Fru talman! Vi ska i dag debattera processrättsliga frågor. Ibland är det lite svårt att veta var ärendena hamnar, och det blir en allmän kriminalpolitisk diskussion. Och jag tror att det behövs.

Inledningsvis yrkar jag bifall till vår reservation 1. Den handlar om kameraövervakning. Polisen och åklagarna har under de gångna åren fått allt fler och betydligt skarpare verktyg för att kunna bekämpa till exempel gängkriminalitet men även övrig brottslighet. Vi anser, föga överraskande, att polisen och övrig rättskedja ska ha de skarpaste redskap som man kan få för att förebygga och inte minst förhindra och lösa brott.

Vi vet att kameror på vissa platser har en stor betydelse. Det visar forskning till exempel när det gäller parkeringshus, men även när det gäller kampen mot och arbetet för att få bort de öppna drogscenerna som jag pratade om tidigare. Men på andra platser visar sig kameraövervakning inte vara lika effektiv.

Vår take här är att vi anser att vi behöver titta lite extra på om det finns ytterligare hinder för att använda dessa redskap på ett mer effektivt sätt. Det handlar bland annat om tillgången till trafikkameror och kameror som används för trängselskatt och liknande, men även kameror som används i realtidsövervakning och den respons som det kan innebära. Jag tror att denna del är underutnyttjad i vårt land och att det finns en stor potential här. En del säger att lösningen alltid finns i Storbritannien eller i Holland där man har ganska väl utbyggda sådana system, även om de börjar blir ålderstigna.

Vi har kunnat se detta länge i den brottsuppklarande delen, inte minst vid det spektakulära fallet med terroristdådet på Drottninggatan. Där fick man med kameraövervakning som grund för bevisning tag i terroristen som blev dömd. Men det är hundratals fall som har kunnat lösas med hjälp av kameraövervakning. Nu är det dags att ta nästa steg för att förebygga och kanske förhindra pågående brottslighet. Det är detta som vår reservation i grunden handlar om.

Vi har nog varit lite frustrerade i största allmänhet här i kammaren kopplat till att vi tycker att det går för långsamt. Det är ganska många år sedan som vi förändrade reglerna som gjorde det lättare att sätta upp övervakningskameror. Det har varit tekniska problem, problem med datalagringskapacitet och problem med upphandlingar. Det har varit trögt, som det så ofta är.

Jag tror att medborgarna och vi från politiken förväntar oss att dessa kameror rullas ut i högre takt. Med detta sagt är det fortfarande en avvägning mellan den personliga integriteten och kameraövervakningen. Den ska vara på rätt ställen och under de förutsättningar som finns för att störa ut till exempel drogförsäljning och liknande.

Processrätt handlar i grund och botten om att de straffrättsliga beslut som vi fattar här också ska få genomslag i praktiken. Den är en central del i rättskedjan. Och vi har kunnat se att vi inte får slarva med att se till att alla länkar i kedjan får de resurser som behövs för att den ska hänga ihop. Det är århundradets floskel detta med att rättskedjan ska hänga ihop.

Men åklagare, polismyndighet och domstolar måste få resurser i proportion till vilket uppdrag de har och som vi ger dem. Det gäller inte minst nutidens stora utmaning, kriminalvårdens verksamhet, som vi ska debattera här i kammaren på måndag. Det är helt uppenbart att det finns en missmatchning mellan de förväntningar som vi i politiken har, beroende på vilka lagar vi stiftar, och den verklighet som finns när det gäller utbyggnaden av platser inom kriminalvården. Det kommer att leda till enormt stora kvalitetsproblem på sikt.

Vi har helt enkelt ett stort ansvar att inte lämpa över detta på enskilda myndigheter och säga att det är deras ansvar att se till att rättskedjan håller ihop. Detta ansvar har alltid i grunden regeringen och i sista ändan riksdagen. Vi måste tillsammans se till att det hänger ihop. Jag vet tyvärr inte om vi i dag riktigt lever upp till det.

Allmänt när det gäller processrätten kan jag säga att vi tänker tillföra de resurser som krävs i budgeten. Det tror jag att vi är överens om över blockgränserna. Det är ingenting som vi gör med lätt hjärta. Vi vill såklart hellre lägga pengarna på de äldre och ta hand om dem på ett mer värdigt och fint sätt än att bygga fängelser. Vi vill såklart hellre lägga pengarna på grön omställning än på att köpa stridsflygplan för att klara säkerhetspolitiken. Men samtiden kräver dessvärre att vi gör detta, och det tänker vi göra. Vi måste göra det som krävs här och nu, men också påminna oss alla om att detta inte är ett naturtillstånd. Vi måste komma tillbaka till en tid då vi inte byggde fängelser och anställde fler poliser av princip utan kunde lägga resurserna på något vettigare. Därför är perspektivet att få ned brottsligheten centralt i rättspolitiken.

Med de orden avslutar jag mitt lilla anförande här.

Fru talman! Ledamoten Elofsson ställer en väldigt berättigad fråga, som jag ska svara på. Vi satt inte stilla i båten under de åtta åren. Vi genomförde ett antal lagändringar som gjorde att det blev lättare för både kommuner och Polismyndigheten att själva sätta upp kameror. Vi förändrade tillståndsgivningen och förenklade processerna.

Jag beskrev i mitt anförande att det finns mängder av olika anledningar. Jag tror att mycket handlar om tröghet i systemet när det gäller upphandlingar och annat, som lagring av bilder och material. Det var snarare där flaskhalsarna fanns. När det gäller möjligheten att sätta upp kameror i brottsutsatta områden genomförde vi de lagändringarna under vår regeringsperiod.

Jag tror att vi är tämligen överens. Vi har nu en utredning och förhoppningsvis lagförslag på gång för att ytterligare förändra dessa regler. Där tror jag att vi är överens. Vi har kunnat se att detta har gett resultat.

Fru talman! Vår reservation handlar om att vi ska ta ett bredare grepp om detta. Titta till exempel på hur många polisfordon som har inbyggda skanningsystem som gör att man på ett helt annat sätt kan övervaka exempelvis nummerplåtar för att se om fordon ägs av personer som är brottsmisstänkta och om fordonen är avställda eller inte besiktigade och så vidare. Det har skett en enorm utveckling under vår vakt.

Jag tror att vi helt enkelt är överens om att vi nu behöver ta nästa steg. När är Polismyndigheten mogen för detta? Det beror på om det finns tekniska förutsättningar och om man har hela detta system på plats. Först och främst är det dock viktigt att använda de regelsystem som vi har haft på plats under lång tid. Inte ens där har man riktigt orkat eller hunnit, av mängder av olika skäl.

Man ska veta att Polismyndigheten inte har saknat utmaningar under det senaste decenniet. De har haft fullt upp med att hantera inte minst skjutningar och sprängningar och kanske inte hunnit prioritera det brottspreventiva redskap som kameraövervakning är.

Jag tror att man nu i större omfattning har fått dessa saker på plats, och vi hoppas att vi kan ha en bredare palett av redskap framöver.

Fru talman! Jag har tänkt fråga lite om sekretess, som Charlotte Nordström tog upp. Vi har sekretesslagstiftning på många områden, och som Charlotte Nordström sa i sitt anförande behöver den ibland ses över. I många fall är det viktigt att värna, men ibland behöver myndigheter kunna dela information lättare, inte minst i takt med att verkligheten förändrar sig på olika sätt.

I den stora rättspolitiska motion som vi i Miljöpartiet har väckt och vars yrkanden till en del finns med i betänkandet finns ett förslag om att möjliggöra sekretess när det gäller häktningsbeslut, något som verksamma åklagare har föreslagit. Man ska kunna ha det när någon är häktad i sin frånvaro för att öka chanserna att lagföra den misstänkte.

Utskottet avstyrker detta utan någon särskild motivering, fru talman, och jag skulle vilja fråga: Är detta förslag något som Charlotte Nordström skulle vilja läsa in sig på mer, om så inte redan skett, och kan tänka sig att överväga? Kan hon i så fall, om hon tycker att det är en bra idé, försöka övertyga justitieministern om att lägga fram det för riksdagen?

Fru talman! I dag ska vi debattera processrättsliga frågor. I den kriminalpolitiska debatten lyfts numera ofta Danmark fram som ett gott exempel. Det har blivit lite av ett föregångsland inom lag och ordning, och det är därför inte så konstigt att Kristdemokraterna och regeringen har hämtat inspiration till flera lagförslag utifrån vad man har sett redan fungerar i Danmark. Där har man i stor utsträckning tryckt tillbaka gängkriminaliteten.

Det finns ytterligare en fråga där vi kanske borde hämta inspiration från Danmark, och det är ordningen i dansk domstol. Bristen på respekt i svensk domstol är i dag ett växande problem, fru talman. Exemplen är många där den tilltalade sitter och sover under förhandlingen, skriker könsord eller hånar personer i rättssalen. Detta är oacceptabelt.

När man som svensk besökare kommer till Danmark och dansk domstol slås man av vilken disciplin och ordning det är i domstolen. När straffen tillkännages reser sig till exempel alla upp för domaren, som är iklädd ämbetsdräkt.

Jag menar att detta är något som Sverige skulle kunna ta efter, för mig veterligen är det endast Sverige och Finland i världen som har domare som inte bär ämbetsdräkt. Detta kan i sig tyckas vara en marginell fråga, men ämbetsdräkt för domare har ett stort signalvärde. Ni har säkert sett från domstolar i andra länder att domaren alltid har ämbetsdräkt på sig. Detta ger en ökad värdighet åt förhandlingen samtidigt som det är en påminnelse för domaren och andra om ämbetet.

Däremot ger avsaknaden av ämbetsdräkt intrycket att det är "vanliga" tjänstemän som har den dömande rollen, men domarna är ämbetsmän satta att agera utifrån lagar och förordningar. De är administratörer av en funktion och satta att tolka landets lagar. De har sin legitimitet i kraft av sina befattningar, och detta bör tydliggöras som ett sätt att visa att den dömande makten är opersonlig. Med detta sagt vill jag verka för att domarna ska få ämbetsdräkt framöver.

Fru talman! I betänkandet lyfts flera åtgärder upp som regeringen vidtar kopplat till processrättsliga frågor, och där har regeringens kameraoffensiv nämnts. Inte heller jag kan komma runt detta ämne, för det är ett exempel på något som kommer att utöka möjligheterna till kamerabevakning.

Kameraövervakning har som sagt stor operativ betydelse. Det hjälper till att förebygga och förhindra brott. Om brott har begåtts hjälper det till att identifiera, gripa och lagföra skyldiga, då övervakningsfilmer ofta kan vara av avgörande betydelse för den efterföljande brottsutredningen.

Som jag nämnde i ett tidigare anförande var jag på besök hos Malmöpolisen i veckan och fick då bland annat besöka ledningscentralen och de som jobbar med kamerabevakning eller kameraövervakning på plats. Man har poliser som sitter och övervakar det i realtid, och många gånger kan man följa händelser i realtid. Operatörerna kan leda patruller rätt, och gärningsmän kan gripas mer eller mindre på bar gärning.

Numera har man även utplacerade drönare i Malmö stad som lyfter när ett brott inträffar. Man kan övervaka en brottsplats eller brottsling innan patrull är på plats. Det är mycket effektivt. När jag var där inträffade faktiskt en händelse - en inrymning i en skola i Malmö, med en misstänkt gärningsman.

Innan patrull är på plats kan operatören se till att drönaren lyfter och flyger till platsen. Man kan då följa den misstänkte gärningsmannen på plats och hålla koll på personen innan patrullen hinner komma dit. Det är alltså ett mycket effektivt medel som kommer att byggas ut. Man kommer också att använda det nu under Eurovision Song Contest, med ytterligare ett antal drönare, så det har väl kommit för att stanna.

Regeringen utreder också utökad kameraövervakning i flera spår. Det är viktigt att få till en lagstiftning som bättre svarar mot de behov som finns i dag. Vi kristdemokrater vill att Sverige blir bättre på att ta vara på de möjligheter som finns med ny teknik, såsom ansiktsigenkänning. Därtill måste det till en bättre och utökad samverkan mellan polisen och andra myndigheter och aktörer.

Polisen bör få tillgång till mer material från andras kameror. I dag ägnar vi oss faktiskt åt ett stort resursslöseri. Ett lysande exempel på det är Öresundsbron, där tullen har satt upp kameror, polisen har satt upp kameror och Öresundskonsortiet har satt upp kameror. Man har alltså i princip tre kameror som bevakar samma händelser, så sammantaget har man på Öresundsbron nu trettiotalet kameror fördelade på tre olika aktörer. Det är ju rent slöseri. Vad är det då som hindrar att man delar? Jo, det är att tullen anser sig förhindrad att förmedla bilder till polisen på grund av den rådande sekretesslagstiftningen. Det är helt galet.

Fru talman! När vi debatterar processrätt vill jag också säga något om brottsuppklaring rent generellt. Vi måste bli bättre på att klara upp brott. Jag kan konstatera att vi har blivit bättre på det men att vi fortfarande har en bra bit att vandra innan vi är nöjda på den punkten. Regeringen har också påbörjat en omfattande omläggning av hela kriminalpolitiken, och flera lagändringar som kommer att få reell effekt är på väg.

En sådan sak är anonyma vittnen, som har utretts och som regeringen jobbar med. Personligen tror jag att anonyma vittnen kan vara ett viktigt verktyg i vissa väldigt specifika fall med hög hotbild och risk. Jag tror inte att det kommer att användas särskilt ofta, men det är bra om verktyget finns som en sista utväg när man har svårt att komma vidare i utredningen av grova brott.

En reform som vi kristdemokrater menar skulle få större effekt är en förändring av den så kallade omedelbarhetsprincipen, som innebär att det endast är det som sägs i domstol som har bäring och utgör bevis i ett brottmål - inte det som sägs under polisförhör och så vidare. Principen innebär alltså att domstolen endast kan döma utifrån det som sägs under själva rättegången. Detta är ett problem i dag eftersom vi kan se hur misstänkta sätter i system att tiga sig igenom hela förundersökningen för att sedan få allt "serverat" och kunna anpassa sin historia och sina svar.

Vi menar att rättskipningen måste vara mer proaktiv än så, och återigen tittar vi lite på Danmark. Man kan säga att en viss uppluckring av omedelbarhetsprincipen infördes den 1 januari 2022, då det infördes utökade möjligheter att i vissa fall ta upp tidiga förhör som bevisning. Detta är bra, men vi kristdemokrater anser att ytterligare steg bör tas. Ett konkret förslag för att förändra omedelbarhetsprincipen som vi driver på för är att införa så kallade grundlagsförhör, vilket man har i Danmark.

Det innebär att den misstänkte redan i ett tidigt skede i en förundersökning, inför en domare, hörs ingående om brottsmisstanken. Det som framkommer i de förhören får sedan användas som processmaterial, och det anses ha ett högre bevisvärde än uppgifter som lämnats i polisförhör. Den misstänktes försvarare får vara närvarande, och det ställs högre formkrav än vid ett vanligt förhör. Vi tycker att Sverige bör ha ett liknande system.

Skärpta straff är självklart viktigt, men om inte brott klaras upp och kriminella lagförs blir högre straffskalor ringa värt. Med den brutala brottsutveckling som vi ser måste vi göra flera saker parallellt. Det handlar inte bara om straffrätt utan också om processrätt och vilka verktyg som polis och åklagare ges. Även det brottsförebyggande arbetet är helt avgörande för att stoppa nyrekryteringarna av barn och unga in i kriminalitetens mörker.

Med detta sagt, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.