Åsa Westlund

Fru talman! Socialdemokraterna har redan infört språkkrav i förskolan i flera kommuner i landet där vi styr. En av de kommunerna finns i mitt eget län, och jag har varit på besök där flera gånger. Jag har sett hur språkkravet har lett till att man har lättare att rekrytera personal. Man jobbar intensivt med språk för att just få de stora grupper som inte har svenska som modersmål att klara svenskan bättre.

Jag har aldrig kallat någon som förespråkar denna politik för rasist. Jag har tvärtom uppmuntrat kommunalråd i mitt län att driva denna politik. Jag har därför lite svårt att relatera till Patrick Reslows påståenden.

Dock hoppas jag att det finns fler partier än bara Patrick Reslows och mitt som vill ha svenska språket som huvudspråk i svensk skola och att detta ska gälla alla skolor utan undantag. Vi har som sagt redan föreslagit detta.

Likvärdigheten brister, säger Patrick Reslow. Ja, det gör den, och det finns säkert flera skäl till det. Vi har en stor ojämlikhet i samhället som bidrar till att skolan också är ojämlik. Vi vet att det är just barn till föräldrar utan egen utbildning som har det tuffast i svensk skola.

Det finns säkert också orsaker i kommunaliseringen och i friskolereformen. Friskolereformen var en av de reformer vi röstade nej till, men vi röstade ja till kommunaliseringen. Det kan visst vara ett problem vad som hände för 30 år sedan, men frågan är vad vi gör här och nu för att komma till rätta med de problemen.

Jag ser att Sverigedemokraterna och regeringen under den här mandatperioden offrar fyra årskullar genom att skära ned på deras skolgång, en skolgång som de aldrig får tillbaka. Vad har Patrick Reslow att säga till de eleverna?

(Applåder)

Fru talman! Genom att investera i alla barns skolgång och ge alla vuxna möjlighet att vidareutbilda sig kan Sverige konkurrera med kunskap och kompetens i stället för med låga löner. På köpet får alla människor den frihet som kunskap innebär.

Sverige blir som starkast när alla är med och bidrar. Bristen på likvärdighet i vårt utbildningssystem drabbar därför inte bara enskilda utan hela vårt samhälle. Elever som har behov av särskilt stöd får inte det i dag. Jämfört med andra länder sätter svensk skola in särskilt stöd för sent och dessutom allt senare. Detta gör att personer i unga år riskerar att ge upp. Unga som tappar hoppet om skolan söker sig till andra miljöer för att få bekräftelse. Det ojämlika Skolsverige göder på detta sätt de kriminella gängen.

Halva mandatperioden har nu gått. Det tydligaste avtrycket som SD-regeringen hittills lämnat i svensk skola handlar om nedskärningar och underlåtenhet att stoppa de miljardvinster som skolkoncernerna plockar ut på elevernas bekostnad.

I stället för att se till att stötta svensk skola under kostnadskrisen bestämde sig SD-regeringen för att skära ned på statens stöd till skolan räknat i fasta priser och i stället sänka skatten för dem som tjänar mest. Det har fått direkta konsekvenser. Sverige lägger nu mindre på varje elevs skolgång än på länge. Stödpersonal har sagts upp. De personer som ska ge just det särskilda stödet eller punktmarkera en unge på glid är de personer som har fått gå först.

En rapport från Sveriges Lärare vittnar om att skolan nu upplever den värsta krisen sedan 1990-talet. Men, fru talman, det finns en viktig skillnad. De elever som i dag går i skolan hade inte behövt drabbas av nedskärningar. SD-regeringen har medvetet valt att låta dagens elever ta smällen för kostnadskrisen, och det är ett svek mot alla de elever som drabbas och fortsätter att drabbas. Det är ett svek mot alla lärare som försöker täcka upp för de kollegor som har sagts upp eller som har fått lämna sina jobb, och det är ett svek mot Sverige och mot vår gemensamma framtid.

Fru talman! Under kostnadskrisen har vi socialdemokrater i våra budgetmotioner konsekvent visat att det hade gått att prioritera annorlunda.

Om vårt budgetförslag hade gått igenom hade fler elever runt om i Sverige fått detta extra stöd för att lära sig att läsa, och lärare hade haft några fler kollegor och därmed en lite bättre arbetsmiljö. Om vi hade styrt hade vi dessutom gjort upp med systemet med vinstdrivande skolägare som använder skattemedel till undervisning för att finansiera vinster till sig själva, glättig reklam eller investeringar utomlands - allt medan deras agerande driver på problem som betygsinflation, segregation och en allt större dokumentationsbörda för Sveriges lärare.

Fru talman! Eftersom vårt förslag till ramar för statens budget föll har vi ingen reservation här, utan vi hänvisar till vårt särskilda yttrande.

Vi socialdemokrater föreslår betydligt mer resurser till skolan än Sverigedemokraterna och regeringen. Till hela utgiftsområdet föreslår vi 4,7 miljarder kronor mer. Jag vill nu berätta hur vi hade velat använda de pengarna.

För tydlighetens skull säger vi alltså ja till de resurser regeringen lägger på skolan, men utöver det vill vi se följande satsningar redan 2025.

För att kunskapsresultaten i svensk skola ska öka är det helt centralt att stödinsatser sätts in tidigare än i dag. Pojkar och flickor som riskerar att hamna på glid måste fångas upp tidigt. Därför föreslår vi 3 miljarder mer än regeringen på kunskapsbidraget. Det motsvarar ytterligare en pedagog i varje klass i årskurs 1. Vårt förslag skulle bidra till ordning i klassrummen och till att ge fler barn det stöd som de behöver. Samtidigt som vi finansierar satsningen vill vi skärpa kraven på att alla skolor verkligen sätter in stöd så att elever uppnår kunskapsmålen när det gäller att läsa, skriva och räkna.

Bland de elever som i dag inte får det stöd de behöver i skolan är gruppen med neuropsykiatriska funktionshinder, NPF, överrepresenterad. Det finns dock goda exempel på hur man kan arbeta för att stötta elever med NPF på ett sätt som också gagnar alla elever. Vi socialdemokrater vill därför att skolmyndigheterna får i uppdrag att tillsammans med enskilda skolor och utifrån den forskning och den beprövade erfarenhet som finns utarbeta de bästa metoderna för att alla elever, inklusive elever med NPF, ska få det stöd och den hjälp de behöver för att klara skolan. Vi vill lägga 200 miljoner på detta nästa år.

Fru talman! Vi socialdemokrater menar också att svenska språket ska vara huvudspråk i svensk skola. Alla elever som följer den svenska läroplanen och inte vistas tillfälligt i vårt land ska gå i svenskspråkig skola. Detta är viktigt för att svenska språket ska utvecklas och vara det kitt som håller ihop vårt samhälle. Det är också viktigt för att alla de elever som har svenska som modersmål ska lära sig andra ämnen så bra som möjligt.

Förskolan är också central för att alla barn ska ges goda förutsättningar att lära sig svenska och utvecklas på andra sätt. Men också där ser vi en stor brist på likvärdighet. Inte sällan har de barn som är i allra störst behov av träning och utveckling i svenska språket sämst tillgång till just detta. Vi har därför sedan flera år krävt att språkkrav ska införas för all personal i förskolan, och vi lägger i vår budget mer än regeringen på att den personal som behöver det ska få utbildning för att klara språkkraven.

Men det räcker tyvärr inte att personalen kan svenska, för när många i ett område har ett annat modersmål måste man jobba särskilt med språkutvecklingen. Vi socialdemokrater föreslår därför en särskild satsning på detta på de 200 förskolor i landet som behöver det mest.

Fru talman! För att alla ska kunna jobba och ta de jobb som finns krävs på dagens arbetsmarknad tillgång till barnomsorg under obekväm arbetstid. Detta saknas tyvärr i många delar av landet, och därför föreslår vi att statsbidraget till detta höjs.

Fru talman! Sverige förtjänar ett utbildningssystem som sätter elevernas behov främst och rustar nästa generation för framtiden. I stället för att bevara marknadsskolan och göra nedskärningar på det som bygger Sverige starkt krävs en politik som investerar i likvärdighet, kvalitet och trygghet i skolan. Vi socialdemokrater kommer att fortsätta att arbeta för en skola där resurserna fördelas utifrån behov, där alla elever får den hjälp de behöver och där kunskap och bildning prioriteras framför vinster och marknadsintressen.

(Applåder)

Fru talman! Precis som ledamoten Malm säger finns det många saker i vårt samhälle som behöver förändras för att läsningen ska öka. Det krävs också strukturella förändringar av skolan. Flera av dem har regeringen redan startat. Men dagens elever - de som går på lågstadiet under just denna mandatperiod - har fått uppleva att deras stödpersonal sägas upp. Det har blivit mindre personal i skolan.

SCB:s senaste siffror visar att kostnaden per elev i svensk skola är lägre än på mycket länge, och det är inget bra resultat. Det betyder att eleverna har färre resurser runt omkring sig.

Har regeringen och Sverigedemokraterna helt gett upp om dagens elever för att möjligen, någon gång i framtiden, göra svensk skola bättre? Det är ett oerhört svek och kommer att kosta Sverige under generationer framöver när dessa elever inte får med sig det de behöver från svensk skola.

Det har ju inte saknats pengar i Sverige under den här tiden, fru talman. Regeringen har heller inte valt bort att fördela pengar på ett sätt som delvis har bidragit till att spä på inflationen. Problemet är att man har lagt pengar på fel saker. Jämt och ständigt har man prioriterat skattesänkningar för dem som tjänar allra mest för att de ska slippa känna av inflationen. Samtidigt har man låtit kostnaden bäras av de elever som kommer att ha gått i ettan, tvåan, trean och fyran under den här regeringen. Det är de som har fått betala genom att de inte har fått det stöd de behöver för att kunna läsa, skriva och räkna.

Om det inte finns någonting som är viktigare än att dessa elever lär sig läsa, skriva och räkna uppmanar jag alla att rösta på vår budget som innebär just mer stöd till dem.

(Applåder)

Fru talman! I förra veckan kom ännu en granskning från Skolinspektionen som visade att de elever som bedöms behöva särskilt stöd i lågstadiet för att lära sig läsa, skriva och räkna inte får det i dag. Det är djupt allvarligt. Vi vet, och regeringen säger det själv, att svensk skola har stora problem med likvärdigheten. Vi har en läskris. Alltför många elever lär sig inte läsa ordentligt.

Halvvägs in i mandatperioden har regeringen inte lyckats vända trenden. Tvärtom har man tvingat fram stora nedskärningar i svensk skola genom att låsa fast statens bidrag till skolan i fasta priser och genom att inte stötta kommunerna under kostnadskrisen. De som har behov av extra stöd har drabbats hårdast.

I Socialdemokraternas budgetförslag finns förslag om 3 miljarder extra direkt till grundskolan utöver det som regeringen och SD har föreslagit till skolan. Det motsvarar ytterligare en pedagog i varje klass under årskurs 1. Det är resurser som ska kombineras med skärpta krav på att sätta in särskilt stöd till de elever som behöver det.

Liberalerna säger tyvärr nej till denna satsning. I stället lägger de 4,7 miljarder på en särskild skattesänkning för dem som tjänar över 62 000 kronor i månaden.

Med tanke på den läskris vi har och det Fredrik Malm själv nyss sa från talarstolen - att ingenting är viktigare än att alla barn lär sig läsa och skriva - undrar jag hur han motiverar att hans regering prioriterar att sänka skatten för dem som tjänar mest i stället för att satsa mer på skolan och de lågstadieelever som går där under denna mandatperiod.

(Applåder)

Fru talman! Det finns givetvis många frågor att diskutera på skolområdet och mycket som behöver förbättras. Syftet med min interpellation var att få klarhet i vad regeringen egentligen tycker om betyget F. Eftersom man uttalade sig om detta i medierna hade det varit intressant att här i riksdagens kammare få höra vad det är som gäller. Det har vi inte fått, och vi kommer inte att få det.

Därför försökte jag ställa en lite lättare fråga. Liberalerna kallar det helt orimligt att Sverige i dag underkänner flest elever i hela EU trots att vi inte har en större elevgrupp som är lågpresterande. Vi underkänner helt enkelt väldigt många elever som i andra länder hade fått godkända betyg. Inte heller när det gäller detta helt orimliga system, som också Liberalerna kallar helt orimligt, får vi klara besked om huruvida det ska avskaffas eller inte.

Jag vill då bara påminna om att man inte måste samarbeta med partier som inte vill avskaffa helt orimlig politik. Man kan samarbeta med andra partier i Sveriges riksdag som vill ha en mer rimlig politik.

(Applåder)

Fru talman! I det socialdemokratiska budgetförslag som nu ligger på riksdagens bord föreslår vi att svensk skola ska ställa mycket tydligare krav på huvudmännen att sätta in stöd i tid. Det ska faktiskt inte vara accepterat att göra en kartläggning - vilket är bra att man gör -, upptäcka att elever behöver stöd och sedan inte ge det. Det är klart att stödet måste ges.

Vi socialdemokrater avsätter också rejält med pengar för att det här ska kunna hända. Vi lägger 3 ½ miljard mer än Lotta Edholms regering på skolan just för att man ska kunna sätta in riktade insatser i tidig ålder. Med vårt budgetförslag finansierar vi en extra pedagog i varje klass i årskurs 1. Det skulle göra stor skillnad för möjligheten för elever där ute att få stöd i rätt tid och faktiskt lära sig de grunder som Lotta Edholm själv påpekar är av största betydelse.

Det finns många andra saker som också är viktiga i svensk skola. Lotta Edholm var inne på kursplaner och läroplaner, och jag har sagt tidigare att jag tror att regeringen håller på att göra ett bra jobb på det här området. Riktigt hur bra vet vi inte, för vi har inte sett utredningens resultat än. Vi får se. Men det är definitivt så att de läroplaner som Lotta Edholms företrädare Jan Björklund beslutade om inte höll måttet. Den socialdemokratiska regeringen tog tillsammans med Liberalerna steg för att rätta till det redan för några år sedan, och nu går regeringen vidare med det. Allt det där är bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns otaliga frågor som man kan prata om på skolområdet, men min interpellation handlade just om betyget F eftersom det är en fråga som regeringsföreträdarna själva är ute och pratar om. Den är av avgörande betydelse. Regeringen har också, vill jag påminna om, vidtagit åtgärder när det gäller betyget F. Man har förbjudit en utredning att föreslå förändringar.

Vi ser det största partiet i regeringsunderlaget vara med i debatten här i dag. Vi vet också att det finns ett parti - Liberalerna - som skriver: "Sverige är det land i EU som underkänner flest elever i grundskolan, trots att Sverige inte har en större andel lågpresterande elever enligt de internationella kunskapsmätningarna. Det är naturligtvis helt orimligt."

Det är orimligt, och därför är det helt orimligt att Liberalerna sitter fast i en regeringskoalition som uppenbarligen vill bevara den här problematiken. Det största partiet i regeringsunderlaget kan inte ens låta bli att gå hit och debattera frågan. Trots att regeringen inte ens svarar på frågor om betyget F känner man ett behov av att markera. Det är klart att det är en helt orimlig position som Liberalerna har - eller som regeringen har och som Lotta Edholm riskerar att sitta fast i.

Om Liberalerna menar allvar med att det här är helt orimligt finns det andra regeringsalternativ som är bättre för svensk skola, för svensk arbetsmarknad och för de många elever som före betygsreformen där betyget F infördes faktiskt både kom in och gick klart gymnasiet. Den andelen minskade när betyget F infördes. Det innebär att det faktiskt bara är betyget som slog ut de här eleverna. Sedan gäller det inte alla 18 000, men en del av dem slogs ut bara på grund av betyget. Det vore väldigt enkelt att ändra på.

(Applåder)

Fru talman! Jag ställde två väldigt konkreta och enkla frågor till regeringen och statsrådet: Hur ser statsrådet och regeringen på betyget F? Avser regeringen att avskaffa betyget F?

Fru talman! Tyvärr nämner inte ens statsrådet betyget F i svaret på min fråga. Jag ställde dock frågan utifrån att den är väldigt avgörande för mångas framtid, inte minst för de 16 procent av en elevkull som varje år stängs ute från att läsa vidare på ett nationellt program på gymnasiet på grund av just betyget F - ungefär 18 000 elever varje år.

Det är också en avgörande fråga för vårt samhälle. En gymnasieexamen är, precis som utbildningsministern sa här för en liten stund sedan, helt avgörande, närmast ett krav, på dagens arbetsmarknad. De som inte har en gymnasieexamen har mycket högre risk för arbetslöshet, psykisk ohälsa och till och med kriminalitet.

Betyget F verkar dessutom bidra till att elever med behov av stöd får det allt senare, fastän ett argument för att införa betyget F faktiskt var det rakt motsatta. Men i dag vet vi att elever ofta inte får det stöd de behöver och att stödet sätts in allt senare. Vi vet också att i Sverige sätts stödet in senare än i andra länder.

Trots alla dessa negativa effekter av betyget F inledde regeringen mandatperioden med att förbjuda en pågående utredning om att föreslå att F skulle tas bort som spärrgräns till gymnasiet. För någon vecka sedan skrev dock skolministern och utbildningsministern en debattartikel i Svenska Dagbladet, där de sa: "Sverige är det land i EU som underkänner flest elever i grundskolan, trots att Sverige inte har en större andel lågpresterande elever enligt de internationella kunskapsmätningarna. Det är naturligtvis helt orimligt."

Det var ett välkommet uppvaknande. Men tydligen var detta inte regeringens politik, och artikelförfattarnas titlar under debattartikeln ändrades snabbt från statsråd till liberaler.

Därför ville jag med min interpellation få klarhet i vad regeringen egentligen tycker. Tyvärr fick jag inte svar på mina väldigt enkelt formulerade frågor, så jag ska försöka få lite större klarhet genom att formulera mig lite annorlunda och kanske göra det lättare för statsrådet att svara.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Avser statsrådet Lotta Edholm att hålla fast vid den politik som liberalen Lotta Edholm anser är "helt orimlig"? Det vill säga, kommer regeringen att hålla fast vid en politik som gör att Sverige underkänner klart flest elever i grundskolan i hela EU, trots att Sverige inte har en större andel lågpresterande elever än de andra EU-länderna? Eller kan vi se fram emot en förändring av en politik som enligt liberalen Lotta Edholm är "helt orimlig"?

Fru talman! Regeringspartierna införde och fortsätter att föra en politik som stänger ute 15 procent av ungdomarna från gymnasiet i Sverige. Samtidigt vet vi att en gymnasieutbildning är närmast en förutsättning för att få en stabil förankring på arbetsmarknaden. Vi vet också att de som inte läser på gymnasiet är överrepresenterade när det kommer till kriminalitet.

Socialdemokraterna vill inte bara slopa betyget F utan också göra gymnasiet obligatoriskt, alltså förlänga skolplikten till 18 år. Tycker statsrådet Johan Pehrson att unga personer under 18 år ska kunna driva runt utan skolplikt, som i dag, eller är det dags att förlänga den obligatoriska skolgången i Sverige så som Socialdemokraterna vill?

Herr talman! Josefin Malmqvist hade gärna fått läsa alla sidor i betänkandet; hon hade ändå inte kunnat svara på den fråga som jag ställde. Man kan hänvisa till andra saker, men det hjälper ju inte om man inte kan svara på frågan, nämligen hur man har tagit hänsyn till att det finns vinstdrivande aktörer på den här marknaden när man har utformat förslaget om spetsutbildningar, som ska börja gälla nu i sommar.

Svaret på detta är: Inte alls. Det går inte att läsa i betänkandet, för det finns inte. Man utgår från att det bara finns skolor som vill alla elevers väl, trots att regeringen i artikel efter artikel talar om att man nu har kommit till insikt. Man har varit naiv, och man har insett att det finns vinstdrivande aktörer som bryr sig om andra saker.

Debattartiklar går bra, men när det kommer till konkret handling ser vi att regeringen lägger fram ett förslag som helt saknar insikt och inte ens berör den här problematiken. Man kan därför inte heller förutse hur detta förslag ska fungera i praktiken.

Socialdemokraterna skriver i betänkandet - och det är också vår allvarliga mening - att elever ska kunna springa före och ska få stöttning och ledning i det arbetet.

Det är lite beklämmande att Moderaterna räknar upp alla de problem som finns i svensk skola i dag - och det är ju ganska många - utan att någonsin beröra själva strukturen, nämligen att skolans pengar ska gå till skolan, att skolan ska ha tillräckliga resurser, att de resurser vi tillför faktiskt ska gå till undervisning och inte till strandtomter och jaktslott och vad det nu är, och att lärarna ska kunna använda all sin tid till att fokusera på eleverna.

Jag hoppas att riksdagen tar sitt uppdrag på allvar och tänker till ytterligare innan man säger ja till den här produkten. Jag tycker, som jag har sagt flera gånger i den här debatten, att ett grundläggande krav för ett riksdagsbeslut är att man ska kunna veta vad det är man röstar ja till. Det kan man tyvärr inte i den här produkten, herr talman.

(Applåder)

Herr talman! Man kan då fråga sig varför vi socialdemokrater röstar för just det som Josefin Malmqvist anklagar oss för att vara emot - när vi röstar om denna proposition. Vi röstar ju för ett stort antal elevers möjlighet att läsa på en högre nivå och i en snabbare takt.

Det vi säger nej till är den nya skolformen. Josefin Malmqvist och resten av regeringsunderlaget kan tyvärr inte ens förklara vilken målgrupp det är för denna eller hur den ska fungera i praktiken. Jag tycker att det är ett anständighetskrav att riksdagen säger nej till sådana dåliga förslag.

Vi säger inte nej till att elever ska kunna läsa i en snabbare takt. Vi säger ja till det. Det står tydligt i betänkandet - det hade Josefin Malmqvist vetat om hon hade intresserat sig för detta i stället för att måla upp helt osanna bilder.

Jag vill passa på att ställa frågor till Josefin Malmqvist. Regeringen har varit väldigt tydlig med att det finns en destruktiv kraft med vinstintressen i svensk skola. På vilket sätt kommer det till uttryck att regeringen har den insikten när man nu lägger fram ett förslag om en helt ny skolform? Kan Josefin Malmqvist ge ett exempel på hur man i regeringens proposition har reflekterat över hur den nya skolformen ska fungera på en skolmarknad där aktörer inte har elevernas bästa för ögonen utan vinst enligt bolagsordningen?

Herr talman! Det framgår väldigt tydligt i betänkandet och i propositionen att man bygger på den promemoria som den socialdemokratiskt ledda regeringen tog fram och som har behandlats i laga ordning.

Jag noterar att Patrick Reslow inte har några svar på de frågor som är ganska grundläggande om man ska inrätta en helt ny utbildningsform i Sverige, som det borde finnas stöd i lag för.

Vilken är målgruppen? Även Patrick Reslow pratar om elevgrupper på mellan 0,1 och 20 procent av en årskull. Detta spelar en viss roll för att vi som riksdag ska kunna bedöma förslaget och om de mekanismer som finns presenterade där är tillräckliga eller ens relevanta för att kunna hantera en sådan elevgrupp. Detta kan vi inte göra eftersom regeringen inte ens kan svara på vilka som ska gå i dessa skolor.

Det är helt absurt att Sverigedemokraterna accepterar att en regering lägger fram så dåligt beredda förslag, som saknar den mest grundläggande informationen för att riksdagen, som är Sveriges högsta beslutande organ, ska kunna ta ett fullt informerat beslut.

Det finns heller inga rättigheter för dessa elever. De gör kanske ett antagningsprov - vi vet inte om det ska äga rum, för det står inte i lagstiftningen - och blir till slut antagna till dessa spetsutbildningar. Vad händer om deras hemkommun eller skola i närheten inte vill sluta ett avtal med spetsutbildningsorganisatören? Har eleverna då inte längre den här rätten? Vem ska tillgodose detta? Inte heller det får vi reda på i den här propositionen.

Jag tycker att det är ganska anmärkningsvärt att riksdagsledamöter känner sig trygga med denna produkt. Den saknar svar på väsentliga frågor, och den tar definitivt inte hänsyn till att vi inte bara har skolor som bryr sig om elevernas bästa utan också sådana som ser sin egen vinst som det viktigaste.

(Applåder)

Herr talman! De förslag som vi röstar om i dag är väldigt mycket framarbetade av den socialdemokratiska regeringen. Alla de förslag som vi socialdemokrater säger ja till här är grundligt utredda och förberedda och framarbetade av den socialdemokratiska regeringen.

Ni har lagt till en extra grej om att inte bara permanenta försöksverksamheten med spetsutbildningar utan även införa en helt ny skolform - med väldigt kort varsel. Det vänder vi oss emot.

Det finns mycket, herr talman, som jag önskar att vi socialdemokrater hade kunnat göra och hunnit med under de år som vi satt vid regeringsmakten. Men detta är ett område där vi ändå har gjort en hel del. Vi har förberett för regeringen. Man kan fråga sig varför regeringen dröjde så länge med att lägga fram detta förslag. Nästan halva mandatperioden har ju gått. Detta fanns i princip färdigt i Regeringskansliet.

Jag har en fråga till Patrick Reslow. Han ingår i regeringsunderlaget och står alltså bakom regeringen när den säger att man har varit naiv när det gäller friskolor, att man nu behöver reformera, att skolor egentligen inte hör hemma på börsen och att vinst är en destruktiv drivkraft i svenska skolor. Hur har detta nya synsätt kommit in i regeringens arbete med denna proposition, Patrick Reslow? Det undrar jag.

Herr talman! Jag undrar om Patrick Reslow har reflekterat någonting över att detta helt saknas i propositionen, eftersom man nu säger att man har fått upp ögonen för vinstintressenas destruktiva kraft.

Här har vi en utbildningsform som är superviktig för de elever som behöver den, men den riskerar också att locka till sig elever som känner sig pressade. Det finns risk för att föräldrar kommer att pressa skolan och så vidare och att man på olika sätt vill plocka russin ur kakan för att få mer lönsamma elever. Man borde alltså ha funderat på vinstintressenas destruktiva kraft. Hur kommer detta till uttryck i den här propositionen, Patrick Reslow?

Herr talman! Vi står självklart bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservationerna nummer 1 och 3.

Herr talman! Vi socialdemokrater vill bygga en skola där ingen elev halkar efter eller hålls tillbaka. Av skollagen framgår redan i dag att alla barn och elever har rätt till ledning och stimulans för att kunna utvecklas så långt som möjligt. Detta innebär att barn ska ges förutsättningar att lyckas oavsett vilka de är, var de kommer från eller vilken skola de går i.

Skolan ska alltså se till att elever som behöver extrastöd får det och säkerställa att extra utmaningar ges till de elever som kan och vill springa före. Tyvärr brister det i dag ofta i båda ändarna. Många elever får varken det stöd de behöver eller den utmaning de behöver i dagens skola. Avgörande för att fler ska få det är att skolan får tillräckligt med ekonomiska resurser och att skolan organiseras på ett sätt som gör att så mycket som möjligt av resurserna verkligen går till undervisning. Men det krävs också vissa statliga regelförändringar.

Under den förra mandatperioden arbetade den socialdemokratiskt ledda regeringen för att elever i fler skolformer lättare ska få läsa i snabbare takt och på en högre nivå. Delar av förslagen tas nu vidare av regeringen. De delar som handlar om att förtydliga och möjliggöra för elever både i grundskolor och i gymnasier att inom ramen för ordinarie skola läsa i snabbare takt och på högre nivå ställer vi oss bakom.

Herr talman! När det gäller regeringens förslag om riksrekryterande spetsutbildningar är det tyvärr en annan sak. Vi socialdemokrater anser att rätt utformade riksrekryterande spetsutbildningar skulle vara ett sätt för fler elever att kunna läsa på en mer utmanande nivå, inte minst på gymnasiet. Det är angeläget att ge särbegåvade barn, som ofta far illa i svensk skola, en bättre skolgång än vad de får i dag. Men det förslag som regeringen nu har lagt fram på riksdagens bord är så bristfälligt att vi socialdemokrater inte står bakom det. Skälen är följande.

Den del av propositionen som rör inrättandet av permanenta och riksrekryterande spetsutbildningar är både bristfälligt beredd och utformad på ett sätt som riskerar att förstärka de kvalitetsproblem som vi redan ser i svensk skola. Propositionen behandlar ingenstans den uppenbara risk för utökad marknadisering och vinstjakt som regeringens förslag skulle leda till.

Vinstdrivande skolor använder redan i dag orättvisa kösystem och betygsfiffel som marknadsföring för att höja sin status och attrahera lönsamma elever. Trots att regeringen i praktiken föreslår att ett helt nytt och obegränsat marknadssystem för spetsutbildningar ska öppnas saknas riskbedömningar, avgränsningar och konsekvensanalyser av hur detta kommer att fungera i ett system med vinstdrivande aktörer.

Ingenstans i propositionen berörs de risker och särskilda utmaningar som förslaget kan innebära i ett system där det inte är elevernas bästa som är avgörande för alla aktörer utan just vinstintresset. Trots återkommande rapporter om hur fristående skolor agerar för att öka lönsamheten på bekostnad av kvaliteten i elevernas utbildning bortser regeringen från att många huvudmän har vinst som främsta syfte.

Det finns fler allvarliga brister i beredningen av propositionen. Förslagen om att inrätta särskilda riksrekryterande spetsutbildningar har inte ingått i den promemoria som har remitterats till en bredare grupp, utan de har tillkommit i efterhand. Få aktörer har därmed beretts tillfälle att yttra sig om förslaget. Många har säkert, precis som vi har hört tidigare, tolkat det som att det är en permanentning av försöksverksamheten, varken mer eller mindre. Men så är det inte, utan här föreslår regeringen en helt ny skolform.

En annan fatal brist är att målgruppen för de riksrekryterande spetsutbildningarna inte definieras i regeringens förslag. Det framgår alltså inte av regeringens förslag om målgruppen för spetsutbildningen är de 20 procent av eleverna som beskrivs som högpresterande eller de 0,1-0,5 procent som beskrivs som extremt begåvade. Det står inte heller hur eleverna ska väljas ut.

Eftersom målgruppen inte är definierad är det helt omöjligt för riksdagen att utifrån förslaget få en bild av hur detta kommer att påverka elevernas kunskapsinhämtning och det svenska skolsystemet i stort. Vi socialdemokrater anser att riksdagen inte kan fatta beslut om en ny utbildningsform utan att ens veta vilken målgrupp den nya skolformen ska ha.

En annan brist är att det finns en uppenbar risk för kvalitetsproblem. Regeringens val att tillåta att merparten av en elevs utbildning, alla ämnen utom ett, ska upphandlas på en annan ort än där huvudmannen befinner sig, alltså den riksrekryterande spetsutbildningen och dess rektor, reser stora frågetecken om hur kvaliteten i andra änden ska garanteras.

Regeringen är i sitt förslag obekymrad över entreprenadförfarandet i grundskolan, och man konstaterar att det finns regler för skolors kvalitet i andra lagstiftningar. Detta trots att vi redan i dag vet och har många exempel på skolor med kvalitetsproblem, inte minst vinstdrivande sådana, trots att utbildning på entreprenad ställer helt andra krav på huvudmännen än att bedriva utbildningen inom ramen för samma organisation och geografiska område.

Spetsutbildningar bedrivs i dag som försöksverksamhet. Men regeringens proposition går alltså betydligt längre och gör verksamheten permanent och öppnar för hur många aktörer som helst. Erfarenheterna av försöksverksamheten säger heller ingenting om vilka konsekvenser en till omfattningen oreglerad verksamhet med riksrekryterande spetsutbildningar skulle få för skolsystemet och elevernas kunskapsresultat.

Det förslag som regeringen nu tänker driva igenom i riksdagen riskerar att utarma kvaliteten både i spetsutbildningarna och i övrig skolverksamhet, spä på den destruktiva vinstjakten i skolan och bidra till att likvärdigheten i svenska skolor minskar ytterligare. Detta sker helt utan gedigen utredning. Därför menar jag att dessa förslag måste avvisas så att regeringen efter att ha gjort en gedigen konsekvensanalys och en ordentlig beredningsprocess kan återkomma till riksdagen med förslag på hur elevers rätt att läsa i en snabbare och högre takt kan stärkas ytterligare.

Herr talman! När den moderatledda regeringen drev igenom marknadsskolan i början av 1990-talet varnade OECD för att konsekvenserna av de bristfälligt utredda förslagen skulle resultera i skolsegregation och minskad likvärdighet. Då struntade högerpartierna i varningarna och drev igenom marknadsskolan i alla fall.

När en moderatledd regering återigen går fram med dåligt utredda förslag som riskerar att ytterligare marknadisera svenska skolor och öka vinstjakten på bekostnad av kvalitet, likvärdighet och resurseffektivitet visar man att man inte har lärt sig någonting av sina misstag. Det visar också att skolministerns tal om att regeringen nu har fått upp ögonen för vinstintressenas destruktiva påverkan på svensk skola bara är tomma ord, som inte på något sätt påverkar regeringens faktiska agerande. I stället öppnar regeringens förslag med skolministern i spetsen nya marknader för vinstdrivande aktörer.

(Applåder)

Herr talman! Jag bli faktiskt bedrövad. Vi diskuterar inte att permanenta försöksverksamheten utan att regeringen inrättar en helt ny skolform, och regeringsunderlaget verkar inte ens ha förstått det.

Liberalerna samarbetar numera med ett parti som bedriver en trollfabrik. Ett välkänt förfaringssätt när man inte kan argumentera för sin ståndpunkt är att hitta på en ståndpunkt som motståndaren inte har och argumentera mot den. Det är exakt det Fredrik Malm gör nu.

Fredrik Malm svarar inte på någon av mina ganska grundläggande frågor. Vilka elever ska gå i denna skolform? Tidigare sa Fredrik Malm att det inte behöver definieras i skollagen. Men det gör det ju för andra skolformer. Varför inte för denna?

Fredrik Malm hittar också på att Socialdemokraterna egentligen är emot hela denna idé. Men sanningen är att vi under januarisamarbetet inrättade möjligheten till denna försöksverksamhet, och vi ställer oss bakom de utredda och färdigbehandlade förslag regeringen har lagt fram för att garantera att elever över hela landet ska kunna springa före och utvecklas snabbare. Men vi säger nej till väldigt framhastade förslag som riskerar att spä på dagens situation där vinstdrivande aktörer försöker plocka russinen ur kakan och leverera en undermålig kvalitet för eleverna.

Jag ger Fredrik Malm en chans till. Vilka är det som ska gå i denna skolform? Det spelar ändå viss roll för riksdagen som institution om det är 20 procent eller 50 procent av Sveriges elever som ska gå i denna skolform? Det måste väl ändå gå att svara på.

Den andra frågan är: Vilken rätt har elever när det finns en diskrepans gällande vem som äger ansvaret för att de ska få den utbildning de har antagits till?

Det är två grundläggande saker som regeringen inte svarar på i propositionen. Fredrik Malm får en chans till.

Herr talman! Jag anser att ett grundkrav för en proposition om en helt ny skolform ska vara att den definierar vilka elever som ska gå i denna skolform. Fredrik Malm gör det väldigt enkelt för sig och säger att de som söker är målgruppen. I regeringens proposition talas det om 0,1 procent av eleverna i en årskull men också om 20 procent av eleverna i en årskull. Det spelar ju en viss roll för hur systemet ska fungera i praktiken om det är det ena eller det andra som gäller eller om det till och med är så att alla som söker är målgruppen. Vilken är egentligen målgruppen, Fredrik Malm?

För att ytterligare visa hur illa genomtänkt och konstigt förslaget är ska jag ställa ännu en fråga. När en elev blir antagen till en spetsutbildning i ett ämne ska spetsutbildningshuvudmannen upphandla en skolgång för eleven någon annanstans i landet med en annan huvudman. Om huvudmännen inte kommer överens, vilken rätt har då eleven att läsa klart spetsutbildningen? Och vem ska lösa tvisten om vem som ska betala vad för eleven? Denna grundläggande information saknas helt i regeringens proposition, och jag tänker att det är ganska angeläget att reda ut detta innan vi tar beslut.

Herr talman! Svensk skola ska förmedla och förankra respekt för grundläggande demokratiska värderingar. Nu har det ju avslöjats att det största partiet i regeringsunderlaget systematiskt manipulerar demokratin. Med hjälp av anonyma konton bidrar man till hat, polarisering och splittring i väldigt stor skala.

Min fråga, utifrån att regeringen själv nu legitimerar systematiskt hat mot politiska motståndare via sitt samarbete med Sverigedemokraterna, är vad skolministern avser att göra för att stärka arbetet för att dagens elever ska förstå att demokrati inbegriper respekt för politiska motståndare och öppen debatt.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag fick en känsla av att statsrådet använder tvärtomspråket.

När regeringen säger att man satsar på skolan, då skär man ned i fasta priser räknat. Det blir färre lärare och mindre pengar till det som behövs i svensk skola.

När regeringen säger att man vill ha färre riktade statsbidrag menar man egentligen att man inrättar fler, för det är ju det man har gjort. Det har blivit krångligare för kommunerna att få de pengar till skolan som de ändå får.

När regeringen säger att man prioriterar skolan prioriterar man inte skolan utan i stället skattesänkningar - och mest skattesänkningar till dem som tjänar mest. Det är regeringens övergripande prioritering. Det syns i varenda budgettabell, och det syns också när finansministern uttalar sig i medierna.

Eftersom jag inte har fått några besked om nya pengar utgår jag från att det än så länge inte ligger några nya pengar i regeringens vårbudget, men det borde det verkligen göra. Finansministern har sagt att hon ser skattesänkningar framför sig. Jag hoppas att skolministern kan slå ett slag för svensk skola och stå upp för att den behöver de pengar som finns i statskassan för att förbättra Sveriges framtid.

Om inget annat hjälper har jag ett förslag på argument. Det verkar ju inte vara tillräckligt att säga att eleverna i svensk skola i dag har samma rätt till en bra skola som de som gick för fyra fem år sedan. Det verkar inte räcka som argument för regeringen att satsa på riktigt på skolan, men det kanske kan vara ett argument att fråga vad som händer med de elever som i dag inte får stöd i skolan. Vad händer när gängkriminella lockar med en annan framtid när unga människor slås ut för att de inte får det stöd de behöver på grund av regeringens nedskärningar? Använd det argumentet!

(Applåder)

Herr talman! Tack för svaret, statsrådet!

Det jag försökte säga innan var att vi i det här landet har budgetregler som gör att Sveriges kommuner och regioner har ett balanskrav, vilket staten inte har. Staten kan på ett helt annat sätt anpassa sin budget utifrån en väldigt stor kostnadskris eller för den delen en annan samhällskris, som corona.

Det gjorde vi socialdemokrater, faktiskt delvis tillsammans med Liberalerna, när vi hade regeringsmakten. Staten gick in med stora resurser för att bära upp samhället, för att se till att sjukvården skulle fungera och för den delen att landets skolor skulle kunna erbjuda de elever som just då gick i skolan bra kvalitet.

Nu har vi en helt annan kris i landet: en kostnadskris. Den slår rakt in i svensk välfärd. Den drabbar eleverna här och nu. De får aldrig tillbaka sin skoltid. Den är här och nu.

Tanken med det ekonomiska systemet, budgetreglerna, som vi har i Sverige är att staten ska gå in och täcka upp för den stora kostnadsökning som kommuner och regioner nu ser. Men det gör alltså inte den här regeringen.

Jag hörde återigen statsrådet stå och prata om att kommuner prioriterar dåligt, att vissa kommuner prioriterar skolan för lite. Då vill jag igen påminna om regeringens egen prioritering. Det är den som vi diskuterar här i riksdagens kammare i dag.

Vad är regeringens egen prioritering? Det är skattesänkningar. I regeringens första budget gick 12 miljarder till dem som tjänar mest samtidigt som det skars ned på skolans finansiering från staten med 2 miljarder räknat i fasta priser. Det är regeringens prioritering. Att man då står och pekar finger och säger att kommuner prioriterar dåligt tycker jag är pinsamt.

Likadant är det med den budget som vi nu lever med. Linus Sköld påpekade här tidigare - och det stämmer - att lyx-rot för dem som renoverar köket för över 600 000 kronor mitt under en kostnadskris får regeringens stöd. Regeringen tycker att det är de som behöver stöd. Man lägger nästan lika mycket pengar där som man lägger på svensk skola i en budgetsatsning. Jag tycker att det är hemskt.

Jag skulle vilja berätta om ett antal saker som händer i kommuner i min valkrets. Där ser man nu att personer sägs upp. I Botkyrka, en kommun i Stockholmsregionen med väldigt stora utmaningar, varslas nu socialpedagoger, lärarassistenter och barnskötare. Och de är inte tillsvidareanställda. De är nämligen redan borta. Så tufft är det i den kommunen.

I Österåker, en visserligen välmående kommun, riskerar de små och särskilda undervisningsgrupperna att försvinna. Kanske ännu värre är att skolkostnaderna kommer att öka och bli gigantiska, eftersom en ny friskola ska lockas att etablera sig i kommunen.

I Nacka ser vi att klasser slås ihop; fler elever ska gå i samma klass. Och till exempel hyr man inte idrottshallar utan låter eleverna ha idrott utomhus under hela året. Det är några exempel.

Skolan står inför en dubbel kostnadskris, och regeringen sviker skolan dubbelt. Dels har man sedan man tillträdde skurit ned i fasta priser på den statliga finansieringen av skolan, dels stoppar man inte överkompensationen till friskolorna. Den gör att kommunernas resurser dräneras ännu mer och försvinner iväg till våffelstugor, strandtomter och annat. Det är pengar som hade behövts inom skolan.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag har frågat statsrådet vad hon avser att göra för att få stopp på de nedskärningar som sker på skolor runt om i landet. Jag uppfattade inget svar på detta, utan svaret handlade om vad regeringen har gjort i sin budget, det vill säga inget som leder framåt.

Vi ser nu runt om i landet resultatet av regeringens budget. Vi ser det på lokalnyheter, i upprörda Facebookgrupper och i de enkäter som fackförbunden har genomfört bland sina medlemmar. De vittnar tydligt om att det skärs ned på majoriteten av landets skolor. Det skärs ned på elevassistenter. Det skärs ned på särskilt stöd. Det skärs ned genom att klasser slås ihop, och det skärs ned på alla möjliga sätt.

Detta är förstås inte vägen framåt för en kunskapsnation som Sverige, som ska konkurrera med kunskap och kompetens med resten av världen. Och det är inte vägen framåt för en nation som redan i dag slår ut mellan 15 och 17 procent av de elever som går i grundskolan som inte får godkända betyg och därmed inte blir behöriga på ett nationellt program. Redan i dag ser vi en stor sådan utslagning, och det som alla lärare och andra anställda inom skolan vittnar om är att stödet för just de elever som behöver lite extra försvinner med regeringens politik.

Regeringen tog över makten i en kostnadskris, men man skröt om att man satsade stort på skolan. Det var rekordsatsningar i den första budgeten, men vid närmare granskning visade det sig att det man egentligen gjorde var att man skar ned på skolan med 2 miljarder i fasta priser. För landets skolor blev det 3 000 färre lärare med den här regeringens budget det första året än vad det blev för landets skolor under den socialdemokratiska regeringens sista år.

Utvecklingen har fortsatt. Det är inte så att regeringen har reparerat skadan, utan nedskärningen ligger kvar - och det är den som får reella effekter runt om i landet.

Många av regeringens företrädare har pekat på att kommunerna har ett ansvar, och det har de givetvis. Men kommuner har inte verktyg att parera för så stora inflationskriser som vi har upplevt, utan det är staten som har de musklerna och de verktygen i sin hand. Då måste man gå in och stötta kommuner och regioner och därmed den välfärd som skolan utgör en viktig del av.

Vi socialdemokrater har i varje steg i processen visat att vi kan prioritera annorlunda. Vi har lagt mer på skola och utbildning, och vi har lagt mer än regeringen på generella statsbidrag för att förhindra den typen av neddragningar. Vidare har vi gjort detta genom att säga nej till, eller inte prioritera, stora skattesänkningar. Det är regeringens stora satsning: I varje budget är den stora satsningen skattesänkningar. I den första budgeten valde man att ge 12 miljarder i skattesänkningar för dem som tjänar mest samtidigt som skolan fick 2 miljarder mindre i fasta priser räknat.

Det är en medveten prioritering, och jag beklagar den. Det gör Sverige som land svagare. Men jag vill ändå ställa frågan igen: Vad kommer regeringen att göra för att motverka de nedskärningar vi nu ser i svensk skola över hela landet?

Herr talman! Det låter väldigt bra när skolministern säger att hon vill ta ett större statligt ansvar för svensk skola, men det ändrar ju inte faktum. Faktum är att regeringen och skolministern har valt en annan väg.

I stället för att ens upprätthålla kvaliteten i svensk skola har man valt att tvinga fram nedskärningar på skola och utbildning - inte för att man varit nödd och tvungen, som under 90-talskrisen då staten hade urusel ekonomi, utan för att man velat göra någonting annat. Man har medvetet valt att sänka skatten med 13 ½ miljard kronor för dem som tjänar mest i stället för att upprätthålla den statliga finansieringen av svensk skola ens på samma nivå som när de tog över. Det får konsekvenser.

Det räcker inte att vilja när man har den yttersta makten i Sverige, utan man måste också agera. Man måste se till att skolan får de resurser som krävs, antingen genom direkta statsbidrag eller genom kommunala, generella statsbidrag. Man måste också stoppa den överkompensation till friskolor som regeringen själv erkänner finns, så att vi får stopp på läckaget av de skattepengar som borde gå till skolan.

Jag visste att statsrådet skulle hänvisa till att det finns kommuner som prioriterar fel. Det finns säkert någon kommun som borde prioritera annorlunda, men skolministern valde själv att i fasta priser skära ned på skolan med motsvarande 3 000 lärartjänster för att i samma budget ha råd att sänka skatten för dem som tjänar mest, med 13 miljarder. Om man gör en sådan prioritering och sedan hänvisar till att andra gör dåliga prioriteringar borde man rodna av skam.