Åsa Westlund

Herr talman! Jag begärde ordet även i denna debatt eftersom jag räknade med att statsrådet skulle säga att regeringen satsar på skolan. Det är en verklighet som väldigt få känner igen sig i. Det beror på att vi befinner oss i en väldigt stor kostnadskris. Och det minsta som man kan begära av en regering i ett sådant läge är att den prioriterar det viktigaste som samhället har, nämligen skolan och omsorgen om de mest sköra människorna. Det har regeringen inte gjort, utan den valde helt medvetet att i stället sänka skatten för dem som tjänar mest. De skulle gå skadeslösa ur inflationskrisen. 13 ½ miljard på ett bräde i en enda budget gav regeringen till denna grupp, medan den lämnade skolan och välfärden i sticket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fortfarande är det så att regeringens bidrag till skolorna ute i landet i fasta priser ligger på en lägre nivå än när regeringen tog över. Ungefär 3 000 fler lärare hade kunnat jobba i svenska skolor om statens ansvar för finansieringen av svenska skolor hade tagits på samma sätt av denna regering som av den tidigare socialdemokratiska regeringen.

Dessutom fortsätter regeringen att överkompensera friskolor, trots att skolministern själv har erkänt att man i dag betalar ut pengar till friskolor för någonting som de inte gör. Man betalar alltså ut skattepengar till privata aktörer för någonting som de inte gör. De har inte samma ansvar som kommunala skolor. Alltså ska de inte ha samma ersättning.

Det finns ett färdigutrett förslag på regeringens bord om detta. Man kan lägga fram det i riksdagen i morgon för att få stopp på det. Det handlar om 2 miljarder kronor om året som försvinner iväg från dagens skola på detta sätt. Men det gör inte regeringen. Varför? Jag kan inte hitta någon anledning till det om man menar att man tar denna fråga på allvar. Om man tar den på allvar stoppar man läckaget nu. Det finns färdiga förslag. Då skulle man i alla fall kunna få 3 000 fler anställda i skolan på ett bräde.

Slutligen skulle jag vilja vittna om några av de konsekvenser jag har sett, eller rättare sagt fått höra om i ett antal vittnesmål från rektorer runt om i landet gällande hur detta påverkar dem i deras vardag.

Så här säger en rektor: Förutom elevassistenter är det antalet fritidsledare och skolvärdar som minskar, vilket innebär att det är färre - om ens någon - ute på raster, i korridorer och i entréer. Det öppnar upp för att obehöriga kan komma in, och i våra områden kan obehöriga vara de som försöker rekrytera till gäng. Det skapar också en allmän otrygghet på raster då färre vuxna finns närvarande och kan lyssna, vara med och aktivera eleverna samt omhänderta konflikter som kan dyka upp - vilket i sin tur får till följd att undervisningen blir lidande då konflikter från rasterna tas med in på lektionerna.

Detta är någonting som sker överallt, på varenda skola. Det drabbar de elever som har störst behov av stöd, och det drabbar de elever som gängen står på kö för att rekrytera. Regeringens politik innebär att vi sviker dagens elever. De får ta smällen från inflationen och betala genom att få en sämre skola, medan de rikaste i samhället hålls skadeslösa. Vi som samhälle kommer att få betala i form av sämre utbildade ungdomar framöver - men också i form av en växande gängkriminalitet, för när samhället och skolan sviker dessa elever är det gängen som står där och väntar.

(Applåder)

Herr talman! Denna debatt har varit ganska tydlig. Statsrådet är inte beredd att göra något åt de grundläggande incitament som gör att vi har betygsfiffel i svensk skola eller att det i alla fall är så pass stort. Detta påverkar såklart alla skolor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har en konkurrensskola som gör att alla skolor måste konkurrera om eleverna, och detta driver fram betygsfiffel. Regeringens ovilja att göra upp med vinstjakten i svensk skola gör att vi kommer att ha kvar denna konkurrenssituation och därmed ett utbrett betygsfusk.

Debatten har också visat att regeringen, trots att man säger att det är ett allvarligt problem, inte är beredd att vidta några som helst åtgärder här och nu. Detta innebär att elever som går i dagens skola, på gymnasiet och kanske också i de senare årskurserna i grundskolan, kommer att drabbas av problemet.

Jag tycker att detta är oansvarigt och visar på en brist på handlingskraft. Självfallet kan en regering göra mer. Det finns regler i dag, men de följs inte. Detta visar med all tydlighet den granskning som Skolinspektionen har gjort. Dessutom har vi medierapporter. Då är det regeringens uppgift att se till att reglerna följs.

Vi vet att Skolinspektionen inte ens har detta som en grund för att göra granskning. De listar på sin hemsida vad som gör att de tittar extra på skolor, och där finns inte avvikelser från nationella proven och betygsättning med. Detta borde regeringen göra något åt.

Regeringen kan styra Skolinspektionen. Regeringen har inom Tidöavtalet en överenskommelse med Sverigedemokraterna om vad Skolinspektionen ska göra framöver, till exempel göra fler oanmälda inspektioner. Detta är bra, men varför inte att se till att betygsfifflet granskas hårdare? Det är faktiskt något som regeringen kan göra. Jag ser det som mycket farligt för rättssäkerheten, och i grunden faktiskt för demokratin, att regeringen inte gör detta.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaren.

Detta är ett problem som ökar i takt med att konkurrensen på skolmarknaden ökar. Man kan väl konstatera att ett målrelaterat betygssystem i kombination med en konkurrensskola - där skolor ska konkurrera med varandra - är dömt att misslyckas. Det är som att varje skola har en sedelpress i källaren. Man kan öka attraktiviteten på ett sätt som inte kostar något genom att höja betygen på ett felaktigt sätt.

Detta är något som vi har uppmärksammat under lång tid. När det gäller betygen satt den förra socialdemokratiska regeringen inte på händerna, som Lotta Edholm antyder, utan vi skärpte reglerna så att skolorna ska ta större hänsyn till nationella prov. Vi ser dock att det inte har någon effekt eftersom incitamenten för skolorna att tjäna pengar är så otroligt starka att de fifflar med betygen. Statsrådet har själv konstaterat att fristående skolor är de värsta när det gäller detta. Det är de som avviker mest och som fifflar mest, men alla skolor påverkas i det här systemet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Då är det lite intressant att titta närmare på de utredningar som Lotta Edholm hänvisar till. När det gäller den första, om vinst i skolan, nämns inte betygen över huvud taget. Däremot är hela utredningen ett försvar för att ha kvar vinstjakten i skolan. Man motiverar det inte ens, utan man beskriver hur stora problem som skapas och vad man kan göra för att komma till rätta med en del av avarterna. Man vågar inte ifrågasätta själva incitamentsstrukturen som faktiskt leder till fusk.

Ännu tydligare blir det i utredningsdirektivet som regeringen har gett till betygsutredningen. Där står det så här: "Att en skola har goda resultat i form av höga betyg lockar elever och vårdnadshavare. I ett system där skolor konkurrerar om elever och när god genomströmning är viktigt även av ekonomiska skäl kan incitament för betygsinflation skapas." Jo, verkligen, är min kommentar till detta. Jag fortsätter att citera: "Det behövs därför åtgärder som motverkar incitament att sätta högre betyg än vad som motiveras av elevers kunskapsnivå." För att komma till rätta med detta måste det alltså skapas lite motargument. Ett annat sätt att hantera det är dock att ta bort incitamenten och att göra något åt dem i grunden, men det får utredningen inte heller göra.

Under de åtta år som Socialdemokraterna hade regeringsmakten lade vi fram otaliga förslag för kammaren som bland andra statsrådets parti röstade nej till och som fälldes av kammaren, och under januarisamarbetet fick vi inte heller göra något åt marknadsskolan. Det behöver göras, för med den marknadsskola vi har kommer vi att få se fortsatt betygsfiffel därför att drivkraften att tjäna pengar leder till det.

Allt som regeringen gör för att komma till rätta med det här är något som lärare, elever och skattebetalare kommer att få betala priset för i form av ökade kontroller, annan inriktning på undervisningen och mer byråkrati för lärarna, bara för att regeringen vill bevara de grundläggande incitamenten, det vill säga möjligheten för skolägarna att gå med vinst.

Det går att göra betydligt mer åt betygsfifflet.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Jag har ställt denna interpellation eftersom det här är ett väldigt allvarligt problem. Det drabbar elever som under hela sin skoltid kämpar för att få rättvisa, höga betyg för att kunna komma in på en grundutbildning samtidigt som de vet att de kan bli utkonkurrerade av elever från skolor som sätter det som ibland kallas glädjebetyg men som jag kallar fuskbetyg, alltså helt enkelt för höga betyg. Detta drabbar kämpande elever som har rätt till en plats på sin drömutbildning hårt då de på ett rätt brutalt sätt slås ut av mindre meriterade elever.

Egentligen skulle det räcka att det är ett problem för varje individ för att göra något kraftfullt åt detta här och nu, men det är också ett samhällsproblem. Handelshögskolans rektor Lars Strannegård har varit tydlig med det: "Gymnasieskolans betygsättning har lett till en tillitsskada som knappast är en liten sak. Den går att reparera, men det måste gå fort. Utan tillit till samhällsinstitutionerna äventyras meritokratin och därmed tilltron till demokratin."

Så här allvarligt är det. Detta är myndighetsutövning och den första kontakten som många unga människor har med Myndighetssverige, och då får de uppleva denna orättvisa.

Lars Strannegård har fått mycket uppmärksamhet, även från andra lärosäten, för att han har tagit bladet från munnen. Men det här är inget nytt problem. Det uppdrag till Skolinspektionen som statsrådet hänvisar till och som ska redovisas senare i vår gavs av den tidigare socialdemokratiskt ledda regeringen, och redan förra året kunde vi ta del av ett av resultaten av detta uppdrag. Den granskning som då kunde redovisas visade att ingen av de granskade 18 skolledningarna hade tagit reda på om avvikelserna som den egna skolan hade gentemot de nationella proven var motiverade. En del av skolledningarna visste inte ens om att avvikelserna fanns. Samtidigt har medierna avslöjat att lärare som har satt höga betyg fått högre lön, att rektorer har gått in och ändrat lärares betyg och så vidare.

Detta borde förstås föranleda krafttag från regeringen här och nu. Men när jag hör statsrådet förstår jag att svaret på min fråga om regeringen nu tänker vidta kraftfulla och omedelbara åtgärder är nej. Inget kommer att hända på flera år. De skolor som avviker kraftigt från de nationella proven i sin betygsättning kan i lugn och ro fortsätta att göra det i flera år till utan större risk, och de elever som i dag går på gymnasiet eller i nian eller åttan måste tyvärr räkna med att de kan drabbas av detta betygsfiffel. Det är dagens besked från regeringen. Jag tycker att det är alldeles för bristfälligt. Det här är ett allvarligt problem, vilket skolministern själv säger. Då måste man också vidta åtgärder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I dag har Skolinspektionen inte ens detta som grund för granskning. När de granskar skolor tittar de inte ens på avvikelser från de nationella proven. Det är inte ett av de kriterier Skolinspektionen listar på sin hemsida.

Självfallet kan statsrådet göra mer, och jag välkomnar ett sådant besked under dagens debatt.

Herr talman! Jag har redan tidigare i denna debatt sagt att jag kan tycka att vi borde ha gått ännu snabbare fram med att göra upp med Jan Björklunds läroplan. Det var för mycket flum. Det var för mycket relativiserande och för lite faktakunskaper. Detta har jag redan sagt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt med anledning av resultatet i den senaste Pisa-undersökningen

Det jag inte kan be om ursäkt för är att vi har drivit den politik som vi står för - vi behöver göra upp med marknadsskolan. Det är Josefin Malmqvists parti som år efter år har förhindrat varje reform på det området och som fortfarande står bakom att man ska prioritera några få friskoleägares möjlighet att gå med vinst framför vad som är bäst för elever och lärare. Det kan inte jag ta ansvar för, utan det får Josefin Malmqvist göra själv.

Jag tycker att det har varit intressant i dag. Vi har sett flera exempel på skillnader mellan Moderaternas och Liberalernas uttryckssätt när det gäller skolan. Men jag vill ställa den avgörande frågan: På vilket sätt, enligt Josefin Malmqvist, blir skolan bättre av att staten minskar sitt ansvar med motsvarande 3 000 lärartjänster i den statliga finansieringen? På vilket sätt stärker det svensk skola? På vilket sätt förbättrar det Pisaresultaten?

Herr talman! År 2015 var Josefin Malmqvists föregångare som utbildningspolitisk talesperson för Moderaterna, Camilla Waltersson Grönvall, väldigt upprörd. Tillsammans med övriga allianspartier krävde Waltersson Grönvall att digitaliseringen av svensk skola skulle gå mycket fortare. Genom en nationell strategi skulle datorer och plattor snabbare spridas och användas i klassrummen, och det var väldigt bråttom. Annars skulle Sverige halka efter.

Jag hörde inte att Josefin Malmqvist sa något om hur skadligt det är med skärmar i skolan - det brukar skolministern inkludera i sina anföranden. Därför vill jag fråga Josefin Malmqvist: Delar Malmqvist och Moderaterna Malmqvists företrädares uppfattning - att det behövs mer och snabbare digitalisering i svensk skola? Eller delar Josefin Malmqvist regeringens och skolministerns uppfattning, och var det i så fall tur att Moderaterna inte fick igenom sin politik 2015?

Herr talman! Jag tänker att en stor del av självkritiken borde handla om att politiken inte ska springa före utan faktiskt se till att skolpolitiken vilar på forskning och beprövad erfarenhet. Det är det viktiga. Politiken hade inget stöd av vare sig forskning eller beprövad erfarenhet när det handlade om att digitaliseringen skulle genomföras snabbt. Tvärtom hade vi erfarenhet av en skola som faktiskt fungerade hyfsat bra.

Vi behöver inte gå in på alla saker, men det fanns alltså inget skäl att egentligen tro att digitaliseringen skulle leda till något som var väldigt mycket bättre. Nu ser jag väl en risk för att utvecklingen riskerar att slå över åt andra hållet och att politiken återigen tar på sig ansvaret att springa före, trots att det inte finns tillräcklig forskning eller vetenskapliga belägg för olika saker.

Exakt hur vi kommer att ställa oss i omröstningar i riksdagen får man se när kammaren behandlar förslagen och när vi har sett hur förslagen ser ut. Men jag tycker personligen att det är väldigt bra när rektorer och lärare enas om tydliga regleringar om att undvika mobiler under skoltid.

Herr talman! Nu har jag suttit någon mandatperiod längre än Mathias Bengtsson i riksdagen. Jag vet därför hur mycket kritik den socialdemokratiska regeringen fick från bland annat Mathias Bengtssons parti om att digitaliseringen av svensk skola gick för långsamt. Den skulle snabbas på. Man skulle snabbare få ut Ipadar och datorer i klassrummet. Det var under min första mandatperiod i riksdagen från 2014 fram till 2018.

Vi lyssnade kanske för mycket på Mathias Bengtssons parti och snabbade på utvecklingen. Men framför allt var det Liberalerna som vi samarbetade med under den följande mandatperioden som drev på i de här frågorna. Vår inställning har hela tiden varit att det är någonting som lärare och rektorer borde kunna ta ett större ansvar för.

Givetvis ska vi också ta in den nya forskning som finns. Där har vi kanske inte varit tillräckligt snabba, någon av oss, när det gäller att faktiskt ta in att barns och ungas hjärnor behöver mer lugn och ro för att kunna fokusera ordentligt på att lära sig läsa, räkna och skriva.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt med anledning av resultatet i den senaste Pisa-undersökningen

Herr talman! Det är faktiskt helt fascinerande att det största partiet i regeringen inte delar skolministerns analys av vad som har gått fel i svensk skola. När skolministern fick frågor om hur resultaten i Pisaundersökningen kunde sjunka så här nämnde skolministern själv på presskonferensen marknadiseringen av friskolorna. Men Moderaterna tycks inte dela den analysen.

Det jag tycker att Socialdemokraterna hade kunnat göra annorlunda är det arbete som jag har berömt regeringen för, nämligen att gå vidare med att reformera Björklunds läroplan. Den var för flummig. Det var för mycket fokus på reflekterande och analys. Jag välkomnar att regeringen nu tar det arbetet vidare för att fortare komma till rätta med de problem som det har skapat för svensk skola.

(Applåder)

Herr talman! Jag undrar lite vad Patrick Reslow har gjort under sin tid här i riksdagen. Mig veterligen har han suttit under flera mandatperioder när Socialdemokraterna har lagt fram förslag för att ändra marknadsskolan. Har Patrick Reslow då suttit och blundat? Jag ställer frågan eftersom han enligt egen utsago inte har sett några förslag. Jag kan berätta att han har fällt förslagen i riksdagens kammare, eller i varje fall hans parti.

Jag ser en stor risk med Patrick Reslows retorik, nämligen att man missar barn och elever från svensk arbetarklass. Allt sverigedemokratiskt fokus handlar om att det är utländska elever, eller elever till utlandsfödda föräldrar, som har problem i svensk skola. Det riskerar att missa att också svenskfödda elever med svenskfödda föräldrar har väldigt stora problem i den marknadsskola som Patrick Reslow står bakom.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt med anledning av resultatet i den senaste Pisa-undersökningen

Den utvecklingen vill inte jag se. Jag vill se en ökad jämlikhet där alla barn oavsett bakgrund, akademisk eller nationstillhörighet, får en bra skolgång i Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Det är viktigt med höga förväntningar på alla elever. Men de negativa spiraler som skapas med Sverigedemokraternas och Patrick Reslows politik leder tyvärr ofta till lägre förväntningar från anställd personal till den elevgrupp man har.

Vi ser att skolor väljer lönsamma elever. Det är de som presterar bra för att de har bra stöd hemifrån. Det lämnar skolor med en hög andel elever från familjer utan en sådan akademisk bakgrund. Där har man också svårt att rekrytera lärare som är utbildade och som har längre erfarenhet.

Allt det sammantaget skapar en miljö som föder låga förväntningar. Det, Patrick Reslow, har Socialdemokraterna försökt att ändra på under decennier. Det har hela tiden mött motstånd här i riksdagen, bland annat efter lite luncher med näringslivet från Sverigedemokraterna. Vi beklagar det, och vi ser fram emot att kunna stoppa marknadsskolan framöver.

(Applåder)

Herr talman! Höga förväntningar på alla elever och en tilltro till att alla kan lära sig med rätt insatser är viktiga delar för att nå höga kunskapsresultat, utbildade lärare och skolledare som stannar på sina tjänster under en längre tid, tillgång till bra läromedel och inte minst fokus på tidiga insatser för att alla ska lära sig läsa, skriva och räkna likaså.

Men resurser är också viktiga. Detta vet även partierna i regeringsunderlaget. Därför försöker de, också i den här debatten, låta som att de satsar på skolan. Men sanningen är att den statliga finansieringen av svensk skola i dag räcker till 3 000 lärartjänster färre än det sista året med den socialdemokratiska regeringen. Det är ett medvetet val av SD-regeringen. Den har valt att inte kompensera skolan för inflationen för att i stället kompensera höginkomsttagare med sänkt skatt motsvarande 12 ½ miljard. Det är en prioritering som knappast kommer att höja de svenska resultaten i Pisa.

Resultaten av detta ser vi nu i verkligheten, framför allt att de elever som behöver extra stöd har blivit av med det när nu den här regeringens politik börjat få genomslag runt om i landet. Därtill kommer den fortsatta pengarullningen till friskoleägarna, som överkompenseras på de kommunala skolornas bekostnad. Regeringen och Sverigedemokraterna sviker härmed skolan på flera sätt. Vi vet dessutom att hela marknadsskolesystemet har lett till en ökad segregation och en mindre likvärdig skola. För att stärka kunskapsresultaten och öka likvärdigheten i skolan måste därför marknadsskolan avskaffas och mer resurser gå dit där de behövs allra mest.

(Applåder)

Herr talman! Jag delar skolministerns syn på att marknadsskolan är en stor del av orsaken till kunskapstappet. Jag vet också att vår tidigare, socialdemokratiska regering lade fram flera förslag till riksdagen för att göra upp med marknadsskolan. De förslagen har skolministerns parti fällt. Det hade annars blivit ett annat resultat, säkert också i Pisaundersökningen.

Skolministern sa i sitt svar att man har tillsatt utredningar. Dessa utredningar kommer att ta tid. Det finns ett färdigt förslag som här och nu kan stoppa pengarullningen till gruppen av människor som får betalt för något de inte gör. Varför lägger skolministern inte fram det förslaget? Varför låter hon pengarullningen fortsätta? Det handlar om 2 miljarder per år i åtminstone tio år framöver innan det här får ett slut. Varför ska just den här gruppen människor få betalt för något de inte gör?

Herr talman! Jag tar chansen eftersom skolministern inte deltar så ofta i debatterna här i kammaren.

Skolministern har erkänt att friskolorna i Sverige är överkompenserade. De får helt enkelt betalt för något de inte gör. Ändå gör skolministern inte allt hon kan för att stoppa pengarullningen. I stället har hon och regeringen bestämt att miljardrullningen till friskolorna ska fortsätta. Det är, som jag sagt tidigare i den här kammaren, lika dumt som att fortsätta betala bluffakturor till ett företag som inte gör jobbet.

Det här är otroligt oansvarigt gentemot dagens elever. De får ju inte tillbaka sin skolgång när de drabbas av de besparingar som blir följden av pengarullningen. Det är även oansvarigt gentemot skattebetalarna. Finns det andra grupper i samhället som regeringen också vill ska få ersättning för saker de inte gör, eller beror slappheten mot friskoleägare på att skolministern och regeringen verkar ha väldigt nära band till just den gruppen?

Herr talman! Sverige är och ska vara en kunskapsnation. Det är en förutsättning om vi vill behålla en hög levnadsstandard och en hög konkurrenskraft. Grunden för detta är en bra skola.

Därför har vi socialdemokrater höga förväntningar på och höga ambitioner med svensk skola. Den ska ge elever, oavsett bakgrund, möjlighet att utvecklas så långt det är möjligt. Där är vi inte i dag. Om vi jämför oss med andra OECD-länder ser vi att Sveriges elever visserligen i genomsnitt presterar bättre i de tre ämnen Pisa mäter: läsförståelse, matematik och naturkunskap. Men det räcker inte. För även om pandemin bidrog till att sänka resultaten i Pisa för Sverige såväl som för resten av OECD är det uppenbart att svensk skola lider av strukturproblem. Bristerna i likvärdighet är större i Sverige än i resten av Norden, och klyftorna ökar.

En starkt bidragande orsak till att skolan har blivit allt mindre kompensatorisk och alltså allt sämre på att ge barn samma chans i livet är marknadiseringen av svensk skola. Marknadsskolan med dess vinstjakt skapar negativa spiraler där situationen för elever utan föräldrar med egen akademisk tradition får en allt sämre skolgång. När skolor tillåts välja ut de mest lönsamma eleverna blir det svårt att rekrytera utbildade och erfarna lärare till skolor med många elever utan föräldrar med akademisk bakgrund. Detta, tillsammans med uteblivna kamrateffekter, skapar en ökad utslagning av elever - elever som behövs på svensk arbetsmarknad.

SD-regeringen försöker nu säga att de gör något åt de problem som marknadsskolan skapar. Men efter att regeringen under en lång rad år har förhindrat varje reform är den ökade kontroll som man nu börjar prata om också helt otillräcklig. Mer kontroll kommer aldrig att räcka för att komma åt alla de problem som vinstjakten skapar. Däremot kommer den att leda till ökade kostnader för administration. Samtidigt fortsätter överkompensationen till friskolor med 2 miljarder per år, trots att det går att stoppa pengarullningen här och nu.

Herr talman! En del av det regeringen gör på skolområdet är faktiskt bra, även om det oftast handlar om att rätta till fel som regeringen själv har ställt till med. Att fortsätta arbetet med att få bort flum och otydligheter från Björklunds läroplan är exempel på ett väldigt viktigt arbete. Det behövs större fokus på faktakunskaper och krav som är mer åldersadekvata vad gäller reflektion och analys. Det behövs mer fokus på att läsa, skriva och räkna i de tidiga årskurserna.

Herr talman! Men för att fler elever ska kunna få en intensiv lästräning med specialutbildade lärare krävs också mer resurser. Och det, herr talman, klarar inte den här regeringen av att leverera.

(Applåder)

Fru talman! Det är klart att Sverige kan införa en bankskatt på de övervinster som bankerna har gjort på svenska låntagare under den här krisen. Detta har flera andra europeiska länder redan gjort med gott resultat. Det är klart att vi också kan göra det om regeringen lägger manken till, men det vill man inte göra. Man vill i stället prioritera andra saker.

I vår budget lägger vi 1 miljard mer på barns och ungas utbildning, på skolan. Vi lägger nästan 1 miljard mer på yrkeshögskola, vuxenutbildning, yrkesvux och komvux. Det finansierar vi genom att inte säga ja till lyx-rot, alltså lägre skatt för dem som ska lyxrenovera sina kök. Det är ungefär 1 miljard - 1 miljard som skulle kunna läggas på skolan. Josefin Malmqvist får gärna ta tillfället i akt och ändra sig, prioritera om. Svensk skola är väl ändå viktigare än lyxrenovering av kök?

En halv miljard till avskaffad plastpåseskatt, eller en halv miljard till yrkeshögskolan eller yrkesvux? Jag väljer såklart utbildning, för det är detta som bygger Sverige starkt. Jag tror att det är detta vi behöver satsa på, även när tuffa tider råder. Vi behöver inte hjälpa människor som har råd att renovera sitt kök för 600 000 kronor.

Regeringen har sedan den tillträdde prioriterat skattesänkningar för dem som tjänar mest framför att säkra finansieringen av skola och välfärd genom kostnadskrisen. Hur rättfärdigar ledamoten Josefin Malmqvist detta för föräldrar, lärare och elever som nu står där med konsekvenserna? Och hur bygger denna prioritering, alltså skattesänkningar framför investeringar i utbildning och skola, Sverige som kunskapsnation starkare?

Fru talman! Många har redan sagt detta i dag. Men jag tänker upprepa det igen: Många skolor har under året behövt minska på personalen eftersom Sverigedemokraterna och regeringen valde att inte kompensera skolorna för kostnadsökningar. Det innebär tyvärr att mycket stödpersonal har försvunnit, och den personal som har blivit kvar har mycket svårare att räcka till.

Det har blivit svårare för skolorna att se till att till exempel elever som har svårt att lära sig läsa verkligen får det stöd och den lärartid som de behöver för att lära sig. Precis som Josefin Malmqvist själv sa i talarstolen är det mycket undervisningstid med skickliga lärare som gör skillnad i svensk skola.

Ändå valde alltså Sverigedemokraterna och regeringen, när den tillträdde, att i fasta priser skära ned på statens finansiering av svensk skola med motsvarande 3 000 lärare. Man kompenserade inte heller kommunerna på något annat sätt för de kostnadsökningar som varit. Och i den här budgeten väljer samma partier att inte täcka upp för de nedskärningar som man gjorde förra året, utan det statliga stödet till svensk skola är även 2024 lägre än vad det var 2022 i fasta priser.

Sverigedemokraterna och regeringen lägger helt enkelt för lite resurser på skolan. Man prioriterar annat. Man prioriterar avskaffad plastpåseskatt. Man prioriterar att sänka skatten för dem som har råd att renovera sina kök för 600 000 kronor mitt i kostnadskrisen.

Min fråga är helt enkelt: Hur blir svensk skola bättre av att det statliga stödet till barns och ungas utbildning räcker till färre lärare och mindre undervisningstid 2024 än vad det gjorde 2022?

Fru talman! Detta var faktiskt kvalificerat struntprat från Patrick Reslow. Men jag hörde ändå inte svaret på frågan. Varför tog Sverigedemokraterna och regeringen bort finansieringen från fullt fungerande branschskolor som gav elever möjlighet att utbilda sig till just plåtslagare och andra samhällsnödvändiga yrken?

På grund av Sverigedemokraternas beslut har många gymnasieelever nu inte fått denna möjlighet. Arbetsplatser har gått miste om kompetens. Kunnande och personal som har byggts upp på dessa branschskolor riskerar att skingras för vinden och bli omöjliga att få tillbaka.

En av de branschskolor som lyckades bra var den som utbildade eldistributionstekniker - ett viktigt yrke när Sverige nu ska ställa om och behöver mer elproduktion. Då behövs också ett fungerande elnät för den nya produktionen och de nya industrier som behöver elen.

Varför attackerar då Sverigedemokraterna denna möjlighet att trygga tillgången till just eldistributionstekniker? Varför lägga ned fullt fungerande yrkesutbildning för att förhoppningsvis, någon gång i framtiden, skapa något liknande, Patrick Reslow?

Fru talman! Jag vill börja med att säga att de två senaste läroplanerna har varit framtagna av borgerliga regeringar och att den socialdemokratiska regeringen inledde ett arbete och tog flera steg för att få bort flummet från läroplanerna och stärka kunskapskraven. Jag är glad att den nu sittande regeringen går vidare med det arbetet, för det behövs.

Jag tänker dock ställa en helt annan fråga till Patrick Reslow.

År 2018 startade en femårig försöksverksamhet med branschskolor. Syftet var bland annat att elever inom gymnasieskolans yrkesprogram och på komvux skulle kunna erbjudas undervisning i yrkesmoment som inte kan ges på den ordinarie skolan. Under försökstiden drabbades Sverige av en pandemi. Men på till exempel branschskolan för plåtslagare ledde försöket ändå till att antalet sökande gick upp med 30 procent.

Det här är alltså bristyrkesutbildningar, och samhället skriker verkligen efter utbildad personal för att klara viktiga samhällsuppgifter.

Ändå valde SD-regeringen när den tillträdde att lägga ned försöket. Vi socialdemokrater tyckte att det var fel, och det tycker vi fortfarande. Därför föreslår vi ett statsbidrag för detta även i år i vår budgetmotion.

Tycker inte Sverigedemokraterna att det behövs fler plåtslagare och fler eldistributionstekniker i Sverige? Eller varför lade Sverigedemokraterna ned stödet till de här väl fungerande branschskolorna?