Annika Hirvonen (MP) svarade Ingemar Kihlström i en replik om Skärpta villkor för anhöriginvandring i debatten ”Protokoll 2025/26:156 Onsdagen den 12 augusti” den 12 aug 2026.
Ingemar KihlströmKD· i sitt anförandeJag vill börja med att yrka bifall till utskottets majoritetsförslag, vilket innebär avslag på de motionsyrkanden som har väckts inom området och bifall till regeringens förslag. Fru talman! Det vi debatterar i dag är…Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets majoritetsförslag, vilket innebär avslag på de motionsyrkanden som har väckts inom området och bifall till regeringens förslag.
Fru talman! Det vi debatterar i dag är egentligen större än enskilda paragrafer i utlänningslagen. Det handlar om vilken migrationspolitik Sverige ska ha. Det handlar om hur vi skapar ordning och reda. Det handlar om hur vi får integrationen att fungera bättre. Det handlar om hur vi kan förena tydliga krav med medmänsklighet och ansvar.
För Kristdemokraterna är svaret tydligt: Sverige behöver en migrationspolitik som är stram, rättvis och långsiktigt hållbar. Vi behöver en politik som tar hänsyn till Sveriges förmåga att integrera människor som kommer hit. Vi behöver en politik som ställer krav på den som kommer till vårt land, men vi behöver också en politik som ser den enskilda människan och som kan göra rimliga undantag när människor riskerar att hamna mellan olika regelverk. Det är precis denna balansgång som den proposition vi diskuterar i dag handlar om.
Herr talman! Kristdemokraterna har tillsammans med övriga partier i Tidösamarbetet stakat ut en ny och nödvändig riktning för svensk migrationspolitik. Det är viktigt att komma ihåg varför.
År 2022 fick vi svenska folkets mandat att lägga om migrationspolitiken. Det var ett mandat att gå från en tidigare politik med mycket omfattande invandring och alltför låga krav till en mer restriktiv och rättvis migrationspolitik. Det var ett mandat att ta problemen med integration på allvar. Det var också ett mandat att återupprätta principen att migration måste vara förenlig med Sveriges förmåga att integrera människor och skapa ett fungerande samhälle.
Vi måste våga tala klarspråk. Migration är inte bara en fråga om hur många människor som får komma till Sverige. Det handlar också om vad som händer efter att man har kommit hit. Har man möjlighet att lära sig svenska och kan man lära sig svenska? Har man möjlighet att få ett arbete? Kan man försörja sig själv? Kan barn växa upp i trygghet, och kan man bli en del av det svenska samhället? Det är dessa frågor som i hög grad avgör om migrationen blir en tillgång eller om människor riskerar att fastna i långvarigt utanförskap.
Herr talman! Kristdemokraternas människosyn bygger på att varje människa har ett unikt och okränkbart värde. Men just därför måste politiken också vara realistisk. Vi kan inte hjälpa människor genom att föra en migrationspolitik som leder till segregation, trångboddhet, arbetslöshet och långvarigt utanförskap.
Vi kan inte blunda för att den tidigare politiken har bidragit till de problem som Sverige nu måste hantera. Och vi kan inte fortsätta att fatta beslut utan att fråga oss hur samhället faktiskt kan klara av integrationen.
Herr talman! Samtidigt som vi måste ha ordning och reda måste vi också kunna se när ett regelverk får konsekvenser som inte var avsedda. Det är precis detta som den nya så kallade tonårsventilen handlar om. Sedan Sverige införde tillfälliga uppehållstillstånd redan 2016 har en situation uppstått där unga människor som kommer till Sverige som barn och fått uppehållstillstånd på grund av anknytning till sina föräldrar hamnar i ett juridiskt tomrum när de fyller 18 år. Då förändras den juridiska bedömningen. I lagens mening är man inte längre sina föräldrars kärnfamilj på samma sätt som ett minderårigt barn. Därför kan grunden för uppehållstillstånd helt falla bort.
Problemet är också i många fall att man inte har haft tillräckligt med tid för att uppfylla kraven för ett eget uppehållstillstånd. Detta är en situation som ingen regering bör ignorera, och det är en situation som vi nu tar ansvar för att lösa.
Herr talman! Det är också viktigt att påminna om historiken. Det här problemet uppstod inte i går. Det är inte ett problem som har uppstått under den här regeringens tid. Sedan förändringarna av migrationslagstiftningen skedde för tio år sedan har situationen funnits. Den har alltså funnits även under S-regeringar, även om tidigare talare har försökt skapa en dimridå och säga att detta är den här regeringens problem.
Problematiken blev särskilt uppmärksammad genom den offentliga debatten om de så kallade tonårsutvisningarna. Men det är viktigt att hålla isär politisk retorik och vad lagstiftningen faktiskt säger. Den tidigare, generösare bestämmelsen om särskilt ömmande omständigheter var inte specifikt utformad för att lösa just den här problematiken. Det är därför vi nu behöver en mer träffsäker lösning och inte ännu ett tillfälligt undantag. Vi behöver inte ytterligare en specialregel utan en tydlig, permanent och förutsägbar bestämmelse.
Herr talman! Det är därför propositionen innehåller en helt ny ventil. Den innebär att unga vuxna mellan 18 och 21 år ska kunna beviljas uppehållstillstånd på grund av anknytning till sina föräldrar. Det här är en viktig förändring. Den bygger på insikten att gränsen mellan barn och vuxen inte alltid fungerar på samma sätt i juridiken som den gör i verkligheten.
En 18-åring är myndig, men det betyder inte att familjebanden försvinner. Det betyder inte att föräldrarna slutar att vara föräldrar, och det betyder inte att en ung människa som har kommit till Sverige som barn plötsligt har samma förutsättningar som en vuxen person som har levt hela sitt liv här. Det är därför vi nu skapar en ventil.
Herr talman! Det är också viktigt att den nya ventilen inte bara gäller personer som befinner sig i Sverige. Även personer som redan har lämnat Sverige ska kunna omfattas. De ska kunna söka och beviljas uppehållstillstånd enligt den nya bestämmelsen och därmed få en möjlighet att återvända. Det är en viktig del av lösningen.
Det är nu vi skapar en permanent regel för framtiden, och då ska vi också kunna hantera de människor som redan har drabbats av den tidigare situationen.
Herr talman! Det är viktigt att säga detta tydligt: Att vi nu skapar en ventil för unga vuxna innebär inte att Kristdemokraterna överger principen om en restriktiv migrationspolitik, utan tvärtom. Vi kan ha två tankar i huvudet samtidigt. Vi kan säga nej till en alltför omfattande anhöriginvandring och samtidigt säga ja till en rimlig lösning för unga människor som har kommit till Sverige som barn. Vi kan ställa krav på integration och samtidigt förstå att unga människor behöver möjlighet att fullfölja sin skolgång och skapa en framtid. Vi kan värna en reglerad migration och samtidigt vara mänskliga. Det är inte motsatser; det är ansvar.
Herr talman! Samtidigt måste vi tala om den andra stora delen av propositionen: anhöriginvandringen. Här behövs förändringar. Under lång tid har anhöriginvandringen varit omfattande, och reglerna i Sverige har i vissa avseenden varit alltför generösa jämfört med andra länder i Europa. Det är inte hållbart.
För Kristdemokraterna är integrationen central. Den som kommer till Sverige ska ges möjlighet att bli en del av samhället, men samhället måste också ställa krav. Ett av de viktigaste kraven handlar om att människor ska ha möjlighet att försörja sig själva och sin familj. Därför är det viktigt att försörjningskravet skärps.
Vi höjer nu försörjningskravet markant. Det är också relevant att det ska gälla även vid förlängningsansökan. Försörjning handlar inte bara om ekonomi. Det handlar om självständighet, om delaktighet och om möjligheten att stå på egna ben. Det handlar om att skapa en väg in i det svenska samhället.
Arbete är en av de viktigaste nycklarna till integration. När människor arbetar lär man sig svenska genom vardagen, man möter kollegor, man får ett socialt sammanhang och man bidrar genom att betala skatt. Barn får se sina föräldrar gå till jobbet. Det är så utanförskap bryts.
Herr talman! Vi inför också en väntetid på två år som huvudregel innan en anknytningsperson kan ta hit sina familjemedlemmar. Varför gör vi det? Därför att det är rimligt att den som kommer till Sverige först får möjlighet att etablera sig, att lära sig språket, att få en bostad, att få ett arbete, att bli självförsörjande och att komma in i samhället.
Detta är inte ett straff, utan det är en del av en politik som vill skapa bättre förutsättningar för integration. Vi måste våga fråga vad som faktiskt ger människor bäst möjligheter att lyckas i Sverige. Svaret är inte att skapa parallella samhällen där människor aldrig kommer in på arbetsmarknaden. Svaret är etablering, språk, arbete och ansvar.
När Tidösamarbetet genomför dessa förändringar är det intressant att se hur oppositionen agerar. Vi hör återkommande löften från vissa partier på vänsterkanten om att migrationspolitiken ska vara stram. Men när de konkreta besluten kommer blir bilden betydligt mer splittrad.
Socialdemokraterna säger att de står bakom en stramare migrationspolitik. Samtidigt finns inom den rödgröna kaosoppositionen starka krafter som vill gå tillbaka till en betydligt mer generös migrationspolitik. Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet driver i flera frågor en riktning som skulle innebära en återgång till en politik med betydligt färre krav.
Detta är inte en väg som vi kristdemokrater vill gå. Det ger en tydlig försmak av hur det blir i en framtida rödgrön kaosregering, som jag naturligtvis hoppas inte blir verklighet. Den så kallade S-ledda vänsterlutande regeringen kommer att gå en vinglig och oförutsägbar väg där klackarna helt säkert sätts i backen och drar politiken åt motsatt håll av Centern, Vänsterpartiet och Miljöpartiet trots Socialdemokraternas mantra om en stram migrationspolitik.
Det är nog också därför det är så svårt att få svar på vad S vill göra i regeringsställning. Man vet inte vem man vill eller kan samarbeta med eller vem som drar åt vilket håll. Mitt råd till Sveriges invånare är: Undvik detta experiment!
Herr talman! Vi har sett vad resultatet blir av en alltför hög invandring i kombination med en kravlös integrationspolitik: utanförskap, segregation, trångboddhet och i vissa områden en växande känsla av att det svenska samhället är långt borta. Det är inte ett arv vi ska acceptera, utan det är problem vi måste lösa.
Herr talman! Sverige behöver en fortsatt stram, rättvis och ansvarsfull migrationspolitik. Kristdemokraterna har tillsammans med övriga Tidöpartier visat att det går att förändra politiken. Vi har visat att det går att gå från en politik med alltför låga krav till en politik där ansvar, krav och integration står i centrum. Det arbetet måste fortsätta.
Sverige ska vara ett land där den som kommer hit och gör rätt för sig får möjlighet att bygga en framtid. Men Sverige ska också vara ett land där våra lagar gäller och där fattade beslut respekteras. Det är så vi skapar trygghet, det är så vi stärker integrationen och det är så vi bygger förtroende. Det är så vi bygger ett Sverige som håller ihop.
Vi på Tidösidan, i det blågula laget, är beredda att ta det fortsatta ansvaret för att föra Sverige i samma riktning även den kommande mandatperioden.
Med detta yrkar jag bifall till utskottets majoritetsförslag i betänkandet och avslag på samtliga motionsyrkanden.
Herr talman! Ingemar Kihlström sa: Vi måste fråga oss vad som ger människor bäst möjlighet att komma in i samhället.
Frågar man Röda Korset håller de med om att människor behöver lära sig svenska och få jobb. Men precis som remissinstans efter remissinstans pekar de på att människor också behöver en grundläggande trygghet. Att få leva med sin familj är en förutsättning för integration.
Röda Korset har publicerat en debattartikel i Aftonbladet med ett citat från en människa som beskrev väntan så här: ”När jag väntade på beslut om familjeåterförening var min hälsa mycket dålig på grund av stress och ångest. Jag kunde inte koncentrera mig på att lära mig svenska, uppnå mina mål eller integreras i samhället. Nu är mina barn här och vi har ett fint umgänge med andra familjer. Jag undervisar i skolan och mina barn går i skola och förskola. De pratar flytande svenska. Jag är så stolt över dem.”
Remissinstans efter remissinstans pekar på att regeringens mål och skälet till familjesplittringslagen, nämligen att man vill förbättra integration, i själva verket inte kommer att uppnås. Det är tvärtom så att när man sliter isär familjer och gör det svårare eller till och med omöjligt för familjer att återförenas får invandrare sämre integration.
Kristdemokraterna brukade vara ett parti som stod upp för familjer. I dag splittrar Kristdemokraterna familjer.
Herr talman! Tack så mycket, ledamoten Hirvonen, för frågor som jag inte uppfattade men för kommentarer om den politik som regeringen nu för framåt!
För att klargöra: Vi splittrar inte familjer. I ett tidigare inlägg framstod det ganska klart att det är en person som väljer att åka till ett annat land i en annan världsdel som lämnar sin familj.
Sedan kan vi diskutera förutsättningarna för familjeåterförening. Redan i dag finns det krav på lön, bostad, förutsättningar och den tid som måste gå innan man kan återförenas med sin familj.
Det här är relevanta krav. Vi kan konstatera att den politik för vilken Miljöpartiet under i alla fall sju av åtta år var en drivande kraft ledde fram till en situation i Sverige med utanförskap. Uppemot 185 000 människor lever i skuggsamhället, och det finns ett stort antal utanförskapsområden. Många människor – främst kvinnor – har inte tagit sig in på arbetsmarknaden.
En av de viktigaste förutsättningarna för en lycklig barndom är att känna en delaktighet i samhället. Vi kan konstatera att de kravnivåer som fastställs utifrån EU-krav ger möjlighet att göra de förändringar som vi gör nu. Man kan naturligtvis ha en politisk diskussion, men för oss kristdemokrater är det att värna barns rättigheter att ge barn chansen att se sina föräldrar vara en del av samhället, ha arbete och en relevant bostad samt att känna trygghet. Det är att förena familjen på ett sätt som främjar barnen, och det vill vi fortsätta att arbeta för.
Herr talman! Det är viktigt att barn får se sina föräldrar vara en del av samhället. Det är ännu viktigare att barn får se sina föräldrar över huvud taget. Nu inför Kristdemokraterna en lag som gör att familjer, som har flytt krig, splittrats under flykten och fått återförenas i Sverige, kan slitas isär igen.
Då menar jag att Kristdemokraterna splittrar familjer. Häromdagen gick Ebba Busch ut och sa att mammor som föder barn – om de är svenska mammor – ska få pensionspengar från studenterna. Nu för Kristdemokraterna fram en lag som innebär att en anhöriginvandrad mamma som väntar barn får välja mellan abort och utvisning. Vi hörde Sverigedemokraternas förslag på lösning: Använd preventivmedel!
Är det också Kristdemokraternas svar till familjer som har splittrats på grund av flykt, fått en fristad i Sverige och fått återförenas här? Är det verkligen till denna otroligt cyniska nivå som Kristdemokraternas familjepolitik har sjunkit?
Herr talman! Man kan konstatera att debatten ibland tyvärr tar vändningar som jag inte tycker är relevanta. Det låter som att dagens kravbild för att återförenas är helt obefintlig och att det inte finns några lönekrav. Det låter som att vi är de otäcka människorna som aldrig gör något gott.
Jag kan konstatera att man under MP:s sju år i regering inte gjorde någonting åt tonårsutvisningarna, trots att de har förekommit sedan 2016. Man gjorde ingenting där, men här står man och säger att man är den goda parten, medan Kristdemokraterna tillsammans med övriga regeringen ser till att folk gör abort.
Jag tycker inte att man ska argumentera på det sättet. Man kan argumentera om vilka lönekrav som ska ställas. Redan i dag får en familj som får ytterligare ett barn ett högre lönekrav. Redan i dag kan det vara så att man inte har en tillräckligt hög lön.
Vi kan också konstatera att man i våra grannländer, till exempel Norge, har en avsevärt högre lönenivå för att tillåta anhöriginvandring än den som vi föreslår. I Danmark har man två års väntetid. Vi anpassar oss till en nivå som är relevant utifrån ett EU-perspektiv. Man kan alltid politiskt diskutera vilken nivå som ska gälla, men i vår värld prioriterar vi familjen.
Jag kan konstatera att Miljöpartiet kanske inte har uppfattat problematiken med låga födelsetal i Sverige. I det perspektivet tycker jag att det är en utmärkt lösning att stimulera mödrar att ta ansvaret att bli förälder utan att förlora pensionsmässigt på det.
Vi ser till att migrationen hänger ihop och att familjer har relevanta förutsättningar att få en trygg tillvaro i Sverige. Vi lägger oss på en nivå som är i linje med andra EU-länder. Det är vår politik och vår syn på familjen.
Herr talman! Jag får inleda med att tacka Ingemar för tiden i utskottet och för anförandet här.
Kristdemokraterna sa, lite i samma anda som vi har hört från regeringspartierna tidigare, att man inte splittrar familjer utan att människor själva gör valet att lämna sin familj och så vidare. Detta har inte varit Kristdemokraternas inställning tidigare. Jag blir lite förfärad över den här utvecklingen.
Jag tror att kristdemokrater, även ute i landet, vet att människor på flykt kommer bort från varandra och att många är tvungna att lämna sina barn på grund av de farliga vägarna. Jag tror att många kristdemokrater vet varför man splittras på flykt och varför barn kommer bort från sina föräldrar. Stora organisationer – de allra största i världen – arbetar för att barn som kommit bort ska kunna återförenas med sina föräldrar. Det är den situation som människor på flykt står inför.
Det som vi gör här är att på Kristdemokraternas förslag rösta emot familjeåterförening och splittra barnfamiljer, trots partiets historia av att värna just familjen. Om dessa regler införs kommer vi att få se familjer slitas isär och att människor som flytt från krig och konflikter och fått skydd här inte kommer att få leva med sin familj.
Om familjens och barnets bästa är principer som Kristdemokraterna tycker är värda att försvara i dag och i morgon är det dags att visa det. Min fråga är inte svårare än så här: Varför har Kristdemokraterna helt och hållet lämnat principerna om familjens och barnets bästa?
Herr talman! Jag får också inleda med att tacka Tony Haddou för vår tid i socialförsäkringsutskottet. Som sagts tidigare har ordföranden och vice ordföranden gjort ett bra presidiearbete när det gäller själva funktionen. Politiskt sett står vi dock oftast på olika sidor och har innehållsrika och mustiga debatter. Tack så mycket Tony och all lycka i framtiden – kanske inte politiskt men med familjen och annat som du företar dig!
Över till huvudfrågan: Har vi lämnat familjen därhän? Svaret är: Absolut inte! Vi kan konstatera att Kristdemokraterna har pratat familj sedan decennier tillbaka och kommer att fortsätta att prata familj. Precis som jag sa i det tidigare replikskiftet tycker vi kristdemokrater att det är viktigt att Sverige får fler familjer.
Vi ser problemet med att det inte föds tillräckligt många barn i Sverige. Det behövs fler. Vi har förslag, och det finns säkerligen andra politiska förslag. Det är viktigt. Men vad är viktigt för barnens trygghet och framtid? Delaktighet och integration.
Redan i dag finns det krav för att få återförenas. Jag tolkar det som att Vänsterpartiet anser att dessa inte ska höjas men att det är relevant att ändå ha krav. Jag ser nämligen ingen motion om att det inte ska ställas krav på lön eller bostad för att återförenas, eftersom reservationen handlar om att inte förändra dagens regler. Vi har alltså redan i dag regler för återförening av familjer, vilket gör att familjer som inte uppfyller dessa regler hålls splittrade även med Vänsterpartiets politik.
Det här är något slags blame game om vem som är otäckast. Jag vill inte vara med i det. Samtidigt kan vi konstatera att vi har grannländer som har snarlika eller till och med högre krav. Är det så att de inte uppfyller kriterierna? Nej, så är det naturligtvis inte. Vi har möjlighet att fastställa en nivå, och vi fastställer en nivå som vi tror är mer relevant för att få en relevant politik för familjeåterförening.
Herr talman! I mitt anförande tog jag upp en replik av Guterres: Världen blir inte bättre av att fler gör fel. Fler behöver göra rätt.
Det enda vi hört i debatten från regeringspartierna och Sverigedemokraterna är prat om EU och andra länder: De gör så här, och då ska vi också göra det. Men jag håller verkligen med den tidigare kommissionären för UNHCR: Vi behöver fler länder som gör rätt. Ingenting blir ju bättre av att fler gör fel.
KD pratar om familjer, vill att fler bildar familj i Sverige och så vidare. Men barn måste få en chans att återförenas med sina föräldrar. Man använder sig hela tiden av det här integrationsspektaklet. Jag tror att vi båda vill ha en mycket bättre integration, men då får man fråga sig: Blir det lättare eller svårare för en mamma som är borta från sina två barn att lära sig svenska?
All kunskap, forskning och evidens – alla erfarenheter som finns i dag – säger att det är mycket svårare att lära sig språket, komma ut i arbete och så vidare med en politik där man ska lära sig det ena och det andra men inte får träffa sina barn. Om den här mamman exempelvis har två barn och en make ska hon också tjäna över 52 000 kronor.
Man omöjliggör ju familjeåterföreningen. Det är det jag vill komma åt här. Det är det som Kristdemokraterna gör, och det är det som chockar mig. Ett parti som historiskt har sagt sig värna barnfamiljer och familjer generellt verkar inte bry sig längre.
Herr talman! Jag ska ge ledamoten Haddou rätt i en sak: Vi har bytt riktning i migrationspolitiken. I debatten för tio år sedan hade vi säkert en annan. Vi har gjort analysen. Vi har sett vad den politik som bland andra ledamoten Haddou företräder har skapat för situation i vårt land.
Vi har många människor, även barn, som lever i ett skuggsamhälle med utsatthet och otrygghet på grund av att migrationspolitiken inte har tagit hand om den problematiken. Vi har också många utanförskapsområden där både barn och andra lever i otrygghet på grund av en alldeles för kravlös integrationspolitik.
Jag tror på människans möjlighet. Jag tror på att människor strävar efter att lära sig språket, skaffa sig bostad och skaffa sig ett arbete med det i sikte att man ska kunna återförenas med den familj man har lämnat en gång i tiden. Jag tror på den drivkraften. Jag tror på den möjligheten. Jag tror på att det ger en god grund för integration och delaktighet i vårt samhälle.
Vi har som sagt redan i dag krav. Det är inte ett kravlöst samhälle. Men i jämförelse med andra länder har vi mycket lägre krav. Vi har tidigare, under olika regeringar, testat en väg som lett till en situation som vi nu måste hantera.
I ljuset av det är det relevant att göra de förändringar vi gör i dag. Vi ger en möjlighet. Vi skapar en ventil för 18–21-åringar för att lösa ett problem som den tidigare regeringskonstellationen, som Tony Haddous parti stödde, inte gjorde något åt. Vi gör nu också något som lägger oss i nivå med andra länder vad gäller familjeåterföreningskrav. Jag tycker att det är relevant för att skapa trygghet i Sverige.
Vi kommer inte att tycka lika här, Tony Haddou, men tack för den här tiden i kammaren!
Herr talman! Jag vill börja med att ge Ingemar Kihlström rätt: Man kan ha två tankar i huvudet samtidigt. Det är därför man kan ha en kontrollerad migration utan att den behöver vara korkad. Man kan ha strama regler, eller vad vi nu ska kalla det, och kontroll på vem som är här utan att utvisa människor för att de får barn. Det kan man göra.
Kristdemokraterna har dock valt att inte göra så. Man har valt att bara ha en tanke i huvudet, nämligen utvisningar.
Som Ebba Busch sa när vi införde det existerande regelverket: Detta en tung dag. Vi borde inte splittra familjer. Så sa Kristdemokraternas partiledare när vi införde dagens regelverk. Det kan man ha med sig.
Jag vet att Moderaterna blev sura när jag ställde aborter mot utvisning. Sverigedemokraterna räddade dem sedan lite genom att säga att det också finns kondomer. Det är ju kul. Verkligheten är dock att det kommer att uppstå situationer där personer som kommit till Sverige och blir gravida behöver välja: Om de vill ha barnet kan det leda till utvisning.
Det krav som Kristdemokraterna nu vill införa är att de måste tjäna 10 000 kronor mer i månaden, på redan höga nivåer. Det har människor svårt för. Det är i den situationen Kristdemokraterna placerar människor som redan är här.
Detta är verkligheten. Sedan kan man tycka att det är vämjeligt att vi säger att det är så, men det vämjeliga är ju att lagstiftningen är sådan. Det borde inte Kristdemokraterna gå med på.
Jag vill gärna veta vad man själv hade valt. Hade man valt abort eller utvisning i en sådan situation? Det är en rimlig fråga att ställa. Det är den som människor kommer att utsättas för med er politik, och då borde man också själv kunna svara på den.
Herr talman! Jag tycker personligen att abort är en helt annan fråga att diskutera som inte ska inkluderas i migrationsdebatten. Där delar jag kollegan Wärnicks åsikt.
Jag kan konstatera att vi har olika åsikter om vilka nivåer som ska gälla och hur man ska följa upp de nivåerna. I dag har vi nivåer för att få ta hit sin familj, oavsett om man har ett, två, tre eller fyra barn. I dag har vi en tidsperiod på ett år. Vi kan konstatera att det parti som Niels Paarup-Petersen, som själv inte vill höja nivåerna utan vill ha kvar dem, har tänkt samarbeta med tycker att de är för låga och vill höja dem med 10 procent – vi säger 30 procent. Vi kan konstatera att vi har olika politiska viljeinriktningar.
Både jag personligen och mitt parti tycker att det är relevant att följa upp att kravet följs, att det inte bara är ett på-papperet-krav att man ska ha fått en lön och ett arbete. Som sagts tidigare i debatten kan det vara lätt att åstadkomma det, men det är svårt att visa att man under två år har en annan lön än den man verkligen har. Därför tycker jag att det är relevant.
Sedan är det en passus som Niels Paarup-Petersen väljer att inte lyfta fram alls: Det finns möjligheter till individuella bedömningar och undantag. Det är väldigt viktigt att säga.
Jag tycker att det är helt fel att göra den här motsättningen. Vi kan diskutera nivåerna. Vi kan diskutera om det ska vara ett eller två års karens på att behöva ansöka. Vi kan diskutera om det är dagens nivå, 10 procent eller 30 procent som är relevant. Men låt debatten stanna där! Varje familj har ju också att planera sin framtid, oavsett om det gäller bostad, arbete eller hur många man ska vara. Låt debatten handla om det!
Herr talman! Ja, låt debatten handla om det! Det är precis det jag gör. Konsekvensen av denna politik uppstår ju om du planerar att få ett extra barn eller råkar få det. Ibland är världen faktiskt sådan att människor inte planerar sin familjeökning i alla detaljer hela vägen. Jag vet inte hur det ser ut hos regeringens företrädare, men inte alla mina barn var genomtänkta, kan jag erkänna. Det händer runt omkring i världen att det är så.
Det som nu kommer att hända är att vi får födelseutvisningar. Det kommer att hända. Vi sa att vi skulle få tonårsutvisningar. Ni sa: Nej, det får vi inte. Det fick vi. Vi sa om spårbytet: Nu kommer folk som sitter och jobbar att bli utvisade. Ni sa att det inte skulle hända, men så blev det. Vi sa om lönegolvet: Folk som jobbar, bidrar och gör allting rätt kommer att bli utvisade. Ni sa nej. Det hände.
Ni borde lyssna på oss nu också. Det som nu kommer att hända är att människor kommer att utvisas för att de föder barn eller utvisas före sina barn. Det är inte familjepolitik; det är en politik där Kristdemokraterna går från familjeparti till familjesplittringsparti. Det är vad det innebär.
Man kan prata om barnen, som ledamoten säger att KD gör. Men som Jakob skriver: Handla efter ordet, annars bedrar ni er själva – och i det här fallet även väljarna.
Herr talman! Man kan konstatera att Centerpartiet säger sig ha varit mot mycket av det vi har genomfört men har röstat med oss en hel del. Om jag minns rätt röstade Centerpartiet också bort spårbytet. Vi sa inte att det inte kommer att få konsekvenser, utan vi konstaterade att det var en politik som inte var fruktbar. Vi var många som insåg att det inte var något för framtiden.
Jag tycker faktiskt att det är relevant att sätta upp krav. Vi kan diskutera kraven, och vi kan konstatera att det på den rödgröna sidan är kaos om vilken nivå det ska vara på försörjningskravet. Några tycker att det ska vara som det är i dag, ett parti tycker att det ska höjas 10 procent och vi tycker att det ska vara 30 procent.
Detta är förutsättningarna. Det är kanske inte så att våra tre barn var helt planerade, men samtidigt har vi som familj hanterat det precis som alla andra familjer får hantera det. Det har handlat om vår arbetssituation, hur vi ska fördela föräldraledighet, hur vi bor och till och med vilken bil vi ska ha. Det är relevant att säga.
Låt oss diskutera detta. Tidöregeringen konstaterar att kraven som har funnits, och finns, i Sverige vad gäller nivå och tid är betydligt lägre än i andra länder. Vi tycker att det är relevant att lägga sig på den nivån.
Vi kan konstatera att åtta år med en regering där Centern gav sitt passiva stöd har lett fram till en situation med bristande integration. Det är viktigt för barnens skull att ha en förälder som lär sig språket, har en tillräckligt stor bostad och ett arbete så att man kan försörja sig. Det skapar en nyttig grund och är en förutsättning för att barnen ska vara trygga.
Vi är inte alltid överens, Niels Paarup-Petersen, men i det här sista replikskiftet är vi mer i balans.
