(Applåder)

Herr talman! Jag jobbar alltid med hjärta och hjärna, ledamoten, och har gjort så.

I det här fallet handlar det också om de ekonomiska bitarna - varje peng, många bäckar små. Vi måste ha kostnadseffektiva statsfinanser, och det här är en del. Jag ser inte det som något större bekymmer.

Ledamoten bekymrar sig över de ekonomiskt utsatta. Vi hoppas och tror ju på vår politik. Det brottsförebyggande arbetet ska till så att man inte ska begå det där brottet. Det är vår målsättning, och jag vet att det också är ledamotens målsättning. Det handlar om en välavvägd och sund politik med detta förslag.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för att jag för första gången får en replik i denna talarstol. Det är lite ovant, måste jag säga!

Först var det den ekonomiska delen. Varje krona vi kan få till statens finanser är en ansvarsfull politik. Det har följt mig genom alla år i min politiska gärning, och därför känner jag mig trygg i detta.

Fokus här handlar inte bara om statens resurser, utan det handlar om att den som begår ett brott också ska stå för sina kostnader. Det är klockrent för mig. Det var, herr talman, ett enkelt svar på ledamotens fråga.

Herr talman! Skärp återbetalningsskyldigheten i brottmål! Ja, det är på tiden att återbetalningsskyldigheten i brottmål skärps, för statens kostnader för offentliga försvarare och andra rättsliga biträden i brottmål är betydande och har ökat under många år. Det handlar om att värna statens resurser, men det handlar också om att gärningsmännen i högre utsträckning ska bära kostnaderna för sina egna brott genom att ta en större del av notan.

Utgångspunkten måste vara att den som döms för ett brott är skyldig att ersätta statens kostnader för en offentlig försvarare. Vid en fällande dom är huvudregeln i dag att den dömde ska ersätta kostnaden för sin offentliga försvarare med hänsyn till bland annat den dömdes ekonomiska och personliga förhållanden. Trots detta är det oftast endast en liten del av kostnaderna som betalas tillbaka till staten. Så kan vi inte ha det, herr talman.

Därför föreslår regeringen att den som döms för brott ska ersätta statens kostnader i högre utsträckning än i dag. Regeringen konstaterar att en skärpning av reglerna bör göras på ett sätt som innebär att återbetalningsskyldigheten står i proportion till den dömdes betalningsförmåga, även när det gäller personer med låga inkomster. Detta görs genom att behålla kopplingen till rättshjälpsavgiften men göra en uppräkning av återbetalningsbeloppen för personer i alla inkomstskikt.

Regeringen föreslår att återbetalningsbeloppen ska fördubblas. Den dömde ska kunna bli skyldig att återbetala ett belopp som är dubbelt så stort som vad hon eller han hade fått betala i rättshjälpsavgift. Dessutom ska möjligheten att minska återbetalningsbeloppet begränsas genom krav på särskilda skäl.

Återbetalningsskyldigheten är en viktig del av rättssystemet. En skärpning bidrar till att återställa förtroendet för rättssystemet med fokus på att brott inte lönar sig. Vänsterpartiet har i sin motion yrkat avslag på propositionen med motiveringen att förslaget kommer att slå mot människor som redan är ekonomiskt utsatta och att deras skuldbörda kommer att öka. Man menar att förslaget skulle leda till ökade svårigheter att återanpassa sig till samhället. Det kan tyckas låta fint och medmänskligt, vilket jag har full respekt för. Men vi får inte glömma att det är dömda brottslingar, kriminella, det handlar om.

Det framgår tydligt att regeringen är medveten om att en skärpning av jämkningsregeln kommer att leda till en ökad skuldbörda för dömda personer. En fördel med hur förslaget är utformat, att skärpa jämkningsregeln genom ett krav på särskilda skäl, är att den dömde personens betalningsförmåga på samma sätt som i dag kommer att vara ett grundläggande bedömningskriterium. Det kommer exempelvis att finnas utrymme för jämkning i de fall försvarskostnaderna är så höga att huvudregeln om full återbetalningsskyldighet skulle leda till ett orimligt betungande krav på återbetalning. En sådan lösning begränsar alltså riskerna för en kraftigt ökad skuldsättning hos dömda personer.

En skärpning bedöms därför inte i någon märkbar utsträckning försvåra dömda personers återanpassning till samhället. Syftet med förslaget är att åstadkomma en skärpning av kostnadsansvaret för den som döms för brott. Då får en viss ökad skuldsättning hos dömda personer tolereras.

Vissa remissinstanser, herr talman, har påpekat att inkomstgränsen för rättshjälp och rättshjälpsavgifterna under lång tid har varit oförändrad och att den inte riktigt är anpassad till dagens inkomstnivåer. Detta instämmer regeringen i, och man menar att det kan finnas anledning att återkomma i frågan om ifall inkomstgränsen för rättshjälp och rättshjälpsavgifterna bör höjas.

Även om beräkningarna är förenade med ett stort mått av osäkerhet står det faktiskt klart att förslaget kan innebära att intäktsökningarna är mångdubbelt större än kostnadsökningarna för Kronofogdemyndigheten och Rättshjälpsmyndigheten. Regeringen bedömer att förslaget leder till ökade intäkter för staten med ca 55 miljoner kronor per år.

Herr talman! Det finns helt enkelt ett förslag på bordet som är ändamålsenligt utformat och väl avvägt. Vi värnar statens resurser, och gärningsmannen får i högre utsträckning bära kostnaderna för sitt eget brott.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och regeringens proposition samt avslag på Vänsterpartiets motion. Steg för steg ser vi till att det blir mer rim och reson i rättssystemet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Fredrik Kärrholm (M).

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skärpt syn på brott mot journalister och vissa andra samhällsnyttiga funktioner

Fru talman! Uppgifterna om att journalister överväger att avstå från eller anpassa sin rapportering om ett ämne för att undvika hot eller hat och till och med överväger att sluta är oroväckande och visar på en absurd situation. Hat och hot om våld mot journalister som nyttjar sin yttrandefrihet är ett stort demokratiproblem. Det behövs krafttag mot dem som hotar det fria ordet.

Att man som socialsekreterare känner sig rädd för hot eller våld när man ska utföra sitt viktiga arbete att hjälpa och stötta människor och att man känner sig rädd för hot och våld när man ska stödja och skydda barn är fruktansvärt. Det krävs en skärpning. Vi har väl alla hört talas om personal som vittnar om en förfärlig vardag med hot och påtryckningar för att påverka beslut.

Likadant är det för lärare. De ska inte behöva stå ut med hat och hot och inför en lektion känna oro inför vad som kan ske och sättas igång i klassrummet. De ska ha lugn och ro och kunna förmedla kunskaper till barn och ungdomar utan rädsla.

För att vi ska återta kontrollen i svensk skola måste hot och våld få allvarliga konsekvenser. Det ska inte sättas i system att lärare kan hotas och misshandlas bort. Det är inte lärarna som ska behöva sjukskriva sig för rädsla och sedan omplaceras när de själva har utsatts för brott.

Lärare har kontakter med många människor. Detta är kontakter som de inte kan välja bort, utan de är centrala delar i lärarnas yrke. Det innebär att detta helt enkelt inte kan förebyggas genom arbetsmiljömässiga åtgärder.

Det straffrättsliga skyddet måste stärkas för journalister och vissa andra samhällsnyttiga yrkesgrupper. Det är oacceptabelt att den som bedriver nyhetsförmedling eller utöver en annan samhällsnyttig funktion och hjälper och stöttar människor utsätts för våld, hot eller trakasserier. Detta är ju en brottslighet som är väldigt allvarlig i sig, men eftersom det enskilda brottsoffret bär en särskild funktion i vårt samhälle blir det också ett angrepp mot vår demokrati och vårt samhälle. Det är viktigt att vi markerar hur allvarligt vi ser på den här typen av brott. Detta kan vi påverka nu.

Regeringen vill stärka det straffrättsliga skyddet för dessa yrkesgrupper och föreslår att det införs en särskild straffskärpningsgrund när det gäller journalister, alltså att brottet ska bedömas som särskilt allvarligt om det är just en journalist som utsätts i sin yrkesroll, oavsett vilket brott det handlar om. Detta är ett verktyg för att hamna högre upp i straffskalan, och det är bra.

När det gäller yrkesgrupper med en samhällsnyttig funktion, som personal inom hälso- och sjukvård, socialtjänst, räddningstjänst och utbildning, ska lagen ändras så att fler grupper omfattas av dagens regler för våld och hot mot tjänsteman. De får tillgång till skydd och straffskalor som de inte har i dag, så denna förändring blir bra.

Visst har arbetsgivaren ett ansvar för att organisera arbetet så att en trygg arbetsmiljö säkerställs och så att utsattheten kan minskas och skyddet stärkas genom andra åtgärder än straffrättsliga. Men de kontakter som de har i sitt yrke är en central del av arbetet för alla i de berörda grupperna, vilket innebär att hot, våld och andra angrepp aldrig kan förebyggas genom arbetsmiljömässiga åtgärder. Jag tror dessutom att det är oerhört viktigt att genom lagstiftning särskilt markera allvaret i sådana kränkningar som utgör ett angrepp inte bara mot den som utöver den samhällsnyttiga funktionen utan i förlängningen även mot själva den samhällsnyttiga funktionen och vårt samhälle som sådant.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skärpt syn på brott mot journalister och vissa andra samhällsnyttiga funktioner

Fru talman! I propositionen föreslår regeringen också att straffet för allvarliga och uppsåtliga brott mot tystnadsplikten ska skärpas. Detta är brott som kan få allvarliga konsekvenser både för enskilda personer och för myndigheters verksamhet. Allmänheten har ett berättigat krav på att den offentliga verksamheten bedrivs ansvarsfullt och korrekt. Vi ska kunna känna förtroende för att uppgifter som är av sådan karaktär att de enligt lag är att anse som särskilt skyddsvärda inte avslöjas eller utnyttjas på olovligt sätt.

I propositionen bedöms att det kan finnas fall där den nuvarande straffskalan innebär att det inte är möjligt att döma ut ett straff som fullt ut står i proportion till brottets allvar. Det finns alltså behov av att skärpa straffet för allvarliga brott mot tystnadsplikt. Därför föreslås att maximistraffet för brott mot tystnadsplikt höjs och att brottsrubriceringen grovt brott mot tystnadsplikt införs.

Förslagen i propositionen bygger på förslag från utredningen i ämnet men har också koppling till ett antal tillkännagivanden om samhällsnyttiga funktioner som riksdagen beslutat om tidigare.

Fru talman! Hat och hot mot journalister och vissa andra inom viktiga samhällsnyttiga funktioner är ett angrepp mot dem men också ett angrepp mot demokratin och mot det fria och öppna samhället. Därför är det viktigt att vi i lagstiftningen tydligt markerar hur allvarligt vi ser på den här typen av brott. Det kan vi göra nu.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag att avslå motionsyrkandena med reservationer och anta regeringens förslag till lagändringar som ska träda i kraft den 1 augusti 2023.

Fru talman! Jag frågade en soldat om ärendet. Personen uttryckte att säkerhetsprövningar hjälper till att bevara förtroendet mellan soldaterna och för deras arbete. Förtroendet mellan soldaterna är det kitt som binder samman i en situation där livet kanske står på spel. Genom att visa att säkerheten tas på allvar och att det finns en kontinuerlig övervakning av soldaternas tillförlitlighet bibehålls allmänhetens och arbetskamraternas förtroende för militären och dess personal. Det bidrar också till att upprätthålla integriteten hos de individer som arbetar med känslig information eller har tillgång till viktiga resurser.

Dessa ord stärkte min övertygelse i avvägningen mellan personlig integritet och rikets säkerhet. Det är en trygghet för både individen och vårt lands säkerhet. Genom att genomföra regelbundna säkerhetsprövningar kan man upptäcka eventuella säkerhetsrisker eller potentiella hot som kan ha uppstått efter att den värnpliktige avslutat sin militära grundutbildning. Det inkluderar att utvärdera de personliga och professionella relationerna samt att kontrollera om det har uppstått situationer eller händelser som kan påverka pålitligheten eller förmågan att hantera säkerhetskänslig information.

Det kan uppstå förändringar i varje individs livssituation, relationer eller personliga omständigheter som kan påverka individens förmåga att utföra sitt uppdrag på ett säkert och pålitligt sätt. Genom att genomföra regelbundna säkerhetsprövningar kan man identifiera sådana förändringar och erbjuda stöd eller åtgärder för att säkerställa att soldaten fortfarande är lämplig och kapabel att fortsätta på sin krigsplacering.

Fru talman! Förslagen till lagändringar syftar till att säkerställa att Försvarsmaktens behov av säkerhetsprövad värnpliktig personal tillgodoses samt att säkerhetsprövningen sker på ett effektivt och ändamålsenligt sätt.

Jag har respekt för att Vänsterpartiet tar upp den personliga integriteten som en viktig avvägning i frågan. Dock har både Justitiekanslern och Integritetsskyddsmyndigheten kommit fram till att det har gjorts en godtagbar avvägning för att upprätthålla Sveriges försvarsförmåga. Det handlar om rikets säkerhet och om skydd av säkerhetskänslig verksamhet mot spioneri, sabotage, terroristbrott och andra brott som kan hota verksamheten samt skydd i andra fall av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter.

Försvarsmakten har i sin säkerhetsskyddsanalys kommit fram till att den verksamhet som de värnpliktiga deltar i är säkerhetskänslig, och som en följd av detta har man beslutat att alla som genomför grundutbildning med värnplikt ska vara placerade i säkerhetsklass. Därför anser myndigheten att säkerhetsprövningen ska följas upp även efter fullgjord grundutbildning med värnplikt och att krigsplacerade totalförsvarspliktiga ska kvarstå i registerkontroll.

Utöver registerkontrollen görs i dag ingen annan uppföljande säkerhetsprövning av dem som har krigsplacerats i säkerhetsklassad befattning. Därför bedömer regeringen att kravet på samtycke bör ge vika vid en avvägning mellan de intrång som säkerhetsprövningen innebär för den enskilde och intresset av att upprätthålla totalförsvarsplikten som en absolut skyldighet.

För att Försvarsmakten ska kunna utföra sina uppgifter och uppfylla sina mål om operativ förmåga behöver säkerhetsprövningen gå hand i hand med krigsplaceringen. En ny prövning av alla som ska tjänstgöra inför varje tjänstgöringstillfälle skulle riskera att allvarligt hindra eller omöjliggöra förutsättningarna att med kort varsel kalla in krigsplacerade i händelse av höjd beredskap.

Möjligheten att försvara landet utan att riskera Sveriges säkerhet väger här tungt. Vi har varit förskonade, eller rättare sagt har det funnits många säkerhetsnaiva som i alltför för många år trott att vårt land inte kan utsättas för vare sig inre eller yttre påverkan och hot. Verkligheten har nu hunnit i kapp oss, och omvärlden har hårdnat. Därför bör också varje myndighet och organisation se över sitt säkerhetsarbete.

Fru talman! Med detta som grund yrkar jag avslag på motionsyrkandet och reservationen och bifall till utskottets förslag och regeringens proposition.

Herr talman! Det är en glädjens dag i dag. Det är ett steg närmare mer frihet och mindre byråkrati. Nu ska danstillståndet bort.

Det är nästan så att man skulle vilja säga: Får jag lov, herr talman? Men det gör man inte. Man trotsar inte lagen i lagstiftarens kammare. Man får lugnt vänta till den 1 juli. Men då, herr talman!

Tänk så många lagbrott som skett sedan 1956, då lagen trädde i kraft. Danstillståndet innebär att en bar- eller restaurangägare måste ha ett särskilt tillstånd för dans. Om spontandans uppstår utan tillstånd måste den avbrytas omedelbart, annars riskerar ägaren att få både böter och indraget serveringstillstånd.

Det är alltså olagligt att ta några danssteg och hålla takten när det spritter i kroppen till några sköna toner i bakgrunden. Så är det i dag, allt enligt 2 kap. 4 § ordningslagen. Att dansa på en restaurang eller bar utan ett danstillstånd är alltså i dag olagligt.

Vid bestämmelsens tillkomst hade det i många år debatterats om ökande förekomst av danstillställningar och om "omoralisk" musik, alkoholkonsumtion och okontrollerade möten mellan unga män och kvinnor.

Riksdagen har vid ett flertal tillfällen behandlat motioner om att avskaffa tillståndet. Det sägs att 2007-2014 lades det fram 24 motioner om att avskaffa danstillståndet.

Kravet på tillstånd har med andra ord länge varit föremål för diskussion. Kravet är byråkratiskt, onödigt och förlegat, och det bygger på ålderdomlig moral. Det är dessutom en kostsam och administrativt betungande börda, och regelförenklingar för småföretagare är viktigt och nödvändigt.

Herr talman! Den kritik som framförts mot tillståndet är rimlig och befogad. Kravet på danstillstånd är omotiverat och oproportionerligt. Vi har inte någon önskan om att förbjuda eller inskränka individers dansande - nej, tvärtom.

Tänk att ett enda ord i ordningslagen 2 kap. 4 §, ordet danstillställningar, kan betyda så mycket. Det är ett enda ord som har krånglat i så många år. Och så segt det varit att få bort det, trots de senare årens hyfsat eniga politik.

Redan 2016 beslöt riksdagen att danstillståndet skulle avskaffas. Visst är det konstigt? Man bör nog fundera inte bara på förlegade gamla lagar utan också på verkställighetsprocesserna. Men nu ska ordet bort.

Avskaffat krav på tillstånd för offentlig danstillställning på plats som inte är offentlig

De motionsyrkanden som finns i ärendet är tillgodosedda genom propositionen, och just därför yrkas i god ordning i våra arbetsformer avslag på dessa.

Detta är en frihetsreform och ett steg i att förenkla och renodla för att förbättra. Det förbättrar för en bransch. Men det är också ett steg i att just renodla polisens uppgifter.

Det är föråldrat att staten ska godkänna om människor får dansa eller inte. Det är hög tid att tillståndskravet för danstillställningar tas bort.

Det här är en efterlängtad frihetsreform. Genom att kravet på danstillstånd nu tas bort minskar byråkrati och kostnader för företagare och andra som anordnar dans.

Herr talman och kära kollegor! Låt denna proposition bli vägledande för fler regelförenklingar för individer och företag och mer frihet i Sverige.

Herr talman! Jag yrkar kraftfullt och glatt bifall till utskottets förslag i betänkandet och propositionen som innebär att danstillståndet slopas.

(Applåder)