Herr talman! har frågat mig om jag och regeringen kan redovisa några konkreta resultat av den förda politiken för att mildra effekterna av den ekonomiska situationen för Sveriges skolor och hur min och regeringens politik ser ut för att förskollärare, lärare och rektorer ska stanna kvar i yrket i det läge som råder.

Alla barn och elever ska få en bra start i livet. Den svenska förskolan och skolan befinner sig i en svår situation med ökande kostnader. Regeringen tillsköt därför cirka 1,2 miljarder kronor till skolan för 2024. Regeringen har bland annat förstärkt kunskapsbidraget med 850 miljoner kronor, och det uppgår nu till 7,5 miljarder kronor. Tanken är att statsbidraget bland annat ska kunna användas för att sätta in tidiga stödinsatser. Dessa förstärkningar kommer att kunna mildra den svåra ekonomiska situation som många förskolor och skolor befinner sig i, men situationen kräver även att kommunerna tar sitt ansvar. För att stötta kommunsektorn förstärkte regeringen även de generella statsbidragen till kommuner och regioner med 10 miljarder kronor från 2024, varav 7 miljarder kronor fördelas direkt till kommunerna. Förstärkningen av de generella statsbidragen motsvarar en fjärdedel av det totala reformutrymmet i budgeten.

Regeringen har också tillsatt Utredningen om en nationell skolpengsnorm för ökad likvärdighet (U 2023:05) som ska föreslå ett system för resursfördelning som utgår från en nationellt bindande skolpengsnorm. I dag finns det stora skillnader i hur mycket olika kommuner satsar på skolan och brister i hur resurser fördelas till fristående skolor.

Den enskilt viktigaste faktorn för bättre måluppfyllelse i förskolan och skolan är skickliga förskollärare och lärare som har ordentligt med tid för sitt huvuduppdrag, undervisningen. Den vanligaste anledningen till att lärare har lämnat skolan är arbetsmiljön, till exempel stress och arbetsbelastning. För att ge förskollärare och lärare en bättre arbetssituation och bättre förutsättningar att genomföra en undervisning av hög kvalitet har regeringen tillsatt Utredningen om en minskad administrativ börda för förskollärare och lärare (U2023:01).

Regeringen vidtar flera åtgärder för att stärka professionerna, öka yrkenas attraktionskraft och få fler förskollärare och lärare att stanna och utvecklas i sina yrken. Exempelvis har riksdagen, i enlighet med regeringens proposition Nationellt professionsprogram för rektorer, lärare och förskollärare (prop. 2022/23:54), beslutat om ett nationellt professionsprogram för rektorer, lärare och förskollärare.

Regeringen följer den ekonomiska utvecklingen noggrant. Alla barn och elever ska få en bra start i livet.

Herr talman! Jag begärde ordet även i denna debatt eftersom jag räknade med att statsrådet skulle säga att regeringen satsar på skolan. Det är en verklighet som väldigt få känner igen sig i. Det beror på att vi befinner oss i en väldigt stor kostnadskris. Och det minsta som man kan begära av en regering i ett sådant läge är att den prioriterar det viktigaste som samhället har, nämligen skolan och omsorgen om de mest sköra människorna. Det har regeringen inte gjort, utan den valde helt medvetet att i stället sänka skatten för dem som tjänar mest. De skulle gå skadeslösa ur inflationskrisen. 13 ½ miljard på ett bräde i en enda budget gav regeringen till denna grupp, medan den lämnade skolan och välfärden i sticket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fortfarande är det så att regeringens bidrag till skolorna ute i landet i fasta priser ligger på en lägre nivå än när regeringen tog över. Ungefär 3 000 fler lärare hade kunnat jobba i svenska skolor om statens ansvar för finansieringen av svenska skolor hade tagits på samma sätt av denna regering som av den tidigare socialdemokratiska regeringen.

Dessutom fortsätter regeringen att överkompensera friskolor, trots att skolministern själv har erkänt att man i dag betalar ut pengar till friskolor för någonting som de inte gör. Man betalar alltså ut skattepengar till privata aktörer för någonting som de inte gör. De har inte samma ansvar som kommunala skolor. Alltså ska de inte ha samma ersättning.

Det finns ett färdigutrett förslag på regeringens bord om detta. Man kan lägga fram det i riksdagen i morgon för att få stopp på det. Det handlar om 2 miljarder kronor om året som försvinner iväg från dagens skola på detta sätt. Men det gör inte regeringen. Varför? Jag kan inte hitta någon anledning till det om man menar att man tar denna fråga på allvar. Om man tar den på allvar stoppar man läckaget nu. Det finns färdiga förslag. Då skulle man i alla fall kunna få 3 000 fler anställda i skolan på ett bräde.

Slutligen skulle jag vilja vittna om några av de konsekvenser jag har sett, eller rättare sagt fått höra om i ett antal vittnesmål från rektorer runt om i landet gällande hur detta påverkar dem i deras vardag.

Så här säger en rektor: Förutom elevassistenter är det antalet fritidsledare och skolvärdar som minskar, vilket innebär att det är färre - om ens någon - ute på raster, i korridorer och i entréer. Det öppnar upp för att obehöriga kan komma in, och i våra områden kan obehöriga vara de som försöker rekrytera till gäng. Det skapar också en allmän otrygghet på raster då färre vuxna finns närvarande och kan lyssna, vara med och aktivera eleverna samt omhänderta konflikter som kan dyka upp - vilket i sin tur får till följd att undervisningen blir lidande då konflikter från rasterna tas med in på lektionerna.

Detta är någonting som sker överallt, på varenda skola. Det drabbar de elever som har störst behov av stöd, och det drabbar de elever som gängen står på kö för att rekrytera. Regeringens politik innebär att vi sviker dagens elever. De får ta smällen från inflationen och betala genom att få en sämre skola, medan de rikaste i samhället hålls skadeslösa. Vi som samhälle kommer att få betala i form av sämre utbildade ungdomar framöver - men också i form av en växande gängkriminalitet, för när samhället och skolan sviker dessa elever är det gängen som står där och väntar.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Låt mig först konstatera att det fortfarande inte fanns ett enda konkret resultat att redovisa gällande den förda politiken, trots att statsrådet fick en chans till. Ingen lärare har räddats, ingen skolpedagog har räddats, ingen rektor har räddats och ingen skola har sluppit läggas ned tack vare den politik som regeringen bedriver för att på något vis mota den ekonomiska krisen i svensk skola. Jag tycker att det är tråkigt. Det är bedrövligt för Sverige att det ska se ut så.

När det gäller ansvaret för svensk skola blir svaret att vi på kort sikt ska ha en kommunreform som på något vis ska rädda skolan. Jag tycker att det är ett svar som inte riktigt lever upp till förväntningarna på hur man bör hantera en akut kris.

Hur det än är har regeringen nämligen ansvar för spelreglerna när det handlar om lagarna, läroplanen, finansieringsprincipen och ramarna. I och med att vi har ganska många små kommuner i Sverige - så ser det ju ut - behöver man ha en buffertfunktion hos regeringen för att kunna möta svåra ekonomiska kriser. När det blir en epidemi eller pandemi kan vi samla oss i Sverige och gå upp i något slags stabsläge och klara krisen, men när det kommer till skolan och kommunerna kan regeringen tydligen inte nå dit.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min andra fråga handlar om hur statsrådets och regeringens politik ser ut för att förskollärare, lärare och rektorer ska stanna kvar i yrket i det läge som råder. Lotta Edholm säger att regeringen vidtar flera åtgärder för att stärka professionerna, men det ges bara ett exempel på en åtgärd: Man hänvisar, återigen, till en utredning. Jag vet inte om statsrådet möjligtvis kan ha redovisat ett par ytterligare åtgärder.

Jag är helt överens med statsrådet om att lärarnas tid ska gå till undervisning, men jag tänker att planen väl ändå måste vara mycket större än så. Jag tänker till exempel på hur det ser ut med lärarutbildningens attraktionskraft. Den är tyvärr i botten; det krävs i princip 0,0 på högskoleprovet för att komma in. Det är ett stort problem som jag tycker att vi borde ta tag i, för annars sjunker kunskapsnationen Sverige på sikt till botten.

Sveriges Skolledare menar att nedskärningarna allvarligt hotar kvaliteten i utbildningen och möjligheten att bedriva en likvärdig skola. Man menar också att såväl elevers som lärares och skolledares arbetsvillkor är väldigt dåliga. Elevorganisationerna varnar för elevernas arbetsmiljö och mentala hälsa. På arbetsmarknaden finns det i dag 35 000 lärarutbildade personer som har lämnat skolan för andra yrken. Samtidigt råder det lärarbrist i Sverige.

Det är ingen ljus bild av svensk skola vi ser. Attraktionen att vara kvar i yrket är mycket låg. Det är en akut situation, och i detta ekonomiska läge förvärras krisen djupt. I jobbannonser kan vi se att man söker lärare som brinner för sitt jobb, men jag är rädd att lärarnas gnista har brunnit ut. Vad vill skolministern göra för att tända den där gnistan igen? Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att lärare och rektorer ska orka stanna kvar i skolan? Vad vill statsrådet göra för att vända utvecklingen? Det är en mörk bild vi ser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag är helt övertygad om att staten måste ta ett fastare grepp om svenskt skolväsen. Skolan är ju en nationell angelägenhet som har konsekvenser för de elever som går i skolan här och nu, men det har också konsekvenser för Sverige som en välståndsnation och kunskapsnation att det nationella ansvaret för skolan är stort.

Det är därför jag är helt övertygad om att staten måste fortsätta att göra stora satsningar på skolan. Kommunerna klarar inte av det ekonomiska ansvaret. Det var därför vi satsade 1,2 miljarder kronor mer det här året än året före.

Vi gör också stora satsningar för att öka den statliga styrningen. Vi vill till exempel att fler skolor ska ha läroböcker, och därför gör vi en satsning på läroböcker i stället för att skicka resurser ned i ett svart kommunalt hål. Detta innebär att fler och fler skolor får böcker i klassrummet igen. Målsättningen är att varje elev ska ha en bok i varje ämne under varje år som eleven går i skolan. Vi kommer att uppnå detta. Det kommer dock att ta lite tid, eftersom många kommuner har valt att skära ned på skolböcker.

Anders Ådahl tog upp lärarutbildningen. Den bekymrar även mig mycket. Jag tror att det måste göras stora förändringar. Vi har alldeles nyligen tillsatt en lärarutbildningskommitté som ska lägga fram förslag om hur man kan höja kraven för att komma in på lärarutbildningen. I dag sker det väldigt många avhopp, och en stor del av dem som hoppar av lärarutbildningen är personer som hade otillräckliga kunskaper när de kom in. När de väl är där upplever de att de inte klarar utbildningen. Liberalerna och regeringen menar att det då är bättre att höja kraven.

Om man ska förbättra läget när det gäller intagningen till lärarutbildningen måste man dock också visa blivande lärare och unga människor en skola som faktiskt fungerar. Det handlar inte bara om ekonomi, fler böcker, mindre undervisningsgrupper och så vidare utan också om lärarnas arbetsmiljö. Mellan 2010 och 2020 mer än fördubblades antalet anmälningar till Arbetsmiljöverket om hot och våld. Det mesta av detta var riktat mot lärare av elever.

Det här är självklart någonting som vi måste göra något åt. Om läraryrket åter ska bli ett attraktivt yrke är det väldigt viktigt att göra någonting åt lärarnas arbetsvillkor och arbetsmiljö. Då behövs det betydligt tuffare lagstiftning till exempel när det gäller att avvisa elever från lektioner och när det gäller att se till att det finns akutskolor där man kan placera elever som beter sig illa mot lärare eller andra elever.

Vi måste jobba på bred front om vi ska lyckas uppnå detta. Jag är den första att säga att svensk skola behöver mer resurser. Det behövs en betydligt starkare statlig styrning - helst med en nationell skolpengsnorm som kommunerna inte kan gå under.

Herr talman! Jag tackar ledamöterna för debatten.

Anders Ådahl sa att vi ska lita på kommunerna. Det har vi ju gjort i många år - närmare bestämt i 30 år - i det här landet, och det har inte gått så väldigt bra. Det har lett till att varje kommun varje år har fått ökade statsbidrag till skolan. Varje kommun har år efter år fått ökade riktade statsbidrag just för att den statliga styrningen av skolan ska öka.

I dag kommer mer än 20 procent av finansieringen av det kommunala skolväsendet direkt från staten, vilket beror på att detta system inte fungerar. Jag tycker att Anders Ådahl själv visar varför det är ett problem. Det finns nämligen många kommuner som är väldigt små, och det blir därmed svårt att uppnå detta. Jag är den första att erkänna att det är ett problem, och just därför måste vi se till att få en bättre statlig styrning av det svenska skolväsendet. Det gör vi bland annat genom stora riktade statsbidrag och genom statsbidrag som går direkt till skolan och som är mycket lätta att söka. Jag tror att vi kommer att behöva jobba på båda dessa spår framgent.

Svensk skola behöver mer resurser, men det är ett delat ansvar. Det måste vara så att kommunerna, när de nu har fått detta ansvar genom en olycklig kommunalisering av svensk skola, också hjälper till och tar sitt ansvar.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.