Charlotte Nordström

Fru talman! Jag frågade en soldat om ärendet. Personen uttryckte att säkerhetsprövningar hjälper till att bevara förtroendet mellan soldaterna och för deras arbete. Förtroendet mellan soldaterna är det kitt som binder samman i en situation där livet kanske står på spel. Genom att visa att säkerheten tas på allvar och att det finns en kontinuerlig övervakning av soldaternas tillförlitlighet bibehålls allmänhetens och arbetskamraternas förtroende för militären och dess personal. Det bidrar också till att upprätthålla integriteten hos de individer som arbetar med känslig information eller har tillgång till viktiga resurser.

Dessa ord stärkte min övertygelse i avvägningen mellan personlig integritet och rikets säkerhet. Det är en trygghet för både individen och vårt lands säkerhet. Genom att genomföra regelbundna säkerhetsprövningar kan man upptäcka eventuella säkerhetsrisker eller potentiella hot som kan ha uppstått efter att den värnpliktige avslutat sin militära grundutbildning. Det inkluderar att utvärdera de personliga och professionella relationerna samt att kontrollera om det har uppstått situationer eller händelser som kan påverka pålitligheten eller förmågan att hantera säkerhetskänslig information.

Det kan uppstå förändringar i varje individs livssituation, relationer eller personliga omständigheter som kan påverka individens förmåga att utföra sitt uppdrag på ett säkert och pålitligt sätt. Genom att genomföra regelbundna säkerhetsprövningar kan man identifiera sådana förändringar och erbjuda stöd eller åtgärder för att säkerställa att soldaten fortfarande är lämplig och kapabel att fortsätta på sin krigsplacering.

Fru talman! Förslagen till lagändringar syftar till att säkerställa att Försvarsmaktens behov av säkerhetsprövad värnpliktig personal tillgodoses samt att säkerhetsprövningen sker på ett effektivt och ändamålsenligt sätt.

Jag har respekt för att Vänsterpartiet tar upp den personliga integriteten som en viktig avvägning i frågan. Dock har både Justitiekanslern och Integritetsskyddsmyndigheten kommit fram till att det har gjorts en godtagbar avvägning för att upprätthålla Sveriges försvarsförmåga. Det handlar om rikets säkerhet och om skydd av säkerhetskänslig verksamhet mot spioneri, sabotage, terroristbrott och andra brott som kan hota verksamheten samt skydd i andra fall av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter.

Försvarsmakten har i sin säkerhetsskyddsanalys kommit fram till att den verksamhet som de värnpliktiga deltar i är säkerhetskänslig, och som en följd av detta har man beslutat att alla som genomför grundutbildning med värnplikt ska vara placerade i säkerhetsklass. Därför anser myndigheten att säkerhetsprövningen ska följas upp även efter fullgjord grundutbildning med värnplikt och att krigsplacerade totalförsvarspliktiga ska kvarstå i registerkontroll.

Utöver registerkontrollen görs i dag ingen annan uppföljande säkerhetsprövning av dem som har krigsplacerats i säkerhetsklassad befattning. Därför bedömer regeringen att kravet på samtycke bör ge vika vid en avvägning mellan de intrång som säkerhetsprövningen innebär för den enskilde och intresset av att upprätthålla totalförsvarsplikten som en absolut skyldighet.

För att Försvarsmakten ska kunna utföra sina uppgifter och uppfylla sina mål om operativ förmåga behöver säkerhetsprövningen gå hand i hand med krigsplaceringen. En ny prövning av alla som ska tjänstgöra inför varje tjänstgöringstillfälle skulle riskera att allvarligt hindra eller omöjliggöra förutsättningarna att med kort varsel kalla in krigsplacerade i händelse av höjd beredskap.

Möjligheten att försvara landet utan att riskera Sveriges säkerhet väger här tungt. Vi har varit förskonade, eller rättare sagt har det funnits många säkerhetsnaiva som i alltför för många år trott att vårt land inte kan utsättas för vare sig inre eller yttre påverkan och hot. Verkligheten har nu hunnit i kapp oss, och omvärlden har hårdnat. Därför bör också varje myndighet och organisation se över sitt säkerhetsarbete.

Fru talman! Med detta som grund yrkar jag avslag på motionsyrkandet och reservationen och bifall till utskottets förslag och regeringens proposition.

Herr talman! Det är en glädjens dag i dag. Det är ett steg närmare mer frihet och mindre byråkrati. Nu ska danstillståndet bort.

Det är nästan så att man skulle vilja säga: Får jag lov, herr talman? Men det gör man inte. Man trotsar inte lagen i lagstiftarens kammare. Man får lugnt vänta till den 1 juli. Men då, herr talman!

Tänk så många lagbrott som skett sedan 1956, då lagen trädde i kraft. Danstillståndet innebär att en bar- eller restaurangägare måste ha ett särskilt tillstånd för dans. Om spontandans uppstår utan tillstånd måste den avbrytas omedelbart, annars riskerar ägaren att få både böter och indraget serveringstillstånd.

Det är alltså olagligt att ta några danssteg och hålla takten när det spritter i kroppen till några sköna toner i bakgrunden. Så är det i dag, allt enligt 2 kap. 4 § ordningslagen. Att dansa på en restaurang eller bar utan ett danstillstånd är alltså i dag olagligt.

Vid bestämmelsens tillkomst hade det i många år debatterats om ökande förekomst av danstillställningar och om "omoralisk" musik, alkoholkonsumtion och okontrollerade möten mellan unga män och kvinnor.

Riksdagen har vid ett flertal tillfällen behandlat motioner om att avskaffa tillståndet. Det sägs att 2007-2014 lades det fram 24 motioner om att avskaffa danstillståndet.

Kravet på tillstånd har med andra ord länge varit föremål för diskussion. Kravet är byråkratiskt, onödigt och förlegat, och det bygger på ålderdomlig moral. Det är dessutom en kostsam och administrativt betungande börda, och regelförenklingar för småföretagare är viktigt och nödvändigt.

Herr talman! Den kritik som framförts mot tillståndet är rimlig och befogad. Kravet på danstillstånd är omotiverat och oproportionerligt. Vi har inte någon önskan om att förbjuda eller inskränka individers dansande - nej, tvärtom.

Tänk att ett enda ord i ordningslagen 2 kap. 4 §, ordet danstillställningar, kan betyda så mycket. Det är ett enda ord som har krånglat i så många år. Och så segt det varit att få bort det, trots de senare årens hyfsat eniga politik.

Redan 2016 beslöt riksdagen att danstillståndet skulle avskaffas. Visst är det konstigt? Man bör nog fundera inte bara på förlegade gamla lagar utan också på verkställighetsprocesserna. Men nu ska ordet bort.

Avskaffat krav på tillstånd för offentlig danstillställning på plats som inte är offentlig

De motionsyrkanden som finns i ärendet är tillgodosedda genom propositionen, och just därför yrkas i god ordning i våra arbetsformer avslag på dessa.

Detta är en frihetsreform och ett steg i att förenkla och renodla för att förbättra. Det förbättrar för en bransch. Men det är också ett steg i att just renodla polisens uppgifter.

Det är föråldrat att staten ska godkänna om människor får dansa eller inte. Det är hög tid att tillståndskravet för danstillställningar tas bort.

Det här är en efterlängtad frihetsreform. Genom att kravet på danstillstånd nu tas bort minskar byråkrati och kostnader för företagare och andra som anordnar dans.

Herr talman och kära kollegor! Låt denna proposition bli vägledande för fler regelförenklingar för individer och företag och mer frihet i Sverige.

Herr talman! Jag yrkar kraftfullt och glatt bifall till utskottets förslag i betänkandet och propositionen som innebär att danstillståndet slopas.

(Applåder)

Fru talman! Tänk på det lilla nyfödda barnet som man håller i famnen, som jollrar och doftar så gott!

Se det lilla barnet framför er - det nyfikna, vetgiriga barnet som har lusten och glädjen att lära sig allt. Ta bilden vidare in i framtiden! Samme lille individ har nu ytterligare några år på nacken. Vägen dit har kantats av möten med sociala myndigheter och polis på grund av missbruk och bråk, och nu sitter individen bakom lås och bom för knarkförsäljning, knivdåd eller skjutningar.

Vad hände på vägen? Vem bär ansvar? Vem kan påverka och förebygga så att detta inte sker? Föräldrarna, mödravården, förskolan, skolan, socialtjänsten och polisen - ja, det är många som kan vara och är delaktiga.

Den utveckling som skett med ökad ungdomskriminalitet och grov brottslighet måste vi sätta stopp för, och vi ska börja i starten. Det krävs kraftsamling för samverkan och gemensamt ansvar när det gäller det enskilda barnet och den enskilda ungdomen. Vi måste utöka samverkan och skapa samsyn och en gemensam bas i arbetet med insatser för barn och unga som far illa.

I min tidigare roll - för några år sedan - som kommunalstyrelsens ordförande i Skara sattes ett starkt fokus på tidiga förebyggande insatser för att barn och unga skulle få den bästa starten i livet. Skara var också den första kommun som skrev ett samverkansavtal med polisen i sin region. Jag har en stark tro till ett gott samarbete och samverkan i ett fokuserat brottsförebyggande arbete. Jag vet att man kan göra skillnad, och detta ligger mig varmt om hjärtat.

Brottsligheten ska självklart motverkas genom både brottsbekämpning och förebyggande åtgärder. Det finns många pusselbitar i detta arbete. Ett tålmodigt brottsförebyggande arbete kan ge effekt, men det handlar om att hålla i och hålla ut.

Vi har i dag att behandla propositionen Kommuners ansvar för brottsförebyggande arbete. Jag vill utrycka följande, fru talman: Äntligen blir ansvaret lagstadgat!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommuners ansvar för brottsförebyggande arbete

Jag konstaterar glatt att vi har en bred samsyn, och det bådar gott. Utskottet anser att de tre motionsyrkanden som finns är tillgodosedda genom propositionen, och i god ordning yrkas det därför avslag på dessa. Det känns hoppfullt, helt enkelt.

Ett framgångsrikt brottsförebyggande arbete måste ha sin grund i ett nära samarbete mellan polisen och kommunerna, särskilt i verksamheter som förskolan, skolan och socialtjänsten. Sådant arbete ska regleras i samverkansöverenskommelser och kan handla om tidiga insatser riktade mot barn och unga eller om att förbättra brottsutsatta platser och göra dem till tryggare platser.

Mycket av det brottsförebyggande arbetet kan ske - och sker - på kommunal och regional nivå. Det handlar om mödravården. Det handlar om barnhälsovården. Regionens verksamheter har den unika möjligheten att man träffar barn och unga i många faser i livet - till och med före födseln. Även samverkan mellan kommunal och regional nivå är oerhört viktig.

Om polisen och kommunerna dessutom samordnar insatserna med föräldrar, näringsliv, fastighetsägare, föreningar och andra goda krafter kan det brottsförebyggande arbetet bli än mer verkningsfullt.

Polisen har en självklar roll i samhällets brottsförebyggande arbete - det ingår i deras uppdrag - men det har inte kommunerna i dag. Det krävs ett tydligt ansvar för kommunerna att samordna och leda det lokala brottsförebyggande arbetet. Kommunerna har en närvaro i lokalsamhället som ingen annan myndighet har.

Därför är kommunerna helt avgörande för att vi ska ha ett effektivt brottsförebyggande arbete i hela landet. För att arbetet ska kunna bedrivas fokuserat och professionellt över hela landet behöver ett tydligt ansvar läggas just på kommunerna.

Av erfarenhet från kommunala och regionala samarbeten anser jag att det formella ansvaret i samarbetet med polisen ska ligga på kommunstyrelsen. Tiden för att det så kallade Bråarbetet ska ingå i något slags folkhälsoråd är över sedan länge.

Kommunernas roll i det förebyggande arbetet är stor och avgörande. Ett fokuserat brottsförebyggande arbete är en strategisk fråga, anser jag, för en kommun för att bli en trygg och attraktiv plats att bo och verka på.

Fru talman! Enligt den nya lagen ska kommunerna ta fram en lägesbild - detta ingår i samverkansöverenskommelserna där kommunerna står för samordningen - och göra så att samverkan ingås med rätt aktörer, delvis baserat på denna lägesbild. Frågorna ska hanteras i ett strategiskt råd, inget folkhälsoråd, där övriga viktiga aktörer ska ha ledande befattningar och mandat att besluta.

Kommunerna ska alltså ha en samordningsfunktion, stödja genomförandet av arbetet och också bidra till att information om arbetet sprids. Kommunstyrelsen ska, om inte kommunfullmäktige beslutar annat - jag hoppas att det verkligen blir så i landets kommuner - ha ansvar för ledningen av kommunens brottsförebyggande arbete. Så rätt, så riktigt! Nu kan det bli ordning och reda på arbetet.

Kommunernas breda uppdrag medför att de tillsammans med Polismyndigheten utgör kärnan i det lokala brottsförebyggande arbetet. Nu kan vi ta ett steg till i arbetet mot målet att få ett tryggt Sverige med hopp om att fler barn och ungdomar kan fortsätta få vara vetgiriga, ha lusten och glädjen att lära sig saker och inte gå den kriminella banan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommuners ansvar för brottsförebyggande arbete

Kommunernas ansvar är väsentligt. Det är en faktor som tydligt kan bidra. Det kommer att ta tid, men det kommer att gå.

Med detta som grund yrkar jag, fru talman, bifall till utskottets förslag att anta regeringens proposition till lag om kommunernas ansvar för brottsförebyggande arbete.

I detta anförande instämde Fredrik Kärrholm (M).

Herr talman! En tioårig flicka som var på besök i Göteborg blev knivhuggen. Även flickans mormor blev knivhuggen och fick lindriga skador. Tänk vad flickan och hennes närstående får gå igenom - tragiskt och fruktansvärt.

Man upprörs över och sätter sig in i det som hänt ur många perspektiv. Jag gör det själv som mamma och mormor. När jag sitter med mitt barnbarn i famnen kan jag inte släppa det som medierna rapporterar om. Den otrygghet som eskalerat är oacceptabel. Det är inte det Sverige som jag vill att mitt barnbarn och hennes syskon och kompisar ska växa upp i.

Att det sedan uttrycks att den misstänkte gärningsmannen ska ha blivit dömd för 52 brott känns absurt och helt vansinnigt. Den senaste domen föll 2021. En sådan brottssvit måste det bli stopp på. Det måste också bli ett ökat fokus på brottsoffren. Det får inte fortsätta vara som det varit och är. Det får inte fortsätta. Detta är bara en av många händelser som berör och upprör många invånare.

Svensk rättspolitik har i praktiken ofta värnat gärningsmännen framför tryggheten och respekten för brottsoffren. Ett brott drabbar många, inte bara den som blir utsatt för brottet. Det handlar också om familjen och vännerna till offret. Trots det har det ofta varit gärningsmannen som stått i fokus för samhällets olika insatser. Vi måste förändra detta i grunden. Min bestämda uppfattning är att samhället alltid ska stå på brottsoffrets sida.

Våldet och otryggheten inskränker friheten för allt fler i vardagen. Och gång på gång ser vi att utdömda straff och skadestånd inte är i paritet med det allmänna rättsmedvetandet och med medborgarnas syn på vad som är rättvist.

Straffrättsliga frågor

Frågan är ju vad som kommer att hända med förtroendet för rättsstaten om detta får fortsätta och när människor upplever att rättsväsendet inte fyller sin funktion.

Herr talman! Vi måste - och vi kan - vända denna utveckling och stoppa dessa vedervärdiga händelser. Vi kan återupprätta rättsstaten och respekten för lag och ordning med hjälp av bland annat den genomgripande översyn av strafflagstiftningen som är på gång, för i Tidöavtalet beskrivs hur regeringen tillsammans med samarbetspartiet kommer att utarbeta och genomföra reformer för att bekämpa och förebygga brott samt öka tryggheten.

En fullständig och genomgripande översyn av strafflagstiftningen genomförs, vilket till exempel innebär att straffen för flertalet brott ska skärpas och att fängelse kommer att dömas ut i fler fall än i dag. Dagens form av mängdrabatt ska avskaffas, och återfall ska straffas hårdare. En ny påföljd, förvaringsdom, ska införas för personer som utgör en samhällsfara genom exempelvis hög risk för återfall i allvarlig brottslighet. Straffen för gängrelaterad brottslighet ska också skärpas, och det är bara några exempel på vad som är under arbete.

Detta handlar förstås inte bara om att skärpa lagarna; vi måste också få alla människor i Sverige att följa lagarna och dela de värderingar som ligger till grund för dessa. Jag vill sätta brottsoffren i fokus och skydda samhället och dess invånare från de kriminella och våldsutövarna.

Riksdagen har i dag att behandla de straffrättsliga frågorna. Det handlar om ett stort antal motioner med bredd och djup. Många av dem är intressanta och bra, och jag ser det positiva i dem. Det är glädjande att vi är flera som vill förbättra och göra skillnad. Det känns hoppfullt.

Herr talman! Det är första gången för mig i den här talarstolen, och med min kommunalpolitiska erfarenhet skulle jag lätt på ren rutin kunna föreslå att vissa motioner skulle kunna anses besvarade. Men så gör man ju inte i den här församlingen.

Många utredningar pågår som rör de områden det finns motioner kring. Stora delar är redan omhändertagna i och med Tidöavtalet, pågående arbete och utredningar från tidigare utskottsarbete. För att lyfta fram något utöver översynen av brottsbalken kan jag nämna att ytterligare straffskärpningar av fridskränkningsbrotten omfattas av den pågående översynen av kontaktförbudslagstiftningen.

När det gäller sexualbrottslagstiftningen ska Utredningen om barns skydd mot sexuella kränkningar samt vissa frågor om brott mot kvinnor och äldre redovisa sina slutsatser efter sommaren.

Vad gäller förstärkt straffrättsligt skydd för vissa samhällsnyttiga funktioner föreslår nu regeringen hårdare tag mot dessa brott. Många människor är utsatta för våld, hot och trakasserier på grund av sitt yrke. Det är oerhört viktigt att vi lagstiftare markerar hur allvarligt vi ser på den typen av angrepp. Den brottsligheten är allvarlig i sig, men eftersom brottsoffren bär en viktig funktion i samhället blir det också ett angrepp mot demokratin och det öppna, fria samhället. Förslagen granskas nu av Lagrådet, och tanken är väl att lagändringarna ska träda i kraft den 1 augusti 2023.

Jag nämnde tidigare en man med 52 brott i brottssviten. Det behövs en tydligare markering mot upprepad brottslighet. Flerbrottsutredningen har nyligen överlämnat sitt betänkande, och arbete pågår med beredning av det. Beredning pågår också av återfallsregleringar.

Tillsammans, här i kammaren, måste vi återupprätta lag och ordning så att Sverige kan bli ett tryggt land. Vi kan, och vi ska, stoppa det som pågår. Vi ska vända utvecklingen och sätta brottsoffren i första rummet. Det ska inte gå att komma undan. Det ska inte löna sig att begå brott. Utrednings- och beredningsarbete pågår som sagt inom många områden av de mest angelägna motionsyrkandena om de straffrättsliga frågorna. De är omhändertagna, och vi ser fram emot när förslagen kan behandlas här i kammaren. Med detta som grund, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

(Applåder)