Gudrun Nordborg (V) svarade Charlotte Nordström i en replik om Skärpt återbetalningsskyldighet i brottmål i debatten ”Protokoll 2023/24:67 Onsdagen den 7 februari” den 7 feb 2024.
Charlotte NordströmM· i en replikJag tackar ledamoten för att jag för första gången får en replik i denna talarstol. Det är lite ovant, måste jag säga! Först var det den ekonomiska delen. Varje krona vi kan få till statens finanser är en ansvarsfull…Herr talman! Skärp återbetalningsskyldigheten i brottmål! Ja, det är på tiden att återbetalningsskyldigheten i brottmål skärps, för statens kostnader för offentliga försvarare och andra rättsliga biträden i brottmål är betydande och har ökat under många år. Det handlar om att värna statens resurser, men det handlar också om att gärningsmännen i högre utsträckning ska bära kostnaderna för sina egna brott genom att ta en större del av notan.
Utgångspunkten måste vara att den som döms för ett brott är skyldig att ersätta statens kostnader för en offentlig försvarare. Vid en fällande dom är huvudregeln i dag att den dömde ska ersätta kostnaden för sin offentliga försvarare med hänsyn till bland annat den dömdes ekonomiska och personliga förhållanden. Trots detta är det oftast endast en liten del av kostnaderna som betalas tillbaka till staten. Så kan vi inte ha det, herr talman.
Därför föreslår regeringen att den som döms för brott ska ersätta statens kostnader i högre utsträckning än i dag. Regeringen konstaterar att en skärpning av reglerna bör göras på ett sätt som innebär att återbetalningsskyldigheten står i proportion till den dömdes betalningsförmåga, även när det gäller personer med låga inkomster. Detta görs genom att behålla kopplingen till rättshjälpsavgiften men göra en uppräkning av återbetalningsbeloppen för personer i alla inkomstskikt.
Regeringen föreslår att återbetalningsbeloppen ska fördubblas. Den dömde ska kunna bli skyldig att återbetala ett belopp som är dubbelt så stort som vad hon eller han hade fått betala i rättshjälpsavgift. Dessutom ska möjligheten att minska återbetalningsbeloppet begränsas genom krav på särskilda skäl.
Återbetalningsskyldigheten är en viktig del av rättssystemet. En skärpning bidrar till att återställa förtroendet för rättssystemet med fokus på att brott inte lönar sig. Vänsterpartiet har i sin motion yrkat avslag på propositionen med motiveringen att förslaget kommer att slå mot människor som redan är ekonomiskt utsatta och att deras skuldbörda kommer att öka. Man menar att förslaget skulle leda till ökade svårigheter att återanpassa sig till samhället. Det kan tyckas låta fint och medmänskligt, vilket jag har full respekt för. Men vi får inte glömma att det är dömda brottslingar, kriminella, det handlar om.
Det framgår tydligt att regeringen är medveten om att en skärpning av jämkningsregeln kommer att leda till en ökad skuldbörda för dömda personer. En fördel med hur förslaget är utformat, att skärpa jämkningsregeln genom ett krav på särskilda skäl, är att den dömde personens betalningsförmåga på samma sätt som i dag kommer att vara ett grundläggande bedömningskriterium. Det kommer exempelvis att finnas utrymme för jämkning i de fall försvarskostnaderna är så höga att huvudregeln om full återbetalningsskyldighet skulle leda till ett orimligt betungande krav på återbetalning. En sådan lösning begränsar alltså riskerna för en kraftigt ökad skuldsättning hos dömda personer.
En skärpning bedöms därför inte i någon märkbar utsträckning försvåra dömda personers återanpassning till samhället. Syftet med förslaget är att åstadkomma en skärpning av kostnadsansvaret för den som döms för brott. Då får en viss ökad skuldsättning hos dömda personer tolereras.
Vissa remissinstanser, herr talman, har påpekat att inkomstgränsen för rättshjälp och rättshjälpsavgifterna under lång tid har varit oförändrad och att den inte riktigt är anpassad till dagens inkomstnivåer. Detta instämmer regeringen i, och man menar att det kan finnas anledning att återkomma i frågan om ifall inkomstgränsen för rättshjälp och rättshjälpsavgifterna bör höjas.
Även om beräkningarna är förenade med ett stort mått av osäkerhet står det faktiskt klart att förslaget kan innebära att intäktsökningarna är mångdubbelt större än kostnadsökningarna för Kronofogdemyndigheten och Rättshjälpsmyndigheten. Regeringen bedömer att förslaget leder till ökade intäkter för staten med ca 55 miljoner kronor per år.
Herr talman! Det finns helt enkelt ett förslag på bordet som är ändamålsenligt utformat och väl avvägt. Vi värnar statens resurser, och gärningsmannen får i högre utsträckning bära kostnaderna för sitt eget brott.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och regeringens proposition samt avslag på Vänsterpartiets motion. Steg för steg ser vi till att det blir mer rim och reson i rättssystemet.
(Applåder)
I detta anförande instämde Fredrik Kärrholm (M).
Herr talman! Jag vill vända mig till Charlotte Nordström för att få ytterligare en förklaring till hur man tycker att förslaget stärker statsfinanserna när det handlar om ifrågasatta intäkter på 55 miljoner.
I mitt perspektiv är det här ett tecken på ett klassförakt som drabbar dem som redan är hårt ansträngda ekonomiskt. Jag har inget emot att de som har resurser får betala för sina kostnader i rättsprocesserna efter ett brott, men frågan är hur långt vi ska dra gränserna och vilka ytterligare konsekvenser det får när rättshjälpslagens gränser förhoppningsvis ändras.
Herr talman! Jag tackar ledamoten för att jag för första gången får en replik i denna talarstol. Det är lite ovant, måste jag säga!
Först var det den ekonomiska delen. Varje krona vi kan få till statens finanser är en ansvarsfull politik. Det har följt mig genom alla år i min politiska gärning, och därför känner jag mig trygg i detta.
Fokus här handlar inte bara om statens resurser, utan det handlar om att den som begår ett brott också ska stå för sina kostnader. Det är klockrent för mig. Det var, herr talman, ett enkelt svar på ledamotens fråga.
Herr talman! Tack för svaret, Charlotte Nordström! Det var väl vad jag väntade mig utifrån våra olika politiska utgångspunkter.
Jag ser ju att det här är ett slag uppifrån och ned, som drabbar människor som ofta redan har ekonomiska problem. Det är ju så konstruktionen är här.
Jag skulle gärna se att vi kunde öka inkomsterna i statskassan på andra sätt. Det finns ju möjligheter att justera skattesystem och så vidare så att vi får resurser till offentliga insatser. Det skulle till och med kunna räcka till förebyggande insatser så att vi slipper få ytterligare brottslingar. Så varför är det här vägen att stärka statskassan?
Herr talman! Jag jobbar alltid med hjärta och hjärna, ledamoten, och har gjort så.
I det här fallet handlar det också om de ekonomiska bitarna - varje peng, många bäckar små. Vi måste ha kostnadseffektiva statsfinanser, och det här är en del. Jag ser inte det som något större bekymmer.
Ledamoten bekymrar sig över de ekonomiskt utsatta. Vi hoppas och tror ju på vår politik. Det brottsförebyggande arbetet ska till så att man inte ska begå det där brottet. Det är vår målsättning, och jag vet att det också är ledamotens målsättning. Det handlar om en välavvägd och sund politik med detta förslag.